Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention
Betänkande 2024/25:SoU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 juni 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om att förebygga ohälsa och självmord har behandlats (SoU7)
Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar en nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Visionen för strategin är att främja en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen och där ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda vägen upplevs vara självmord.
Riksdagen understryker att det är viktigt att arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention stärks och utvecklas. Den nationella strategin ska pågå under perioden 2025–2034.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Från regeringen
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-05-20
Trycklov: 2025-05-20
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om att förebygga ohälsa och självmord har behandlats (SoU7)
Socialutskottet har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar en nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Visionen för strategin är att främja en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen och där ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda vägen upplevs vara självmord.
Utskottet understryker att det är viktigt att arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention stärks och utvecklas. Den nationella strategin ska pågå under perioden 2025–2034.
Socialutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-06-17
Debatt om förslag 2024/25:SoU7
Webb-tv: Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention
Dokument från debatten
- Protokoll 2024/25:134 Tisdagen den 17 juniProtokoll 2024/25:134 Det handlar om livet - nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention
- Tisdag den 17 juni 2025Talarlista 2024/25:20250617
Protokoll från debatten
Anf. 8 Christian Carlsson (KD)
Fru talman! Det finns många människor där ute som mår dåligt. Den psykiska ohälsan i vårt land är omfattande och i delar också växande. Fler barn, inte minst unga tjejer, upplever ökad ångest och oro. Det här påverkar livets alla områden. Det blir svårare att fullfölja studier, etablera sig på arbetsmarknaden och bilda familj. För alltför många människor ter sig tillvaron så mörk att de inte ser någon annan utväg än att avsluta sitt liv.
Under 2024 fick SOS Alarm ta emot 24 800 samtal där någon hade tankar på att ta sitt eget liv. Det är en lavinartad ökning.
Den psykiska ohälsan slår brett och drabbar hela familjer. Många föräldrar känner förtvivlan över att deras egna barn, de som de älskar allra mest, mår så dåligt att de säger att de inte längre vet om de orkar leva. Samtidigt känner man en brutal maktlöshet när man upplever att hjälpen till ens barn inte sätts in i tid.
Vårdköerna till bup tredubblades under den föregående regeringens styre. Enligt siffror från SKR stod över 7 200 barn runt om i landet i kö till barn- och ungdomspsykiatrin i januari. Ojämlikheten mellan de 21 självstyrande regionerna är också förödande. I Västerbotten, som ligger i botten när det gäller tillgänglighet, var det över 1 000 barn som väntade i kö, men endast 11 procent fick ett första besök på bup inom vårdgarantins 30 dagar. I Sörmland var det 18 procent. Samtidigt var det i Uppsala fullt möjligt att erbjuda 75 procent av barnen vård i tid.
Dessa regionala skillnader och denna regionala ojämlikhet duger inte. Sverige behöver verkligen en kraftsamling för psykisk hälsa.
Vi behöver fortsätta att stärka psykiatrin och den psykiatriska kompetensen i primärvården. Elevhälsan behöver också stärkas. Men sanningen är att hela samhället behöver vara med och arbeta för att fler människor ska må bra och för att den som inte mår bra ska kunna få stöd i tid. Därför är jag glad över att som ordförande för socialutskottet under den här våren ha fått ta emot regeringens skrivelse Det handlar om livet – nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention.
I januari 2025 publicerade regeringen sin handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin för perioden 2025–2026. Det är unikt att så många myndigheter har varit involverade i framtagandet av den nya strategin. Det är unikt i en svensk kontext och också unikt inom EU och internationellt.
Kristdemokraterna och regeringen har sett till att satsa stort på primärvård och den första linjens psykiatri så att fler kan få vård i tid och på rätt vårdnivå. Vi avsätter 1,6 miljarder kronor extra årligen till kommuner och regioner för att utveckla vården vid psykisk ohälsa, korta köerna till vården och utveckla det förebyggande och främjande arbetet. Vi genomför även en förstärkt satsning på tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin, den så kallade bup-miljarden. Vi tar just nu också fram förslag för att stärka vårdgarantin.
Den 12 december öppnade den nationella stödlinjen för psykisk hälsa, Hjälplinjen, och vi har dessutom ökat stödet till civilsamhällets hjälptelefoner och stödverksamhet.
Till den som framför allt efterfrågar mer resurser på detta område kan också sägas att vårändringsbudgeten 2025 innebär att ytterligare 500 miljoner kronor avsätts under 2025 för att bland annat utöka antalet vårdplatser inom vuxenpsykiatrin. Socialstyrelsen får även i uppdrag att genomföra ytterligare insatser för att stödja regionerna när det kommer till övergången mellan barn- och ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri. I vårändringsbudgeten finns också en förstärkt satsning om 50 miljoner kronor på att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin. Detta ska möjliggöra för regionerna att öka remitteringen till högspecialiserad vård för barn och unga med ätstörningsproblematik i syfte att minska trycket och korta köerna till bup så att fler sjuka människor kan få vård i tid.
Men allt handlar inte om mer resurser. Det handlar också om att använda resurserna rätt.
Vi har därför inrättat nationella utvecklingsteam för att hjälpa regionerna att öka tillgänglighet, effektivitet, produktivitet och kvalitet i den specialiserade psykiatrin så att fler ska kunna dra nytta av de goda exempel som faktiskt finns och så att de som ligger efter får möjlighet att lära av de bästa.
