Biometri i brottsbekämpningen
Betänkande 2024/25:JuU18
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 26 februari 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Utökade möjligheter att använda biometri i brottsbekämpning (JuU18)
Riksdagen sa ja till ändringar i bland annat rättegångsbalken och polisens brottsdatalag som ska ge brottsbekämpande myndigheter utökade möjligheter att använda biometri. Syftet med ändringarna är att fler brott ska klaras upp och att fler gärningsmän ska ställas inför rätta.
Lagändringarna innebär bland annat följande:
- Biometriska underlag ska få tas upp, registreras och användas vid utredning av brott i större utsträckning.
- Polisens nuvarande register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement ska ersättas av nya biometriregister.
- Vid förundersökning om viss allvarlig brottslighet ska biometriska jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck av misstänkta gärningsmän få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
- Dna-baserad släktforskning ska under vissa förutsättningar tillåtas vid mord och grova våldtäktsbrott.
Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2025.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2024/25:JuU18
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Utökade möjligheter att använda biometri i brottsbekämpning
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Biometri i brottsbekämpningenProposition 2024/25:37
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:3242 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2024/25:37 Biometri i brottsbekämpningen
- Motion 2024/25:3246 av Teresa Carvalho m.fl. (S) med anledning av prop. 2024/25:37 Biometri i brottsbekämpningen
- Motion 2024/25:3253 av Richard Jomshof m.fl. (SD) med anledning av prop. 2024/25:37 Biometri i brottsbekämpningen
- Motion 2024/25:3256 av Rasmus Ling m.fl. (MP) med anledning av prop. 2024/25:37 Biometri i brottsbekämpningen
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-01-30
Trycklov: 2025-01-31
Betänkande 2024/25:JuU18
Alla beredningar i utskottet
Utökade möjligheter att använda biometri i brottsbekämpning (JuU18)
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till ändringar i bland annat rättegångsbalken och polisens brottsdatalag som ska ge brottsbekämpande myndigheter utökade möjligheter att använda biometri. Syftet med ändringarna är att fler brott ska klaras upp och att fler gärningsmän ska ställas inför rätta.
Lagändringarna innebär bland annat följande:
- Biometriska underlag ska få tas upp, registreras och användas vid utredning av brott i större utsträckning.
- Polisens nuvarande register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement ska ersättas av nya biometriregister.
- Vid förundersökning om viss allvarlig brottslighet ska biometriska jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck av misstänkta gärningsmän få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
- Dna-baserad släktforskning ska under vissa förutsättningar tillåtas vid mord och grova våldtäktsbrott.
Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2025.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-02-20
Debatt om förslag 2024/25:JuU18
Webb-tv: Biometri i brottsbekämpningen
Dokument från debatten
- Torsdag den 20 februari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:74
- Protokoll 2024/25:74 Torsdagen den 20 februariProtokoll 2024/25:74 Biometri i brottsbekämpningen
- Torsdag den 20 februari 2025Talarlista 2024/25:20250220
Protokoll från debatten
Anf. 20 Mikael Damsgaard (M)
Fru talman! Vi ska nu debattera justitieutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition Biometri i brottsbekämpningen.
Användningen av biometri i brottsbekämpningen är ofta av avgörande betydelse för att man ska kunna identifiera och lagföra personer som har begått brott. Det gäller brott i gängmiljön där vittnen och brottsoffer drar sig för att medverka i brottsutredningar av rädsla för att bli utsatta för olika former av repressalier. Men biometriska data är också av stor betydelse vid utredning av exempelvis allvarliga sexualbrott, som våldtäkter, eller mord där en misstänkt gärningsman inte annars hade kunnat identifieras.
De tekniska möjligheterna att identifiera misstänkta med hjälp av biometri har utvecklats snabbt under senare år, och biometri är nu ett kraftfullt och effektivt verktyg i brottsbekämpningen. Samtidigt har regelverket som styr detta område inte genomgått någon större översyn. Det är helt enkelt inte anpassat efter dagens förhållanden.
