Genomförande av tillgänglighetsdirektivet

Herr ålderspresident! För mig som socialdemokrat är värnandet av Sveriges demokratiska samhälle själva kärnuppdraget för riksdagen och för oss som riksdagsledamöter. Jag får väl erkänna att det inte kändes som en alldeles enkel uppgift när regeringens proposition om genomförandet av tillgänglighetsdirektivet landade med en tung duns på mitt bord. Det är tekniskt och juridiskt komplexa frågor vi har att ta ställning till, men samtidigt handlar det om demokratins kärnfrågor. I ett demokratiskt samhälle måste alla medborgare, så långt det bara är möjligt, kunna delta fullt ut i alla delar av samhället.

Därför är en av de viktigaste frågorna i ett demokratiskt samhälle hur vi utformar samhället så att det ger plats för personer med olika former av funktionsnedsättningar. Det gäller förstås frågor som rör tillgänglighet i den fysiska miljön - att man kan ta sig fram med rullstol eller käpp - men också tillgänglighet i fråga om information, kommunikation, it-system och tekniska produkter och tjänster.

Genomförandet av tillgänglighetsdirektivet handlar om att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga i samhället på samma sätt i Sverige och i hela EU med hjälp av produkter och tjänster som de flesta av oss använder dagligen men inte tänker så mycket på. Det handlar om betalningsterminaler, kontantautomater och självbetjäningsautomater av olika slag. Det handlar också om läsplattor, elektroniska kommunikationstjänster, audiovisuella medietjänster, banktjänster, e-böcker och e-handelstjänster.

För oss, och för alla EU:s medlemsstater, är direktivet ett viktigt verktyg för en universell utformning, så att produkter, tjänster och miljöer ska funka för en så stor del av befolkningen som möjligt utan att det krävs speciell anpassning för var och en. Det är förstås också ett viktigt verktyg för att vi ska leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Det här är bra för alla, oavsett om man har en specifik funktionsnedsättning eller inte. Våra förmågor och funktioner kan variera över tid, med åldern och mellan olika situationer. Jag vet ju inte vilka svårigheter jag som individ kan ställas inför i morgon.

De produkter och tjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivet ska efter juni 2025 bara få släppas ut på marknaden om de uppfyller nya gemensamma krav på tillgänglighet. Vi lägger med denna lagstiftning ett väldigt stort ansvar på de ekonomiska aktörerna, det vill säga på tillverkarna, importörerna och distributörerna. De kommer att bära ansvaret för att produkter som omfattas av tillgänglighetsdirektivet uppfyller tillgänglighetskraven, och då måste förstås villkoren vara tydliga och likvärdiga för alla aktörer.

Så långt kan denna fråga tyckas enkel. Det som komplicerar frågan är att det finns delar i förslaget - de delar som rör e-böcker och audiovisuella medietjänster - som faller under yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsgrundlagen. Vi kan konstatera att den tekniska utvecklingen har utmanat oss som lagstiftare förut och sannolikt kommer att göra det också framöver.

Eftersom våra grundlagar alltid trumfar annan lagstiftning kommer vår rätt att publicera oss att kvarstå. Det finns dock risk för att det med detta förslag uppstår normkonflikter. Det förslag som ligger på bordet har redan i förväg skapat diskussion om hur lagen ska tillämpas i alla delar.

Lagrådet har, liksom olika remissinstanser, uppmärksammat detta i sin granskning av lagförslaget. Det är ju inte bra, herr ålderspresident. Regeringen själv konstaterar detta i sitt förslag och menar att det kan finnas anledning att utreda behovet av ändringar i mediegrundlagarna i vissa avseenden. Riksdagens konstitutionsutskott har i sitt yttrande över detta förslag också konstaterat att det finns risk för normkonflikter.

I det betänkande som nu ligger på bordet finns det ett tydligt medskick från både socialutskottet och konstitutionsutskottet om att utskotten utgår från att regeringen skyndsamt utreder behovet av ändringar i mediegrundlagarna. En fråga vi då har anledning att ställa oss är om vi ska vänta in en sådan utredning innan vi fattar beslut om tillgänglighetsdirektivet. För att justera en grundlag krävs det dock, som vi vet, två beslut i riksdagen, och det ska vara ett val däremellan. Skulle vi vänta in en sådan utredning skulle Sverige hamna mycket mer på efterkälken i tillgänglighetsarbetet.