Vi har också tillsatt en nationell samordnare för det suicidpreventiva arbetet i form av Karin Schulz.
Det bästa är förstås om vi kan förebygga psykisk ohälsa. Vi kan inte bara bota bort vårdköerna till psykiatrin. Min förhoppning är därför att den nationella strategin ska utgöra ett rejält avstamp för att stärka såväl det förebyggande arbetet som psykiatrin i hela Sverige.
Den nationella strategin, handlingsplanen med regeringens prioriterade insatser samt uppdraget till Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen att samverka med cirka 25 myndigheter har goda förutsättningar att göra skillnad. Det förebyggande och främjande arbetet ska stärkas, köerna ska kortas och vården och omsorgen ska förbättras. Fler ska få möjlighet att må bra och se på framtiden med hopp och framtidstro. Sverige ska bli ett mer välmående land. Förhoppningen är att färre människor i Sverige ska behöva må dåligt och att fler ska få stöd i tid.
Jag vill därför tacka så mycket för det arbete som har banat väg för den nya nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention. Jag vill också tacka för den breda uppslutningen här i riksdagen bakom regeringens strategi.
Det handlar trots allt om livet.
Anf. 9 Anna Vikström (S)
Fru talman! I en undersökning uppger ungefär varannan flicka och var femte pojke i åldern 13–15 år att de känt sig nere mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna. Bland personer över 65 år uppger drygt 40 procent av kvinnorna och knappt 30 procent av männen att de har lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.
Psykiska sjukdomar och syndrom, främst i form av diagnostiserade tillstånd såsom depression och ångestsyndrom, tillhör de stora folksjukdomarna och ligger bakom drygt 40 procent av alla sjukskrivningar. Det är bra att regeringen tar den förra socialministern Lena Hallengrens uppdrag från 2020 vidare med en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention.
Den nationella strategin syftar till att ge en långsiktig inriktning för arbetet under perioden 2025–2034 baserat på en tvärsektoriell ansats som skapar förutsättningar för en gemensam inriktning för hela samhället i arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention. Visionen för strategin är ett samhälle som främjar en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen och där ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord.
De fyra målen är:
en förbättrad psykisk hälsa i hela befolkningen
färre liv förlorade i suicid
minskade påverkbara skillnader i psykisk hälsa
minskade negativa konsekvenser på grund av psykiatriska tillstånd.
Det har varit ett brett arbete med att ta fram underlag för strategin. Ett stort antal organisationer, 26 myndigheter, patienter, brukare, anhöriga, SKR och kommuner har medverkat. Det är mycket imponerande och positivt, och jag vill instämma i tidigare talares tack till alla dessa deltagare.
Vi ställer oss bakom innehållet i skrivelsen och har inga andra yrkanden. Att ta fram denna strategi är som sagt ursprungligen ett förslag från en socialdemokratisk regering.
Fru talman! Vi ser dock en tydlig motsättning mellan en del av innehållet i skrivelsen och regeringens politik på olika områden, och jag ska ge några exempel på det.
Det står att barn och unga som växer upp med goda levnadsförhållanden har bättre förutsättningar att utveckla psykiskt välbefinnande, vilket också minskar risken för psykisk ohälsa och suicid senare i livet. Det står också en hel del om vikten av jämlika levnadsvillkor och att det ger bättre förutsättningar för till exempel barn att utveckla psykiskt välbefinnande. Det står även i skrivelsen och strategin att människors psykiska hälsa ofta är sämre ju lägre socioekonomisk status de har i samhället.
Men vad är regeringens politik på senare år? Jo, att öka ojämlikheten i samhället med stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Regeringen har tagit bort bostadsbidraget från de mest behövande, man höjde inte barnbidragen under krisen och man har inte heller agerat kraftfullt när matpriserna har skenat. Nu senast höjdes högkostnadsskyddet för läkemedel, vilket också kommer att drabba psykiskt sjuka.
Ojämlikheterna har ökat i samhället. Rikare blir rikare, och barnfattigdomen har ökat. I stället för att minska den psykiska ohälsan och risken för suicid riskerar denna politik att öka riskerna.
Det står att arbetslösheten är en riskfaktor för psykisk ohälsa, och det står också om vikten av att öka deltagandet i arbetslivet. Det stämmer. Men arbetslösheten ligger på rekordnivåer, och Arbetsförmedlingen har inte getts förutsättningar att klara sitt uppdrag. Arbetslöshet är särskilt allvarligt för unga – det finns forskning som har visat att mer än 24 veckors arbetslöshet i ungdomen kan dubblera risken för psykisk ohälsa senare i livet under en lång tid efter denna period av arbetslöshet.
Det står i strategin om vikten av att förebygga kriser i livet som kan utlösa en suicidhandling, till exempel ekonomiska kriser och överskuldsättning. Därför är det allvarligt att inflödet av ärenden till Kronofogden har fortsatt att öka liksom antalet personer med skuld hos Kronofogden. Ansökningarna om skuldsanering ligger på en historiskt hög nivå.
Skrivelsen nämner också behovet av ökat stöd till civilsamhällets organisationer, som har en viktig roll. Vi håller med. Men regeringen fortsätter ändå på inslagen väg med neddragningar, bland annat för studieförbunden med 500 miljoner.
