Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Betänkande 2025/26:JuU3
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 22 oktober 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp (JuU3)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag som innebär att oskuldskontroller, intygande av sexuell oskuld samt oskuldsingrepp kriminaliseras, såväl inom som utanför hälso- och sjukvården. Ändringarna syftar till att stärka skyddet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext.
Straffet för oskuldskontroll respektive oskuldsingrepp är fängelse i högst ett år. Straffet för intygande av sexuell oskuld är böter eller fängelse i högst sex månader.
Riksdagen sa även ja till regeringens förslag att underlåtenhet att avslöja eller förhindra brottet äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott kriminaliseras, det vill säga att det blir straffbart att inte avslöja eller förhindra pågående brott.
Lagändringarna börjar gälla den 1 december 2025.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2025/26:JuU3
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingreppProposition 2024/25:189
Motioner från ledamöterna
- Motion 2025/26:123 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) med anledning av prop. 2024/25:189 Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
- Motion 2025/26:2793 av Lawen Redar (S) Kriminalisering av underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott
- Motion 2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) Ett jämställt samhälle
- Motion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-10-16
Trycklov: 2025-10-17
Betänkande 2025/26:JuU3
Alla beredningar i utskottet
Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp (JuU3)
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag som innebär att oskuldskontroller, intygande av sexuell oskuld samt oskuldsingrepp kriminaliseras, såväl inom som utanför hälso- och sjukvården. Syftet med förslaget är att stärka skyddet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext.
Straffet för oskuldskontroll respektive oskuldsingrepp föreslås vara fängelse i högst ett år. Straffet för intygande av sexuell oskuld föreslås vara böter eller fängelse i högst sex månader
Förslaget innebär även att underlåtenhet att avslöja eller förhindra brottet äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott kriminaliseras, det vill säga att det blir straffbart att inte avslöja eller förhindra pågående brott.
Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 december 2025.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-10-22
Debatt om förslag 2025/26:JuU3
Webb-tv: Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Dokument från debatten
- Onsdag den 22 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:23
- Protokoll 2025/26:23 Onsdagen den 22 oktoberProtokoll 2025/26:23 Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
- Onsdag den 22 oktober 2025Talarlista 2025/26:20251022
Protokoll från debatten
Anf. 1 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Hedersförtryck har inte någon plats i Sverige. Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor – främst flickor och kvinnor men även pojkar, män och hbtqi-personer – begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Den som utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas för att familjen ska återfå det som uppfattas som förlorad heder.
Fru talman! Varje flicka och pojke har rätt att bestämma över sin kropp och sitt liv. Här finns inget utrymme för kompromiss. Alla i Sverige ska få gifta sig med vem de vill, klä sig hur de vill och vara sig själva. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket måste upphöra, och samhället måste reagera mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck.
Under Socialdemokraternas tid i regeringsställning togs ett flertal viktiga steg när det gäller såväl straffskärpningar som förebyggande arbete. I dag debatterar representanter från justitieutskottet en proposition om att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Det är ännu en fråga denna mandatperiod där den föregående regeringen tillsatte en utredning för att åstadkomma en viktig jämställdhetspolitisk förändring och där nuvarande regering nu tagit vidare utredningens förslag och lägger fram en proposition på riksdagens bord.
Eftersom jag är först ut i debatten vill jag kort beskriva vad förslagen handlar om. Det föreslås att det från och med den 1 december 2025 ska vara straffbart att undersöka någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att utföra så kallade oskuldskontroller, att intyga att någon annan har eller inte har haft vaginalt samlag och att göra ingrepp i någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att det ska framstå som att personen inte har haft vaginalt samlag. Samtycke från flickan eller kvinnan ska inte befria från ansvar. Det blir nu dessutom straffbart att underlåta att avslöja eller förhindra äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.
Det här är bra. Det är en tydlig signal och ett ställningstagande om att den här typen av förtryckande kontroll av kvinnor och barn inte kan accepteras av något parti i Sveriges riksdag.
Till dig som tittar på den här debatten och som själv är utsatt eller känner någon som du är orolig för vill jag säga: Din kropp är bara din. Din sexualitet är bara din. Beslutet om du vill eller inte vill gifta dig med någon är bara ditt. Du har rätt att leva ditt liv i trygghet och frihet och att följa dina drömmar. Den som försöker kontrollera dig till annat begår ett brott.
Fru talman! En central fråga för att upprätthålla det hedersrelaterade förtrycket och oskuldsnormen mot flickor och kvinnor handlar om kravet på blödning vid bröllopsnatten. Frågan om oskuldskontroller, oskuldsoperationer, tvångsäktenskap och barnäktenskap har återkommande aktualiserats genom bland annat mediala rapporter. Det är faktiskt fullständigt chockerande när vi får ta del av och bevittna att det här pågår helt öppet i samhället.
Här i Sveriges riksdag har vi genom våra jämställdhetspolitiska mål slagit fast allas rätt till jämställd hälsa och alla individers rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Vi i Sveriges riksdag måste alltid stå upp för att såväl barnäktenskap som tvångsäktenskap och kontroll av en flickas eller kvinnas så kallade oskuld kränker våra grundläggande och demokratiska fri- och rättigheter. Det behöver vi stå upp för.