Förslagen i propositionen syftar till att kraftigt öka polisens möjligheter att klara upp brott genom att använda biometri som verktyg. Samtidigt görs noggranna avvägningar i förhållande till hur enskildas integritet ska värnas. Detta är inte minst viktigt i de delar där polisen ges möjlighet att använda databaser där personer som inte har varit misstänkta för brott förekommer, som Migrationsverkets register och släktdatabaser. Jag återkommer till det.
I propositionen föreslås att biometriska underlag, till exempel fingeravtryck och dna-prov, ska kunna tas från misstänkta och dömda personer i högre utsträckning än i dag. Det ska också bli möjligt att ta röstprov och handstilsprov från den som är skäligen misstänkt för brott.
Regeringen föreslår en enhetlig reglering som innebär att biometriska underlag ska få tas av den som är skäligen misstänkt för ett brott där fängelse finns i straffskalan, i stället för att man som i dag behöver göra en bedömning av om fängelse kan följa av det konkreta brottet. Det ger ett regelverk som blir mer förutsägbart och lättare att tillämpa.
Vidare ska det bli obligatoriskt att ta dna-prov, fingeravtryck och ansiktsfotografi av den som är anhållen eller häktad för ett brott.
Allt detta förväntas sammantaget leda till att biometriska uppgifter kommer att tas in i fler fall.
Fru talman! För att man ska kunna utreda allvarlig brottslighet föreslår regeringen vidare att polisen under vissa förutsättningar ska få tillgång till Migrationsverkets register för att göra automatiserade biometriska jämförelser av fingeravtryck och ansiktsbilder av misstänkta gärningspersoner. Det möjliggör att man framöver kan använda fingeravtryck eller en bild av en oidentifierad gärningsman för att söka mot uppgifter i registret.
Migrationsverkets register innehåller personuppgifter om ett mycket stort antal personer, och varav det absoluta flertalet inte har varit misstänkta för eller har begått brott. Det föranleder därför en restriktivitet i hur sökningar ska kunna göras i detta register. Av den anledningen föreslår regeringen att det ska vara möjligt att göra biometriska jämförelser med uppgifter i Migrationsverkets register för brott där fängelse är föreskrivet i lägst två år.
Två reservationer berör detta förslag. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill i en gemensam reservation att riksdagen ska avslå propositionen i den del som handlar om att det ska vara tillåtet för polisen att göra sökningar i Migrationsverkets register. Sverigedemokraterna vill i sin reservation att gränsen för när det ska vara tillåtet att söka i Migrationsverkets register ska sättas lägre.
Med utgångspunkt i en noggrann avvägning mellan behovet av skydd för den personliga integriteten och effektivitet i brottsbekämpningen menar Moderaterna och regeringen att det är en lämplig avvägning att sätta gränsen vid brott där fängelse i lägst två år föreskrivs. Det innebär, fru talman, att Migrationsverkets register kan användas för att söka efter personer i samband med exempelvis mord eller andra grova våldsbrott, grova vapenbrott, grova narkotikabrott och allvarliga sexualbrott som våldtäkt.
Regeringen föreslår även att dna-baserad släktforskning ska tillåtas vid förundersökning om mord och grova våldtäktsbrott. Det var genom den metoden polisen 2020 lyckades lösa det så kallade dubbelmordet i Linköping som begicks år 2004. Metoden har inte använts av Polismyndigheten därefter, eftersom Integritetsskyddsmyndigheten funnit att metoden innebär att personuppgifter i flera avseenden behandlas i strid med lag. I propositionen föreslås nu en reglering i lag om när metoden får användas i brottsbekämpande syfte.
Även när det gäller släktdatabaser görs jämförelser med ett mycket stort antal personer, varav det absoluta flertalet inte har gjort sig skyldiga till brott. Det är därför en mycket integritetskänslig metod som bör begränsas till ett fåtal mycket allvarliga brottstyper. Metoden ska få användas när andra mindre ingripande åtgärder inte är tillräckliga. I praktiken begränsas också användningen av att det behövs dna-spår av god kvalitet för att man ska kunna göra sådana jämförelser samt av att metoden är kostsam och resurskrävande.