I de avvägningar som finns att göra för att skapa ett så demokratiskt - och därmed ett så tillgängligt samhälle - som möjligt anser vi socialdemokrater att det är nödvändigt att gå vidare med genomförandet av tillgänglighetsdirektivet utifrån det förslag som ligger på bordet i dag. Det är också nödvändigt att regeringen håller i frågan om förutsättningarna för lagens tillämpning och skyndsamt utreder behovet av ändringar i mediegrundlagarna.

Vi kommer med andra ord att behöva återkomma i denna fråga här i kammaren. Med detta sagt, herr ålderspresident, yrkar jag dock bifall till förslaget i socialutskottets betänkande.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi implementeringen av EU:s tillgänglighetsdirektiv. Det är ett förslag som är riktigt bra - jag blev lika glad som föregående talare när det landade på mitt bord. Vi fattar beslut om ökad tillgänglighet till vissa produkter och tjänster. Detta är ett kliv framåt, i rätt riktning, och det är ett kliv som Sverigedemokraterna fullständigt ställer sig bakom.

För oss sverigedemokrater är det viktigt - och en självklarhet - att alla människor ska ha möjlighet att ta del av produkter och tjänster på marknaden, men så är det tyvärr inte i dag. Framför allt många äldre och funktionsnedsatta upplever sig i dag utestängda från vissa delar av samhället. Vår förhoppning är att dessa nya krav ska göra skillnad och minska inte minst det digitala utanförskapet för att uppnå en jämlik och inkluderande plats för alla. Förslaget löser inte alla problem, men det är som sagt ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kommer det inom en snar framtid ytterligare steg i precis samma riktning.

I dag handlar debatten om hur direktivet ska genomföras i Sverige genom en ny lag om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet. Tillgänglighetsdirektivet gäller digitala produkter och tjänster som kan anses vara så centrala att det är viktigt att så många som möjligt kan ta del av dem och använda dem självständigt.

Lagändringarna påverkar tillgängligheten när det gäller datorer, smarttelefoner, bankautomater, biljettautomater med mera.

Detta underlättar bland annat användandet av e-böcker, gör det enklare att handla på nätet och att ta del av vissa digitala och interaktiva informationsterminaler, till exempel på flygplatser, med mera.

Herr ålderspresident! Enligt oss är detta ett viktigt steg i rätt riktning. För dem som i dag upplever utanförskap och svårigheter när det gäller tillgång till sådana här medel är detta en stor vinst. Därför är jag som ledamot i socialutskottet stolt över att kammaren i dag tar beslut om reformer som kommer att få betydelse för så många.

Syftet med lagen är att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens gällande de produkter och tjänster som lagen ska omfatta. Men framför allt ger den ökade möjligheter till jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

Förslaget innebär att det kommer att ställas olika krav på olika produkter och tjänster. Målet är att produkter och tjänster inom både det offentliga och privata ska planeras och tillverkas så att personer med funktionsnedsättning kan använda dem i så stor utsträckning som möjligt. Exempel på krav är att information ska kunna uppfattas med mer än ett sinne, till exempel hörsel, syn och känsel.

Information ska också presenteras på ett begripligt sätt med ett typsnitt i lämplig storlek och form för att möjliggöra för så många som möjligt att läsa den. Även avståndet mellan bokstäver, rader och stycken ska kunna ökas. Jag är aldrig så frustrerad som när jag förstorar något på min platta och det blir huller om buller, texterna går in i varandra och jag inte kan se var jag ska trycka härnäst. Bättre läsbarhet kommer alltså att underlätta jättemycket.

Detta kommer att underlätta för så många, och därför välkomnar vi som sagt lagen.

Jag ser positivt på att socialutskottet och Sveriges riksdag i dag gör viktiga förändringar för alla dem som behöver extra stöd. Sedan jag blev riksdagsledamot för Sverigedemokraterna försökt vara en så stark röst som bara möjligt för just detta.