Vården ska enligt strategin förbättras inom en rad områden. Vi håller med om det också. Men det vi ser hända är i stället neddragningar inom psykiatrin, där 11 av 21 regioner har gjort besparingar. Det är svårt att få en exakt bild av omfattningen av dessa neddragningar, men när 50 läkare inom psykiatrin skriver ett gemensamt brev där de menar att patientsäkerheten är hotad efter neddragningarna i Region Östergötland finns det anledning att bli orolig.
Att det finns riktade statsbidrag till psykiatrin är viktigt. Det hade vi också. Men regeringen har nu låtit sjukvården gå på knäna i flera år med varsel och neddragningar av personal som följd, och då har riktade statsbidrag inte lika stor effekt.
Fru talman! Sammanfattningsvis är strategin bra, men regeringens politik inom strategiska områden för att den ska bli verklighet är det inte. När det gäller regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin, något som också har nämnts, tycker jag att den är lite mer historiskt tillbakablickande än framåtsyftande. Jag räknar till åtminstone tio utredningar och förslag som togs fram av vår regering.
Vi socialdemokrater kanske ska känna oss smickrade, men jag tycker ändå att det är lite konstigt med så många äldre förslag. Var är de nya förslagen som gör att den här strategin blir verklighet?
(Applåder)
Anf. 10 Leonid Yurkovskiy (SD)
Fru talman! Det är inte alltid vi har nöjet att vara ganska överens i så här viktiga frågor, men när vi i dag diskuterar strategin om psykisk hälsa och även ska fatta beslut står vi ändå ganska enade. Det är såklart en styrka i det här viktiga arbetet, även om de olika partierna har egen politik på området i övrigt. Det handlar om livet, vilket är en väldigt bra rubrik som speglar strategins helhetssyn på frågan om psykisk hälsa.
Psykisk hälsa är långtifrån alltid ett tillstånd eller, när det handlar om psykisk ohälsa, ett tillstånd som går att bota med bara medicin, utan det är ofta väldigt många komplicerade pusselbitar ur livet som kan vara orsaken men också lösningen när någon mår dåligt. Likaså kan själva ohälsan påverka livets alla delar. Det är därför en väldigt bra rubrik och ett bra ingångsvärde.
Förutom ingångsvärdet är det här också en strategi som är fylld med konkreta mål, vilket andra redan har redogjort för, och den följs av konkret politik som ska förbättra situationen i Sverige för dem som lider av psykisk ohälsa och även förebygga att psykisk ohälsa uppstår i den grad som den gör i dag.
Fru talman! När man jobbar med den här sortens produkter är det väldigt viktigt att man har mål som går att konkretisera och att man faktiskt konkretiserar dem. Vem ska göra vad och med vilka resurser? Därför kompletteras strategin av den redan nämnda handlingsplanen med cirka 50 konkreta åtgärder som kommer att genomföras. Det är såklart ambitiöst, men det är också realistiskt. Flera av punkterna är redan påbörjade. Det kan röra konkreta budgetsatsningar som är väldigt relevanta, exempelvis att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, öka resurserna till suicidprevention och stödja en meningsfull sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning.
Det handlar också om kunskapssammanställningar kring exempelvis äldres psykiska hälsa, ofrivillig ensamhet som ett växande problem och det alltmer aktuella problemet med hälsoeffekterna av användning av digitala medier. Något som har blivit verklighet och som Sverigedemokraterna har drivit väldigt länge är den återupprättade nationella stödlinjen som är öppen dygnet runt och kan vara avgörande för dem som mår dåligt.
Det är klart att handlingsplanen innehåller både äldre, nuvarande aktuella och framtida förslag. Men det här är heller inte något slags skrytprojekt för Tidösamarbetet utan en handlingsplan som ska ge en tydlig överblick över vad som faktiskt sker på området och vad som ska ske.
Därutöver, fru talman, ska varje berörd myndighet också identifiera och adressera de specifika frågor som rör psykisk hälsa och som finns inom myndighetens område, vilket är en viktig egenskap i strategin. Ännu en viktig egenskap är att de berörda myndigheterna också måste följa upp målen och ge besked om vad som ytterligare krävs för att nå dem. Det finns alltså ytterligare betoning på att konkretisera.
Fru talman! Jag vill också lyfta fram några positiva sekundäreffekter som vi kan vänta oss att få av det här och som, bland mycket annat, kanske är extra viktiga för Sverigedemokraterna.
En fördel som vi sverigedemokrater ser är minskningen av psykofarmaka som förskrivs till framför allt barn och unga men även generellt. Man brukar prata om att mer än tre gånger så många barn, ungefär 50 000 barn och unga, får ett recept utskrivet i dag jämfört med för 15 år sedan. Det är såklart inte hållbart.
Det får absolut inte ses som ett substitut för annan behandling bara för att det går fort, är billigare eller är enklare. Det får inte heller användas i stället för att göra de förändringar som faktiskt krävs för att en person ska må bra och få hjälp.
En annan fråga är psykisk ohälsa som också drabbar andra. Den värsta sorten kan resultera i våld och mord. Det har vi sett även i Sverige. Den ska också fångas upp i god tid, innan den kan göra skada. Satsningarna på psykiatrin är kanske det uppenbara, men jag tänker även på samhällets förmåga att känna igen signalerna på olika nivåer. Det är därför det är en sådan betoning på just kunskap i strategin.
Fru talman! Den här strategin är unik. Jag tror att den kan göra skillnad på riktigt. Tidigare har just helhetsgreppet om psykisk hälsa från det offentliga samhället saknats och insikten att det inte är bara vården som har ansvar för att hantera detta utan hela samhället.
