Mineralpolitik

Anf. 101 Kjell Jansson (M)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Mineralpolitiken är mycket viktig för framtidens industri i Sverige och för moderniseringen av industrin. Det är viktigt för Sverige som ett land med högt välstånd att vi kan utveckla industrin successivt. Det är viktigt för ett växande näringsliv och nya arbetstillfällen.

Gruvnäringen är en av våra basindustrier, i synnerhet LKAB. Gruvorna är första steget i att förädla produkter. Malmen vi plockar upp från berget i norr kommer efter många steg av förädling att rulla ut som bilar i Torslanda i Göteborg eller hos Scania i Södertälje.

Herr talman! Vikten av att göra Sverige självförsörjande på mineral är avgörande för framtidens industri. Vi måste minska beroendet av kommunistiska Kina. Det är nödvändigt.

Batterier, bränsleceller, elmotorer, robotar, drönare, kretskort, chipp, vindkraft och solceller är exempel där vi i dagsläget är beroende av Kina.

Vi är mest beroende av Kina när det gäller vindkraft och batterier. Vi vet att vi har en fabrik i norr som skulle bygga batterier. Nu blev det inga batterier byggda. Elmotorer kan vi tillverka själva genom ABB i Västerås, som är ledande i fråga om tillverkning av elmotorer.

Förändringen av miljöprövningen och Natura 2000-områden har vi klubbat. Det är i dag gällande lag. Dubbelprövningen är borttagen. Förändringen har varit mycket uppskattad av branschen.

Herr talman! Det är av stor vikt att vi öppnar för ny mineralbrytning i landet. Det är ett led i att minska beroendet av Kina. I dag köps stora delar av mineralen från Kina. Jag har nämnt flera exempel. Kina står för 100 procent av tunga sällsynta jordartsmetaller i EU. Turkiet står för 99 procent av behovet av bor. Sydafrika står för 75 procent av platina.

Sverige har i dag tolv stycken gruvor. LKAB planerar att öppna Per Geijer-gruvan. Det är en lång process. Men i går kom ett glädjande besked från EU: Gruvan ska få snabbspår i prövningen. Vi hoppas att det blir så. Sedan maj 2024 har EU en ny lagstiftning, CRMA, kring vad som kallas strategiska och kritiska råvaror. Det är extremt hög kvalitet på malmen. Gruvan kan bli lika stor som hela Kirunafyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Även LKAB:s Reemap-projekt i Malmberget lyfts fram av EU som prioriterat. Och förhoppningsvis finns det en gruva till på sikt: Viscariagruvan utanför Kiruna.

Det finns mineral som vi inte bryter men som vi har möjlighet att bryta. Det är vanadin, en batterimetall. Det är kobolt, en batterimetall. Det är litium, en batterimetall. Och det är inte minst uran, kärnkraftsbränsle, som kommer att bli aktuellt.

Herr talman! Om vi får till detta tror jag att det kommer att skapas många långsiktigt hållbara jobb, inte minst för nästa generation, i Sverige. Detta ska då ske utan alltför generösa statliga bidrag. Det är viktigt att de företag som nu byggs upp verkar under marknadsekonomiska villkor. Annars blir de inte långlivade.

En stark näringspolitik, där marknad och efterfrågan styr, är grunden för svenskt välstånd. Vi ska se till att Sverige blir ett konkurrenskraftigt industriland för nästa generation, och vi måste orka prioritera mineralbrytning.

Det är av största vikt att vi blir självförsörjande på mineral – detta för att skapa bättre förutsättningar för vår industri och nästa generation.

Anf. 102 Isak From (S)

Herr talman! Precis som Kjell Jansson sa i talarstolen finns det en batterifabrik i Skellefteå. Den producerar faktiskt batterier till Scania just nu. Den stora frågan är om den kommer att kunna fortsätta producera några batterier. Det här är, som Kjell Jansson säger, en privat angelägenhet.

Vi är, som Kjell Jansson säger, helt beroende av Kina när det gäller batterier med mera. Det gäller även i stort sett samtliga av de jordartsmetaller och strategiska metaller som Kjell Jansson nämnde i talarstolen.

Vi kommer att behöva bryta dem. Men då är frågeställningen: Var ska vi bryta dem? Jag tycker att det är väldigt positivt att LKAB fick CRMA-tillstånd och stöd för Per Geijer-malmen. Det är naturligtvis en positiv del. Ett annat projekt – som inte ansågs vara klart och som inte fick tillstånd – är Norra Kärr i Östergötland. Då har jag en fråga till Kjell Jansson. Kjell Jansson talade om malmen i norr. Är det bara i norr det ska brytas? Det är en fråga.

Jag har en annan fråga, som Kjell Jansson kan fundera på. Om vi nu ska bryta malm och järn i norra Sverige behöver vi ha kalk. Det behöver brytas kalk, till exempel på Gotland. Men med den här regeringen importerar vi nu ungefär 1 000 fartyg med kalk per år till Sverige. Är det hållbart, Kjell Jansson?

Anf. 103 Kjell Jansson (M)

Herr talman! Tack, ledamoten Isak From, för frågorna! Det var relevanta frågor, tycker jag.

Vi kan börja med den första – om att bryta malm bara i norr. Jag är helt öppen för att vi kan bryta malm även i södra delen av Sverige och i Östergötland, som du nämner. Det är inga problem för mig. Jag tycker att det är viktigt att vi tar vara på de mineraltillgångar vi har i Sverige för att göra oss oberoende av Kina, som jag sa. Detta är jag alltså inte alls främmande för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Den andra frågan gällde kalken på Gotland. Ja, vi vill verkligen behålla kalkbrytningen på Gotland. Det har varit diskussioner, som ni vet, med mark- och miljödomstol, naturvårdsverk och alla i den här frågan. Men vi skulle kunna hjälpas åt att underlätta med lagstiftning, så att vi kan göra detta och slippa exportera så mycket kalk.

Anf. 104 Isak From (S)

Herr talman! Nu är det ju så att vi importerar kalk när vi borde kunna exportera kalk. Det är även så att under den här regeringens tid har Gåsgruvan i Värmland fått nej. Också BDX i Norrbotten fick nej, och då gällde det att öppna kalkbrott i Jokkmokk. Därmed blir det ännu mer centralt att få igång ny brytning på Gotland.

Det verkar vara helt hopplöst för regeringen att få fram några fler tillstånd. Under den här regeringens tid har HaV till och med skärpt gränsvärdena så att SMA Mineral i Värmland måste ha renare lakvatten än det naturliga. Det beror på att HaV har skärpt gränsvärdena för uran i lakvattnet. Det är de förutsättningar man har i Värmland. Det är klart att vi behöver ha bättre förutsättningar på fler håll.

Vi har en situation där regeringen spelar pingpong med gruvtillstånden. Man sitter på gruvtillstånden ett år, sedan återförs de till prövningsmyndigheten som behandlar dem, därefter överklagas de och hamnar återigen på regeringens bord. Men det är klart att de CRMA-processer som nu startas och ska skynda på det här är helt avgörande. Det blev fem projekt som fick tillstånd – tre för LKAB och två övriga. Jag ska återkomma till det i mitt anförande.

Det kommer att krävas extrema åtgärder för att snabba på prövningsmyndigheterna – och den stora fråga som ändå inte adresseras är det lokala motståndet.

