Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
Betänkande 2024/25:JuU29
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 20 maj 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Straffskalorna skärps för hot och våld mot offentligt anställda (JuU29)
Offentligt anställdas skydd mot bland annat hot och våld ska stärkas. Riksdagen sa ja till regeringens förslag om detta. Förslaget omfattar bland annat åtgärder som att straffskalorna ska skärpas och att det nya brottet förolämpning mot tjänsteman ska införas. Det ska också införas ett uttryckligt stöd för att i vissa fall utelämna beslutsfattares namn i skriftliga underrättelser om beslut.
Lagändringarna börjar gälla den 2 juli 2025.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2024/25:JuU29
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Straffskalorna skärps för hot och våld mot offentligt anställda
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.Proposition 2024/25:141
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:2233 av Johanna Rantsi (M) Hat, hot och våld mot offentliganställda
- Motion 2024/25:3370 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) med anledning av prop. 2024/25:141 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
- Motion 2024/25:3381 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) med anledning av prop. 2024/25:141 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-05-13
Trycklov: 2025-05-14
Betänkande 2024/25:JuU29
Alla beredningar i utskottet
Straffskalorna skärps för hot och våld mot offentligt anställda (JuU29)
Offentligt anställdas skydd mot bland annat hot och våld ska stärkas. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om detta. Förslaget omfattar bland annat åtgärder som att straffskalorna ska skärpas och att det nya brottet förolämpning mot tjänsteman ska införas. Det ska också införas ett uttryckligt stöd för att i vissa fall utelämna beslutsfattares namn i skriftliga underrättelser om beslut.
Lagändringarna föreslås börja gälla den 2 juli 2025.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-05-19
Debatt om förslag 2024/25:JuU29
Webb-tv: Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
Dokument från debatten
- Måndag den 19 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:118
- Protokoll 2024/25:118 Måndagen den 19 majProtokoll 2024/25:118 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
- Måndag den 19 maj 2025Talarlista 2024/25:20250519
Protokoll från debatten
Anf. 52 Petter Löberg (S)
Fru talman! Hot, våld och trakasserier mot offentliganställda är ett allvarligt problem. Ingen ska behöva utstå hot och våld på grund av sitt arbete. Denna typ av handlingar får inte tolereras. Beslutet vi har i kammaren i dag är en viktig signal att detta inte accepteras i ett demokratiskt samhälle.
När tjänstemän utsätts riskerar de att inte kunna utföra sitt arbete. Ledamoten Melin beskrev på ett förtjänstfullt sätt i förra inlägget – om förra betänkandet – hur hot påverkar människor ända in i benmärgen. Tack för den redogörelsen, ledamoten Melin!
I januari år 2020 infördes ett särskilt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet, med anledning av ett antal kravaller och oroligheter där inte minst polis och ambulanspersonal drabbades. Det är ett nytt gradindelat brott, och det har blivit ett antal fällande domar även i HD, faktiskt. Det har blivit ungefär fyra månaders fängelse i snitt för de här överträdelserna och brotten mot människor som gör sitt dagliga arbete.
I dag tar vi ett steg till – ett av flera på samma väg, kan man säga. Vi behandlar nu betänkandet Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m. Det bygger på regeringens proposition och en utredning som har benat igenom de här sakerna i grunden. Det ska sägas att vi initialt, när den här produkten började tas fram, också hade en liten dialog på departementet i den här frågan.
Det är väldigt välkommet, för det är tyvärr en alltmer sällsynt gäst i verkligheten. När SD och Tidöregeringen ska ta fram produkter förekommer det ganska lite dialog med oppositionen. Vi hade önskat lite mer av det. I detta fall var det dock en bra dialog initialt, och det ska ni ha kredd för.
Jag ska inte gå igenom det här, för det är er produkt och inte vår i grund och botten, men det handlar bland annat om ett helt nytt brott när det gäller förolämpning av tjänsteman. Man får väl nästan säga att det återinförs, eftersom detta är någonting som har funnits tidigare. Det finns också skärpta straffskalor och annat i detta. Syftet är glasklart: att skydda olika människor som i tjänsten arbetar för att bekämpa eller beivra brott.
Detta är en åtgärd som vi socialdemokrater stöder. Det finns vissa delar i det här förslaget som många remissinstanser har varit tveksamma till. Det gäller inte minst anonymisering av beslutsfattare och annat. Vi behöver följa detta väldigt noggrant framöver. Det här är inte enkel materia. Offentlighet och transparens är grundläggande i ett demokratiskt samhälle, och vi ska inte ta lätt på de sakerna.
Jag ska återkomma lite till vissa saker, men jag vill framför allt lyfta fram de fackliga remissyttrandena. Både LO, TCO och Saco har framför allt betonat att detta inte generellt sett ersätter arbetsmiljöfrågorna, utan det här måste ske på två ben. Vi riksdagspolitiker har ju en viss förkärlek för att jobba med straffrätten. Det är det naturliga för oss när vi stiftar lagar och så. Samhället är dock mer komplext, och arbetslivet är mer komplext.
Framför allt TCO och Saco är väldigt tydliga med att fokus inte bara får ligga på att straffa förövaren, utan det måste jobbas med brottsförebyggande och förebyggande insatser för att göra arbetsmiljön säker och bra på många sätt. Det går också att förebygga hot och våld på många sätt. Det har man under lång tid gjort tillsammans med fackföreningsrörelsen.
Vi har kunnat se att detta också kräver ökad bemanning, bättre resurser, förbättrade scheman och många andra saker som också bidrar till en bättre arbetsmiljö för personalen och som minskar utsattheten.
Fackförbundet ST, som organiserar väldigt många offentliganställda, är inne på samma linje. De lägger också fram en del konkreta förslag i sitt remissyttrande. Det handlar bland annat om ett nationellt inrapporteringssystem för att få bättre koll på hur problematiken ser ut när det gäller incidenter av hot och våld.
Det är detta som är härligt med det svenska remissystemet: Om man läser noggrant kan man hitta en del guldkorn som man naturligtvis kan bygga vidare på längre fram.
Fru talman! Socialdemokraterna stöder som sagt utskottets förslag. De som bär upp välfärden i samhället – rättsstaten, våra lärare, vårdpersonal, socialsekreterare, handläggare och poliser – har alla rätt att gå till jobbet utan att utsattas för våld, trakasserier och hot. Punkt slut. Det här angår dessutom hela samhällskroppen. Det angår oss alla.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet. Låt oss tillsammans och gemensamt se till att våra offentliganställda får ett starkare skydd – ett starkare skydd som de förtjänar – och att vi fortsätter att arbeta för en trygg arbetsmiljö.
Anf. 53 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! När vi häromveckan följde utvecklingen av det fruktansvärda trippelmordet i Uppsala blev samtidigt socialtjänstens lokaler i Södertälje beskjutna. Socialchefen sa då att det förmodligen hade att göra med den myndighetsutövning man jobbar med på avdelningen barn och ungdom. Motivet är fortfarande inte offentligt, men detta visar på en verklighet vi inte kan blunda för.
Vi behöver inse att den grova organiserade brottsligheten, men även enskilda individer, hotar vårt samhälle och att många delar av samhället angrips. Då behöver både resurserna och verktygen för de offentligt anställda och det vi hanterar i dag – skyddet av de offentligt anställda – vara likvärdigt.
Centerpartiet sa ja till det ökade skyddet för poliser förra året, och vi säger i dag ja till det skydd som föreslås till övriga offentligt anställda. Vi tycker dock att skillnaderna i skydd är alldeles för stora mellan olika grupper av offentligt anställda. Vi anser att fler ska höjas upp till polisens nivå, ifall de utsätts för samma typ och grad av hot.
Om socialsekreterare, miljöinspektörer, alkoholhandläggare, kronofogdar, kriminalvårdare och skatteinspektörer ska stå på barrikaderna tillsammans med poliserna mot den organiserade brottsligheten förtjänar de samma skydd.