Det finns tusentals skäl till att någon mår dåligt. Vissa av dem kan vi i den här kammaren helt enkelt inte påverka, men det är verkligen hoppingivande att det finns väldigt mycket som vi kan göra och som inte har gjorts tidigare.
Socialminister Jakob Forssmed konkretiserade just helhetsperspektivet kopplat till myndigheterna med Kronofogdemyndigheten som exempel. Vi vet att människor som är överskuldsatta och hamnar hos Kronofogden löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa, och han klargjorde då att det inte var på grund av själva mötet med Kronofogden utan på grund av livssituationen.
Poängen här är att myndigheten i det här fallet får ansvar för att titta på vilka insatser de kan göra för att undvika att något händer. Det ansvaret läggs på alla berörda myndigheter. Det är verkligen viktigt, fru talman.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det är en mycket ambitiös strategi som kommer att kräva mycket arbete. Men jag tror att det är värt att göra de här insatserna – som rubriken lyder: Det handlar om livet.
(Applåder)
Anf. 11 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Även vi ställer oss bakom skrivelsen. Jag vill tacka specifikt Emma Henriksson, som har råddat ihop det här.
Men det handlar också om vad man gör med den här skrivelsen. Det handlar om politik. Jag tror på ett samhälle som håller ihop. Då ska man inte fattiggöra människor. Och jag tror på ett samhälle som ser till att barn har det så bra som möjligt. Med en tickande arbetslöshet riskerar barn att få det sämre. Ojämlikheten skenar i Sverige. Det får inte samhället att hålla ihop. Det kommer inte heller att öka den psykiska hälsan.
När det gäller psykisk hälsa är det dags att lyfta på stenarna. Att förhindra självmord börjar väldigt tidigt. Det handlar om att se nyanser och att lyssna.
Psykiatrin mår dåligt. Det är det område inom hälso- och sjukvården som det har satsats minst på, och så har det varit ganska länge. Psykiska diagnoser måste likställas med fysiska. Så är det inte i dag. Väldigt många faller mellan stolarna, både barn och vuxna. Det saknas personal inom psykiatrin. Det kan vi se med det som nu händer i Östergötland. Där har man just skurit ned på psykiatrin. Det är en moderatstyrd region, kan jag säga.
Det här handlar också om att om jag kommer in med ett psykiskt tillstånd och mår väldigt dåligt psykiskt kan jag bli hemskickad. Det skulle aldrig hända om jag kom in med en begynnande hjärtinfarkt. Man måste likställa den psykiska hälsan med den fysiska.
Området är eftersatt. Fokus inom psykiatrin ligger ofta på korta behandlingar i dag, och tillgången till vård är väldigt ojämn mellan regionerna. De som har pengar går ofta till en privat terapeut. Det är inte ovanligt.
Vår utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet. Därför måste det finnas möjligheter till psykologisk behandling för fler.
Vänsterpartiets förslag innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. Endast aktörer som inte är vinstdrivande ska kunna omfattas av förslaget. Det har vi lagt in i vårt budgetförslag.
I grunden handlar det om att likställa det fysiska med det psykiska och att inte bara satsa på piller. Socialstyrelsens statistik från 2023 visar att 1,2 miljoner patienter hämtade ut antidepressiva läkemedel. Det är 11 procent av befolkningen. Det är ingen bra siffra. Den största ökningen de senaste fem åren finns bland barn och unga. Det är en stor varningsflagga på det.
Fru talman! Det här kräver att vi hittar fler dörrar att öppna för barn men även för vuxna förstås med olika sviktande psykiska tillstånd. Visst kan läkemedel hjälpa till, men speciellt om man också får andra förutsättningar och andra verktyg. Man ska inte bara gå hem med sin burk, och sedan hoppas vi att det ska bli bättre. Det funkar inte. Används de farmakologiska behandlingarna i stället för andra behandlingsterapier på grund av resurs- eller kompetensbrist? Det kan vi fundera på.
Vi vill också utreda hur medicineringen av depression har utvecklats under en tioårsperiod och hur medicineringen har bidragit till bättre psykisk hälsa i befolkningen. Förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn och unga har som sagt ökat markant i Sverige. Det är väldigt oroande. Det finns ingen forskning på området som säger att det här blir bättre för barnen. Det är väldigt skakigt.
Vi anser att regeringen borde göra en översyn av förskrivningen till barn och unga och säkerställa att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av resursbrist inom barn- och ungdomspsykiatrin eller skolhälsovården. Blir det piller i stället för en fungerande skola eller samtal med kurator? Utvecklingen har pågått under en längre tid med ökad förskrivning av ångestdämpande läkemedel och en korrelerande ökning av diagnostiserade depressions- och ångesttillstånd. Det måste vi helt enkelt titta närmare på.
Ungdomsmottagningarna är en viktig aktör för att tidigt upptäcka missbruk och beroende samt psykisk ohälsa. Det är en dörr man borde öppna lite vidare. Ungdomsmottagningarna har hög trovärdighet hos unga personer och är en välkänd instans. Men ungdomsmottagningarna bör uppgraderas. De är helt enkelt för olika över landet.
