Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Cykelfrågor

Betänkande 2025/26:TU13

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
25 mars 2026

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Cykelfrågor(pdf, 1 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:13 Cykelfrågor

Beslut

Behandling av skrivelse och motioner om cykelfrågor (TU13)

Riksdagen säger nej till 104 förslag i motioner som handlar om cykelfrågor. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2025 och med anledning av regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om förutsättningar för cykeltrafiken. Motionerna handlar bland annat om mål för cykelpolitiken, bestämmelser för säker cykling och insatserna för att fler barn och unga ska cykla.

Riksdagen hänvisar i första hand till planerade och redan genomförda insatser. Dessutom anser riksdagen att dagens infrastrukturplanering och regelverk uppmuntrar till en ökad och säker cykling.

Riksdagen lade också regeringens skrivelse till handlingarna, vilket innebär att ärendet avslutas.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motionsyrkanden. Skrivelsen läggs till handlingarna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 28
Skrivelser: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2026-03-03
Justering: 2026-03-10
Trycklov: 2026-03-11
Reservationer: 29
Betänkande 2025/26:TU13

Alla beredningar i utskottet

2026-02-03, 2026-03-03

Behandling av skrivelse och motioner om cykelfrågor (TU13)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 104 förslag i motioner som handlar om cykelfrågor. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2025 och med anledning av regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om förutsättningar för cykeltrafiken. Motionerna handlar bland annat om mål för cykelpolitiken, bestämmelser för säker cykling och insatserna för att fler barn och unga ska cykla.

Utskottet hänvisar i första hand till planerade och redan genomförda insatser. Dessutom anser utskottet att dagens infrastrukturplanering och regelverk uppmuntrar till en ökad och säker cykling.

Trafikutskottet föreslår också att regeringen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, vilket innebär att ärendet avslutas.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-03-20
Debatt i kammaren: 2026-03-23
Stillbild från Debatt om förslag 2025/26:TU13, Cykelfrågor

Debatt om förslag 2025/26:TU13

Webb-tv: Cykelfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Patrik Jönsson (SD)
Anf. 78 Patrik Jönsson (SD)

Fru talman! Fler uppmanas cykla, men rädslan för stölder bromsar utvecklingen. Så lyder en rubrik från Svenska Stöldskyddsföreningen i en text publicerad på Internationella cykeldagen den 3 juni i fjor. Jag får tyvärr säga att rubriken slår huvudet på spiken.

För tre veckor sedan hade Riksdagens cykelnätverk ett väldigt givande seminarium med inriktning på cykelstölder. Utöver cykelstölder stod även ett nationellt cykelregister på agendan. Jag tänkte återkomma till detta senare i mitt anförande, fru talman.

Rädslan för att få sin cykel stulen – eller att man fått sin cykel stulen – förefaller vara det enskilt största hotet mot att cyklingen i Sverige ska öka. I den artikel jag nyss nämnde tar Svenska Stöldskyddsföreningen upp några punkter ur den undersökning man låtit Demoskop göra.

Det är faktiskt lite sorgliga siffror som presenteras. Över 40 procent uppgav att de undviker att cykla av rädsla för att få cykeln stulen, och 17 procent av dem som fått sin cykel stulen slutar helt att cykla.

Fru talman! Vidare framgår i Demoskopundersökningen att 30 procent av dem som faktiskt blivit bestulna valde att införskaffa en begagnad cykel. Risken är såklart att man då omedvetet köper en stulen cykel och därmed bidrar till att det blir fler stulna cyklar.

Något glädjande är dock att cykelstölderna minskar. Tidigare år har runt 60 000 cyklar anmälts stulna, men mängden har minskat märkbart. Mellan 2022 och 2023 var minskningen 8 procent, och 2024 var minskningen ytterligare 5 procent. I fjor var minskningen hela 15,2 procent. Då anmäldes 46 497 cyklar stulna, varav ungefär en fjärdedel var elcyklar.

Försäkringsbolagen betalade samtidigt ut ersättning för 36 000 stulna cyklar 2024. Alla stulna cyklar blir alltså inte försäkringsärenden. Värdet på dessa 36 000 cyklarna var ungefär 230 miljoner kronor. Det totala värdet på de stulna cyklarna torde dock vara betydligt högre, då mörkertalet bedöms vara stort.

Fru talman! Vad kan vi då göra åt detta problem, och vart tar alla stulna cyklar vägen? En del stannar såklart kvar i Sverige, medan en stor del bedöms hamna i de forna öststaterna. Så sent som den 14 mars gjorde tullen på Lernacken på Öresundsbron ett tyvärr sällsynt beslag. Man stoppade då en transport med nio exklusiva sport- och racercyklar som var på väg till Polen från Danmark.

Denna gång var det väl Guds försyn att det var en transport som gick via Sverige på väg till Polen, för när det gäller att upptäcka stöldgods som förs ut ur Sverige är tullens resurser alldeles för knapphändiga. Som ett resultat av öppna gränsers politik kan stöldgods så gott som riskfritt föras ut ur Sverige, och tullen är tydlig: Stöldligor har satt i system att dammsuga Sverige – och säkerligen inte bara Sverige utan hela Västeuropa – på cyklar som stjäls för vidare transport och försäljning i Östeuropa. Risken för upptäckt är försumbar.

Tullen uppger följande: ”I Skåne finns inga kända exempel där omfattande stölder på svensk mark avslöjats vid utförsel ut ur landet.” Jag har själv besökt den skånska tullen, och de vidimerade att resurser saknas för att kontrollera utgående gods. Jag menar att större resurser verkligen borde gå till tullen för att de i ökad omfattning ska kunna göra kontroller på utgående gods.

När det gäller andra åtgärder kan såklart alla och envar använda kraftiga, och flera, lås på sin cykel. Det kan absolut ha effekt och försvåra en del stölder. Fler patrullerande poliser, och framför allt fler fordonskontroller, skulle definitivt göra nytta. Bättre, och kamerabevakade, cykelparkeringar skulle också hjälpa till.

Jag tänkte också återkomma till frågan om ett nationellt cykelregister, vilket avhandlades på seminariet. Om man införde ett europeiskt register som kopierar hur det fungerar med register för bilar, motorcyklar och tyngre fordon hade det självklart varit betydligt svårare att avyttra stulna cyklar – till och med i öststaterna. Jag har dock svårt att se att det någonsin kommer att byggas upp ett sådant register.

Där återkommer vi till frågan om det skulle vara ett nationellt register och vad man som cyklist vore villig att betala för ett sådant, för det vore såklart inte gratis. Frågan är också om det skulle vara obligatoriskt och om det skulle baseras på ramnummer eller på annan identifikation. Jag är övertygad att vi inte löser den frågan här i dag, men jag är öppen för att utreda den vidare. Även om slutsatsen blir att detta inte ska genomföras statligt utan genom privata initiativ är det nämligen en fråga som vi verkligen skulle behöva se över.

Fru talman! För att återkomma till det jag sa i inledningen: Fler uppmanas att cykla, men rädslan för stölder bromsar utvecklingen. Vi måste verkligen skärpa våra insatser för att stoppa dessa stölder.

Fru talman! År 2024 omkom 24 cyklister, vilket är en minskning med två från året dessförinnan. Fem av dessa färdades på elsparkcykel. Samtidigt som vi kan se hur allvarligt skadade i trafiken överlag har minskat sedan millennieskiftet pekar kurvan tyvärr i motsatt riktning för cyklisterna. Vi ser också hur elsparkcyklarnas popularitet speglas i olycksstatistiken: År 2024 rapporterades 4 476 personskadeolyckor med dessa fordon.

När jag tittar ut i mitt kvarter där hemma ser jag numera sällan barn på cykel. De kommer i stället på en elsparkcykel, och de kommer ofta i högre hastighet än vad de på cykel gör. Olycksutvecklingen är dramatisk. På bara ett år, mellan 2023 och 2024, ökade antalet personskadeolyckor från 3 425 till 4 476.