Fru talman! Inför arbetet med den här propositionen tog jag kontakt med en socialtjänstmedarbetare hemifrån mitt län och bad att få sitta ned med henne och höra mer om hennes mångåriga erfarenhet av att arbeta med pojkar och flickor som befinner sig i strukturer med stark heder och där oskuldsnormen är stark. Hon berättade för mig om flickor som inte cyklar, som inte hoppar och som inte vill delta i idrotten i skolan av rädsla att en fiktiv – påhittad – mödomshinna ska skadas.
Hon berättade om hur oskuldsnormen kan påverka en flickas hela liv – alltså något som inte finns! Hon berättade om hur hennes arbete mot hederskontroll också innebär undervisning i biologi och sexualkunskap och om att med alla verktyg hon har försöka förmå de pojkar och flickor hon möter att dels förstå det rent fysiska, vetenskapliga, dels försöka ingjuta självförtroende, hopp och en tro på ett fritt, självständigt liv.
På frågan om vad hon ville att jag skulle föra fram i den här debatten svarade hon först att det är helt rätt att kriminalisera detta för individens rätt till upprättelse. Det handlar också om normbildning, och det är en tydlig signal till alla dem som kommer i kontakt med de pojkar, flickor och kvinnor som utsätts för oskuldsnormen och tvångsäktenskap att verkligen ta det här problemet på allvar.
Utöver det ville hon, i total samstämmighet med väldigt många av utredningens remissinstanser, skicka med tre saker: utbildning, utbildning och utbildning.
Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, skriver till exempel så här i sitt remissvar: ”Det viktiga arbetet med normförändringar kring frågan får inte påverkas negativt eller nedprioriteras för att en lagändring är gjord.”
Kunskapen behövs höjas hos vården, bland förskolepersonal och skolpersonal och i socialtjänsten. Det gäller självklart också dem som lever i en förtryckande hederskultur och dem som bidrar till att upprätthålla den. För varje repressiv satsning vi gör måste vi möta upp den med en förebyggande.
Med det sagt känner jag att jag vill avsluta anförandet i den här debatten lite i dur genom att säga att jag vet att det går att förändra de här föreställningarna kring heder och oskuldsmyten, för vi gör det i Gävle genom Shanazi hjältar.
Shanazi hjältar är förebilderna som vågar se, höra och agera för att tillsammans skapa ett jämställt samhälle fritt från hedersrelaterat våld och förtryck. Genom just utbildning och arbete med förebilder vill hjältarna stärka unga killar och tjejer som lever i en hederskontext.
Shanazi hjältar är något man får ansöka om att vara med i. Under ett år jobbar de stenhårt med grupprocesser samtidigt som de utbildas i jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokrati och barnkonventionen. De ska sedan agera som positiva förebilder bland sina jämnåriga i till exempel skolor och på fritidsgårdar. Och det fungerar! Högskolan i Gävle har forskat på verksamheten och arbetet och har påvisat väldigt positiva effekter.
Som en av hjältarna uttryckte det när de var på besök här i riksdagen: Om man är ute på havet med en båt och båten går sönder måste man ta upp båten på land för att kunna laga den – och Shanazi är land för oss.
Vi socialdemokrater vill se ett nationellt förebyggande program som riktar sig mot unga som befinner sig i sammanhang där strukturer och normer kring heder är tonsättande.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag även understryka något som jag tycker är väldigt bra med det här beslutet, och det är att vi inte kriminaliserar den som ber om ett oskuldsintyg eller gör en så kallad oskuldsoperation. Det är i stället den som utför kontrollen, skriver intyget eller utför operationen som är den som begår brott. På så sätt markerar vi att vi ser företeelsen för vad den är – ett förtryck och en kontroll av kvinnors och tjejers kroppar, liksom en patriarkal, förlegad och ovetenskaplig syn på oskuldsnormen. Den utsatta kan aldrig vara den skyldiga. Det är en viktig princip som jag hoppas att vi alla i Sveriges riksdag kan stå bakom.
(Applåder)
Anf. 2 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Ledamöter och åhörare! I dag debatterar vi och ska fatta beslut om en kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp, liksom underlåtenhet att avslöja eller förhindra äktenskapstvång och barnäktenskap. Jag kommer i mitt anförande att beröra frågorna om oskuld.
Jag välkomnar det här förslaget mycket. Dessa företeelser grundar sig i en djupt problematisk syn på flickors och kvinnors frihet och självständighet. De grundar sig på normer och ideal om att flickor och kvinnor ska vara oskulder när de ingår äktenskap – som om någon annan än kvinnan själv har med det att göra.
Allt detta är ovärdigt Sverige år 2025. Ändå vet vi att det förekommer. Utredningen som föregick denna proposition slog fast att alla dessa tre företeelser förekommer i Sverige. Det finns en efterfrågan på hälso- och sjukvården att tillhandahålla dem, och det har framkommit att oskuldskontroller och oskuldsingrepp utförs inom såväl den offentliga och privata vården som den privata sfären.
Människor i allmänhet frågar sig säkert om det här verkligen har varit tillåtet fram till nu. Nej, så är det inte. Inom hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen slås fast att personal ska utföra sitt arbete grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet, och vi vet ju att det inte går att via en medicinsk undersökning ta reda på om en flicka eller kvinna har haft samlag eller ej. Ni vet – myten om mödomshinnan.
Om detta ändå förekommer i dag är tanken att ett ansvarssystem inom hälso- och sjukvården ska ticka igång. Det ska kunna leda till exempelvis vite, stängning av verksamhet och återkallelse av legitimation för till exempel läkare. Men det har alltså inte hjälpt. Vi vet att det har förekommit ändå.