Anf. 105 Kjell Jansson (M)

Herr talman! Det lokala motståndet finns nog överallt, och det finns respekt för det. Det måste hanteras. Det handlar om folk som är närboende och så vidare.

Jag kan bara beklaga att det inte går att öppna fler kalkbrott. Ledamoten nämnde flera, och det är väl våra myndigheter som stoppar dem – och kanske även alltför rigorös lagstiftning, som kan behöva ses över.

Jag är en stor vän av att öppna fler kalkbrott. Vi är nog helt överens, ledamoten From och jag, i den frågan. Jag kan alltså bara hoppas att det går. Om jag får tillfälle ska jag höra med regeringen vad det är som sätter stopp.

(forts. § 18)

Anf. 106 Isak From (S)

Herr talman! Vi debatterar som sagt näringsutskottets betänkande om mineralpolitik med motioner från allmänna motionstiden.

Jag vill börja med att säga att vi självklart står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation 1.

Jag har i pausen fått veta av mina kloka kollegor och ska tydliggöra att Norra Kärr ligger till 90 procent i Småland och inte i Östergötland. Det kan vara en viktig del att ta med sig.

Herr talman! I en geopolitiskt svår situation med krig och handelshinder, tullar och blockader behöver vi i Sverige, vi i Europa och vi i EU säkerställa vårt oberoende. Samtidigt behöver vi säkerställa att vi kan gå vidare med klimatomställningen. Vi behöver säkerställa industrins tillgångar och bygga konkurrenskraft.

När det gäller att börja bygga oberoende kan vi se att vi och EU börjar ta oss ur den yrvakenhet som präglat Europa och EU de senaste 25 åren.

När det gäller klimatomställningen kan vi dessvärre se att länder som Trumps USA och Putins Ryssland backar kraftigt.

Kina gasar och bromsar samtidigt – man ligger i framkant inom elektrifieringen och transportsektorn men bygger dessvärre fortfarande kolkraft. Kina har i dag också kontrollen över i stort sett samtliga strategiska metaller och mineral i sitt eget land men också genom långtgående avtal med många andra länder, inte minst länder i Afrika.

Det här behöver vi i EU vara medvetna om. Därför är det bra att EU har fattat beslut om ett antal projekt utifrån Critical Raw Materials Act för att ge möjlighet att snabba på tillgången till kritiska metaller. Sverige har i det sammanhanget fått möjlighet att gå vidare med fem projekt. Det är Reemap: Malmberget, Per Geijer och Luleå Industrial Park, som alla tre är LKAB-projekt. Det är väldigt positivt att man kan gå vidare med det. Utöver det kommer man att gå vidare med Talgas grafitgruva i Vittangi som ett strategiskt projekt.

Med på projektlistan finns också återvinningsprojektet Northcycle, som drivs av Northvolt Revolt. Dessvärre har Northvolt Revolt liksom moderbolaget Northvolt gått i konkurs. Trots det har EU-kommissionen bedömt att det här projektet är så viktigt för möjligheten att återvinna batterier att det bör och kan gå vidare. Det här är naturligtvis ett positivt besked för batterifabriken i Skellefteå. Här har vi ett strategiskt projekt, och det är nödvändigt för hela Europa att det kan gå vidare. Med det stödet kan en ny aktör jobba vidare med möjligheten att faktiskt skapa en återvinningsindustri för batterier.

Vår mineralnäring har stor betydelse för vårt land, både i det nationella och regionala och i det europeiska perspektivet. Det kan vi vara helt överens om. Det är helt avgörande för att klara den globala klimatkrisen. Då behöver vi också säkerställa att LKAB, Kaunis Iron med flera kan få tillgång till kalk, då kalk är lika nödvändig som elektricitet för att producera stål. I EU:s råmaterialstrategi betonas särskilt betydelsen av hela kedjan.

Vi lyfter i en reservation särskilt fram betydelsen av att skapa ett snabbspår för strategiska jordartsmetaller. Det är helt avgörande.

Vi får se vad som händer med de här första projekten, men det är klart att vi socialdemokrater blir ganska oroliga när vi ser att ett av de största hindren är lokala motsättningar som motarbetar nya gruvor och att de tenderar att öka när man samtidigt drar ned och tar bort anslagen, inte minst till länsstyrelsernas arbete för att överbrygga hinder och skapa dialog med olika intressen.

Ett sådant agerande riskerar att få precis motsatt effekt. Det riskerar att öka osäkerheten, och det riskerar att fler överklagningar kommer på bordet. Detta är något varken Sverige eller Europa behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vi menar också att det är helt avgörande att gruvorterna inte lämnas ensamma. Orter som Kiruna och Gällivare tar ett stort ansvar för att inte bara förse Sverige, utan också Europa och världen, med viktiga metaller. Man lämnas dock därhän när det gäller bostadsbyggandet och tillgången på kompetens. Det är inte rättvist. Det är klart att återbäringen kan ske på många sätt, men det är helt självklart att de orterna också förväntar sig att få någonting tillbaka.

Vi socialdemokrater tittar på vår politik och på vad vi kan göra för att tydliggöra att dessa orter också ska få möjlighet att få någonting tillbaka. Stora skatteintäkter går förlorade när uppemot 2 000 medarbetare inte kan bo i Kiruna eller Gällivare utan pendlar in och ut. Då kommer den skattebasen att hamna någon annanstans. Det, herr talman, är inte rimligt. Det är fullt förståeligt.

Vi har en reservation som lyfter fram just mineralstrategin, och vi har återkommande gjort det under denna mandatperiod. Nu ser det ut som att regeringen jobbar med någon form av mineralstrategi för att implementera Critical Raw Materials Act. Huruvida man tänker implementera möjligheterna att öka lokalbefolkningens acceptans har vi inte ens hört någonting om. På fler orter runt om i Sverige säger man nu nej. Att fortsätta den vägen, och fortsätta att säga nej, kommer inte att gynna någon. Här behöver vi ha en dialog om vad som faktiskt är möjligt.

Herr talman! Det här är en av de viktigaste delarna. Om vi ska klara att uppfylla Critical Raw Materials Act behövs ett snabbspår för kritiska mineraler. Regeringen kan inte fortsätta att skicka tillståndsansökningar mellan ansökanden och ansvarig myndighet. Om man ska uppnå detta med de 27 månaders tid det kommer att ta från att vara ett godkänt projekt till att få fulla tillstånd behöver ansvariga myndigheter ha relevanta resurser att uppfylla det.

(Applåder)

Anf. 107 Eric Palmqvist (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten From, för att ledamoten talar så positivt om svensk gruvnäring! Det är bra att vi i alla fall har en samsyn om gruvnäringens vikt för samhället.

Jag är hemmahörande i en av de kommuner ledamoten nämner, nämligen Gällivare. Ledamoten talar om Gällivare i termer av att staten inte tar sitt ansvar. Den stora samhällsomvandling som pågår i de två nordligaste kommunerna i Sverige tog fart under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Vi hade ett socialdemokratiskt styre i Sverige när de stora penseldragen i denna samhällsomvandlingsprocess gjordes.

Jag vet att det socialdemokratiska kommunalrådet i Gällivare och det centerpartistiska kommunalrådet i Kiruna efterfrågade statens närvaro. Man ville ha ett lex Malmfälten, och man ville ha hjälpen och kompetensen från regeringens sida att lösa ut de här knutarna. Staten och den socialdemokratiska ledningen i Sverige gjorde dock inte detta.

