Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
Betänkande 2025/26:MJU19
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut
Ärendet är klart för beslut
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nya regler för bättre hantering av avfall och återvinning (MJU19)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om ändringar i flera miljölagar som ska minska mängden avfall och öka återvinningen. Syftet är att Sverige ska kunna nå de mål som EU har beslutat på området.
Ändringarna innebär bland annat att reglerna för ansvar för avfall blir tydligare. Det ska framgå vad ansvaret omfattar och när det upphör. Samtidigt ändras reglerna för tillsyn av avfallsverksamhet.
Ändringarna ska också bidra till en mer cirkulär ekonomi och leda till en mer hållbar hantering av schaktmassor. Dessutom ska staten, kommuner, regioner och kommunalförbund inte längre ska behöva ställa ekonomisk säkerhet vid deponering av avfall eller vid hantering av avfall som uppstår vid utvinning av mineraler och andra naturresurser.
De nya reglerna börjar gälla den 1 juli 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinningProposition 2025/26:108
Motioner från ledamöterna
- Motion 2025/26:3906 av Åsa Westlund m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:108 Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
- Motion 2025/26:3907 av Stina Larsson m.fl. (C) med anledning av prop. 2025/26:108 Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
- Motion 2025/26:3909 av Katarina Luhr m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:108 Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
Beredning, Genomförd
Justering: 2026-04-14
Trycklov: 2026-04-15
Betänkande 2025/26:MJU19
Alla beredningar i utskottet
Nya regler för bättre hantering av avfall och återvinning (MJU19)
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i flera miljölagar som ska minska mängden avfall och öka återvinningen. Syftet är att Sverige ska kunna nå de mål som EU har beslutat på området.
Förslagen innebär bland annat att reglerna för ansvar för avfall blir tydligare. Det ska framgå vad ansvaret omfattar och när det upphör. Samtidigt ändras reglerna för tillsyn av avfallsverksamhet.
Ändringarna ska också bidra till en mer cirkulär ekonomi och leda till en mer hållbar hantering av schaktmassor. Dessutom föreslås att staten, kommuner, regioner och kommunalförbund inte längre ska behöva ställa ekonomisk säkerhet vid deponering av avfall eller vid hantering av avfall som uppstår vid utvinning av mineraler och andra naturresurser.
De nya reglerna föreslås börja gälla den 1 juli 2026.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2026-04-23
Debatt om förslag 2025/26:MJU19
Webb-tv: Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
Dokument från debatten
- Torsdag den 23 april 2026Kammarens föredragningslista 2025/26:109
- Protokoll 2025/26:109 Torsdagen den 23 aprilProtokoll 2025/26:109 Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
- Torsdag den 23 april 2026Talarlista 2025/26:20260423
Protokoll från debatten
Anf. 1 Chris Dahlqvist (SD)
Fru talman! Nu ska vi debattera reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning, ett viktigt ämne som berör väldigt många.
Syftet är att förebygga uppkomsten av avfall och öka materialåtervinningen för att bidra till att Sverige kan nå de mål på området som beslutats inom EU. Det innebär att det införs nya ansvarsbestämmelser där det preciseras vad ett ansvar för avfall innebär och när ansvaret upphör. Samtidigt görs vissa förändringar av tillsynsansvaret på avfallsområdet. Förslagen innebär även en mer ändamålsenlig och hållbar hantering av schaktmassor som ska bidra till en mer cirkulär ekonomi. Dessutom föreslår regeringen att staten, kommuner, regioner och kommunalförbund ska undantas från krav på att ställa ekonomisk säkerhet vid deponering av avfall och vid utvinningsavfallsverksamhet.
Fru talman! Att skapa rimliga förutsättningar för ökad materialåtervinning är nyckeln till framgång. Utan rimliga förutsättningar kommer ett material som skulle kunna återanvändas eventuellt inte att återanvändas.
Grundläggande inom återvinningen är att det ska vara enkelt för den enskilde att göra rätt. Därför är det viktigt att ställa krav på ett producentansvar för producenterna av olika varor, som reglerar att olika produkter redan vid tillverkningen är anpassade för att på ett enkelt sätt kunna återvinnas, och på att materialet i till exempel en förpackning är sådant att varan kan återanvändas.
Gällande förpackningsmaterial och returpapp är det rimligt med ett stärkt producentansvar samt att insamlingsansvaret för förpackningar och returpapp ligger kvar hos producenterna.
Fru talman! Vi har i vårt avlånga land många företag som är experter på produktion och materialåtervinning – företag som bemästrar allt från framställning av olika produkter till hur man sedan på ett föredömligt sätt hanterar resterna av de olika produkter som vi svenskar använder i vår vardag. Vi är bra på det vi gör, men vi ska alltid sträva efter att bli bättre och göra mer. Men detta får absolut inte ske på bekostnad av de svenska hushållen, som riskerar att drabbas av ökade kostnader som påverkar vardagsekonomin negativt om förpackningar och återvinning blir dyrare.
Riksdagen bör sträva efter att minska Sveriges beroende av andra länder genom att vi själva i större utsträckning hanterar vårt eget avfall. Men avfallshantering kan vara en komplex fråga. Det är inte heller lyckosamt att textilier i så stor omfattning skickas till utlandet för sortering. Vi från Sverigedemokraterna vill i stället främja ny återvinningsteknik och skapa ekonomiska incitament för att öka återvinningen. Detta ger också Sverige, med måttliga problem i jämförelse med andra länder, en bättre möjlighet till export av svensk teknik inom avfallshantering, vilket är positivt ur globalt miljöhänseende.
