Ny strategi för levande och trygga städer
Betänkande 2024/25:CU16
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 14 maj 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om ny strategi för levande och trygga städer har behandlats (CU16)
Riksdagen har behandlat regeringens skrivelse om en ny strategi för levande och trygga städer. Skrivelsen handlar om en ny inriktning för stadsutvecklingspolitiken med ett nytt nationellt mål för stadsutveckling.
I skrivelsen finns 13 fokusområden för den nationella stadsutvecklingspolitiken som syftar till att Sveriges städer utifrån sina förutsättningar ska utvecklas till levande, trygga och robusta städer. Riksdagen välkomnar regeringens nya strategi och det nya nationella målet för stadsutveckling.
Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionsyrkanden.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Ny strategi för levande och trygga städerSkrivelse 2024/25:96
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:3342 av Jennie Nilsson m.fl. (S) med anledning av skr. 2024/25:96 Ny strategi för levande och trygga städer
- Motion 2024/25:3346 av Märta Stenevi m.fl. (MP) med anledning av skr. 2024/25:96 Ny strategi för levande och trygga städer
- Motion 2024/25:3347 av Alireza Akhondi m.fl. (C) med anledning av skr. 2024/25:96 Ny strategi för levande och trygga städer
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-05-08
Trycklov: 2025-05-08
Betänkande 2024/25:CU16
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om ny strategi för levande och trygga städer har behandlats (CU16)
Civilutskottet har behandlat regeringens skrivelse om en ny strategi för levande och trygga städer. Skrivelsen handlar om en ny inriktning för stadsutvecklingspolitiken med ett nytt nationellt mål för stadsutveckling.
I skrivelsen finns 13 fokusområden för den nationella stadsutvecklingspolitiken som syftar till att Sveriges städer utifrån sina förutsättningar ska utvecklas till levande, trygga och robusta städer. Utskottet välkomnar regeringens nya strategi och det nya nationella målet för stadsutveckling.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-05-13
Debatt om förslag 2024/25:CU16
Webb-tv: Ny strategi för levande och trygga städer
Dokument från debatten
- Tisdag den 13 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:114
- Protokoll 2024/25:114 Tisdagen den 13 majProtokoll 2024/25:114 Ny strategi för levande och trygga städer
- Tisdag den 13 maj 2025Talarlista 2024/25:20250513
Protokoll från debatten
Anf. 27 Malcolm Momodou Jallow (V)
Fru talman! I dag diskuterar vi betänkandet om regeringens nya strategi för levande och trygga städer, CU16. Även om Vänsterpartiet inte har någon reservation har vi synpunkter, som jag tänkte framföra från talarstolen för att berätta var vi står i frågan.
Vi står i dag inför en avgörande framtidsfråga. Det handlar inte bara om hur våra städer ska byggas utan om vem som ska få plats i dem. Det handlar om vilka liv som ska rymmas i framtidens stadsrum, vilka röster som ska höras i stadsplaneringen och vilket ansvar staten är beredd att ta för att säkerställa jämlika livsvillkor i varje kvarter, varje torg och varje trapphus.
Regeringen har presenterat en strategi med storslagna ord som ”levande, trygga och robusta städer” Det är vackra ord, men de blir tomma när de inte bärs upp av en politik som gör dessa ord verkliga för alla människor och inte bara för dem som redan har resurser, trygghet och rörelsefrihet.
Fru talman! Bakom retoriken om framtidens stad döljer sig en tydlig ideologisk riktning: Staten tar ett steg tillbaka. Ansvar läggs på kommunerna. Marknaden får fortsätta att styra. Och ännu en gång förväntas de som har minst – barnfamiljer i miljonprogramsområdena, unga som hyr i andra hand och äldre med låg pension – stå först i kön till ett system som inte längre är byggt för dem.
Låt oss därför vara mycket tydliga. En rättvis stadsutveckling är inte en estetisk fråga. Det är inte ett dekorativt inslag i samhällsbygget. Det är en demokratisk skyldighet, en social rättighet och en politisk stridsfråga.
Just därför är vi i Vänsterpartiet starkt kritiska till att regeringen har raderat bort orden jämlikhet och hållbarhet från målsättningen för stadsutveckling. Utan dessa grundpelare kan vi inte tala om framtidens stad; vi kan bara tala om fortsatt ojämlikhet, fortsatt segregation och fortsatt marknadsdominans.
Fru talman! Vad är en levande stad om inte en stad där alla kan bo? Vad är en trygg stad om människor vräks för att hyrorna skenar? Vad är en robust stad om den vilar på sociala klyftor, ekonomisk osäkerhet och ojämlik tillgång till samhällsservice?
Vi vet att dagens bostadsbrist inte är någon naturlag. Det är resultatet av politiska vägval – en politik där staten har sålt ut det gemensamma, privatiserat allmännyttan, släppt bostadsmarknaden fri och prioriterat vinst före välfärd.
Vi vet att när staten kliver tillbaka fylls tomrummet av fastighetskapital, exploatörer och investerare. Då byggs det inte för behov, utan för avkastning. Då prioriteras exklusiva bostadsrätter framför hyresrätter, innerstad framför ytterområden och höginkomsttagare framför barnfamiljer med knappa marginaler.
Fru talman! Regeringen talar i sin strategi om trädgårdsstäder. Men vad hjälper trädgårdsidyller när människor inte har råd att bo i dem? Vad hjälper det när det saknas resurser till skolor, ungdomsverksamhet och kollektivtrafik? Vad hjälper vackra ord när segregationen cementeras i område efter område?
En stad blir inte trygg med fler övervakningskameror. Den blir trygg när människor känner framtidstro. Den blir trygg när barn inte vräks från sina hem. Den blir trygg när ingen lämnas efter. Den blir trygg när vi bygger broar mellan människor – inte murar mellan bostadsområden.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet säger: Nu räcker det med marknadens kortsiktighet. Nu räcker det med ojämlik stadsutveckling. Nu är det dags för staten att kliva fram, ta ansvar och bygga städer för människor och inte för marknaden. Därför behöver vi en ny nationell strategi där jämlikhet, hållbarhet och rättvisa är grundläggande principer – inte tomma fraser.
Storskaliga investeringar i icke-vinstdrivna boendeformer: allmännyttan, kooperativa hyresrätter och kollektivhus måste stärkas. Vi vill se statligt stöd till kommuner för att bygga blandade bostadsområden där människor med olika bakgrund bor tillsammans och inte är separerade av klass, etnicitet eller bostadsform. Vi vill se ett barnperspektiv i stadsutvecklingen, där varje stadsdel planeras med barns trygghet, rörelsefrihet och framtidsdrömmar i centrum.
Vi vill se satsningar på offentliga mötesplatser som bibliotek, kulturhus, idrottsanläggningar och grönområden och inte fler shoppingcentrum och kontorskomplex. Vi vill att målet om hållbara städer återinförs och att det nationella målet omformuleras så att det uttryckligen syftar till att minska klyftor, bryta segregation och bygga social sammanhållning.
Fru talman! En stad är inte bara en fysisk plats. En stad är ett löfte – ett löfte om trygghet, om gemenskap och om möjligheter. Ett samhälle som sviker det löftet sviker inte bara sina invånare; det sviker framtiden.
Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera att bostaden reduceras till en vara, att stadsplanering blir en affärsmodell och att det offentliga rummet förvandlas till en plats där bara vissa känner sig hemma.
Vi kommer att fortsätta kämpa för ett Sverige där varje människa oavsett inkomst, bakgrund eller bostadsort har rätt till en trygg, jämlik och levande stad. Vi kräver en stadsutveckling byggd på rättvisa. Vi kräver ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Det är så vi bygger framtidens stad.
Anf. 28 Denis Begic (S)
Fru talman! Visst behöver vi levande och trygga stadsmiljöer i hela Sverige. Men vi socialdemokrater menar att den strategi som nu har lagts fram inte lever upp till dessa ord.
Regeringen har tvärtom tagit bort det tidigare fokuset på hållbarhet och jämlikhet. Man har ersatt det med en politik där staten drar sig tillbaka och lägger över ansvaret på kommunerna. Resultatet blir att kommuner med stark ekonomi kan fortsätta att utvecklas medan kommuner med lite svagare ekonomi halkar efter. Klyftorna riskerar att växa, både mellan olika kommuner och mellan stadsdelar i samma stad. Regeringens nya strategi är motsatsen till att hålla ihop Sverige.
Fru talman! Klimatet tar inte hänsyn till kommungränser, länsgränser eller nationsgränser. Det påverkar oss alla, oavsett om vi bor i en storstad, en mindre tätort eller på landsbygden. Därför kan vi inte lämna ansvaret för klimatanpassning och hållbar stadsutveckling enbart till kommunerna eller regionerna. Staten måste ta sin del av ansvaret, inte minst för att skapa likvärdiga förutsättningar i hela landet.
Under vår tid i regering utvecklade vi stadsmiljöavtalen som ett konkret verktyg. Stadsmiljöavtalen innebar att kommuner och regioner kunde ansöka om statlig medfinansiering för hållbara transportlösningar, exempelvis kollektivtrafik, cykelinfrastruktur och klimatsmarta stadsprojekt.
Konsekvenserna av nedskärningarna märks redan. I min hemstad Örebro planerade kommunen och regionen för en ny snabbusslinje för att förbättra kollektivtrafiken. Man utgick ifrån att stadsmiljöavtal skulle täcka hälften av kostnaderna; så var avtalen tänkta att fungera. Men när regeringen nu har stoppat nya stadsmiljöavtal står projektet utan hälften av finansieringen. Enligt trafikplanerarna innebär det att Örebro endast kan genomföra en tredjedel av utbyggnad som var planerad. Resten tvingas man lägga på is.
När staten drar sig undan och låter marknaden och enskilda kommuner ensamma bära ansvaret ökar klyftorna. Resultatet blir att viktiga investeringar i bostäder, parker, kollektivtrafik och mötesplatser inte blir av. Det är inte ansvarsfullt.
Forskning från bland annat KTH visar att statliga investeringar i bland annat kollektivtrafik har avgörande betydelse för att minska ojämlikhet i tillgång till arbete, utbildning och samhällsservice. När regeringen drar bort dessa resurser sviker man människorna i hela samhällen. Levande stadsmiljöer uppstår inte av sig själva. De kräver långsiktiga investeringar i bostäder, kollektivtrafik, grönområden och offentliga mötesplatser. Vi vet att sådana satsningar ger resultat.
Herr talman! Klimatförändringarna påverkar våra städer alltmer. Vi ser hur skyfall orsakar översvämningar, hur värmeböljor slår mot människor som bor i områden utan grönska och hur hårdgjorda ytor förvärrar problemen. För att bygga robusta städer krävs planering med klimatet i fokus.
Detta är inte bara en klimatfråga – det är en fråga om trygghet och livskvalitet. Klimatanpassning är en grundförutsättning för att människor ska kunna känna sig trygga i sin vardag, och det kräver en långsiktig stadsplanering. Att regeringen väljer att inte ha med ett tydligt klimatperspektiv i strategin är därför ett stort svek. Tidigare strategier har tydligt kopplat stadsutveckling till klimatmål. Nu saknas det nästan helt. Det är som om regeringen inte förstår vilken roll våra städer spelar i klimatomställningen.
Forskning från bland annat Boverket och Svenska Miljöinstitutet visar att städer som arbetar aktivt med gröna lösningar, från klimatsmart byggande till grön infrastruktur, både minskar utsläppen och blir mer attraktiva att bo i. Klimatarbetet i städer skapar också jobb, innovation och bättre hälsa. Varför tonar man ned det här?
Herr talman! Vi ser också hur klimatförändringarna slår olika hårt beroende på var och hur människor bor. Låginkomsttagare bor oftare i områden med sämre ventilation, mindre grönska och högre temperaturer under värmeböljor. Klimatanpassning är alltså inte bara en teknisk fråga utan även en rättvisefråga. Därför behöver klimatarbetet i städerna ha ett socialt perspektiv.
Forskning från bland annat Göteborgs universitet och SMHI visar att socialt utsatta områden ofta är mest sårbara när extremväder slår till. Samtidigt är det dessa områden som ofta får minst resurser av alla områden.
Med en regering som nedprioriterar klimatfrågan i bland annat stadspolitiken förlorar vi både tid, pengar och kanske – allvarligast – på sikt människoliv. Det behövs ett nationellt ledarskap som inte duckar utan visar vägen för kommuner och regioner.
Herr talman! En annan fråga som förvånande nog lyser med sin frånvaro i regeringens strategi är segregationen. Det går inte att tala om trygga och levande städer utan att också tala om hur vi bygger bort de klyftor som växer mellan olika stadsdelar och olika grupper i samhället.
Segregationen är ett av de största samhällsproblemen i våra städer i dag. Det handlar om var människor bor, vilken skola barnen går i, vilken service som finns i området och hur lätt det är att ta sig till jobb och utbildning. Allt detta påverkas av stadsplaneringen.
Vi vet att stadsplanering kan användas som ett verktyg för att minska segregation. Det kan handla om att bygga blandat med olika upplåtelseformer, koppla samman områden med kollektivtrafik och gångstråk och skapa gemensamma mötesplatser och servicepunkter där människor från olika delar av staden kan mötas.
Men ingenting av detta lyfts upp i regeringens strategi. Ordet segregation nämns inte ens. Forskning från Delegationen mot segregation visar att var du växer upp i Sverige har en avgörande betydelse för din framtid – för utbildning, arbetsmöjligheter, hälsa och trygghet. Segregationen ökar, och den måste mötas med aktiv politik, inte med tystnad.
Den fysiska stadsplaneringen är ett av de mest kraftfulla verktygen vi har för att vända utvecklingen. Att ignorera detta samband är inte bara passivt utan direkt skadligt. Det visar att regeringen inte har någon ambition att använda stadsplaneringen som ett verktyg för att minska klyftor. Jag anser att det är ett allvarligt misstag.
Socialdemokraterna vill i stället se en stadspolitik som bidrar till att öka sammanhållningen i samhället. Vi vet att otrygghet, utanförskap och bristande framtidstro kan bekämpas om vi investerar i bostadsområden, bygger bort barriärer och skapar jämlika livsvillkor oavsett postnummer. Det är så vi bygger ett samhälle som håller ihop på riktigt.