Elevhälsan finns i skolorna och följer eleverna i deras miljö, från förskoleklass till gymnasieskolan, för att säkerställa att de mår bra och stödja deras utveckling mot utbildningens mål. Det handlar om att ha svåra samtal och att följa upp dem. Det ska vara förebyggande och hälsofrämjande, omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.
Men är det så i dag? Nej, det är det ju inte. Det sker ofta på konsultbasis. Exempelvis kan en frilansande kurator ringas in till skolan när det skett något akut. Det var inte meningen. Jag trodde att en kurator skulle finnas där hela tiden och vara med i teamet. Dessutom har personalen ofta ansvar för alldeles för många elever. Möjligheten till stöd och hjälp varierar också, beroende på vilken skola man går i. Det är som ett lotteri.
Vänsterpartiet vill stärka elevhälsan och se över organisationen för elevhälsan. Vi kan inte bara hänvisa till bup hela tiden. Det måste finnas andra dörrar att öppna.
Genom regeringens åderlåtning av hela hälso- och sjukvården drabbas också barn och unga som behöver handfast stöd av varierande grad. Till er som säger att resurser inte spelar någon roll vill jag säga att jag nog anser att de gör det. Resurser spelar roll.
Anf. 12 Thomas Ragnarsson (M)
Fru talman! Vi debatterar i dag betänkande SoU7 Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Fru talman! Som moderat är jag väldigt glad att denna strategi nu finns på plats, eftersom just psykisk hälsa har varit ett prioriterat område för vårt parti under lång tid. Jag är också glad att alla övriga partier står bakom denna strategi, vilket borgar för att den ska bli ett styrdokument som genomsyrar vården. Styrkan i strategin är att den är kopplad till sju delmål med handlingsplaner för hur arbetet ska genomföras.
Fru talman! Att drabbas av psykisk ohälsa är både stigmatiserande och marginaliserande för den enskilda individen. Man pratar inte gärna om sin sjukdom. Många uppfattar att övriga samhället ser ned på dem. Tyvärr finns det i samhället attityder som gör att man blir än mer isolerad i sin ohälsa – även inom svensk hälso- och sjukvård, vilket marginaliserar ytterligare. Om det finns en psykiatrisk problematik i bakgrunden är somatiken snabb att koppla olika symtom till den psykiatriska problematiken. Därmed tas symtomen inte alltid på allvar. De plötsligt insatta andningsproblemen kopplas direkt till tidigare ångestproblematik, och så missas basala undersökningar som direkt hade visat att patienten har en akut hjärtinfarkt.
Fru talman! Än värre är det för gruppen som lider av samsjuklighet där psykisk ohälsa och missbruk finns i bilden. Här är det än lättare att peka på orsaker till symtom och problem utan att göra de undersökningar som man normalt sett genomför när någon söker för en specifik symtombild. Just därför är detta en mycket viktig strategi som kan bli grunden för ett bättre patientomhändertagande i hela vårdkedjan.
En annan reform, som kommer att debatteras senare i dag, är införandet av fritidskortet. Sambandet mellan fysiskt och psykiskt välbefinnande är väldokumenterat. Att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta i fysiska och kulturella upplevelser kommer förhoppningsvis att innebära att en större andel av våra barn och unga upplever bättre hälsa på alla områden.
Fru talman! Varje år väljer ett antal människor i vårt land att avsluta sitt liv. Varje sådan händelse är en tragedi för den enskilde och för dennes anhöriga och vänner. Det är också ett misslyckande för samhället. Jag är medveten om att det är oerhört svårt att förutse och förhindra att det sker. I juni 2008 antogs propositionen En förnyad folkhälsopolitik, och i den finns ett avsnitt om det suicidpreventiva arbetet med tillhörande handlingsprogram. Detta arbete har inte uppnått sitt syfte i tillräcklig grad, och därför är det bra att vi nu skruvar ytterligare på detta område för att träffa mer rätt.
Fru talman! Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Jag tror att alla här vill vara säkra på att det finns en fungerande vårdkedja som tar hand om oss om detta skulle ske, att samverkan mellan verksamheter inom hälso- och sjukvården är fungerande och att övriga myndigheter som är eller kan bli involverade är en del av denna vårdkedja.
Inte sällan är polisen den myndighet som träffar patienten för första gången, och då måste regelverk och kontaktvägar vara upparbetade för ett så smidigt handläggande som möjligt. Vi från hälso- och sjukvården är alltid ansvariga för dessa patienter. Det är i grunden inte polisens arbete att hantera denna typ av ärenden om det inte finns stora risker för våld, men det finns tydlig lagstiftning för hur detta ska hanteras.
En ny företeelse som dykt upp de senaste åren är psykiatriambulanser. De har betytt väldigt mycket för patientgruppen. Men med den geografi och de befolkningstal som vi har på olika ställen i landet måste vi bygga organisationen utifrån de förutsättningar som råder, vilket innebär att vi inte kommer att ha tillgång till denna specialistkompetens på alla ställen i Sverige. Det vore orimligt både utifrån marginalnyttoeffekten och ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Vi kan dock nå långt med en bättre samverkan mellan samhällets alla resurser, och en nyckelfunktion i samhället är primärvården.
Fru talman! Suicid ska givetvis inte ske över huvud taget. I debatten pratas det ofta som om unga tjejer skulle vara överrepresenterade i statistiken. Men så är inte fallet, utan det är ensamma äldre män som är överrepresenterade. Här ser man vikten av sociala kontakter, vilket vi alla i samhället kan bidra med. Har man en granne som verkar väldigt ensam är det ingen stor uppoffring att bjuda på en kopp kaffe eller bara prata lite över staketet. Vem vet – det kanske räddar ett liv.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Hultberg och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).
