Preventiva vistelseförbud

Betänkande 2023/24:JuU12

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
24 januari 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Ny lag om preventiva vistelseförbud (JuU12)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag till en ny lag om preventiva vistelseförbud.

Den nya lagen innebär att en person kan förbjudas att inom ett avgränsat område vistas på allmän plats, på skolgårdar eller motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem. Det gäller om personen främjar brottslighet där och det finns risk för att skjutvapen och sprängämnen används.

Den som bryter mot ett vistelseförbud ska kunna dömas till fängelse i högst ett år eller böter.

Lagändringarna börjar gälla den 1 februari 2024.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-01-18
Justering: 2024-01-23
Trycklov: 2024-01-23
Reservationer: 7
Betänkande 2023/24:JuU12

Alla beredningar i utskottet

2024-01-17, 2024-01-18

Ny lag om preventiva vistelseförbud (JuU12)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag till en ny lag om preventiva vistelseförbud.

Den nya lagen innebär att en person kan förbjudas att inom ett avgränsat område vistas på allmän plats, på skolgårdar eller motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem. Det gäller om personen främjar brottslighet där och det finns risk för att skjutvapen och sprängämnen används.

Den som bryter mot ett vistelseförbud ska kunna dömas till fängelse i högst ett år eller böter.

Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 februari 2024.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-01-23
Debatt i kammaren: 2024-01-24
Stillbild från Debatt om förslag 2023/24:JuU12, Preventiva vistelseförbud

Debatt om förslag 2023/24:JuU12

Webb-tv: Preventiva vistelseförbud

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! Vi ska nu debattera förslaget om preventiva vistelseförbud. Syftet med det liggande förslaget, alltså syftet med att införa en lag om preventiva vistelseförbud, men också alla andra förslag som vi driver inom ramarna för Tidösamarbetet är att slå mot de kriminella gängen och deras verksamhet men också att försöka återupprätta tryggheten i lokalsamhället och tryggheten på gator och torg. Jag vill påstå att det handlar om att för första gången på allvar ta kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten.

Vi har de senaste åren kunnat se en oroväckande tendens där dödligt våld har blivit allt vanligare, detta som en direkt följd av de kriminella gängens verksamhet och deras konflikter, vilka allt oftare sker på allmän plats. Vi vet att det skjuts och sprängs på torg, i trappuppgångar, på lekplatser, på skolgårdar och så vidare, och det har blivit vanligare att helt oskyldiga drabbas.

Vi kan också se hur våldet kryper ned i åldrarna. Otryggheten breder ut sig, och allt fler frågar sig med rätta vad det egentligen är som sker, vad det är som pågår och hur det kunde bli så här. Jag vill påstå att misslyckandet är totalt.

Det här är ingen lek, utan det är minst sagt blodigt allvar. Vi ser hur samhället blir hårdare, kallare och alltmer segregerat och brutalt. Tidigare regeringar har, medvetet eller omedvetet, släppt lös de krafter som nu håller på att sprida sig som ett virus i Sverige. Det krävs kraft och mod för att bekämpa dessa grupperingar och för att kunna vända utvecklingen, vilket jag är övertygad om att den nuvarande regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna kommer att göra.

Det spelar ingen roll om vi pratar om hårdare straff för grova vapenbrott, om visitationszoner eller om ökade och effektiva metoder för att beslagta brottsvinster och så vidare, utan allt syftar till att slå mot de kriminella gängen, mot deras nätverk och mot de kriminella. Ett led i denna kamp är att göra det möjligt att begränsa kriminella individers möjlighet att vistas på vissa platser vid vissa tidpunkter, även om personen i fråga inte är dömd för något brott. Detta är viktigt.

Fru talman! I propositionen pekar man mycket tydligt på de långtgående fri- och rättigheter vi har i Sverige, inte minst rörelsefriheten, men det konstateras också att denna rörelsefrihet kan inskränkas. För att förebygga brottsligt beteende, för att skydda våra medborgare och för att förhindra att dessa utsätts för brott finns det alltså möjlighet att neka en individ tillträde till en viss plats.

Vi har till exempel kontaktförbud, och vi vet att ett sådant förbud kan utvidgas och kanske inte bara gälla en bostad utan även ett område kring en bostad, en arbetsplats och så vidare. Man kan få tillträdesförbud till idrottsevenemang men också till butiker, badanläggningar, bibliotek och så vidare. Men eftersom befintlig lagstiftning inte är tillräcklig för att hålla enskilda kriminella individer borta från det offentliga rummet när så krävs behöver vi något mer, därav preventiva vistelseförbud.

Syftet med dessa är att försöka förhindra att brottslig verksamhet utövas på en viss plats, alltså på allmän plats, och därigenom öka tryggheten för vanliga laglydiga medborgare. Detta innebär att en viss individ kan förbjudas att vistas inom ett tydligt avgränsat område - ett torg, en skolgård eller liknande - om man befarar att personen i fråga kan komma att "främja ett kriminellt nätverks brottsliga verksamhet". Tanken med detta är naturligtvis att öka tryggheten genom att försöka minska antalet skjutningar, sprängningar och annan kriminell verksamhet som allvarligt skadar tryggheten i ett visst område. Sådana områden har vi gott om.

Fru talman! Det är naturligtvis inte rimligt att allmänheten av rädsla för olika kriminella individer eller av rädsla för olika kriminella gäng eller av rädsla för att utsättas för brott väljer att dra sig undan. Det är inte rimligt att vanliga laglydiga medborgare väljer att begränsa sin egen rörlighet på allmän plats. Men det är tyvärr så, och det är ganska vanligt. Inte minst kvinnor är alltmer oroliga för att vistas ute efter mörkrets inbrott.

Det är klart att det är ett problem när vanliga medborgare begränsas i sin vardag, och det är definitivt inte rimligt att samhället abdikerar och låter kriminella individer och gäng ta kontroll över gator, torg, skolgårdar och så vidare. Det är dags att säga ifrån. Det är dags att agera.

Det är viktigt att poängtera att det handlar om ett redskap som efterfrågas av Polismyndigheten. Vi kan också se att det har varit ett viktigt redskap för polisen i Danmark i deras kamp mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Tanken, än en gång, är naturligtvis att slå mot de kriminella gängen och nätverken och mot deras verksamhet och, inte minst, att försöka motverka skjutningar, sprängningar och annan kriminell verksamhet på allmän plats och därigenom öka tryggheten för vanliga laglydiga medborgare.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 2 Malin Björk (C)

Fru talman! Richard Jomshof och jag delar verkligen oron över hur brottsligheten i Sverige ser ut i dag. Jag har jobbat som åklagare länge och därmed också sett konsekvenserna för vanliga medborgare av hur organiserad brottslighet kan ta ett grepp om vissa områden. Därför tycker också jag att det är bra att man inför nya verktyg såsom vistelseförbudet. Centerpartiet står bakom den ändringen.

Vi har lämnat en reservation, och jag vill därför gå in lite grann på hur lagstiftningsprodukten har hanterats, framför allt nu mot slutet. Det var den förra regeringen som tog initiativ till och inledde lagstiftningsarbetet. Jag konstaterar att det hölls en presskonferens den 12 oktober där de nuvarande regeringspartierna framträdde. De sa att lagstiftningen skulle snabbas på och införas redan i februari, fast det från början var aviserat till den 1 juli.

Jag noterar också att det två dagar tidigare gjordes en intervju med Richard Jomshofs partiledare Jimmie Åkesson, som uttalade att det var viktigt att snabba på viss lagstiftning. Visitationszoner nämndes, och sedan fanns det något annat förslag. Jag tänkte att vistelseförbud kanske också fanns med. Jag skulle därför vilja veta hur Richard Jomshof ser på beredningen, som har gått snabbt nu mot slutet, för att få en riktigt bra lagstiftningsprodukt.

Jag som åklagare är otroligt mån om att det ska bli en effektiv och lättillämpbar lagstiftningsprodukt, för det är åklagare som ska tillämpa och kunna använda den. Därför undrar jag om Sverigedemokraterna har varit drivande för att det ska gå snabbt och om Richard Jomshof är nöjd med hur lagstiftningsprodukten blev till slut.


Anf. 3 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! Det är det ingen hemlighet att det i Tidöavtalet finns en lång rad sakfrågor där Sverigedemokraterna och regeringspartierna är överens, och kriminalpolitiken är kanske den tyngsta delen i avtalet. Anledningen till detta är inte konstig, utan det är en följd av att det ser ut som det gör i samhället, att vi har fått ett alltmer våldsamt och otryggt samhälle och att många medborgare efterfrågar lösningar och en regering som faktiskt tar tag i problematiken.

Det är klart att det har förekommit diskussioner om vilka delar i de olika förslagen som kan drivas igenom snabbare och om detta ens är möjligt. Naturligtvis är det så. Vi har diskuterat många olika saker. Jag vill nog påstå att vi har varit väldigt överens om vilka delar som vi ska försöka driva igenom snabbare, inte minst för att Polismyndigheten själv har efterfrågat den sortens redskap.