Ett steg i rätt riktning är att schaktmassor nu i större omfattning kan återbrukas på plats, vilket är ett smart sätt för företag att både spara pengar och minska antalet tunga transporter. I stället för att frakta bort schaktmassorna till en deponi kan man använda dem igen för nya byggprojekt på plats. Det minskar behovet av att schakta fram nya massor från naturen, vilket också är ett utmärkt sätt att förbättra miljön. Dessutom blir det billigare för företag att återvinna massorna på plats i stället för att forsla fram nytt material och betala olika typer av deponiavgifter. Genom att återvinna schaktmassor kan vi minska vår påverkan på miljön och spara pengar samtidigt. Detta är ett utmärkt exempel på hur vi i Sverige kan tänka mer hållbart och ta hand om våra resurser på ett bättre sätt.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i sin helhet samt avslag på motionerna från S, V, C och MP.
Anf. 2 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Chris Dahlqvist lyfter i sitt anförande flera delar i propositionen som är bra. Vi behöver ett mer effektivt system och ett utvecklat producentansvar. Men den absolut största frågan i den produkt som vi ska debattera i dag handlar om den ansvarsfördelning mellan kommuner och det privata som beskrivs. Jag skulle vilja höra hur ledamoten resonerar kring ansvarsfördelningen mellan kommuner och det privata.
Chris Dahlqvist var tydlig med att det är viktigt att inte skjuta över kostnader på kommunerna och i förlängningen de enskilda hushållen. Men när de privata aktörerna nu kommer att ta ett större ansvar för delar av avfallet från privat verksamhet är åtminstone min bedömning att risken finns att man kommer att plocka russinen ur kakan – det vill säga att man på de orter och i de företag där det är lönsamt att hämta verksamhetsavfall kommer att göra det medan övrigt verksamhetsavfall återigen ska hämtas av kommunerna. Detta innebär att kommunerna i förlängningen kommer att få bära ansvaret i alla de delar av vårt land där det kanske inte är lönsamt att hämta avfall. Och i förlängningen kommer dessa kostnader att övervältras på de enskilda – på taxan och i förlängningen på hushållen.
Hur ser regeringen på detta, och hur har man resonerat?
Anf. 3 Chris Dahlqvist (SD)
Fru talman! Alla kommuner har naturligtvis olika förutsättningar. I vissa kommuner har man till exempel valt att lägga hanteringen av alla restprodukter hos kommunala bolag medan man i andra kommuner har valt att hantera det på annan nivå, som i nämnder eller liknande.
Det stämmer att det i förlängningen skulle kunna bli så att en enskild medborgare i en kommun får en ökad kostnad, men vi från Sverigedemokraterna kommer tillsammans med regeringen att se till att det inte blir så. Tanken med marknadsekonomi är nämligen att man som privat företagare måste kunna agera utifrån rimliga förutsättningar, även när man hanterar till exempel sådan komplex materia som avfallshantering.
Något som inte vore bra är om vi får ett monopol på sophantering, där det enbart är till exempel kommunerna som har ansvar för sophanteringen och inga privata näringsidkare kan ge sig in på den marknaden för att man kanske inte har de ekonomiska muskler som till exempel en kommun har. Jag tror att detta är viktigt, för det vi också får komma ihåg i sammanhanget är att alla de pengar som alla flitiga medborgare ute i vårt avlånga land betalar in via sin skattsedel är pengar som i slutändan går till exempelvis avfallshantering. Vi får inte riskera att det blir en dold avgift för våra svenskar.
Anf. 4 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Frågan handlade ju inte om huruvida en kommun organiserar sig i en nämnd eller i ett kommunalt bolag. Frågan handlade om huruvida allt lönsamt verksamhetsavfall kommer att hanteras av privata företag, medan allt olönsamt verksamhetsavfall långt ut i glesbygden kommer att hanteras av kommunen och bli en del av den kommunala taxan. Då kommer i förlängningen hushållen att få bära en större del av det verksamhetsavfall som inte är lönsamt i det kollektiva systemet. Det kommer att drabba de enskilda hushållen.
Jag, och vi socialdemokrater, tycker i grund och botten att många delar av propositionen är bra. Man har dock inte analyserat hur den förändrade ansvarsfördelningen kommer att slå mot hushållen och den kollektiva taxesättningen. Det tycker jag är extremt problematiskt.
Anf. 5 Chris Dahlqvist (SD)
Fru talman! Det är just här som Sverigedemokraterna skiljer sig från Socialdemokraterna. När det kommer till det privata företagandet är vi i Sverigedemokraterna mycket stora förespråkare för att man ska kunna bedriva verksamheter på ett lönsamt sätt. Det kan naturligtvis vara så att vissa privata näringsidkare väljer att inte hantera alla fraktioner av avfall från hushållen, men det spelar egentligen ingen roll. Det måste var en öppen och fri marknad där alla får konkurrera med varandra om avfallet på lika villkor.
Något som är viktigt i sammanhanget och som är viktigt att belysa i den här debatten är att vi redan nu har problem med olika typer av fraktioner som är svåra att hantera. En av dessa fraktioner är textilier, där vi har stora problem. I dagsläget skeppar vi iväg våra textilier utomlands för sortering innan de skickas tillbaka till Sverige. Det är egentligen en helt absurd situation.
Så länge man kan ge företagarna ekonomiska incitament att hantera dessa produkter kommer de att använda hela sin verktygslåda för att ta fram den teknik som krävs för att kunna hantera en större bredd av avfall. Det här förslaget ger förutsättningar att göra detta.
Anf. 6 Emma Nohrén (MP)
Fru talman! Vi är här för att debattera reformeringen av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning.
Detta är välkommet. Vi har allvarliga problem när det gäller vårt avfall, och vi måste gå mot en cirkulär ekonomi. Jag tror att gemene man tycker att vi i Sverige är väldigt bra på avfall. Vi sopsorterar och så vidare. De faktiska siffrorna ser dock inte så bra ut.