Samtidigt rapporterar Trafikkontoret Stockholm att resor med uthyrda elsparkcyklar minskat med ungefär en tredjedel sedan 2021, varför mycket tyder på att olyckorna sker på egna elsparkcyklar. Nästan hälften av alla olyckor relateras till personer under 25 år, och tre fjärdedelar är singelolyckor. Fortsätter denna trend menar jag att något måste göras, trots att jag inte är en vän av onödiga regleringar.

Fru talman! Regelverket för cykelpassager och cykelöverfarter gör det onödigt svårt för samtliga som är ute i trafiken – helt i onödan. Att det ska vara lätt att göra rätt i trafiken måste vara vägledande i arbetet för att stärka en säker trafik. Därför behöver regelverket mellan cykelpassage och cykelöverfart likriktas. Väldigt få cyklister och bilister känner till skillnaden mellan dessa båda korsningar mellan väg och cykelväg. Bäst och säkrast för alla vore om cykelöverfarter helt enkelt gjordes om och blev cykelpassager. Cyklisten är den oskyddade, inte bilisten.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag slå ett slag för att återinföra trafiklekskolorna. Att redan i ung ålder lära sig trafikregler och trafikvett är något man har nytta av resten av livet. Trafiklekskolorna hade en uppbyggd trafikmiljö med målade vägar, trafikskyltar och övergångsställe, som i verkliga livet. Man lärde sig allt från stopplikt och högerregeln till hastighetsskyltar och att lämna företräde. Trafiklekskolorna gjorde lärandet enkelt och lustfyllt och förberedde barn för att ge sig ut i trafiken. Dessa trafiklekskolor kan faktiskt rädda liv, och jag hade välkomnat att de återupprättades.

Sedan 1995 har andelen barn som går och cyklar till skolan ungefär halverats, och en stor grund i detta är föräldrars oro. Samtidigt har mycket gjorts för att barns gång- och cykelvägar till skolan ska vara trygga. Det är kanske dags för en upplysningskampanj till föräldrar för att få fler barn att välja cykeln eller för den delen promenaden som det naturliga valet för att ta sig till skolan.

I en värld där stillasittandet breder ut sig är det hög tid att vända trenden och låta barnen komma ut och röra på sig. Låt barnen få chansen att välja cykeln till skolan! Cykeln är lekfull, cykeln är balans och motorik, cykeln är motion, cykeln är frisk luft – och framför allt är cykeln frihet!

Inga-Lill Sjöblom (S)
Anf. 79 Inga-Lill Sjöblom (S)

Fru talman! Jag blev ganska nyfiken på dig och det här med ett nationellt cykelregister, Patrik Jönsson. Jag missade ju den föreläsningen eftersom jag var sjuk, men jag undrar hur du tycker att det ska se ut. Vi har ju en motion om detta, och jag vill bara fråga dig: Skulle du kunna tänka dig att rösta med oss för att införa ett cykelregister?

Hur det sedan blir, alltså om det är ett frivilligt eller tvingande register, är ju en annan sak, men det kan göras en utredning om att införa ett register. Står du bakom vår motion, Patrik Jönsson?

Julia Kronlid
Anf. 80 Andre vice talman Julia Kronlid

Jag får påminna om att inte dua varandra i debatten utan säga ”ledamoten” eller dennes namn.

Patrik Jönsson (SD)
Anf. 81 Patrik Jönsson (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Inga-Lill Sjöblom för frågan. Att det är en mycket angelägen fråga kan vi nog vara överens om.

Rent krasst: När det gäller att rösta på varandras förslag vet vi ju alla hur det fungerar, det vill säga att man brukar rösta inom sitt eget block.

Jag vill dock ändå återkomma till att frågan absolut skulle behöva belysas. Är det ens möjligt att få till stånd ett sådant här register från statligt håll? Det hade väl förmodligen blivit bäst och mest omfattande om det gjordes statligt, men jag tänker också att kostnaden kan skena. Man betalar ju en registerhållningsavgift när man har ett fordon, till exempel – är cyklisterna villiga att göra detta? Rent samhällsekonomiskt är frågan om kostnaderna skulle överstiga vad alla stulna cyklar kostar, för då faller ju lite grann vitsen med det.

På frågan om jag är villig att rösta på förslaget kan jag svara rakt av att det kanske inte låter sig göras. Framför allt menar jag dock att frågan borde utredas. När det kommer till frågan om huruvida vi verkligen ska ha ett sådant här register är mitt svar att jag tycker att det hade varit väldigt välkommet. Om det sedan landar på privata initiativ eller på staten vet jag inte. Sannolikt skulle det landa på privata initiativ.

Jag välkomnar frågan från Inga-Lill Sjöblom och uppskattar engagemanget.

Inga-Lill Sjöblom (S)
Anf. 82 Inga-Lill Sjöblom (S)

Fru talman! Tack för svaret, Patrik Jönsson!

Jag hoppas att vi i framtiden kan arbeta ihop för att ett sådant förslag ska bli verklighet. Det är nämligen ett viktigt förslag för att folk ska få behålla sina dyra cyklar. Sedan kan kanske jag också tycka att det ska vara ett privat register, för jag tänker även på de cyklar som Patrik Jönsson pratade om, det vill säga de som byggs ihop. Man får så många cyklar stulna och plockar ihop en cykel. Ska det vara ett register? Kanske inte, men jag skulle vilja utreda frågan.

Patrik Jönsson (SD)
Anf. 83 Patrik Jönsson (SD)

Fru talman! Ibland hade jag kanske välkomnat lite bredare samarbeten och att det kunde fungera annorlunda i riksdagen. Men detta kan ju mycket väl landa i att vi hittar en samsyn; det skulle vara välkommet.

Det händer ju att cykeln hittas av polisen och att man får tillbaka den på grund av att man har ett registrerat ramnummer. Någonting skulle kanske gå att göra till en rimlig kostnad. Kanske skulle det försvåra stölder. Det skulle i alla fall öka möjligheterna att hitta cykelns ägare.

Vi kan nog vara överens om att det är väldigt jobbigt att få sin cykel stulen. Man känner sig på något vis kränkt; det är en olustkänsla. Väldigt många väljer till och med att sluta cykla helt och hållet, som Demoskops undersökning visade.

Jag har själv fått två cyklar stulna. Jag minns det som ett obehag – det kommer på något vis nära inpå. Det är inte tillnärmelsevis som ett inbrott, men det är ändå en kränkning av ens integritet.

Jag hoppas att vi hittar en bra väg framåt här.

Inga-Lill Sjöblom (S)
Anf. 84 Inga-Lill Sjöblom (S)

Fru talman, åhörare på läktaren och ni som sitter hemma och tittar på tv eller på dator!

Vi debatterar i dag trafikutskottets betänkande TU13 Cykelfrågor. Socialdemokraterna står bakom samtliga sina reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Varje dag tar människor i vårt land cykeln till jobbet, till skolan, till träningen eller till mataffären. Det är ett val som är både klimatsmart, hälsosamt och platsbesparande. Det är ett val som gynnar hela samhället, men det är också ett val som alltför ofta görs trots bristande infrastruktur, otrygga trafikmiljöer och politisk passivitet.

Vi socialdemokrater vill ändra på detta, för vi vet att cyklingen inte bara är en fråga om valfrihet i transportsystemet. Den är en del av lösningen på flera av vår tids största utmaningar: klimatförändringen, trängseln i våra städer och den försämrade folkhälsan. Om cykeln verkligen ska kunna spela den roll som den förtjänar i svensk trafikpolitik krävs dock politisk vilja och målmedveten styrning.

Därför föreslår vi att ett nationellt mål för cykeltrafiken upprättas av regeringen. Det är dags att Sverige går från fina ord till faktisk handling. Vi vill se ett tidssatt och kvantifierat mål, till exempel att cykeltrafiken ska fördubblas till år 2035. Detta är fullt möjligt, men då krävs att cykelpolitiken görs till just det som den bör vara: en integrerad del av samhällsplaneringen, inte en parentes.

Vi är inte ensamma i det här. VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, fick år 2021 i uppdrag att ta fram ett underlag för ett sådant mål. Det redovisades 2022. Vi anser att regeringen bör ta till vara dessa förslag och sätta fart mot ett mer hållbart, hälsosamt och cykelvänligt Sverige. Varför har regeringen väntat så länge?