Som jag nämnde har vi också kunnat titta på till exempel vårt grannland Danmark. Det är en fördel att det är förslag som faktiskt har prövats i andra länder och att det har kunnat utvärderas och undersökas hur man har gjort där, vilket har underlättat vår process. I det stora hela vill jag påstå att processen har varit bra.

Det finns kritik, och jag har tagit del av vad alla remissinstanser har sagt och skrivit. Regeringen har dock varit väldigt tydlig med att det är ett förslag som man avser att följa upp och utvärdera. Jag ser alltså inget större problem, utan jag tror att det kommer att bli bra. Jag förutsätter att regeringen menar allvar när man säger att man ska följa upp förslaget, för detta har efterfrågats av delar av oppositionen. Jag tror att det kommer att bli väldigt bra.


Anf. 4 Malin Björk (C)

Fru talman! Tack för svaret, Richard Jomshof!

Richard Jomshof nämnde att Sverigedemokraterna har varit med i processen och tycker att det är viktigt att få fram redskapen snabbt. Det är glädjande att Richard Jomshof har tagit del av vad alla remissinstanser har sagt. Då förvånar det säkert inte att jag har plockat fram vad min arbetsgivare Åklagarmyndigheten, som jag är tjänstledig från sedan ett par år tillbaka, skrev i ett yttrande den 16 oktober. Det var alltså fyra dagar efter den presskonferens då man sa att lagstiftningen ska träda i kraft redan i februari.

Åklagarmyndigheten som ska ta dessa beslut på underlag från Polismyndigheten säger att det är problematiskt för åklagare att få del av underrättelsematerial. Och det som man normalt sett behöver för att kunna ta ett sådant beslut är alltså tillförlitliga underrättelser från trovärdiga källor till polisen. Därför säger Åklagarmyndigheten att det inte självklart är lämpligast att det är åklagare som ska pröva frågan om vistelseförbud.

Detta går inte att jämföra med kontaktförbud. Jag har själv suttit och utfärdat många sådana. Där sitter man med en helt annan lagkonstruktion.

Bedömningen av trovärdigheten görs också säkrast av mottagaren av underlaget, det vill säga Polismyndigheten.

Åklagarmyndigheten skriver att Polismyndigheten kan vara bättre skickad. Och Åklagarmyndigheten säger uttryckligen att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör överväga om beslut om vistelseförbud i stället bör fattas av Polismyndigheten.

Jag konstaterar att detta remissvar kom in efter att regeringen och, som jag förstår, Sverigedemokraterna har utlovat att detta nu ska gå snabbt och att man inte hinner omarbeta det.

Jag undrar därför hur Richard Jomshof ser på att Åklagarmyndighetens synpunkter har tillvaratagits i detta lagstiftningsarbete.


Anf. 5 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! Det är klart att det är otroligt värdefullt med alla de synpunkter som kommer in genom olika remissvar. Självklart är det så. Det är klart att man ska lyssna på dem så långt det bara är möjligt. Jag har ingen annan uppfattning.

I många av de förslag som vi har lagt fram är det inte svart eller vitt. Och det är klart att det kan finnas enskilda förslag som till och med kan vara problematiska. Men med tanke på situationens allvar är vi ändå tvungna att gå fram med dem för att göra vad vi kan för att motverka den sortens verksamhet som vi nu ser ute i samhället.

Vem som är bäst lämpad är en jättebra fråga. Men det slutgiltiga förslag som vi har landat i tycker jag ändå är så pass bra att det är värt att dra igång eftersom det är bråttom. Situationen är otroligt allvarlig där ute i samhället, och vi måste göra vad vi kan för att få bukt med detta och försöka bekämpa dessa gäng, försöka få bort dem från gator och torg och göra samhället tryggare för vanliga medborgare.

Jag sa att eftersom regeringen är tydlig med att man kommer att följa upp och utvärdera detta kan jag mycket väl tänka mig att det är någonting som man skulle kunna ta med sig längre fram, om det skulle finnas möjlighet att effektivisera detta ytterligare - inte minst då vem som kanske är bäst lämpad att utfärda vistelseförbud. Det är klart att det är en intressant synpunkt och invändning. Men jag tycker ändå att detta är tillräckligt bra för att sjösättas på grund av att situationen är så pass allvarlig som den är. Men självklart är det en värdefull synpunkt. Och som jag sa ska detta följas upp och utvärderas, vilket jag förutsätter att det också kommer att göras på ett bra sätt.


Anf. 6 Mattias Vepsä (S)

Fru talman! Denna debatt handlar om preventiva vistelseförbud. Vi socialdemokrater har en reservation i betänkandet, och jag tänker kortfattat beskriva och redovisa vår åsikt i frågan men också bakgrunden till vår reservation.

Jag tänker också ta tillfället i akt att resonera lite grann kring en oro som vi socialdemokrater känner när det gäller regeringens oförmåga att se helheten när det kommer till hur vi ska bekämpa den grova organiserade brottsligheten och framför allt, som denna lagstiftning fokuserar på, att bryta rekryteringen till gängen som sprider oro runt omkring i landet och framför allt i våra mest eftersatta bostadsområden.

Som tidigare talare har sagt innebär denna lag att en person kan meddelas vistelseförbud på ett begränsat område på allmän plats. Det kan vara skolgårdar eller motsvarande områden utomhus då det kan finnas risk för skjutvapen eller sprängmedel. Personer som främjar brottslighet och som allvarligt kan skada tryggheten hos allmänheten ska kunna meddelas vistelseförbud.

Vi har vant oss vid att höra från regeringssidan att det pågår ett paradigmskifte, och med sällan skådad hastighet förändras lagstiftningen i vårt land. När det kommer till sättet man påverkar remisstider, kortar utredningstider eller diskuterar snabbspår är det klart att vi ser ett paradigmskifte som vi socialdemokrater oroas över. Lagstiftningsarbetet måste följas med rättssäkerhet, och det måste ges möjligheter för alla remissinstanser och människor och organisationer som påverkas av lagstiftningen att påverka lagstiftningen.

En mycket stor andel av de lagar som vi fattade beslut om här förra året, och även detta ärende, har en socialdemokratisk prägel eftersom denna utredning tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. De skäl som vi anförde då gäller fortsatt i dag, nämligen att en stor del av den grova organiserade brottsligheten - gängen och deras framfart - är tätt sammankopplad till vissa fysiska platser i utsatta bostadsområden och till drogscener där en stor del av skjutningarna sker och där människor drabbas allra hårdast av det besinningslösa våld som vi ser.

Vi menar att det är viktigt att lyssna på polisen och att ge polisen de verktyg som är effektiva och rättssäkra och som kan fungera för att polisen ska kunna lagföra fler, avbryta brottslighet och se till att hela samhället kan leva i trygghet.

Det verktyg som vi pratar om i dag har både fördelar och nackdelar. Det belyses av de remissinstanser som har lämnat svar på detta förslag.

Vi socialdemokrater lade särskild vikt vid att se till dem som oroas över hur lagstiftningen kommer att praktiseras när det kommer till risk för diskriminering men också risk för de unga lagöverträdare som är mellan 15 och 18 och som träffas av dessa preventiva vistelseförbud. Vi behöver se hur denna lag används och hur den begränsar unga människors rörelsefrihet. Vi menar att unga människor kan göra ett felval, kan befinna sig i en gängkontext och kan begå brott, men inte så grova brott att de behöver låsas in. De riskerar att groomas in, lockas in, i allt tyngre kriminalitet. Vi ska se till att dessa personer avbryter denna kriminella bana.

Men vi är oroade över att lagstiftningen i värsta fall skulle kunna få så pass negativa effekter att lagens syfte motverkas av hur den efterföljs. Barnen kan få problem att delta i skolan eller i fritidsaktiviteter. Och deras rörelsefrihet kan begränsas på andra sätt som gör att de inte kan få vara barn även om de befinner sig i en väldigt utsatt kontext.

Detta tycker vi är skäl för regeringen att komma med tydliga och återkommande utvärderingar. Vi noterar också att regeringen själv säger att det är viktigt att ta hänsyn till de åsikter som har framförts av bland andra Barnombudsmannen, Brå och andra men att man ändå väljer att yrka på att reservationen ska avslås.

När det gäller den oro för ensidighet som vi socialdemokrater har lyft vid ett flertal tillfällen pratar regeringen ofta och återkommande om att det är viktigt att bryta den organiserade brottsligheten, knäcka gängen och lyssna på polisen när den kommer med en lista på fler verktyg. Vi visade under vår regeringstid att vi är villiga att skärpa lagstiftning, bygga ut polisen och se till att verktygen blir skarpare, men vi oroas av den verklighet vi befinner oss i.

Just nu ser det ut som att många av de verktyg som har införts och de lagstiftningar som har skärpts faktiskt, med lite tur och framför allt skicklighet hos både åklagare och polis, leder till att fler och fler såväl unga lagöverträdare som lagöverträdare överlag omhändertas. Vi ser att vi börjar få effekt av det lagstiftningsarbete som har pågått här under flera år.