Vi visar nu att vi med förhållandevis små medel kan underlätta ett självständigt liv och ökad delaktighet i samhället för så många människor, i synnerhet för äldre och personer med funktionsnedsättning. Men det underlättar också för oss alla. När något blir enklare och tydligare drar vi alla nytta av det.

Det är välkommet att tillgänglighet till digitala tjänster tar ett stort kliv framåt. Det är viktigt att vi alla kan använda digitala tjänster och de möjligheter digitaliseringen erbjuder.

Herr ålderspresident! Det huvudsakliga syftet med genomförandet av direktivet är att det ska leda till ökad tillgänglighet med effekter som digital inkludering och minskad risk för segregation och diskriminering till följd.

Sverigedemokraterna ser dock en liten risk för att dessa effekter uteblir om slutprodukterna blir dyrare för användaren, vilket kan medföra att människor avstår från att använda dem. Vi ser alltså en viss fara med att kostnaden för användaren i slutändan blir högre.

Därför menar vi att det bör göras en ordentlig uppföljning av eventuella konsekvenser av lagförslaget för användarna av tjänsterna liksom branscherna och företagen som berörs så att vi säkerställer att syftet och målet med direktivet uppfylls.

Därför yrkar jag bifall till reservation 12 där vi lyfter fram just detta.

Herr ålderspresident! Det är ett viktigt och avgörande beslut kammaren tar i dag, och jag är säker på att besluten kommer att påverka mycket för många personer. Delaktighet, jämlikhet och allas lika rätt ska värnas i välfärdslandet Sverige.

Herr ålderspresident! Vi debatterar socialutskottets betänkande 10 om genomförande av tillgänglighetsdirektiv, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I och med denna lag genomförs ett EU-direktiv om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster. Det innebär att vissa produkter och tjänster ska uppfylla vissa krav på tillgänglighet. Kortfattat handlar det om audiovisuella medietjänster, läsplattor och självbetjäningsautomater. De tjänster som omfattas är tjänster som tillhandahålls konsumenter. Lagen syftar till att undanröja hinder på EU:s inre marknad genom att öka tillgängligheten till produkter och tjänster, framför allt för personer med funktionsnedsättning.

Herr ålderspresident! Direktivet innebär att offentliga myndigheter, organisationer och företag som tillhandahåller digitala tjänster och produkter måste säkerställa att dessa är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, såsom syn- eller hörselskador, motoriska funktionshinder och kognitiva funktionsnedsättningar. Det inkluderar webbplatser, mobilapplikationer, e-böcker och programvara.

Direktivet ställer också krav på att offentliga myndigheter ska tillhandahålla tillgängliga dokument och kommunikation för personer med funktionsnedsättning.

Tillgänglighetsdirektivet är också en del av EU:s övergripande mål att främja inkludering och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning.

Herr ålderspresident! Tillgänglighetsdirektivet innehåller flera viktiga delar, bland annat en om SOS Alarm. Det är en självklarhet att personer med funktionsnedsättning kan nå SOS Alarm när de är i behov av det.

Regeringen gör bedömningen att kraven i tillgänglighetsdirektivet som ställs på tillgänglighet till nödkommunikation för personer med funktionsnedsättning bör tillgodoses inom ramen för avtalsskrivning mellan staten och SOS Alarm.

SOS Alarm ska kunna ta emot nödkommunikation från personer med funktionsnedsättning via sms till Sveriges nödnummer 112. Det ska även gå att nå SOS Alarm via texttelefoni, och denna tjänst är tillgänglig från fasta texttelefoner.

Herr ålderspresident! Med hjälp av bank-id kan man i dag utföra många tjänster på ett säkert sätt, tjänster som annars skulle kräva att man är fysiskt på plats för att kunna identifiera sig.

Bank-id utgör en identifieringsmetod som banker tillhandahåller sina kunder och som faller inom de tjänster som träffas av direktivet. Det innebär att lagen ställer tillgänglighetskrav på bank-id, men det är fortfarande bankerna som godkänner vilka personer som kan få bank-id.

Alla i samhället ska kunna genomföra sina betalningar. Det gäller även personer som lever i digitalt utanförskap, boende i glesbygd, personer som har bristande kunskaper i svenska språket, äldre och personer med funktionsnedsättning.