Fru talman! Vi behöver bygga ut cykelinfrastrukturen på ett mer systematiskt sätt. I dag är det alltför många som cyklar i miljöer som inte är säkra. Det saknas sammanhängande cykelvägar. Det saknas belysning. Det saknas också planering på regional nivå för att underlätta cykelpendling mellan kommuner.

Förra veckan fick vi i utskottet reda på att Trafikverket under 2025 hade byggt 40 kilometer cykelväg. Sverige är ganska långt. Nu vet jag att sträckan Uppsala–Björklinge är med i denna statistik. Den cykelbanan är 20 kilometer lång och står alltså för hälften. Den är snart klar; man har kommit halvvägs.

De flesta cykelbanor byggs i städer, där det är kommunen som är huvudman. I 80 procent av fallen är det kommunen som har de flesta cykelbanorna. När ska vi få trygghet ute på landsbygden? Det är där Trafikverket bygger cykelbanor.

Fru talman! Särskilt viktigt är detta för barn och unga. Att kunna cykla till skolan ska vara en självklarhet, inte ett risktagande. Genom att skapa trygga cykelvägar bygger vi också en kultur där cykeln blir ett naturligt val från tidig ålder. Det är en investering i framtida hälsa, i mobilitet och i trygghet.

Vi vill att fler barn och ungdomar ska växa upp med cykeln som ett självklart färdmedel, inte med skjuts till skolan som norm. Det är inte bara klimatpolitik utan också frihetspolitik att barn själva kan ta sig till skolan, till fritidsaktiviteter och till vänner.

Fru talman! Vi vill uppmärksamma att de omfattande cykelstölderna är ett hinder för ökad cykling. De leder till stora kostnader för både enskilda och försäkringsbolag. De avskräcker även många från att cykla, då man inte vet om cykeln står kvar när man kommer för att hämta den.

Vi vill lyfta fram att regeringen bör ta flera olika initiativ och bland annat se över behovet av att inrätta ett cykelregister för att motverka cykelstölder och annan organiserad kriminalitet som är riktad mot cykelägare. Det finns ju två sorters tjuvar: de som tar en cykel bara för att de ska komma iväg någonstans och de som planerar sina stölder.

Vi har ju redan ett bilregister som fungerar bra. Varför inte använda samma princip för cyklar? Det skulle göra det svårare att sälja stulna cyklar och enklare att återfå sin egendom.

Fru talman! Vi behöver också anpassa lagstiftningen till ny teknik. Elcyklar blir allt vanligare. Det är ett glädjande steg mot ett mer hållbart resande, men utvecklingen går så snabbt att lagstiftningen inte hänger med.

Vi vill därför att regeringen driver på för en gemensam EU-standard för laddning av elcyklar. Det är en enkel åtgärd som skulle kunna förenkla vardagen för många konsumenter, minska sårbarheten och dessutom stärka säkerheten.

Många av oss här i kammaren vet hur svårt det är att få in batteriet här i riksdagen; man måste gå bakvägen. Det måste finnas ett annat sätt.

Det gäller inte minst att förebygga bränder och explosioner kopplade till cykelbatteriet. Detta är ett växande problem som förtjänar mer uppmärksamhet. Vi vill se mer forskning och bättre reglering. Det handlar om trygghet och tillgänglighet och om att Sverige ska ligga i framkant i den gröna teknikomställningen.

Fru talman! Det här är inte någon marginell fråga eller någon cykelpolitisk nischdebatt. Det här handlar om framtidens transporter, framtidens folkhälsa och framtidens klimatmål. Det handlar om en politik där vi inte bara planerar för bilen utan också för människan.

Vi socialdemokrater vill göra livet enklare, tryggare och hållbarare för dem som väljer cykeln. Det krävs investeringar, men framför allt krävs en tydlig politisk inriktning. Ett nationellt mål för cykling är inte bara ett styrmedel utan också en viljeyttring om vilket samhälle vi vill bygga.

Till er i regeringsunderlaget vill jag säga följande: Ni pratar gärna om frihet, ansvar och långsiktig hållbarhet. Visa då att ni menar allvar! Ställ er bakom ett nationellt mål för cykling! Det är klokt, det är konkret och det är vad Sverige behöver.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kadir Kasirga (S).

Marléne Lund Kopparklint (M)
Anf. 85 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Nästan alla vi svenskar har någon gång lärt oss cykla. Vi minns friheten, balansen, farten och känslan av att plötsligt ta oss fram på egen hand. Men cykelfrågor handlar inte om nostalgi. De handlar om hur människor faktiskt tar sig till jobbet, till skolan och ut i livet. Det är därför vi måste prata mindre om symboliska mål och mer om en fungerande verklighet. Människor börjar inte cykla mer för att staten sätter nya rubriker. Människor börjar cykla mer när det är tryggt, enkelt och möjligt i vardagen.

Cykeln är ett viktigt transportmedel. Den bidrar till bättre hälsa, minskad trängsel och ett mer hållbart transportsystem. I städer som min hemort Karlstad fungerar cykeln ofta mycket bra, särskilt för kortare resor. Där kan den vara ett självklart val i vardagen. Men Sverige är större än sina stadskärnor. I stora delar av landet är avstånden långa och alternativen få. Där är bilen inte ett problem utan en förutsättning for att vardagen ska fungera.

Det är inte möjligt att bygga järnväg till alla landets delar, och det är inte ett hållbart resande att tänka att man ska kunna cykla överallt. En seriös trafikpolitik måste därför stärka cyklingen där den fungerar bäst och samtidigt värna framkomligheten i hela landet och att kommunerna bygger upp en sådan struktur.

När vi talar om cykelfrågor talar vi oftast om klimat och stadsplanering. Alltför sällan talar vi om barnen. Varje dag cyklar barn till skola, träning och kompisar. Cykling ger frihet, hälsosam rörelse och självständighet, och det ska vi främja. Men vi vuxna har också ett ansvar. Siffrorna är allvarliga. I Sverige skadas cirka 2 800 barn varje år så allvarligt i cykelolyckor att de behöver uppsöka sjukhus. Det innebär i snitt sex barn varje vecka. Cykelolyckor är den vanligaste trafikolyckan bland barn under 15 år.

Trots att det är lagstadgat att barn under 15 år ska bära hjälm använder bara 64 procent av dem det. I olyckor med elsparkcyklar saknade över hälften av de skadade barnen hjälm. Det här är inte bara statistik i en rapport. Det här är barn som får bestående men och familjer som får sin vardag förändrad på ett ögonblick. Folksams cykelhjälmstest från 2025 visade att en dålig barnhjälm ger fyra gånger större risk för hjärnskakning än en bra barnhjälm, trots att alla testade hjälmar var EU-godkända. Godkänt är alltså inte alltid tillräckligt.

Trafiksäkerhet handlar därför inte bara om teknik och infrastruktur. Det handlar också om att skapa en kultur där barns säkerhet alltid kommer först, och detta måste vi prata ännu mer om. Det handlar om säkrare trafikmiljöer runt skolor, bättre underhåll av cykelvägar och tydlig information till föräldrar och barn. Det handlar också om att hjälmanvändning måste tas på större allvar. För att barn ska kunna cykla tryggt utan att riskera liv eller hälsa måste vi detta på allvar, se till att genomförandet blir mycket bättre och upplysa föräldrar om hur viktigt detta är. Det är inte en detalj i trafikpolitiken; det är en grundläggande trygghetsfråga att barn kan cykla säkert till skola, lek och fritidssysselsättning.

Cykeln är också en del av något större. Den är en del av folkhälsan och föreningslivet. Den är en del av människors möjligheter att röra sig mer i vardagen. Därför är det positivt att regeringen har agerat för att ideella föreningar fortsatt ska kunna anordna motionslopp och andra arrangemang på statliga vägar utan att drabbas av orimliga kostnader. Trafikverket kan nu avstå från att ta ut ersättning från ideella föreningar upp till 150 000 per arrangemang. Det är ett konkret beslut som gör skillnad för tusentals aktiva runt om i landet.