När det kommer till det brottsförebyggande nöjer vi oss dock inte med ord om att preventiva vistelseförbud - att hålla unga lagöverträdare undan gäng - är brottsförebyggande. Vi socialdemokrater menar att brottsförebyggande arbete handlar om att brotten inte ska begås. Det ska vara färre brott som riskerar att begås. Då krävs en fungerande skola, fru talman. Då krävs en fungerande fritidsverksamhet, en fungerande idrottsverksamhet och ett fungerande föreningsliv i hela samhället.

Är det någonting vi oroar oss över och nu ser är det att allt fler kommuner drar ned på kultur- och fritidsverksamhet för unga. 55 procent av landets kommuner drar ned på just den verksamhet som handlar om att ge alla barn och unga möjlighet till en aktiv och innehållsrik fritid. Då räcker det ju inte att säga att ungar som hamnar på glid ska låsas in hemma.

Vi skulle i stället vilja se en aktiv regering som faktiskt säkerställer statsbidrag till välfärd, inte driver in landets kommuner och regioner i en välfärdskris och inte ser till att många kommuner säger att det är på den sociala sidan som de nu riskerar att bli av med personal. Det finns en kortsiktighet i regerings politik när det kommer till helheten. Vi ser absolut att regeringen har en idé om hårdare tag, tuffare tag och allt vad det nu heter, men regeringen är helt svarslös när det kommer till att jobba långsiktigt med det brottsförebyggande.

Man driver aktivt in landets kommuner i en välfärdskris. När vi sa att vi ville se mer pengar till de utsatta skolorna, till utsatta och eftersatta områden och till idrottsföreningar - liksom till fler socialsekreterare - tryckte man på regeringssidan på knappen för lyx-rot, lyx-rut och stora skattesänkningar för de allra rikaste.

Här tror jag att vi behöver göra mer. Regeringen måste släppa sin naiva inställning till riktigt brottsförebyggande och preventivt arbete.

Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 7.


Anf. 7 Fredrik Kärrholm (M)

Fru talman! Det är under Socialdemokraternas tid vid makten som det har tillåtits växa fram en situation där kriminella element ockuperar allmänna platser som torg och centrummiljöer, skolgårdar och tunnelbanenedgångar. Det handlar om gängkriminella med ett stort våldskapital och en hotfull attityd som sprider skräck i människors vardag, dag in och dag ut.

Det är under er tid vid makten som en situation har tillåtits växa fram där gängkriminellas närvaro innebär ett barbari i det offentliga rummet, Mattias Vepsä. Det säljs narkotika, butiker utnyttjas och hederliga människor utsätts för brott. Det är under er tid vid makten som gängkriminella har etablerat en närvaro i lokalsamhället som innebär att de attraherar barn och unga till sin brottslighet. Det är under er tid vid makten som situationen med gängkriminella som hänger i det offentliga rummet, med risk för att det inträffar skottlossningar med direkt fara för hederliga medborgare, har eskalerat.

Att lyssna på det Socialdemokraterna säger i talarstolen är som att lyssna på pyromanens synpunkter på brandkårens släckningsarbete. Finns det över huvud taget någon självkritik?


Anf. 8 Mattias Vepsä (S)

Fru talman! Det var ett intressant inlägg från ledamoten Kärrholm.

Jag undrar om Fredrik Kärrholm på riktigt tror att det vid regeringsskiftet 2014/15 var guld och gröna skogar - att allt stod rätt till, att ojämlikheten var utraderad, att brotten var på tillbakagång och att polisen hade alla förutsättningar den efterfrågade. Jag vet att Fredrik Kärrholm är väldigt initierad i just detta då han har polisbakgrund. Jag tror inte att så var fallet. Jag tror att det fanns stora utmaningar redan 2014/15, som vi sattes att hantera. Det var ett arv från tidigare regeringar - ett arv efter åtta år av alliansregeringar styrda av Kärrholms eget parti.

Jag vet inte om debatten ska handla om vem som är mest självkritisk. Så kan vi förstås hålla på; jag har deltagit i debatten och tagit del av vad som sägs och kan konstatera att allt fler medger att man redan under alliansregeringens år 2006-2014 borde ha gjort mer för att bryta den utveckling kring ungdomsgäng som sedan har blivit värre. Nu har vi det du beskriver, Fredrik Kärrholm, det vill säga tungt kriminella gängstrukturer som håller hela stadsdelar i ett järngrepp. Det är klart att vi kan ha den debatten.

Annars kan vi se att det krävs både satsningar på att bygga ut välfärden i våra mest eftersatta områden - satsningar på skola, fritid och mer verksamhet för barn och unga - och satsningar på fler poliser, på ökad närvaro från poliserna och på att polisen har rätt verktyg. Jag är lite mer intresserad av att hålla debatten kring spår två. Jag ser att ni inte klarar av att hålla två bollar i luften, och det oroar mig.

Detta oroar också alla de kamrater som finns - alla de kommunala och regionala företrädare som varje dag varnar för att de inte längre har råd att upprätthålla trygghet och välfärd i vårt land.


Anf. 9 Fredrik Kärrholm (M)

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick något svar på frågan. Jag fick förmodligen inget svar på frågan därför att den gode ledamoten inte har någon självkritik att komma med. Det stora, fina rapportarbete ni har ägnat er åt förefaller ju vara bara en medial charad, Mattias Vepsä. Du kan nämligen inte i någon av våra dialoger medge att man hade kunnat göra någonting annorlunda eller att man hade kunnat mer av någonting.

När vi nu genomför stora och många reformer i kriminalpolitiken har ni noll och intet att bidra med. Ni har inga konstruktiva ytterligare förslag. Det enda ni har att komma med är klassisk socialdemokratisk politik i form av mer bidrag.


Anf. 10 Mattias Vepsä (S)

Fru talman! Jag tycker att det här replikskiftet blir ganska tomt. Det blir på något sätt innehållslöst.

Vi byggde ju ut polishögskolan, och vi fick ut fler poliser. Vi såg till att lagstiftningen skärptes när det gäller en rad olika straff, och det finns nu möjlighet att lagföra fler förbrytare och kriminella. Man ser dagligen rapporter om att häktena här i Stockholm är överfulla och att fängelserna är överfulla. Det är ju resultatet av en omläggning av kriminalpolitiken, där vi började med ett ganska tomt bord 2014.

Jag tror dock att både ledamoten och jag kan konstatera att 17 av 21 propositioner och skrivelser förra året hade en socialdemokratisk avsändare i form av utredningar. Om ledamoten kallar socialdemokratisk politik innehållsfattig eller innehållslös får jag nog alltså be honom att backa bandet och läsa igenom dessa 17 av 21 propositioner för att spåra var någonstans de initierades.

I dag debatterar vi ju någonting som vi faktiskt är i stort sett överens om: Vi vill ha en utvärdering av den nya lagstiftningen och tycker att regeringen borde kunna möta oss och säga att man ska göra en utvärdering. Ni säger också detta i texten, Fredrik Kärrholm, men är inte villiga att köpa reservationen.

Det vi efterfrågar här är att man ser till att lyssna på landets kommuner. Vi skärpte en lag förra året, och det handlade om att det brottsförebyggande arbetet skulle bli ett kommunalt ansvar. Varför ser man då till att spara på landets kommuner i en ekonomisk kris? Varför öppnar inte finansminister Elisabeth Svantesson plånboken och ser till att vi slipper det kortsiktiga avskedandet av exempelvis socialsekreterare när ekonomin viker?

Detta borde Fredrik Kärrholm ta med till den moderata riksdagsgruppen och ha en liten workshop om - kanske skriva en rapport - för att sedan komma tillbaka till kammaren med lite innehåll och lite mer politik för att rädda de förebyggande verksamheterna i vårt land.


Anf. 11 Fredrik Kärrholm (M)

Fru talman! En situation har tillåtits att växa fram i Sverige där kriminella element ockuperar allmänna platser som torg och centrummiljöer, skolgårdar och tunnelbanenedgångar. Gängkriminella med ett stort våldskapital och hotfull attityd sprider skräck i människors vardag dag in och dag ut.

Barbariet har tagit över offentliga rum. Det skräpas ned, det säljs narkotika, butiker utnyttjas och människor utsätts för brott. Detta är ovärdigt ett civiliserat samhälle.

Denna kriminella närvaro innebär förutsättningar att attrahera barn till gängkriminalitet. Där de kriminella hänger ökar också risken för skottlossning med fara för hederliga människor.

Nu sätter vi stopp för det här. Med preventiva vistelseförbud kommer vi att kunna se till att de gängkriminella inte får uppehålla sig på vissa beslutade platser. Med detta tar vi tillbaka kontrollen och återupprättar lag och ordning i det här landet.

För att ett vistelseförbud ska börja gälla ska polisen inkomma med en skriftlig anmälan till åklagaren som fattar beslutet. Det som krävs för beslut av åklagaren är att en person medvetet främjar att en grupp utövar brottslighet och att det finns en risk för att skjutvapen eller sprängämnen används. Även personer som främjar brottslighet på något annat sätt ska kunna meddelas vistelseförbud om denna brottslighet är ägnad att allvarligt skada tryggheten för allmänheten.