Nu talar ledamoten om att vi på något sätt ska lösa ut knutarna i Malmfälten. Jag förstår inte riktigt vad det är vi ska göra som Socialdemokraterna inte gjorde under den tid man faktiskt träffade de här avtalen kommunerna emellan. Samhällsomvandlingen är ju nästan klar i Gällivare, och Kiruna är till stora delar klart. Man har byggt ett nytt centrum, är skuldsatt upp över öronen och har skyhöga avskrivningskostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag tycker att det är helt obegripligt att man pekar på den här regeringen. Jag förväntar mig ett svar från ledamoten när det gäller detta.

Anf. 108 Isak From (S)

Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för frågeställningarna!

Som jag sa i mitt anförande ser vi över vår politik. Vi har ett politikutvecklingsarbete just på detta område. Mycket av det här startade under vår tid. Vi gick till val på att tillskjuta mer pengar för att bygga nya bostäder. Det är något som Tidösamarbetet och Sverigedemokraterna varit helt aktiva med att faktiskt plocka bort. Man har plockat bort det samtidigt som vi har en bostadskollaps i Sverige.

När Socialdemokraterna satt i regeringsställning var det snarare en överhettning och en prisrusning. Att i det läget ytterligare elda på detta är inte ansvarsfull politik. Det byggdes, och har byggts, väldigt mycket både i Kiruna och i Malmfälten. Det har dock inte byggts tillräckligt.

Precis som Eric Palmqvist också vet kommer man att ta bort i princip halva Gällivare, eftersom den stadsdelen försvinner. Det kommer att behöva byggas helt nya bostäder. Att helt och hållet lägga över det på kommunen är inte rimligt. Självklart ska det statliga bolaget ta sitt ansvar, men här behövs också infrastruktursatsningar. Nu har man presenterat en åtgärdsplan för Malmbanan – enligt LKAB är den långt ifrån tillräcklig – men det behövs ju faktiskt åtgärder som motsvarar den situation vi står i just nu.

Anf. 109 Eric Palmqvist (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten From för synpunkterna och svaren – om man nu ska kalla dem det.

Att vi har ett nettobortfall av bostäder framför allt i Gällivare beror på den enkla omständigheten att LKAB tillåts förhandla med husägarna och lösa in fastigheter. En del väljer då att lämna kommunen och ta pengarna med sig. Det är någonting vi i samtliga partier från kommunens sida i Gällivare har tyckt varit problematiskt. Vi har ansett att det statliga bolaget skulle producera nyckel-mot-nyckel-fastigheter. De som sedan valde att flytta skulle sälja dessa fastigheter. De skulle finnas på marknaden.

Det här är dock ett regelverk som LKAB har följt, på anvisningen att de har fått träffa överenskommelser med respektive sakägare. Det är också ett regelverk som kommer från tidigare regeringar, så jag vet inte om ledamoten kanske har någonting att säga om det.

Det är också så att mycket av detta är en produkt av att det statliga bolaget LKAB egentligen inte – i egentlig mening – samordnade dessa stora investeringar med ägaren, alltså regeringen.

Det är ju någonting som är dokumenterat och även kritiserat, det vill säga att staten – alltså ägaren – inte kan kräva av de statliga bolagen att den här typen av processer samordnas med ägaren. I stället bygger det på något slags frivillighet från bolaget i sig att komma till ägaren för att ha ett samråd. Därför är min fråga: Är det här en del av det som Socialdemokraterna säger att de tänker ändra på i sin politikutveckling? Det är nämligen någonting som vi har efterfrågat, som vi har pekat på som ett problem och som vi har velat adressera under en längre tid.

Anf. 110 Isak From (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Något vi helt klart måste ta tag i är det stora antalet konkurser och den skyhöga arbetslösheten. Det kommer faktiskt att vara prioriterat över allting annat, och då handlar det om många olika insatser.

Det som nu är aktuellt är att det finns över tusen lediga arbetstillfällen i Kiruna men inga bostäder. Det finns inte byggbar mark. Det var mitt anslag från talarstolen, det vill säga om frågan om efterfrågan kommer att adresseras i den mineralstrategi som det pratas om men som vi hittills har sett väldigt lite av. Vi har skyhög arbetslöshet i Sverige, men särskilt i Malmfälten finns ju arbetstillfällen. Det skulle gå att flytta dit – om det fanns bostäder.

Om du flyttar från en annan del av landet kanske du inte köper ett hus direkt, för då kan det bli som för dem på Northvolt som har flyttat till Skellefteå och köpt hus. De blir nu helt lämnade därhän. Det är ingen rolig situation. Om du ska flytta till ett jobb är det självklart rimligt att du får möjlighet till en bostad, och då är en hyreslägenhet instegsalternativet tills du rotar dig på orten.

Jag är helt övertygad att fler skulle kunna tänka sig att ta ett jobb i Malmfälten om möjligheterna faktiskt fanns.

Anf. 111 Kjell Jansson (M)

Herr talman! Jag har ett par följdfrågor till ledamoten From.

Jag är väldigt glad att höra att ledamoten är så positiv till gruvbrytning. Där är vi överens. Det är inte varje dag man hör från en socialdemokrat att han är på och positiv, så det är glädjande.

Min fråga handlar om att många av de närboende är motståndare, vilket vi var inne på i det förra replikskiftet. De tycker att det är besvärligt, att de får olägenheter av det här med gruvbrytning och så vidare. Jag vill därför veta hur ledamoten From ser på det kommunala vetot. Vill han behålla det, eller vill han avveckla det? Det är fråga ett.

Fråga två handlar om tillstånden. Det är knepigt med tillstånden, vilket ledamoten From var på mig om i det förra replikskiftet. Därför är min fråga om Socialdemokraterna är med på att reformera miljöbalken och underlätta för företagsetableringar med mera. Såväl inom gruvnäringen som när någon ska bygga ett varv ute hos mig i skärgården är det nämligen precis omöjligt. Jag vill höra hur ledamoten och Socialdemokraterna ser på de frågorna.

Anf. 112 Isak From (S)

Herr talman! Som jag sa i mitt förra anförande är jobben och arbetstillfällena helt avgörande.

På vår tid tillsatte vi ett antal utredningar för att komma vidare med tillståndsprocesserna och kunna gå från ord till handling. Många av dem har näringslivet tyckt varit bra, men de har legat på Regeringskansliet. Tidöpartierna tillsatte en annan utredning för tillståndsprocesserna, och den bereds nu i Regeringskansliet. Frågan måste därför någonstans gå tillbaka. Vi vet ju inte vad som kommer ut av det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det vi ser i alla fall nu initialt är att Tidöpartierna tänker öka centraliseringen av besluten och frånta länsstyrelserna en del av inflytandet. Man vill skapa en helt ny myndighet – men med samma lagstiftning. Jag tror ju inte att människor i Oviken eller någon annanstans blir mer imponerade av det med tanke på det facit som finns när det gäller centralisering av statliga myndigheter och företag till storstadsregionerna och bortplockande av det lokala inflytandet.

Vi behöver ju säkerställa att man har en dialog. Den dialogen kan behöva vara tidsatt så att man fort kan gå över till själva tillståndsfrågan. Det är ju myndigheterna och företaget som kommer överens om hur det kommer att gå till. Vi har flera exempel där det har funkat väldigt väl, men vi har också många exempel där verksamhetsutövare inte lämnar in fullständiga ansökningar som prövningsmyndigheterna faktiskt kan besluta om. Myndigheterna ställer följdfrågor till företaget som ansöker och får inget svar. Då kommer det även med en ny myndighet att vara svårt att faktiskt fatta beslut.