Om vi ska hindra att barn rekryteras till gängen, hindra att bolag används som brottsverktyg och hindra den kriminella ekonomin att växa behöver hela samhället agera. Det som sägs i betänkandet är att det föreslagna skyddet ska riktas mot enskilda som handlar i affekt. Men är det något som den organiserade brottsligheten inte gör är det att handla i affekt. Tvärtom agerar de strategiskt, strukturera och, kalkylerat, och vi behöver göra detsamma.
Jag vill ta oss alla tillbaka ett år. Vi upplevde då, som nu, en våldsvåg, och justitieminister Gunnar Strömmer kallade, mycket uppskattat, företrädare för alla partier i justitieutskottet till Rosenbad för samtal om ökat skydd av poliser. Frågan snabbutreddes, snabbremitterades och snabblagstiftades. Centerpartiet ställde sig bakom förslaget. Jag sa för ett år sedan i talarstolen att vi gör det här för att vår demokrati och rättsstat ligger i vågskålen. De offentligt anställda och andra som utför offentliga uppgifter och myndighetsutövning kommer att vara helt avgörande i arbetet. Vi behöver därför skydda och värna de poliser och polisanställda som arbetar med de frågor som avsågs då. Vi behöver värna deras och deras anhörigas personliga säkerhet för att kunna bedriva en effektiv verksamhet, för att kunna rekrytera fler och för att genomföra den vällovliga utbyggnaden av svensk politik. Men detta gäller då som nu även andra offentligt anställda.
Jag sa också att vi behöver värna den öppenhet och transparens i offentligt beslutsfattande som gör vårt samhälle robust och rättssäkert. Att veta vem som fattar ett visst myndighetsbeslut är viktigt för den som beslutet rör och även för granskande medier. Det är viktigt för att kunna utesluta eller undvika jäv eller andra otillbörliga hänsyn.
Centerpartiet ansåg då, och anser nu, att det var skäligt att med rådande brottslighet göra ett undantag och införa särlösningen för polisanställda. Vi anser att det behöver göras nu. Vi sa förra året att det hade varit att föredra att behandla polisanställdas skydd samlat och gemensamt med andra grupper av offentligt anställda. Redan förra året fanns utredningen som dagens förslag grundar sig på, men den har inte hanterats med snabbhet. Den har kommit ett och ett halvt år senare, och det bidde i vissa delar en tummetott.
Precis som regeringen själv säger behöver hela samhället bekämpa den organiserade brottsligheten. Vi anser därför att det är rimligt att alla offentligt anställda ska få samma skydd i de fall att man bekämpar grov organiserad brottslighet och det finns en påtaglig risk för att den anställde eller någon närstående till denna utsätts för hot och våld – precis som för poliser. Det ska vara hotet och situationen som är lika, inte vad du har för yrke.
Detta ersätter inte arbetsmiljöarbete som behöver göras, men det kommer att behöva finnas i de svåraste fallen. Centerpartiet yrkar därför på ett tillkännagivande om att regeringen bör låta utreda ett bredare skydd för offentliganställda när det gäller exponering av beslutsfattares namn.
Jag vill samtidigt säga att vi anser att det skydd som införs är nödvändigt, och det finns tillfällen när skyddet är tillräckligt. Men det finns många tillfällen då det är för klent. De utsatta får med dagens beslut ett skydd genom att deras namn inte står på underrättelsen, men som flera remissinstanser har framfört kan man ringa och få namn via telefon eller begära ut handlingen med namn på beslutet. Sverige kan bättre än så här i vissa svåra situationer.
Centerpartiet ser i övrigt positivt på propositionens förslag om förtydligande av myndighetsutövning, om införande av brottet förolämpning av tjänsteman, om att fler brott kan ingå i olaga förföljelse, om viss ökad sekretess och om skärpta straffskalor. Det är bra och nödvändiga lagförslag.
Men för att få ett mer likvärdigt skydd för offentligt anställda yrkar jag bifall till reservation 2.
Anf. 54 Katja Nyberg (SD)
Fru talman! Som polis vet jag vad det innebär att arbeta i frontlinjen, att varje dag möta människor i kris, att fatta svåra beslut i pressade lägen och att samtidigt bära ansvaret för både rättssäkerhet och trygghet.
Jag vet också hur det känns att bli utsatt för hat, hot och angrepp – en verklighet som blivit allt vanligare för såväl poliser som andra tjänstemän. Socialsekreterare, lärare, sjukvårdspersonal och andra tvingas utöva sitt ämbete i en allt hårdare och mer aggressiv verklighet.
Det handlar om socialsekreteraren som utreder ett barnärende eller om sjuksköterskan på akuten som vägrar skriva ut ett intyg på felaktiga grunder. Inte sällan handlar det om hot som tidigare inte varit straffbara: antydningar, ”varningar” eller påstötningar riktade mot polisers barn, hemadresser eller fordon. Det är hot som går igenom uniformen. De är utstuderade och precis så vaga att de undgår dagens lagstiftning, men de är ändå tillräckligt allvarliga för att skapa rädsla och självcensur.
Fru talman! Det är ett djupt demokratiskt problem när offentliganställda tvekar att fatta beslut av rädsla för repressalier. När tjänstemän undviker att fullfölja sitt uppdrag, inte av ovilja, utan av rädsla för hot mot sig själva eller sina familjer, då vacklar grundpelarna i vårt samhälle.
Det är därför glädjande att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu lägger fram ett helt paket av lagändringar för att skapa ett starkare skydd för dessa personer. Betänkandet innehåller flera viktiga åtgärder.
För det första moderniseras och skärps det straffrättsliga skyddet i brottsbalken. Straffen för våld och hot mot tjänsteman skärps, och det är ett tydligt svar på att detta inte är bagatellartade brott. Det är en viktig signal till gärningspersonerna. Det är också en viktig signal till alla offentliganställda: Staten står bakom er.
För det andra införs ett helt nytt brott, nämligen förolämpning mot tjänsteman. Det kan låta trivialt för den som aldrig har blivit utsatt. Men som polis vet jag att en till synes ”enkel” förolämpning kan vara startskottet på ett händelseförlopp som totalt urartar. Det är inte rimligt att poliser förväntas tåla kränkningar i tjänsten som ingen annan skulle behöva acceptera. Genom att göra detta till ett självständigt brott får vi ett verktyg som tidigare saknats, och det gäller både preventivt och operativt.
Fru talman! Ytterligare en viktig reform är att det blir möjligt att utelämna beslutsfattares namn i vissa myndighetsbeslut. Det är ett väl avvägt steg – inte för att minska transparens utan för att skydda individer som riskerar att utsättas för brott.
Vi har sett exempel där myndighetsanställda kartläggs av kriminella, ibland som en del av den organiserade brottsligheten, för att påverka beslut eller skrämma till tystnad. Jag noterar att Centerpartiet och Miljöpartiet i sina reservationer uttrycker oro för rättssäkerheten eller att lagförslagen saknar evidens. Låt mig då vara tydlig. Det är inte rättssäkert när en socialsekreterare vägrar ta ett barn i skydd eller när en tjänsteman inte vågar fatta rätt beslut av rädsla för repressalier. Då har vi i praktiken fått ett parallellsamhälle där hot trumfar lag. Det är det som är den verkliga rättsosäkerheten.
Fru talman! Det är också glädjande att regeringen nu slutbehandlar flera av riksdagens tidigare tillkännagivanden, bland annat om att polisers personuppgifter ska ges ett starkare skydd. Detta är något Sverigedemokraterna har drivit länge. Jag har själv sett hur kollegor hängts ut med namn och adress i sociala medier, ibland bara timmar efter att de fattat ett ingripandebeslut.
Jag vill också nämna att skyddet nu utökas till studenter vid polisutbildningen. Det är avgörande att framtidens poliser vågar fullfölja sin utbildning utan att riskera att bli uthängda redan innan de har satt på sig uniformen.
