Förbättrat stöd i skolan
Betänkande 2025/26:UbU24
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2026-06-03
- Beslut fattades
- 2026-06-03
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Förbättrat stöd i skolan (UbU24)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag som syftar till att förbättra stödet i skolan. Bland annat ska det förtydligas i skollagen att alla barn och elever i undervisningen ska ges ledning och stimulans i syfte att de ska kunna följa undervisningen.
Ändringarna innebär också att regleringen av garantin för tidiga stödinsatser och extra anpassningar ska avskaffas. I stället ska det genomföras standardiserade tester i början av höstterminen i vissa årskurser för att kunna identifiera elever med stödbehov.
Elever ska ges stödundervisning i ett tidigt skede i de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik. Ändringarna innebär även att lärare inom kommunal vuxenutbildning ska ha tillgång till eller möjlighet till samråd med personal med specialpedagogisk kompetens.
Ändringarna i skollagen börjar gälla den 1 juli 2028.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till proposition 2025/26:195 delpunkt 1. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2025/26:UbU24
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Förbättrat stöd i skolan
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 4 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
- Motion 2025/26:3994 av Isabell Mixter m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:195 Förbättrat stöd i skolan
- Motion 2025/26:4019 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:195 Förbättrat stöd i skolan
- Motion 2025/26:4035 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) med anledning av prop. 2025/26:195 Förbättrat stöd i skolan
- Motion 2025/26:4048 av Camilla Hansén m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:195 Förbättrat stöd i skolan
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Förbättrat stöd i skolan (UbU24)
Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag som syftar till att förbättra stödet i skolan. Bland annat ska det förtydligas i skollagen att alla barn och elever i undervisningen ska ges ledning och stimulans i syfte att de ska kunna följa undervisningen.
Ändringarna innebär också att regleringen av garantin för tidiga stödinsatser och extra anpassningar ska avskaffas. I stället ska det genomföras standardiserade tester i början av höstterminen i vissa årskurser för att kunna identifiera elever med stödbehov.
Elever ska ges stödundervisning i ett tidigt skede i de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik. Ändringarna innebär även att lärare inom kommunal vuxenutbildning ska ha tillgång till eller möjlighet till samråd med personal med specialpedagogisk kompetens.
Ändringarna i skollagen föreslås börja gälla den 1 juli 2028.
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 2 juni 2026 och debatterades i kammaren 3 juni 2026.Debatt om förslag 2025/26:UbU24
Webb-tv: Förbättrat stöd i skolan
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 83 Joar Forssell (L)
Fru talman! Vi har konstaterat i den tidigare debatten – och jag kan konstatera det igen – att en av fyra 15-åringar i Sverige inte kan läsa och skriva ordentligt. Det är horribla siffror. Det är klart att en del av det handlar om det vi debatterade om tidigare, men en del av det handlar också om att man inte har kunnat få rätt stöd och rätt hjälp för att klara undervisningen.
Fru talman! Tyvärr har vårt system för att ge stöd till elever som har det svårt i ett ämne eller flera ämnen eller som av något annat skäl inte klarar undervisningen varit alldeles för trubbigt. Stödet och hjälpen har kommit alldeles för sent, och det har dessutom ofta varit fel hjälp.
Det kan handla om att en lärare tvingas göra oändligt många extra anpassningar i ett klassrum. Det är extra anpassningar som kan göra att undervisningen för de andra eleverna blir sämre men som samtidigt inte når målet att hjälpa den elev som behöver de extra anpassningarna. Det kan handla om att hjälpmedel, som ska finnas och har funnits, använts för alldeles för breda grupper snarare än för de enskilda elever som behöver hjälpmedlen. Och det kan handla om en trubbighet, så att extra anpassningar har använts för alltifrån skolk till låg begåvning.
Fru talman! Vi måste ha ett system för att hjälpa elever på det sätt som de bäst blir hjälpta och på ett sätt som inte missgynnar de andra eleverna, som inte behöver just den hjälpen i just det ämnet eller just den dagen.
Det vi gör nu är att slopa detta med extra anpassningar och i stället se till att man får stödundervisning direkt. Vi ser till att läraren som ser att en elev behöver stödundervisning kan se till att eleven får det utan administrativt krångel, utan onödig dokumentation och utan att behöva bevisa att detta behövs. Vi lägger ansvaret, förtroendet och förmågan att bestämma över undervisningen och den extra stödundervisningen hos läraren som ser behovet.
Vi inför också standardiserade tester i början av terminerna, så att alla får en likvärdig chans. Det handlar om att screena för att ge lärare stöd i bedömningen av vilka som behöver olika former av extra insatser. Man ska inte behöva vara beroende av att ha råd eller resurser för att göra en screening eller upptäcka behovet alldeles för sent. Därför är det här en otroligt viktig del.
Fru talman! Det finns olika situationer där en elev kan behöva extra hjälp. Det kan vara en elev som har en svårighet som går att avhjälpa med ett hjälpmedel. Då ska det finnas tillgängligt. Det kan vara en elev som behöver stödundervisning för att till exempel lära sig läsa ordentligt, men när eleven väl har lärt sig läsa behövs inga stödinsatser längre. Det kan också vara en elev som behöver ett mer långsiktigt och långvarigt särskilt stöd.
Vi ser nu till att stödet också får ges utanför klassrummet. Utgångspunkten ska inte vara att det ska ske i klassrummet. Det gör vi för att varje elev ska kunna få det stöd som den eleven behöver. Det ska inte bli trubbigt, och alla ska inte få extra anpassning efter extra anpassning, trots att det kanske inte är det som hjälper just den eleven bäst.
De som behöver stödundervisning ska kunna få det. De som behöver särskilt stöd ska kunna få det. Och de som behöver hjälpmedel ska kunna få det. Det har varit för trubbigt. Det har tagit för lång tid. Och alldeles för ofta har elever som haft behov av olika former av hjälp och stöd fått fel insats.
Fru talman! Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vi lägger makten och förtroendet hos lärarna, eftersom vi vill hjälpa fler elever att klara undervisningen och nå kunskapsmålen utan att det leder till att de andra eleverna på något sätt får en mindre god utbildning.
(Applåder)
Anf. 84 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Min lokala högstadieskola råkar vara på plats på läktaren här i kammaren. Jag vill sända en extra hälsning till de två klasserna från Attarpsskolan i Bankeryd. Det är alltid lika roligt att ha lokal publik.
Med det återgår jag till frågan till Joar Forssell.
Vi håller med om att rätt stöd och tidigt stöd behövs i skolan. Därför ställer vi oss bakom flera delar i det här betänkandet. Men om det verkligen ska bli verklighet av det här extra stödet och om man ska se till att rätt elev verkligen får rätt stöd kommer rätt typ av resurser att behöva tillsättas. Den här mandatperioden har inte speglats av att skolan faktiskt har fått rätt förutsättningar, varken för att bedriva den ordinarie undervisningen eller för att kunna se till att elever får rätt stöd vid rätt tid.
När man lyssnar på Joar Forssell hör man att detta också ska vara en utökning av det stöd som elever har rätt till. Det ska ges mer stöd till de elever som verkligen behöver det för att klara skolan. När vi gör den här typen av reformer måste ändå den grundläggande frågan vara hur Liberalerna kommer att se till att det faktiskt prioriteras mer resurser till skolan. Det kommer nämligen att behövas oavsett om det är den ordinarie läraren som ska bedriva den här stödundervisningen, som det ibland står i betänkandet, eller om det är annan personal som ska bedriva den här stödundervisningen, som det står i andra delar av betänkandet – eftersom det kan vara både och.
Därför är de grundläggande frågorna: Kommer det att finnas tillräckliga resurser? Kommer det att finnas tillräckligt med lärare, speciallärare och specialpedagoger för att se till att det här blir verkligt på riktigt och inte bara finns i de styrdokument som vi nu beslutar om?
(Applåder)
Anf. 85 Joar Forssell (L)
Fru talman! Till att börja med vill jag konstatera att det skifte som sker nu såklart handlar om resurser – jag hoppas att ledamoten missförstår mig rätt – men det handlar också om ett ideologiskt skifte. Jag hoppas att Socialdemokraterna kan ställa sig bakom det.
Det är alltså ett ideologiskt skifte från att man, som det har varit tidigare, ska göra olika former av extra anpassningar i klassrummet och att man ska bedriva det särskilda stödet i klassrummet, till att säga att vi kommer att behöva stödundervisning – som kan ges i klassrummet men inte behöver ges i klassrummet; den kan också ges utanför – och att vi ändrar så att det särskilda stödet får ges i klassrummet men inte som utgångspunkt ska ges i klassrummet.
Det är ett ideologiskt skifte. Vi ökar insatserna, men vi vill inte att undervisningen ska förändras på ett sätt som är negativt för de elever som inte behöver just det stödet där och då.
Som jag sade i mitt inledningsanförande kan stöd se ganska olika ut för att behoven ser olika ut. Vissa behöver stödundervisning för att ta sig över en tröskel i sitt eget lärande men behöver det sedan inte mer. Andra behöver hjälpmedel därför att de har ett problem som kommer att följa med dem i olika ämnen men där ett hjälpmedel kan avhjälpa eller stötta i detta problem. Andra behöver ett särskilt stöd som är mer långvarigt.