I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering från 2023 bedömdes vi inte nå ett enda av de nationella etappmålen för ökad cirkularitet och minskat avfall. När EU-kommissionen gjorde en utvärdering av Sverige 2022 ansågs utvecklingen gå i fel riktning. Så sent som 2023 utfärdade EU-kommissionen en varning om att vi riskerade att inte nå målet för materialåtervinning av kommunalt avfall. Det här är allvarliga saker som rubbar vår självbild. Vi borde verkligen göra mer.
Jag har sagt det här tidigare i den här talarstolen: När jag började i riksdagen hade vi ett betänkande varje år som hette Avfall. Nu heter det Cirkulär ekonomi, och det är så vi måste tänka. Vi måste ha fler verktyg för att omsätta detta i praktiken.
Det är allvarligt när vi får varningar om att vi går åt fel håll och att EU-kommissionen tycker att Sverige gör för lite. Reformerna på bordet är bra och välkomna, men de räcker inte.
När man pratar om avfall kommer man gärna in på avfallshierarkin. Det är den som styr i Sverige. Det är egentligen ganska enkelt: Det bästa avfallet är det som aldrig uppstår. Därefter ska vi återanvända så mycket som möjligt och sedan materialåtervinna. Längst ned i hierarkin har vi förbränning eller förstöring.
Tyvärr hamnar de flesta styrmedel för långt ned i hierarkin. Vi gör för lite för att faktiskt höja oss i hierarkin. Vi ska se till att det bästa avfallet är det som inte uppstår och att vi återanvänder det vi kan.
Vi ser att vi med den här propositionen fortfarande hamnar väldigt långt ned i hierarkin. Vi i Miljöpartiet menar att det behövs mer än bara justeringar. Vi vill ha en bred översyn av hela avfallslagstiftningen.
I morse hörde jag och mina kollegor i utskottet statssekreteraren från Landsbygdsdepartementet prata om gödselproblematiken och vad det är som gör att vi inte får igång biogödselhanteringen. Det beror till exempel på delar av avfallslagstiftningen.
Om vi ska bli självförsörjande på allt från gödsel till annat eller komma ett steg på vägen måste vi se till att göra det här. Vi vill därför se en bred översyn av avfallslagstiftningen. Det handlar om styrmedel, om produktdesign och om att göra det svårare att släppa ut icke-cirkulära produkter på marknaden.
Fru talman! En annan central fråga gäller tillsynen. Som vi hörde i det tidigare replikskiftet finns det pengar att tjäna på avfall. Det finns större pengar att tjäna om man fuskar eller det blir fel. Här måste vi täppa till alla luckor. Jag tror att alla har fått ont i magen av till exempel Think Pink-problemet. Vi står nu med stora sophögar i rosa sopsäckar som ingen vill ta ansvar för.
Många remissinstanser varnar för att delar av propositionen kan öka risken för illegal avfallshantering. Därför är det svårt att förstå varför regeringen inte tydligare prioriterar en stärkt tillsyn.
Vi från Miljöpartiets sida vill se en kraftsamling. Det behövs en bättre tillsynsvägledning så att den blir lika i hela landet. Det behövs en samverkan mellan myndigheter så att man faktiskt gör rätt och rätt person gör rätt sak. Det behövs också resurser som matchar problemets omfattning. Det är ingen liten sak att ha en läckande soptipp. Det kan bli bränder, och farliga saker kan komma ut i miljön. Det finns galet höga halter av miljögifter i områdena runt Think Pink och andra sådana ställen. Det finns även andra exempel på att man grävt ned batterier och annat. Så kan vi inte ha det.
Fru talman! En tredje fråga handlar om ansvar och spårbarhet. Regeringen föreslår att begreppet ursprunglig avfallsproducent tas bort. Det kan låta som en detalj, men vi förstår inte att man tycker att det blir bättre när man gör så här. Det måste vara möjligt att spåra avfallet genom hela kedjan, för att kunna ställa någon till svars när något blir fel. Annars kan någon få stå med svartepetter – ofta är det kommunerna. Det måste finnas ett ansvarsutkrävande. Vi tycker att det är fel att ta bort begreppet ursprunglig avfallsproducent. Vi tycker att detta behövs, och flera remissinstanser har också lyft fram detta.
Fru talman! Slutligen vill jag säga något om kommunerna. Jag ser en stor risk att det med det här förslaget återigen blir kommunerna som står med svartepetter, och att kostnaderna kommer att hamna hos oss medborgare, när man gör på det sätt som regeringen föreslår i propositionen.
När man flyttar ansvaret från kommuner till producenter måste kostnaderna följa med. Den stora risken är annars att någon plockar russinen ur kakan och att det kommunala taxekollektivet – alltså vi skattebetalare – får betala för det som ingen annan vill göra, eller det som är för dyrt, eftersom avstånden är för stora. Kommunerna ser otroligt olika ut. Vi tycker inte att detta är rimligt eller rättvist. Samtidigt måste man värna kommunernas möjlighet att göra det här på ett sätt som funkar enligt de lokala förutsättningarna.
Fru talman! Sammantaget är detta en proposition som går i rätt riktning, men vi tycker inte att den löser alla de utmaningar som vi faktiskt står inför. Det här är en viktig fråga. Vi menar att vi behöver en politik som minskar avfallet från början – det ska inte uppstå. När det har uppstått ska vi se till att få fart på cirkulariteten, att ansvar och kontroll i hela kedjan faktiskt fungerar i praktiken och att ingen står med svartepetter.
Därför yrkar jag bifall till reservation 3, men jag står självklart bakom alla våra reservationer.
Anf. 7 Lars Johnsson (M)
Fru talman! I Sverige är vi relativt duktiga på att sortera vårt avfall. Vi är på väg att bli ännu bättre.