Fru talman! Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Kriminella nätverk växer, hoten mot samhällets representanter blir allt mer sofistikerade och vi ser hur staten utmanas på bred front. Då måste vi rusta oss. Då måste vi se till att de som bär upp det offentliga Sverige, från domare och åklagare till lärare och vårdpersonal, känner att de har samhällets stöd. Med detta lagstiftningspaket tar vi ett viktigt steg i den riktning där hederliga och hårt arbetande människor sätts i främsta rummet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 55 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Jag begärde replik med anledning av att ledamoten i talarstolen sa bland annat att detta förslag till beslut innebär att socialsekreterare kan fatta beslut anonymt. Men det innebär inte detta förslag, utan det handlar om att man i underrättelsen om beslutet kan utelämna beslutsfattarens namn. Däremot går det relativt lätt att ta del av det genom att begära ut handlingen eller ringa och fråga. I propositionen står det också att det är för att hindra dem som är i affekt när de får underrättelsen, så att det ska hinna dämpas.
Jag vill höra ledamotens reflektion på den invändningen, för att se om vi har samma syn på det.
Ledamoten nämnde också Centerpartiets invändningar mot sådan här lagstiftning. Jag uppfattar att vi alla har stor respekt för offentlighetsprincipen och för att man ska veta vem som fattar besluten. Det lyfter i stort sett samtliga partier upp.
Centerpartiet har dock sagt precis samma sak som vi sa när det gäller den lag som kom på plats förra året och som gav poliser skydd. Den stod vi bakom eftersom vi tycker att den är behövlig. Men vi ser att fler grupper har samma behov av skydd. Här är Sverigedemokraterna dock i en helt annan sits. Med dagens proposition säger de: Nej, det skyddet behövs inte.
Jag vill därför fråga ledamoten hur de ser på skyddet för socialsekreterare, inspektörer och andra som vi anser behöver ett starkare skydd.
Anf. 56 Katja Nyberg (SD)
Fru talman! Självklart måste även övriga individer få skydd. Men jag vill backa bandet lite.
Centerpartiet har faktiskt röstat nej till det här förslaget tidigare, när det gäller skydd för såväl poliser som lärare och vårdpersonal. Men nu säger man att tryggheten ska stärkas. Jag undrar varför man inte röstade ja till förslaget första gången.
Jag uppfattade inte riktigt frågan gällande socialtjänsten. Menar du att det inte var tillräckligt skydd för dem som arbetar där, Ulrika Liljeberg? Jag antar att du får förtydliga det i din nästa replik.
Anf. 57 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Förra året föreslog regeringen ett skydd för poliser när det finns ett påtagligt hot mot dem själva eller deras anhöriga när de jobbar mot grov organiserad brottslighet. Vi anser här i dag – det är också vårt förslag – att det skyddet ska ges även till andra, bland annat socialsekreterare, miljöinspektörer och kronofogdar när det på samma sätt finns en påtaglig fara för tjänstepersonen eller dennes anhöriga.
Det är dock inte det förslag som Sverigedemokraterna står bakom här i dag. I det har poliserna absolut det starka skyddet, men det enda skyddet socialsekreterarna ges i denna proposition och detta förslag är att deras namn inte finns med i underrättelsen. Men man kan snabbt ringa och fråga, för att ta del av vem som fattat beslutet.
Ofta hänvisar man i den här kammaren till gamla och kommande mandatperioder. Men jag försöker se till att vi ska vara här och nu. Jag undrar varför Sverigedemokraterna inte vill ge socialsekreterare och andra offentligt anställda det skydd som ledamoten uppenbarligen säger att man vill ge dem. Varför är man inte för det i dag? Varför vill man ge socialsekreterarna ett betydligt svagare skydd än man gav poliserna förra året, när de befinner sig i samma situation, med samma hot?
Anf. 58 Katja Nyberg (SD)
Fru talman! Sedan jag kom in i riksdagen 2018 har vi drivit den här frågan. Då var vi i opposition och fick inte igenom det. Då ville regeringen inte att lagförslaget skulle gå igenom. Men nu får vi äntligen igenom det.
Det kanske kan tyckas otillräckligt i vissa delar. Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning som vi har jobbat fram. Nu får vi äntligen igenom det med den här regeringen och Tidöpartierna. Det kom inte till stånd 2018. Redan då höll vi på och kämpade. Det är först nu det kommer, med den nya regeringen.
Det är ett steg i rätt riktning. Men det kan säkert finnas flera möjligheter att utveckla det. Det behöver inte betyda att vi säger nej till att det kommer att bli ett utökat skydd. Det får vi se. Men jag tycker att det är ett stort steg att vi äntligen får igenom detta och definitivt för poliser. Det hån och hat och de trakasserier som poliser får utstå urartar många gånger totalt. Det gör att poliser inte vågar utföra sina jobb. Det gäller självklart också socialsekreterare, lärare och så vidare. Det finns möjlighet att titta vidare på det. Man behöver inte säga att det är totalt stopp.
Men jag vill definitivt påpeka att det är ett viktigt steg vi har tagit nu – tack vare Tidöpartierna.
Anf. 59 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Miljöpartiet anser att offentliganställda ska ha ett starkt skydd mot våld, hot och trakasserier. Vi delar regeringens bild av att detta är ett allvarligt problem och att samhället måste agera för att stärka skyddet för dem som arbetar i samhällets tjänst. Men vi ställer oss inte bakom regeringens föreslagna straffskärpningar eller införandet av det nya brottet förolämpning av tjänsteman.
Miljöpartiet har tidigare varit med och genomfört ett flertal straffskärpningar, exempelvis avseende vapenbrott, våldtäkt och rekrytering av unga till kriminella gäng. Vi har också ställt oss bakom några av den här regeringens förslag om att stärka det straffrättsliga systemet, till exempel när det gäller skyddet av journalister. Det behandlades i proposition 2022/23:106 och handlade om att införa en särskild straffskärpningsgrund för brott mot den som yrkesmässigt bedriver journalistik. Det skiljde sig från det förslag som nu ligger på bordet på så sätt att detta innebär mer generella straffskärpningar.
Det är tydligt att åsikterna i frågan går isär. När vi diskuterade hur vi skulle ställa oss till förslagen tog vi som vanligt del av hur olika remissinstanser ställt sig. Flera fackförbund har ställt sig bakom förslagen om straffskärpningar. Andra har valt att inte ta ställning. Bland andra Civil Rights Defenders och Sveriges advokatsamfund menar att de föreslagna straffskärpningarna varken är ändamålsenliga eller har stöd i forskning och erfarenhet.
På ett principiellt plan kan det ifrågasättas om skärpta straff minskar offentliganställdas utsatthet i realiteten. Vi bör även ha i åtanke att straffets avskräckande effekter är omdiskuterade. Det har också framhållits av till exempel Institutet för mänskliga rättigheter och Stockholms universitet.
Mot den bakgrunden delar Miljöpartiet inte regeringens bedömning att det krävs skärpta straff för den typ av brottslighet som uppmärksammas i propositionen. Om straffen för våld, hot och angrepp mot tjänsteman ska skärpas anser vi att de ska vara effektiva och evidensbaserade. Vi och flera remissinstanser anser att det inte är fallet här. Vi saknar också en bedömning av straffskärpningarnas proportionalitet.
Fru talman! Vi är även kritiska till att regeringen föreslår en ökad överlappning mellan straffskalorna för brott av normalgraden och grova brott, trots att det i andra lagstiftningssammanhang har förordats en minskad överlappning för gradindelade brott för att säkerställa att hela straffskalan används.
De senaste åren har ett stort antal lagändringar som inneburit straffskärpningar och obligatorisk häktning i flera fall föreslagits och trätt i kraft. Det tillsammans med de utökade befogenheter som brottsbekämpande myndigheter har fått och föreslås få innebär att den allmänna repressionsnivån har ökat.
Mot den bakgrunden anser vi att det behöver göras en samlad genomlysning av straffskalorna i brottsbalken innan ytterligare skärpningar genomförs. Samma krav har framförts av bland andra Civil Rights Defenders. Om lagstiftaren fortsätter att höja straffen för enskilda brott utan att göra en samlad översyn finns det risk att systemet blir osammanhängande och att påföljder för olika brott inte längre står i rätt proportion till varandra.
Fru talman! Om det föreslagna nya brottet förolämpning av tjänsteman säger Journalistförbundets ordförande i en intervju: ”Det nya brottet innebär en inskränkning av yttrandefriheten. Det är en väldigt stor sak att göra. Idag är förtal brottsligt. Men här vill man gå längre. Det är viktigt att man ska kunna kritisera myndigheter och myndighetsutövning även i problematiska ordalag.”