Släktforskningsmetoden kommer alltså att användas i ett fåtal fall men kan i just dessa fall vara helt avgörande för att man ska klara upp allvarliga brott som annars hade blivit ouppklarade.
Det finns också en reservation från Socialdemokraterna om att i realtid kunna använda registren för att hitta misstänkta personer genom realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning. Regeringen tillsatte förra året en snabbspårsutredning som har utrett förutsättningarna för detta, och utredaren har lämnat förslag till hur detta skulle kunna bli möjligt. Utredningen har remitterats, och frågan bereds nu på Regeringskansliet. Vi ser fram emot att regeringen återkommer.
Fru talman! Jag välkomnar att Socialdemokraterna nu bejakar kraftfulla verktyg till brottsbekämpningen. Men jag noterar att det är först när Sverige fick en moderat justitieminister och regering med tydligt stöd i riksdagen som en nödvändig omläggning av rättspolitiken har kunnat genomföras.
Fru talman! När riksdagen ställer sig bakom regeringens proposition om biometri i brottsbekämpningen tas ytterligare viktiga steg mot ett tryggare och säkrare Sverige. Fler brott kommer att klaras upp, och fler mördare, gängkriminella och våldtäktsmän kommer att kunna sätta bakom lås och bom. Samhället kan därmed skyddas bättre från farliga gärningsmän.
(Applåder)
Anf. 21 Petter Löberg (S)
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 5 i betänkandet.
Jag vill också väldigt kortfattat försöka belysa hur vi resonerar i ärendet, framför allt vad gäller användningen av ett biometriregister för realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning.
Vi anser att de brottsbekämpande myndigheterna ska ha exakt de redskap som de behöver för att klara de utmaningar som finns i samhället, och det ansåg vi också under våra åtta år i regeringsställning. Med anledning av en kommentar från föregående talare vill jag säga att vi inte vek en tum från det som krävdes och behövde göras. Historiskt stora förändringar inom straffrätten genomfördes under åtta år, oftast med bred majoritet i kammaren och oftast i samförstånd över blockgränsen. Historiskt stora satsningar gjordes. Det har aldrig någonsin satsats så mycket extra resurser på polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården som under de åtta år som föregick den omläggning som ni påstår har skett - det är falsk historieskrivning, helt enkelt. Vi får nog anledning att återkomma till detta.
Men åter till ämnet. Myndigheterna ska ha de verktyg de behöver, och man kan nog också på goda grunder säga att många av de verktyg de har fått, hemliga tvångsmedel och annat, har bidragit till det vi i dag kan se: ett tydligt trendbrott när det gäller skjutningar, inte minst skjutningar med dödlig utgång. Förra året såg vi en väldigt tydlig nedgång, och de första två månaderna i år kan vi - ta i trä, som det så vackert heter - se en ytterligare dramatisk minskning av antalet skjutningar.
Men vi får inte slå oss till ro med detta. Skjutningarna riskerar att öka igen på ett ögonblick, och brottsligheten kan också ta sig andra uttryck. Det finns även andra utmaningar.
Polisen själv ser de verktyg som man har fått under de senaste tio åren som otroligt värdefulla, tillsammans med annat arbete när det gäller brottsuppklaring men också naturligtvis resursförstärkningarna - nya polisutbildningar och betydligt fler poliser vid myndigheten.
Men vi nöjer oss inte; vi vill även titta på frågan om biometri. Här erbjuder naturligtvis nya teknologiska framsteg möjligheter och potentiella förbättringar när det gäller brottsutredningar och därmed allmänhetens säkerhet.
Vi anser att Polismyndigheten ska ges möjlighet att använda registren i realtid för att identifiera misstänkta personer. Det kan handla om ansiktsigenkänning, inte minst på platser där unga människor rekryteras liksom på flygplatser och järnvägsstationer. Det handlar om att gripa och lagföra, naturligtvis, men också om att planerade brott ska kunna förhindras, vilket såklart är ännu viktigare.
I dagsläget finns omfattande brister i lagstiftningen på detta område, och vi behöver få en ny infrastruktur på plats kring dessa frågor för att rättssäkert kunna dra nytta av de nya systemen. Vårt tillkännagivande till regeringen handlar om att få till stånd ett lagförslag som regeringen kan återkomma till riksdagen med.