Jag tycker att resurserna ska tillskjutas, och jag hoppas att det kommer att bli så. I dag tillskjuter vi mycket resurser till skolan från regeringen. Det är dock också så att huvudansvaret för finansieringen av skolan ligger hos kommunerna, och tyvärr är det så att många kommuner runt om i Sverige helt enkelt inte lägger de pengar på skolan som man borde göra.
Anf. 86 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Som vanligt när Liberalerna pratar skjuter man över problemet med finansiering på kommunerna. Vi socialdemokrater tycker att staten behöver ta ett större grepp över både finansieringen och regleringen av den svenska skolan. Det har vi drivit i förslag efter förslag under den här mandatperioden, för det är viktigt att vi som stat faktiskt också tar ansvar.
I morgon kommer vi att fatta beslut om – eller i alla fall debattera – reglering av undervisningstid för lärare. Beroende på vem det är som ska genomföra den stödundervisning som vi nu beslutar om kommer resurser att behöva tillskjutas, om man på riktigt ska kunna genomföra den här reformen. Annars kommer man inte att klara av att både reglera lärares undervisningstid och se till att de också undervisar i den här stödundervisningsdelen.
Detta är ju fortfarande oklart för oss i riksdagens kammare, med tanke på de två olika betänkanden som nu ligger på bordet, och därför kommer det att behöva tillskjutas resurser. Annars kommer inte skolan att kunna leverera tillräckligt många utbildade lärare som kan bedriva ordinarie undervisning och stödundervisning samt tillräckligt många speciallärare och specialpedagoger som kan vara med i det här arbetet.
Det handlar om att helt skjuta över frågan om resurser till kommunerna. De har i många fall faktiskt ett överskott när det gäller den totala ekonomin, men när man tittar på den skattefinansierade verksamheten levererar de oftast underskott när det gäller nämnders arbete och liknande. Det finns ganska mycket att göra från statligt håll.
Jag tycker att regeringens förslag gällande att finansiera de olika reformerna faktiskt är lite ihåligt. Regeringen behöver ta ett större ansvar för att se till att det blir fler lärare, för det kommer att behövas med tanke på de reformer som vi gör nu, och att det finns fler speciallärare och fler specialpedagoger. Annars kommer vi inte att kunna genomdriva den typ av stödundervisning som beskrivs i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 87 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag håller inte riktigt med om beskrivningen att vi skulle skjuta över ansvaret på kommunerna, men vi erkänner att kommunerna har ett ansvar.
Det var ju Socialdemokraterna som drev igenom kommunaliseringen av skolorna, alltså att ansvaret lades på kommunerna. Det var vi emot, och vi är fortsatt emot detta. Vi tycker att skolan ska vara förstatligad och att hela ansvaret ska ligga hos staten. Då skulle man i mycket högre grad kunna styra både hur mycket pengar skolan får och vad skolan använder pengarna till.
Jag menar att regeringen inte skjuter över ansvaret på kommunerna, för vi ser till att tillskjuta pengar till skolan från staten. Det har vi gjort under den här mandatperioden, och det känner också ledamoten Sigvardsson till. Det är dock inte alltid så att detta sedan motsvaras av samma ökningar i skolornas budgetar ute i kommunerna därför att kommunerna förändrar inom ramen för sina budgetar och flyttar runt pengar och inte vill gå med på de satsningar som vi försöker göra. När skolan är kommunaliserad är ju problemet, fru talman, att vi inte har full rådighet över hur kommunerna använder sina resurser till skolan.
I dag går en majoritet av Sveriges kommuner med vinst. Det är också så i dag att många kommuner gör saker och lägger skattepengar på saker som ligger långt utanför grunduppdraget för en kommun och långt utanför det man brukar kalla för välfärdens kärna, där skolan är inkluderad. Man gör andra saker i stället för att lägga pengar på skolan.
Jag skulle vilja kalla det för slöseri. Någon annan skulle kanske kalla det för valfläsk, och någon tredje skulle kalla det för socialdemokrati, men i grund och botten konstaterar jag att staten måste fortsätta att tillskjuta mer pengar till skolan. Kommunerna måste dock också se till att dessa pengar faktiskt hamnar i skolan och går till eleverna, och kommunerna måste också se till att prioritera sin kärnverksamhet.
(Applåder)
Anf. 88 Isabell Mixter (V)
Fru talman! Vi debatterar en väldigt viktig fråga, nämligen att förbättra stödet till landets skolelever. Det är i dag 100 000 elever som inte får det stöd de har rätt till.
Det var ju den tidigare alliansregeringen som införde systemet med särskilda anpassningar. Forssell sa i den tidigare repliken att det nu sker ett ideologiskt skifte, och då undrar jag vad det är för ideologiskt skifte som Liberalerna har gjort sedan den tiden, för det är ju er tidigare regering som är ansvarig för det system som vi nu har.
Jag skulle vilja peka på att de viktigaste sakerna för att faktiskt få till ett bra stöd för eleverna inte bara är att skruva i systemet, utan det är att få till rätt resurser till skolorna där ute. Det ska finnas tillräckligt många lärare, specialpedagoger och andra som kan undervisa de elever som behöver det allra bästa stödet.
Risken med det beslut som vi fattar i dag är att det här inte kommer att ske i verkligheten utan att det blir en papperstiger: att man säger att eleverna ska få rätt till mer stöd, men ändå händer ingenting. Vi ser ju att resultatet av den här regeringens mandatperiod är att fler elever går ut årskurs 9 med betyget F. Det är helt enkelt fler elever som hamnar efter.
Hur ska regeringen se till att det här faktiskt sker där ute? Kan ni garantera att ni i er regering kommer att prioritera skolan framför skattesänkningar under nästa mandatperiod? Det har ni nämligen inte gjort den här mandatperioden.
Anf. 89 Joar Forssell (L)
Fru talman! Till att börja med tycker jag inte att det är så konstigt att man som människa eller som parti byter åsikt i en viss fråga, om man kan motivera det. Vänsterpartiet har ju också bytt åsikt i många frågor, och om man kan motivera det är detta inget problem. Jag tror inte att väljare eller de som tittar på det här heller tycker det.
Jag menar att detta är ett ideologiskt skifte i svensk skolpolitik. Vi går från att ha extra anpassningar i klassrummet och från att säga att det särskilda stödet till de personer som behöver ett långvarigt sådant ska ges i klassrummet till att vi i stället har stödundervisning. Vi har hjälpmedel för dem som behöver det och inte för breda grupper, och vi har möjlighet att i högre grad ge det särskilda stödet utanför klassrummet. Jag menar att det är ett skifte i svensk politik.
Jag hoppas att det inte bara är Liberalerna som gör det skiftet.
Det har varit en bred enighet i Sverige under lång tid att ägna sig åt detta. Det har varit ideologiskt drivet att alla ska vara kvar och med i klassrummet.
Det har lett till att ingen av de eleverna har fått det stöd som de borde ha haft rätt till, att ingen av dem har nåtts av de resurser som de borde ha nåtts av och att de andra eleverna har fått en sämre undervisning.
Fru talman! Vi ämnar fullfölja detta. I dag talar vi framför allt om lagstiftning och regler. Det handlar också om resurser. Vi har satsat på skolan under den här mandatperioden.
Jag tycker precis som Vänsterpartiet att skolan ska vara förstatligad. Jag tycker det ska vara på ett lite annorlunda sätt och inte med exakt samma organisering, men skolan ska vara förstatligad så att vi skulle kunna styra mer.
Men nog ser även Vänsterpartiet att huvudansvaret för skolans finansiering är ligger hos kommunerna och att det är ett problem att Sveriges kommuner inte satsar tillräckligt på skolan. Håller inte Vänsterpartiet med om detta?
Anf. 90 Isabell Mixter (V)
Fru talman! Då har jag fått svar på det. De tidigare reformerna gällande skolan har varit ideologiskt drivna och inte baserade på fakta och den bästa kunskapen som vi har. Det var det som Forssell sa.
Jag vill lyfta en annan fråga här. Det handlar om att Liberalerna var ute i går och sa att man ska ha ett tak på maximalt 20 elever i en klass i lågstadiet.
Liberalerna sitter på regeringsmakten och har utbildningsministerposten, men ändå gör man ingenting som går i den riktningen. Tvärtom har ni sänkt skatten för de allra rikaste samtidigt som skolelever får se lärare sägas upp. De får se fler skolelever i varje klass i stället för färre.
Ni hade kunnat tillsätta en utredning om att titta på klassernas storlek. Det föreslog också utredaren som tog fram den utredning som ligger till grund för det betänkande som vi debatterar i dag. Men det har regeringen inte gått vidare med. Hade man menat allvar med detta hade man haft all chans i världen att göra det. Ni har haft fyra år på er, och ändå händer ingenting.
Fru talman! Jag är lite trött på att höra debatten om att Kommunsverige går med så stora överskott. Tittar man på vad som har hänt under mandatperioden ser man att under den värsta inflationskrisen larmade Sveriges lärare om de värsta nedskärningarna på 30 år.
De nedskärningarna ligger kvar i Kommunsverige. Det är därför man nu helt plötsligt går med plus. Det är för att man har sagt upp lärare och stängt ned förskolor och skolor. När ekonomin helt plötsligt vänder går man med plus.
Jag vill betona detta. Till exempel Gnosjö, som har de lägsta skolresultaten i hela Sverige, gick back med 21 miljoner 2024, och gick back med 44 miljoner 2023. Att de gör ett litet överskott i år är bara en återhämtning från de år som de gick minus. Jag vill att ni slutar med den retoriken.