Flera fackförbund är i stället positiva till förslaget om den nya lagen, medan Civil Rights Defenders är starkt kritiska. Åsikterna går som sagt ganska kraftigt isär i den här frågan. Civil Rights Defenders skriver bland annat i en kommentar: ”Tjänstemän omfattas redan av det straffrättsliga skyddet mot förolämpningar i brottsbalkens femte kapitel. Det nu föreslagna brottet blir närmast en så kallad kvalificerad variant av förolämpningsbrottet med en något strängare straffskala.”
Det är av yttersta vikt att lagändringar som innebär kriminalisering föregås av en djupgående och nyanserad analys av hur dessa kan komma att inskränka mänskliga rättigheter. Utredningen har inte analyserat vilka potentiella konsekvenser införandet av detta brott kan få i yttrandefrihetshänseende.
I en rättsstat är det grundläggande att enskilda upplever att de kan kritisera myndighetsutövning även i mindre väl valda ordalag, och vi menar att det inte går att bortse från risken att det nya brottet kan dämpa benägenheten att framföra även motiverad kritik av myndighetsutövning och myndighetsbeslut. Stor försiktighet bör iakttas när en kriminalisering av yttranden övervägs, i synnerhet då det är fråga om yttranden som förekommer inom ett ojämnt maktförhållande.
Efter att ha tagit del av de olika ståndpunkter som finns gällande de här förslagen har vi – även om åsikterna som sagt går isär – landat i att vi vill avslå förslagen.
Fru talman! Som bland annat fackförbundet ST framhåller är hårdare straff inte en helhetslösning när det handlar om att motverka våld, hot och trakasserier mot offentliganställda. Det är i huvudsak andra typer av åtgärder som behövs för att åstadkomma ett starkare skydd och få bukt med detta omfattande problem. Jag tror att vi alla är eniga om att det här är djupt problematiskt och någonting vi försöker komma till rätta med. ST pekar särskilt på att mycket kan göras med utgångspunkt i arbetsgivarens arbetsmiljöansvar och i syfte att stärka medarbetarskyddet. Det instämmer Miljöpartiet i.
Vi menar också att förslaget att en skriftlig underrättelse om beslut inte ska behöva innehålla uppgift om en beslutsfattares namn om det kan befaras att personen utsätts för hot, trakasserier eller annan allvarlig olägenhet kan ha en effekt men att det kan ifrågasättas om det är en tillräckligt effektiv åtgärd att utelämna namnet. Detta hörde vi just ett meningsutbyte om mellan Sverigedemokraterna och Centern.
Miljöpartiet menar att den här åtgärden borde utvärderas. Vår reservation och invändning mot just den här delen av förslaget handlar alltså inte om att vi inte vill se detta utan om att vi ifrågasätter om det är effektivt nog och att vi vill se en utvärdering av det.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 60 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Under alldeles för lång tid har kriminella utan konsekvenser hånat, förlöjligat och förnedrat poliser – ofta med mobilkamera i hand och publik i bakgrunden. Det är ett rent dominansbeteende i områden där statens makt på riktigt är utmanad. Unga människor fostras i och med detta till att skratta åt lagen och se ned på svenskt rättsväsen. Detta måste vi sätta stopp för.
Därför inför vi ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman. Lagen träder i kraft redan den 2 juli. I mångt mycket återinför vi det tidigare brottet missfirmelse mot tjänsteman, som tyvärr avskaffades på det vänsterradikala 1970-talet.
Poliser ska tåla mycket och iaktta självbehärskning, men poliser ska inte ägna sig åt missriktad tolerans mot samhällsfiender som hotar vår demokratiska samhällsordning och vårt lagstyre. Dessa ska polisen ingripa resolut mot, rapportera för brott och om nödvändigt omedelbart omhänderta. I stället för att dra sig tillbaka under haglande glåpord ska polisen agera med fasthet och markera vem som bestämmer. Detta har ett viktigt signalvärde.
Som tidigare polis är jag mycket stolt över att i dag stå här i riksdagens talarstol och presentera denna lagstiftning. Sverige ska vara ett land med både lag och ordning.
Fru talman! Det handlar lika mycket om att upprätthålla respekten för och skyddet av andra, såsom ordningsvakter, vårdpersonal, lärare, socialsekreterare med mera. Vi gör detta därför att utvecklingen kräver det. Det är inte en fråga om att skydda lättkränkta individer, utan det handlar om att värna vår gemensamma demokratiska ordning.
Det är självklart inte så att minsta lilla förolämpning nu blir straffbar. Många poliser, socialsekreterare och andra tjänstemän arbetar med och nära människor som befinner sig i utsatta situationer där det kan finnas koppling till exempelvis missbruk eller psykisk ohälsa. Alla uttalanden som syftar till att förarga eller reta upp någon omfattas inte av straffansvar enligt den nya lagen, utan det bör krävas att uttalandet träffar den angripne på ett mer personligt plan.
Smärre angrepp på självkänslan eller värdigheten som den enskilde rimligen ska kunna tåla omfattas alltså inte. Enstaka uttalanden i affekt som snarare ger uttryck för egen ilska eller exempelvis fysisk smärta kommer inte heller i fortsättningen att utgöra brott. Det förutsätts alltså en viss tolerans i tjänsteutövningen för att personer som blir föremål för ingripanden eller andra beslut kan ge uttryck för sina känslor på ett sätt som inte är helt genomtänkt. Det här är fullt rimligt.
I många fall förekommer dock förolämpningar som är ett problem både genom att de stör polisernas tjänsteutövning i stunden och genom att de stärker de kriminellas maktställning i utsatta områden. Utredningen som ligger till grund för lagförslaget beskriver särskilt hur kvinnliga polisanställda utsätts för grova förolämpningar.
När poliser utsätts för grova förolämpningar utan att något ingripande sker skapar det också en osäkerhet och en otrygghet hos allmänheten, och även detta lyfts fram i den nämnda utredningen. Jag tycker att det är beklagligt att höra politiker från vänsterkanten stå här och helt ignorera dessa uppenbara problem. Trakasserier mot poliser utgör inte heller bara ett angrepp mot den enskilde utan även mot allmän verksamhet. Därför faller det nya brottet under allmänt åtal.
Fru talman! Vi gör dessutom mer. Vi skärper straffen för våld och hot mot tjänsteman, särskilt vid grova brott. Vi utvidgar skyddet så att även tjänstemäns närstående omfattas. Vi gör det möjligt att i vissa fall utelämna beslutfattares namn i underrättelser för att skydda dem från hämndaktioner.
Vi stärker nu rättsväsendet och det offentliga på flera sätt så att de som företräder det offentliga ska kunna stå emot de starka kriminella krafterna. Den som representerar staten ska kunna göra sitt jobb utan att känna fruktan. Detta ska åter bli en självklarhet.
Anf. 61 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Jag vill inleda replikskiftet med att påminna om att Centern står bakom alla förslag i dag, bara så att det inte råder några tvivel om det. Det här är bra och nödvändiga förslag till beslut.
Jag uppskattar också det stora engagemang som ledamoten visar för poliser och andra offentligt anställda. Det är det många som gör här i debatten; det råder det ingen tvekan om.
Centerpartiet har dock ett förslag om att skyddet mot övriga offentligt anställda, inte bara poliser, behöver stärkas. Det behöver bli betydligt robustare och starkare än det blir med vad som föreslås i dag. Jag undrar hur ledamoten och Moderaterna ser på detta, liksom hur ledamoten motiverar den diskrepans som finns och som ger sämre skydd för vissa som jobbar för staten. Jag uppskattade verkligen att ledamoten lyfte att de som jobbar för staten ska ha bra förutsättningar, men jag undrar varför det är så stora skillnader när det gäller skydd.
Anf. 62 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Jag vill på motsvarande sätt tacka ledamoten för Centerpartiets tydliga ställningstagande för den här propositionen. Det gläder mig att höra att Centerpartiet anser att detta är just både bra och nödvändigt.