Den som bryter mot förbudet ska kunna få böter eller fängelse. Men det som framför allt gör vistelseförbudet effektivt och gör att det kommer att efterlevas är att polisen kan avlägsna eller, om nödvändigt, omhänderta den som överträder förbudet. Om det behövs för att förbudet ska efterlevas kan det också kombineras med elektronisk övervakning.

Samtidigt är detta rättssäkert. För den som ett vistelseförbud gäller, eller avser att gälla, ska ett offentligt biträde förordnas om personen är under 18 år. Detsamma gäller för den som meddelas vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning. Innan en fråga om vistelseförbud avgörs ska den som förbudet avses att gälla underrättas om uppgifter som har tillförts ärendet. Den person som ett vistelseförbud gäller har också rätt att få sin sak prövad av tingsrätten. Detta är en lagstiftning som är rättssäker.

Jag upprepar: Det här kan bli en game changer. Att områden och platser är otrygga beror inte på några mystiska spöken, utan det beror på att farliga personer uppehåller sig på dessa platser. Nu kan vi äntligen befria lokalsamhällen runt om i Sverige från de centrumtyranner som sprider otrygghet och rädsla och som har fått härja fritt alldeles för länge. Nu tar vi tillbaka kontrollen och återupprättar trygghet och säkerhet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 12 Malin Björk (C)

Herr talman! Fredrik Kärrholm använde stora ord. Jag noterade särskilt att han sa att barbariet har tagit över och att man i och med detta förslag sätter stopp för det och återupprättar lag och ordning.

Jag är ju åklagare till yrket, som Fredrik Kärrholm vet, och som jag nämnde i min replik på Richard Jomshofs anförande ser jag verkligen problemen med den grova brottslighet som vi har. Jag har jobbat här i Stockholm och tycker att det är viktigt att rättsväsendet får verktyg som kan vara effektiva och slå mot denna brottslighet. Därför tycker Centerpartiet att det är en god idé att införa vistelseförbud.

Som jag var inne på finns det dock en del kopplat till själva lagstiftningsprodukten som är minst sagt problematiskt. Jag noterade särskilt Fredrik Kärrholms ord om att man sätter stopp för detta med den här regleringen. I och med det hör jag poliser - Fredrik Kärrholm är ju själv polis - tänka att de med ett skriftligt underlag till åklagaren kommer att få ett beslut och kunna meddela vistelseförbud.

Jag vet inte om Fredrik Kärrholm har läst remissvaret från Åklagarmyndigheten. Jag återgav nyss detta för Richard Jomshof och behöver inte göra det igen. Underrättelseuppgifter, som ofta ligger till grund för en rättssäker bedömning av detta, är ju uppgifter som är känsliga. Man kan inte läcka dem hur som helst, för i så fall röjer man sitt underrättelsearbete. Det är därför Åklagarmyndigheten tycker att detta är väldigt problematiskt.

Vilka uppgifter är det som beslutet ska grundas på för att man ska säkerställa kvaliteten utan att källorna röjs? Det önskar jag svar på.


Anf. 13 Fredrik Kärrholm (M)

Herr talman! Det är lite symtomatiskt för vänstersidan i svensk politik, som Centerpartiet numera tillhör, att man fäster större vikt vid ordval än vid politikens sakliga innehåll. Jag har varit polis och sett detta i verkligheten, och jag står i allra högsta grad för att vi har ett problem med just barbari. Malin Björks tillvaro bakom ett skrivbord på Åklagarmyndighetens ombonade kontor kanske inte har gett samma intryck.

Malin Björk frågade hur detta ska fungera i praktiken. Det ställer stora krav på Polismyndigheten att i anmälan till åklagaren förmedla tillräcklig information för att åklagaren ska kunna fatta ett beslut. Hur anmälan ska se ut kommer snart att visa sig. Det är helt rätt att underrättelseinformation av mer konkret natur inte kommer att kunna förmedlas. Däremot finns förutsättningar att förmedla viss information som inte bara är kopplad till förundersökningar.

I det noggranna förarbete som denna lagstiftning har föregåtts av är slutsatsen från Justitiedepartementet att detta kommer att fungera i praktiken. Om det är så att det inte fungerar tillräckligt väl i praktiken finns det alla möjligheter i världen att ytterligare vässa lagstiftningen.


Anf. 14 Malin Björk (C)

Herr talman! Jag tackar Fredrik Kärrholm för svaret.

Jag tycker att det är lite fascinerande att Fredrik Kärrholm sa att jag fokuserade på ord i stället för på sakpolitik. Jag hoppas att Fredrik Kärrholm är kvar när jag håller mitt anförande, för jag kommer att fokusera väldigt mycket på sakinnehåll.

Jag är väldigt inriktad på att detta ska ha effekt. Det är därför jag tar fasta på vad Åklagarmyndigheten säger om det här. Åklagarmyndigheten säger mellan raderna i sitt remissyttrande att detta inte kommer att kunna leda till att myndigheten och åklagare som vill agera på ett rättssäkert sätt kommer att kunna fatta de beslut som politiken utlovar. Det tycker jag är rätt allvarligt.

Fredrik Kärrholm är ju bara polis och inte åklagare. Jag vet hur det går till ibland om man inte får igenom sitt beslut som polis. Åklagare jobbar under tjänstefelsansvar när de fattar beslut - det är därför de behöver gedigna underlag för att kunna fatta dessa beslut. Muntliga dragningar med lite knapphändig information räcker inte, utan här krävs det skriftliga underlag.

Det jag tycker är viktigt är helt enkelt att Åklagarmyndigheten säger att det kommer att bli väldigt problematiskt att fatta beslut. Jag är rädd för att detta inte kommer att leda till särskilt många beslut. Då lovar man från politiken någonting som man inte kan hålla. Jag är i politiken för att genomföra saker som jag menar har effekt. Det är den invändning vi har mot detta.

Jag är precis lika insatt i hur det ser ut på våra gator i vissa områden som Fredrik Kärrholm är. Jag lovar - jag har också varit där ute. Jag tycker att det är viktigt att vi gör saker som har effekt. Jag undrar fortfarande på vilket sätt åklagare kommer att få gedigna underlag som gör att det går att fatta sådana här beslut.


Anf. 15 Fredrik Kärrholm (M)

Herr talman! Det gläder mig att få höra från ledamoten att det var ett undantag att repliken inleddes med att anmärka på ordval och att den kommande ordföranden kommer att fokusera på sak. Vi behöver en mer saklig debatt om konkreta problem och lösningar i svensk politik och mindre metadebatt om ordval.

Detta är en oerhört betydelsefull lagstiftning. Nu rullar vi ut en lång rad reformer på det kriminalpolitiska området för att bekämpa den gängkriminalitet som har tillåtits växa fram under det socialdemokratiska styre som Centerpartiet i åtta år stödde.

Jag noterar också att Centerpartiet endast har en teknisk invändning mot att detta eventuellt i vissa fall kan leda till ett otillräckligt underlag för att fatta tillräckligt många sådana här beslut. Alla här inne som är för denna lagstiftning är överens om att den ska vara effektiv, så låt oss se hur den fungerar i praktiken. Jag är trygg med att det kommer att bli en effektiv lagstiftning, men jag är också öppen för att den kan bli ännu mer effektiv. Om Åklagarmyndigheten bedömer att systemet kan behöva förändras för att vi på ett rättssäkert sätt ska få ännu fler beslut om preventiva vistelseförbud tar jag gärna del av en sådan hemställan från myndigheten.


Anf. 16 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 1 från Vänsterpartiet, vilket innebär avslag på förslaget om en lag om preventiva vistelseförbud.

Samtidigt vill jag markera att jag instämmer i regeringens och andras starka oro och i slutsatsen att det behövs kraftfulla åtgärder för att öka tryggheten i samhället och minska skjutningar och sprängningar, som är fruktansvärt drabbande. Jag delar dock inte regeringens bedömning av hur det ska ske.

Flera har lovordat lagstiftningsförslaget. Jag hör inte till dem och är förvånad över tilltron. Jag känner i stället en stark oro för att regeringen i uppenbar stress närmast desperat föreslår en riktigt dålig lag. Propositionen lades fram just före jul, beredningen i utskottet startade förra veckan, nu har vi debatt, i eftermiddag ska riksdagen fatta beslut och lagen ska träda i kraft den 1 februari, alltså nästa vecka. Redan detta är upprörande och ett hetsigt snabbspår. Tidöpartiernas regering beter sig maktfullkomligt utifrån att den har tre mandats övervikt i kammaren. Det är ett demokratiförakt.

Vidare har Åklagarmyndigheten i sitt remissvar markerat att man oroas över att man inte kommer att kunna ta fram ett rimligt beslutsunderlag till ikraftträdandet.

Varken jag eller Vänsterpartiet är principiella motståndare till att förbjuda farliga personer att vara på vissa platser. Vi har till exempel länge agerat, ibland i hård motvind, för att kvinnor och barn som utsatts för mäns våld ska få trygghet genom effektiva kontaktförbud som begränsar våldsamma män. Att använda förbud vid villkorlig frigivning eller ungdomsövervakning är andra viktiga möjligheter att begränsa kriminalitet och öka tryggheten.