Sverige byggs inte bara av planer och myndigheter. Det byggs av ideella krafter, eldsjälar och människor som skapar rörelse och gemenskap i hela landet. Det ska vi politiker underlätta, inte motarbeta. Vi ska göra det lättare att cykla där cykeln fungerar bäst. Vi ska göra det tryggare att cykla, särskilt för barn och unga, och vi ska se till att hela transportsystemet håller ihop. Vi ska inte skapa nya rubriker utan se till att det vi har beslutat genomförs och fungerar.

Verklig trafikpolitik handlar inte om att välja mellan cykel och bil utan om att människor ska komma tryggt fram varje dag. När ett barn sätter sig på en cykel ska det inte vara början på en risk utan början på en möjlighet – en möjlighet att röra sig, att växa och att bli självständig. Vårt ansvar som beslutsfattare är att se till att den möjligheten är trygg. Barns säkerhet i trafiken är inte en teknisk fråga; det är en moralisk skyldighet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Malin Östh (V)
Anf. 86 Malin Östh (V)

Fru talman! Jag börjar mitt anförande med att citera en bit ur en text. Så här låter den: ”Föräldrar skall kunna känna trygghet i att deras barn kan färdas säkert till skola och aktiviteter. På samma sätt måste både yrkesarbetare och pensionärer slippa den känsla av utsatt osäkerhet det innebär att cykla på väg trafikerad av bilar, bussar och lastbilar. Mot denna bakgrund är byggandet av sammanhängande cykelstråk mycket viktigt.”

Det här är viktigt och sant, och det är också faktiskt precis vad Vänsterpartiet motionerar om i år, alltså att staten ska ta ansvar för en trafiksäker, sammanhållen cykelinfrastruktur. Men den text jag läste upp kommer inte från vår motion utan från en motion som Moderaterna väckte under förra mandatperioden och som undertecknades av bland andra Maria Stockhaus och Sten Bergheden. De sitter båda i trafikutskottet denna mandatperiod och yrkar nu, som representanter för regeringssidan, avslag på precis det de själva tyckte, och får jag anta fortfarande tycker, är viktigt och angeläget.

Sådant här gör att jag nästan tappar sugen lite grann, för varför sträva efter inflytande och regeringsmakt om man sedan när man får inflytande inte genomför det man sagt att man vill? Moderaterna har en bra cykelpolitik i opposition men tyvärr en obefintlig cykelpolitik i regeringsställning.

Detta bekräftas också av Riksrevisionen, som granskat regeringens arbete för att förbättra cykeltrafikens förutsättningar. Riksrevisionen konstaterar i sin rapport att det finns flera allvarliga brister. Man beskriver en cykelinfrastruktur som inte hänger ihop och inte är trafiksäker och där alldeles för många cyklister skadas allvarligt i mötet med övrig trafik. Det här är en viktig rapport för alla som vill se en förbättrad cykelinfrastruktur, men regeringens svar på rapporten har varit väldigt avmätt. Svaret var

ungefär: ”Tack för synpunkterna. Hej då!” Detta visar på låg ambition i cykelfrågor.

Cykeln är också lågt prioriterad i förslaget till ny nationell plan. Den har inte ens fått en egen rubrik i planen utan är inpetad i hälsoavsnittet genom några få meningar om cykling. Det visar tydligt att cykel inte ses som ett trafikslag i sin egen rätt utan får vara med lite på ett hörn, liksom på nåder. Det här sättet att hantera cykel strider mot den cykeldeklarationen som Sverige undertecknade så sent som våren 2024, alltså under den här regeringens tid. Cykeldeklarationen lyfter fram cykel som ett centralt trafikslag för omställning, folkhälsa och framkomlighet och förordar att cykling ska integreras i den övriga transportplaneringen.

När regeringen får frågor om vad man gör för att uppfylla cykeldeklarationen pekar man på landets kommuner och regioner och säger att det är deras ansvar och menar att deklarationen inte är rättsligt bindande. Jag funderar: Varför så låg ambition? Jag förstår det inte. Vad är problemet? Vi måste kunna bättre än så här.

Från Vänsterpartiet har vi flera förslag. Vi vill se en ändring i väglagen för att bryta låsningar och göra det möjligt att bygga cykelväg utan krav på samfärdsel eller funktionellt samband med statlig väg.

Vi vill också utreda befintlig cykelinfrastruktur för att identifiera brister och öka framkomligheten för cyklister. Vi vill se ett nationellt mål för ökad cykling, och vi vill också damma av och aktualisera den nationella cykelstrategin från 2017 – en strategi som ingen i dag verkar veta om den fortfarande gäller.

Vi vill också att VTI ges i uppdrag att följa upp sin rapport från 2017 om cykling bland barn och unga och att de ges ett uppdrag att ta fram konkreta förslag på åtgärder för att kunna öka och främja cykling bland barn och unga.

Fru talman! Cykel förtjänar mer än några rader under hälsoavsnittet i nationell plan. Det är dags att lyfta fram cykeln som ett eget trafikslag i sin egen rätt. Det är dags att ta intryck av alla de länder och städer runt om i Europa som har kommit så mycket längre än vad Sverige har gjort på det här området.

Genom ökad cykling kan vi bocka av flera nationella mål. Det bidrar positivt till de transportpolitiska målen, miljömålen, klimatmålet och folkhälsomålet. Det är hög tid att trampa igång det här nu!

Jag yrkar bifall till reservation 12.

(Applåder)

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 87 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Just nu debatterar vi ett cykelbetänkande.

Cykling har, precis som många andra trafikslag, egentligen olika syften. Ett av de viktigaste syftena är att ge barn och ungdomar möjlighet att ta sig till skolan, idrottsutövande eller andra event som man känner för. Cykling är också ett sätt att utveckla en arbetsmarknadsregion, ofta inom en kommun.

Det är detta som är lite av poängen: I den kristdemokratiska ideologin är vi rätt noga med subsidiaritetsprincipen – ett begrepp som används inom EU och som många av oss upplever som vanligt. Det handlar om att göra så kallade subprövningar. När jag lyssnar på debatten, fru talman, hör jag en önskan om att flytta ansvaret, i det här fallet för cyklar, högre upp i hierarkin. Det låter som att det rent allmänt skulle förändra något, men det tror inte jag att det gör.

Jag tror i stället att det är väldigt bra att cyklingen är ett kommunalt ansvar. Jag tror att det är mycket bättre att kommunerna äger frågan just när det gäller cykel, resurser och resurseffektivitet. Om man vill binda samman cykelleder mellan olika kommuner kan Trafikverket redan i dag bistå. Riksrevisionen har också pekat på att det i dag är fullt möjligt att bygga nya cykelleder som inte är kopplade till annan väg.

Detta är spännande, för jag får erkänna att jag själv så sent som för ett år sedan också var av uppfattningen att man var tvungen att följa Trafikverkets väg för att få bygga en gång- och cykelväg. Jag är därför tacksam för att Riksrevisionen har pekat på att det inte är riktigt så man ska tolka lagen. Många kommuner borde ta och titta på detta.

Det finns en annan fråga som jag har lyft internt. Det är ju så med partipolitik att man inte alltid får med sig alla, och det är också så när man förhandlar mellan olika partier. Jag skulle vilja se en ny klassificering av gång- och cykelvägar. Jag har redan varit tydlig med att jag anser att cykling är ett kommunalt ansvar, men om en kommun i dag söker pengar hos Trafikverket och vill ha en samverkan är det alltid den höga standarden på gång- och cykelväg som gäller. Jag är lite tveksam till detta.

Låt mig ta ett praktiskt exempel. Hemma i Uddevalla har vi en gammal järnväg, Lelångebanan, som går genom stora delar av Dalsland. Den har av flera kommuner i samråd med markägarna gjorts i ordning till en fantastisk gång- och cykelväg. Den är dock ingen gång- och cykelväg, för den har varken asfalt eller något annat. Men den är alltid iordninggjord, och väldigt många människor går där med hunden, cyklar och så vidare. Men det går inte att söka pengar för Lelångebanan om man skulle vilja iordningsställa den. Nu har vi en sådan tur att det handlar om en gammal banvall, så den är väldigt stabil i sig.