Herr talman! Vi väntar på att regeringen ska få loss de här utredningarna. Näringslivet väntar på att det ska gå snabbare.

Anf. 113 Kjell Jansson (M)

Herr talman! Den första frågan, om det kommunala vetot, fick jag inget svar på. Svaret på den andra frågan blev: Jaså.

Jag förstår det på ledamoten From som att Socialdemokraterna med samarbetsparti hade en utredning framme som aldrig kom upp för beslut. Varför gjorde den inte det? Var det Miljöpartiet som stoppade utredningen under den förra mandatperioden, eller vad berodde det på? Vi hade nog nämligen varit med på att ändra det här för att göra det lättare för företag och nya jobb.

Ledamoten säger att det ska finnas en dialog. Om man ändrar en lagstiftning måste den gälla; det blir svårt med för mycket gummi och dialoger i lagstiftningen. Här måste det ändå vara skarpt läge, och skälet till att reformera miljöbalken måste vara att det ska bli lättare att etablera företag, lättare att etablera verksamhet som upplevs som miljöstörande och så vidare. Då måste man antingen vara med på det eller också vara emot det och ha ett eget förslag vid en votering.

Min fråga är hur Socialdemokraterna ställer sig till det, för jag tycker inte att jag fick något riktigt tydligt svar, herr talman.

Anf. 114 Isak From (S)

Herr talman! Det är ju så att kommunerna har vetorätt när det gäller vindkraftsutbyggnad, och det skadar just nu industrietableringarna och investeringarna väldigt mycket. Vi tycker att det är rimligt att kommunerna har vetorätt men att veto behöver läggas i ett tidigare skede.

När det gäller mineralpolitiken finns det egentligen ingen vetorätt. Om verksamhetsutövaren uppfyller villkoren för tillstånd för bearbetningskoncession får den ju det. Om den inte gör det och mineralet inte anses brytvärt får den inte det. Sedan prövas miljöfrågorna i miljökonsekvensbedömningen, när man får miljötillståndet.

Kjell Jansson kanske far efter att det finns ett förbud mot att bryta gas, olja och uran. Om Tidöpartierna kommer att ändra på det tror vi att det är bra att det kommunala vetot finns där. Det handlar om att få en acceptans från lokalbefolkningen. Men vi har som sagt inte sett att Tidöpartierna har levererat någonting för oss att ta ställning till.

Lili André (KD)

Anf. 115 Lili André (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Sverige står inför en ny era inom mineralpolitiken. Vår gruv- och mineralnäring har varit en grundbult i vårt lands industriella framgång och välfärdsbygge, och i ljuset av den gröna omställningen blir den än mer avgörande. Vi ser en växande global efterfrågan på kritiska metaller och mineral – resurser som är nödvändiga för elektrifiering, fossilfri energi och digital infrastruktur. Det är därför av yttersta vikt att vi säkerställer en trygg, hållbar och konkurrenskraftig råvaruförsörjning.

Regeringen arbetar just nu intensivt med att ta fram en ny mineralstrategi, vilken kommer att presenteras före sommaren 2025. Strategin syftar till att stärka Sveriges roll som ledande nation inom hållbar gruvdrift och råvaruförsörjning. Vi tar ett helhetsgrepp för att skapa en modern och effektiv mineralpolitik som både tryggar näringslivets behov och värnar våra miljömässiga och sociala åtaganden.

Herr talman! Sverige har en lång och stolt historia inom bergsbruk och mineralutvinning. Redan under medeltiden var vi en av Europas största järnproducenter, och vår koppar från Falu gruva byggde slott och kyrkor runt om i världen. Våra mineralresurser har format vårt land, skapat välstånd och lagt grunden för vår industriella utveckling. Nu är det vår tur att forma framtidens gruvnäring – en som är modern, hållbar och konkurrenskraftig.

Ökad tillgång till mineral och metaller är en nödvändighet för att möjliggöra det gröna samhällsbygget, stärka konkurrenskraften, elektrifiera Sverige och stärka svensk försvarsförmåga. Sverige är i dag Europas ledande gruvnation, och det ska Sverige fortsätta att vara. Det behövs fler gruvor för att minska Sveriges och EU:s beroende av råmaterial från tredjeländer, och regeringen arbetar därför målmedvetet för att effektivisera tillståndsprocesserna. Samtidigt ska vi fortsatt ha höga miljökrav.

En av regeringens prioriteringar är att säkerställa en mer förutsägbar och effektiv tillståndsprocess för mineralutvinning. Alltför långa och osäkra processer skapar hinder för investeringar och innovation inom gruvnäringen. Därför vidtar vi nu åtgärder för att förbättra förutsägbarheten i prövningsprocesserna och förenkla reglerna för prospektering. Samtidigt står det klart att miljöbalken fortsatt ska spela en viktig roll i dessa prövningar.

Ett annat viktigt initiativ är vårt arbete för att stärka Sveriges geologiska undersökning, SGU, i dess uppdrag att kartlägga malmpotentiella områden och utveckla metoder för att trygga svensk råvaruförsörjning. Detta är centralt för att vi ska kunna identifiera och utvinna de mineral som är avgörande för den gröna omställningen och teknikutvecklingen.

Herr talman! Den svenska gruvindustrin är betydelsefull för EU. Jag tycker att det är värt att nämna vilka mineral och metaller som finns i Sverige. Drygt 90 procent av EU:s järnmalmsproduktion kommer från Sverige. Sverige står även för 45 procent av EU:s produktion av bly och för cirka en tredjedel av unionens produktion av zink. Sverige bidrar även med en stor del av produktionen av guld, silver och koppar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sverige har en strategisk position i EU:s arbete med att säkra tillgången på kritiska råvaror. Vi har redan en central roll i unionens mineralförsörjning, inte minst genom vår järnmalms- och zinkproduktion. Regeringen stöder EU:s mål att öka den inhemska produktionen, förädlingen och återvinningen av kritiska råmaterial för att minska beroendet av externa aktörer. Genom att anta en aktiv roll i genomförandet av Critical Raw Materials Act säkerställer vi att Sverige fortsätter att vara en ledande leverantör av hållbart utvunna råvaror i Europa.

Herr talman! För att säkerställa att den svenska järnmalmen kan fortsätta att bidra till Europas råvaruförsörjning krävs även satsningar på infrastrukturen. Malmbanan är en pulsåder för svensk gruvindustri och en förutsättning för att vårt land ska kunna leverera järnmalm på ett effektivt och hållbart sätt. Vi kristdemokrater i regeringen har därför prioriterat utbyggnad och upprustning av Malmbanan för att öka kapaciteten och minska de flaskhalsar som hotar Sveriges export av viktiga mineral. Det är med dessa investeringar vi stärker Sveriges konkurrenskraft och säkerställer att svensk gruvindustri kan fortsätta att vara en motor i den gröna omställningen.