Generellt sett är realtidsövervakning med kameror mot exempelvis öppna drogscener eller otrygga platser, i kombination med exempelvis fotpatrullerande polis, ett oerhört kraftfullt redskap. Det finns hur mycket internationell forskning som helst som visar att detta fungerar när samhället behöver ta kontroll över platser där man har tappat kontrollen.
Detta ska naturligtvis göras parallellt med att vi överväger etiska och juridiska implikationer av omfattande övervakningsåtgärder. Som alltid när det gäller sådana verktyg finns det naturligtvis risker för den personliga integriteten. Vi har länge krävt en samlad översyn av till exempel hemliga tvångsmedel och andra integritetskränkande åtgärder som samhället har infört, för att vi ska se hela bilden. Jag har tagit del av uppgifter som tyder på att en sådan översyn är på gång, och det är naturligtvis oerhört glädjande.
Ibland behöver vi lagstiftare, som jag har sagt många gånger här, ta några kliv tillbaka och titta på de beslut vi har fattat här i kammaren, kisa lite grann och se hur bilden egentligen ser ut. Då kan man ibland se konturerna av saker och ting som kanske inte var önskvärda.
Men jag ska för sakens skull vara väldigt tydlig. Vi socialdemokrater viker inte en tum när det gäller att lösa dessa samhällsproblem, som äter sig in i samhällskroppen och har hållit oss som gisslan. Med repressivitet, fast med den precision som behövs, kommer vi att klara detta. Men i ännu högre grad behövs, som inte minst Anna Wallentheim betonade i ett tidigare inlägg här i dag, ett mycket starkare förebyggande perspektiv. Hela samhället behöver hjälpas åt för att vi ska klara de utmaningar vi står inför.
(Applåder)
Anf. 22 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Jag läser just nu en bok, en deckare, som utspelar sig i kvarteren utanför riksdagen och uppe på Södermalm här i Stockholm - den utspelar sig för ungefär 130 år sedan. Boken handlar om kvinnor som utsatts för brott men inte fick det stöd och engagemang av vare sig polis eller rättsväsen som de behövde och skulle ha. Tiden beskrivs som nästan laglös för kvinnor. Bland annat var aborter både olagliga och osäkra. Kvinnor hade inte rösträtt, och de fick inte bli poliser.
Denna bok utsågs till årets svenska deckare 2024. Den heter Döda kvinnor förlåter inte och är skriven av Katarina Wennstam. Tiden den handlar om låter inte särskilt upplyst.
Men i boken beskrivs även något upplyst och klarsynt, nämligen hur daktyloskopi vid den här tiden började användas, det vill säga läran om fingeravtryck. Det stämmer; fingeravtryck började internationellt att användas som bevis i slutet av 1800-talet, och i mars 1906 startade den svenska polisen sitt fingeravtrycksregister vid signalementskontoret på detektivavdelningen. Det kallas fortfarande att dakta någon när man tar en misstänkts fingeravtryck och andra spår.
Sedan dess har det tillkommit andra avtryck men även bilder, filmer, ljudfiler, röstprov och nu även dna-spår. Detta är en naturlig utveckling och ett sätt för brottsutredningarna att ta del av den viktiga vetenskapliga utvecklingen.
Fru talman! Nu, i ett Sverige där kvinnor både har rösträtt och får vara poliser, behöver vi en uppdaterad och modern lagstiftning kring dna-spår och andra biometriska spår som kan användas som bevisning. Vi centerpartister tycker att regeringens proposition och utskottets betänkande är bra steg i utvecklingen och yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet. Förslagen innebär i huvudsak att brottsbekämpande myndigheter ges utökade möjligheter att använda biometri för att fler brott ska kunna lösas, fler brottsutsatta ska få klarhet och fler gärningsmän ska lagföras.