Det kan konstateras att utfärdandet av oskuldsintyg i princip inte har medfört några konsekvenser för någon vårdgivare eller sjukvårdspersonal. Det finns inget dokumenterat fall som har inneburit prövotid eller återkallelse av legitimationen för någon läkare. Den här lagstiftningen är därför viktig. Det behövs en straffrättslig skärpning, det vill säga att detta kommer in i brottsbalken.
Fru talman! Jag vill göra en halvhalt här och reflektera över att det trots allt har hänt mycket över tid i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, HRV. Centerpartiet har alltid stått på barrikaderna; inte minst genomförde vi via januariavtalet många straffskärpningar och lagändringar.
Det fanns dock en tid då vi som lagstiftande församling var villrådig och inte riktigt visste hur vi skulle förhålla oss till den här seden, som så kraftigt begränsar flickors och kvinnors frihet. Att vi i dag beslutar om en kriminalisering av oskuldskontroller visar att vi har gjort en resa.
Det är en resa som till stor del startades och drevs av Amineh Kakabaveh, före detta riksdagsledamot och ordförande i riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och förtryck i hederns namn. Hon förhandlade fram utredningsdirektiven med dåvarande regering. Som nuvarande ordförande i det här nätverket säger jag: Bra jobbat, Amineh – nu är vi i hamn!
Det kommer nu att bli straffbart att utföra oskuldskontroller eller utfärda oskuldsintyg, oavsett om det påstås finnas samtycke eller ej. Här har vi en viktig skillnad mot hur det fungerar i dag: Även om kvinnan säger att det är frivilligt – vilket det naturligtvis inte är – kommer det enligt lag ändå inte att vara tillåtet att utföra en kontroll av om hon har haft samlag eller ej. Det är en jätteviktig signal till kvinnan själv och till alla andra – till vårdgivare, till anhöriga och till den omgivning som har påverkat kvinnan.
Oskuldsingrepp, den kanske grövsta av de här tre företeelserna, är ett ingrepp som ska få det att framstå som att du inte har haft samlag även om du har det. För att förtydliga det horribla i den här seden vill jag läsa ur betänkandet. Det kan alltså handla om stygn som sätts i slidmynningen, en konstruktion av en mödomshinna eller en ”försnävning” av slidan. Det här är så osannolika begrepp att jag faktiskt har använt citattecken i mitt talarmanus, men detta har alltså förekommit.
Jag ser framför mig en kampanj som Socialstyrelsen startar för att få stopp på detta och som heter MMM – motverka myten om mödomshinnan. Jag lovar att jag gärna blir ambassadör för den kampanjen.
Fru talman! Dock är det så att lagstiftningen inte löser alla problem. Regeringen menar att det inte finns något behov av att Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ser över sitt arbetssätt för att motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp på ett bättre sätt än i dag. Jag är av en helt annan åsikt.
För det första: Som nämnts har nuvarande ansvarssystem inte lett till vare sig prövotid eller återkallelse av legitimationen för någon läkare. Faktum är att endast ett fåtal fall av kritik har riktats mot vårdpersonal och verksamheter som har utfärdat oskuldsintyg. Det finns ett enda ärende hos Ivo om oskuldsingrepp, och det är inte avgjort än. Ändå säger regeringen att Ivo inte behöver se över sitt arbetssätt för att upptäcka och motverka fler ärenden. Då litar man verkligen på att lagstiftningen ska göra underverk.
För det andra: Skälen till att det inte behövs sägs vara att Ivo arbetar riskbaserat, vilket innebär att man gör en kontroll bland annat efter inkomna tips, klagomål och brister. Det handlar om tips från patienter, brukare och vård- och omsorgsgivare. Men vänta nu – det är ju inte så att en flicka eller kvinna som har blivit tvingad att utföra en oskuldskontroll dagen efter ringer till polisen och säger ”Hej, jag har varit med om en oskuldskontroll!”. Hon är nog för rädd för det. Det är inte heller så att läkaren som utför detta dagen efter ringer och säger ”Hej, i går begick jag en kriminell handling!”.
Allmänhet och medier nämns också som potentiella uppgiftslämnare, liksom domstolar, men de vet ju knappast om att det förekommer förrän det är för sent.
Regeringen menar att Ivo alltid tar uppgifter om oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp på största allvar. Regeringen lägger också ansvaret för att anmäla oegentligheter på patienter och vårdgivare – kanske samma vårdgivare som har utfört den kriminella handlingen. Jag citerar från betänkandet:
”Även patienter och deras anhöriga kan uppmärksamma missförhållanden, men då krävs det att de förstår att åtgärderna är otillåtna. En särskild svårighet när det gäller oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är att patienten eller dess anhöriga sällan har skäl att lämna klagomål. Dessutom saknar läkare eller annan sjukvårdspersonal många gånger incitament att dokumentera åtgärderna.”
Regeringen tycker dock inte att det behövs någon ny strategi för att motverka detta. Jag menar att hälso- och sjukvårdens regelverk, tillsynen och sanktionsmöjligheterna inte har räckt till för att garantera de rättigheter som uttrycks i patientsäkerhetslagen. Inget säger heller att det kommer att bli enklare bara för att den nya lagstiftningen kommer på plats.
Jag ser naturligtvis positivt på att berörda aktörer ges ett informations- och utbildningsuppdrag kopplat till den nya lagstiftningen – det är ett måste – men det är inte samma sak som att systematiskt förändra arbetssättet när det gäller tillsynen av hur samma lagstiftning följs. Därför anser jag att Ivo behöver få ett särskilt uppdrag att se över sitt arbetssätt för att motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp och därmed säkerställa att implementeringen av den nya lagstiftningen får effekt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 3 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Fru talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i propositionen.