Fru talman! Jag vill också slå ett slag för det nyinrättade gröna accelerationskontoret. Kontoret leds av två industrisamordnare som ska öka tempot i Sveriges beslutsprocesser för att underlätta företagsinvesteringar som gör Sverige grönare och rikare. Det inkluderar även etableringar inom gruvklustret. Arbetet ska främja koordinering mellan offentliga och privata aktörer. Industrisamordnarna har som uppgift att samla alla berörda parter – till exempel myndigheter, kommuner och företag som behövs i en beslutsprocess – vid samma bord för att tillsammans ta projekt snabbt framåt.

Regeringens mineralpolitik handlar om att förena industriell utveckling med hållbarhet. Genom att säkerställa en konkurrenskraftig gruvnäring, snabba och rättssäkra tillståndsprocesser samt en ansvarsfull miljöhantering bygger vi en långsiktig och hållbar råvaruförsörjning. Den kommande mineralstrategin kommer att ge tydliga riktlinjer för hur Sverige ska fortsätta att utveckla sin mineralpolitik i en tid då råvaror blir en allt viktigare strategisk fråga.

Innan jag avslutar mitt anförande vill jag lyfta fram den positiva utvecklingen i svenskarnas inställning till gruvnäringen. Enligt en färsk undersökning från Sveriges geologiska undersökning och Novus, som genomfördes i december 2024, anser 74 procent av Sveriges invånare mellan 18 och 79 år att gruvnäringen är viktig för svensk ekonomi. Dessutom vill majoriteten att svensk gruvnäring ska få rätt förutsättningar för att säkra tillgången på samhällsviktiga metaller. Denna positiva utveckling vad gäller inställningen är ett bevis på att våra ansträngningar för att främja en hållbar och konkurrenskraftig gruvnäring uppskattas av allmänheten. Det ger oss ytterligare motivation att fortsätta på den inslagna vägen och säkerställa att Sverige förblir en ledande nation inom gruv- och mineralnäringen.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram vikten av att ha en öppen och faktabaserad debatt om mineralpolitiken. Det är inte antingen eller – vi kan och ska både värna vår miljö och stärka vår industri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sverige har alla möjligheter att gå i bräschen för en hållbar och ansvarsfull gruvnäring. Det är också precis det vi gör. Med rätt beslut i dag skapar vi jobb, innovation och tillväxt för framtiden.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag, fru talman.

Anf. 116 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Under förra årets mineralpolitiska debatt i den här kammaren påpekade jag att det i mänsklighetens historia gjorts ett antal upptäckter som kommit att innebära paradigmskiften i mänsklighetens utveckling. De har kommit att definiera vilka vi är och hur vi lever i dag. Ett sådant skifte kom med människans förmåga att tämja elden. Ett annat skifte skedde då vi uppfann hjulet. I dag kan vi även konstatera att våra förfäders upptäckter av metaller och mineral samt deras utveckling av metoder för att ta vara på de olika och unika egenskaperna hos dessa har varit av oerhörd vikt för mänsklighetens utveckling.

Fram till för några tusen år sedan var vi stenåldersmänniskor som förlitade oss på redskap av sten, lera och trä. Sedan hände någonting. Våra förfäder upptäckte hur man kunde ta vara på metaller och tillverka föremål av dem. Detta ledde till att mänskligheten kunde börja tillverka redskap av brons, som följdes av järn och därefter av ytterligare metaller.

I dag ser vi hur denna utveckling alltjämt fortgår i takt med att vi lär oss utvinna och dra nytta av jordartsmetaller som vi för bara några decennier sedan inte visste vad vi skulle göra med, trots att vi visste att de fanns i vår berggrund. Det är en svindlande tanke att våra förfäders upptäckter är en absolut förutsättning för mycket av det vi tar för givet i dag och faktiskt också ligger till grund för det vi debatterar här, nämligen näringsutskottets betänkande 18 Mineralpolitik.

Tidigare i dag var jag på ett intressant studiebesök hos ett modernt byggföretag. Efter en intressant dragning på deras kontor besökte vi ett av deras aktuella byggen. Där blev det uppenbart hur viktig tillgången till metaller och mineral är. Pålar av metall drevs ned i marken. Armeringsjärn användes vid gjutning. Kranar, lastbilar och entreprenadmaskiner var naturligtvis av metall. En av lastbilarna var eldriven, och som ni vet förutsätter detta tillgång till metaller och mineral som vi tidigare inte brutit i någon större omfattning.

Man kan helt enkelt konstatera att tillvaron som vi känner den i dag skulle vara en utopi – en omöjlighet – utan metaller och mineral. Utan förmågan att utvinna och bearbeta metaller och mineral skulle vi helt enkelt fortfarande vara stenåldersmänniskor; det är den krassa sanningen. Det skulle betyda ett liv utan bilar, höftledsproteser, cyklar, smartphones, pacemakrar, tunnelbanor och så vidare. Ni förstår säkert att listan går att göra oändligt lång.

Som jag nyss nämnde går utvecklingen raskt framåt. Vi upptäcker alltså fler användningsområden för våra metaller och mineral parallellt med att vi lär oss dra nytta av flera av de metaller och mineral som vi tidigare inte såg nyttan av. Detta är omständigheter som för både vår innovationsdrivna industri och vårt samhälle framåt. I många avseenden kan man med fog påstå att det också är en utveckling som tjänar hela mänskligheten väl.

Nationellt sett har den rika tillgången på metaller och mineral i kombination med flit, know-how och en fantastisk industri utgjort ett framgångsrecept för Sverige. Ingenting indikerar egentligen heller att detta inte skulle gälla även i den framtid vi kan överblicka – detta förutsatt att vi förvaltar våra tillgångar och förutsättningar på ett klokt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! I Sverige har vi god tillgång till förstklassiga råvaror. Mineraliseringarna är många, men vägen till att förvandla dessa till malm är lång, kostsam och komplex. Det måste alltså vara både möjligt och lönsamt att bryta dem. Varken höftledsproteser eller kullager växer nämligen på träd, utan man måste först hitta metallerna och sedan få lov att bryta dem. Därefter följer flera led av bearbetning, vilket vi är duktiga på i Sverige. Allt detta ger upphov till så kallade värdekedjor som är mycket värdefulla för oss som nation.

Tidöpartierna tagit fasta på att detta är viktigt och att Sveriges ställning som gruvnation behöver stärkas. Även om vi inte är helt överens om precis allt är det tydligt att arbetet går i rätt riktning och att signalerna till såväl industri som omvärld är att vi strävar efter att nå en högre självförsörjningsgrad av metaller och mineral i den skakiga omvärld vi nu befinner oss i.

Att vi i ett läge då det råder uppenbar stormaktsrivalitet om kritiska råvaror i hög grad är beroende av import av metaller och mineral från diktaturer och skurkstater där respekten för miljö eller mänskliga rättigheter är obefintlig är inte rimligt, i synnerhet i de fall då samma metaller finns i vår berggrund utan att vi faktiskt bryter dem. Här måste såväl nya regler som en attitydförändring till, och jag är övertygad om att den nya mineralstrategi för Sverige som regeringen nu arbetar med och som vi har efterlyst länge kommer att peka ut riktningen på ett bra sätt.

Regeringen har inrättat såväl ett regelförenklingsråd som ett implementeringsråd, och vi hoppas att dessa på sikt kommer att ta fram förslag som innebär att överimplementering av EU-regler kommer att vara ett minne blott.

Miljötillståndsutredningen är på väg att resultera i en proposition som sannolikt kommer att innebära en rad viktiga förändringar för gruvnationen Sverige. Jag måste dock understryka att det är lång väg kvar innan vi kan ta del av slutprodukten, så även om jag ser fram emot denna proposition med tillförsikt väljer jag att inte ta ut några segrar i förväg.