Anf. 91 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag sa inledningsvis i mitt förra inlägg att Vänsterpartiet har ändrat sig. Men det verkar inte ha ändrat sig om den marxistiska idén och den marxistiska retoriken.
Det är inte så, och det vet vi, att om man sänker skatten så får man in mindre pengar till staten. Tvärtom. Om man sänker rätt skatter, och det har vi gjort, ökar aktiviteten i ekonomin och investeringarna i ekonomin, och då kan också skatteintäkterna öka. Det är ganska grundläggande ekonomisk teori och praktik.
Fru talman! Det är inte heller så att det finns en massa statligt anställda lärare som regeringen har sparkat. Vad är det för villfarelse som vi får höra om här i kammaren?
Fru talman! Vänsterpartiet vill förstatliga skolan. Det vill det bland annat för att lärarna ska vara anställda genom staten och inte genom kommunerna. Men i dag är de inte anställda genom staten. Det borde Vänsterpartiet, som vill förstatliga skolan, känna till. De är anställda genom kommunerna.
Det är kommunerna och de skolor som är under kommunerna som har sparkat lärare. Jag är kritisk till detta. Jag tycker att vi ta tillvara den möjlighet som till exempel minskade barnkullar ger för att helt enkelt minska klasstorlekarna, att se till att lärare stannar i skolan, att resurser stannar i skolan och att resurserna per elev ökar.
Jag önskar att jag fick med mig Sveriges kommuner på det. Tyvärr verkar jag inte få det. När vi gör stora satsningar från regeringen väljer kommuner alltför ofta att flytta runt pengar, att skära ned, att sparka lärare och att inte ge eleverna de resurser som de borde ha rätt till. Det är ett ytterligare skäl till att jag vill förstatliga svensk skola.
Fru talman! Kommunerna gör för stora vinster i stället för att lägga pengarna på skolan. Kommunerna satsar för lite på välfärdens kärna och i stället på annat. Men det gör också till exempel vissa friskoleföretag. Det är därför vi vill begränsa vinsterna och se till att pengarna hamnar hos eleverna.
(Applåder)
Anf. 92 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation nummer 5.
Svensk skola står inför stora utmaningar. Alltför många elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg i alltför ökande takt. Alltför många elever får inte det stöd de behöver i tid. Alltför många lärare vittnar om att de saknar de förutsättningar som krävs för att kunna ge varje elev det stöd som behövs.
För den elev som gång på gång misslyckas med att nå skolans mål handlar det inte om statistik, regelverk och administrativa system. Det handlar om framtidstro. Det handlar om självkänsla och självförtroende. Det handlar om möjligheten att forma sitt eget liv och sin egen framtid. Därför välkomnar vi socialdemokrater ambitionen att stärka stödet till elever i skolan.
Fler elever behöver få hjälp tidigare, fler elever behöver få rätt stöd och fler elever behöver ges förutsättningar att lyckas. Men när vi diskuterar den här propositionen måste vi också ställa oss den avgörande frågan: Kommer eleverna faktiskt att få bättre stöd? Eller kommer vi framför allt att få ett nytt regelverk?
I slutändan är det inte antalet nya bestämmelser som avgör om en elev lyckas i skolan. Det avgörs av om stödet finns där när eleven behöver det. Det avgörs av om läraren har tid och om kompetens och resurser räcker för att hjälpa till. Det avgörs av om politiska reformer leder till verkliga förbättringar i klassrummet, inte bara till förändringar i lagtexten.
Fru talman! Den första invändningen vi har mot propositionen handlar dock om lagtext. I skollagens syftesparagraf 1 kap. 4 § står just nu att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Det är inte vilken formulering som helst. Det är ett uttryck för en av de mest grundläggande principerna vi har i den svenska utbildningspolitiken.
Den säger att skolans uppgift inte bara är att se till att elever når en miniminivå. Den säger att varje elev ska ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen nu väljer att ta bort den skrivningen i syftesparagrafen.
Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå varför. Vilket problem är det egentligen regeringen försöker att lösa? Vilka elever får egentligen bättre förutsättningar när denna princip försvinner? Vilken lärare har efterfrågat att samhällets ambitioner för elevernas utveckling ska sänkas?
Vi socialdemokrater menar därför att bestämmelsen borde ligga fast. Skolans uppdrag ska även fortsättningsvis uttryckas i syftesparagrafen och vara att ge varje elev stöd och stimulans att utvecklas så långt som möjligt.
Ytterst handlar detta om vilken syn vi från politiskt håll har på skolan. Vi socialdemokrater tror på höga förväntningar på varje elev. Vi tror på en skola som ser potential, inte begränsningar. Vi tror att samhällets ambition för våra barn ska vara att de får möjlighet att utvecklas så långt som bara möjligt, inte att vi sänker ribban i lagstiftningen.
Fru talman! I propositionen föreslår regeringen också förändringar av hur stödet i skolan ska organiseras. Vi går från dagens system med garantin för tidiga stödinsatser och extra anpassningar till ett nytt system med standardiserade tester, stödundervisning och nya former för att identifiera stödbehov.
Det kan finnas skäl att förändra regelverket. Vi vill också att fler elever ska lyckas. Men vi måste också se till att den avgörande frågan blir besvarad på rätt sätt: Kommer eleverna att få ett bättre stöd? För oss socialdemokrater är det mycket viktigare att svaret på den frågan blir ”Ja, eleverna kommer att få bättre stöd” än hur systemen benämns eller hur paragraferna skrivs.
Det är därför avgörande att de förändringar som nu genomförs får tillräckliga resurser och en långsiktig finansiering. Annars riskerar reformen att bara stanna vid administrativa förändringar medan verkligheten i klassrummen blir densamma.
När regeringen nu avskaffar garantin för tidiga stödinsatser och tar bort systemet med extra anpassningar – som blev en administrativ börda, vilket inte var tanken från början – får vi inte hamna i en situation där elevernas behov upptäcks senare. Vi måste i stället se till att behoven upptäcks i rätt tid så att rätt stöd ska kunna sättas in.
Då räcker det dock inte med nya regler. Någon måste också genomföra stödet, någon måste hålla i stödundervisningen och någon måste upptäcka eleven som börjar halka efter. Någon måste också ha tid att följa upp resultaten. Denna någon är oftast läraren, specialläraren, specialpedagogen eller någon annan i elevhälsan.
Propositionen hänger därför nära samman med de större frågorna om personalförsörjning och skolans resurser, som jag var inne på i ett tidigare replikskifte. När lärarna redan i dag har svårt att få tiden att räcka till måste regeringen också kunna svara på frågan om vem som ska genomföra de nya stödinsatserna så att de får verklig verkan. När många huvudmän redan i dag har svårt att rekrytera specialpedagogisk kompetens måste regeringen också kunna svara på hur detta behov ska mötas.
Om resultatet bara blir att vi avskaffar extra anpassningar och tar bort garantin för stödinsatser utan att fler elever faktiskt får hjälp har vi inte skapat ett förbättrat stöd i skolan; då har vi bara skapat ett annat system. Eleverna förtjänar bättre än så.
Fru talman! En annan invändning vi socialdemokrater har handlar om komvux. Komvux är en otroligt viktig studieform i det svenska utbildningssystemet. Det är en utbildningsform som ger människor en andra chans, en ny chans och en möjlighet att komplettera tidigare studier, att byta yrkesbana eller att förbereda sig själv för att ta steget vidare till högre studier och arbete.
Det är därför problematiskt att vi i dag, när vi diskuterar förändringar i de extra anpassningarna, inte ser till att vi säkerställer ett gott stöd även för de elever som läser på komvux. Om vi menar allvar med ett livslångt lärande behöver vi se till att stödet inte upphör bara för att en elev läser på komvux. Behovet av stöd försvinner inte i vuxen ålder.
Vi socialdemokrater anser därför att regeringen borde utreda frågan om hur det individuella stödet i komvux kan stärkas och återkomma med förslag till oss i riksdagen. Rätten till utbildning måste också innebära en reell möjlighet att klara utbildningen.
Fru talman! Avslutningsvis: Vi socialdemokrater vill att fler elever ska få rätt stöd i rätt tid. Vi vill att fler elever ska lära sig läsa, skriva och räkna. Vi vill att fler elever ska nå kunskapsmålen. Men då räcker det inte att förändra regelverket. Då måste reformerna kunna genomföras i praktiken. Då måste skolorna ha resurser att anställa lärare, speciallärare och specialpedagoger. Då måste elevhälsan fungera. Då måste stödundervisningen kunna genomföras i praktiken. Då måste också staten och huvudmännen ta ansvar för att de beslut vi fattar här i riksdagen blir verklighet i klassrummen runt om i vårt land.
Det är därför det är så viktigt att skollagens syftesparagraf även fortsättningsvis slår fast att varje elev har möjlighet att få stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. Det är inte bara en formulering i en lagtext; det är ett löfte till Sveriges elever. Det är ett löfte om höga förväntningar och ett löfte om att varje elev ska få möjlighet att nå sin fulla potential.
Sådana löften förpliktar. Om vi menar allvar med att varje elev ska få det stöd som behövs måste också resurserna finnas där. Det är därför vi socialdemokrater slåss så hårt för att se till att rätt resurser finns. Pengarna ska gå till undervisning, elevhälsa och stödinsatser. De ska gå till fler lärare, mer specialpedagogisk kompetens och bättre förutsättningar för att varje elev ska lyckas.