Man skulle mycket väl kunna tänka sig att ha olika nivåer på gång- och cykelvägar, alltifrån den här typen av banvallar till det jag själv har kallat för cykelmotorvägar. Jag fick då skäll för att jag sa ”motor”, men det handlar alltså om doserade banor. Man har testat detta i Skåne, om jag inte är helt fel ute. Här borde det finnas en öppning för hur man söker pengar, även om ansvaret är kommunalt.

När det gäller trafikregler har jag själv vid flera tillfällen lyft att man borde titta på 1,5-metersregeln. Man borde även fundera på och se över vad som gäller vid högersvängar och så vidare. Jag är därför väldigt glad för att regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att utreda avståndsregler och tydliga riktlinjer för hur förare av motorfordon ska uppmärksamma cyklisterna. Jag tycker att detta är positivt, och jag hoppas att man i samband med detta även kan se över andra regelförenklingar som skulle göra det lättare att cykla.

Flera talare har redan lyft det som är det tråkiga med cyklandet, nämligen att vi ser många olyckor. Vi satt några stycken och småpratade före debatten, bland annat om elsparkcyklarna. De definieras som cyklar i dag, och det är bland dem vi ser väldigt många olyckor. Vi ser också, apropå folkhälsa, barn och ungdomar som slutar cykla och går över till elsparkcyklar. Jag har själv barnbarn, och de är på farfar och tycker att det vore kul med en elsparkcykel.

Frågan är om man inte borde fundera på lätt mopedkort för elsparkcykel med tanke på de skador vi ser. Nu fripratar jag lite, för jag tycker att vi kan göra det i kammaren ibland. I dag definieras en elsparkcykel som en cykel, men med tanke på de skador vi ser är frågan om vi inte kommer att få återkomma och titta över detta framöver.

Oaktat de allmänna funderingarna i all ödmjukhet i en talarstol är det glädjande att kommunerna faktiskt agerar. Här i Stockholm ser vi en oerhört stor skillnad mot för några år sedan, för kommunen har styrt upp var man kan parkera och hur man kan köra. Kommunen har även strypt hastigheten i vissa delar av staden, exempelvis inne i Gamla stan. Återigen: Cyklingen är ett kommunalt ansvar, och det är positivt att kommunerna också tar ansvaret.

När det gäller Riksrevisionens kritik delar jag regeringens uppfattning att det är samhällsnyttan som ska vara avgörande när man bygger vägar, oavsett vilket fordon som avses. Jag anser inte heller att vi ska flytta ansvaret från kommun till stat.

Här får vi nog tänka efter allihop. Det förs en allmän diskussion i politiken om att när man bygger en ny väg ska man lägga en gång- och cykelväg bredvid. Sverige är ett våldsamt stort land. Om vi börjar göra detta på alla våra vägar kommer det att bli oerhört dyrt, och det kommer även att innebära att vi bygger färre vägar.

Det måste nog faktiskt göras en prövning: Var är det lämpligt med en vanlig väg? Var är det lämpligt med en väg som har en bred vägren där man kan cykla vid sidan av? Var är det nödvändigt med en gång- och cykelväg? Utifrån detta perspektiv tycker jag egentligen att det svenska systemet i grunden fungerar väldigt väl.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att ta upp ännu en sak, nämligen politikens eviga önskan om mål. Jag förstår att företag sätter mål, för det är en del av affärsidén. Man sätter ett mål, och så vill man uppnå det. Men i politiken har vi ett kollektivtrafikmål, och det finns de som önskar ett cykelmål. Då borde vi väl också ha ett mål för hur mycket bilarna ska öka, ett flygmål och ett järnvägsmål. Det där kommer att sluta ungefär som kommunernas befolkningsmål. Om alla kommuners befolkningsmål skulle nås inom tio år skulle det bo 40 miljoner människor i Sverige.

Det blir lite tramsigt ibland, fru talman, när vi politiker håller på med mål på det sättet. Näringslivet jobbar med mål; vi ska jobba med infrastruktur.

Då är jag tillbaka vid det jag inledde mitt anförande med: Cykelfrågor är i första hand ett kommunalt ansvar. Så ser subsidiaritetsprincipen ut. Jag tycker att det är klokt att vi fortsätter att ha det ansvaret kommunalt. Kommunerna är i många sammanhang fantastiskt duktiga på att se var det kan vara lämpligt att bygga ut.

Det kommer att komma en nationell plan, och i den kommer vi också att se vad som hamnar i de regionala planerna. Sedan får regionpolitiker och kommunpolitiker se var det är lämpligt att, eventuellt i samverkan, bygga gång- och cykelvägar mellan olika kommuner. Jag tror inte att det är just riksdagen som ska avgöra det för hela riket.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Anders Karlsson (C)
Anf. 88 Anders Karlsson (C)

Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande 2025/26:TU13 Cykelfrågor.

Tittar man på definitionen av cykel ser man att den inte bara är vad man först tänker på. Också cyklar med elassistans, elsparkcyklar, rullstolar och även segways faller in under begreppet. Det blir lätt att vi bara tänker på traditionell cykling, och det stämmer väl många gånger i och med att den är helt dominerande, även om elsparkcyklarna ökar.

Cyklingen har många fördelar som gör att den bejakas. Cykling är bra för folkhälsan och ger snabba transporter. Om man ska någonstans här i Stockholm och tittar på en ruttplanering landar det ofta i att snabbaste sättet att ta sig fram är med cykel. Den har också förhållande låg investeringskostnad.

Men cyklingen har också nackdelar, såsom oskyddade trafikanter och stor risk för olyckor. Som vi har varit inne på är cykeln också stöldbegärlig som produkt. Här borde man väl använda ny teknik i lite större utsträckning än nu, gps-puck och annat, men det går ändå inte att komma ifrån att cykeln är stöldbegärlig.

Vi har ett stort cykelnätverk, fru talman, på 27 000 kilometer. Det är komplicerat att få in cykelvägar där en bilinfrastruktur redan är lagd. Kostnaden är förhållandevis hög.

Vi kan titta på kommunernas prioriteringar. Vi har ett skatteutjämningssystem som är viktigt för att skatteuttaget ska vara någorlunda rättvist och för att hålla ihop landet. Något liknande finns inte när det gäller infrastruktur för cykel. Här blir det stora skillnader. En mindre kommun med sämre ekonomi får många gånger välja bort cykelvägar för att klara välfärdens kärna, som skola, omsorg och kultur. Med tanke på hur viktigt det är med cykelvägar är det tråkigt att behöva göra de prioriteringarna.

Min hemkommun Nässjö har gjort en prioritering på sex kilometer som hade varit perfekt att lägga en cykelbana på, med tanke på att man lägger en reservvattentäkt som hade varit perfekt. Den gick inte. Däremot knyter man samman Nässjö och Eksjö längs med riksväg 40, som är två mil. Det kan verka långt, men vi kan titta på varför man gör det. Det var alltså en två-plus-ett-väg, där det blir hopplöst svårt att cykla – jag tror att det var Miljöpartiet som lyfte fram det i en reservation. Ibland blir det alltså tvunget att bygga ny infrastruktur för cykel vid två-plus-ett-vägar. Det är då bra att staten är med och finansierar de delarna.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 10 under punkt 4, Infrastruktur för cykling.

Riksrevisionen ger i sin rapport svidande kritik mot statens åtgärder när det gäller att skapa goda villkor för cykeltrafiken i Sverige. Man kan sammanfatta kritiken med att de är ineffektiva och inte leder till ökad eller säkrare cykling. Det är beklagligt att regeringen avfärdar mycket av de rekommendationer som Riksrevisionen ger.

Jag vill lyfta att Trafikverket i större utsträckning måste planera för nationella cykelleder och cykelbanor. Varför? Jo, cykling är bra för folkhälsan. Dessutom ska utsläppen ned, och cykling ger minimalt med utsläpp. Cykeln tar också förhållandevis liten plats i en trafiksituation. Kalkylen är alltså positiv.

Som många har varit inne på saknas det nationella mål. Varför ska man ha nationella mål, ledamoten Magnus Jacobsson? Just när saker och ting är väldigt positiva är det viktigt att ha nationella mål just för att förstärka det positiva. Det gäller cykling i allra högsta grad. Jag hör att samtliga här egentligen är väldigt positiva till cykling. I den föregående debatten om flyget var det inte alls på det sättet. Här är det ändå skillnad på trafikslagen.