Jag utgår emellertid från att vi är på väg mot tillståndsprocesser som kommer att upplevas som mer transparenta och rättssäkra, ha tydligare tidsgränser och vara delvis annorlunda strukturerade. Jag förutsätter att man kommer att landa i förslag som innebär att det tidigare i tillståndsprocessen kommer att prövas om en inlämnad ansökan är komplett så att eventuella kompletteringar kan krävas in innan prövningen sker. Detta skulle innebära färre avbrutna och förhalade miljötillståndsprövningar.

Det är min förhoppning att mycket av det som nu är på gång på det mineralpolitiska området faktiskt på allvar kan stärka Sverige som gruvnation.

Som kuriosa i sammanhanget kan jag nämna att jag inför dagens debatt roade mig med att göra en liten historisk tillbakablick. Jag tittade på Sverigedemokraternas mineralpolitiska kommittémotion från 2021/22, alltså vår sista motion på området före valet 2022. Jag kunde då konstatera att av den motionens 19 yrkanden är åtminstone 13 nu på ett eller annat sätt på väg att genomföras som ett led i Tidöpartiernas samarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! En ny tid innebär nya utmaningar och kräver nya lösningar och därmed också en ny politik. Nya kunskaper och insikter tillsammans med ett nytt och osäkert geopolitiskt läge sätter fingret på vår egen förmåga till självförsörjning såväl inom nationen som tillsammans med våra närmaste handelspartner inom Europeiska unionen.

Pandemin för några år sedan visade att formuleringar i lagstiftningen som reglerar prospektering inte alls var anpassade för en kris, och det förbud mot prospektering efter kol, gas och olja som den förra regeringen införde vittnar om den aningslöshet som rådde före Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Ur beredskapssynpunkt är det i alla fall min och Sverigedemokraternas övertygelse att det var ett dumt beslut som borde rullas tillbaka. Lagstiftningen på området måste vara utformad så att den inte hämmar Sverige i kris eller krig.

Tidigare regering införde också restriktioner mot att utvinna metaller och mineral ur alunskiffer, och jag frågar mig varför. Jag förstår att det är komplext och komplicerat att utvinna råvaror ur alunskiffer på ett sätt som inte innebär en miljörisk, men det är ju därför vi har miljöbalken. Vår uppfattning är att det är utmaningar och svårigheter som är innovationsdrivande. Miljöbalken ska sätta ramarna för vilken miljöpåverkan som är godtagbar eller inte – detta oavsett vilken berggrund eventuell brytning sker i. Punkt.

Jag har i princip aldrig hört ett företag i branschen kritisera miljöbalken i sig. De flesta anser att den är bra, även om de också uttrycker att den kan moderniseras eller förtydligas. Men i sak skriver hela branschen under på att strikta miljöregler ska råda. Det upplevs till och med som en konkurrensfördel för svensk gruvindustri. Kan vi då inte enas om att vi från politikens sida drar upp reglerna för vilken miljöpåverkan som är acceptabel och inte acceptabel och att företagen sedan har att förhålla sig till det?

Kan man sedan visa att man kan utveckla tekniker och metoder för brytning i utmanande berggrunder är det väl något vi ska applådera, inte förbjuda. Det är så man stimulerar till innovation.

Ett annat olyckligt beslut som inte kan förbises i denna debatt är det så kallade uranförbudet som infördes 2018 av den dåvarande S-MP-regeringen. Vi var emot det 2018, och vi är fortfarande emot det 2025. Om inte gamla argument om att Sverige är en kärnkraftsnation som skulle kunna vara självförsörjande på uran räcker finns det nya argument. Vi vet att prospekteringsföretagen har allt svårare att finna eftertraktade, sällsynta jordartsmetaller, och uran är en viktig ledmetall som lite enkelt uttryckt ofta förekommer där det man egentligen letar efter också finns fast i lägre koncentration. Därför är det mycket tillfredställande att regeringen nu, med stöd av Sverigedemokraterna, är på väg att göra lättnader i uranförbudet.

Det faktum att vi sedan den förtida avvecklingen av svenska kärnkraftsreaktorer har sett de högsta elpriserna i Sverige någonsin har fått Tidöregeringen att landa i att ny kärnkraft behövs. Varför då inte öppna för att förse dessa reaktorer med inhemskt bränsle? Det faktum att Sverige är en modern gruvnation med en hård miljölagstiftning bäddar för att vi skulle kunna göra det här på bästa tänkbara sätt. Finns det verkligen goda skäl för att vi alltjämt ska vara importberoende av ett bränsle som finns i vår egen berggrund?

Fru talman! Slutligen vill jag betona vikten av att regeringen noga överväger att se över de regelverk som reglerar ersättningen till markägare och berörda kommuner och regioner. Det kan inte nog betonas hur viktigt detta är för att skapa social acceptans hos dem som påverkas mest av de ingrepp i miljön det faktiskt handlar om. När vi debatterade regional utveckling i kammaren för en tid sedan blev det också tydligt att det finns allt fler förslag från riksdagens partier som går i denna riktning. Även om förslagen och lösningarna skiljer sig åt är det tydligt att syftet är detsamma. Jag är övertygad om att Sverigedemokraternas förslag om en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar skulle kunna bidra på ett positivt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det viktigaste medskicket i sammanhanget är dock att det är dags att lokalsamhällena kompenseras bättre än i dag, inte minst mot bakgrund av att arbetskraften ofta kommer utifrån och därmed inte betalar skatt i den kommun där gruvverksamheten sker.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag dragit över min föranmälda talartid och avslutar med att påpeka att jag givetvis står bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer i betänkandet men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 13, i enlighet med överenskommelsen om att yrka bifall till endast en reservation per parti.

Anf. 117 Isak From (S)

Fru talman! Jag tror att jag måste rätta Eric Palmqvist lite. Det infördes inget förbud. Däremot infördes ett lämplighetskrav för utvinning ur alunskiffer. Många vill dock ha ett förbud mot sådan utvinning. Man förbjöd till exempel utvinning av skifferolja och naturgas ur alunskiffer men också annat. Det är detta som gäller.

När det gäller förutsättningarna och vad som är lämpligt kan brytning av alunskiffer ofta frigöra bly eller kadmium. Det gäller alltså inte bara när man letar efter uran. Bly eller kadmium kan vara väldigt farligt om det hamnar i dricksvattnet. Då har jag fått det sagt.

Jag ska gå över till min fråga. Vi behöver säkerställa försörjning av kritiska mineral och metaller. Det är därför EU-kommissionen nu har beviljat återvinningsprojektet Northcycle tillstånd enligt Critical Raw Materials Act. Kan Eric Palmqvist här i kammaren säga att Sverigedemokraterna inte ska motverka detta projekt?

Det är ett nödvändigt projekt där metaller ska återvinnas ur batterier. Detta bör vi kunna göra trots att Sverigedemokraterna har aviserat ett stort motstånd mot såväl batteriproduktion som Northvolt. Nu har EU-kommissionen beslutat att Northcycle är ett viktigt projekt. Trots att Northvolt har gått i konkurs ser man projektet som helt avgörande och ett steg på vägen mot att återvinna fler batterier. Vad säger Eric Palmqvist?

Anf. 118 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten From, för frågorna!