Jag har stor respekt för ledamotens kunnande i de här frågorna. Det är inte det mest konstruktiva att de synpunkterna diskuteras här och nu, när beslutet om en ny lag ska fattas i morgon.
Det bästa hade varit om Centerpartiet varit en del av de diskussioner och förhandlingar som har pågått under lång tid för att utforma denna och mycket annan lagstiftning.
I stället väljer Centerpartiet att sitta vid sidan av med armarna i kors och inte vilja samarbeta med den moderatledda regeringen som gör detta och mycket annat, och som är absolut öppen för Centerpartiets stöd för diskussion och förhandling om lagförslag.
Det är Centerpartiet som har valt att inte vara en del av processen genom att man inte vill stötta den moderatledda regeringen och Ulf Kristersson som statsminister.
Jag skulle vilja vända på frågan och helt enkelt ställa en motfråga. Var det verkligen så klokt av Centerpartiet? Var det bästa sättet att konstruktivt försöka påverka, så att vi ska stå här och ha replikskiften i sista minuten i stället för att vara en del av regeringssamarbetet? Vore det inte bättre att framöver i stället stödja den moderatledda regeringen?
Anf. 63 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Vad gäller hela regeringskonstellationen har den nuvarande regeringen och regeringskonstellationen mandat den här mandatperioden ut. Hur nästa regering och regeringsunderlag ser ut är det väljarna som avgör i valet nästa september. Jag tänker att vi lägger detta därhän och avvaktar det.
Vad gäller processen får man laga efter läge. Eftersom Centerpartiet den här mandatperioden inte är en del av regeringsunderlaget gjorde vi det vi tycker att vi behövde göra för att öka skyddet för fler offentligt anställda.
Vi lyfte fram det i de överläggningar som regeringen bjöd in till förra året i april. Vi lyfte fram det i det anförande som jag hade för ett år sedan, så att det skulle vara tydligt vad Centerpartiet tycker. Vi skrev in det i den följdmotion som vi har skrivit till propositionen.
För säkerhets skull lyfte jag fram detta i mitt anförande för att påminna om att vi sa detta redan för ett år sedan, och vi har skrivit det i en följdmotion. Ändå lägger regeringen fram ett förslag som vi bedömer inte ger tillräckligt skydd för de viktiga tjänstepersoner i staten som ska göra ett jobb mot den grova organiserade brottsligheten.
Jag tycker ändå att Centerpartiet har gjort det vi har kunnat utifrån den parlamentariska situation som råder. Vi lyfte fram frågan för ett år sedan både internt och externt. Vi har lyft fram det i följdmotioner, och vi har lyft fram det i dag.
Ändå väljer den moderatledda regeringen att inte ge de offentligt anställda som står på barrikaderna mot den grova organiserade brottsligheten ett skydd. När de utsätts för ett påtagligt hot om våld eller skada på sig själv eller närstående får de inte det skyddet. Jag undrar varför ledamoten inte vill ge dem det.
Anf. 64 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Det handlar inte så mycket om vad jag vill och inte vill göra. Nu har detta föregåtts av ett utredningsdirektiv, en utredning som har remitterats och därefter en lagrådsremiss, och sedan har en proposition skrivits fram.
Jag tar fasta på det ledamoten sa här inledningsvis om att detta är bra och nödvändigt. Med det sagt finns det som med all lagstiftning med säkerhet en förbättringspotential.
Jag har mycket stor respekt för ledamotens kompetens, bakgrund, erfarenhet och kunnande. Jag hoppas att det kommer till nytta i ett närmare samarbete framöver.
Jag kan också konstatera att det blir väldigt svårt att åstadkomma någonting mer och ytterligare förbättringar med de andra som har deltagit i debatten här i dag. Vi hörde Miljöpartiets företrädare gå upp i debatten och uttrycka väldigt stark kritik mot stora delar av lagstiftningen.
Detta replikskifte tydliggör två saker, nämligen hur viktigt det är med en fortsatt konstruktiv dialog och att vi ständigt fortsätter att utveckla lagstiftningen. Det behöver vi fortsätta med nästa mandatperiod.
Vi har påbörjat ett systemskifte denna mandatperiod. Det kommer vi att behöva fullfölja under nästa mandatperiod. Där behövs alla goda krafter i Sveriges riksdag. Men tyvärr hittar vi inte dem på vänstersidan i svensk politik.
Anf. 65 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Jag antar att det är jag som är politikern på vänsterkanten, som ledamoten hänvisade till.
Tidigare i ett annat replikskifte nämndes att det är jättebra med en konstruktiv dialog. Det är viktigt med saklighet när vi debatterar svåra förslag. Därför undrar jag inledningsvis hur ledamoten uppfattade mitt inlägg.
Uppfattade ledamoten det som att jag och Miljöpartiet menar att de brott som vi diskuterar här i dag inte är allvarliga, inte någonting som samhället borde bry sig om och inte någonting som det är viktigt att vi vidtar träffsäkra åtgärder mot för att komma till rätta med? Vad det detta som ledamoten ansåg att jag sa? Det var nämligen inte det jag sa.
Jag försökte i mitt anförande att vara icke-konfrontatorisk och visa på svåra avvägningar som lagstiftaren alltid behöver göra. Man behöver iaktta stor försiktighet när man kriminaliserar nya områden eller som här återkriminaliserar ett område och vara säker på att man vidtar åtgärder som man tror kommer att få så många bra effekter som möjligt och så lite negativa effekter som möjligt.
Området mänskliga rättigheter är ofta präglat av att man viktar olika intressen mot varandra. Så är fallet även här. Det tänker jag är förklaringen till att så många av de remissinstanser som annars ganska ofta är överens inte har varit överens i den här frågan.
Det splittrar oppositionen på vänsterkanten, även om jag misstänker att Centerpartiet kanske inte känner sig träffat av beteckningen vänsterkanten. Men den samlade oppositionen har olika uppfattningar. Det tänker jag också visar på att vi har gjort olika avvägningar. Men det är ingen som menar att detta är något som är oviktigt eller någonting som vi inte bryr oss om.
Anf. 66 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Som så ofta kan det finnas en samsyn om att det existerar ett problem. Det som ofta skiljer högersidan från vänstersidan är orsaksanalysen av problemet, vad det beror på och vad som är en lämplig och effektiv lösning.
Jag konstaterar att det finns ett väldigt tydligt mönster. Vi på högersidan ser att individen har ett stort eget ansvar, att våra gärningar ytterst beror på våra värderingar och att vi har en fri vilja. På vänstersidan fråntar man alldeles för ofta individerna deras ansvar och skyller på strukturer och socioekonomiska faktorer.
När det kommer till lösningar ser vi att vi har haft en enormt slapp straffrätt. Polisen har varit bakbunden och har haft alldeles för få befogenheter. Det kommer inte minst till uttryck i just att poliser tvingas stå med huvudet hängandes när de får glåpord som haglar mot dem. De får sedan sätta sig i bilen och åka därifrån med svansen mellan benen.
Det är ingen slump att det förhåller sig på det sättet. Det är beslut som har fattats i riksdagen som har inneburit att polisen har varit alltför begränsad i vad de kan ingripa mot.
Om det finns något parti i riksdagen som i störst utsträckning har varit en motståndare till alla de förändringar som krävs, allt det som systemskiftet innebär, är det Miljöpartiet. Det kommer också väldigt tydligt till uttryck i det anförande vi nyss hörde här.
Förstår jag ledamoten rätt att hon är positiv till att vi nu inför ett nytt brott, förolämpning mot tjänstemän, så att polisen inte ska behöva tvingas lämna en plats och låta de kriminella statuera sin makt utan i stället kan ingripa resolut?
Anf. 67 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Det är väldigt tydligt att jag måste bli tydligare. Jag tyckte att jag var överdrivet tydlig i mitt anförande. Som framgår av vår reservation stöder vi inte förslaget. Det antar jag att ledamoten har noterat.
Vad det inte betyder är att vi inte bryr oss om saker som att komma till rätta med svåra samhällsproblem och brottslighet. Jag gav också ett flertal exempel på när Miljöpartiet har stått bakom olika åtgärder – och också självt varit med och drivit fram dem i regering – som också handlat om straffskärpningar. Det är alltså inte så att Miljöpartiet konsekvent är emot straffskärpningar eller, för den delen, kriminalisering. Det jag försökte lyfta fram är att man måste väga olika intressen mot varandra när man lagstiftar på nya områden och beslutar om straffskärpningar.