Vi vet också att segregation inte är ett naturtillstånd – det är ett resultat av de val vi har gjort, av passivitet och av bristande resurser i vissa delar av landet och vissa områden. När vi låter vissa stadsdelar förfalla samtidigt som andra rustas upp och när skolor stängs ned i utsatta områden men byggs någon annanstans cementerar vi ojämlikheten.
Det går att göra annorlunda. Forskningen visar att blandade bostadsområden, god tillgång till kollektivtrafik, gröna offentliga rum och närhet till skolor och arbetsplatser ökar chanserna till jämlikhet. Det handlar inte om att lösa allt med betong och asfalt. Det handlar om att förstå att hur vi bygger våra städer påverkar hur vi håller ihop hela samhället.
Därför är det allvarligt att regeringen inte lyfter upp dessa frågor i strategin. Det är inte bara en missad möjlighet utan också ett uttryck för en politik som inte ser segregationen som ett gemensamt ansvar.
Vi socialdemokrater menar att det är ett gemensamt ansvar. Vi ser behovet av långsiktiga satsningar, inte bara på trygghetspaket utan på att skapa jämlika och levande miljöer där människor från olika bakgrunder möts i vardagen.
Herr talman! Regeringens strategi är varken tydlig, ansvarsfull eller ambitiös. Den brister i stöd till kommunerna, den ignorerar klimatutmaningarna och den förnekar segregationen. Sverige behöver en stadspolitik som håller ihop landet, inte en som ökar skillnaderna.
Vi står såklart bakom alla våra reservationer. Jag yrkar dock bifall endast till reservationerna 1 och 3.
Herr talman! Jag är medveten om att jag har överskridit min anmälda talartid. Det här är nämligen den sista debatt jag har i CU inför sommaruppehållet, och det är kanske just det som är problemet. Det är för tyst från regeringen. Det saknas idéer. Det saknas initiativ. Det saknas ansvarstagande för de verkliga problem vi står inför: bostadsbristen, segregationen, klimatet och klyftorna mellan kommunerna. Problemen växer när förslagen uteblir.
Herr talman! Sverige förtjänar bättre. Våra kommuner förtjänar stöd. Våra barn förtjänar en jämlik framtid. Våra städer förtjänar att utvecklas hållbart och för alla i hela landet.
(Applåder)
Anf. 29 Roger Hedlund (SD)
Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Ny strategi för levande och trygga städer. Jag är glad att vi ser den här skrivelsen på riksdagens bord. Bostadspolitiken har under lång tid skapat ett samhälle och en bostadsmiljö som är allt annat än någonting man kan vara stolt över.
Vi har haft en avsaknad av framförhållning, en avsaknad av trygghetsanpassning av våra bostadsområden, ett ensidigt fokus på byggen av hyreshus och en avsaknad av att skapa förutsättningar för småhusbyggande i Sverige.
Vi har sett miljonprogramsområden byggas mellan 1965 och 1975. Det är områden som totalt saknar estetisk utformning som gör att vi får vackra bostadsområden. Det är områden som har skapat stor otrygghet för dem som bor där. Vi såg en EBO-lagstiftning som skapade trångboddhet och utsatthet, bland annat orsakat av den oreglerade invandringen och den mångkulturella ideologin.
Herr talman! Jag är alltså glad över att se den här skrivelsen på riksdagens bord. Den är en av många delar i arbetet med att ersätta tidigare bostadspolitik. Skrivelsen harmonierar väl med Sverigedemokraternas politik på området. Med den och ytterligare kreativa lösningar som vi har lagt fram utöver de som är införda i skrivelsen skulle vi kunna få ett bra samhälle att vara stolta över. Vi ser möjligheten att efter att skrivelsen är antagen kunna genomföra fler förslag, som jag kommer att gå in på, i praktisk handläggning framöver.
Vi behöver en nationell handlingsplan till kommunerna för att ge ett understöd till hur man kan skapa tryggare bostadsområden. Vi behöver stöd för områdesplanering av befintliga miljöer för att bygga in mer trygga bostadsområden så att människor kan uppleva trygghet men också få en faktisk trygghet i sina bostadsområden.
Vi behöver stimulera kulturmiljökompetensen ute i landet för att ta större del av den kultur som vi har i våra kommuner och lyfta fram den i framtida bostadsbyggande. Vi behöver möjliggöra en tydligare medborgardialog och medborgarinflytande som innebär att medborgarna kan få vara med och tycka till om hur bostadsmiljöer och stadsmiljöer gestaltas. På så vis skapas förutsättningar för ett mer tillåtande byggande framöver, där folk känner en harmoni i sitt samhälle.
Herr talman! Den här skrivelsen tar upp ett bredare perspektiv än den tidigare skrivelsen, som den förra regeringen lade fram. Det tycker jag är ett bra utgångsläge. Man pratar här om att bygga levande städer och att bjuda in till gemenskap och samhörighet. Det är avgörande för det svenska samhället i dag och någonting som verkligen saknas. Det kan man bygga in genom bostadspolitiken.
Vi involverar vårt historiska arv, vilket är en viktig del av att bygga gemenskap. Man tar in det i bostadsbyggandet och byggandet av våra stadsmiljöer. Den framtida byggnationen ska präglas av en estetiskt tilltalande gestaltning för att skapa en framtida god folkhälsa. Hur våra bostadsområden är utformade, byggda och gestaltade påverkar nämligen i förlängningen vår hälsa. Vi behöver lyfta fram behovet av att skapa skönhet och harmoni i våra bostadsområden. Det går man också in på tydligt i den här skrivelsen.
Vi behöver forma städernas identitet och sammanhållning. Det är någonting som gör att vi känner igen oss i den stad vi bor i. Man behöver i större utsträckning än i dag forma städerna utifrån våra historiska perspektiv. Det bidrar även starkt till att skapa sammanhållning i vårt land. Det kulturella perspektivet behöver bli en integrerad del av samhällsbyggnadsfrågorna från första början och till slut.
Vidare behöver vi skapa attraktiva centrum i våra städer. Vi ser i dag, och har sett under lång tid, hur affärsområden utanför städerna byggs och att de centrala delarna inte blir lika attraktiva att finnas med i. Det är såklart inte en önskvärd utveckling att vi får utarmade stadskärnor. Vi behöver jobba med vilka förutsättningar vi kan skapa för att få ett livligt samhälle i de centrala delarna igen. Vi behöver långsiktig planering. Vi behöver skapa dialog med handelns företrädare och en strategi som fungerar för handeln. Vi behöver också skapa förutsättningar för parkering så att de som inte bor i de centrala delarna enkelt kan ansluta sig till stadskärnan. På så vis kan vi få fler som rör sig i de centrala delarna.
Vi behöver ha en regional planering för samordning av infrastrukturen, så att den planering som görs harmonierar med hur vi bygger våra samhällen. Man ska enkelt kunna transportera sig både till andra kommuners stadskärnor och till stadskärnorna i den kommun man bor i.
Vi behöver en arkitektur som kan överbrygga delar av de konflikter som finns och ibland upplevs i samhället. Vi behöver en arkitektur som skapar harmoni i våra bostadsområden.
Vi behöver en fortsatt satsning på forskning och utveckling för att skapa – också viktigt – hållbara samhällen anpassade efter klimatförändringar men även utifrån kris- och krigssituationer.