För att stärka tryggheten i samhället i stort är det inte ett sådant här vistelseförbud som krävs utan helt andra brottsförebyggande åtgärder. Vänsterpartiet är här helt enigt med Socialdemokraterna om att det behövs andra breda satsningar inom bland annat socialpolitik, skola, fritid och kultur.

Konstruktionen av vistelseförbudet är rättsosäker och står i konflikt med flera bärande principer i en rättsstat. Det riskerar också att vara kontraproduktivt och skapa nya spänningar. Jag är jurist och har jobbat med det sedan slutet av 60-talet. Läsningen av förslaget och kritiken i remissvaren får mig att rysa. Lagen är ärligt talat riktigt dålig.

Den föreslagna lagen riktar sig mot personer som varken är dömda, anklagade eller ens misstänkta för brott. Detta är inte det enda exemplet. Möjligheten till preventiv avlyssning och den pågående utredningen om visitationszoner har likartade konstruktioner. I fallet med vistelseförbud handlar det om en åklagares bedömning av hur en individ potentiellt kan komma att agera i framtiden. Det är vaga kriterier och rekvisit som öppnar för godtyckliga bedömningar av såväl polis som åklagare om det leder fram till beslut. Det är även en komplicerad riskbedömning i flera led, som jag inte ska ägna ytterligare uppmärksamhet åt. Men den är vansklig, vilket också åtskilliga remissinsatser har markerat.

Det finns också en överhängande risk att helt laglydiga personer får vistelseförbud för att de till exempel umgås med eller är släkt med fel personer. Lagtexten är inte tydligt formulerad, så det finns risk att lagen används godtyckligt och till och med diskriminerande mot vissa grupper. Det finns även risk för etnisk diskriminering.

Om man får vistelseförbud hamnar man dessutom i belastningsregistret, i tio år för vuxna och i fem år för barn. Dessa långvariga registreringar kan innebära hinder på arbetsmarknaden för båda dessa grupper.

Många remissinstanser markerar att vistelseförbudet medför risk för att brottsligheten sprider sig och förflyttar sig så att vi får nya platser och fler barn under 15 år som rekryteras till kriminella nätverk. Ett vistelseförbud kan också få unga att söka sig till andra och kanske ännu mer olämpliga platser och miljöer. En ökad känsla av utanförskap och stigmatisering ligger också i farans riktning och kan skapa en ökad misstro mot det konventionella samhället - i stället för en ökad tillit, som är det vi behöver.

Det kan också finnas en risk för att vistelseförbudet eldar på konflikter kring exempelvis narkotikahandel i ett område. Vissa gäng kanske till och med kommer att kunna dra fördelar av att andra drabbas av vistelseförbud.

Detta gör att man får sätta frågetecken för om detta kan bli effektivt. Om medlemmar i ett kriminellt gäng får vistelseförbud på vissa platser är sannolikheten stor att hela gänget flyttar till en annan plats. Vad gäller den allvarliga brottsligheten med skjutvapen och sprängämnen är den redan i dag väldigt rörlig, och platserna där brotten begås är ofta omöjliga att förutse. Många markerar också att detta kommer att bli otroligt svårt att tillämpa. Södertälje kommun anser till och med att förutsättningarna för ett vistelseförbud gör att lagstiftningen inte kommer att kunna tillämpas alls i praktiken.

Denna lagstiftning utmanar både vår grundlag och våra konventioner. Vi bör vara extra varsamma med rättsstatens principer och fundamenten för vår demokrati när det handlar om kriser. Då är det är särskilt viktigt att vi hanterar utmaningar på ett klokt sätt.

Jag vill avsluta med att relatera till Jämställdhetsmyndighetens remissvar - en av många instanser som avstyrker detta lagförslag. Jämställdhetsmyndigheten markerar att vi skulle behöva en helt annan inriktning på det brottsförebyggande arbetet. Det skulle behövas en inriktning där det tas ett totalgrepp kring våld och där man kan samverka och samordna med våldsförebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Våldets eko och våldets spridning måste vi förhindra och förändra riktningen på. Det gör vi med starka sociala insatser generellt men också med stöd till unga som riskerar att hamna i fel miljöer.

Jag yrkar avslag på regeringens förslag om denna lagstiftning och därmed avslag på utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 17 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! En stor del av den grova kriminaliteten och dess förstadier är i dag knutna till vissa geografiska områden. Det handlar om kriminella som sätter skräck i hela bostadsområden och som anser att en viss stadsdel är deras territorium, där de anser sig ha rätt att härja fritt och rekrytera unga in i gängkriminalitet. Det handlar också om kriminella som reser till en angränsande stadsdel för att råna, bråka och trakassera. Resultatet är otrygghet bland de boende.

I min tidigare yrkesroll som polis har jag sett detta på alltför många ställen och alltför många gånger. Jag vet att läget i många av dessa bostadsområden är akut och att vi skyndsamt måste få till både förebyggande och repressiva verktyg för att stävja utvecklingen.

En stor del av Sveriges problem är tyvärr kopplade till att vi inte har varit tillräckligt snabbfotade, och ibland har styrande politiker blundat inför verkligheten ute i våra bostadsområden. Jag är därför glad över att tillhöra ett parti som hörsammar att läget är akut, som inte är naivt och som ser till att lagstiftning nu skyndsamt kommer på plats.

Herr talman! För att göra det svårare för kriminalitet att få fäste i vissa områden och för att bekämpa otryggheten och skjutningarna har vi kristdemokrater i flera år drivit på för att införa vistelseförbud. Med den proposition som nu lagts fram på riksdagens bord ser vi till att detta förslag blir verklighet redan den 1 februari 2024.

Som ni vet saknar brottsutvecklingen i Sverige motstycke. Återkommande hör vi rapporter i internationella medier som talar om "det svenska tillståndet". Ingen annanstans i Europa dödas fler av skjutvapenvåld.

Kristdemokraterna har tillsammans med regeringen och Sverigedemokraterna satt igång ett stort reformmaskineri för att bryta denna utveckling. Vi har inlett ett paradigmskifte i rättspolitiken där vi sätter rättvisa och upprättelse i fokus och där vi prioriterar brottsoffren och inte gärningsmännen - alla de brottsoffer som blivit bedragna, beskjutna och fått sina hem förstörda. För brottsoffren, deras anhöriga och hela familjer finns skräcken där varje dag. Det är en vedervärdig utveckling, och här måste samhället svara upp.

Ett verktyg för att stoppa kriminellas möjlighet att sätta bostadsområden i skräck är preventiva vistelseförbud, som vi debatterar här i dag. Det är en åtgärd som har visat sig ha effekt. Polisen har under lång tid efterfrågat preventiva vistelseförbud, och i vårt grannland Danmark har det använts med framgång för att kyla ned konflikter och därigenom öka allmänhetens säkerhet och trygghet. Vi ser också resultatet i Danmark där man tränger tillbaka och trycker tillbaka de danska gängen som har minskat i omfattning och betydelse.

Det bör också påpekas att vi redan i dag i Sverige har vistelseförbud som kan beslutas av kriminalvården. Det har visat sig ha goda resultat. Vistelseförbud är ett viktigt verktyg som har hjälpt polisen att hålla borta kriminella bland annat i Biskopsgården i Göteborg. Polisen där säger att man ser en försvagning av den kriminella aktiviteten när de kriminella behöver flytta sig. Det ger även kriminella en ursäkt för att inte vistas i området. De kan säga att de inte får vara där, och har därmed en bra ursäkt för att inte behöva ta ansvar för det.

Herr talman! Lagstiftningen utformas så att en person som befaras främja ett kriminellt nätverks brottslighet ska kunna förbjudas från att vistas i ett avgränsat område, även om personen inte är dömd för brott. Det kan exempelvis handla om en gängkriminell som ägnar sig åt narkotikahandel på ett lokalt torg, om trakasserier eller om gängrekrytering på en viss plats. Området ska bestämmas utifrån var risken för brottslighet finns någonstans. Det kan handla om en allmän plats, skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem. Det ska kunna användas mot alla straffmyndiga personer, även unga från 15 år. Vi talar dock inte om barn under 15 år, väl att märka.

Lagstiftningen innehåller även flera rättssäkerhetsgarantier, och regeringen har gjort en noggrann avvägning mellan mål och medel. Åklagare kommer att pröva och fatta beslut. Förbud får bara meddelas när det är proportionerligt, och det begränsas i både tid och rum genom att det ska handla om en begränsad plats och att förbudet ska gälla i högst sex månader i taget. Den som är under 18 år ska ha tillgång till ett offentligt biträde i processen, och alla beslut om vistelseförbud ska kunna överklagas till allmän domstol.

Herr talman! Brottsbekämpningen måste vässas med fler verktyg om vi ska kunna återta tryggheten och förebygga att unga rekryteras in i gängen. Kristdemokraterna har redan varit med och fått ny lagstiftning på plats, såsom preventiv avlyssning. Nu ser vi även till att införa preventiva vistelseförbud. Även annat är på gång, exempelvis kameror, visitationszoner och anonyma vittnen.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 18 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag begär replik eftersom jag undrar över en del punkter i anförandet nyss.