Inför den här debatten passade jag på att söka igenom Aftonbladets arkiv för att hitta artiklar där oskuldskontroller nämndes. Den allra tidigaste jag hittade var en artikel från 2002 som berörde mordet på Fadime, som är ett av de första och mest omskrivna hedersmorden i Sveriges historia. Under åren som följt sedan dess har hederskultur, hedersvåld och hedersmord varit vida omskrivet och omdebatterat.
Från flera partiers och politikers sida förnekades, förminskades eller förringades dock frågan om hederskultur till en början. Bara att begreppet balkongflickor etablerats som en följd av att unga kvinnor dödats genom att knuffas ut från balkonger visar hur långt problemen har tillåtits att gå i Sverige. Vi hade inte behövt ha det så här.
Från vänstersidan av politiken vägrade man tidigt att prata om detta som en kulturell fråga. Den tidigare vänsterledaren Gudrun Schyman pratade om att det inte handlade om ett kulturellt fenomen utan om en ordning där män förtrycker kvinnor. Samma år sa hon att det var samma norm, samma struktur och samma mönster som upprepades i talibanernas Afghanistan som i Sverige, som om det skulle röra sig om samma kamp.
Sverigedemokraterna har exempelvis länge drivit frågan om ett förbud mot niqab och burka i den offentliga miljön i Sverige. Dessa klädesplagg finns till för att kontrollera kvinnor och upprätthålla hedersnormer. Så sent som i förra veckan, när Kristdemokraterna föreslog samma sak, raljerade vänsterledaren – denna gång Nooshi Dadgostar – om att Ebba Busch minsann inte heller gillar att man bär jeans i riksdagens kammare, som om det skulle vara samma sak.
Likaså försvarar Miljöpartiets ledare Daniel Helldén bärandet av niqab och burka därför att han inte tycker att man ska förbjuda klädesplagg – som om detta skulle handla om vilka klädesplagg som helst.
Det här är tydliga exempel på att man inte är beredd att ta i med hårdhandskarna mot hederskulturen.
När det gäller frågan vi debatterar i dag, alltså oskuldskontroller, tog debatten fart omkring 2015. Sedan dess har detta fenomen blivit alltmer etablerat i svenska parallellsamhällen. Jag var tidigare inne på att detta har förnekats, förringats och förminskats av vissa partier. Mot bakgrund av att vi hade en vänsterregering under sju år efter att debatten tog fart är det alldeles uppenbart att det krävdes en högerregering tillsammans med Sverigedemokraterna för att det här skulle kriminaliseras. Jag är dock glad över att det nu finns en bred enighet om att förbjuda denna kulturella sedvana.
Låt mig nu komma med ett tydligt besked: Alla kulturer är inte lika mycket värda. Alla är inte lika bra. De olika västerländska kulturerna är överlägsna såväl de islamistiska samhällena som klansamhällena i Mellanöstern och Afrika. Detta kan enkelt faktagranskas genom att man studerar statistik över ekonomiskt välstånd, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Det är inte bara slumpen som gjort att det har blivit så här. Det har att göra med äldre svenskars insatser inom arbete och företagsamhet och i hemmet samt med tidigare generationers insatser på samma områden. Om man inte förstår att vissa kulturer är bättre än andra och i stället ser hederskulturen som en generell patriarkal fråga, där kvinnor i Sverige för samma kamp som kvinnor i Afghanistan eller Somalia, är det också svårt att förstå varför vissa kulturella företeelser inte ska vara tillåtna i Sverige.
Frågan om oskuldskontroller och att förbjuda dessa hade inte behövt vara aktuell i Sverige om Sverige inte hade blivit det samhälle som tidigare politiker skapat. Invandringen från Mellanöstern och Afrika har tagit med sig kulturer som är helt oförenliga med ett västerländskt samhälle. Hederskulturen, med kontroll över flickor och kvinnor, är en del av denna förlegade kultur.
Fru talman! I dag kriminaliserar vi oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Propositionen kommer från en högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Alla dessa fyra partier är beredda att ta de här problemen på allvar och göra vad som krävs för att stå upp för alla flickor och kvinnor som utsätts för dessa förlegade kulturella inslag.
Anf. 4 Ludvig Ceimertz (M)
Fru talman! I dag debatterar vi en proposition som tar sikte på fyra företeelser: oskuldskontroller, oskuldsintyg, oskuldsingrepp och underlåtelse att avslöja eller förhindra barnäktenskap.
Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är inte medicinska handlingar, fru talman, utan de är övergrepp och ska behandlas som övergrepp. De är integritetskränkande, saknar helt vetenskaplig grund och kan ge livslånga konsekvenser för de flickor som utsätts.
Regeringen föreslår därför i sin proposition att dessa handlingar ska kriminaliseras både inom och utom hälso- och sjukvården, vilket är viktigt. Oavsett om det finns samtycke eller ej ska det kriminaliseras att utföra denna typ av kontroller och ingrepp och att utfärda denna typ av intyg. Den som utför en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp ska kunna dömas till fängelse.