Anf. 13 Christofer Bergenblock (C)
Fru talman! Under 2023 dog fler än 1 300 personer till följd av suicid i Sverige. Varje förlorat liv är en tragedi för den enskilde, men det är också ett trauma för dem som lämnas kvar med frågor om vad som gick fel och vad som kunde ha gjorts annorlunda: familjemedlemmar, vänner, klasskamrater, arbetskollegor och andra personer i personens omgivning. Varje liv räknas, och varje självmord är ett misslyckande för samhället.
Därför är det väldigt viktigt att arbeta strukturerat för att motverka psykisk ohälsa och förebygga självdestruktivitet och suicid. Detta är också själva syftet med den strategi som vi debatterar nu och kommer att anta senare i dag och vars vision är att ingen ska behöva hamna i en så utsatt situation att självmord upplevs vara den enda utvägen.
Vi i Centerpartiet välkomnar den nya strategin, eftersom den psykiska ohälsan, inte minst bland barn och unga, är ett område som vi under mycket lång tid fokuserat på och lyft. Vi har av den anledningen lagt fram en rad förslag i riksdagen om att förstärka det preventiva arbetet, fokusera på särskilt utsatta målgrupper, stärka kompetensen inom området, stärka anhörigstödet och öka samarbetet med civilsamhället.
Att ta ett samlat grepp kring den psykiska ohälsan i allmänhet och suicidfrågorna i synnerhet har varit prioriterat för oss. Vi ser därför väldigt positivt på den här nya strategin. Sett till helheten är vi nöjda med både upplägg och innehåll. Vi väcker därför ingen följdmotion inom området. Jag vill ändå göra några nedslag.
På det övergripande planet, fru talman, menar vi att det är bra att strategin har en tvärsektoriell ansats och ett långsiktigt perspektiv. Arbetet med de här frågorna kräver nämligen stabilitet och långsiktighet. Därför är det bra att strategin sträcker sig över tio års tid. Samtidigt finns det en inbyggd fara i att man efter några år kanske slår sig till ro och inte bedriver det förändringsarbete som sannolikt kommer att behövas under hela perioden. Det är naturligtvis någonting som vi kommer att bevaka.
Vidare ser vi positivt på strategins uppdelning i de fyra övergripande målområdena och de sju delområdena med prioriteringar. De övergripande områdena anger själva riktningen för arbetet, att förbättra den psykiska hälsan och minska antalet liv som går förlorade i suicid. Under de sju delområdena konkretiseras vad som behöver göras för att vi ska nå dit.
Ett av de områden som lyfts fram handlar om att investera i barn och unga för en god psykisk hälsa genom hela livet. Detta är ett område som är särskilt viktigt eftersom psykisk ohälsa som utvecklas i barndomen riskerar att finnas kvar under resten av livet. Samtidigt vet vi att många barn och unga också lever i en särskilt utsatt situation där de inte alltid vet vart de ska vända sig om de mår dåligt. Vi har dessutom sett hur självskadebeteenden och självmord har triggats och uppmuntrats via forum på internet.
I det förebyggande arbetet spelar förskola och skola en viktig roll liksom civilsamhällets olika aktörer, som studieförbund, föreningsliv och samfund. Vidare har vi från Centerpartiets sida under mycket lång tid lyft fram hur viktigt det är med snabb tillgång till barn- och ungdomspsykiatrin för att få professionell hjälp i samband med psykisk ohälsa. Där finns mycket kvar att göra.
Ett annat område som lyfts fram i strategin handlar om att utveckla bemötandet från företrädare för offentliga verksamheter som möter personer med ökad risk för psykisk ohälsa eller suicid. Erfarenheter visar att vissa myndigheter oftare än andra kommer i kontakt med människor som kan vara suicidala, vilket gör det extra viktigt för dem att arbeta proaktivt med bemötandefrågorna. Det kan exempelvis handla om personal vid kommunens socialkontor eller hos länsstyrelserna. Det kan vara djurskyddshandläggare eller personal hos kronofogden.
Att nekas ekonomiskt bistånd, få barnen omhändertagna, bli av med sina djur eller få egendom utmätt kan naturligtvis vara oerhört dramatiskt i den enskildes liv, men det ska inte behöva leda till att man försöker ta sitt eget liv. Därför är det också viktigt att rikta utbildningsinsatser specifikt mot de yrkesgrupper som möter dessa personer och kan arbeta preventivt och försöka förmedla kontakter till vården.
Ytterligare ett område som Centerpartiet har lyft fram vid flera tillfällen är behovet av att utveckla stödet till efterlevande. Erfarenheten visar att den situation man hamnar i med obesvarade frågor, funderingar på om man kunnat göra någonting annorlunda och tankar kring den ensamhet man försatts i ökar risken för dåligt psykiskt mående. Därmed ökar risken för suicid även bland närstående.
Vanligtvis har stöd bara riktats till den närmaste familjen, men nu vidgas den gruppen något i strategin, vilket är mycket bra. Stöd måste nämligen erbjudas även till mer perifera vänner, exempelvis klasskamrater eller en lite vidare kompisgrupp. Erfarenheten visar att personer även utanför den allra närmaste kretsen kan påverkas väldigt starkt vid ett självmord med förhöjd suicidrisk som följd.