Men, som har sagts, med nya möjligheter till biometriska spår kommer även viktiga avvägningar kring den personliga integriteten och rättssäkerheten. I detta förslag hanteras bland annat barns biometriska spår, samkörning med Migrationsverkets register och släktdatabaser med dna. Vi från Centerpartiet tycker att det har gjorts en rimlig avvägning som innebär att barn mellan 15 och 17 år omfattas av de nya reglerna på samma sätt som vuxna men att deras unga ålder särskilt beaktas vid proportionalitetsbedömningen, men inte i särlagstiftning. Det är en bra lösning.
Vad avser möjligheterna att vid viss allvarlig brottslighet kunna göra jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck från misstänkta gärningsmän med Migrationsverkets register anser vi att även detta är en rimlig avvägning, avseende både vad som får jämföras och vid vilka brott och vid vilka straffsatser och straffvärden det får ske. Det är rimligt i dagens samhälle.
När det slutligen gäller dna-baserad släktforskning kan man konstatera att det varken finns i boken jag läser eller fanns i den tidens verklighet. På den tiden var främst kvinnor som sagt rättslösa efter bland annat sexuella övergrepp, vad gäller både bevis för själva brottet och konsekvenserna av det. Den tidens kvinnor kunde bara drömma om de möjligheter vi har i dag. Vi anser att det är skäligt att dna-baserad släktforskning ska kunna användas i vissa särskilda fall och under vissa förutsättningar, vid mord och grova våldtäktsbrott.
Det råder tack och lov en bättre situation för de flesta av oss i dag än i slutet av 1800-talet, när läran om fingeravtryck kom. Därför är det välkommet med en uppdaterad lagstiftning inom detta område för att klara upp fler brott men även för att lagstiftningens avhållande och brottsförebyggande effekt ska bli tydligare.
(Applåder)
Anf. 23 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Fru talman! I dag debatterar vi propositionen Biometri i brottsbekämpningen, som innebär att våra brottsbekämpande myndigheter ska ges utökade möjligheter till användning av biometri för att kunna klara upp fler brott och för att fler gärningsmän ska kunna lagföras.
När vi pratar om biometri inom brottsbekämpningen syftar vi på fingeravtryck, fotografier, videoupptagningar, handstilsprov och röstprov men inte minst annat biologiskt material som kan genomgå en dna-analys.
Propositionen innebär att biometriska underlag ska få tas upp, registreras och användas vid utredning av brott i större utsträckning än i dag. Den innebär också att polisens nuvarande register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement ska ersättas av nya biometriregister.
Vidare innebär förslaget att vid förundersökning om viss allvarlig brottslighet ska biometriska jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck av misstänkta gärningsmän få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. Slutligen föreslås att dna-baserad släktforskning under vissa förutsättningar ska tillåtas vid mord och grova våldtäktsbrott.
Sverigedemokraterna är givetvis positiva till dessa förändringar av lagstiftningen men menar att regeringen borde gå längre än vad man föreslår i två av förslagen. Vad gäller frågan om användning av Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier är förslaget att detta enbart ska gälla brott som har lägst två år i straffskalan eller de fall där det kan antas att brottets straffvärde överstiger två år.
Sverigedemokraterna menar att detta innebär en onödig begränsning av användningen av Migrationsverkets register. När vi nu genomför dessa väldigt positiva förändringar av lagstiftningen finns det ingen anledning att begränsa sig. Mycket av den kriminalitet som begås inom ramen för den organiserade brottsligheten är mängdbrott men också enklare former av narkotikabrott. Dessutom vet vi att det för många unga kriminella börjar med mindre brott innan det succesivt övergår till en grövre form av brottslighet. Fångar vi upp dessa ungdomar tidigt och låter rättsvårdande myndigheter sätta de gränser som föräldrar, skolpersonal, socialtjänst och fritidsledare har misslyckats med att sätta finns det också brottspreventiva vinster med det som vi föreslår, alltså att tillåta användningen av Migrationsverkets register vid alla förseelser där fängelse kan följa på brottet.
Det andra förslaget gäller frågan om dna-baserad släktforskning. Även här väljer regeringen att föreslå en onödig begränsning för användandet av denna metod att utreda fler brott. Sverigedemokraterna menar att metoden borde få användas även vid sexualbrott av normalgraden eller vid andra grova brott, alltså med andra ord brott på vilka det är sannolikt att fängelse i två år eller mer kan följa. Jag yrkar därför bifall till reservation 4.