Jämförelsen med kriminalvården har jag själv gjort. Dock finns det en avgörande skillnad, för när det handlar om villkorlig frigivning eller ungdomsövervakning är detta led i påföljder för ett brott om man kombinerar det med ett vistelseförbud. I den här lagstiftningen är det inte en påföljd, eller inte tänkt att vara det. I remissvaren finns också ifrågasättanden: Är detta en påföljd eller en administrativ åtgärd? Denna tveksamhet gör också att det kanske inte ens håller i prövningar i Europadomstolen.

Det som skiljer sig åt är att här räcker det med misstanke. Man behöver egentligen inte ha något konkret underlag.

Jag undrar också över jämförelsen med Danmark och Norge. Många kritiserar i remissvaren att det inte finns någon forskning som visar vilka effekterna har varit i Danmark och Norge. I Norge tillämpar man detta väldigt sällan. I Danmark vet man inte om det är detta eller någonting annat, till exempel de stora sociala insatser man gjort, som har fått effekt.

Jag skulle också vilja följa upp en tredje sak, nämligen detta med offentliga biträden. Varför borde inte alla få det?


Anf. 19 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Visst, när kriminalvården använder vistelseförbud handlar det om personer som har avtjänat ett straff för ett brott de har begått. Det jag ville peka på är att själva metoden med vistelseförbud har en bra och avkylande effekt på de personer som blir berörda. Det finns ingen anledning att tro att det inte skulle kunna ha effekt även i de andra fallen.

Sedan är det också en preventiv fråga. Det finns givetvis någon form av brottsmisstanke, att personer ägnar sig åt brottsliga aktiviteter. Det är inte så att man slår urskillningslöst mot vilka personer som helst, utan polisen måste ha goda grunder för att gå till åklagare och yrka på vistelseförbud. Åklagaren i sin tur ska givetvis pröva polisens framställning och se om det finns ett underlag som är tillräckligt bra för att kunna ta ett beslut i frågan. Jag ser egentligen inte någon fara i det.

När det gäller vistelseförbudet i Danmark vittnar polisen om att det har haft en bra och avsedd effekt. Visst kan man säga att det inte finns tillräcklig forskning, men samtidigt får man lyssna på dem som jobbar i professionen och förlita sig på att de har en god uppfattning om vad som ger effekt och vad som inte gör det.

Den sista frågan handlade om offentligt biträde. Ja, det kan ju alltid diskuteras hur man har landat där. Det kan jag inte ge något rakt svar på.


Anf. 20 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag tackar för svaret, som dock inte gör mig nöjd eller tillfreds.

Hur man beslutar de preventiva vistelseförbuden är ju artskilt från när förbudet ingår i en påföljd för ett redan begånget brott, utdömd i domstol. Där har vi en rättssäkerhet och kan göra en prövning. De här förbuden kan man visserligen överklaga till domstol, men det är ett väldigt lösligt underlag, något som många starka remissinstanser pekar på. De som har markerat denna oro är inte bara juridisk spetskompetens utan också många kommuner: Hur ska vi förhålla oss till detta? Kommer det ens att kunna funka?

Här är det bara risker som skapar nya risker, menar jag. Jag kan inte ha tilltro till att en så här löst konstruerad lagstiftning skapar rättssäkerhet och rättstrygghet.

Jag skulle också verkligen önska att man hade offentligt biträde inte bara för unga personer. De kommer att få möjlighet till offentligt biträde, likaså om det blir i kombination med fotboja. Här tycker jag att det nästan finns ett förakt i regeringens förhållningssätt när man säger: Var så god, du kan ha ett eget biträde, men betala själv! Det är klassförakt för mig.


Anf. 21 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! Gudrun Nordborg hänvisade tidigare till kontaktförbud när det gäller hot mot kvinnor och så vidare. Det finns stora likheter med detta, i den meningen att det också är en preventiv åtgärd. I det avseendet är vi nog ganska överens. Sett ur rättssäkerhetssynpunkt väger de nog ganska lika när man gör bedömningen. De som åläggs kontaktförbud är kanske inte heller dömda för något brott, men de har ändå ett kontaktförbud utifrån en anmälan och ansökan från den som är utsatt.

Jag tycker att kontaktförbud är ett alldeles utmärkt exempel. Detta har stora likheter med det. Jag tycker att Gudrun Nordborg förstorar upp det, men jag förstår att vi inte är överens i denna fråga. Jag kan bara konstatera att det finns en majoritet i riksdagen för att klubba vistelseförbudet.


Anf. 22 Malin Björk (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3.

47 knivhugg - det var vad fyrabarnsmamman attackerades med en solig majdag hemma i sin lägenhet, där hon borde ha fått känna sig trygg. Hon hittades död på köksgolvet, med tydliga avvärjningsskador på armarna för att hon försökt skydda sig från den vansinniga attacken från sin make. Han dömdes av Solna tingsrätt till livstids fängelse men godtog inte domen utan överklagade till hovrätten. Hovrätten instämde med tingsrätten i att detta var ett mord men bestämde straffet till 16 års fängelse.

Det här var hösten 2015. Jag, som var åklagare i fallet, vägrade att acceptera utgången. Riksdagen hade ju året innan, den 1 juli 2014, ändrat straffbestämmelsen för mord för att fler sådana här fruktansvärda brott skulle rendera livstidsstraff, och jag trodde verkligen att Högsta domstolen skulle ställa detta till rätta - men tyvärr.

Redan i lagstiftningsprocessen hade Lagrådet sagt till regeringen att utforma straffbestämmelsen på ett annat sätt om man ville uppnå syftet med den nya lagstiftningen, nämligen få fler livstidsdömda för så här allvarliga mord. HD kom fram till samma slutsats, nämligen att lagstiftningen inte gick att använda på det här fallet på det sätt som regeringen utlovat. Det blev bakläxa, helt enkelt, och det tog ett antal år innan det gick för oss som jobbade inom rättstillämpningen att uppnå det som politikerna hade utlovat.

Herr talman! Varför berättar jag den här historien nu? Jo, för att jag fortfarande bär den med mig, som en erfarenhet från min åklagartid då jag faktiskt var heligt förbannad på, som jag tyckte då, taffliga lagstiftare. Att pressa fram lagstiftning och inte lyssna på en gedigen analys från tunga jurister tyckte jag var plakatpolitik.

När jag nu befinner mig där jag gör, i den lagstiftande församlingen, är det viktigt för mig, faktiskt en hederssak, att göra mitt yttersta för att medverka till en så bra lagstiftning som möjligt. Och med bra menar jag en som går att använda på det sätt som politiker aviserar att den ska användas, som uppnår de syften man säger sig vilja nå, som blir effektiv och, inte minst, som går att tillämpa.

Herr talman! Jag konstaterar att Lagrådet i sitt yttrande över det lagförslag om preventiva vistelseförbud som vi diskuterar i dag säger att den konstruktion som regeringen valt är svårtillämpad då den innehåller dubbla riskbedömningar - först en riskbedömning om viss typ av brottslighet, sedan en annan riskbedömning med ett inte tydligt angivet beviskrav kring hur den person som ska få ett vistelseförbud anses främja brottsligheten.

Som jag har sagt tidigare i mina repliker står Centerpartiet bakom att vistelseförbud ska införas. Men återigen: Det ska vara ett vistelseförbud som går att tillämpa.

Det finns faktiskt en hint i Lagrådets yttrande om att titta på konstruktionen i kontaktförbudslagen. Där finns riktlinjer för rättstillämpningen och vad som ska beaktas i riskbedömningen. En sådan konstruktion skulle helt klart ge bättre vägledning för de åklagare som ska ingripa och fatta beslut utifrån lagstiftningen.

Det är faktiskt åklagare som den här lagstiftningen vänder sig till i första hand. Har då åklagare med erfarenhet från just sådan verksamhet tillfrågats i denna lagstiftningsprocess? Som ersättare i justitieutskottet tittade jag på propositionen innan vi i Centerpartiet lade fram vår följdmotion. Det var intressant, herr talman. Det stod flera gånger att Åklagarmyndigheten inte hade någon erinran och att man tillstyrkte tillsammans med en mängd andra remissinstanser.

Jag har tyvärr inte inför själva följdmotionen utan först inför denna debatt haft möjlighet att hinna titta på just remissvaren. Det är lite anmärkningsvärt att det inte nämns någonting i propositionen, som jag hade läst, om vad Åklagarmyndigheten ändå säger.

Åklagarmyndigheten säger helt enkelt mellan raderna - en jurist läser och hör ganska mycket mellan raderna - att det är problematiskt för åklagare att få del av underrättelsematerial. Man säger att beslutsunderlaget i en sådan här utredning i huvudsak kommer att tas fram av Polismyndigheten. Det kan vara spaningsinformation eller tillförlitliga underrättelser från trovärdiga källor till polisen, och då är det inte självklart lämpligast att det är åklagare som ska pröva frågan om vistelseförbud. Bedömningen av trovärdigheten - alltså trovärdigheten på källan som lämnar upplysningarna som ska ligga till grund för en bedömning om en person ska få vistelseförbud eller inte - görs också säkrast av mottagaren av underlaget.