Sedan tidigare är det bestämt att landets samtliga kommuner senast den 1 januari nästa år ska införa fastighetsnära insamling för samtliga hushåll. Själva poängen med att vi sorterar vårt avfall är att materialet ska kunna återvinnas och användas som råvara i nya produkter. Det är ett bra sätt att hushålla med jordens ändliga resurser. Tanken är till exempel att engångsglas kan bli nytt glas, metallförpackningar kan bli ny metall och plastförpackningar kan bli ny plast.
Men när det gäller materialåtervinningen har vi i Sverige däremot inte lyckats fullt ut. Vi är duktiga på att återvinna papper, glas och metall men betydligt sämre på att återvinna plast och textil. En anledning till detta är att vi i Sverige har en tradition av att förbränna vårt plastavfall. Ett utbyggt fjärrvärmesystem gör att brännbart avfall har varit en eftertraktad energikälla.
I EU:s avfallsdirektiv finns tydliga gränser för hur stor andel av avfallet som ska återvinnas. Sverige klarar tyvärr inte de gränserna, och EU-kommissionen har därför inlett ett överträdelseärende mot Sverige för bristande måluppfyllelse. Detta är bakgrunden till en del av de lagförändringar som finns i den proposition vi har att debattera i dag.
Det behövs alltså åtgärder som främjar den cirkulära ekonomin. Ett sådant förslag är att detaljhandeln i stället för kommunerna ska ha ansvar för hantering av avfall som produceras i deras verksamhet. Med denna lösning kan de stora rikstäckande handelsföretagen samordna sin avfallshantering. De kan teckna gemensamma avtal om materialåtervinning och transporter. Sammantaget ger detta bättre förutsättningar för att skapa cirkulärt gångbara affärsmodeller.
Regeringen har också aviserat att man bereder ytterligare förslag för en ökad materialåtervinning. Det vi behandlar här i dag är alltså endast en del i arbetet med att reformera avfallslagstiftningen.
Fru talman! I propositionen föreslår regeringen att icke-förorenade schaktmassor under vissa villkor kan undantas från avfallslagstiftningen. Ändringen innebär till exempel att schaktmassor kan användas för bullervallar och landskapsbyggande på den plats där de uppkommit utan att det egentligen föreligger behov av dessa konstruktioner. Det är ett bra sätt att slippa onödiga transporter och något som tjänar både miljön och ekonomin.
Regeringen har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att återkomma med ytterligare förslag på hur man mer resurseffektivt kan hantera massor, särskilt med fokus på att minska transporterna. Uppdraget ska redovisas i slutet av nästa månad, och därefter ser vi fram emot ytterligare förbättringar på området.
Fru talman! Några av de motioner som väckts i betänkandet rör tillsyn och illegal avfallshantering och hur de föreslagna lagändringarna påverkar den illegala hanteringen. Tyvärr har vi under senare år, som nämndes här tidigare, haft ett antal uppmärksammade fall av illegal hantering av avfall. En välfungerande tillsyn är självklart viktig och helt avgörande för att motverka oseriösa och illegala aktörer på avfallsområdet.
För att stärka tillsynen har Naturvårdsverket därför i årets budget fått 25 miljoner i ökat anslag för arbete med tillsyn och efterlevnad av producentansvaret för en ökad återvinning. När det gäller frågan om tillsyn har det också nyligen gjorts en utredning om skärpt miljöstraffrätt och stärkt miljöbrottsbekämpning. Den utredningen har varit ute på remiss, och förslagen bereds just nu i Regeringskansliet. Vi kan alltså förvänta oss att regeringen återkommer i frågan inom en snar framtid.
Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
Anf. 8 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Lars Johnsson nämner i sitt anförande avfallsbrottsligheten och att den är ett växande problem i samhället i dag. Precis som har nämnts här i talarstolen tidigare är det flera remissinstanser som är kritiska och bekymrade över att den nya lagstiftningen kan innebära ökade risker för kriminella handlingar.
Lars Johnsson nämnde några av de initiativ som regeringen tar och som beskrivs i propositionen. Men jag tycker inte att man från regeringens sida och i propositionen adresserar de utmaningarna i tillräckligt stor utsträckning. Vi ser i dag flera fall av miljöbrott men också att en del av den här brottsligheten är kopplad till organiserad brottslighet.
Vad vill Lars Johnsson göra ytterligare för att råda bot på detta? Vi ju har väntat på de här straffskärpningarna under en väldigt lång tid. På vissa områden ser vi att regeringen har väldigt bråttom. Så är det när det gäller en del brott kopplade till narkotika och våld. Det står vi socialdemokrater självklart bakom. Men när det gäller olika typer av ekonomisk brottslighet och miljöbrott så har regeringen inte varit lika snabbfotad.
När får vi se straffskärpningar kopplade till miljöbrott och ekonomisk brottslighet?
Anf. 9 Lars Johnsson (M)
Fru talman! Tack, Johan Löfstrand, för frågan! Låt mig först ta upp detta med ansvaret. I dag är det ju olika bestämmelser som styr vem som har ansvaret för avfallet. Regelverket är otydligt. Det är till och med så att det ibland bara indirekt framgår vem som har ansvaret. De föreslagna ändringarna gör att vi får ett mycket tydligare regelverk, och det välkomnar jag.
Sedan ser jag inte heller att de förslag vi nu behandlar ökar risken för avfallsbrottslighet jämfört med dagens lagstiftning. Att det är andra aktörer som blir ansvariga innebär inte i sig att möjligheten till tillsyn blir sämre.