Varje krona som lämnar skolan i form av vinst är en krona som hade kunnat användas till att ge fler elever stöd, få fler elever godkända och ge fler elever möjligheten att nå sin fulla potential.
(Applåder)
Anf. 93 Anders Alftberg (SD)
Fru talman! Jag måste säga att det blir lite märkligt att lyssna på Socialdemokraternas företrädare här i debatten.
Ledamoten beskriver alla de problem som vi ser i skolan: elever som inte får stöd i tid, lärare som går på knäna och system som inte fungerar. Men ni talar om det som att ni inte har något med det att göra.
Sanningen är att det här är resultatet av Socialdemokraternas politik och det som ni hade ansvaret för under väldigt lång tid. Ändå står ni här i dag och föreslår mer av samma sak. Det handlar om lite mer pengar in i samma system och lite mer resurser i samma strukturer, och någonstans hoppas ni att utfallet ska bli annorlunda.
Fru talman! Det här är inte direkt någon reformlinje från Socialdemokraterna, utan det är att blunda för verkligheten. Vi vet ju vad som händer i dag. Vi vet att stödet sätts in alldeles för sent, som har påpekats här, vi vet att elever faller mellan stolarna och vi vet att lärarna fastnar i administration i stället för att undervisa. Det är ett system som regeringen nu försöker göra något åt.
Min fråga till Socialdemokraterna är därför ganska enkel men också grundläggande: Varför ska vi fortsätta med ett system som ni själva har haft ansvar för och som uppenbarligen inte fungerar i stället för att faktiskt förändra det så att eleverna får stöd i tid?
Anf. 94 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Den viktigaste frågan är att vi socialdemokrater fick ägna åtta år i regeringsställning åt att städa upp efter Jan Björklunds och Alliansens skolpolitik.
Som vi diskuterade i det förra ärendet, om läroplanerna, är det trots allt detta vi fick ägna oss åt under dessa åtta år. Vi såg att de stödinsatser som fanns i Lgr 11 inte var tillräckliga, och det var därför vi såg till att införa sådant som läsa-skriva-räkna-garantin och garantin för tidiga stödinsatser. Vi försökte få till ett system med extra anpassningar för att kunna ge stöd så tidigt som möjligt så att eleverna kan få det stöd de behöver för att klara studierna.
Nu kan man konstatera – och det gör vi också – att man behöver göra mer i svensk skola. Vi försökte göra det då, när vi städade upp efter en alliansregering. Vi gjorde en hel del saker under föregående två mandatperioder, och vi ser att vi behöver göra ytterligare saker för att varje elev ska få det stöd de behöver. Det är därför vi socialdemokrater i alla budgetar har föreslagit mer pengar också till saker som likvärdighetsbidraget, som ska riktas in på de elever som har det tuffast. På så sätt kan vi nå ut brett i samhället.
Ledamoten säger här att vi socialdemokrater bara vill göra mer av samma sak och lite smågrejer. Det stämmer inte. När en läroplan kom till och när vi upptäckte att det fanns saker att göra under vår regeringstid genomförde vi bättre och mer stöd så att varje elev skulle kunna få del av det.
Om den fortsatta utvecklingen och utvärderingen visar att vi behöver ta ytterligare steg gör vi det. Det är en ganska klok linje för ett parti, tycker jag. Vi ser problemen, och vi försöker lösa problemen. Vi skruvar ytterligare när vi ser att vi behöver göra det, men vi ser också till att det finns mer resurser i skolan. Det är det vi socialdemokrater i den här kammaren har debatterat väldigt tydligt. Vi vill se till att det faktiskt finns möjlighet att anställa lärare, speciallärare och specialpedagoger.
Jag tycker att Anders Alftbergs beskrivning av socialdemokratisk politik klingar ganska falskt.
(Applåder)
Anf. 95 Anders Alftberg (SD)
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Så här låter det alltid. Låt oss reflektera över de extrapengar som Socialdemokraterna gärna vill föreslå efter att regeringen har lagt fram sin budget. Oppositionen föreslår alltid lite mer. Skulle de ytterligare pengar som ni föreslår ovanpå våra miljarder göra någon markant skillnad?
Man får sätta det i perspektivet att hela utbildningsväsendet kostar samhället ungefär 500 miljarder. Bara grundskolan kostar 160 miljarder. Om ni skjuter till någon enstaka extra miljard utan att bry er om hur kommunerna hanterar pengarna lär de försvinna vind för våg. Det där är alltså ingen direkt reformiver.
Det är tydligt i debatten att vi står inför ett vägval. Regeringen genomför just nu en reformoffensiv inom skolan; det kan departementen och tjänstemännen intyga. Vi stärker stödet för eleverna, och vi ser till att insatserna sätts in i tid. Vi återupprättar kunskapsfokus i läroplanen. Vi ger lärarna bättre förutsättningar att undervisa. Vi arbetar för ökad likvärdighet i betygssystemet.
Detta är en samlad politik som får ordning på skolan igen. Det står i stark kontrast till de åtta år då Socialdemokraterna styrde. Det var åtta år då problemen fördjupades och åtta år då allt fler elever lämnade skolan utan att nå målen. Det var åtta år av ett system med sent stöd och ökad administration.
Vad, konkret, känner ni fungerade i er egen skolpolitik under dessa åtta år?
(Applåder)
Anf. 96 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Lyssnar man på Anders Alftberg skulle man kunna tro att Sverigedemokraterna har suttit i verklig opposition de senaste fyra åren.
Det är faktiskt så att när Sverigedemokraterna säger något levererar regeringen det. Det är alltså Sverigedemokraterna som har ansvaret för att utvecklingen ser ut som den gör under de senaste fyra åren. Det här måste man påminna sig om när man lyssnar på Anders Alftberg; han är en politiker som har haft ansvar för den skolutveckling som vi har sett under de senaste fyra åren.
Vi socialdemokrater vill i stället på riktigt fortsätta att reformera skolan. Det är därför vi till exempel tycker att man borde införa ett sektorsbidrag så att man både kan reglera och se till att de pengar som man avsätter från statlig nivå går till skolan. Det är därför vi vill göra upp med vinstjakten på riktigt, så att alla de pengar som vi tillsammans, både kommuner och staten, avsätter till skolan och till våra barn och elever också ska gå till våra barn och elever.
Denna vinstjakt vill inte Sverigedemokraterna göra något åt, fru talman. Därför klingar det ganska falskt när Sverigedemokraterna pratar som de gör i detta replikskifte.
Det är väldigt tydligt att vi socialdemokrater kommer att sätta skolan och välfärden främst. Vi har valt att inte sänka skatterna med tusenlappar varje månad för de allra rikaste. Vi har i vårt budgetalternativ i stället försökt se till att dessa pengar går till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det är en väldigt tydlig prioritetsskillnad både i denna debatt och i praktisk politik.
Vi socialdemokrater kommer väldigt tydligt att fortsätta prioritera att alla elever ska ha en reell möjlighet att klara skolan. Vi vill se till att fler elever får möjlighet att få godkända betyg när de slutar nian, inte färre som det har varit med den här regeringen.
(Applåder)
Anf. 97 Anders Alftberg (SD)
Fru talman! När vi talar om skolan talar vi ytterst om framtiden – både den enskilda elevens framtid och Sveriges framtid som samhälle.
Ändå vet vi att alltför många elever i dag lämnar skolan utan att behärska det mest grundläggande. De kan inte läsa med full förståelse, de har inte tillräckligt goda kunskaper i matematik och de saknar därmed de verktyg de behöver ha inför framtiden.
Detta är inte en marginell fråga. Det handlar inte om ett fåtal elever. Det handlar om ett återkommande mönster som har vuxit fram över tid. Mönstret visar att vårt nuvarande system för stöd i skolan inte fungerar som det är tänkt.
Fru talman! Låt oss vara ärliga i den här debatten. Problemet är inte att ambitionerna har varit för låga. Vi har under lång tid haft högt ställda mål, många olika stödformer och många goda intentioner, oavsett regering. Problemet är att stödet alltför ofta kommer för sent, att det är otydligt organiserat och att det i praktiken blir mer fokus på dokumentation än på undervisning.
När en elev börjar halka efter borde det vara en självklarhet att skolan reagerar omedelbart. I stället ser vi alltför ofta att processen drar ut på tiden, att olika stödformer avlöser varandra utan tydlig effekt och att både elever och lärare fastnar i ett system som inte levererar resultat. Det är just detta vi nu försöker åtgärda och förändra.
Fru talman! Regeringens förslag handlar i grunden om att återföra fokus till det som är skolans kärna: undervisningen och elevens lärande. Vi föreslår därför ett mer sammanhållet och tydligt system. Dagens bestämmelser om extra anpassningar tas bort, liksom den nuvarande garantin för tidiga stödinsatser, eftersom de i praktiken har skapat otydlighet och fördröjt effektiva åtgärder. De har helt enkelt varit papperstigrar, som vi ibland säger i skolan.
I deras ställe inför vi ett enklare och rakare system, där elever tidigt kan få stöd baserat på tydliga signaler. Det sker bland annat genom att standardiserade tester som tidigare sagts genomförs i vissa årskurser i början av läsåret. Dessa tester ska inte vara omfattande eller byråkratiska utan fungera som en snabb screening, ett sätt att fånga upp de elever som riskerar att halka efter innan problemen blir alltför stora. ”Vänta och se, barnet kanske mognar under sommarlovet” är en formulering som alltför många föräldrar fått höra under decennier.