Vi behöver trygga bostäder. Vi vet att en stor andel av befolkningen känner sig otrygg med att vistas ute på kvällstid. Inte minst kan vi läsa om det i den nationella trygghetsundersökningen från 2024. Vi behöver ett integrerat arbete med brottsförebyggande och trygghetsfrämjande åtgärder i samhällsprocessen redan i planerings- och byggnadsskedet. Det handlar även om de områden vi har i dag och som kan göras om, alltså vad gäller områdesplanering i de befintliga miljöerna. Detta behöver finnas med. Det ser vi också i den skrivelse som nu ersätter den gamla skrivelsen från den tidigare regeringen. Det är jag mycket glad och nöjd över att se.
Vi behöver samverka med fastighetsägare, näringsliv, civilsamhälle och polis med flera för att skapa trygga områden och få bort den otrygghet som tyvärr har slagit rot i många av våra utsatta områden. Vi behöver en platssamverkan, och där har vi snart ny lagstiftning på plats. Vi behöver skapa ökad rörlighet för att ge förutsättningar för god upplevd såväl som verklig trygghet i våra bostadsområden. Med det, herr talman, vill jag bara säga att jag är oerhört glad över att se att ännu en del av den gamla bostadspolitiken ersätts med en ny.
Anf. 30 Denis Begic (S)
Herr talman! Jag lyssnade till vad ledamoten Hedlund sa. Han talade om sammanhållning, och det var ungefär vad jag också talade om. Sammanhållning går förstås åt olika håll. Det handlar också om integration och att segregationen ska bekämpas. Detta står det ingenting om i skrivelsen.
Dessutom sägs att man ska göra det ena efter det andra, men man har plockat bort i stort sett alla pengar i budgeten för till exempel stadsmiljöavtal, utveckling av kollektivtrafik och utveckling av stadsdelar. Hur tänker ledamoten Hedlund att man ska finansiera alla dessa åtgärder som man ska vidta? Ligger allt det vi pratar om här på kommuner och regioner, eller har staten en del av ansvaret för att vi ska få en integration som fungerar?
Tänker sig ledamoten Hedlund att staten ska vara en del av lösningen, eller ska staten bara lyfta händerna från allt och skicka en massa saker till kommuner och regioner? Det handlar ju framför allt om kommuner och regioner som inte är ekonomiskt starka utan har stora behov av statsbidrag för att lösa en del av problemen. Eller ser ledamoten någon annan lösning, som jag inte hörde om i hans anförande?
Anf. 31 Roger Hedlund (SD)
Herr talman! Tack, Denis Begic, för din fråga!
Sverigedemokraterna och regeringen gör såklart en totalomvändning från mycket av den politik som Socialdemokraterna har bedrivit under väldigt lång tid. Jag beskriver i mitt anförande hur vi förändrar EBO-lagstiftningen. Vi inför en möjlighet för fastighetsägare att motverka trångboddhet, något som de tidigare juridiskt sett inte kunde motverka. Folk kunde ha hur många som helst i sin bostad.
Detta tillsammans med en rad åtgärder på det rättspolitiska området gör att vi återigen kan motverka och få bort de utsatta områdena i Sverige. Genom den nya lagstiftningen, herr talman, som innebär att vi till exempel kan vräka kriminella och på så vis få bort många av de element som skapar otrygga bostadsområden, kan vi gå åt det håll som anges i skrivelsen.
I regeringens skrivelse tar man upp ett fokus på att skapa trygga bostadsområden men också förutsättningar för att få estetiskt vackra områden. Här har Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen flera åtgärder för att skapa möjligheter att återigen få trygga, vackra och harmoniska bostadsområden.
Jag tycker att vi från vårt håll är väldigt tydliga med vad vi lägger pengar på i budgeten och vilka konsekvenser det kommer att få i slutänden, nämligen ökad trygghet och ökad sammanhållning i våra bostadsområden och bland våra medborgare. Men jag undrar, herr talman, var sådana pengar och resurser finns hos Socialdemokraterna. Hur tänkte de när de skapade en situation som Sverigedemokraterna och regeringen i dag tar tag i och reder ut?
Anf. 32 Denis Begic (S)
Herr talman! Jag ställde en fråga men fick inget svar. Man har plockat bort 1 miljard från stadsmiljöavtalet, och man vet inte hur man ska lösa problemen.
Låt mig ta ett exempel, herr talman. För inte så länge sedan – för två, tre månader sedan – anordnade jag tillsammans med Fastighetsägarna ett seminarium här i riksdagen om tryggare bostadsområden. Inte en enda person från regeringen eller Sverigedemokraterna kom till seminariet för att lyssna på vad Fastighetsägarna och de som äger dessa områden säger och vad de tycker är viktigt att prioritera för att vi ska kunna bygga tryggare städer.
Här nämns att ett lagförslag är på väg. Det är jättebra, och vi kan diskutera lagförslaget. Men vi behöver också ta in kunskaper om tryggare bostäder i dessa områden.
Jag vet ju vad Fastighetsägarna tycker just nu om det betänkande som är på väg in. Vet Roger Hedlund vad Fastighetsägarna, allmännyttan och andra om denna fråga? Ledamoten ville ju inte vara med på seminariet och lyssna till dem.
Det pratas väldigt mycket och man använder fina ord, men när det gäller att göra något finns det absolut ingen tanke eller följddiskussion och ingenting som gör våra städer tryggare. Framför allt blir de inte klimatanpassade, vilket vi är ute efter. Vi vet ju att klimatförändringar så småningom kommer att bli ett av Sveriges största problem.
Anf. 33 Roger Hedlund (SD)
Herr talman! Förväntar ledamoten sig ett svar kanske han också ska svara på de frågor som jag ställer, och jag hörde över huvud taget inget svar från Denis Begic.
Jag är förvånad över att det är första gången ledamoten träffar Fastighetsägarna och diskuterar dessa frågor. Uppenbarligen var det första gången. Jag kan meddela att jag har träffat Fastighetsägarna och pratat trygghetsfrågor väldigt, väldigt många gånger, herr talman, så jag hade inget behov av att gå på exakt det seminarium som ledamoten arrangerade.
Fastighetsägarna må ha sin inställning, men det är inte alltid bekvämt att genomföra ny politik. Man behöver dock vidta åtgärder för att få en förändring i det svenska samhället. Vi är beredda att vidta många åtgärder för att skapa trygghet i våra bostadsområden. Platssamverkan är en av flera åtgärder. Jag är helt övertygad om att platssamverkan är ett av flera viktiga verktyg för att kommunerna och andra aktörer ska kunna agera för att skapa trygghet i bostadsområden. Om vi inte har några verktyg eller passar på dem för att vissa inte tycker att de är önskvärda får vi inte heller någon möjlighet att skapa ett tryggt samhälle. Vi behöver verka på flera områden.
Ett exempel är visitationszonerna som vi har skapat. Det är något som kan skapa trygghet. Detta har vi pratat om länge, men Socialdemokraterna har inte velat se sådana i våra bostadsområden.
Herr talman! Nu kan inte ledamoten längre svara på frågor, men vad var tanken hos Socialdemokraterna när de skapade detta otrygga samhälle?