Dna-baserad släktforskning fick stor uppmärksamhet i samband med att det tragiska dubbelmordet i Linköping, 2004, äntligen klarades upp. Här hade dna påträffats, men eftersom gärningsmannen var ostraffad fanns inga biometriska data sparade som kunde koppla dna-spåren till en enskild person. Vad man provade år 2020, 16 år efter morden, var att se om man kunde finna en träff på personens dna i ett släktforskningsregister, vilket man till slut också lyckades med.
Dubbelmordet i Linköping blev det första fall i Sverige där dna-baserad släktforskning kunde användas för att klara upp ett brott. Eftermälet blev dock inte lika roligt, då Integritetsskyddsmyndigheten kom fram till att arbetssättet inte hade stöd i svensk lag. För ännu inte dömda mördare, våldtäktsmän och pedofiler är dagens förändring av lagstiftningen givetvis ett stort och jobbigt problem, men för integriteten för brottsoffer och anhöriga till brottsoffer kommer dagens förändring av lagen att vara till stor nytta.
Integritetsskyddsmyndigheten menade alltså att det inte var förenligt med svensk lag. Därför ändrar vi nu svensk lag. Från och med 1 juli 2025 kommer ännu inte dömda mördare och våldtäktsmän att behöva se upp. Så fort det är möjligt kommer våra brottsbekämpande myndigheter att sätta igång med arbetet att lösa många ännu ouppklarade fall.
Med detta lagförslag fortsätter Sverigedemokraterna och regeringen omläggningen av svensk kriminalpolitik. Vi har avskaffat ungdomsrabatten för grova brott, och vi har dubblat minimistraffet för grovt vapenbrott. Vi har gett polisen möjlighet att utfärda vistelseförbud och visitationszoner, och vi har gjort det enklare för fastighetsägare att vräka kriminella. Gängmördare födda i Sverige utvisas nu. Vår nya förverkandelagstiftning ger polisen möjlighet att ta kriminellas lyxprylar och kontanter. Det har blivit möjligt att vittna anonymt, och nu ska dna-baserad släktforskning få användas för att utreda grova brott. Detta är bara ett axplock av vad som hittills har gjorts under mandatperioden.
I vår river vi sekretesshinder mellan våra myndigheter och gör det möjligt för Kriminalvården att placera fångar utomlands. Innan mandatperiodens slut dubblar vi straffen för gängkriminella och inför ett icke tidsbestämt straff för personer med hög sannolikhet att begå nya brott. Fler personer ska få avtjäna sitt fängelsestraff i sitt hemland, mindre hänsyn ska tas till anknytning vid utvisning, och utvisningsfrågan ska alltid prövas i domstol. Gängkriminella ska bli av med sitt medborgarskap.
Detta är bara ett axplock av vad som hittills har skett och kommer att ske under mandatperiodens gång. Omläggningen av svensk kriminalpolitik är på gång - den kommer att ske, och vi är på rätt väg.
Anf. 24 Torsten Elofsson (KD)
Fru talman! Det har sagts tidigare och tål att sägas igen: Sverige befinner sig i ett allvarligt läge.
Gängkriminalitet och organiserad brottslighet har fått fotfäste i vårt land. Det är en kriminalitet som präglas av grova våldsbrott i form av dödsskjutningar och sprängdåd - en kriminalitet som till stora delar finansieras av och finner näring i narkotikabrott, omfattande bedrägerier, angrepp på våra välfärdssystem, arbetslivskriminalitet, utpressning och diverse andra former av grova brott.
I spåren följer otrygghet och rädsla, inte bara bland brottsoffer utan även bland anhöriga, vittnen och boende i fastigheter och områden som drabbas av gängens härjningar. Hot och våld följer i spåren. Övergrepp i rättssak är vanliga men anmäls i väldigt få fall. Mörkertalet är stort, vilket givetvis påverkar såväl lagföringen av själva övergreppet som polisens möjlighet att klara upp de underliggande brotten. Resultatet blir en tystnadskultur där ingen vill vittna, vilket i sin tur leder till ökad risk för ouppklarade brott och gärningsmän som kan fortsätta sina härjningar.