Från högersidan – om vi nu ska ha det här tilltalet mot varandra – tycker jag att det ofta finns ett missförstånd när man pratar om strukturer. Att se strukturer och att människor påverkas av dem är inte samma sak som att frånta individen eget ansvar. Det är däremot någonting som kan vara till hjälp när man försöker identifiera vilka personer som till exempel kan vara i riskzonen för att hamna i kriminalitet.
Jag träffade nyligen två poliser från Noa som höll på med ett projekt som hette Rätt Kurva, som jag tyckte var en fantastisk verksamhet. Den bygger ganska mycket på att man ser strukturer och att man kan identifiera riskgrupper. Personer som har vissa egenskaper och bakgrundsvariabler löper rent statistiskt en ökad risk för att hamna i kriminalitet. Hur kan vi motverka det? Det är ett fantastiskt arbete som kräver att man ser struktur, och det fråntar inte individerna ansvar.
Vad gäller straffskärpningar tycker vi att det är viktigt att de är träffsäkra och att man kan påvisa att de får effekt. Vi vill alla att vi ska komma till rätta med kriminaliteten. Färre personer ska begå brott från början. Därför är förebyggande arbete väldigt viktigt. De straff som sedan utdöms ska vara proportionerliga och också ha effekt så att brottsligheten minskar.
Anf. 68 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Effekt, avslutade ledamoten med. Det är viktigt att lagstiftning som vi beslutar om här inne har en effekt.
En effekt av förslaget blir att möjligheterna ökar för poliser att ingripa när rättsväsendet och vår demokratiska samhällsordning utmanas av samhällets fiender. När statens makt är utmanad på riktigt – när det står unga i utsatta områden och ser på hur grovt kriminella hånar polisen och jagar bort dem därifrån – är det ett reellt problem, som vi löser med den här lagstiftningen. Att poliser kan omhänderta de här individerna och visa vem som bestämmer har ett oerhört viktigt symbolvärde. Uppenbarligen ser inte Miljöpartiet behovet av det, och jag beklagar detta.
Den typen av viktig och nödvändig repression står inte på något sätt i motsatsförhållande till det sociala brottsförebyggande arbete som ledamoten beskriver. Ledamoten nämnde ett projekt inom polisen som har en tysk förlaga med namnet Kurve Kriegen, där man samarbetar med socialtjänst och föräldrar för att se till att få barn på rätt väg i livet. Man ska se till att de utvecklar goda, sunda värderingar och en moral som innebär att de inte låter sig imponeras av de grovt kriminella och att de definitivt inte låter sig ledas till att delta i den här typen av angrepp på ordningsmakten.
Men när det senare fallerar måste det förra finnas där. Vi behöver en kraftfull social brottsförebyggande politik och en polis med kraftfulla befogenheter. Miljöpartiet motarbetar konsekvent det senare. Det är naivt, och med tanke på den inre säkerhetskris vi har i Sverige är det direkt farligt.
Anf. 69 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Det vi diskuterar nu är att försöka skydda offentliganställda och begränsa den utsatthet för våld, hot och trakasserier som de riskerar.
Det är uppenbart att frågan är svår, och det är inte självklart hur vi ska hantera den. Det handlar om hur vi ska kunna skydda grundläggande principer om objektivitet, legalitet och likabehandling och att de inte får sättas åt sidan. Detta är grundläggande principer i en demokrati och en rättsstat.
Jag medger gärna att det har varit mycket diskussioner inom Vänsterpartiet om hur vi ska förhålla oss till förslaget. Vi har å ena sidan remissinstanser som har sagt att det riskerar att utmana mänskliga rättigheter, å andra sidan ett antal fackföreningar som markerar att vi behöver de här reformerna. Det är inte självklart hur vi ska välja, men vi har faktiskt valt att i högre grad följa de fackliga rösterna.
Sedan gäller det, vilket jag tror att vi kan vara ense om, att vi följer rättsutvecklingen väldigt noga. Det finns också några saker som vi kanske kan vara mer överens om än andra. Att kunna dölja uppgifter om personnamn när man underrättar om beslut är en åtgärd som jag tror är bra – sedan kan vi diskutera om den är tillräcklig. Det gör inte att vi åsidosätter möjligheterna till insyn eftersom det går att få fram uppgifter om vem tjänstepersonen var. Men det blir i alla fall en viss fördröjning så att den som är upprörd över ett beslut hinner fundera lite till innan man agerar på något fräckt eller trakasserande sätt.
Jag tror också att det kan vara viktigt att vi har personuppgifter som är skyddade när det handlar om personalärenden och till exempel poliser i utbildning. Jag tror inte att vi ska utmana systemet och göra det alltför lätt att klassificera folk och sedan spåra dem i deras hem och privatliv.
Den svåra frågan är på sätt och vis den som handlar om förolämpning mot tjänsteman – någonting som är vanligt. Jag har arbetat inom lokalpolitiken tidigare, framför allt inom socialtjänsten, och jag har haft mycket kontakter med kriminalvården. Där finns en stor utsatthet för detta, och det blir ibland näst intill en never-ending story där någon hela tiden trakasserar men gör det på ett sätt som inte når upp till de klassiska brottskategorierna. Det skulle behövas en möjlighet att markera något bättre och kanske få stopp på ett sådant beteende.
Det finns också anledning att se vad regeringen skriver i propositionen och vad syftet är med det här. Det handlar inte bara om att någon kastar ur sig en oförskämd kommentar, utan det ska ha ett större djup för att kunna hamna i detta. För straffansvar ska det typiskt sett kunna förutsättas att det är opåkallade påhopp och angrepp som träffar tjänstemannen – som man föredrar att skriva i propositionen, men jag föredrar att säga tjänstepersonen – på ett mer personligt plan. Det kanske inte enbart riktar sig mot den enskilde utan också mot anhöriga och barn, och den som är utsatt blir orolig för vad som ska kunna följa om man inte lyder den som trakasserar.
Det kan också vara sådant som är grovt kränkande därför att det anspelar på att tjänstepersonen har fattat beslut utifrån sitt etniska ursprung, sin sexuella läggning, sin könstillhörighet, ett funktionshinder eller något annat särpräglat drag som personen i fråga har. Det är angrepp som är djupt kränkande och som inte har att göra med att man diskuterar ett beslut eller en åtgärd i sak, utan de är direkt riktade mot personen.
Här är det meningen att brottet ska hamna under allmänt åtal. Jag har märkt i debatten, inte minst på sociala medier, att vissa tror att allmänt åtal innebär att åklagare måste väcka åtal. Så är det inte. Allmänt åtal avser att det inte är nödvändigt att jag som känner mig träffad av brottet anger någonting till åtal, utan åklagaren ska pröva detta. Det ska på sakliga grunder prövas om det är tillräckligt på så sätt att rekvisiten är uppfyllda för brottet: Har vi tillräckliga bevis för att det handlar om det här brottet? Och har vi tillräckliga bevis också för att det är den här personen som har begått brottet? Det är alltså något helt annat.
En sak jag tycker är intressant är att det i mängden av remissvar är två teman som ständigt återkommer: Det här borde man kunna hantera med en bättre arbetsmiljö, och det här borde man kunna hantera med en bättre budget.
Det handlar om att man vill ha åtgärder i den ordinarie arbetsmiljön som gör att man kan vara beredd. Det kan vara att ha utrymme för något så banalt som att bara hinna prata: Vad är det vi har upplevt? Är det här en riskfylld situation? Kan du vara med mig på ett tjänstebesök? Kan du sitta intill när jag har besök av en person som jag inte litar på? Kan vi jobba tillsammans och vara två i ett visst ärende? Kan vi träna oss i det som polisen gör med det de kallar dialogpolis, alltså att dämpa en konflikt så att det inte hela tiden blir ett eskalerande?