Det vi bör prioritera är resor till och från arbetet eller skolan. Det skapas en trafikosäker situation när fler börjar köra sina barn till skolan, just vid av- och påstigning. Kan vi få en bättre förståelse för hur man uppträder i trafiken blir det säkrare när våra barn cyklar till och från skolan men också när vi cyklar till och från arbetet.

Jag vill också nämna cykel på järnväg. Vi ska inte bara tänka cykel från punkt A till punkt B utan också få in andra trafikslag som järnväg, så att man får med sig sin cykel eller elskoter på järnvägen på ett enklare sätt än i dag.

Den del som är problematisk är olyckorna. Det är också därför jag tycker att man ska ha ett mål. Har man ett mål för cykling lyfter man också upp det som är problematiskt, och det är olyckorna.

Olyckorna har ökat på totalen. Mellan 2022 och 2024 ökade antalet cykelolyckor från 700 till 800. Under samma period gick antalet bilolyckor ned med 300 för att 2024 ligga på 1 600. Cykelolyckorna ligger alltså på hälften av detta, och det är en väldigt hög andel. Då har jag bara tittat på svåra olyckor; det blir annorlunda om man tittar på olyckor tvärs över.

Vad avser de svåra olyckorna är tekniken i fråga om hjälmar viktig. Det finns bättre och sämre hjälmar, och det är viktigt att belysa frågan. Försäkringsbolagen är duktiga på att stimulera hjälmanvändandet, men det är ju för att olyckorna utgör en stor kostnad för försäkringsbolagen. Därför finns det ett egenintresse i att driva på i frågan.

Fru talman! Jag avslutar med att säga: Man cyklar för lite. Låt oss ändra på detta.

(Applåder)

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 89 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Det var två saker jag reagerade lite på. Det ena är begreppet nytta, upplevd nytta och att vissa grejer är nyttigare. Det som har varit absolut nyttigast för Sverige och för människorna är bilens införande. Det har förändrat vår arbetsmiljö och vad människor känner. Bara en sådan sak som att en sen kväll åka från Göteborg till Uddevalla – det är helt tomt på vägen, man är lite trött och sliten och så får man känna den där friheten.

När mina barn var små hade jag en cabriolet. Min lilla kille var med när jag köpte den, och han lade sig i baksätet. Jag frågade honom vad han gjorde, och han svarade: Pappa! Jag älskar den här bilen.

Det handlar inte bara om en känsla av frihet, utan bilen har gett oss frihet, välfärd och fungerande sjukvård. Begreppet nytta blir därför spännande.

Jag reflekterade över sträckan Eksjö–Nässjö. Jag gick ut på nätet och ställde den enkla frågan om hur många som använder den. Sträckan är ny – den öppnades väl 2025. Svaret från Chat GPT var: Svårt att bedöma. Jag tror att det kommer att vara svaret även om tre år, fyra år och fem år.

Det här är problemet: Om vi sätter ett mål kommer myndigheten Trafikverket att i enlighet med målet bygga gång- och cykelvägar på diverse ställen där de inte används eller används marginellt. Det är kostnadsdrivande på ett felaktigt sätt. Det hade varit bättre om gång- och cykelvägspengarna använts inom de två kommunerna, och sedan kunde vi i enlighet med vad som har framförts i tidigare anföranden göra det enklare att ta med sig cykeln på bussen eller tåget. Det är framför allt i tätorten som cykeln fungerar som inom en arbetsmarknadsregion, men det gäller också där barn och ungdomar använder cykeln för att ta sig till skolan.

Anders Karlsson (C)
Anf. 90 Anders Karlsson (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Magnus Jacobsson för frågan.

Varför sätta olika trafikslag mot varandra? Jag instämmer i ledamotens beskrivning av frihetskänslan som en bil ger och nyttan. Här pratade jag egentligen om nyttan för folkhälsan och miljön. Den frihetskänsla jag kan känna i dag med en bil är att jag kan ta med en cykel även med bilen, speciellt i ledamotens hemtrakter på västkusten. Sommartid är det inte så lätt att parkera – det som skulle ge en frihetskänsla i det området.

Angående sträckan mellan Nässjö och Eksjö instämmer jag i ledamotens uppfattning. Precis som jag sa funderade jag över hur många som kommer att använda sträckan. Detta beror på att man hade skapat två-plus-ett-vägar som gjorde det enormt svårt att ta sig fram med cykel. Det fanns en logik i detta.

Jag lyfte fram vägen mellan Bodafors och Nässjö, som var sex kilometer, och den borde ha varit självklar för arbetspendling. Här finns inte en logik i fråga om att göra rätt prioritering, utan det beror på vem som betalar och de prioriteringar som görs i kommunen.

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 91 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Det är lite grann det här som är min poäng, det vill säga att inte ställa transportslag mot varandra. Det är vad som händer när man sätter upp kollektivmål och cykelmål. Då sätter vi plötsligt trafikslag mot varandra.

Av någon besynnerlig anledning är det alltid alla trafikslag som inte är bil eller flyg som ska ha ett mål, ungefär som att bil och flyg vore ondskan på jorden. Tvärtom är bil och flyg oerhört väsentliga för ett fungerande transportsystem.

Vad gäller bil och flyg behöver vi däremot jobba på att få dem att bli mer miljövänliga, och vi behöver jobba på att ta fram en annan bränslemix. Det gör vi redan och är tämligen överens.

Fru talman! Jag vidhåller att jag är lite förvånad över ivern att ha just ett cykelmål.

Likadant är det i frågan om olyckor. Det finns redan ett mål, nämligen noll dödade och skadade i trafiken. Det är därför vi har statistik, och vi mäter var skadorna sker i fordonen. I det här fallet ser vi att antalet cykelolyckor ökar. Jag har inte djuplodat i detta, men jag misstänker att det är antalet olyckor med elsparkcyklar som går upp. Det är ju där vi ser en ökad användning. Då måste vi vara beredda att vidta åtgärder. Men jag är inte säker på att cykelmål i sig kommer att leda till färre trafikolyckor. Om vi däremot förbättrar infrastrukturen i tätorter där många bor och där många använder elsparkcykel eller vanlig cykel kommer det troligtvis att leda till färre olyckor.

Vi som bor på landsbygden eller i närheten av landsbygden borde ställa krav på att i samband med två-plus-ett-vägar ha rejäla vägrenar. Man måste kunna ta sig fram även på landsbygden, men man ska tänka efter redan när man bygger den vanliga vägen. Annars blir det de tvingande fenomenen.

Anders Karlsson (C)
Anf. 92 Anders Karlsson (C)

Fru talman! Jag värdesätter ändå att vi landar i fokus på olycksrisken.

Antalet dödsolyckor med cykel är 27 för 2024. Samtidigt var det 117 dödsolyckor med bil. Men i fråga om svåra skador blir antalet stort för cykel. Olyckorna har ökat med elskotrar, men det handlar inte om de allvarliga olyckorna. Troligtvis är det för att man står lägre på en elskoter, och då blir inte olyckorna fullt så allvarliga som med vanlig cykel. Samtidigt innebär volymökningen att det blir en olycksrisk, och då måste vi ha koll på den.

Precis som har tagits upp tidigare under eftermiddagen ska vi ha fullt fokus på att hjälmen är viktig för både cykel och elskoter.

Helena Gellerman (L)
Anf. 93 Helena Gellerman (L)

Fru talman! Vi har nu under dagen debatterat trafikutskottets betänkande om cykelfrågor.

Fru talman! Det finns många fina fördelar med att människor cyklar, inte minst bättre hälsa och minskad trängsel i kollektivtrafiken. Därför vill Liberalerna underlätta för cyklisterna. En av flera viktiga förutsättningar för att få fler att cykla är dock att det finns sammanhängande säkra vägar och att de underhålls kontinuerligt.

Det finns tyvärr alldeles för många ogenomtänkta trafikmiljöer som försvårar för cyklister, inte minst i våra städer. Vi måste arbeta för att cykelbanenätet ska hänga ihop och, kanske ännu viktigare, att underhåll av cykelbanorna genomförs. Ett hål i vägen märks knappt för en bilist, men för en cyklist kan det sluta i en olycka där man skadar sig riktigt allvarligt. Jag har själv flera vänner som har slutat cykla efter olyckor på undermåliga vägar. Här behövs krafttag, men detta är främst kommunernas ansvar.