Anf. 34 David Josefsson (M)
Herr talman! I oktober 2022 kunde man i Dagens Nyheter läsa ett stort reportage om Malmvägen i Sollentuna. Där berättades om hur ett kriminellt gäng mer eller mindre tagit över bostadsområdet. Tidningen skrev om hur de gängkriminella hade ockuperat en källare och gjort om till sitt högkvarter, komplett med skjutbana och kulhål i dörrarna. Nattetid rörde sig gängmedlemmar på gatorna beväpnade med automatkarbiner. En av fastigheterna ägdes av en bostadsrättsförening som närmast kapats och plundrats av de kriminella.
När polisen slog till och grep männen som höll till i källarutrymmena hittade man såväl mängder av vapen som spår av storskalig narkotikahantering.
Herr talman! Förra onsdagen besökte jag och mina moderata kollegor i civilutskottet Sollentuna och träffade bland annat den moderate kommunstyrelseordföranden Henrik Thunes. Det gjorde vi för att höra hur Sollentuna, tillsammans med polisen och andra aktörer, de senaste åren stegvis vunnit tillbaka bostadsområdet kring Malmvägen från de kriminella gängen.
Den viktigaste insatsen i det brottsbekämpande arbetet står såklart polisen och rättsväsendet för. Men därutöver har Sollentuna, tillsammans med såväl kommunala som privata fastighetsägare, arbetat strategiskt och långsiktigt med att lyfta området. Därigenom har man tryckt tillbaka de kriminella krafterna och skapat trygghet för de boende. Genom att rent fysiskt återta utrymmen som ockuperats av kriminella, skapa ordentliga skalskydd i fastigheterna och rusta upp trapphus och fasader skapar man konkret förändring.
Man har också aktiverat platsen med olika kultur- och fritidsaktiviteter, särskilt sommartid. Och man har arbetat strategiskt med stadsutveckling för att göra gatubilden mer levande, med butiker och verksamheter som skapar rörelse och aktivitet.
Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Ny strategi för levande och trygga städer. Det är ett ämne som kan kännas både torrt och tämligen abstrakt.
Men när man står på Malmvägen i Sollentuna och ser förändringen är det långt ifrån vare sig torrt eller abstrakt. Det är högst närvarande och konkret. Det moderatledda styrets arbete i Sollentuna är nämligen precis det som regeringens skrivelse handlar om: hur man genom stadsutveckling kan skapa levande och trygga städer – och kanske i synnerhet hur man kan använda en plats fysiska betingelser för att vända en negativ utveckling till en positiv utveckling.
Men att arbeta trygghetsskapande genom stadsutveckling är inte bara ett storstadsfenomen. I januari i år besökte jag Patric Åberg, moderat kommunstyrelseordförande i Östra Göinge. Han berättade om hur man i Östra Göinge framgångsrikt använder stadsutveckling för att göra olika bycentrum mer levande och trygga, både genom att riva nedgångna fastigheter och genom att bygga nya.
Runt om i landet är kommuner proaktiva och använder stadsutveckling för att skapa trygghet. Med den här skrivelsen formaliserar också regeringen detta arbete på statlig nivå och tar ett nationellt helhetsgrepp kring stadsbyggnad.
Herr talman! I Sverige bör var och en kunna leva ett tryggt liv utan rädsla för att bli utsatt för brott, oavsett vem man är och var man bor. Så är det tyvärr inte i dag. Många upplever otrygghet i sina bostadsområden. Nästan var fjärde svensk känner sig otrygg där man bor, enligt Brottsförebyggande rådet.
Men otryggheten skiljer sig åt mellan grupper. Mest otrygga känner sig ungdomar och äldre. Kvinnor känner sig mer otrygga än män. Utlandsfödda känner sig mer otrygga än svenskfödda. Det är därför vi särskilt betonar det brottsförebyggande och trygghetsfrämjande arbetet i den här strategin.
Herr talman! En viktig aspekt av trygghet, och attraktivitet i stort, är att staden är levande. Ju fler människor och ju fler ögon, desto mer liv och också trygghet. Livet och rörelsen, stadens puls, är en av huvudanledningarna till att så många söker sig till staden.
För oss moderater är det prioriterat att staden ska ha en hög livskvalitet. Det ska finnas ett varierat utbud av aktiviteter som bjuder in till gemenskap och samhörighet, där människor trivs och vill vara. Stadsmiljön bör präglas av genomtänkt och estetiskt tilltalande gestaltning i flera dimensioner. Det handlar om såväl byggnation, natur och stadsgrönska som arkitektur av hög kvalitet. Staden ska vara en plats där kulturens och de kreativa näringarnas möjligheter tas till vara och förvaltas.
Detta är något som har negligerats de senaste decennierna, när arkitekturen främst har handlat om funktionsindelad modernism och fokus på enskilda tomter snarare än på sammanhängande stadsbyggnad. Vi vill se städer där funktioner blandas för levande gator både dagtid och kvällstid, inte bara i centrum utan i hela staden. Extra fokus läggs i strategin på att skapa förutsättningar för moderna trädgårdsstäder.
Herr talman! Staden är en plats där handeln har en central funktion, tillsammans med hotell, kaféer, restauranger och nöjesliv. Det är ett kitt som håller ihop helheten. Ett tidigt inkluderande av handelns och besöksnäringens företrädare i den strategiska planeringen är avgörande för långsiktig och hållbar stadsutveckling.
En levande stad har välfungerande stråk och hållbara transportlösningar som skapar god tillgänglighet för alla. Ett holistiskt, trafikslagsövergripande perspektiv är nödvändigt. Att ställa trafikslag mot varandra är inte hållbar stadsutveckling. Hållbar stadsutveckling är däremot att skapa goda förutsättningar för människor att oavsett trafikslag röra sig i staden.
Herr talman! Strategin pekar på att städer förutom att vara levande och trygga också ska vara robusta. Detta gäller både i vardagen och med avseende på beredskap för kris och krig. Konkret handlar det om effektiva transporter och om stabil el, vatten- och värmeförsörjning men också om skyddsrum, om skydd av dricksvattentäkter och om hur skolor och vårdlokaler påverkas av avbrott i försörjningen. Det handlar också om att bygga en stad som klarar extremväder, allt från stora skyfall till extremkyla och extremhetta. Staden ska vara smart, grön och cirkulär.
Herr talman! Huvudansvaret för stadsutveckling bär kommunerna. Så är det, och så ska det förbli. Olika kommuner och städer har olika utmaningar, problem och förutsättningar. Medborgarna på olika platser har också olika åsikter och viljor när det gäller hur just deras stad ska se ut och utvecklas. Den här strategin pekar dock ut hur det nationella arbetet ska ske för att stötta och hjälpa kommunerna med att skapa levande och trygga städer.
Det främsta arbetet sker genom Rådet för levande städer, som tidigare hette Rådet för hållbara städer och består av 14 myndigheter, Sveriges Kommuner och Regioner och länsstyrelserna. Det nya namnet återspeglar det nya och bredare uppdraget att stötta arbetet för en levande stadsutveckling.