I propositionen föreslår vi också ett underlåtenhetsansvar vid tvångs- eller barnäktenskap. Den som har konkret vetskap om att ett barn riskerar att giftas bort men väljer att blunda ska kunna hållas ansvarig. Den som kan agera och finns i barnets närhet måste kunna agera, fru talman, för vi vet att just tystnaden, lojaliteten och rädslan ofta är det som gör att unga flickor lämnas ensamma när de behöver hjälp som mest. Med den här lagen sätter vi ned foten. Att blunda när ett barn ska giftas bort blir inte längre acceptabelt, utan det blir straffbart. Det blir en plikt att agera.
Fru talman! Detta är en del av regeringens breda arbete mot hedersförtrycket. Sedan vi tillträdde har vi steg för steg byggt ett starkare skydd. Det finns studier som pekar på att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersförtryck. I en studie i Botkyrka uppgav över 40 procent av flickorna i nionde klass att de är oroliga för att någon annan ska bestämma deras framtida partner. Detta handlar inte om marginella problem utan om ett systematiskt förtryck av framför allt unga flickor som pågår här och nu i Sverige.
Det är ett stort svek att vi inte har agerat tidigare. Det vi gör här i dag borde vi ha gjort för länge sedan.
Arbetet med att bygga ett starkare skydd mot hedersförtryck är en helhet. Det handlar inte om punktinsatser utan om ett stort arbete på flera områden. Detta är en av många viktiga delar, men vi måste gå fram med en helhet.
Den här regeringen går fram med flera åtgärder.
Bland annat går regeringen fram med förbud mot kusinäktenskap, vilket av ledande socialdemokrater har kallats för en genuin skitfråga. Men vi vet att kusinäktenskap ofta används som en del av hederskulturen för att hålla ihop släkter, kontrollera flickors liv och överföra hedersnormer till nästa generation. Därför föreslår regeringen att kusinäktenskap ska förbjudas i svensk lag och att utländska kusinäktenskap inte ska erkännas. Detta är en markering mot de strukturer som upprätthåller hedersförtryck och ett sätt att skydda barn och unga från tvång.
Regeringen skärper också lagstiftningen mot tvångs- och barnäktenskap. Vi har sett hur förövare har försökt kringgå lagen genom att flytta över gärningen till andra länder eller genom att kalla det något annat. Därför skärper regeringen lagstiftningen så att den gäller inte bara äktenskapet utan även förberedelser och försök och att föra någon utomlands för att giftas bort. Detta gör att staten kan ingripa tidigare.
Fru talman! Regeringen skyddar även barn genom mer omfattande utreserestriktioner. Vi vet att flickor riskerar att skickas utomlands under förevändning av semester eller familjebesök, men i själva verket ska de giftas bort eller i värsta fall könsstympas. Regeringen har gett landets kommuner och socialnämnder möjlighet att stoppa detta genom mer omfattande utreseförbud, för barn ska inte behöva sätta sig på ett flyg med vetskapen att de aldrig mer ska få bestämma över sina liv. Det är ett konkret verktyg som redan används och som har gett stor effekt. Många barn har hindrats från att föras utomlands. Det är positivt, men det räcker inte.
Regeringen skärper också lagstiftningen mot könsstympning. Det är ett av de grövsta övergrepp som kan begås mot flickor. Regeringen har förtydligat att svensk lag gäller även om ingreppet begås utomlands, och straffen har skärpts. Den som begår detta brott ska inte kunna gömma sig bakom gränser, traditioner eller tystnad.
Regeringen har också antagit ett omfattande åtgärdsprogram, Fri och trygg utan våld och förtryck. Det tar ett helhetsgrepp med över hundra åtgärder. Detta kan som tidigare nämnts inte hanteras med punktinsatser, utan det krävs ett helhetsgrepp.
Fru talman! Hedersförtryck har ingen plats i Sverige utan strider mot allt Sverige står för. Vi är ett land som ska bygga på jämställdhet och individens frihet. Flickor och kvinnor ska inte kontrolleras av sin familj, reduceras till sin familjs heder eller tvingas till äktenskap mot sin vilja. De ska ha samma rätt som alla andra att gå i skolan, träffa vänner, drömma om framtiden och välja sin partner. I Sverige är flickor ingen annans egendom utan individer med rätt till frihet och integritet.
Regeringens proposition är ett viktigt steg på den vägen. Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp kriminaliseras. Underlåtenhetsansvar för att stoppa barnäktenskap införs. Helheten förstärks genom förbud mot kusinäktenskap, utreseförbud för barn, skärpt lag mot könsstympning och ett omfattande åtgärdsprogram mot våld och förtryck. Detta gör regeringen för att varje barn, varje flicka och varje kvinna ska veta att staten står på deras sida, inte förövarens.
Fru talman! Sverige ska vara ett land där barn växer upp fria från hedersförtryck, där barn inte ska behöva oroa sig och där lagarna är skarpa, stödet starkt och budskapet tydligt: Hedersförtryck hör inte hemma i vårt land.
(Applåder)
Anf. 5 Kajsa Fredholm (V)
Fru talman! Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp förekommer i Sverige, men självklart borde de inte få förekomma över huvud taget. Det är allvarliga brott mot framför allt kvinnors och flickors rättigheter och kan leda till allvarliga fysiska och psykiska skador för dem som drabbas. Därför instämmer Vänsterpartiet i att skyddet för flickor och kvinnor som lever i en hederskontext behöver stärkas.
Hedersrelaterat våld och förtryck har liksom mäns våld mot kvinnor i övrigt generellt sin grund i kön, sexualitet, makt och kulturella föreställningar om dessa företeelser. Detta är ett våld och förtryck som Vänsterpartiet anser måste bekämpas med kraft. Det hedersrelaterade systemet är komplext och innehåller en rad förtryckande former av strukturell och organiserad karaktär.