När ett stödbehov identifieras ska skolan kunna agera direkt. Därför inför vi en tydlig rätt till så kallad stödundervisning. Det innebär att en elev som riskerar att inte kunna följa undervisningen snabbt ska få extra undervisning i de ämnen där svårigheterna finns, främst svenska, svenska som andraspråk och matematik. Denna undervisning ska ges i mindre grupp eller enskilt under en begränsad period och ska följas upp tidigt för att man ska kunna säkerställa att den faktiskt fungerar.
Samtidigt stärker vi regelverket kring särskilt stöd. Lärare och mentorer får ett tydligare ansvar att signalera behov, och rektorn ska se till att utredningar genomförs snabbare än i dag. Vi gör det också enklare att använda undervisning i mindre grupp när det är pedagogiskt motiverat, i stället för att fastna i principer som inte alltid fungerar för den enskilda eleven.
Fru talman! Det har från oppositionen sagts att detta framför allt är en resursfråga – att det som behövs är mer pengar, fler lärare och mer av det system vi redan har. Jag menar att det resonemanget missar kärnan i problemet. Vi har redan ett system där betydande resurser har investerats utan att vi har sett de resultat vi behöver. Om vi fortsätter att göra på samma sätt men med något mer resurser finns det tyvärr lite som talar för att utfallet plötsligt skulle bli helt annorlunda.
Det som nu görs är något annat. Det är ett försök att använda resurserna bättre, att korta vägen mellan problem och åtgärd och att frigöra tid för det som faktiskt gör skillnad: undervisningen.
Fru talman! Jag vill också beröra den oro som lyfts kring lärarnas situation. Det är en oro som absolut måste tas på allvar. Vi har i dag en situation där många lärare upplever en tung arbetsbörda och där administrativt arbete tar alltför mycket tid. Just därför är denna reform viktig. Den innebär inte att vi lägger ytterligare lager ovanpå det som redan finns. Tvärtom innebär den att vi förenklar och förtydligar. Genom att ta bort ett system som i praktiken har krävt omfattande dokumentation och oklara gränsdragningar ger vi lärarna bättre möjlighet att använda sin professionella kompetens där den hör hemma: i klassrummet. Det handlar ytterst om respekt för läraryrket.
Fru talman! Det har också uttryckts en oro för att standardiserade tester skulle leda till en skola som styrs mer av mätning än av lärande. Jag, mitt parti och regeringen delar inte den bilden. De tester som införs är inte ett mål i sig utan ett enkelt stöd för att fånga upp signaler i tid. De ersätter inte lärarens bedömning – de kompletterar den. Alternativet är inte en skola utan tester. Alternativet är en skola där vi riskerar att missa de elever som behöver stöd tills det är för sent att ge effektiv hjälp.
Fru talman! I botten av denna diskussion finns också en fråga om synen på skolan: Är skolan i första hand ett system som ska administreras, eller är den en kunskapsinstitution där elever ska få de färdigheter de behöver för livet?
För mig som sverigedemokrat är svaret tydligt: Skolan ska vara en plats där kunskap står i fokus, där tydliga krav ställs och där alla elever får de verktyg de behöver för att bygga sig en framtid.
Det är inte rättvist att låta elever gå igenom skolan utan att få det stöd de faktiskt behöver. Det är inte inkluderande att låta elever misslyckas i ett system som inte möter deras behov. Det är inte heller hållbart att acceptera ett läge där alltför många lämnar skolan utan grundläggande färdigheter och kunskaper.
Fru talman! Den reform vi nu behandlar är ingen universallösning, det vet vi. Men den är ett tydligt steg i rätt riktning. Den innebär att vi agerar tidigare, gör stödet mer konkret och flyttar fokus från administration till undervisning. Framför allt innebär den att vi tar ansvar för att skolan faktiskt fungerar för de elever som riskerar att hamna efter. Det är därför jag menar att detta inte bara är en rimlig förändring utan en nödvändig förändring.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jörgen Grubb, Patrick Reslow och Robert Stenkvist (alla SD).
Anf. 98 Isabell Mixter (V)
Fru talman! Alla elever ska få det stöd de behöver för att klara skolan. Ingen elev ska lämnas efter. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Alltför många elever går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet, och alltför många föräldrar vittnar om att deras barn inte får det stöd de behöver i skolan. Statistiken talar sitt tydliga språk: Nära 20 000 elever lämnade förra året nionde klass utan gymnasiebehörighet.
Skillnaderna över landet är också stora. 42 procent av eleverna i Gnosjö saknade behörighet, tätt följt av Herrljunga och Haparanda. Det här säger oss att det behövs resurser, särskilt i glesbygdskommuner och i socioekonomiskt utsatta områden.
Det finns i dag flera nivåer av stöd för elever som behöver det. Den första nivån är extra anpassningar i klass. Detta infördes 2014 när Björklund var utbildningsminister. Men nu vill regeringspartierna förändra det stödsystem de själva införde. Systemet med extra anpassningar har inte fallit väl ut, och vi ser att skolresultat och lärarnas arbetsbelastning är katastrofala. Även om detta inte var tänkt att ersätta särskilt stöd har det lett till att antalet elever som får särskilt stöd har minskat dramatiskt. Lärarna vittnar också om att det är väldigt betungande att göra många anpassningar, särskilt som klasstorlekarna har ökat och läraren ofta är ensam i ett klassrum med väldigt många elever.
I dag är det ett problem att det är få elever som får nästa nivå av stöd, det vill säga särskilt stöd. Även om det enligt skollagen inte krävs en diagnos kräver rektor eller annan skolledare ofta en diagnos för att särskilt stöd ska sättas in.
Enligt den proposition som nu ligger på bordet ska man i stället för att göra extra anpassningar gå direkt till särskilt stöd när undervisningen eller klassrumsmiljön inte fungerar för eleven. Det är positivt och kan bli bra om man gör det på rätt sätt. Men det finns också en oro för att konsekvenserna av att ta bort extra anpassningar inte är tillräckligt utredda och, framför allt, att man inte kan svara på hur det särskilda stödet exakt ska utformas.
Det behövs ekonomiska resurser och personal för att kunna ge särskilt stöd. Det krävs även en utbyggd elevhälsa. Dessutom behöver klasstorlekarna minska i stället för att fler och fler elever trycks in i varje klassrum. Då kommer också antalet elever som behöver särskilt stöd att minska.
Fru talman! Med denna förändring finns det en risk att barnet kastas ut med badvattnet. Det är många olika förändringar som ska klämmas in 2028: nytt betygssystem, nya läroplaner och nytt stödsystem.
De stora frågorna är: Kan vi säkerställa att elever som är i behov av stödundervisning också får det? Kan vi säkerställa att elever som är i behov av särskilt stöd också får det? Finns det specialpedagoger och speciallärare att tillgå, och har kommunerna resurser nog att genomföra detta?
Vi måste se till att alla elever får en bra utbildning av utbildade lärare. Tidigare var det vanligt att outbildade elevassistenter fick ta hand om elever med de största utmaningarna, men det kan inte vara svaret när det gäller att ge elever rätt stöd.
Det som på riktigt skulle göra skillnad i svensk skola är att minska klasstorlekarna och ge ekonomiska resurser till skolorna. I stället för att som regeringen sänka skatten för de allra rikaste hade dessa pengar kunnat läggas på skolan. Sverige har gått miste om 100 miljarder genom regeringens skattesänkningar. I stället för att aktieägarna ska plocka ut skolpengen i vinst hade dessa pengar kunnat gå till stöd åt de elever som behöver det. Skolpengen ska gå till eleverna, inte till vinster. Ett skräckexempel är de friskolor i Malmö som Sydsvenskan har granskat. De hade knappt några behöriga lärare och nekade elever särskilt stöd. I stället köptes lyxbilar för pengarna.
Fru talman! Ansatsen i propositionen är att särskilt stöd ska sättas in snabbare, vilket är väldigt positivt. Men risken är att det stannar vid ord om man inte ger kommunerna förutsättningar att genomföra detta i praktiken. Regeringen påpekar i propositionen att det är kommunernas arbetsgivaransvar att se till att det finns tillräckligt med personal i form av lärare, speciallärare och specialpedagoger. När en proposition innebär förändringar för strukturen i skolan tycker jag att det är svagt att skjuta över ansvaret på kommunerna. Reformen kommer ju att öka behovet av dessa personalkategorier.
Barnombudsmannen skriver i sitt remissvar att det också behöver finnas organisatoriska förutsättningar att ge barn stöd utifrån deras faktiska behov av personal med adekvat kompetens och att en viktig del i detta är att det finns fungerande och tillgängliga kringfunktioner, till exempel personal med specialpedagogisk kompetens. Organisationen Funktionsrätt Sverige är oroad att detta leder till mer segregation i skolan.
Propositionen måste också ses tillsammans med de andra förändringar regeringen genomför på skolområdet, bland annat den proposition om trygghet och studiero som vi debatterade i förra veckan. Exempelvis ska nu fler elever kunna visas ut ur klassrummet utan dokumentation. Flera förändringar riskerar att slå mot barn med bland annat NPF.
För att minska behovet av särskilda lösningar i skolan behöver vi minska klasstorlekarna. Flera remissinstanser lyfter fram behovet av att utreda klasstorlekar, däribland Sveriges Lärare. Utredaren vars utredning propositionen bygger på framhåller också att detta skulle behöva utredas.
Specialpedagogiska skolmyndigheten lyfter fram att stödundervisning kräver omfattande resurser och att den riskerar att ske på bekostnad av annat.