Regeringen har också tillskjutit 25 miljoner för att stärka tillsynen för 2026. Som jag nämnde i mitt anförande har det helt nyligen gjorts en utredning om skärpt miljöstraffrätt och stärkt miljöbrottsbekämpning. Den utredningen kom 2025 och har varit ute på remiss. Just nu bereds den inom Regeringskansliet. Jag vågar inte säga exakt när förslagen kommer från Regeringskansliet, men vi kan ju förvänta oss att det kommer en reformering av bestämmelserna, och det är angeläget.
Anf. 10 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater välkomnar den här översynen. Vi hoppas att man kommer med ett antal skarpare brottsrubriceringar på miljöområdet, för vi ser det som väldigt nödvändigt.
Vår uppfattning – och det är flera remissinstanser som delar den bilden – är ändå att det nya och ganska komplexa systemet, där man ändrar ansvarsfördelningen mellan olika aktörer och det framför allt kommer att bli väldigt många fler aktörer, gör att tillsynen och ansvarsfrågorna blir oerhört mer komplexa. Det som både vi och ett flertal remissinstanser trycker på är att man i propositionen borde ha försökt adressera de utmaningar och risker som det förändrade arbetssättet faktiskt innebär.
Just där tycker jag att man inte kan vänta på lagstiftning som kommer senare, utan det borde ha adresserats i propositionen. Om flera remissinstanser har varit kritiska, varför har regeringen inte adresserat de risker som ändå finns med att ha flera aktörer inblandade? Där kommer det ju i grund och botten att bli mycket svårare att ha tillsyn över denna komplexa verksamhetsbild.
Anf. 11 Lars Johnsson (M)
Fru talman! Jag ser inte att tillsynen blir komplexare än med det nuvarande regelverket.
Som jag nämnde i mitt anförande är det också angeläget att komma vidare med förslagen, för vi behöver öka materialåtervinningen och cirkulariteten. Vi har ett tillsynsärende om detta i EU. Därför är det angeläget att komma vidare med detta.
Man bereder också eventuella straffskärpningar. Detta bereds vidare på Regeringskansliet. Det kanske är lite mer komplext att bereda de ärendena, så det dröjer lite. Men vi kan nog förvänta oss att det kommer inom en snar framtid.
Anf. 12 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Vi ska i dag behandla miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19, Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.
Det här är, precis som många tidigare talare har sagt, en viktig debatt, för den handlar i grunden om hur vi ska använda våra resurser och om vi menar allvar med att ställa om samhället till att bli mer cirkulärt.
Vi socialdemokrater delar målet om ökad materialåtervinning. Vi behöver minska avfallet. Vi behöver använda våra resurser smartare, och vi måste se till att materialet stannar kvar längre i vårt kretslopp. Men, fru talman, det räcker inte att bara vilja. Politiken måste också utformas så att den faktiskt levererar resultat, och här brister regeringens förslag.
Jag vill börja med att säga att det helt avgörande är att vi har ett fungerande producentansvar. Grundprincipen borde vara självklar. Den som sätter en produkt eller förpackning på marknaden ska också ta ansvar för vad som händer när den blir ett avfall. Men så ser det inte ut i dag. Systemet måste därför utvecklas och bli mer heltäckande vad gäller både finansiering och ansvar. Just nu ser vi snarare en tendens till det motsatta. Kostnaderna trycks nedåt i systemet, och i praktiken innebär det att kostnader vältras över på andra, såsom hushåll eller andra aktörer som faktiskt försöker ta sitt ansvar i det här uppbyggda systemet.
Det här är inte rimligt. Det är inte rättvist, och det skapar inte rätt incitament för att öka återvinningen.
Det som egentligen förvånar mig mest är att regeringen trots att man säger sig vilja öka återvinningsgraden inte tar tag i just de frågorna.
I den här propositionen finns en ambition om att reformera avfallslagstiftningen och öka materialåtervinningen, men propositionen innehåller i praktiken inga skarpa förslag som säkerställer att vi når återvinningsmålen. Därför menar vi socialdemokrater att regeringen måste återkomma med förslag som förtydligar och skärper producentansvaret och utvecklar systemet. Vi måste ha ett fungerande regelverk kring producentansvaret som tydliggör ansvaret och skapar ekonomiska drivkrafter för att minska avfallet, förbättra design av produkter och förpackningar och öka återvinningen.
Fru talman! Låt mig nu gå över till den del i propositionen som rör avreglering och den förändrade ansvarsfördelningen. Många av de förslag som finns i propositionen ser vi positivt på. De kommer, tror vi, på sikt att effektivisera avfallsflödena. Men det finns också betydande risker som regeringen inte har analyserat tillräckligt.
För det första finns det en uppenbar risk att marknaden inte kommer att fungera jämlikt. Privata aktörer kommer naturligtvis att söka sig till de mest lönsamma kunderna – stora företag i tätort. Kvar riskerar att bli mindre företag i glesbygd, där det är längre transportavstånd och där kostnaderna i och med det kommer att bli högre. Det innebär i praktiken att kommunerna kan få ta ett större ansvar för de minst lönsamma delarna av systemet. Det är en utveckling som riskerar att göra avfallshanteringen dyrare – inte billigare – för stora grupper i vårt samhälle.
För det andra skapas en betydande osäkerhet kring hur kommunerna ska hantera sin organisation. Om en aktör, med den nya lagstiftningen, lämnar marknaden måste kommunerna snabbt kunna ta över ansvaret. De behöver ha beredskap, resurser och kapacitet för detta. Det är inte kostnadsfritt, och det är på lång sikt inte hållbart att man ska växla mellan olika nivåer och hela tiden ha en beredskap.
För det tredje kan den förändrade ansvarssituationen leda till ökad avfallsbrottslighet. När fler aktörer involveras och ansvarsfördelningen blir mer komplex ökar risken att kontrollen försvagas. Det skapar utrymme för oseriösa aktörer att ta sig in på marknaden.