Fru talman! Det specifika med hedersvåldet är att det utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer, som många gånger sanktioneras av släkt och omgivning. Främst är det flickor och unga kvinnor som drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck, men även pojkar och unga män blir utsatta.
Samhället måste göra betydligt mer för att tidigt upptäcka när någon blir utsatt och erbjuda ett långvarigt stöd. Tyvärr har vi sett att exempelvis socialtjänsten många gånger brister i att erbjuda långvariga och stödjande insatser. Det kan bero på att socialtjänsten är alltför pressad av ekonomiska och personella skäl. Även skolan har en viktig uppgift att fylla när det gäller att upptäcka och se varningssignaler tidigt.
Regeringens aktuella proposition fokuserar dock på straffrättsliga åtgärder – något som Vänsterpartiet välkomnar, och vi står bakom propositionen i sin helhet. När det gäller de konkreta lagförslagen anser jag att kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är en särskilt angelägen åtgärd för att stärka flickors och kvinnors skydd.
Fru talman! Däremot har det inte varit lika självklart att ställa sig bakom förslaget om att kriminalisera underlåtenhet att avslöja eller förhindra äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott. Jag vill förtydliga att Vänsterpartiet länge har drivit på för ett totalförbud mot barnäktenskap och äktenskapstvång. Det ska självklart råda nolltolerans mot både barnäktenskap och påtvingade äktenskap. I Sverige finns ingen generell plikt att anmäla eller ingripa mot brott, men det finns däremot en skyldighet att anmäla vissa pågående grova brott. Vidare har vissa yrkesgrupper en skyldighet att anmäla begångna brott. Det gäller främst tjänstemän inom myndigheter som arbetar med barn och som vid underlåtenhet att anmäla kan göra sig skyldiga till tjänstefel. Många av dessa yrkesgrupper har också enligt socialtjänstlagstiftningen en anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa.
Fru talman! Jag konstaterar vidare att försök, förberedelse och stämpling till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott samt vilseledande till äktenskapsresa redan är straffbart. Bestämmelserna om medverkan till brott i brottsbalken är också tillämpliga, vilket innebär att medhjälp till de olika förberedande momenten är straffbart.
Vänsterpartiet har dock valt att inte reservera sig mot regeringens lagförslag i denna del. Det är dock mycket viktigt att det nya underlåtenhetsbrottet inte tillämpas så att det i praktiken blir fråga om ett angiverisystem. Vi kommer att följa frågan noga och vid behov återkomma med förslag på åtgärder.
Anf. 6 Torsten Elofsson (KD)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens proposition och utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.
I dag debatterar vi ett fenomen som borde vara utraderat i ett modernt och upplyst samhälle. Vi talar om ett förtryck av flickor och kvinnor som inte tillåts välja partner och som begränsas och bevakas i sin vardag. För att bevara familjens heder avkrävs de avhållsamhet och kyskhet. De tillåts inte att i likhet med andra flickor och kvinnor utveckla sitt kärleksliv och sin sexualitet, något som andra ser som en naturlig del i vägen till vuxenlivet.
Tyvärr har flera kvinnor fått sätta livet till när de försökt bryta sig loss från en förlamande hederskultur med en önskan om självständighet och möjlighet att själva välja partner. Vi minns Pela och Fadime.
Fru talman! Vi minns även Shahida, vars vänner berättat om hennes kamp för att få leva ett liv som hon själv hade valt, inte ett som hennes familj och deras hedersnormer dikterade. Hon levde i ett fängelse. Hon såg hur andra tjejer i hennes ålder levde, och hon ville också ha det så. Hon ville vara fri. Shahida anträffades död i ett vindskydd utanför Lessebo, mördad av sin pappa och storebror. Orsak: Shahida hade gift sig med en man som inte accepterades av familjen.
Detta är bara några exempel där kravet på oskuld är en bärande del i hederskontexten. För att försäkra sig om att flickan eller kvinnan är orörd kräver familjen bevis på detta. I vården förekommer det fortfarande att personal genomför oskuldskontroller och kirurgiska ingrepp på tjejer och unga kvinnor för att ”återställa” underlivet efter samlag, så kallad hymenrekonstruktion. För alla och envar är det uppenbart att detta är en djupt kränkande behandling av flickor och kvinnor och deras integritet.
I en studie publicerad av Archives of Sexual Behavior berättar kvinnorna att det kunde kännas tryggare att genomföra en operation i stället för att riskera livet om det skulle komma fram att de haft samlag. Men deltagarna ifrågasatte även att läkare genomförde ingreppen, och nog är det märkligt att det finns läkare som är beredda att utfärda oskuldsintyg, trots vetskap om att det inte är möjligt att vid en medicinsk undersökning fastställa om en flicka eller kvinna haft samlag.
Det är skrämmande, fru talman, att detta förekommer i dag i vårt Sverige. En sådan undersökning är inte i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och strider mot patientsäkerhetslagen. Helt klart är att sådana undersökningar, som förmedlar en felaktig föreställning om att flickan eller kvinnan har en intakt mödomshinna, vilket alltså saknar vetenskaplig grund, inte är förenliga med svensk rätt. Läkare som medverkar till sådana ingrepp och utfärdar oskuldsintyg gör detta i strid mot god läkaretik.