Herr talman! Under alltför lång tid har otryggheten fått breda ut sig i Sverige samtidigt som städer, centrum och byar runt om i vårt avlånga land har utarmats och stilla tynat bort. Genom politiskt ledarskap och ett samlat grepp från såväl kommun som stat kan vi nu ändra på detta. Vi kan återigen skapa levande och trygga städer och stadsdelar i Sverige. Fler utsatta gator ska helt enkelt kunna få göra samma resa som Malmvägen i Sollentuna har gjort.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
Anf. 35 Malcolm Momodou Jallow (V)
Herr talman! Tack så mycket, David Josefsson – väldigt fina ord! Regeringen har presenterat en strategi med storslagna rubriker. Som jag nämnde talar man om levande, trygga och robusta städer – vackra ord, men tomma när de inte bärs upp av en politik som gör dessa ord verkliga för alla människor som bor i Sverige och inte bara för dem som är rika.
Man pratar om genomtänkt estetisk arkitektur. Jo, det är viktigt. Men låt oss vara mycket tydliga. En rättvis stadsutveckling är inte en estetisk fråga som handlar om ett dekorativt inslag i samhällsbygget. Det är en demokratisk skyldighet.
När man pratar om trygghet är det väldigt intressant för mig att veta hur Moderaterna tolkar vad trygghet innebär. Handlar det bara om det fysiska? Jag tänker: Hur kan det finnas trygghet när man har kollektiv bestraffning av barnfamiljer? Hur kan man kalla det trygghet när man har lagstiftningar som gör att barn vräks från sina hem? Hur kan man prata om trygghet när man gör fattigdom till det vanliga i Sverige? Flera hundratusen människor bor i fattigdom och kan i dag inte betala sina räkningar och sina hyror; de är oroliga för om de kommer att ha råd att bo kvar nästa månad. För mig är det inte trygghet.
Det är denna politik Tidöpartierna bedriver. Med dessa vackra ord bedriver man politik som går emot de vackra orden. Hur ska ni ha det? Ska ni göra som ni säger att ni ska göra, eller ska ni säga en sak och sedan göra något helt annat? Fattigdomen ökar. Pensionärerna har inte ens medicin. Då pratar vi om trygghet. Vad betyder trygghet för Moderaterna?
Anf. 36 David Josefsson (M)
Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för repliken, som fokuserar väldigt mycket på trygghet och på detta med tomma ord.
Jag måste ändå göra reflektionen att det väl är ganska uppenbart vad trygghet är när man pratar om stadsutveckling. Nu försöker ledamoten blanda in tillgång till medicin och att man inte ska få vräka kriminella och så vidare.
Jag skulle vilja säga: Fokusera debatten på trygga och levande städer, för det är det som strategin handlar om! Då är det intressant att ta upp den diskussion som ledamoten brukar föra, där han försvarar att kriminella ska få bo kvar trots att de begår brott i bostadsområden. Där är vi oense. Vi tycker olika saker.
Tidöpartierna är tydliga: Begår du brott, langar du narkotika på en lekplats, förvarar du vapen i ett förråd eller tar du, som vi såg i Sollentuna, över ett källarutrymme ska du inte vara kvar i fastigheten! Det är ingen bestraffning. Det är ett sätt att skydda dem som bor i huset. Det handlar om att skydda de laglydiga medborgarna, som har rätt att släppa ut barnen på lekplatsen eller att vara i sina källarförråd och tvättstugor. De ska inte ska behöva vara oroliga för att åka hiss med gängkriminella. Reportaget i Dagens Nyheter 2022 är väldigt talande. Där framgår att man inte vågar åka i hissen för att beväpnade gängkriminella också åker där.
Detta är trygghet för mig. Det är trygghet i Sollentuna, och det är trygghet för den här strategin. Min fråga till ledamoten Jallow är: Vad är Vänsterpartiets svar – tycker Vänsterpartiet verkligen att det är okej att langa narkotika på en lekplats? Tycker ledamoten att det är okej att förvara vapen i ett förråd? Tycker ledamoten att det är okej att hota sina grannar?
Om inte, vad är ledamotens svar? Och vad ska man som hyresvärd göra i det läget?
Anf. 37 Malcolm Momodou Jallow (V)
Herr talman! Jag svarar direkt. Vänsterpartiet tycker att människor som bryter mot lagstiftningen ska lagföras i enlighet med lagen. Det är svaret på frågan. Men Vänsterpartiet tycker inte, som Moderaterna, att människor som är oskyldiga – familjemedlemmar som varken har ingått i någon kriminell miljö eller begått något som helst brott – ska straffas för brott de inte har begått. Det är skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna.
Moderaterna vill straffa oskyldiga människor. Det är kollektiv bestraffning. Moderaterna vill göra barn hemlösa. Det strider mot svensk lag och mot barnkonventionen. Moderaterna gör människor fattiga.
Det 29 procent av de ensamstående låginkomsttagarna som inte får äta sig mätta i Moderatsverige. 27 procent kan inte betala sin hyra i Moderatsverige. 60 procent oroar sig för att inte klara räkningarna för nästa månad och för att inte kunna bo kvar i sina lägenheter. För oss i Vänsterpartiet är detta inte trygghet.
Vi vill skapa trygghet, där människor som jobbar varenda dag och kämpar för att överleva ska ha ett tryggt hem att gå till. Vi vill skapa ett samhälle där barn inte ska behöva oroa sig för om de ska ha någonstans att sova nästa dag eller nästa månad. Vi vill skapa ett Sverige där pensionärer som har jobbat hela livet för att bygga Sverige inte ska vara tvungna att välja mellan att antingen köpa mat eller betala för sin medicin. Detta är trygghet för oss i Vänsterpartiet, till skillnad från Moderaterna.
Det ledamoten säger är bara tomma ord. Man pratar om levande städer. Vad är en levande stad om inte en stad där alla kan bo? Vad är en trygg stad om människor vräks från sina hem och inte ens har råd att betala sina hyror? Det är inte det som är trygghet. För mig och för Vänsterpartiet är trygghet mycket mer än bara detta. Det är mycket mer än det fysiska också. Människor ska känna att de lever i Sverige med trygghet – ekonomisk, socioekonomisk och politisk, på alla möjliga sätt – så att de kan känna sig som alla andra svenska medborgare. I dag gör de flesta inte det.
Anf. 38 David Josefsson (M)
Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för inlägget! Jag tycker att det är väldigt belysande. Det är en väldigt bra debatt, för den är väldigt belysande när det gäller perspektiven kring de här frågorna.
För Tidöpartierna ligger fokus på att människor ska känna sig trygga i sina egna bostadsområden. Nästan var fjärde svensk känner sig i dag otrygg i sitt bostadsområde. Ungdomar och äldre känner sig mer otrygga än övriga. Kvinnor känner sig mer otrygga än män. Utlandsfödda känner sig mer otrygga än svenskfödda.
Vem är det då vänsterblocket tar strid för? Jo, man tar strid för de kriminellas rätt att bo kvar i sina bostäder. Det är tydligt och klart hur fokus ser ut i de här frågorna.
Jag är stolt över att vi har kunnat ta fram det här programmet, för att det är en omsvängning av strategin. Där fokuserar vi nu på trygga och levande städer.
Förra onsdagen var jag inte bara i Sollentuna, utan jag var också i Bagarmossen, där jag gick en trygghetsvandring tillsammans med Hyresgästföreningens ordförande. Då pratade vi bland annat om detta med hyresvärdens och fastighetsägarnas ansvar och om obligatorisk platssamverkan.