Herr ålderspresident! Enligt SCB har 25 procent av den vuxna svenska befolkningen en eller flera funktionsnedsättningar, till exempel syn- eller hörselbortfall. För denna grupp kan tillgänglighetsdirektivet leda till en ökad frihet och ett minskat digitalt utanförskap.

(Applåder)

Herr ålderspresident! När vi i dag debatterar tillgänglighetsdirektivet är det viktigt att göra det inom ramen för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hur Sverige lever upp till densamma. Tillgängligheten till vissa produkter och tjänster är begränsad för personer med funktionsnedsättning. Sverige har därför mycket att arbeta med även på detta område.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter men skapar i sig inte några nya. Syftet är i stället att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta rättigheterna. Utgångspunkten är att det är brister i samhället, inte individens funktionalitet, som leder till exkludering. Personer med funktionsnedsättning är helt enkelt fullvärdiga rättighetsbärare.

Sverige har åtagit sig att genomföra och främja utvecklingen av universellt utformade produkter och tjänster som kräver minsta möjliga anpassning och lägsta kostnad för att tillmötesgå de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. Trots det, och trots att Sverige ratificerade konventionen 2008, har rättighetsperspektivet inte fått genomslag i tillräckligt stor utsträckning. Kunskapen om konventionen och vilka skyldigheter som finns från samhällets sida är fortsatt låg, och det saknas en långsiktig strategi för att öka medvetenheten om rättigheterna.

Herr ålderspresident! Tillgänglighetsdirektivet ska leda till en lagstiftning som främjar ett fullt och effektivt deltagande i samhället på lika villkor. Genom att man förbättrar tillgången till konventionella produkter och tjänster som genom sin ursprungliga utformning eller anpassning tillgodoser de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning kan fler ta del av dem. Målet måste vara att alla produkter och tjänster ska vara tillgängliga för alla människor, oavsett funktionalitet.

Vänsterpartiet anser dock att ett centralt problem med förslagen i propositionen är att de prioriterar delar som handlar om att gynna företag framför att stärka rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är långt ifrån syftet med direktivet och lyfts fram av till exempel Funktionsrätt Sverige.

För Vänsterpartiet är rättighetsperspektivet inte förhandlingsbart. Förslagen i propositionen avviker från direktivet i alltför hög grad och i större utsträckning än de lagar andra medlemsländer har utformat. Inte minst handlar det om att bilagorna till tillgänglighetsdirektivet, som utgör grunden för de allmänna tillgänglighetskraven, tydligare behöver införlivas i svensk lagstiftning. Det handlar även om att stärka klagorättsstrukturer för rättighetsbärare. Flera tunga remissinstanser instämmer i denna kritik.

Herr ålderspresident! Ökad tillgänglighet gör samhället bättre genom att fler människor ges möjlighet att delta på lika villkor och leva ett självständigt liv. Produkter och tjänster ska vara universellt utformade så att de kan användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning. Det är inget mindre än en central rättighetsfråga.

Vi i Vänsterpartiet står bakom alla våra yrkanden och jag yrkar bifall till reservation 7.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Tillgängligheten till produkter och tjänster måste öka i landet. Vi behöver riva olika murar som kan upplevas finnas. Med denna nya lag görs fler produkter och tjänster mer tillgängliga för fler i samhället. Många känner sig i dag utestängda och har svårt att få tillgång till information, till exempel äldre och funktionsnedsatta. Det är detta som ligger till grund för denna nya lag. Det är mycket viktiga frågor, tycker vi kristdemokrater.

Kristdemokraterna står för en människosyn som utgår från människans okränkbara värde och att alla människor är olika. Utifrån sina egna villkor ska alla ha rätt till full delaktighet i samhället och jämlika levnadsvillkor. Personer med funktionsnedsättning ska ges bättre möjlighet till jobb och studier. Det ger livskvalitet, självbestämmande och delaktighet i samhället.

Herr ålderspresident! Därför är denna nya lag om tillgänglighet viktig. Produkter och tjänster ska vara utformade så att de är tillgängliga för fler. Exempel på produkter och tjänster som omfattas av lagens bestämmelser är datorer, smarttelefoner, kortläsare för betalning, bankautomater samt vissa biljettförsäljningsautomater, incheckningsautomater och interaktiva informationsskärmar på till exempel flygplatser och tågstationer. Fler tjänster som omfattas är bland andra e-post, Whatsapp, banktjänster, e-böcker och e-handelstjänster. Kraven på tillgänglighet är omfattande.