Intrycket är dessutom att domstolarna successivt ställt ökade krav på bevisning i brottmål. Den tekniska bevisningen väger allt tyngre och får ökad betydelse i avsaknad av vittnesmål. Sammantaget ställer detta större krav på polis och andra brottsbekämpande myndigheter, och det är i det perspektivet som propositionen om biometri ska ses.
Fru talman! Polismyndigheten har sedan lång tid tillbaka haft möjlighet att föra ett fingeravtrycks- och signalementsregister. Dna-tekniken var en revolution i sig. Sedan ett antal år tillbaka har polisen även ett dna-register som har varit och är till stor hjälp. Men de tekniska möjligheterna att identifiera personer med hjälp av biometri har utvecklats snabbt på senare tid, och detta är något som vi ska dra nytta av för att öka uppklaringen av brott.
Biometri och biometriska uppgifter är ett kraftfullt och effektivt verktyg med stor potential. Bland annat öppnas det upp för möjligheten att ta röst- och handstilsprov, vilket kan vara nog så viktigt i bedrägeriärenden. Så sent som i förra veckan kom en fällande dom som jag uppfattade som banbrytande, där en röstjämförelse utförd av en sakkunnig logoped utgjorde ett avgörande bevis i en rättegång om ett grovt brott. Detta är en tydlig indikation på behovet av röstprov.
Lagstiftning för spårsäkring och biometriuppgifter över dömda och misstänkta finns i nuläget i skilda regelverk och behöver harmoniseras och moderniseras. Det är därför vi nu inför ett nytt biometriregister - det föreslås ett sådant.
Samtidigt möjliggörs upptagning och användning av biometriska underlag för utredning av brott i större utsträckning. Vi sänker ribban något. I dag krävs det att fängelse ska följa på brottet. Det ersätts med kravet att fängelse ska ingå i straffskalan. Det blir då betydligt lättare för bland annat Polismyndigheten när man ska ta upp proven. Det blir lättare att tillämpa och mer förutsägbart.
Ingen har förmodligen undgått att gärningspersoner som begår grova våldsbrott blir allt yngre. Unga rekryteras till narkotikaförsäljning och numera även till att utföra skjutningar och sprängningar. Mot den bakgrunden - liksom att unga i andra brott kan ha kopplingar till gängkriminalitet och organiserad brottslighet - är det väl motiverat att ta upp biometriska uppgifter även för unga under 15 år. Men självfallet gäller proportionalitetsprincipen här, som i alla andra fall.
Fru talman! Det finns, som nämns här, ytterligare ett biometriskt register som kan vara av stort värde i brottsutredningar. Migrationsverket har som sagt ett register med fingeravtryck och ansiktsbilder som givetvis kan innehålla uppgifter som kan vara till stor hjälp i en brottsutredning. Det är i dag inte möjligt att göra sådana sökningar. Men enligt gällande EU-rätt får sådana uppgifter användas för att utföra automatiska jämförelser av personuppgifter, med förbehållet att det ska avse allvarlig brottslighet. Det finns som sagt begränsningar, men i vissa fall ska det medges. Nu tar vi vara på den möjligheten. Regeringen drar i det fallet gränsen vid en gärning som har ett straffvärde som kan antas överstiga fängelse i två år.
Sist och slutligen vill jag nämna det som även nämnts av föregående talare. Det gäller dna-baserad släktforskning. Som nämnts har svensk polis använt detta med framgång i fråga om ett 16 år gammalt dubbelmord. Brottet klarades upp 2020, som nämndes, tack vare släktdatabaser. Erfarenheter från USA visar att detta kan vara en möjlig väg att lösa ett mord när andra utredningsåtgärder är uttömda.
Helt klart är att eftersökningar i släktdatabaser är såväl integritetskänsliga som tämligen komplexa och resurskrävande, men detta ska få användas i de fall man uttömt de andra utredningsåtgärder som står till buds. Detta gäller väl närmast det som man brukar beteckna som kalla fall.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 25 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! För Vänsterpartiet yrkar jag bifall till reservation 1, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom. Vi anser att riksdagen bör avslå lagförslagen i de delar som handlar om att det ska vara tillåtet att använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse i Migrationsverkets register. Det är den begränsning som vi vill göra och som vi tycker är viktig.