Det är korrekt att det inte finns något absolut förbud mot brytning av alunskiffer, men det infördes starka begränsningar. Jag vidhåller att de begränsningar som ska råda är de som finns i miljöbalken. Begränsningarna ska inte avgöras av berggrunden eller hur komplicerad den är att bryta i eller ha gruvdrift i, utan begränsningarna ska bedömas individuellt i varje projekt för sig.

Jag är för dåligt insatt i det projekt som ledamoten From frågar om. Det ska jag villigt erkänna. Vi är dock inte emot batteritillverkning i sig. Vi är emot batteritillverkning när den i huvudsak finansieras genom statliga fonder, olika gröna omställningsbidrag eller liknande, alltså när den inte sker på strikt affärsmässiga grunder. Då har vi betänkligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det är samma sak med projektet. Förutsatt att det sker på affärsmässiga grunder och att det inte är skattebetalarna i Europa eller Sverige som får stå för fiolerna, vare sig det går bra eller dåligt, har jag inga principiella invändningar mot att man återvinner metaller och mineral som en gång redan har brutits. Tvärtom är det något positivt.

Det gäller egentligen alla projekt där vi tar hand om sådant som vi redan har brutit ur vår mark. Det är vinn-vinn att slippa bryta jungfruligt material när så är möjligt. Att Sverigedemokraterna skulle ha några principiella invändningar mot att batterimetaller och batterimineral återvinns kan jag inte se.

Anf. 119 Isak From (S)

Fru talman! Det är bra att Eric Palmqvist säger så, för det är klart att det som politiken uttalar har stor betydelse för vad näringslivet vill gå vidare med. Om regeringspartierna aviserar ett stort motstånd kommer det inte att komma mer privat kapital. Om man aviserar att man inte tror på något kommer näringslivet inte att vilja satsa.

Min slutfråga till Eric Palmqvist är: Stöder Sverigedemokraterna och Eric Palmqvist näringsminister Ebba Buschs idé att ansöka om ett europeiskt batteriprojekt? Om ett sådant projekt ska bli verklighet i Sverige kommer det att kräva svensk medfinansiering.

Det är många projekt som nyttjar skattemedel. Man växlar upp skattemedel. Många av dem genererar medel tillbaka. Några gör det inte. Förutsättningarna för att Ebba Busch ska få hem ett europeiskt batteriprojekt till Sverige är svensk medfinansiering. Stöder Eric Palmqvist det?

Anf. 120 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Politiken ska kratta manegen, men sedan är det faktiskt näringslivet som måste göra satsningarna. Om näringslivet vill göra den typen av satsningar ser jag inte att vi motsätter oss det, men det är fortfarande inte skattebetalarna som ska behöva ta den stora risken. Om risken är stor finns faktiskt riskkapital som industrin, i det här fallet, ska använda sig av.

Man får bedöma det från projekt till projekt. Vi kan inte ha något slags carte blanche bara för att det heter batterier. Det finns en efterfrågan på batterier – det är vi överens om – men jag kan inte stå här och lova ett carte blanche för just batteritillverkning eller batteriåtervinning.

Jag har en fråga. Jag vet att ledamoten inte kan ge något svar nu, utan jag får lämna den hängande i luften. Malmbanan har förts på tal flera gånger i talarstolen i dag. Sverigedemokraterna har flera gånger lyft upp frågan om en möjlig OPS-lösning för Malmbanan, men jag upplever att Socialdemokraterna har valt att inte svara på frågan.

Kanske kan jag senare i kammaren få svar om hur Socialdemokraterna ser på en eventuell OPS-lösning när det gäller Malmbanan. Som vi ser det vore det ett sätt att komma igång med Malmbanans utbyggnad och kapacitetsutbyggnad snabbare än vad som skulle bli fallet om den ligger i infrastrukturplanen. Det skulle vara intressant att ha ett samtal med ledamoten From om den saken efter debattens slut.

Louise Eklund (L)

Anf. 121 Louise Eklund (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! Utan metaller och mineral är det inte möjligt att producera de produkter som behövs för den gröna samhällsomställningen. Vindkraftverk, solpaneler, elbilar och batterier – alla kräver de metaller som råvara.

Det är naturligtvis en utmaning, för metaller och mineral behöver utvinnas, ofta med större eller mindre ingrepp i naturen. Detta ska man ha respekt för. Det leder till både ideologiska och moraliska frågeställningar.

Ingreppen blir dock inte mindre för att de görs någon annanstans. Påverkan på naturen och klimatutsläppen blir till exempel inte lägre för att de sker i Kongo i stället för i Sverige. Det är kanske precis tvärtom. Den svenska gruv- och mineralnäringen har redan i dag låga klimatutsläpp i internationell jämförelse, tack vare vårt näst intill fossilfria elsystem och de investeringar som många svenska företag har gjort i ny, klimateffektiv teknik.

Sverige har möjlighet att ta ett större globalt ansvar för klimatomställningen genom att ta vara på den svenska gruvindustrins möjligheter. Där har vi i politiken en roll att spela. Med rätt förutsättningar från oss kan branschen utvecklas och bidra inte bara till svensk ekonomi utan också till det globala klimatarbetet.

Som nämnts här i kammaren tidigare i kväll har Sverige potential att bryta många av de energi- och innovationskritiska metaller och mineral som vi behöver.

Hälften av metallerna och mineralen på EU:s lista över råmaterial som bedöms som kritiska för vårt samhälle och välfärd har vi hittat i den svenska berggrunden.

Om den svenska gruvindustrin ska kunna nyttja de råvaror som faktiskt finns och kunna fortsätta att bedriva sin produktion, vara innovativ och ha ledartröjan när det gäller den gröna omställningen, som jag upplever att många företag i Sverige inom gruvindustrin har, behöver vi från politiken hantera de problem vi har i till exempel vår baskraft och när det gäller brist på energiproduktion.

Vi behöver titta på de svårigheter som finns i näringslivet med att få tag på kvalificerad arbetskraft. Det gäller inte minst inom teknikbranscherna. Vi behöver många fler ingenjörer i Sverige, och vi behöver många fler studenter som söker sig till STEM-utbildningarna. Men vi behöver också se över tillståndsprocesserna och kraftigt korta ledtiderna för att få på plats till exempel den nödvändiga infrastrukturen. Det gäller naturligtvis inte bara i norra Sverige utan i hela Sverige.

Vi ser att det kommer att behövas en ökad metall- och mineralproduktion från sekundära källor, mer återvinning och en mer effektiv användning av metaller och mineral. Det är viktigt att understryka. Men det behöver också betonas att det inte kommer att täcka hela det framtida metallbehovet, som klimatomställningen innebär.

Vi har svårt att komma runt att vi behöver ha en ökad produktion av råmaterial i Sverige om vi ska kunna säkra framtidens behov. Vi har en stor geologisk potential att utvinna just de råvaror som är kritiska för hela omställningen. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet.

Lorena Delgado Varas (V)

Anf. 122 Lorena Delgado Varas (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 19.

Sverige är beroende av att importera vissa mineral från länder där hänsynen till utvinningens konsekvenser för miljö och mänskliga rättigheter är bristfällig. Det är djupt beklagligt, och därför måste Sverige ta ett större ansvar för sin mineralkonsumtion. Samtidigt måste vi säkerställa att utvinning i Sverige sker under miljömässigt hållbara former och med respekt för lokalsamhällen och urfolks rättigheter. Vi måste också stötta tredjeländer i fråga om att använda mer hållbara metoder och att respektera mänskliga rättigheter – om vi har intresse av deras mineral. Det är inte en lätt balansgång.