Om vi på riktigt vill att detta ska leda till ett förbättrat stöd och inte till att vi står här igen om åtta år med en ny proposition som ska lösa problemet måste vi se till att detta blir bra i verkligheten, inte bara på papperet. Varken elever eller samhälle har råd att misslyckas. En misslyckad skolgång påverkar hela livet, för man får sämre möjligheter i arbetslivet och har högre risk att hamna i kriminalitet. Sveriges Lärare släppte nyligen rapporten F som i Fängelse, som visar att det är 14 gånger högre sannolikhet att dömas till fängelse för dem som inte har godkända betyg från grundskolan jämfört med dem som har godkända betyg.
Regeringspartiet Liberalerna säger sig vilja minska klasstorlekarna i skolan. De har haft fyra på sig, men utvecklingen har gått åt helt fel håll, med de värsta nedskärningarna i skolan på 30 år. I den utredning som ligger till grund för propositionen vi nu debatterar konstaterar utredaren att det saknas reglering av elevers fördelning på klasser eller grupper och om klass- och gruppstorlekar i nuvarande författning.
Utredningens förslag om stödundervisning aktualiserar frågan om gruppstorlekar och, om det ska regleras, hur stor en ordinarie klass eller grupp ska vara. Utredaren har inom ramen för den här utredningen möjlighet att utreda frågan men gör bedömer att frågan om klass och gruppstorlekar behöver utredas vidare. För mig är det ett stort frågetecken. Varför har man inte gått vidare och tittat på frågan? Varför har regeringen inte gett ett sådant uppdrag?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.
Anf. 99 Ulrika Heindorff (M)
Fru talman! Jag vill börja med att bekänna en sak. Jag är lärarbarn. Det var inte alltid något man skröt om under sin uppväxt. Jag är dessutom inte bara dotter till en lärare utan till två: en specialpedagog och en idrottslärare. När jag nu är vuxen och har egna barn inser jag att det självklart har präglat mig att växa upp med två lärare. Vi har pratat mycket skolpolitik under hela uppväxten hemma, men jag såg också hur lärarrollen förändrades under dessa år.
Mycket av det som den moderatledda regeringen gör i dag – upprätta kunskapsskolan men också lärarrollen, minska administrationen, införa ett mer rättvist betygssystem, öka tilltron till lärare och förbättra lärarnas förutsättningar – vet jag att mina föräldrar och deras kollegor hade önskat redan under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Nu är de pensionerade sedan ett antal år tillbaka, men de såg då att lärarrollen förändrades och delvis också urholkades.
Moderaternas och min förhoppning är att alla de reformer som görs nu – en av dem debatterar vi i dag – ger hopp åt en ny generation lärare. Vi ser er, vi hör er, vi litar på er och vi vill ge er rätt förutsättningar.
Lärarna är viktiga, men självklart är det barnen som är vår framtid. Alla barn förtjänar en ordentlig chans i livet. Väldigt mycket börjar i skolan. En trygg och kunskapsfokuserad skola kan förändra ett barns framtid. Den finns i inledningen av barnets livsresa och kan bygga självförtroende och skapa möjligheter som aldrig hade funnits annars.
Jag och Moderaterna brinner verkligen för att alla barn, oavsett bakgrund, ska få förutsättningar att lyckas. Det handlar om tidiga insatser, som vi diskuterar i dag, när behov finns. Det handlar om skickliga lärare, om studiero men också om höga förväntningar på precis varenda elev. Vi sviker barn om vi accepterar en skola där elever lämnas i sticket och inte får det stöd som de behöver i tid.
Jag är därför extra glad, fru talman, att få debattera detta betänkande och propositionen om förbättrat stöd i skolan.
Förmågan att läsa, skriva och räkna utgör helt grundläggande färdigheter som är centrala för elevers fortsatta kunskapsutveckling. Sådana färdigheter behövs för att man ska kunna ta till sig undervisningen. Många elever saknar dessa färdigheter, och det upptäcks dessutom alldeles för sent.
Fru talman! Granskningar från Skolinspektionen visar att stöd ofta sätts in för sent eller inte alls, och det är heller inte ändamålsenligt utformat. Kort sagt har vi i dag ett system för stöd och extra anpassningar som inte fungerar, och nu ändrar vi det.
Fru talman! Hur kommer det förbättrade stödet att fungera framöver? Det är en relevant fråga i sammanhanget, och kanske undrar någon av de som lyssnar där hemma om detta.
Från och med 2028 kommer standardiserade tester att göras i början av höstterminen i vissa årskurser. Det ska göras för att identifiera behov tidigt. Stödundervisningen ska sättas in snabbare, och den ska också vara mer träffsäker. Dessutom tar vi genom betänkandet bort hindren att utöva stödundervisning i mindre grupper. Elever ska få stödundervisning i ett tidigt skede i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik.
När det gäller särskilt stöd har vi tillit till lärarna att de kan se när behovet finns och sätta in stödet tidigt. Vi behöver inte göra det administrativt krångligt.
Fru talman! Den lagstiftning vi debatterar i dag är inte en ensam satellit, utan den ingår i ett mycket större paket. Jag vill sätta ljuset på några av de reformer som vi nu genomför i väldigt rask takt.
Vi gör om läroplanerna och lärarutbildningens examensmål. Vi ser att den absolut bästa metoden för läsinlärning är den som är evidensbaserad, och det är rimligt att det är den man ska använda sig av. Det är också därför vi har fokus på kognitionsvetenskap.
Sverige har den sämsta klassrumsdisciplinen i hela Europa, enligt OECD. Därför ser vi nu till att stärka tryggheten och studieron i klassrummen runt om i hela landet. Vi tydliggör rektorns roll, och vi upprätthåller trygghet och studiero. Vi gör skolan mobilfri. Det kommer också att göra stor skillnad för studieron. Vi ser dessutom till att man kan både stänga av och omplacera elever under en längre tid än i dag.
Låt mig säga något om registerkontroller. I dag kan man göra en registerkontroll i belastningsregistret om brott som har begåtts. Nu kommer man också att kunna göra kontroller i misstankeregistret, det vill säga om brott som man är misstänkt för att ha gjort. Vi vill se till att rätt personer jobbar inom svensk skola. Det är grundläggande. Vi vill inte att det ska vara möjligt för en person som till exempel är dömd för hedersförtryck att arbeta med elever i svensk skola.
Imorgon är det en ny debatt här i kammaren. Då gäller det betänkandet Tid för undervisningsuppdraget. Det är ett förslag som på riktigt stärker lärarnas yrkesroll. Skickliga lärare är den enskilt viktigaste faktorn för att stärka kvaliteten i undervisningen. Men för att man ska kunna göra det måste man få rätt förutsättningar att fokusera på kärnuppdraget lärande.
Det är därför viktigt med ett tak för undervisningstiden och ett golv för planeringstiden, vilket nu införs. Vi ser samtidigt till att den administrativa bördan lättar genom minskade skriftliga krav.
För att upprätta kunskapsskolan, fru talman, genomför vi nu kort och gott de största reformerna inom svensk skola på 30 år. Som tidigare nämnts är nya läroplaner, nytt betygssystem och reformerad lärarutbildning alla en del av detta.
En av de viktigaste förändringarna är det som vi debatterar just i dag: Inget barn ska halka efter utan att någon fångar upp det. Därför reformerar vi stödsystemet i grunden så att varje barn ska få rätt stöd och ska få det i rätt tid.
Avslutningsvis är det Moderaternas förhoppning att alla dessa reformer nu ger hopp åt en ny generation lärare. Vi ser er, vi hör er, vi litar på er och vi vill som sagt ge er rätt förutsättningar. Till de elever som går i skolan eller ska börja i skolan vill jag säga: Ni ska också få rätt förutsättningar att lyckas. Det handlar om tidiga insatser, skickliga lärare, studiero och höga förväntningar på varje elev.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 100 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! Tack för anförandet, Ulrika Heindorff!
Det var en väldigt bred ansats om de reformer på utbildningsområdet som Moderaterna gärna talar sig varma för. En av de reformer som det inte pratades alls om men som ändå har bäring på en detaljerad del i betänkandet gäller friskolesystemet. Det har inte varit någon stor hemlighet att Moderaterna inte är den största anhängaren av att göra upp med vinstjakten i svensk skola.
Den del i betänkandet som handlar om detta, fru talman, innebär att man gör om syftesparagrafen 1 kap. 4 § skollagen. Där står det att varje barn och elev ska ges möjlighet till stöd och stimulans så långt det bara är möjligt.
Det är också en av de paragrafer som vi socialdemokrater flitigast har använt i den här kammaren för att fråga oss om det är rimligt att vi har en vinstjakt i svenska friskolor. Det sägs ju faktiskt i vår generella syftesparagraf att varje barn och elev ska ges stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt.
När regeringen i sin proposition skriver att man måste renodla uppdraget är min fråga till ledamoten och Moderaterna: Varför då? Vilka elever har efterfrågat en renodling? Vilka lärare har efterfrågat en renodling av skollagen?
Är det för att friskolorna inte vill tvingas att ge stöd och stimulans till barn och elever så långt som det bara är möjligt? Är det därför Moderaterna tycker att det är viktigt att vi tar bort den delen i skolans syftesparagraf?
(Applåder)
Anf. 101 Ulrika Heindorff (M)
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan – en för mig ganska liten och smal fråga, som jag kan börja med att svara ganska konkret på.