Fru talman! Sammanfattningsvis ser Centerpartiet mycket positivt på den nya nationella strategin kring psykisk hälsa och suicidprevention. Den utgör ett viktigt steg på vägen mot ett samhälle där god och jämlik psykisk hälsa främjas. Det är ett samhälle där dåligt psykiskt mående kan förebyggas och där ingen upplever att självmord är den enda utvägen – ett samhälle där varje liv räknas.
Anf. 14 Jakob Olofsgård (L)
Fru talman! Som ledamöter av denna kammare ställs vi då och då inför tanken: Varför engagerade vi oss i politiken? Vad var vårt syfte? Med vilken drivkraft gick vi in i det här uppdraget?
Under det senaste valet stod mitt valbudskap skrivet på min lilla vita elbil, mitt budskap till alla de människor och väljare som jag har mött genom livet. Där stod det med stora bokstäver: ”FÖR VARENDA UNGE.”
I min tidigare roll i församlingstjänst har jag tillbringat alltför många timmar på psykakuten tillsammans med unga människor som kämpar med psykisk ohälsa och suicidtankar – människor som egentligen vill leva men inte orkar med att kämpa. Då är det viktigt att man kan finnas där som stöd i samtal och leda dem till den rätta vården och hjälpen. Det var för dem som jag skrev ”för varenda unge”.
För mig är det viktigt med ett liberalt förhållningssätt som sätter individens frihet och egenmakt i centrum. Psykisk hälsa är en grundförutsättning för att människor ska kunna leva hela livet. Vi i politiken behöver ge de rätta förutsättningarna så att alla ska kunna leva livet hela livet, för det handlar ju om livet.
Jag är övertygad om att vi alla i den här salen har någon som står oss nära som på det ena eller andra sättet kämpar med psykisk ohälsa, för det är en av vår tids stora folksjukdomar. Därför ger det hopp att vi i alla partier här i Sveriges riksdag ställer oss bakom att det behövs en nationell strategi för perioden 2025–2034 för varenda unge, ja, för alla. Det finns såklart olika tankar om exakt hur detta ska genomföras, och dem får vi återkomma till.
Men det viktigaste är inte vi i den här salen, utan det är de som i dag behöver dessa förebyggande insatser för att leva med god psykisk hälsa. Visionen för strategin är att främja denna goda och jämlika psykiska hälsa där verkligen ingen ska hamna i tanken att den enda utvägen är att avsluta det egna livet.
De fyra övergripande målen pekar ut en riktning i de förflyttningar som vi behöver göra och som är viktiga. Målen är: en förbättrad psykisk hälsa för hela befolkningen, färre liv förlorade i suicid, minskade påverkbara skillnader i psykisk hälsa och minskade negativa konsekvenser på grund av psykiatriska tillstånd.
De fyra målen följs sedan upp av sju delmål. Jag vill särskilt lyfta fram delmål 2, ökade investeringar i barn och unga för en god psykisk hälsa genom hela livet.
Fru talman! Bland det viktigaste är att varje unge ska få en trygg uppväxt. När vi upptäcker att något inte är som det ska behöver vi direkt arbeta med tidiga insatser. Därför är det i förskolan som vi som samhälle verkligen kan se hur det kommer att gå för barnen och de olikheter som finns. Det är där vi kan starta det goda förebyggande arbetet i god tid för en god psykisk hälsa.
Men även utanför skoltiden behöver barnen en meningsfull fritid. Här blir hela vårt civilsamhälle en viktig samhällsbärare, och det ger mig hopp. Det handlar om varje fotbollstränare som ser varje unge, om varje scoutledare som lyckas hitta vad varje unge verkligen tycker är roligt att göra och om att varje kyrka öppnar sina dörrar, där alla ungar kan komma in och vara precis som de är. Civilsamhällets öppna famn ger mig i dag hopp, stort hopp.
Fru talman! För två veckor sedan hade jag förmånen att hemma i Jönköping besöka Frälsningsarméns arbete Vårsol. Det är ett samtalscenter för barn och unga som inte mår bra. De ger även stöd till unga som blivit sexuellt utsatta på nätet. Där fick jag sitta ned och fika med ett underbart gäng kuratorer som visade ett stort hjärta för varenda unge som de möter. I sina egna ögon såg de sig kanske inte som särskilt märkvärdiga, men i mina ögon var de samhällets hjältar. De mötte barn vars föräldrar missbrukar. De mötte barn vars föräldrar hade avlidit. De mötte barn som hade en nära anhörig som blivit frihetsberövad, barn som blivit sexuellt utnyttjade på nätet och barn som lever i familjer med våld.
De här människorna, kuratorerna, är inget annat än vårt samhälles hjältar. Deras verksamhet, berättade de, byggde till stor del på ett idéburet offentligt partnerskap – IOP, som det heter – tillsammans med regionen.
Vi agerar i den här salen. Anslagen förmedlas sedan till civilsamhället och till de här hjältarna. De når faktiskt ut till de barn som behöver hjälp. Det ger hopp – hopp för en nationell strategi där Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska samordna och följa upp och där våra regioner och kommuner ska jobba tillsammans med civilsamhället. De ska samverka med den av regeringen utsedda nationella samordnaren för ett suicidpreventivt arbete.