För att underlätta för pendling med cykel vill vi liberaler se en sammanhållen planering av cykelvägarna på regionnivå och att kommunerna samverkar över gränserna. Det är inte rimligt att standarden på en cykelväg försämras vid en kommungräns. Vi vill se fler satsningar på sammanhängande regionala cykelstråk, för att göra det lättare att cykla längre sträckor.

Liberalerna vill också öka möjligheten att ta med cykeln på pendeltåg och bussar. Genom att göra det möjligt att kombinera att åka kollektivtrafik med att cykla tror vi att fler kan låta bilen stå och därmed göra en insats för miljön och minska trängseln på vägarna.

Elsparkcykeln är mycket intressant när det gäller att transportera sig till och från kollektivtrafiken. Den tar liten plats på tåget och tar dig sedan smidigt den sista biten på resan.

Fru talman! Liberalerna är positiva till elsparkcyklar. Det har blivit en tydlig nisch när det gäller att transportera sig kortare sträckor. De har funnits i några år nu, och både de positiva och tyvärr negativa effekterna av elsparkcyklarnas intåg har visat sig. Vi börjar komma till rätta med parkeringsproblemen, som var det helt dominerande inslaget när de kom. Men det kvarstår arbete med att sätta in åtgärder mot de ökande personskadorna, som vi hört om tidigare i debatten. Tyvärr har det också varit flera dödsfall.

Framkomligheten för alla gångtrafikanter, inte minst för äldre och personer med funktionsnedsättningar, är avgörande för oss. Det behövs tydligare regler för elsparkcyklar men också bättre tillsyn av efterlevnaden av de regler som finns. Det som det inte finns tillsyn över, det som inte kollas, efterlevs inte.

Fru talman! Cyklister är oskyddade i trafikmiljön. Separata cykelvägar finns på många ställen, men ofta delar cyklister vägbanan med bilister. Trafiksäkerheten behöver förbättras. Det gäller inte minst när cyklister blir omkörda.

Sverige har en lång tradition av att vara det främsta landet när det gäller trafiksäkerhet. Vi är kända för vår nollvision, som många länder tar efter. Vi bör därför gå före även när det gäller cykling. Liberalerna har i motioner i riksdagen under lång tid drivit på för ett hastighetsberoende avstånd på minst en och en halv meter vid omkörning, vilket är fast förankrat i forskningen i Sverige. En sådan regel skulle signalera till bilförarna att fler faktorer än bara avståndet påverkar trafiksäkerheten och att det krävs riskkompensation vid omkörningar. Samtidigt vill jag betona att det måste vara enkelt för bilförare att komma ihåg regeln för att den ska få effekt.

Nu har Liberalerna tillsammans med våra samarbetspartier gett Transportstyrelsen i uppdrag att utreda hur en regel för ett minimiavstånd vid omkörning av cyklister kan införas. Det är ett mycket positivt första steg för säkrare cykling på bilvägar. Uppdraget ska rapporteras senast den 30 augusti i år.

Trafiksäkerhet på väg för cyklister är inte minst viktigt för cyklister som deltar i cykellopp. Cykellopp är en viktig morot för att öka cyklandet och därmed stärka hälsan. Regeringen har därför tillfört permanent medel så att den tidigare avgiften för att bland annat sätta upp tillfälliga skyltar om cykellopp på vägarna har tagits bort. Det blir en positiv ekonomisk lättnad och ett erkännande av det viktiga arbete som alla som arrangerar cykellopp gör för hälsan i Sverige.

Fru talman! Slutligen: Tekniken utvecklas snabbt, och vi ser en ständig utveckling av cykelkonceptet. Det gäller inte minst elcyklar och elsparkcyklar. Liberalerna ser positivt på utvecklingen. Samtidigt måste trafiksäkerheten värnas. Tyvärr har vi som sagt sett en ökande trend av antalet olyckor med oskyddade trafikanter de senaste åren. Det är därför viktigt att forskning om olika aspekter av cykling får fortsatt stöd, så att vi kan förstå hur cykling kan underlättas och hur vi kan minimera antalet cykelolyckor framöver.

Forskningens kunskapshöjande arbete är viktigt för att vi framåt ska kunna vidta rätt åtgärder och göra det mer attraktivt att cykla. Det gäller inte minst för våra barn, så att barnens föräldrar kan känna att det finns en säker cykelväg för barnen och vågar släppa i väg dem. I det sammanhanget är tankarna att kanske måla en signal på vanliga vägar, där bilar också kör, om att det kan komma en cyklist.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

Jacob Risberg (MP)
Anf. 94 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Jag vill inleda med att lyfta upp den nationella cykelstrategin från 2017. Den var den första i sitt slag i Sverige och togs fram när Miljöpartiet satt i regeringen. Cykelstrategin var ett viktigt steg för att främja ökad och säker cykling.

Mycket har dock hänt sedan dess. Intresseorganisationer, kommuner och regioner har upprepade gånger frågat om den fortfarande är aktuell. Nu slår även Riksrevisionen fast att strategin är föråldrad och behöver uppdateras. Det är kritik som regeringen inte kan blunda för.

Riksrevisionen pekar särskilt på att det saknas tillräckligt tydliga krav på framkomlighet för cykeltrafiken. Det instämmer jag helt i. Regeringen bör snarast utreda statliga principer eller krav för var grundläggande framkomlighet måste säkerställas och ge Trafikverket ett uttalat ansvar för att upprätthålla den inom det statliga väghållaransvaret.

Vi har dessutom den europeiska cykeldeklarationen, som är en viktig vägvisare och lyfter fram cyklingen som ett av de mest effektiva verktygen för att nå mål inom klimat, folkhälsa, social inkludering och ekonomi. Deklarationen innehåller 36 åtaganden. Sverige har skrivit under den. Men ingenting i regeringens skrivelse visar hur man tänker uppfylla dessa löften. Det finns inte ett ord om hur de brister som Riksrevisionen lyfter upp ska rättas till. Jag menar att Sverige bör kraftsamla för att förverkliga intentionerna i denna europeiska deklaration. Det vore ett tydligt steg framåt.

Fru talman! Cykling ska vara en reell möjlighet, inte bara i städerna utan i hela landet. Moderna elcyklar gör det möjligt att cykla längre sträckor, men då måste det också finnas cykelvägar. Tyvärr begränsas utvecklingen i dag kraftigt av hur väglagen tolkas. Den nuvarande tolkningen innebär att cykelvägar på landsbygden nästan alltid måste ligga precis intill en bilväg. Det förhindrar smarta, logiska och gena stråk och har fått skarp kritik i Riksrevisionens granskning.

Trafikverket tolkar lagstiftningen som att cykelvägar måste avlasta en befintlig statlig väg. Det gör att man inte kan bygga cykelvägar vid motorvägar eller där de saknar direkt koppling till en bilväg, även om det ofta vore den bästa lösningen för cyklister. Det stoppar i praktiken regionala pendlingsstråk som skulle kunna ge stora klimat- och framkomlighetsvinster.

Vi måste också vara ärliga; cykelvägar intill stora bilvägar är inte attraktiva. De är bullriga, hälsofarliga och ofta längre än mer direkta dragningar. Och när cykelvägen inte räknas som allmän väg skapas oklarheter om ansvar, markåtkomst och underhåll.

De här problemen har varit välkända länge. Riksrevisionen säger tydligt att tolkningen av väglagen försvårar eller omöjliggör byggandet av attraktiva cykelvägar. Det håller såväl kommuner som regioner och Trafikverket själva med om. Regionerna vill ändra lagen, SKR vill modernisera den och Trafikverket varnar för att den hindrar effektiva lösningar.

Trots allt detta avvisar regeringen nästan alla Riksrevisionens rekommendationer och menar att lagen redan är tillräckligt flexibel. Men den som arbetar praktiskt med cykelplanering vet att det inte stämmer. Därför menar jag att regeringen skyndsamt måste återkomma med förslag om att ändra väglagen. Det måste bli fullt möjligt att bygga friliggande cykelvägar utan krav på funktionellt samband med en bilväg. Trafikverket bör också få i uppdrag att se över sina interna principer, så att vi säkerställer likvärdig markåtkomst för cykelvägar och bilvägar.