Mot denna bakgrund menar vi att regeringen måste återkomma med en ordentlig analys och utvärdering av riskerna med den här avregleringen. Man kan inte genomföra så här stora förändringar utan att se till den kritik som man har fått från remissinstanser. Man måste också analysera konsekvenserna fullt ut.
Fru talman! Tillsynen och arbetet mot avfallsbrottslighet är något som måste prioriteras, för vad spelar egentligen regelverket för roll om det inte följs? Vi ser i dag hur avfallsbrottsligheten växer. Det handlar om illegal dumpning, felaktig hantering av farligt avfall och i vissa fall rena miljöbrott som får stora konsekvenser: förorenad mark och utsläpp i våra vatten. Det skapas också en grogrund för organiserad brottslighet.
Vi vet att tillsynen inte fungerar tillräckligt bra i dag. Den är ojämlik över landet. Den är ofta otillräcklig, och den är i många fall inte tillräckligt uppsökande. Det innebär att oseriösa aktörer kan fortsätta sin verksamhet utan att upptäckas i tid.
Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen inte gör mer för att stärka tillsynen, särskilt när man föreslår stora förändringar som skapar nya komplexa system som är svåra att kontrollera.
Fler aktörer och ett mer uppsplittrat ansvar innebär också större risker – större risker för att något faller mellan stolarna och större risker för att oseriösa aktörer utnyttjar systemet.
Fru talman! Vi socialdemokrater menar därför att tillsynen måste skärpas. Det behövs mer resurser, tydligare ansvar och inte minst en ökad prioritering av den uppsökande tillsynen. Vi måste hitta problemen innan de växer sig stora, inte efteråt. Och vi behöver se över straffen för de allvarligaste miljöbrotten. När brotten orsakar stor skada på miljö eller på hälsa är det viktigt att det blir tydliga konsekvenser. Därför menar vi att det finns skäl att överväga en skärpt lagstiftning inklusive en ny rubricering – synnerligen grovt miljöbrott.
Fru talman! Sammanfattningsvis: Vi delar målet om ökad materialåtervinning, men vi ser tydliga brister i de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Utan ett skarpt och rättvist producentansvar riskerar systemet att inte leverera. Utan en genomtänkt ansvarsfördelning riskerar kostnader och ansvar att hamna fel. Och utan en stark tillsyn riskerar regelverket att bli just bara ord på ett papper.
Vi vill på allvar se till att vi kan ställa om till en mer cirkulär ekonomi. Därför måste vi våga fatta beslut som gör skillnad i praktiken.
Fru talman! Slutligen: Det här är sannolikt min sista debatt i kammaren. Efter snart 20 år i riksdagen vill jag därför avslutningsvis tacka för förtroendet att få tjänstgöra. Det har varit ett stort ansvar och en stor ära. Jag har varit här under lång tid. Jag har fattat många beslut som har påverkat människors vardag, format lagstiftning och bidragit till utvecklingen för Sverige och för det svenska samhället.
(Applåder)
Anf. 13 Stina Larsson (C)
Fru talman! Jag tänkte ge mig in i en tuff debatt om frivalet – nej, det tänkte jag inte.
Jag vill tacka ledamoten för alla år i riksdagen. Jag vet inte om Johan Löfstrand minns första gången vi träffades. Det var 2005. Då tjänstgjorde jag som ledamot en kort period, och då tror jag att du var här. Sedan har det gått 20 år – ungefär. Vi har haft lite olika vägar och olika gärningar i politiken. Men ditt engagemang för frågor och den politiska gärningen går inte att ta miste på.
Jag ser här att vi delar engagemanget i många av de viktiga frågorna om förpackningar, producentansvar, produktdesign och materialåtervinning. Om jag får vara kvar här kommer det att vara en stor tomhet när vi inte kan, liksom, brottas med detta. Min fråga till ledamoten är egentligen: Hur kommer Löfstrand framöver att tillgodose intresset för avfall och cirkulär ekonomi?
Anf. 14 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Tack så mycket, Stina Larsson, för de varma och fina orden!
Engagemang i lustiga frågor har väl följt mig under många år i riksdagen, och få frågor är väl så spännande som avfallsfrågor. Det är inte många som tror det, men så är det.
Jag hoppas att jag på ett eller annat sätt i höst kommer att få nytta av den kunskap som jag har fått här och att jag kanske också får fortsätta att driva en del av de engagerade frågor som ändå finns kvar att checka av på det avfallspolitiska området. Jag hoppas därför att jag på eller annat sätt kan bidra även framgent.
(Applåder)
Anf. 15 Stina Larsson (C)
Fru talman! Jag vill bara bekräfta att avfall, vatten och avlopp är centrala frågeställningar inom vårt område. Jag önskar all lycka till!
(Applåder)
Anf. 16 Emma Nohrén (MP)
Fru talman! Vi har inget annat utskott efter oss, så vi får väl passa på!
Även jag vill uppmärksamma att det här förmodligen är Johan Löfstrands sista debatt i kammaren. Jag tog lite hjälp av Chat GPT – jag tror att det är okej nu för tiden – och då står det att Johan är känd som en organisatör och sakpolitisk arbetshäst som sedan 2002 har jobbat hårt i många av riksdagens olika utskott. Vi som var med förr minns att det framför allt var bostads- och civilutskottet. Nu har det varit miljö- och jordbruksutskottet i många olika omgångar också, och många av de frågorna hänger ju ihop.
Löfstrand hade själv inte koll på hur många anföranden han har hållit här i kammaren, och det kunde inte heller Chat GPT svara på. Däremot kunde den räkna ut att du har haft över 7 000 minuters anförandetid i denna kammare sedan 2002. Jag tror att det är få som slår det.