Alla människor ska ha samma rättigheter och möjligheter att på ett enkelt och anpassat sätt ta del av produkter och tjänster. Många äldre och personer med funktionsnedsättning har upplevt sig utestängda. Kristdemokraternas och regeringens förhoppning är att dessa nya förutsättningar ska göra skillnad.

Herr ålderspresident! Vidare omfattas tjänster som tillhandahålls konsumenter avseende elektroniska kommunikationstjänster, e-handelstjänster, banktjänster, e-böcker med mera. Lagen innehåller bestämmelser om CE-märkning, marknadskontroll och tillsyn. Lagen syftar till att undanröja hinder på den inre marknaden genom att öka tillgängligheten till produkter och tjänster, framför allt för personer med funktionsnedsättning.

Webbplatser, inklusive tillhörande nätappar, och tjänster för mobila enheter, inklusive mobilappar, ska göras tillgängliga på ett enhetligt och ändamålsenligt sätt genom att de görs uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta. Om stödtjänster som till exempel helpdesk, telefoncentraler och teknisk support finns att tillgå ska de via tillgängliga kommunikationssätt tillhandahålla information om tjänstens tillgänglighet.

Det ska finnas krav på vilka egenskaper, delar och funktioner som ska finnas för att personer med funktionsnedsättning ska få tillgång till att uppfatta, hantera, begripa och kontrollera produkten. Utöver de allmänna kraven ställs sektorsspecifika krav på en del produkters användargränssnitt och funktionella utformning. Dessa åtgärder ska vidtas så att tjänsterna lämnas på ett sådant sätt att personer med funktionsnedsättning i största möjliga utsträckning kan använda dem.

Herr ålderspresident! Som jag sa i början av mitt anförande: Nu river vi murarna! Det är viktigt att alla människor utifrån sina egna villkor har rätt till full delaktighet i samhället och jämlika levnadsvillkor. Det gäller inte minst de äldre och funktionsnedsatta, och med detta lagförslag kommer tillgängligheten att öka i samhället.

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 4, om behov av en utredning om grundlagsändring, under punkt 3 i betänkandet.

FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar slår fast att alla personer med funktionsnedsättningar har rätt att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och att konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättningar fullt ut åtnjuter denna rätt och för deras fulla inkludering och deltagande i samhället. Det är tänkvärda och viktiga ord som Sverige förbundit sig att uppfylla och som det finns anledning att fundera över en dag som denna. Det finns alltjämt mycket kvar att göra inom detta område i Sverige.

I dag tar vi ytterligare ett steg på vägen mot ett mer tillgängligt och inkluderande samhälle när vi hanterar Sveriges genomförande av tillgänglighetsdirektivet. Egentligen skulle direktivet ha implementerats redan 2022, men nu är det 2023 och lagstiftningen är tänkt att gälla från och med den 28 juni 2025. Ibland tar saker längre tid än de borde. Då vill det till att de blir bra.

Herr ålderspresident! I grunden är förslaget till lagstiftning bra. Det handlar om att ge alla människor - oberoende av ålder och funktionsvariation - möjlighet att tillgå produkter och tjänster som många av oss tar för givna.

Det handlar om produkter som datorer och deras operativsystem, betalningsapparater, bankomater och biljettförsäljningsapparater, utrustning för audiovisuella medietjänster och läsning av e-böcker. Det kan handla om tjänster som elektroniska biljetter, reseinformation, banktjänster för konsumenter och e-handel. Områdena som omfattas av lagstiftningen är alltså relativt omfattande. Direktivet var dock mer omfattande, och det finns saker som borde utvecklas, vilket vi i Centerpartiet har följdmotionerat om. Jag ska göra några nedslag.

För det första, herr ålderspresident, vill jag lyfta fram namnet på lagen som har begränsats till lag om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet, vilket Centerpartiet anser blir alltför begränsande. Det är visserligen betydligt bättre än det ursprungliga förslaget som bara handlade om digitala produkter och tjänster. Men det hade blivit ännu bättre om ordet "vissa" togs bort så att det tydligt framgick att tillgängligheten ska gälla produkter och tjänster generellt i samhället och inte bara vissa.