Det finns en motsvarande bestämmelse i 3 kap. 2 §, och det stämmer som ledamoten säger att vi nu gör en renodling i det första kapitlet. De mer detaljerade bestämmelserna, som egentligen säger precis samma sak, flyttar nu från det första till tredje kapitlet.
Det är juristen i mig som säger detta; jag tycker närmast det är en lagteknisk sak att göra så här. Man får gärna dra stora växlar på det; det står ledamoten och Socialdemokraterna helt fritt att göra det. Men frågan sätter ljuset på någonting annat som jag tycker är spännande, nämligen vad som är problemet i svensk skola.
Skulle problemet i svensk skola möjligen kunna vara att en fjärdedel av eleverna går ut nian utan fullständiga betyg och att elever inte kan läsa, skriva och räkna? Är det möjligen så att det är ett av de större problemen i svensk skola?
Den här propositionen och betänkandet svarar på precis det: att det inte vara onödig administration och att man ska få tidiga och konkreta insatser som dessutom ska utvärderas, någonting som man kan tycka är rimligt och ganska grundläggande. Jag tycker därför att den här lite smalare frågan sätter ljuset på att vi har olika syn på vad som är problemet inom svensk skola.
Man pratar ofta om fler lärare och mindre barngrupper, och det är väl egentligen samma sak. Vi tror ju att alla de reformer som vi gör nu dels kan locka tillbaka de tiotusentals lärare som inte arbetar inom svensk skola i dag, dels ge hopp åt en ny generation lärare.
(Applåder)
Anf. 102 Niklas Sigvardsson (S)
Fru talman! När man lyssnar på mitt anförande i läroplansdebatten och i den här debatten tror jag att man kommer att förstå att det stora problemet i svensk skola är att vi inte ger tillräckligt många elever de kunskaper som de behöver. Det kan vara ett svar på ledamotens retoriska inlägg.
Ledamoten räknade upp allt som är viktigt i skolan. Då är det intressant att Moderaterna inte pratar om att göra upp med läckaget av pengar, för om vi inte får stopp på läckaget av pengar till friskolor kommer vi ju inte att kunna ge varje elev det stöd som den behöver. Det är hela konsekvenslinjen som är viktig här. För oss är inte själva ändamålet att vi ska se till att friskolorna inte får bedriva undervisning; vi vill se till att vinsten inte läcker ut från den svenska skolan. Pengarna vi avsätter till skolan ska stanna där. Det är därför jag måste ställa den möjligtvis smala frågan.
I syftesparagrafen i den svenska skollagen, alltså där vi säger vad är det generella syftet med att bedriva undervisning och skolgång, vill vi socialdemokrater att det väldigt tydligt ska slås fast att varje barn och elev ska ges stöd och stimulans för att nå så långt som möjligt.
Den paragraf som ledamoten hänvisar till i sitt svar är ju en beskrivning av det individuella stödet som kommer senare. Vi vill ha den generella bilden: Vad ska svensk skola vara till för? Jo, för att alla barn och elever ska nå så långt som möjligt, att de ska klara målen i det vi har diskuterat här i dag, att de ska få de kunskaper som de behöver som vi slår fast i läroplaner och att de ska få så höga betyg som deras resultat faktiskt medger att de ska få. Det ska vi debattera på måndag.
Allt det här är väldigt viktigt och ingen liten lagteknisk detalj, anser vi socialdemokrater. I sitt svar pratade ledamoten inte om friskolor och vinstjakt över huvud taget, trots att frågan var om det är därför man tar bort delen i det första kapitlet.
(Applåder)
Anf. 103 Ulrika Heindorff (M)
Fru talman! Jag hörde kanske inget tillägg eller någon fråga i denna andra replik, så mitt lite mer juridiska svar kvarstår.
Det är en sak att prata och ha ett välsmort munläder och säga att man vill mycket med svensk skola, och sedan är det en helt annan sak vad man gör. Det här är den tionde stora lagstiftningen under våren, eller något sådant. Jag är sex veckor in i mitt uppdrag, får jag väl säga, så jag har kanske inte de exakta siffrorna.
Det vi gör är en stor reformering av skolan, och jag hoppas att ni ändå kan hålla med att mycket av den lagstiftning som nu kommer på plats kommer att förändra svensk skola i grunden. Och förändrar man svensk skola i grunden kommer det också att bli mer attraktivt att arbeta inom svensk skola. Jag vet att det finns tiotusentals lärare som har gått en ganska lång lärarutbildning och utbildat sig i många år men kanske aldrig börjat arbeta som lärare, eller så har man arbetat några år och sedan känt att man inte har rätt förutsättningar. Dem vill vi locka tillbaka till svensk skola.
Vi vill också att alla de elever som i dag går på gymnasiet och funderar på vilken utbildning man ska välja känner att läraryrket verkar vara ett yrke där man får förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag, och där kan vi i politiken faktiskt göra ganska mycket. Vi här i kammaren kan göra en del, men skolan är som sagt var kommunens ansvar. Jag har stor tilltro till att många av våra 290 kommuner ute i landet också kan fatta väl avvägda beslut.
Det vi gör på nationell nivå är att öka upp resurserna. Det har vi gjort sedan 2023, och det har vi fortsatt med hela mandatperioden. Det ger också rätt förutsättningar för våra skolhuvudmän ute i kommunerna.
(Applåder)
Anf. 104 Mathias Bengtsson (KD)
Fru talman! Skolan är den starkaste skyddsfaktorn mot kriminalitet, mot arbetslöshet och mot psykisk ohälsa. Det finns faktiskt ingenting som minskar risken för utanförskap lika mycket som att gå ut skolan med godkända betyg. Det är det bästa skyddet som Sveriges ungdomar kan få. Ändå är det en fjärdedel av Sveriges ungdomar som inte får det skyddet. Var fjärde elev går i dag ut årskurs 9 utan fullständiga betyg, och runt 16 procent gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är inte tillräckligt bra.
Vägen framåt för att fler ska lyckas handlar inte om att sänka kunskapskraven. Svensk skola behöver höga förväntningar på eleverna. Vi behöver ha lärare som har mer tid för eleverna och som kan skapa arbetsro på lektionerna och trygghet i korridorerna. Det behövs också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser för att fler barn ska få möjlighet att lyckas. Det handlar om stödinsatser i form av utökad undervisningstid, läxhjälp i skolan för de barn som inte kan göra läxorna hemma, lovskola och inte minst speciallärarstödet och särskilda undervisningsgrupper. För att säga det självklara behöver även föräldrarna och familjen vara med och ta ansvar. Vi behöver också vända den djupt oroande utvecklingen kring ungas psykiska ohälsa.
En del viktiga steg mot allt detta tas i den proposition som vi nu debatterar, fru talman. Skolan har under en lång tid präglats av en strävan efter inkludering. Det har ansetts elakt och odemokratiskt att peka ut vissa elever med särskilda behov och ge dem särskild undervisning i en särskild undervisningsgrupp.
Inkluderingstanken, som innebär att alla elever helst ska undervisas i samma klassrum, gjordes säkert med goda intentioner, men resultatet har varit förödande. Många enskilda elever har farit illa, kanske särskilt de som behöver skolan allra mest. Elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer och inom autismspektrumet kan nämligen vara betjänta av mindre grupper med tydlig struktur.
Inkluderingstanken har också ställt till det för lärares arbetssituation. När alla elever ska undervisas i samma klassrum men med extra anpassningar har det många gånger blivit ohållbart.
Det har lett till en omfattande dokumentation och en ökande arbetsbelastning. Samtidigt har det visat sig att stödet många gånger sätts in för sent eller inte alls får tillräcklig effekt. Elever kan få upprepade mindre insatser utan att deras större behov identifieras i tid.
Mot denna bakgrund är avskaffandet av extra anpassningar en central förändring. Nu skapas en tydligare struktur. Enklare stöd ska ges inom ramen för undervisningen, och när det inte räcker ska stödundervisning eller särskilt stöd snabbt sättas in. Samtidigt införs standardiserade tester i flera årskurser. Syftet är att identifiera elever med stödbehov tidigare än i dag.
Detta har mycket stor betydelse i praktiken. Många elever tappar i dag mark under de första skolåren utan att det uppmärksammas tillräckligt snabbt. När svårigheterna väl leder till åtgärder har kunskapsluckorna vuxit sig för stora. Med återkommande tester skapas bättre möjligheter att följa utvecklingen över tid och att sätta in stöd innan problemen fördjupas. Det ger rektorer och lärare ett mer systematiskt underlag för att planera undervisning och resurser.
Dagens lagförslag markerar en tydlig kursändring, där stödundervisningen framför allt ska ske i mindre grupper eller individuellt. Det är en stor skillnad mot den starka betoning som tidigare funnits på att stöd i första hand ska ges inom den ordinarie klassen.
Men man ska vara ärlig och erkänna att det är en viktig balansgång här. Undervisning är i grunden en kollektiv verksamhet. Läraren behöver kunna planera och genomföra undervisning som fungerar för gruppen. Samtidigt har elever olika förutsättningar. När skillnaderna blir för stora kan undervisningen bli ineffektiv för alla. Genom att skapa möjlighet till mer riktat stöd under en begränsad tid kan fler elever få särskilt stöd utanför klassrummet och sedan återvända till den ordinarie undervisningen med bättre förutsättningar.
Reformen innebär därför en omfördelning av stödinsatser från ett individualiserat löpande arbete inom klassrummet till mer strukturerade och avgränsade insatser.