Då är det lite intressant att se på ett tidigare replikskifte. Socialdemokraterna tar alltså strid för de fastighetsägare som inte vill vara med och betala för trygghetsskapande arbete. Tidöpartierna är överens med Hyresgästföreningen om att det är viktigt att ha en BID-samverkan och en BID-lagstiftning i Sverige där också oseriösa fastighetsägare ska vara med och betala. Det är en intressant politisk diskussion.
När vi pratar trygghet i svenska bostadsområden står vi på medborgarnas sida för tryggare stadsdelar. Vänsterpartiet står för de kriminellas rätt att få bo kvar i sina bostäder trots att de har begått brott.
Anf. 39 Märta Stenevi (MP)
Herr talman! När nu Tidöregeringen lägger fram en ny strategi för levande städer har staden förvandlats till en kuliss för handel och kommersiella intressen. Staden är inte längre en plats för dem som bor där utan en kuliss där de boende är potentiella kunder.
Regeringen skriver att man vill se en attraktiv stad men stryker alla formuleringar om jämlikhet. Man säger att den ska vara tilltalande, men för Tidöregeringen är det inte en prioritering att bryta segregationen.
En levande stad beskrivs som en plats där handeln blomstrar, men att luften är ren nog att andas, att vattnet är friskt nog att dricka eller tillräckligt rent att bada i eller att städernas klimatutsläpp minskar ingår inte längre i regeringens strategi.
Den tidigare strategin för hållbara städer som arbetades fram under det miljöpartistiska statsrådet Karolina Skogs ledning 2017 innebar en hög ambitionsnivå i alla delar som berör livet i staden. Det regeringen nu presenterar är i stället en stympad produkt som mest liknar en pamflett för en handelsförening. Det duger inte.
Miljontals svenskar lever och verkar i våra städer. De förtjänar en regering som tar ansvar för investeringar i hållbara transporter, för långsiktigt hållbar luft- och vattenkvalitet, för att barnens perspektiv ska få genomsyra hela staden och att staden möjliggör för alla sina invånare att leva ett gott liv.
Den strategi vi nu debatterar kommer inte att ge vare sig stöd eller vägledning till stadens aktörer, och vi vill uppmana regeringen att ta tillbaka den till ritbordet och börja om.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.
Anf. 40 Larry Söder (KD)
Herr talman! ”Vi människor är alla olika. Det som gör att vi känner oss trygga eller otrygga varierar. Det varierar även över tid. Bilden av trygghet och otrygghet varierar mellan olika människor.” Detta skriver Hyresgästföreningen i rapporten Trygg stadsplanering enligt Hyresgästföreningen–LITA under rubriken ”Trygghet – vad är det?”. I rapporten visas att 30 procent av kvinnorna och 10 procent av männen är otrygga när de går ut sent på natten. De avstår från att gå ut på promenad bara på grund av otryggheten.
Detta är ett bevis på att samhället inte är utformat för alla utan i stället bidrar till utanförskap. Här behöver en hel del ske för att det ska bli ett inkluderande samhälle och för att fler ska våga röra sig ute i det offentliga rummet oavsett tid på dygnet. Detta visar, menar jag, att strategins arbete för trygga städer, med klara fokusområden, är ett viktigt arbete som tar avstamp i människors oro.
Alla har vi en känsla för vårt närområde där vi bor. En stad ska vara en plats där människor trivs och känner sig hemma. Det handlar om att skapa miljöer där folk vill vara, där det finns liv och rörelse och grönområden och där det finns ett brett utbud av restauranger, butiker och kultur. Stadsdelarna ska planeras med en bra mix av bostäder, arbetsplatser och mötesplatser. Man ska öka möjligheterna till ett levande stadsliv, inte bara på dagarna utan också på kvällarna och helgerna. Det skapar trygghet. Fler människor i rörelse gör att gator och torg känns säkrare.
Trygghet är även en grundförutsättning för en fungerande stad. Ingen ska behöva känna rädsla när man rör sig i sitt eget bostadsområde eller på väg hem på kvällen. Därför måste stadsplaneringen utformas med trygghet i åtanke. Belysning måste finnas. Öppna torg måste finnas. Parker där folk vistas och tydliga gångstråk gör stor skillnad för hur en plats upplevs av människor.
Det handlar också om att ta hand om de miljöer vi redan har. Nedgångna eller bortglömda platser kan lätt bli otrygga och kännas övergivna. Genom att rusta upp, städa och underhålla dem och fylla dem med liv kan vi öka tryggheten och trivseln för alla. Trygga skolvägar, grannsamverkan och ett nära samarbete mellan kommun, polis och fastighetsägare är avgörande för att skapa en stad där människor faktiskt känner sig säkra.
Vi kristdemokrater anser att denna strategi ger en bra och bred palett för att jobba mot trygga och stabila städer där man känner sig hemma och trygg. Det lägger grunden för näringsliv, civilsamhälle och kommunala verksamheter, som kan jobba hand i hand med invånarna i staden.
Den strategi som läggs fram har tre huvudområden: levande städer, trygga städer och robusta städer.
Villkoren för att leva, bo och verka i hela Sverige ska stärkas med en sådan här strategi. Hela Sverige ska fungera. Oavsett var du bor i landet ska du kunna skapa dig ett gott liv. Denna strategi, menar jag, tar oss förhoppningsvis en bit dit. Men fler insatser behövs. Det behövs att man på kommunal nivå fortsätter arbetet och ser till att man i praktiken arbetar utifrån detta, gör trygghetsvandringar och uppmärksammar vad man i sin stad ser som tryggt och otryggt och arbetar utifrån de lokala förutsättningarna samt bygger blandade och inbjudande områden.
Platssamverkan är ett arbete som finns runt om i Sverige – med samverkan mellan fastighetsbolag, kommun, polis och civilsamhälle. Det är en viktig del som redan görs och som i framtiden kommer att formeras och ge kommunerna ett större underlag när det gäller att arbeta med platssamverkan.
Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 41 Helene Odenjung (L)
Herr talman! Eftersom jag är sist i den här debatten ska jag försöka att inte upprepa allt som tidigare har sagts om den här fantastiska strategin. Därför hoppar jag över lite av de inledande fraserna, som jag hade förberett.
Jag tänker uppehålla mig lite vid trygghet, eftersom trygghet är ett eget fokusområde i den här strategin – med rätta. Trygga stadsmiljöer är en grundförutsättning för frihet. Vem du än är ska du kunna promenera genom ditt kvarter utan rädsla. Föräldrar ska våga låta barnen gå eller cykla till skolan. Därför uppskattar jag faktiskt att strategin särskilt lyfter trafiksäkra skolvägar. Det kan låta lite för konkret och kanske till och med lite trivialt med säkra skolvägar, men i praktiken handlar det om barns säkerhet och självständighet i vardagen. Varje barn som tryggt kan ta sig till skolan är ett steg mot en både tryggare och mer hälsosam stad, där rörelse uppmuntras.
I strategin förespråkas också trädgårdsstaden. Det är alltså stadsdelar med gröna inslag – träd och parker – där bebyggelsen ger utrymme för gemenskap och rekreation. Vi liberaler vet att en grön och mänsklig skala i stadsplaneringen kan öka trivsel och minska stress. Det skapar bostadsområden där människor vill bo kvar och engagera sig i sitt grannskap.