Jag tror att alla professioner har glädje av att ventilera och bygga upp sådana här frågor. Jag tror också att det egentligen är ett ansvar för arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan dock inte alltid tillhandahålla detta om det inte finns en viss budget för att kunna arbeta på det sättet.
Här vill jag återigen markera att det inte är rimligt att vi hela tiden lutar oss mot straffrätten och glömmer bort det viktiga förebyggande arbete som kan reducera dessa problem på riktigt och i grunden.
Anf. 70 Torsten Elofsson (KD)
Fru talman! Det är vi ledamöter i den här kammaren som stiftar landets lagar – lagar som enskilda, näringsliv och föreningar och alla andra har att förhålla sig till. Vi har också myndigheter, domstolar och kommunala förvaltningar som ska se till att lagarna och reglerna faktiskt efterlevs.
Tjänstemän i förvaltningen prövar ansökningar av allehanda slag. Det kan gälla bygglov, utskänkningstillstånd, miljöfrågor eller ekonomiskt bistånd. Det kan även handla om mer ingripande åtgärder, exempelvis tvångsomhändertagande av barn eller utmätning på grund av skulder.
Oavsett vilket har tjänstemannen att se till att beslut handläggs i enlighet med gällande lag. Prövningen ska tillgodose såväl den enskildes rättigheter och skyldigheter som det allmänna intresset av legalitet, behov, proportionalitet och objektivitet.
Dagligen tas tusentals beslut runt om i vårt land. Som regel sker det i samförstånd och utan dramatik och har så gjort under lång tid i vårt land, där regelverket till stor del baseras på tillit och ömsesidig respekt.
Fru talman! Under senare år har det dock skett en förskjutning, inte minst på grund av att en organiserad brottslighet har etablerat sig. Vi har även noterat en ökad andel enskilda som på något sätt anser sig stå över lagen och kräver sin rätt utan legitima krav.
Våld, hot och trakasserier mot offentliganställda är nu i hög grad en verklighet som tjänstemän och arbetsgivare har att förhålla sig till. Utsattheten har blivit vardag och förekommer nu inom hela den offentliga förvaltningen.
Låt oss konstatera att brott och andra otillbörliga gärningar som begås mot en person på grund av hans eller hennes tjänsteutövning är ett angrepp inte bara mot den som utsätts utan i förlängningen även mot demokratin och rättsstaten.
Vi ser ett ökat inslag av försök till otillåten påverkan med förtäckta antydningar om skilda problem som kan uppstå i det fall personen inte tillmötesgår krav som i grunden är otillbörliga. Detta är givetvis oacceptabelt, fru talman. Det hotar i grunden människors tilltro till det allmänna och skapar rädsla och otrygghet bland handläggarna. Ingen ska riskera att bli angripen vare sig verbalt eller fysiskt för att man sköter sitt jobb och följer de lagar som vi stiftat i den här kammaren.
Det går inte att blunda för att det finns offentliganställda som, medvetet eller omedvetet, underlåter att vidta tjänsteåtgärder eller fatta korrekta beslut av oro för att utsättas för hot och trakasserier.
Det finns, som nämnts här, självklart arbetsmiljölagstiftning och annat som ska skydda den enskilda tjänstepersonen, men det räcker inte. Vi som politiker och lagstiftare måste stå upp för dem som utsätts och ge dem det stöd som krävs. Anständigheten kräver att vi ger det stöd som borde vara självklart för dem som är i allmänhetens tjänst.
Därför skärper vi nu det straffrättsliga skyddet för tjänstemän och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner. Straffskalorna skärps, och ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman, införs.
Ett tydligt syfte med brottet förolämpning mot tjänsteman är att det ska kunna beaktas att brottet är ett angrepp inte bara mot den enskilde utan även mot allmänna intressen. Det kan vara fråga om grovt nedsättande uttalanden som även skapar ordningsstörningar och försvårar för den enskilde tjänstemannen att utföra sitt arbete i en viss situation. Syftet kan vara att påverka, hämnas eller få tjänstemannen ur balans i samband med tjänsteutövningen.
Grovt kränkande yttranden och innehåll förekommer också genom e-postmeddelanden och brev som en följd av myndighetsutövningen, eller som en hämnd. Teknikutvecklingen gör vidare att tjänstemän trakasseras och kränks på andra sätt än tidigare. Samtidigt förekommer det relativt få lagföringar för förolämpningar varje år, vilket utifrån den rådande problembilden ger anledning att befara att anmälningsbenägenheten för den här typen av brottslighet är låg.
För att säkerställa att vissa försvårande omständigheter får ett tydligt genomslag införs särskilda kvalifikationsgrunder för brottet grovt angrepp mot tjänsteman. Det kan röra sig om våld av allvarlig art eller att vapen eller explosiva ämnen används. I sammanhanget görs även en skadebedömning.
Sist och slutligen, fru talman, vill jag framhålla att vi även stärker sekretessen kring personuppgifterna för offentliganställda.
Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 71 Martin Melin (L)
Fru talman! Vi får det samhälle som vi accepterar. Vi får det samhälle där vi visar var gränsen går mellan vad vi accepterar i beteende och vad vi inte accepterar i beteende.
För 25 år sedan retade jag upp domarkåren här i landet. Det var sedan en 28-årig man hade blivit friad efter att ha spottat en polis i ansiktet. Domstolen hade i sin dom menat att en polis måste tåla en viss form av kränkande behandling.
I det här fallet var alltså den kränkande behandlingen att bli spottad i ansiktet. Det var enligt domstolen någonting som en polis måste acceptera. Att gå fram till en polis och spotta den i ansiktet är inga problem. Det ska inte bestraffas. Det ska frias.
Återigen: Vi får det samhälle vi accepterar.
I fallet med domen efter spottandet är jag dock tveksam till huruvida samhället ens för 25 år sedan höll med Göta hovrätt. Jag tror att de flesta normalt fungerande människor inte tyckte att det skulle vara okej att spotta en polis i ansiktet och bli friad för det.
I dag har domarkåren som tur är insett vilka signaler det skickar att fria en person som spottar en polis i ansiktet. I dag finns det flera domar mot personer som har spottat en polis i ansiktet. Brottsrubriceringen är ofredande.
Fru talman! Som sagt, vi får det samhälle vi accepterar. Kanske är det inte konstigt att vissa individer när de har med poliser att göra tror att de kan bete sig hur de vill och att de kan kalla poliser vad de vill. Vi har ju inga lagar som säger ifrån. Samhället har accepterat det.
Vi har fått ett samhälle där poliser kan bli kallade både det ena och det andra utan att det kommer någon reaktion. Att någon kallar en kvinnlig polis för ”jävla fitta” och ”jävla hora” och ber henne dra åt helvete sker om inte dagligen så väldigt ofta. Men det har lagstiftarna, det vill säga de som har suttit i det här huset längre än vad jag har gjort, accepterat. De har indirekt sagt att det är okej att kalla en polis för könsord och ”jävla hora”.
Nu ska det äntligen bli ändring. Regeringen vill lägga till en lag mot förolämpning av tjänsteman i lagboken, vilket gör det olagligt att kalla poliser för nedsättande ord. Det kommer med andra ord att bli slut med att se hur poliser bara står och tar emot glåpord från personer som inte lärt sig hur man ska uppföra sig.
Nu har jag hört Miljöpartiets anförande, och jag har hört Miljöpartiet i replikskiften. Jag ska försöka bena ut vad Miljöpartiet vill och tycker, så att jag får det rätt.
Som jag har tolkat det tycker Miljöpartiet inte att det är okej att poliser blir kallade dåliga saker. Det hoppas jag stämmer. Men man tycker inte att det är tillräckligt allvarligt för att ställa sig bakom lagförslaget om en ny brottsrubricering, alltså förolämpning av tjänsteman. Jag förstår inte riktigt hur den ekvationen går ihop. Det är i och för sig inte det enda jag inte förstår med Miljöpartiet. Jag måste fundera på det lite mer.
Jag tycker att förolämpning av tjänsteman ska vara straffbart. Vi liberaler tycker att det ska vara straffbart. Som tur är tycker även Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att det ska vara straffbart. Till och med Socialdemokraterna tycker det. Och håll i er nu – Vänsterpartiet tycker också att det ska vara straffbart, om än med brasklappen att man fortfarande ska värna om yttrandefriheten.