Fru talman! Alla debatter här i kammaren är inte jätteroliga att lyssna på. Men personligen uppskattar jag väldigt mycket när Johan Löfstrand är med i debatterna, för då brukar det bli liv och rörelse. Ofta kan även de tråkiga debatterna, om jag får säga så, då bli väldigt roliga.
Jag vill därför bara tacka å mina och utskottets vägnar för den här tiden; jag tror att det kommer att vara en större avtackning sedan.
Tack, Johan!
(Applåder)
Anf. 17 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Tack så mycket, Emma Nohrén, för de väldigt fina orden!
Det har som sagt varit många debatter i kammaren. Det kommer jag säkerligen att sakna, även om det finns mycket annat spännande att göra framgent.
Tack så mycket för de fina orden!
(Applåder)
Anf. 18 Elin Nilsson (L)
Fru talman! Hur tar man den här debatten vidare på något lämpligt sätt? Det är frågan. Jag ska dock inte prata i 7 000 minuter utan kort och koncist.
Precis som många före mig här har anfört är ökad materialåtervinning och ökad cirkularitet någonting som vi alla tycker är viktigt, och i dag debatterar vi en proposition om reformering av avfallslagstiftningen.
Utvinningen av naturresurser orsakar stor klimat- och miljöpåverkan. Jag läste någonstans att det sammantaget globalt står för ungefär hälften av den mänskliga påverkan på klimatet. Samtidigt finns det en stor potential för ökad återanvändning och mer cirkularitet.
Vi behöver nya cirkulära affärsmodeller, och vi behöver främja innovativ teknikutveckling. Det är viktigt inte bara för miljön och klimatet, utan det är också, som så mycket annat som handlar om miljö och klimat, kopplat till konkurrenskraft och tillväxt.
Syftet med de förslag som vi nu har att ta ställning till är att förebygga uppkomsten av avfall och öka materialåtervinningen och därmed bidra till att Sverige kan nå de mål som är beslutade inom EU.
Ökad resurseffektivitet och långsiktighet och bättre planeringsförutsättningar för företag, kommuner och statliga verksamheter är viktigt. Vi behöver verkligen främja investeringar i innovativa tekniska lösningar.
De här lagändringarna föreslås träda i kraft i sommar, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Innan jag klev in i riksdagen jobbade jag under många år inom statlig tillsyn på ett helt annat område. Jag välkomnar därför särskilt de satsningar som görs i årets budget på en mer enhetlig och effektiv tillsyn. Statliga myndigheter får ofta klä skott för en väldig massa saker som inte fungerar väl, men när statlig tillsyn fungerar väl är den ett väldigt viktigt redskap för att vi ska kunna nå dit vi vill i samhället. Då krävs resurser, och sådana avsätter vi.
Slutligen: Avfallsbrottsligheten både internationellt och nationellt är ett stort problem som vi behöver hantera. Där har vi också tidigare hört att det finns en utredning som bereds. Förslag kommer att komma, men jag kan inte säga exakt när.
Precis som när det gäller andra delar av den organiserade brottsligheten är regeringen fast besluten att bekämpa det här, dels för att det har direkta negativa effekter på både människor och miljö, dels för att avfall är en källa till inkomst som göder kriminaliteten och element som vi inte vill se i vårt samhälle.
Här finns mycket att göra, och vi vill göra mycket. Är det någonting man kan säga när man sammanfattar den här mandatperioden är det att reformagendan är viktig och viljan att förändra det straffrättsliga systemet hög. Miljölagstiftningen är en viktig del i detta. Det är angeläget att skärpa straffen för de grövsta miljöbrotten. Jag bor ganska nära ett par platser där Think Pink har varit och härjat. Där har man fortfarande att hantera följdverkningarna av gigantiska sopberg och nedgrävda batterier och så vidare, ett helt oacceptabelt agerande som behöver beivras. Här har vi mer att göra.
(Applåder)
Anf. 19 Stina Larsson (C)
Fru talman! Bara för ett par veckor sedan fick vi i min hemkommun Kävlinge nya soptunnor – två stora tunnor med fyra fack vardera, alltså åtta fack för sortering av matavfall, plastförpackningar, pappersförpackningar, tidningar, metall, färgat glas, ofärgat glas samt restavfall.
Äntligen, skulle jag vilja säga. Grannkommunen Lund har haft det i flera år, och nu har den fastighetsnära insamlingen även nått mitt hushåll. Det är en stor tröskel för vissa, men för de flesta underlättar det sorteringen.
Jag ser detta som en nödvändig omställning av hur vi ska hantera vårt avfall. I dag hamnar tyvärr stora mängder plast för förpackningar i restavfallet och går till förbränning, trots att materialen i många fall kan användas igen. Det är resurser som vi bokstavligen eldar upp, och kärnan i regeringens förslag är därför tydlig: Vi ska gå från ett linjärt till ett cirkulärt samhälle där vi borde se avfall som en resurs.
Genom detta tänker regeringen att vi skärper kraven på sortering, vilket innebär att hushållen inte bara sorterar ut matavfall utan även plast, papper, glas och förhoppningsvis också i ökad grad textilier. Ett konkret exempel är att även flerbostadshusen nu kommer att få fastighetsnära insamling, där man kan sortera i direkt anslutning till hemmet i stället för att åka iväg till en återvinningsstation.
Det är bra att vi ska stärka producentansvaret. Det finns flera exempel där förpackningar sorteras även i företagsledet. Plastförpackningar ska inte bara gå till produktionen utan också vara med och betala för insamling av återvinning. Det skapar incitament att till exempel minska onödiga plaster och använda återvinnbara material eller designa förpackningar som är lättare att sortera.