Fru talman! I grunden handlar synen om kvinnans oskuld om värderingar som inte hör hemma i vårt land. En uppfattning att familjens heder är kopplad till flickors och kvinnors underliv är och bör vara fullständigt främmande i ett modernt och jämställt samhälle. Det kan inte vara förhandlingsbart. Vi kristdemokrater vänder oss starkt mot det hedersförtryck som drabbar flickor och unga kvinnor och som kränker deras integritet.
Den kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp som nu införs är välkommen, och vi bör alla verka för att denna avart och begränsning av kvinnors frihet och känsloliv upphör. Det är som sagt ett förtryck som inte hör hemma i ett modernt och upplyst samhälle, och nuvarande sanktioner är otillräckliga.
Anf. 7 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om kontroll och begränsningar av en persons handlingsutrymme, rätt till sin kropp och rätt att själv välja partner. Det kan ta sig uttryck i form av barn- eller tvångsäktenskap, könsstympning av flickor och kvinnor, fysiskt och psykiskt våld eller begränsningar i form av kontroll av socialt umgänge och klädval. Det kan också handla om att den utsatta inte får välja utbildning eller arbeta utanför hemmet eller om att hens sociala medier kontrolleras.
Den som öppet utmanar eller trotsar rådande hedersnormer anses ofta dra skam över hela familjen och riskerar att straffas fysiskt, psykiskt och/eller socialt för att familjen ska återupprätta den heder som uppfattas som förlorad.
Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar ofta unga kvinnor, men det är viktigt att komma ihåg att även andra grupper kan utsättas. Unga män kan också begränsas, inte minst vid val av partner, och hbtqi-personer kan utsättas i syfte att förhindra att vi lever våra liv i enlighet med vår sexuella läggning, vår könsidentitet eller vårt könsuttryck.
I regering var Miljöpartiet med om att ta flera steg för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi införde en straffskärpningsgrund för hedersbrott och gjorde det möjligt att bättre skydda barn från att föras ut från landet för att exempelvis ingå barnäktenskap. Vi inrättade ett nationellt kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck och medverkade till införandet av hedersförtryck som ett särskilt brott, från den 1 juni i år. Men det finns mycket kvar att göra.
Vi välkomnar att regeringen nu tar arbetet med att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck vidare. Så kallade oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp utgör en allvarlig kränkning av flickors och unga kvinnors rätt till sin integritet och sitt privatliv. Att regeringen nu inför en ny straffbestämmelse som fastställer straffansvar för dessa typer av ingrepp kan bidra till att bekämpa de skadliga och begränsande normer som de upprätthåller. Nu gäller det att vi gemensamt säkerställer att lagstiftningen blir tillräcklig och effektiv och medverkar till verklig förändring.
Fru talman! Den utredning som ligger till grund för förslaget om att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp, som vi debatterar här i dag, fick sommaren 2022 ett tilläggsdirektiv att också titta på behovet av att kriminalisera omvändelseförsök av hbtqi-personer. Direktivet fick man sedan en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor hade visat att detta är något som förekommer i Sverige i en inte obetydlig utsträckning, beroende på definition av omvändelseförsök.
Tyvärr valde utredningen att inte föreslå att omvändelseförsök ska kriminaliseras, med hänvisning till att mycket av det som kan utgöra omvändelseförsök redan är kriminaliserat, till exempel misshandel och olaga tvång. Miljöpartiet menar att detta är olyckligt, och vi vill påpeka att själva förekomsten av ett omvändelsebrott skulle kunna få en normerande effekt, precis som de andra förbud som vi diskuterar här i dag. Det ska signaleras hur allvarligt lagstiftaren ser på påtvingade försök att förändra eller undertrycka en persons sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Regeringen har valt att lägga förbudet mot omvändelseförsök under en kommande särskild straffbestämmelse om psykiskt våld. Det syftar till att omvändelseförsök under hot eller tvång kan komma att omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Förslaget har varit ute på remiss.
Vi i Miljöpartiet ser risker med att omvändelseförsök bara ska falla under bestämmelsen om psykiskt våld. Vår främsta oro är att regleringen inte blir tillräckligt träffsäker och att vissa former av omvändelseförsök faller utanför bestämmelsen om psykiskt våld. Den normerande effekten riskerar att utebli. Det är därför vi vill benämna det som ett särskilt brott, precis som det vi diskuterar här i dag.
Miljöpartiets uppfattning är att omvändelseförsök är ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck på samma sätt som oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Dock förekommer omvändelseförsök ibland i sammanhang som vanligtvis inte brukar uppfattas som hedersrelaterat våld och förtryck men som har många likheter.
Avslutningsvis vill jag betona att kriminalisering inte är det enda som krävs för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. För att lagändringar och lagskärpningar ska få genomslag krävs inte minst förebyggande insatser för att förhindra att barn och unga utsätts för brott. Miljöpartiet vill inrätta resurscentrum i varje län för att öka tillgången till hjälp för utsatta och utveckla hur myndigheter samverkar kring familjer.
Vikten av ökad kunskap och kompetens hos barn, föräldrar och professionella inom skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård är avgörande. Med en ökad medvetenhet kan vi bidra till att skapa trygga miljöer där utsatta får insikt om sin situation och vågar berätta för att få stöd och hjälp.
(Applåder)
Anf. 8 Helene Odenjung (L)
Fru talman! Att vara sist ut i den här kammardebatten känns lite speciellt. Å ena sidan gläder jag mig åt att vi nu är så pass eniga. Å andra sidan är jag lite sorgsen – eller arg, faktiskt – för att det har tagit så lång tid.