En åklagare ska alltså få ett skriftligt underlag, som inte får innehålla känslig information som sabbar, om jag uttrycker mig enkelt, polisens underrättelseverksamhet. Men man ska samtidigt under tjänstefelsansvar känna sig så pass trygg i en bedömning som ska ske i två steg. Det ställs stora krav på en åklagare redan i dag.

Detta säger Åklagarmyndigheten i ett remissvar den 16 oktober, fyra dagar efter att nuvarande regering har hållit en presskonferens och sagt att den här lagstiftningen minsann ska träda i kraft den 1 februari i år. Det betyder att det inte finns någon möjlighet att omarbeta lagstiftningen på det sätt som Åklagarmyndigheten antyder skulle vara en mer effektiv väg att gå. Jag tycker att det är ett underbetyg till vår lagstiftningsprocess. Jag är ledamot i konstitutionsutskottet till vardags och gör ibland besök här i justitieutskottet för en debatt.

Jag har hört många av er andra talare här säga att vi har ett jätteproblem ute på gator och torg med våldsbrottslighet och gängbrottslighet. Jag håller med. Jag har sett det och har upplevt det. Jag lovar att jag verkligen vill komma åt det. Men jag tycker att det är problematiskt när politiker står och lovar väldigt mycket men inte ens har lyssnat. Man har inte tagit sig tid att lyssna på den myndighet som ska sitta och göra bedömningarna.

Det märks kanske att jag blir lite upprörd av detta. Åklagare jobbar ganska hårt, och jag har många åklagarkollegor där ute som gärna skulle få effektiva verktyg. Men nu säger Lagrådet att det här är svårtillämpbart och att man skulle kunna titta på kontaktförbudslagen så att det blir tryggare för en åklagare att fatta detta beslut. Dessutom har lagstiftningen nu stressats på så att den, som egentligen skulle träda i kraft den 1 juli i år, ska träda i kraft nästa vecka.

Jag vet inte hur jag ska bemöta Fredrik Kärrholms ord om att jag som åklagare satt bakom ett skrivbord. Jag tror inte att Fredrik Kärrholm har särskilt god inblick i hur det är att jobba på en allmän åklagarkammare. Man springer mest hela tiden.

Nästa vecka ska alltså åklagare få detta verktyg i sin hand. Det finns inga beslutsstöd. Det hinner Åklagarmyndigheten naturligtvis inte ge underlag till, vilket görs centralt. Det finns inte heller möjlighet att införa några digitala hjälpmedel. Det ska ske manuellt, enligt propositionen.

Vi har allvarliga problem ute på våra gator och torg med en gängbrottslighet som tar ett grepp om vissa områden. Då är det synd att den här regeringen återkommande hastar fram lagstiftning som inte blir bra. Det gör mig fortfarande lite förbannad att det inte blir bra när det finns möjlighet till det.

(Applåder)


Anf. 23 Martin Melin (L)

Herr talman! Vi debatterar i dag förslaget om en lag om preventiva vistelseförbud. Jag tycker att ordet preventiva är det som vi ska ta fasta på. En synonym till ordet preventiv är förebyggande. Är det någonting som vi liberaler gillar är det att kunna förhindra olyckor, orättvisor och annat som gör att folk drabbas, bland annat att bli utsatta för brott.

Numera är det många av oss som vill se mer av det förebyggande arbetet och att myndigheter arbetar mer förebyggande, mer proaktivt och mer preventivt. Vi i regeringen vill, som jag sagt förut, flytta fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Vi vill skapa bättre förutsättningar för att färre ska råka ut för brott. Vi vill jobba mer proaktivt.

Alla vet att polisen går på knäna och att utredningar blir liggande i högar. I höstas tog vi del av Riksrevisionens rapport om det dåliga utredningsresultatet när det gäller vardagsbrottsligheten. Domstolarna har fler ärenden än det finns domare som kan döma, kön är lång till rättegångarna och på våra anstalter är det fullt.

Det är med andra ord viktigt att vi nu med full kraft och på alla sätt lägger krut på det förebyggande arbetet. Vi måste börja jobba alltmer med att ta fram reformer och lagar som ger de brottsbekämpande myndigheterna verktyg för att kunna jobba preventivt.

Herr talman! De preventiva vistelseförbuden är ett sådant verktyg. Och det är ett efterlängtat sådant, inte minst om man frågar poliserna på gatan. Nu får de stöd i lagen för att förbjuda en individ att befinna sig på en viss plats, för att på så sätt förhindra att brott begås på platsen eller att brott främjas - kom ihåg det: att brott främjas - på platsen.

Det man särskilt haft i åtanke när lagförslaget tagits fram är den enorma problematik vi i dag har med gängbrottslighet och de kriminella nätverk som inte sällan rekryterar in unga i gängen. Sådant ska inte få ske. Våra barn ska vara fredade, inte minst i skolan och på fritidsgården. Där hör gängmedlemmar inte hemma. De ska inte vara där.

Finns det risker med preventiva lagar som den här? Det finns det såklart om lagen missbrukas, om personer som arbetar med myndighetsutövning inte förstår hur lagen ska användas eller struntar i den individ som utsätts för lagen och om man struntar i proportionaliteten. Den risken finns såklart. Men jag är inte orolig över det. Lagen är rättssäker, eftersom beslutet om preventiva vistelseförbud först ska prövas av en åklagare som sedan beslutar. Därefter kan det överklagas till en domstol.

Jag hörde ledamoten Malin Björk tala förut. Jag känner Malin Björk som en duktig och duglig åklagare. Jag känner inte riktigt igen att åklagarna kommer att få svårt att fatta beslut eftersom det kommer att fattas underlag.

Jag jobbade ett tag som knarkspanare. Vi var ofta ute och behövde göra husrannsakan. Anledningen till att vi ville komma in i vissa lägenheter var att vi fått tips. Då ringde vi en åklagare och berättade att vi fått in tips från trovärdiga informatörer. På det underlaget fattades beslut om husrannsakan. Jag hoppas att man ska komma fram till en arbetsmetod som innebär att åklagarna kan lita på poliserna, på att de underlag som åklagarna får in är rättssäkra, precis som när poliserna i dag begär till exempel beslut om husrannsakan från en åklagare.

Jag blev lite förvånad när jag hörde att åklagare i remissrundan har uttryckt en farhåga om att de inte kommer att kunna fatta beslut för att de inte kommer att ha rätt beslutsunderlag. Jag hoppas att man hittar en arbetsmetod som fungerar. Jag är faktiskt inte orolig över det.

Vad gäller annan oro som vissa ledamöter har presenterat över att man inte riktigt litar på de rättskipande myndigheterna, till exempel polisen, får man inte glömma bort att svensk polis i dag har våldsmonopol - och inte bara det. De har även befogenhet att visitera, avvisa, avlägsna och gripa folk, stoppa bilar och kontrollera id. Missbrukas det? Ja, det har absolut hänt. Men det är väldigt ovanligt, skulle jag vilja säga.

Jag har sagt det här förut, och jag må vara färgad av min bakgrund som polis, men vi har faktiskt en av världens bästa poliskårer. Korruption, brott och missbruk av myndighetsbefogenheter är extremt ovanligt. Vi kan lita på svensk polis. Tala gärna om för mig om något land har en bättre poliskår som man kan lita mer på! Jag är öppen för diskussion.

Det har framförts kritik om att den här lagen saknar geografisk begränsning. Men vi måste lita på myndigheterna och att de tar till vara både behovs- och proportionalitetsprincipen. Vistelseförbudet ska gälla en mindre, avgränsad plats, och det tycker jag inte går att misstolka.

Jag är övertygad om att rättssäkerheten tas till vara när det kommer till den här lagen. Den är ett bra verktyg för polisen för att se till att barn, ungdomar, vuxna och pensionärer kan få en tryggare vardag. Jag tänker då främst på de unga som riskerar att dras in i eller drabbas av kriminalitet. Vi i samhället och vi politiker måste göra allt vi kan för att förhindra det. Det är vår förbannade skyldighet. Jag tror att vi alla här inne i kammaren är överens om detta och yrkar därför bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).


Anf. 24 Malin Björk (C)

Herr talman! Tack, Martin Melin, för engagemanget i den här frågan! Jag kan inte låta bli nu när jag som åklagare får möjlighet att prata med en polis om det här ämnet, för det är engagerande och viktigt.

Jag håller med Martin Melin om att det är viktigt att införa verktyg likt detta, och det är därför jag tycker att det är problematiskt hur den här lagstiftningsprodukten har hanterats. Jag önskar att den ska bli effektiv.

Jag känner Martin Melin som en mycket sympatisk polis med erfarenhet av att jobba med knarkspaning och att behöva göra husrannsakan. Det är ett vanligt tillvägagångssätt då att polisen lämnar uppgifter av viss konkretion och åklagare på mer eller mindre stående fot, på språng med telefon i handen, fattar beslut och att polisen sedan genomför husrannsakan.

Jag har mycket goda erfarenheter av att jobba med många bra poliser. Det vill jag verkligen understryka. Men det här handlar om en annan typ av åtgärd än husrannsakan. Ett vistelseförbud begränsar ju på ett helt annat sätt. Det är inte en tillfällig åtgärd utan något som ska löpa en längre tid. Det behövs också skriftligt underlag. Precis som Martin Melin beskrev det är det ofta på telefon en uppgift förmedlas som leder till konkret beslut om husrannsakan.