Jag är ledsen, Miljöpartiet – det spelar ingen roll vad ni tycker i den här frågan. Från och med i sommar kommer det att vara straffbart att kalla en polis ”jävla fitta” och ”jävla hora”. Å Sveriges polisers vägnar tackar jag regeringen för den nya lagen. Den kommer att göra skillnad där ute i en värld som kräver att vi slutar acceptera dåligt beteende.
Anf. 72 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att förtydliga! Jag tycker att jag har varit ganska tydlig. Jag har försökt ge uttryck för någonting ganska grundläggande i en rättsstat vad gäller vilka beteenden som är önskvärda och inte och hur vi ska komma till rätta med olika problem.
För mig är det så att det inte går att kriminalisera eller lagstifta bort allting som är dåligt. Jag tycker såklart inte heller att det är acceptabelt att kalla poliser, socialsekreterare eller andra personer för nedsättande uttryck, som ledamoten just exemplifierade med i talarstolen. Naturligtvis inte. Men det vi diskuterar är ju om detta kommer att träffa rätt och om det är proportionerligt jämfört med andra intressen.
Jag tycker inte att det är ointressant om vi inskränker yttrandefriheten. Det kanske har att göra med min yrkesbakgrund; jag är utbildad journalist. Det kanske är därför jag bryr mig om detta. Men det betyder inte att jag inte tycker att de här beteendena är oönskade. Vi ska försöka komma till rätta med dem. Jag tycker inte heller att det är oviktigt att vi har en kriminalitet. Det tycker jag också att vi ska jobba med. Men det vi diskuterar i dag är mer på utformningsnivå. Vilka straff är proportionerliga, till exempel? Kommer de att ha effekt?
Det blir inte automatiskt bättre för att vi har hårdare straff vad gäller effekt och minskad brottslighet på sikt. Det finns olika intressen som ska vägas mot varandra. Polisers rätt att slippa bli tilltalade med kränkande ord å ena sidan – å andra sidan yttrandefriheten och rädsla för oproportionerlig kriminalisering, särskilt när det finns en maktojämlikhet. Det är det vi diskuterar, inte den grundsyn som jag antar att vi alla delar, nämligen att det som det har getts uttryck för här är problematiskt.
Anf. 73 Martin Melin (L)
Fru talman! Tack, Ulrika Westerlund, för inspelet!
Man måste förstå hur det fungerar ute i det som kallas verkligheten, där polisen befinner sig. Det kan vara på en plats där det finns 20–30 individer som inte tycker att poliserna ska finnas där. De tycker att det är deras torg, deras kvarter eller deras park och att polisen inte ska vara där. De går fram till polisen och säger åt dem att dra därifrån. Jag ska inte använda fler könsord än nödvändigt, men de använder en massa nedsättande ord. ”Försvinn! Du ska inte vara här, din jävla” – och så vidare. Det är så man uttrycker sig. I min värld är det inte yttrandefrihet.
I praktiken fungerar det så att för att polisen ska kunna ingripa, till exempel genom att avvisa en person från en plats eller till och med omhänderta en person, krävs det att de avbryter en fortsatt brottslig handling. Om en person fortsätter med sina glåpord kan man faktiskt använda polislagens 13 §, som det handlar om nu, och fysiskt föra personen från platsen. Jag vet av erfarenhet att det inte är roligt för sådana här personer. De vill vara på plats. De vill vara där det händer. Det är inte roligt att sitta på polisstationen eller bli körd hem till sina föräldrar. Det verktyget försvinner eller rättare sagt saknas om det inte finns en lag i grunden.
Just förolämpning mot tjänsteman är en perfekt lag som skulle kunna ligga till grund för att polisen ska kunna använda polislagens 13 § och se till att personer försvinner från en plats.
Anf. 74 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Inför den här debatten har jag som sagt gjort lite research om vad olika aktörer har sagt i frågan. Bland annat har det skrivits en del om en liknande lag som avskaffades för ungefär 50 år sedan. Då skrevs det i den utredning som lade fram förslaget att bestämmelsen motsvarande den vi nu diskuterar skulle riskera att inkräkta på rätten till fri kritik av bland annat myndigheter, som så starkt hävdas och utövas i den allmänna debatten.
I utredningen som kom på 70-talet menar man även att lagen snarare försvagar än stärker förtroendet för en myndighet som utsätts för ryktesspridning. Det är ett exempel på om detta får avsedd effekt. Kommer det att väcka mer ilska? Nu får man inte ens säga kränkande ord – man kan ju bli helt galen – när polisen kommer in och gör det som är deras uppgift i vårt samhälle. Det kan man till exempel tänka på en dag som denna.
Jag tycker att det är värt att inte avfärda tidigare insikter om varför vi har avskaffat lagar och vad det berodde på då. Särskilt nu när vi har ett lagstiftningsarbete som många aktörer har påpekat går väldigt snabbt. Jag förstår att regeringen och stödpartiet är angelägna om att gå snabbt fram. Man kanske är osäker på om man kommer att ha kvar regeringsmakten efter nästa val. Man vill alltså göra så mycket som möjligt. Men det har kritiserats i sig självt för att man inte riktigt får överblick och nödvändig eftertanke.
Återigen: Detta handlar inte om att vi i Miljöpartiet inte vill komma till rätta med kriminaliteten, att vi skulle strunta i den eller att vi skulle strunta i om tjänstemän blir dåligt behandlade när de utövar sitt yrke. Det tycker vi naturligtvis, precis som alla andra, är viktiga frågor. Det vi diskuterar är metoderna och vad vi tror att de får för effekter. De olika experterna på de olika områdena är ju inte helt eniga.
Anf. 75 Martin Melin (L)
Fru talman! Även jag har läst remissinstansernas svar och konstaterat att det finns flera instanser som inte heller riktigt förstår hur verkligheten ser ut. Jag skulle kunna göra en lista på tio områden, som jag inte ska nämna här, som jag rekommenderar ledamoten, ja alla, att åka till en fredagskväll ihop med polisen. Då kan man höra hur tongångarna går och känna av stämningarna.
Det är extremt otacksamt och frustrerande att som polis bara stå och ta emot glåpord. Men jag vågar nog påstå att 90 av 100 glåpord passerar. Man tar det och biter ihop. Här får vi dock ett verktyg som gör att man kan anmäla en person och i och med det gå vidare och ta personen från platsen, något man inte kan i dag. Så länge personen i fråga är kvar där kommer det att vara oroligt. Det här kommer som en bieffekt när lagen träder i kraft.
Jag förstår såklart att Miljöpartiet inte tycker att det är okej att poliser ska ta emot en massa glåpord. Men jag ser inte att lagen inskränker yttrandefriheten och förstår inte riktigt den oro som ledamoten för fram. Det förvånar mig lite att Miljöpartiet inte står bakom just denna lag. Jag förstår motiveringen mot de andra straffskärpningarna, men när det gäller just lagen om förolämpning mot tjänsteman trodde jag verkligen att Miljöpartiet skulle stå bakom.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 maj.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:119 Tisdagen den 20 majProtokoll 2024/25:119 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Lagförslaget om ändringar i brottsbalken
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:141 punkt 1 och avslår motionerna
2024/25:2233 av Johanna Rantsi (M) och
2024/25:3381 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 88 0 0 18 SD 60 0 0 12 M 56 0 0 12 C 21 0 0 3 V 17 0 1 6 KD 17 0 0 2 MP 0 16 0 2 L 11 0 0 5 - 1 0 0 1 Totalt 271 16 1 61 Lagförslaget i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
3. lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900).Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:141 punkterna 2-4.Exponering av beslutsfattares namn
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3370 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 2.- Reservation 2 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (C) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 88 0 0 18 SD 60 0 0 12 M 56 0 0 12 C 0 21 0 3 V 18 0 0 6 KD 17 0 0 2 MP 16 0 0 2 L 11 0 0 5 - 1 0 0 1 Totalt 267 21 0 61 Utvärdering
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3370 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 1 och
2024/25:3381 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 3.- Reservation 3 (C)
- Reservation 4 (MP)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.