För det andra vill jag lyfta fram den faktiska tillgången till vissa digitala tjänster. Det jag tänker särskilt på är tillgången till digital signering via bank-id. I lagen lyfts det visserligen fram att användargränssnittet ska vara tillgängligt, men det ställs inte krav på att produkten som sådan ska vara tillgänglig för den som är funktionshindrad. Problemet är helt enkelt att den faktiska tillgången till bank-id är starkt begränsad för många grupper i dag.

I socialutskottets betänkande hänvisas det till att det redan pågår utredning kring digital autentisering och att tillgänglighetsaspekten är en viktig del. Gott så, men vi behandlar i dag den lagstiftning som ska sätta ramen för tillgången till tjänster och produkter. De står alltså inte i konflikt med varandra utan borde tvärtom vara en självklarhet att slå fast även i lagstiftningen.

För det tredje, herr ålderspresident, borde regeringen omgående tillsätta en utredning om eventuella behov av konsekvensändringar i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns en risk att den nya lagen kan hamna i normkonflikt med grundlagarna, vilket även påtalas av ett flertal parter. Det lyfts fram i den ursprungliga utredningen, det lyfts fram av Lagrådet, det lyfts fram av ett flertal remissinstanser, det lyfts fram av konstitutionsutskottet och - hör och häpna - det lyfts fram av regeringen själv i propositionen. Likväl blir slutsatsen att vi ska vänta och se. Bättre att förekomma än att förekommas. Därför borde frågan utredas nu direkt och inte först när problemet har uppstått, för vi vet alla att grundlagen alltid står över andra lagar vid en normkonflikt.

Övriga frågor som vi i Centerpartiet tycker att man borde ta upp i lagstiftningen handlar om bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter, där vi menar att det behövs ett explicit lagkrav på att även dessa ska vara tillgängliga samt att även nödkommunikation bör omfattas av den svenska lagen precis som direktivet föreskriver. Att vi i Sverige har ett avtal med SOS Alarm garanterar inte nödvändig robusthet över tid, vilket däremot lag och författning gör.

Herr ålderspresident! I Sverige ska man ha möjlighet att vara fullt ut delaktig i samhället även om man är äldre eller har en funktionsvariation. Utgångspunkten för en sådan delaktighet måste vara att det är samhället som anpassar sig till den enskilde och inte tvärtom. I många fall är detta en självklarhet. Bygger man en ny skola görs dörrarna breda nog för en rullstol, och det byggs ramper, hissar och dörröppnare. Bygger man en ny trottoar sätter man ut taktila ledstråk med vägledning och varningsfält. Bygger man ett nytt hus ser man till att det finns toalett och sovrum på entréplan och att trösklarna är lätta att ta bort vid behov. Lika självklart bör det naturligtvis vara att göra banktjänster, e-böcker och biljettautomater tillgängliga för alla. Det är ett viktigt steg på vägen mot ett inkluderande samhälle.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi Sveriges genomförande av EU:s tillgänglighetsdirektiv. Detta har varit en av de största frågorna för den svenska funktionsrättsrörelsen under många år. Därför tänkte jag lägga en stor del av mitt anförande på att redogöra för något som den största berörda organisationen och en myndighet har sagt i denna kontext, både i remissyttranden till utredningen som låg till grund för propositionen och som kommentar till propositionen.

Funktionsrätt Sverige är en samarbetsorganisation för 49 funktionsrättsförbund som tillsammans representerar cirka 400 000 medlemmar. Funktionsrätt Sverige grundar sig på mänskliga rättigheter och de driver just medlemmarnas funktionsrätt, det vill säga rätten att fungera i samhällslivets alla delar på lika villkor. I sammanfattningen i sitt remissyttrande till utredningen skriver organisationen bland annat:

Tillgänglighetsdirektivet, känt som den europeiska tillgänglighetslagen, antogs 2019 av EU och ska vara infört i nationell lag senast i juni 2022.

Detta hände inte i Sverige.