Jag undrar hur Martin Melin anser att underlaget ska se ut. Vilka uppgifter kan lämnas till åklagare utan att källor röjs och så att beslutsunderlaget ändå blir tillräckligt?


Anf. 25 Martin Melin (L)

Herr talman! Jag tackar Malin Björk för frågeställningen och för engagemanget hon visar.

Det är viktigt när vi stiftar lagar i den här kammaren att de är hållbara och fungerar. Ledamoten känner ju som åklagare till att saker måste hålla även i en rättegång, där de nagelfars och där varje ordval är viktigt. Jag förstår alltså intresset för hur det här ska hanteras.

Jag var nere i Göteborg för ett par veckor sedan och pratade med polisen. Då frågade jag lite om hur det här skulle användas. Deras farhågor var inte att de måste hemlighålla information de skulle behöva ge till åklagaren för att den ska kunna fatta beslut. Inte sällan kommer det att handla om folk som är dömda eller finns i belastningsregistret eller misstankeregistret som till exempel nätverkskriminella.

Det kommer att finnas underlag. Man kommer inte att begära vistelseförbud för en person som polisen vet håller på med kriminell verksamhet men som inte är dömd. Det är inga sådana personer man kommer att begära vistelseförbud för. Det sa de poliserna till mig. Det kommer att finnas bra underlag som åklagaren naturligtvis kommer att få skriftligt och kan basera beslut på. Så har jag fått det berättat för mig, och jag tror också att det är så det kommer att användas.

Om det blir problem får man väl se över arbetsmetoden. Jag är mån om att det här sköts rättssäkert och att saker ska hålla även för prövning i domstol.


Anf. 26 Malin Björk (C)

Herr talman! Tack för svaret, Martin Melin!

Det är ett intressant fall som ledamoten nämner. Det gäller personer som redan är dömda och som skulle kunna träffas av ett sådant här förbud. Det tycker jag är särskilt intressant eftersom Lagrådet skriver att man skulle kunna ha en kontaktförbudskonstruktion. Åklagare jobbar ofta med kontaktförbud. Det blir mycket lättare.

Beslut om kontaktförbud fattas också baserat på misstanke. Sådana beslut har jag tagit i parti och minut, kan jag nästan säga. Man gör en bedömning av pågående brottslighet och av vad personen är dömd för tidigare.

Centerpartiets reservation handlar om att det hade varit önskvärt att man hade fått lite mer tid på sig att inarbeta dessa synpunkter så att det hade blivit en bättre lagstiftning. Det är mitt medskick från Centerpartiets sida. Jag har ingen ytterligare fråga till Martin Melin men uppskattar diskussionen.


Anf. 27 Martin Melin (L)

Herr talman! Jag kan bara intyga att även jag tycker att det är viktigt att nya lagar är väl genomarbetade och kommer att fungera hela vägen fram till en dom. Jag är dock inte lika orolig som ledamoten, men jag tar till mig vad hon säger. Det tror jag att de andra också gör.

Jag tror också att när lagen börjar användas ser vi om det finns brister, och i så fall får man väl hämta hem den och göra om den. Det finns ju andra lagar som stiftats som man har fått hämta hem, förbättra, förändra och lägga till saker i. Det har gjorts förut. Det finns inget som hindrar att det görs igen, men som lagen ser ut i dag är jag inte orolig.


Anf. 28 Rasmus Ling (MP)

Herr talman! Miljöpartiet har valt att stå bakom huvuddragen i propositionen om vistelseförbud även om vi också har en följdmotion och en del synpunkter och ändringsförslag. Det är inte alldeles självklara överväganden i den här produkten, men låt mig motivera vårt ställningstagande kring detta.

Jag kan börja med den huvudsakliga invändningen som vi och många andra har när det gäller preventiva vistelseförbud. Den är att de kan utfärdas mot personer som inte är dömda för något brott. Det är principiellt tvivelaktigt. Jag tycker inte att man ska förneka det, och därför borde lagstiftningen följas upp löpande och även utvärderas efter en tid. Det borde vara tydligare, och det har vi också föreslagit i vår följdmotion.

Herr talman! Som sagt ser vi i Miljöpartiet ändå att det finns saker som överväger denna princip och denna invändning. Anledningen till det är förstås att vi har ett oerhört stort problem som vi behöver hantera med full kraft, även med okonventionella åtgärder. Det behövs verktyg för att se till att unga pojkar inte rekryteras in i gängmiljöerna i den omfattning som nu sker.

Herr talman! Vi noterar också att regelverket har förbättrats i propositionen jämfört med det som föreslogs i utredningen. Vistelseförbud kan utfärdas för maximalt sex månader enligt propositionen; i utredningens förslag var det ett år. Vi tycker dock fortfarande, herr talman, att den maximala geografiska ytan för zonen för vistelseförbud borde begränsas. Vi tycker också att barnrättsperspektivet borde förstärkas ytterligare.

Den kanske allra viktigaste synpunkt som vi har är att diskrimineringslagens tillämpningsområde borde utvidgas. Det här är något som även flera remissinstanser pekar på, inte minst DO, Diskrimineringsombudsmannen. Det presenterades också ett sådant förslag i utredningsbetänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering, SOU 2021:94.

Herr talman! Låt mig också säga något om beredningen, som Centerpartiets ledamot tidigare resonerade väldigt klokt om. Jag tycker verkligen att vi ska ta till oss det som sades om hur illa det kan gå när lagstiftare inte bereder ärenden på ett tillräckligt bra sätt. Det kanske allra tydligaste exemplet är när riksdagen tidigare försökte skärpa straffet för mord. Det var rent kontraproduktivt, för resultatet blev det rakt motsatta. I stället för att fler dömdes till livstid, som den lagstiftande församlingen ville, blev det i stället färre. Det berodde på att det slarvades med beredningen.

Nu har vi ett ärende gällande vistelseförbud. Vi hanterade det i utskottet förra veckan. I går tisdag justerades det av utskottet. Vi debatterar det nu på förmiddagen, och om några timmar ska vi fatta beslut vid voteringen klockan 16. Nästa torsdag, om knappt åtta dygn, träder lagen i kraft.

Åklagarmyndigheten har i sitt remissvar påpekat att de inte hinner driftsätta beslutsstöd, att de kommer att få arbeta med det här manuellt och att arbetsbelastningen därför kommer att öka. De har anfört att de vill ha ett senare ikraftträdande. Men det struntar regeringen i.

Herr talman! Jag brukar påpeka att vi som politiker ska vara lyhörda inför de rättsvårdande myndigheternas önskemål. Vi ska inte köpa dem rakt av, men vi ska lyssna på vad det är man behöver för verktyg och mandat för att kunna komma till rätta med kriminaliteten. Det måste rimligtvis även gälla i sådana här fall, där myndigheter vädjar om ett lite senare ikraftträdandedatum. Men regeringen, full av prestige, struntar i vad Åklagarmyndigheten tycker.

Herr talman! Gunnar Strömmer hastar och slarvar. Det är någonting som går igen i fler ärenden, såsom dem om anonyma vittnen och visitationszoner. Jag menar att det här är allvarligt. Regeringen måste skärpa sig, för detta är inte en bra väg. Risken är att lagstiftningen inte kan tillämpas på det sätt som regeringen och riksdagen tänkt sig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-01-24
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 3, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regeringens lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om preventiva vistelseförbud,
    2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,
    3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
    4. lag om ändring i lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen.Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:57 punkterna 1-4 och avslår motionerna

    2023/24:2640 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 28 och

    2023/24:2792 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1.
    • Reservation 1 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S940013
    SD610011
    M60008
    C20004
    V01905
    KD16003
    MP15003
    L12004
    -1000
    Totalt27919051
    Ledamöternas röster
  2. Tidsbegränsning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2023/24:2792 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 2.
    • Reservation 2 (V)
  3. Risk- och proportionalitetsbedömning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2023/24:2795 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C).
    • Reservation 3 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S940013
    SD620010
    M60008
    C02004
    V00195
    KD16003
    MP15003
    L12004
    -1000
    Totalt260201950
    Ledamöternas röster
  4. Barnets bästa

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2023/24:2793 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 2.
    • Reservation 4 (MP)
  5. Förbudsområdets storlek

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2023/24:2793 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 1.
    • Reservation 5 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S940013
    SD620010
    M60008
    C20004
    V00195
    KD16003
    MP01503
    L12004
    -1000
    Totalt265151950
    Ledamöternas röster
  6. Offentligt biträde

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2023/24:2792 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 3 och

    2023/24:2793 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 3.
    • Reservation 6 (V, MP)
  7. Uppföljning och utvärdering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2023/24:2793 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkandena 4 och 5 samt

    2023/24:2794 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S).
    • Reservation 7 (S, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (S, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S094013
    SD620010
    M60008
    C20004
    V00195
    KD16003
    MP01503
    L12004
    -1000
    Totalt1711091950
    Ledamöternas röster