Fru talman! Mitt i det mörker och i den dödsskuggans dal som en människa kan befinna sig i finns det en väg ut, ett ljus i mörkret och ett ljus på andra sidan tunneln. Många får just den hjälp de behöver, men fler behöver finnas där med sina hjälpande händer. Det är det som den här nationella strategin måste landa i.
Fru talman! Jag utmanar oss alla i den här salen, inklusive mig själv, att i dag kanske lyfta luren eller gå till den där människan och ställa den fråga som det ibland kanske tar emot att ställa, nämligen ”Hur mår du i dag?” och sedan också vara beredd på svaret.
(Applåder)
Anf. 15 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! Jag minns när jag var med på ett seminarium här i riksdagen tillsammans med representanter för Jägareförbundet. De berättade om sitt målmedvetna arbete med suicidprevention. De hade nämligen sett att det fanns en stor överrepresentation av deras medlemmar bland dem som hade valt att avsluta sitt liv. De insåg att just jakten var ett av få sociala sammanhang som en hel del av deras medlemmar hade. De började då jobba proaktivt med just det som man behöver göra mer i vårt samhälle: våga fråga och våga prata om hur vi mår.
De började samverka med regioner och en del andra organisationer för att försöka ge samtalsstöd i tid för att motverka att personer i sin ensamhet väljer att avsluta sitt liv.
Det där med att våga fråga och våga prata om hur vi mår återkom också när jag var med i ett projekt under Länsstyrelsen i Västerbottens län. Vi som hade ansvar för folkhälsoarbetet i kommunerna runt om i Västerbotten åkte tillsammans upp till Bodö och fick följa deras väldigt framgångsrika arbete. De jobbade målmedvetet – det gällde människor genom hela livet, från barn och unga – med att göra precis samma sak: aktivt våga fråga och våga prata samt jobba suicidpreventivt.
Det handlar inte bara om hur vi bemöter människor i vårt samhälle. Det handlar också om hur vi kan planera vårt samhälle och förebygga suicid – många gånger sker det faktiskt oplanerat och i affekt. Det här är någonting som vi behöver bli bättre på.
Vi är väldigt glada att den här nationella strategin läggs fram. Sammantaget är det en bra strategi med en hög ambitionsnivå och med väldigt tydliga konkreta mål och delmål. Det finns ett helhetsperspektiv, som behövs. Vi ser samspelet för att främja psykisk hälsa – ett samspel mellan förskolan, skolan, socialtjänsten, sjukvården, psykiatrin och civilsamhället och dess aktiva roll.
Vi i Miljöpartiet välkomnar givetvis strategin. Men vi har skrivit ett särskilt yttrande, för vi har vissa saker som vi vill belysa.
Det som oroar oss är att det saknas resurser för att kunna arbeta just målmedvetet och konkret utifrån den här strategin. Det handlar om kommunernas förutsättningar att jobba. Vår budget hade kunnat stärka de ekonomiska förutsättningarna för dem. Då hade de kunnat jobba mer proaktivt i våra förskolor och skolor, i socialtjänsten, i kulturen och i fritidslivet. Men det handlar också om satsningar på sjukvården. Vi har i vår budgetmotion och även i vårändringsmotionen presenterat vår satsning när det gäller barn- och ungdomspsykiatrin. Det handlar om att stärka stödet när det gäller övergången från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Det behöver göras mycket för att förbättra stödet när det gäller psykiatrin.
En annan aspekt som jag vill lyfta är givetvis den som vår socialdemokratiska ledamot lyfte här tidigare. Det står väldigt mycket i den här strategin om att jämlika samhällen skapar bättre förutsättningar för att jobba med psykisk hälsa och välmående i vårt samhälle. Det är sorgligt att se hur vårt samhälle blir alltmer ojämlikt och splittrat. Det sätter tyvärr käppar i hjulet för det främjande och förebyggande arbetet när det gäller psykisk hälsa.
Det är bra att strategin särskilt identifierar olika grupper som har större problem med psykisk ohälsa. Men en av de grupper vi saknar i strategin är transpersoner. Vi har sett – Folkhälsomyndigheten har uppmärksammat detta – att 40 procent av unga transpersoner har försökt ta sitt liv någon gång. Detta är någonting som vi skulle vilja ha med i den här strategin.
Sedan är det otroligt viktigt med ett jämställdhets- och genusperspektiv. Vi pratade ju med Jägareförbundet, och några av ledamöterna här i rummet har lyft att det finns en väldigt stark överrepresentation av äldre män när det gäller fullbordade självmord. Det är tyvärr så att vi i vårt skandinaviska samhälle, med de maskulina normer som finns, kan vara väldigt dåliga på att faktiskt prata med varandra om hur vi mår. Det finns en stor ofrivillig ensamhet som det behöver arbetas med.
Något annat är givetvis att vi ser att det finns en överrepresentation av unga flickor och kvinnor när det gäller psykisk ohälsa. Det är någonting som vi behöver jobba med.
Vi måste alltså ha ett jämställdhets- och genusperspektiv för att kunna jobba aktivt med att främja en bättre psykisk hälsa.
Avslutningsvis: Det är i ett öppet, tolerant och inkluderande samhälle som vi på allvar kan skapa förutsättningar för att jobba för en bättre psykisk hälsa för alla samhällets grupper, även våra minoriteter, där vi ser en ökad problematik med psykisk ohälsa.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mats Berglund (MP).
Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 12.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:134 Tisdagen den 17 juniProtokoll 2024/25:134
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:77 till handlingarna.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.