I ett större perspektiv handlar förändringarna om skolans grunduppdrag. Att ge alla elever möjlighet att utvecklas så långt som möjligt kräver både en fungerande undervisning och ett träffsäkert stöd. När stödet sätts in för sent förloras tid som aldrig går att ta igen fullt ut. När ansvaret är otydligt riskerar insatser att utebli.
Fru talman! Skolan bär en stor del av barnens framtid. Därför är det avgörande att stöd till de elever som behöver sätts in och fungerar. De förändringar vi debatterar i dag är ett försök att ta ansvar för just detta.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 105 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Miljöpartiet har i många år drivit på för att relevant stöd ska sättas in tidigt i skolgången för de elever som behöver extra stöd. Vi välkomnar reformer som underlättar för elever att få stöd när behov identifieras. Detta har man arbetat med också under tidigare mandatperioder, och det arbetet finns också med i de här förslagen.
Det är viktigt att reformerna leder till att fler får det stöd de har rätt till och inte på något sätt minskar rätten till stöd i skolan. Miljöpartiet vill särskilt betona vikten av att elever med särskilt stödbehov får hjälp av behöriga lärare som har tillräckligt med tid och tillräcklig kompetens för att ge det stöd som behövs.
En grundförutsättning för att alla elever ska få det stöd de behöver är att lärarna i grunduppdraget har möjlighet att bedriva god undervisning med tid för planering och uppföljning. För att genomföra detta krävs förstås investeringar i utbildning, bland annat för lärare, speciallärare och specialpedagoger. Vi har inte riktigt sett de investeringarna under den här mandatperioden. Miljöpartiet delar därför den oro som många remissinstanser uttrycker för att bristande finansiering är en risk för att regeringens reformer inte kommer att ge avsedd effekt och för att eleverna helt enkelt inte kommer att få det stöd som de har rätt till.
En grundförutsättning för hög kvalitet på undervisningen i klassrummet är att den bedrivs av behöriga och legitimerade lärare och är baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är viktigt att också den undervisning som bedrivs i särskilda undervisningsgrupper eller enskilt håller hög kvalitet.
Jag delar den bild som presenterades i ett tidigare anförande, nämligen att vi alltför ofta ser att den som behöver mest stöd undervisas av en oerfaren lärare eller kanske till och med av en person som inte ens har utbildning för uppdraget.
En oro för reformens genomförande gäller kvaliteten på undervisningen. Skolinspektionens granskning av särskild undervisning i dag visar att centrala delar av undervisningen inte genomförs, utan eleverna lämnas ofta ensamma med skriftliga uppgifter och får inte stöd. Jag ser en risk för att denna typ av undervisning kommer att öka, utifrån den nya läroplanens syn på kunskap, som signalerar att eleven är en passiv mottagare av kunskap snarare än att vara aktiv i att bearbeta och behandla kunskap.
Risken för att eleverna i särskilda undervisningsgrupper inte undervisas av kvalificerade lärare är särskilt stor i kommuner som redan har lärarbrist. Det är viktigt att skolhuvudmännen har möjlighet att organisera stödundervisningen, med särskilda undervisningsgrupper och eventuellt anpassad skolgång, på bästa sätt utifrån de förutsättningar som finns lokalt – alltså att regeringen inte är inne och detaljstyr för mycket.
Något som bland andra Sveriges Elevkårer framför som viktigt i sammanhanget är att stödet måste anpassas efter elevens behov och att skolan parallellt behöver arbeta med de negativa effekter som undervisning enskilt eller i särskild grupp kan medföra. Att elevernas behov tas i beaktande på bästa sätt är särskilt viktigt, och det är grundat i funktionsrättskonventionen och barnkonventionen.
Läsa-skriva-räkna-garantin och de nationella proven ersätts nu med standardiserade tester som ska genomföras på höstterminen i trean för att identifiera elever som har behov av stöd i läsning, skrivning och matematik. Det viktiga kommer även i fortsättningen att vara, precis som när det gällde läsa-skriva-räkna-garantin, att när lärarna väl har identifierat ett behov av stöd kan rektorns svar inte vara att man inte har råd med det. Kärnan i det här är att det stöd som man identifierar ett behov av också måste ges.
Jag vill ge en sammanfattande kommentar till de stora reformpaket som vi debatterar de här veckorna. Det finns en överhängande risk för att de här reformerna inte leder till att elever blir bättre på att läsa, skriva och räkna eller att hantera de utmaningar de ställs inför. Risken är att det bara blir reformer för reformernas skull, för regeringen är inte beredd att göra de investeringar som krävs.
Det behövs skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever. Om kvaliteten ska öka måste eleverna mötas av behöriga lärare, speciallärare och specialpedagoger. Om regeringen inte gör den hemläxan innebär reformen att vissa elever i vissa delar av landet riskerar att få fler lektioner med obehöriga lärare och fler inställda lektioner. Så kan vi ju inte ha det!
Jag ser inte att regeringen tar detta på tillräckligt stort allvar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4, som handlar om att se till att stödet anpassas efter elevernas behov ur barnrätts- och funktionsrättsperspektiv.
(Applåder)
Anf. 106 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Låt oss först konstatera att grunden i svensk skola måste vara att alla skolelever ges samma förutsättningar oavsett var i landet de bor, oavsett deras socioekonomiska förutsättningar och oavsett deras psykosociala hälsa.
Vi välkomnar att regeringen har tagit fram politik på området stöd i skolan, och det finns mycket som vi kan instämma i. Men vi har också några synpunkter, varav en del ganska allvarliga.
Fru talman! I propositionen föreslår regeringen att bestämmelsen om att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt ska tas bort från lagens syftesparagraf. Vi anser att det är en farlig förändring som riskerar att försvaga synen på skolans kompensatoriska uppdrag. Bestämmelsen om att alla elever ska få stöd och stimulans för att nå sin fulla potential är en av de mest grundläggande principerna i svensk skola. Att flytta denna princip längre bak i skollagen signalerar för många en nedprioritering av detta centrala uppdrag, vilket inte är bra.
Fru talman! Regeringens förslag om stödundervisningen beräknas kräva drygt 3 000 nya lärare. Samtidigt har regeringen i en annan utredning, Tid för undervisningsuppdraget, presenterat förslag som kräver ytterligare nästan 6 000 lärare. Det finns alltså förslag till reformer som på totalen kräver 9 000 nya lärare.
Parallellt med dessa reformer har regeringen fattat beslut om att ta in färre studenter på lärarutbildningarna. Detta är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Regeringen bör, anser vi i Centerpartiet, skyndsamt återkomma med åtgärder för att säkerställa tillgången till behöriga lärare inom ramen för stödundervisningen.
Fru talman! Vi i Centerpartiet välkomnar förslaget att införa standardiserade tester för att tidigt identifiera elevers stödbehov i läs, skriv- och matematikutveckling. Det ligger i linje med Centerpartiets politik om att elever ska screenas återkommande för att skolan ska kunna upptäcka och möta varje elevs unika behov. Vi föreslår dock att denna ordning ska gälla för alla årskurser och inte endast vissa årskurser, som regeringen föreslår. Att upptäcka särskilda behov tidigt är helt avgörande för att rätt insatser ska kunna sättas in.
Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 6.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2025/26:UbU24
Webb-tv: Beslut: Förbättrat stöd i skolan
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godtar det som utskottet anför om regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:195 delpunkt 1 och avslår motion
2025/26:4035 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 2.- Reservation 1 (V, C)
Stödet till eleverna i skolan
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3994 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 2,
2025/26:4019 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 1, 3 och 4 samt
2025/26:4048 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkandena 1 och 4.- Reservation 2 (S)
- Reservation 3 (V)
- Reservation 4 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 0 105 1 SD 70 0 0 0 M 66 0 0 0 C 23 0 0 1 V 0 0 21 0 KD 19 0 0 0 MP 0 18 0 0 L 16 0 0 0 - 5 0 4 0 Totalt 199 18 130 2 Stödet till eleverna inom kommunal vuxenutbildning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:4019 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 5.- Reservation 5 (S, V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S, V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 106 0 0 SD 70 0 0 0 M 66 0 0 0 C 23 0 0 1 V 0 21 0 0 KD 19 0 0 0 MP 0 18 0 0 L 16 0 0 0 - 5 4 0 0 Totalt 199 149 0 1 Tillgången till behöriga lärare, speciallärare och specialpedagoger
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:4035 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 4 och
2025/26:4048 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 2.- Reservation 6 (C)
- Reservation 7 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (C) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 105 0 1 0 SD 70 0 0 0 M 66 0 0 0 C 0 23 0 1 V 21 0 0 0 KD 19 0 0 0 MP 0 0 18 0 L 16 0 0 0 - 6 0 3 0 Totalt 303 23 22 1 Finansieringen av regeringens förslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:4019 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 2 och
2025/26:4048 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 3.- Reservation 8 (S, V)
- Reservation 9 (MP)
Genomförande av standardiserade tester
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:4035 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 1 och
2025/26:4048 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 5.- Reservation 10 (C)
- Reservation 11 (MP)
Genomförande av stödundervisning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3994 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 1 och
2025/26:4035 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 3.- Reservation 12 (V)
- Reservation 13 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 106 0 0 0 SD 70 0 0 0 M 66 0 0 0 C 0 0 23 1 V 0 21 0 0 KD 19 0 0 0 MP 18 0 0 0 L 16 0 0 0 - 6 3 0 0 Totalt 301 24 23 1
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.