Det införs också nya mål för återvinning, särskilt för plast och elektronik. När det gäller elektronik handlar det om att fler produkter, som mobiltelefoner och datorer, tas om hand, så att värdefulla metaller kan återvinnas i stället för att gå förlorade.
Låt mig vara tydlig. Centerpartiet välkomnar ambitionen i regeringens proposition. Att reformera avfallslagstiftningen är nödvändigt. Förslagen att flytta ansvar från kommuner till verksamheter och att skärpa tillsynen är steg i rätt riktning. Men, fru talman, stegen är för korta och för tvekande. Vi kommer inte att nå våra mål för återvinning med de här förslagen. Förslagen räcker alltså inte för att Sverige ska ta den ledartröja vi borde ha i den gröna omställningen.
Vi i Centerpartiet nöjer oss inte med att vara lagom. Vi vill att Sverige ska vara ett föregångsland. Därför har vi lagt fram en egen motion med förslag som på allvar kan accelerera omställningen.
För det första: Lita på företagskraften och inför ett fullt frival. Näringslivet är motorn i den cirkulära ekonomin, inte en bromskloss. Det är hos våra företagare som innovationer sker. De hittar nya sätt att återvinna, återanvända och minska sitt avfall. Regeringens förslag att delvis luckra upp det kommunala monopolet är bra, men varför stanna där?
Regeringens förslag riskerar att bli alltför detaljstyrt. Ta till exempel kraven på hur avfall ska samlas in. Om staten bestämmer exakt hur många fraktioner som ska sorteras och hur insamlingen ska organiseras riskerar man att bortse från lokala förutsättningar. I en glesbygdskommun kan det till exempel vara mer effektivt med flexibla insamlingslösningar eller samordnade transporter medan det i en storstad kan finnas andra behov med fastighetsnära insamling. Ett och samma system passar helt enkelt inte överallt.
Vi i Centerpartiet vill gå hela vägen och införa en full frivalsmodell. Ge alla verksamheter som vill och kan chansen att själva ta ansvar för sitt avfall! Det skulle släppa loss en enorm kraft, öka konkurrensen och driva på utvecklingen av nya, smartare lösningar.
Fru talman! Sluta behandla schaktmassor som skräp! Det är närmast absurt att vi i dag har en lagstiftning som gör att tonvis med fullt användbara schaktmassor – jord, sten och grus – klassas som avfall. Det leder till onödiga transporter, höga kostnader för företagen och ett enormt resursslöseri. Propositionen gör ett litet undantag, men vi måste tänka större. Låt oss modernisera lagstiftningen så att rena schaktmassor i grunden betraktas som en värdefull resurs som kan användas lokalt i stället för att fraktas till en deponi. Det är sunt förnuft.
För det tredje: Bygg en svensk industri för textilåtervinning, och inför ett textilkliv. I dag saknar vi storskalig industri för att ta hand om materialet. Det eldas upp eller exporteras. Vilken missad möjlighet! Centerpartiet föreslår ett nationellt textilkliv med riktade investeringsstöd ungefär som Klimatklivet, där vi kan bygga en helt ny svensk industri för sortering och fiberåtervinning. Det kan också skapa nya gröna jobb i hela landet och stärka den svenska konkurrenskraften.
För det fjärde: Säkerställ en effektiv och rättssäker tillsyn. En välfungerande marknad kräver en effektiv tillsyn som stoppar fusk och kriminalitet. Vi är tveksamma till om regeringens förslag att flytta allt tillsynsansvar till länsstyrelserna verkligen är den bästa lösningen. Jag tänker att de resurser och den lokalkännedom som landets 290 kommuner har är värdefulla att ha kvar. Vi anser att regeringen behöver utreda en smartare modell, som balanserar nationell enhetlighet med lokal kompetens.
Fru talman! Det finns en röd tråd i våra förslag. De handlar om tillit till företagare och individer. De handlar om att använda marknadens kraft för att lösa samhällsproblemen. De handlar om att riva hinder och förenkla regler, så att de som vill investera i den gröna omställningen faktiskt kan göra det. Sammanfattningsvis: Vi ser en proposition med goda intentioner men bristande ambitioner. För att Sverige ska bli världsledande på cirkulär ekonomi krävs en modigare politik som litar på näringslivet, ser resurser där andra ser skräp och investerar i framtidens gröna industrier.
Sverige kan mer. Med det sagt yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 4.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Beslut
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:113 Onsdagen den 29 aprilProtokoll 2025/26:113 Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i miljöbalken,
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,
3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
4. lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396). Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:108 punkterna 1-4.Avfallsproducentens ansvar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3909 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 5.- Reservation 1 (V, MP)
Behov av åtgärder för att nå målen för materialåtervinning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3906 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 1 och 2.- Reservation 2 (S, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 92 0 14 SD 60 0 0 10 M 57 0 0 9 C 20 0 0 4 V 0 13 0 8 KD 16 0 0 3 MP 15 0 0 3 L 9 0 0 7 - 5 4 0 0 Totalt 182 109 0 58 Behov av ytterligare förändringar av regelverket på avfallsområdet
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3907 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkandena 1 och 2 samt
2025/26:3909 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2.- Reservation 3 (V, MP)
- Reservation 4 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 92 0 0 14 SD 60 0 0 10 M 57 0 0 9 C 0 0 20 4 V 0 13 0 8 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 8 0 0 8 - 6 3 0 0 Totalt 239 31 20 59 Tillsyn och illegal avfallshantering
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3906 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 4,
2025/26:3907 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 3 och
2025/26:3909 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 4.- Reservation 5 (S)
- Reservation 6 (V, MP)
- Reservation 7 (C)
Utvärdering och uppföljning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3906 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 3 och
2025/26:3909 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 3.- Reservation 8 (S, V)
- Reservation 9 (MP)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.