Fru talman! Jag vill också tala mer övergripande om cykelns roll i transportsystemet. Jag tycker att cykeln är ett fantastiskt transportmedel. Den är billig, effektiv, tyst och hållbar. Den är bra för klimatet, för ekonomin och för folkhälsan.

Ändå har cyklingen minskat i stora delar av landet under decennier. Varför då? Jo, för att vägnätet inte längre är anpassat för cykling, särskilt inte på landsbygden. Bredare bilar, högre hastigheter och två-plus-ett-vägar med räcken har gjort vägarna farligare för oskyddade trafikanter. Den lilla vägren som funnits har ätits upp. Cykeln har trängts bort. Det här måste vi ändra på.

Miljöpartiet vill därför införa landsbygdsmiljöavtal – motsvarande de tidigare stadsmiljöavtalen – för att stärka cyklingen i hela landet. Trygga, säkra och gena cykelstråk ska inte vara något som endast storstäder får.

Kommunerna gör redan mycket. De bygger cykelgarage, leder om trafik kring skolor, skapar mobilitetslösningar, inför förmånscyklar och integrerar cykeln i planeringen. Men på nationell nivå behandlas cykeln tyvärr fortfarande som ett bihang. Trafikverkets prioriteringar fokuserar på biltrafiken, och de statliga satsningarna på cykling är marginella.

Sverige saknar fortfarande nationella mål för cyklingen. Vi har allmänna ambitioner men inga konkreta mål, och utan mål saknas drivkraften i Myndighetssverige. VTI har tagit fram ett förslag om att fördubbla cyklingen till 2035. Det är ett mål som riksdagen bör fastställa.

Men ett mål räcker inte. Det måste också följas av resurser. Länder som Österrike, Irland och Nederländerna satsar omkring 10 procent av sin infrastrukturbudget på cykling. Sverige ligger på runt 1 procent. Denna regering har dessutom tagit bort stadsmiljöavtalen och stoppat det färdmedelsneutrala reseavdraget – två reformer som hade stärkt cyklingen rejält.

Fru talman! Jag vill också lyfta frågan om säkerhet. Omkörningar är en av de största riskerna för cyklister på landsbygden. I flera länder har man infört en hänsynsregel om minst 1,5 meters avstånd vid omkörning. Transportstyrelsen har sagt nej till detta utan att redovisa någon empirisk grund. Samtidigt visar forskning från bland annat VTI att upplevd trygghet kräver 2,5–3 meters avstånd vid omkörningar i 70–90 kilometer i timmen.

Det är tydligt att dagens regler inte räcker. Därför bör en möjlighet att ha en 1,5-metersregel på utpekade sträckor införas även i Sverige. Det skulle göra stor skillnad för den upplevda tryggheten och öppna dörren för mer cykling på landsbygden.

Fru talman! Sammanfattningsvis behöver Sverige tydliga mål, modern lagstiftning och verkliga satsningar på cykeltrafiken. Riksrevisionen har gjort sitt jobb. Nu är det dags för regeringen att göra sitt.

Jag stöder såklart Miljöpartiets samtliga reservationer, men för att spara lite voteringstid yrkar jag bifall enbart till reservation 11.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2026-03-25
Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 14, Voteringar: 3
Stillbild från Beslut 2025/26:TU13, Beslut: Cykelfrågor

Beslut 2025/26:TU13

Webb-tv: Beslut: Cykelfrågor

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för cykling

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 2,

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 1,

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 27,

    2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 44,

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 3 och

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 2.
    • Reservation 1 (S, V, C, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V, C, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD570013
    M59009
    C01707
    V01903
    KD17002
    MP01503
    L14002
    -2301
    Totalt149146054
    Ledamöternas röster
  2. Statlig styrning och uppföljning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 1,

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 2,

    2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 40,

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 92, 93 och 95,

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 2, 4, 6 och 14,

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 3 och 4,

    2025/26:3856 av Malin Östh m.fl. (V) i denna del och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 1-3.
    • Reservation 2 (S)
    • Reservation 3 (V)
    • Reservation 4 (C)
    • Reservation 5 (MP)
  3. Cykling, hållbarhet och folkhälsa

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 12,

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 26 och

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 1.
    • Reservation 6 (S)
    • Reservation 7 (V)
  4. Infrastruktur för cykling

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkandena 4, 5, 7 och 9,

    2025/26:1050 av Jamal El-Haj (-) yrkande 2,

    2025/26:1621 av Mats Berglund (MP) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:1888 av Magnus Manhammar (S),

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 3, 6, 8 och 9,

    2025/26:3278 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 11,

    2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 102,

    2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 45, 47 och 48,

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 11,

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 7 och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 7.
    • Reservation 8 (S)
    • Reservation 9 (V)
    • Reservation 10 (C)
    • Reservation 11 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S009214
    SD570013
    M59009
    C01707
    V00193
    KD17002
    MP00153
    L14002
    -2031
    Totalt1491712954
    Ledamöternas röster
  5. Friliggande cykelvägar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 3,

    2025/26:898 av Magnus Manhammar (S),

    2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 34,

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 7,

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 94,

    2025/26:3684 av Mathias Bengtsson (KD),

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 7 och 8,

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 1,

    2025/26:3856 av Malin Östh m.fl. (V) i denna del och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 6.
    • Reservation 12 (S, V, C, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (S, V, C, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD570013
    M59009
    C01707
    V01903
    KD17002
    MP01503
    L14002
    -2301
    Totalt149146054
    Ledamöternas röster
  6. Planering och genomförande av mindre infrastrukturåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 96,

    2025/26:3678 av Lili André (KD) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 9,

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 5 och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 4.
    • Reservation 13 (S, C, MP)
  7. Samhällsekonomiska bedömningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 13,

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 10,

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 6 och

    2025/26:3856 av Malin Östh m.fl. (V) i denna del.
    • Reservation 14 (S, V, C, MP)
  8. Färgsättning av cykelbanor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 11.
    • Reservation 15 (MP)
  9. Regler för omkörning av cyklister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 6,

    2025/26:1727 av Hans Eklind (KD),

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 10 och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 10.
    • Reservation 16 (V)
    • Reservation 17 (MP)
  10. Regler om högersväng vid rött och cykling mot enkelriktat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 8,

    2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 43,

    2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 8 och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 8 och 9.
    • Reservation 18 (V)
    • Reservation 19 (C)
    • Reservation 20 (MP)
  11. Andra bestämmelser för ökad säkerhet för cyklister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:479 av Jörgen Grubb (SD),

    2025/26:696 av Cecilia Rönn (L),

    2025/26:899 av Magnus Manhammar (S),

    2025/26:1404 av Johanna Rantsi (M) och

    2025/26:3288 av Camilla Brunsberg och Marléne Lund Kopparklint (båda M).
  12. Arbetet med att utveckla regler

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 14,

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 12 och 13,

    2025/26:3856 av Malin Östh m.fl. (V) i denna del och

    2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 5.
    • Reservation 21 (S, V)
    • Reservation 22 (MP)
  13. Elsparkcyklar och elcyklar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:591 av Erik Hellsborn (SD),

    2025/26:2056 av Anne-Li Sjölund (C) yrkandena 1-3,

    2025/26:3610 av Lina Nordquist och Cecilia Rönn (båda L) yrkandena 1-6,

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 89 och 90 samt

    2025/26:3686 av Dan Hovskär (KD).
    • Reservation 23 (S)
  14. Cykelregister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 91.
    • Reservation 24 (S)
  15. Insatser för cykling bland barn och unga

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 11,

    2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 88 och

    2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 5.
    • Reservation 25 (S)
    • Reservation 26 (V)
  16. Kombinerade resor med cykel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 10,

    2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 4 och 5 samt

    2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 46.
    • Reservation 27 (V)
    • Reservation 28 (C)
    • Reservation 29 (MP)
  17. Regeringens skrivelse

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2025/26:56 till handlingarna.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.