Liberalerna har länge gått i bräschen för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. I början var vi ganska ensamma och fick jobba i motvind, men det har inte hindrat oss. Jag skulle vilja passa på att rikta ett varmt tack till Nyamko Sabuni, Gulan Avci, Robert Hannah och Juno Blom men också till Nalin Pekgul och Amineh Kakabaveh. Den här lagstiftningen hade kunnat vara på plats för länge sedan om fler hade lyssnat på er tidigare.
Nu står vi inför ett avgörande beslut i den här frågan, ett beslut som handlar om att skydda flickors och kvinnors rätt till sin kropp, sin frihet och sin framtid. Vi har debatterat kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp, handlingar som är djupt rotade i hedersnormer och som inte hör hemma i ett modernt, jämställt och fritt samhälle.
Liberalerna har som sagt kämpat länge för att Sverige ska vara ett land där varje individ har rätt att bestämma över sitt eget liv, där ingen ska behöva genomgå en ”undersökning” eller ingrepp för att bevisa sin oskuld och där ingen ska tvingas leva under hot om våld, uteslutning eller kontroll bara för att hon är kvinna – eller över huvud taget, faktiskt. Det är en ofrihet som samhället till varje pris måste bekämpa.
Fru talman! Socialstyrelsen konstaterar att oskuldskontroller och oskuldsintyg saknar medicinsk grund och strider mot svensk lag. Ändå förekommer de – både inom vården och i privata sammanhang. I vissa fall skickas flickor utomlands för att genomgå oskuldsingrepp, som kan leda till livslånga fysiska och psykiska trauman. Det får vi inte acceptera.
Rädda Barnen har samlat berättelser från unga som levt under hedersförtryck. En flicka berättar: ”Den lilla frihet jag hade försvann den dagen jag fick mens.” En pojke berättar: ”Jag förlorade min lillasyster.” Det här är inte bara enskilda röster och vittnesmål. Det är inte bara siffror i statistiken. Det här är verkliga människor, och deras vittnesmål kräver politisk handling för att förhindra att fler utsätts.
Fru talman! Propositionen föreslår tre nya brottsrubriceringar: oskuldskontroll, som kan ge fängelse i högst ett år, intygande av sexuell oskuld, som kan ge böter eller fängelse i högst sex månader, samt oskuldsingrepp, som förs in i lagen om förbud mot könsstympning.
Dessutom föreslås att underlåtenhet att avslöja eller förhindra tvångs- eller barnäktenskap ska bli straffbart. Det är ett viktigt steg för att bryta tystnadskulturen kring hedersförtryck.
Liberalerna har länge varit pådrivande och välkomnar därför dessa förslag. Vi har vågat tala klarspråk om hederskultur när andra partier inte velat se eller förstå problematiken och låtit bli att ta ofriheten på allvar. Det har stundom varit ensamt, men det har inte hindrat oss.
För att lättare kunna upptäcka hedersvåld behöver hela samhället arbeta aktivt, medvetet och förebyggande. Flera verksamheter har redan utvecklat rutiner för att upptäcka vilka som besöker exempelvis vården för att hantera skador kopplade till våld och förtryck i vardagen. Dessa rutiner behöver spridas till hela landet.
Liberalerna vill se en bred nationell strategi mot hedersförtryck med utbildning, stöd till utsatta och tydliga riktlinjer för vård, skola och rättsväsen. Personal måste alltid ställa frågor för att upptäcka alla former av våldsutsatthet.
Fru talman! Det här är inte bara en juridisk eller medicinsk fråga. Det är en fråga om vilken värdegemenskap vi vill tillhöra och vilket samhälle vi vill skapa. Hederskulturens normer och värderingar tar ifrån flickor och pojkar och hbtqi-personer deras grundläggande fri- och rättigheter: rätten att äga sitt liv och bestämma över sin kropp.
Vi liberaler tänker aldrig ge upp kampen för varje människas frihet. Att bryta det hedersrelaterade förtrycket är en av vår tids största jämställdhetsfrågor. Alla ska vara fria att älska vem man vill och leva det liv man vill – utan rädsla för repressalier.
Genom att rösta ja till detta lagförslag stärker vi skyddet och stödet för de mest utsatta. Vi sätter stopp för övergrepp som länge har kunnat ske i det tysta. Vi tar ställning – för frihet, för integritet och för mänskliga rättigheter.
Det är dags att gå från ord till handling. Den här propositionen gör just det. Den inte bara kriminaliserar handlingar; den utmanar normer. Den säger att samhället inte accepterar pseudovetenskap, patriarkal kontroll eller kulturella föreställningar som kränker individens frihet. Den säger att samtycke under press inte är samtycke – att en flicka som går med på en oskuldskontroll gör det för att hon är rädd, inte för att hon är fri.
Fru talman! Vi liberaler kommer att rösta ja till denna proposition för att bryta normer, för att skydda flickor och för att försvara friheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:23 Onsdagen den 22 oktoberProtokoll 2025/26:23 Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i passlagen (1978:302),
3. lag om ändring i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,
4. lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott,
5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:189 punkterna 1-5 och avslår motionerna
2025/26:2793 av Lawen Redar (S) och
2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 134.Uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:123 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) och
2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 41.- Reservation 1 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (C) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 63 0 0 9 M 59 0 0 9 C 0 21 0 3 V 18 0 0 4 KD 17 0 0 2 MP 15 0 0 3 L 13 0 0 3 - 1 2 0 1 Totalt 279 23 0 47
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.