Levande stadsmiljöer bidrar till trygghet. När gator och torg fylls av liv, kultur och företagande trängs brottsligheten tillbaka. En upplyst park med aktiviteter och folk i rörelse på kvällen är en trygg park. En öde, nedklottrad gångtunnel är raka motsatsen. Stadsplaneringens roll i att motverka otrygghet och utanförskap kan inte överskattas. Hur vi utformar våra bostadsområden påverkar direkt hur trygga och inkluderade människor känner sig.
Herr talman! Kampen mot segregation ligger mig väldigt varmt om hjärtat. I dagens Sverige finns utsatta områden där arbetslösheten är hög, där skolresultaten är låga och där hedersförtryck har brett ut sig. Att lyfta dessa utanförskapsområden handlar om att lyfta hela Sverige. Varenda unge som växer upp i Hjällbo, Rosengård eller vilken stadsdel det än må vara ska känna samma framtidstro som ett barn i en välbärgad villaförort. Alla – oavsett var de bor – ska ha trygga livsvillkor, bra skolor och möjligheter att försörja sig och känna sig delaktiga i samhället.
Det är därför vi liberaler alltid tjatar om skolan. Utbildning är nämligen nyckeln som kan låsa upp dörren så att man kommer ut ur utanförskapet. Det är därför vi pratar om att blanda upplåtelseformer i bostadsområden, så att hyresrätter, bostadsrätter och radhus kan finnas sida vid sida och skapa mer blandade kvarter där människor med olika bakgrunder möts som grannar. Och det är därför vi måste ta tillbaka kontrollen över områden som i dag plågas av kriminalitet. Här krävs både en starkare närvaro av rättsstaten och förebyggande sociala insatser.
Jag är stolt över att regeringen redan genomfört historiens kanske mest omfattande offensiv mot den organiserade brottsligheten. Men lika viktigt är det att vi samtidigt bygger bort de miljöer som gängen frodas i och att vi arbetar mer förebyggande.
Med den nya strategin kopplar vi samman brottsbekämpning med stadsförnyelse. Vi ska kväva rekryteringen till gäng genom att göra stadsdelar tryggare och mer hoppfulla att växa upp i.
Herr talman! Våra städer måste stå i frontlinjen för klimatarbetet. Det innebär att vi minskar utsläppen genom smart stadsplanering – till exempel fossilfri kollektivtrafik, laddinfrastruktur och energieffektiva byggnader – samtidigt som vi anpassar stadsbyggnaden till det klimat som redan förändras.
I strategin betonas minskad klimatpåverkan, ökad klimatanpassning och säkrade ekosystemtjänster. Låt mig översätta det till lite vardagsspråk. Det handlar om att planera städer så att de klarar både kraftiga skyfall och värmeböljor och om att se till att det finns träd och grönytor som kan dämpa värme och ta upp vatten vid regn. Vi såg i somras exempel från andra länder där städer fullständigt lamslogs. Vi måste lära av det och ligga steget före.
Här finns en stor chans för innovation. Svenska företag och universitet kan leda utvecklingen när det gäller ny klimatsmart teknik och nya lösningar för stadsplanering.
Herr talman! En aspekt som jag vill lyfta fram ur strategin är begreppet robusta städer. Coronapandemin, klimatkriser och Ukrainakriget har lärt oss att vi måste öka vår beredskap. Det kan gälla allt från planer för att hålla igång samhällsservice under en pandemi till civilförsvar om det värsta skulle hända. Våra städer ska vara beredda på krig och kris – med skyddsrum, krislagring och robusta energisystem – så att medborgarna kan vara trygga även i osäkra tider.
En av de styrkor som jag ser med den här strategin är faktiskt betoningen på samverkan – det har flera talare före mig här i kammaren också lyft. Staten ensam kan inte trolla fram trivsel på varje gata, men staten kan sätta mål, skjuta till resurser och ändra lagar där det behövs för att underlätta lokalt arbete.
Kommunerna har en nyckelroll. De känner sina städer bäst, och det är där det mest konkreta arbetet sker. Det handlar om allt från översiktsplaner till hur parker sköts och skolor drivs. Men kommunerna ska inte behöva göra jobbet ensamma. Näringslivet behöver också vara med. Företagare bidrar med investeringar, jobb och idéer till stadsbilden. Tänk på hur en ny butik eller ett kafé kan liva upp ett kvarter eller på hur fastighetsägare som renoverar hus kan höja stoltheten i ett område!
Civilsamhället – alla de krafterna, de ideella föreningarna, idrottsklubbarna och boendeinitiativ – skapar gemenskap och förtroende mellan människor. Jag tror personligen mycket på sådant som nattvandrargrupper, grannsamverkan och lokala trygghetsvakter.
Jag är glad att regeringen genom strategin också stärker den plattform där olika aktörer möts, till exempel genom att ge Rådet för hållbara städer ett bredare uppdrag. Man har till och med bytt namn på rådet till Rådet för levande städer. Nu tas Brottsförebyggande rådet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap in som nya parter i rådet. Det signalerar också att det brottsförebyggande och krisberedskap är integrerade delar i stadsutvecklingen. Det är precis så tvärsektoriellt och heltäckande som vi behöver tänka.
Herr talman! Sverige ska hålla ihop. Klyftan mellan den attraktiva innerstaden och den nedslitna förorten måste slutas. Barn ska andas ren luft, utbilda sig i bra skolor och leka i trygga kvarter. Äldre ska kunna promenera genom parker utan oro. Företagare ska våga satsa i varje stadsdel. Kulturella och kreativa utövare ska se staden som en scen, inte som ett hinder. Allt detta förutsätter att vi formar städer som är just levande, trygga och robusta. Det är exakt det som den här strategin syftar till.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:CU16
Webb-tv: Beslut: Ny strategi för levande och trygga städer
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 majProtokoll 2024/25:115 Ny strategi för levande och trygga städer
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Statligt stöd för stadsutveckling
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3342 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 1 och
2024/25:3346 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 3.- Reservation 1 (S, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 63 0 0 9 M 60 0 0 8 C 21 0 0 3 V 21 0 0 3 KD 15 0 0 4 MP 0 15 0 3 L 14 0 0 2 - 0 1 0 1 Totalt 194 109 0 46 Klimatperspektiv
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3342 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 3,
2024/25:3346 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkandena 7 och 9 samt
2024/25:3347 av Alireza Akhondi m.fl. (C) i denna del.- Reservation 2 (S, C, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, C, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 62 0 0 10 M 60 0 0 8 C 0 21 0 3 V 21 0 0 3 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 14 0 0 2 - 0 1 0 1 Totalt 173 130 0 46 Segregation
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3342 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 2 och
2024/25:3346 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 5.- Reservation 3 (S, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 63 0 0 9 M 60 0 0 8 C 21 0 0 3 V 21 0 0 3 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 14 0 0 2 - 0 1 0 1 Totalt 195 109 0 45 Övriga frågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3346 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkandena 1, 2, 4, 6, 8 och 10-12 samt
2024/25:3347 av Alireza Akhondi m.fl. (C) i denna del.- Reservation 4 (C)
- Reservation 5 (MP)
Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:96 till handlingarna.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.