En central fråga i den här debatten är brytningen av alunskiffer. Alunskiffer är en bergart som innehåller värdefulla mineral, som molybden, nickel, vanadin och uran. Men brytning medför enorma miljörisker. Vid utvinning kan tungmetaller och giftiga ämnen frigöras, vilket hotar både grund- och ytvatten. Stora delar av Sveriges bördigaste jordbruksmark återfinns på alunskiffer, vilket gör att brytning dessutom hotar vår livsmedelsförsörjning. Ett stort antal kommuner och miljöorganisationer har varnat för dessa risker.

Regeringen föreslår skärpta regler för brytning av alunskiffer och vill med det hålla dörren öppen för framtida gruvdrift när det gäller alunskiffer. Vänsterpartiet menar att riskerna är för stora och att det i dag inte finns någon teknik som kan garantera en säker brytning.

Jag var i måndags i Östersund, där flera företag fått tillstånd att prospektera efter alunskiffer. Ett företag har till och med ansökt om att få öppna ett dagbrott. Konsekvenserna skulle innefatta flera kommuners vattenförsörjning och livsmedelsproduktion.

Det går inte att experimentera när det kommer till gruvbrytning. Konsekvenserna är enorma när farliga ämnen frigörs i naturen. Vi anser därför att brytning av alunskiffer bör förbjudas och att minerallagen bör ändras för att tydligt förhindra exploatering av dessa områden. Det här är en avgörande fråga för Sveriges miljöskydd och för framtida generationer.

Det är också viktigt att belysa Sveriges import av mineral och metaller från konfliktområden. Jag vill särskilt nämna mineral från Kongo. Kongo är rikt på mineral som kobolt och tantal, vilka är avgörande för batteriproduktion och elektronik. Samtidigt innebär mineralutvinningen en katastrof för mänskliga rättigheter. Beväpnade grupper kontrollerar många gruvor och finansierar sin verksamhet genom att sälja mineralen, ofta genom smuggling via Rwanda och andra grannländer.

FN och människorättsorganisationer har rapporterat om barnarbete, sexuellt våld och brutala övergrepp kopplade till gruvnäringen. Och i dag är miljoner på flykt i Kongo.

Det är fullständigt oacceptabelt att svenska företag köper in mineral utan att veta under vilka villkor de har utvunnits. Vi måste ställa mycket hårdare krav på transparens och etisk import. Vårt ansvar är tydligt. Det räcker med att läsa om kreditgarantierna som gavs av Exportkreditnämnden trots att det förekom brott mot mänskliga rättigheter och föroreningar av mark och vatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vänsterpartiet förespråkar en aktiv industripolitik där Sverige tar ansvar för att både minska beroendet av konfliktmineral och säkerställa att all inhemsk brytning sker på ett hållbart och rättvist sätt. Vi vill att Sveriges geologiska undersökning ska ges ett större ansvar för hela processen – från prospektering till återvinning – och att återvinning av metaller ska få en mycket mer central roll i Sveriges mineralförsörjning. Det är fullständigt orimligt att vi i dag bryter nya mineral samtidigt som tonvis med metaller går till spillo i avfall och elektronikskrot.

Vidare anser vi att mineralersättningen bör höjas och att inkomsterna från gruvnäringen i högre grad bör återföras till de lokalsamhällen som påverkas. Det skulle ge andra möjligheter för de kommuner som drabbas av mineralexploatering. Jag säger drabbas, för gruvbrytning ger inte bara jobb. Det påverkar miljön. Transportsträckor behöver skapas och underhållas. Samhället måste förbereda sig för att ta emot dem som ska jobba i och kring gruvan.

Vi vill också se en degressiv mineralersättning, där företag som vidareförädlar sina råvaror lokalt får lägre mineralavgifter. På så sätt skulle mer av värdet från mineralutvinningen ges till lokalsamhället. Mer av det värdet skulle stanna i Sverige och bidra till arbetstillfällen och utveckling där det verkligen behövs.

Fru talman! Gruvbrytning innebär alltid miljöpåverkan, men vi har ett val: Antingen fortsätter vi med en rovdrift som skadar människor och miljö, eller så ställer vi om till en hållbar mineralpolitik där cirkulär ekonomi, återvinning och respekt för mänskliga rättigheter står i centrum.

Vi i Vänsterpartiet vet vilken väg vi vill ta. Vi hoppas att fler partier är beredda att ta det ansvaret tillsammans med oss.

Anf. 123 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för inlägget i den här debatten! Jag har ett par ganska konkreta frågor till ledamoten. Den första är om ledamoten inte litar på att miljöprövningar som görs av våra svenska expertmyndigheter sker på ett adekvat sätt. Ledamoten målar upp svensk gruvindustri som synnerligen problematisk och i termer av att samhällen ”drabbas” av gruvdrift och så vidare. Jag vill också fråga om ledamotens beskrivning av samhällen som ”drabbade” av gruvdrift är symtomatisk för hela Vänsterpartiets syn på svensk gruvnäring.

Jag vet att när Northland, som det hette när det kom igång, gick i konkurs stod folk i Pajala och grät med banderoller med texten ”rädda gruvan”. Jag tänker att Kiruna i princip inte skulle existera som stad i Sverige om det inte vore för LKAB. Gällivare, där jag själv bor, är inte ”drabbat” av någon gruvdrift. Det finns absolut utmaningar som följer i gruvdriftens kölvatten. Men Gällivare är inte ”drabbat” av gruvdriften. Skulle Aitik och LKAB däremot inte finnas i Gällivare skulle det vara drabbat. Då skulle Gällivare knappt existera.

Är Vänsterpartiets syn på svensk gruvnäring att det är något som ”drabbar” samhällen?

Lorena Delgado Varas (V)

Anf. 124 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag tror att ledamoten har missförstått mig. När jag säger ”drabbas” menar jag hur miljön påverkas och att gruvdrift faktiskt innebär att kommuner måste jobba mycket hårdare med samhällsutvecklingen. Det är inte alltid man får de resurser som krävs för att kunna upprätthålla servicen. Vi vill att en större del av den vinst gruvnäringen skapar ska tillfalla de lokala samhällena så att de ska kunna göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det finns fler problem, till exempel att man inte lyckas bygga bostäder så att det räcker till både dem som jobbar inom gruvnäringen och dem som jobbar i företag runt omkring gruvnäringen. Dessutom kan man få problem med underhållet av transportvägar och så vidare. Då måste man ta mer ansvar, så att kommunerna inte står ensamma. Men det är klart att gruvnäringen är viktig, och den skapar jobb. Det har jag inga problem med att stå bakom.

Ledamoten frågade om jag inte litar på miljöprövningen och våra myndigheter. Det gör jag, men jag tänker att det finns problem. Det tror jag ingen kan neka till i det här rummet. Ett exempel är området kring Storsjön. Det är ganska många företag som har fått rätt att börja prospektera där. Man har även gått ganska långt i ärendet kring dagbrott. Där uppstår ett problem. Det finns inte en enda forskare i Sverige i dag som kan säga att det finns hållbara utvinningsmetoder när det kommer till alunskiffer. Det skapar ett sekundärt problem.