Man skriver vidare:

Lagen omfattar krav på tillgänglighet för produkter och tjänster med syftet att ta bort hinder på den inre marknaden och att stärka förutsättningarna för personer som annars möter funktionshinder att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Under utredningen ställdes dessa syften mot varandra, och tolkningen landade i att prioritera det som ansågs handla om nytta för företagen framför rättighetsperspektivet. Betänkandets slagsida riskerar att leda till att resurser slösas på att slippa genomföra tillgänglighetskrav. Det är långt ifrån syftet med direktivet.

Också Myndigheten för delaktighet hade synpunkter på utredningens förslag, och skrev:

Tillgänglighetskrav utgör grunden till tillgänglighetsdirektivet som bland annat syftar till att skapa produkter och tjänster som inte funktionshindrar utan snarar förbättrar för många fler. Genom artikel 24 i direktivet ska de tillgänglighetskrav som ställs få en bredare tillämpning genom att de ska kunna användas där det behöver förtydligas hur tillgänglighetsskyldigheter ska verka. Denna koppling till annan unionsrätt är ett viktigt grundsyfte med direktivet, och artikel 24 kan betraktas som en nyckel eller kugghjul för att klargöra tillämpningen av tillgänglighetskraven i direktivets bilaga 1 i förhållande till nuvarande tillgänglighetsskyldighet i EU-lagstiftningen. Enligt myndigheten behövs det tydliga och effektiva legala verktyg för att visa på möjligheten att använda tillgänglighetskraven i bilaga 1 även för andra varor och tjänster än för dem som definieras i direktivet. Enligt myndigheten kan utredningens bedömning och förslag innebära en risk för att direktivets syfte som det uttrycks i artikel 24 inte efterlevs när direktivet genomförs i Sverige.

När propositionen kom var det tydligt att flera av de problem som lyfts fram av remissinstanserna kvarstod. Jag vill nämna några av dem.

Det första gäller namnet på lagen. Det bör ändras i enlighet med direktivet. Ordet "vissa" borde tas bort så att namnet blir lag om tillgänglighet till produkter och tjänster, annars riskerar vi en begränsning i omfattning, förståelsen av innehållet och försvårar framtida lagstiftning i andra sakfrågor.

En titel som motsvarar direktivet är en förutsättning för ett hållbart regelverk eftersom bestämmelser i bilagor om tillgänglighetskrav kan användas i fler sammanhang. Kraven ger förutsättningar för konkurrens, förutsägbarhet och samordning på den inre marknaden och kopplas till nya direktiv och förordningar.

Detta är en väldigt teknisk produkt, som har märkts i tidigare anföranden. Ett annat problem som fortfarande kvarstår är artiklar som saknas från direktivet och som borde införas i svensk författning. Detta gäller bilagorna I och V och flera artiklar. Det finns artikel 2, 3, 24 och 29 i direktivet som borde införas i svensk författning, detta eftersom alla ändringar och undantag i svensk författning innebär ökad risk för fragmentiserat regelverk, vilket är precis det som tillgänglighetsdirektivet har för avsikt att motverka. Det försvårar för konkurrens och inkludering för svenska aktörer.

Några av de problem som detta medför har även påpekats i en avvikande mening från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet i trafikutskottet, där det bland annat konstateras att det finns flera artiklar i tillgänglighetsdirektivet som saknar motsvarighet i regeringens föreslagna nya lag, till exempel i fråga om kraven på tillgänglighet till nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112.

Regeringen hänvisar i propositionen till att kraven i direktivet på tillgänglighet till nödkommunikation för personer med funktionsnedsättning bör tillgodoses inom ramen för avtalsskrivning mellan staten och SOS Alarm. Vi anser inte att detta är tillräckligt. Denna del av direktivet bör i stället finnas med uttryckligen i svensk författning om lagstiftningen ska vara robust över tid.

Det behövs också en utredning om huruvida en grundlagsändring krävs för att direktivet ska kunna anses helt genomfört i svensk rätt. Lagrådet har lyft fram behovet av en utredning om normgivning och grundlagsfrågor som påverkar förutsättningarna för genomförandet. Jag delar analysen att de oklarheter som föreligger om tillgänglighetsdirektivets införlivande och normgivning bör utredas omgående.

Jag står bakom samtliga våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 9.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)