Jag tycker att det ska finnas mycket starka skäl för att vi ska kunna gå in och använda register som är upprättade för ett helt annat ändamål än att fungera brottsbekämpande. Om vi accepterar att vi går över de här gränserna måste det finnas grundläggande krav på rättssäkerhet, proportionalitet och skydd för den personliga integriteten.
Regeringens förslag går, som det är formulerat nu, enligt vår mening för långt genom att man inte enbart markerar att det ska vara en gräns - två års minimistraff - utan också pratar om en straffvärdeventil. Det kan låta väldigt tekniskt och är väl det. Men juridiskt menar man då att man ska försöka bedöma straffvärdet för just den handling som är aktuell och att det ska uppgå till minst två års fängelse. Det blir alltså en hypotetisk bedömning - man leker domstol på förhand - som handlar om att det då är stor risk att straffet skulle kunna bli mer än två års fängelse. Därigenom öppnar man för att detta blir oproportionerligt i relation till ingreppet och hur man använder detta.
Vi från Vänsterpartiet hade kunnat tänka oss att acceptera ett förslag från regeringen om man hade markerat användningens gränser på ett tydligare sätt genom att räkna upp de allra allvarligaste brotten och om de var tydligt preciserade i en brottskatalog. Men när man inte gör det och också har den här ventilen menar vi att det inte är den säkerhet som man önskar när det handlar om att använda invandrade personers registeruppgifter. Däremot finns de gränser som är viktiga: att det ska vara minst två år i straffskalan och att det är ett åklagarbeslut som krävs.
Vi från Vänsterpartiets sida har också funderingar över det här med barn. Nu blir det alltså precis samma regler för barn som är straffmyndiga som för vuxna. Där gungar det en del, tycker vi. Det är osäkert hur man kommer att ta hänsyn till att det just handlar om barn. Jag tänker också på de särskilda hänsyn som barnkonventionen egentligen ålägger oss att följa. Där är vi alltså tveksamma. Vi har också en reservation om att vi tycker att regeringen ska återkomma till detta.
Vi väljer alltså att yrka bifall till reservation 1, men vi står förstås fortfarande bakom texten om barnen.
Sedan skulle jag nästan vilja motivera att jag kan tycka att detta med register och teknik är triggande och lockande.
Självklart vill vi att man ska kunna lösa så många brott som möjligt och binda gärningspersoner till dem. Det är helt uppenbart att den lagstiftning som vi nu har är både omodern och svåröverskådlig och därmed också svårtillämpad. Det rimmar illa med rättssäkerheten. Därför tycker vi att det, när det handlar om allvarligare brottslighet, är rimligt att man också ska kunna använda den här typen av register när man har lagt in en del garantier. Det handlar om vem som får ta beslutet och om vilken risk det är för straff. Det blir då barriären så att det här inte tillämpas hur brett som helst.
Jag vill också markera att Vänsterpartiet ställer sig bakom att vi ska kunna använda de dna-baserade släktforskningsmetoderna. Precis som andra talare här har nämnt finns det ett fall där polisen klarade av att lösa ett gammalt dubbelmord i Linköping via den tekniken. Men en fortsättning kräver en lagändring. Det här kommer troligen att vara oerhört sällsynt. Det handlar om det vi kallar för kalla fall, där man har misslyckats med all annan bevissäkring eller bevissökning. Man tar då till det här som en sista utväg, och kanske lyckas man lösa ytterligare allvarliga fall.
Med detta tackar jag för ordet, fru talman.
(forts. § 9)
Anf. 103 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Herr talman! Två tredjedelar av antalet dömda våldtäktsmän under 2000-talet hade utländsk bakgrund. Samtidigt visar siffrorna i dag att ungefär 20 procent av befolkningen är född utomlands. Det gör att överrepresentationen vid våldtäkt är väldigt stor vad gäller personer med utländsk bakgrund.
När Brå undersökte frågan såg man att man i endast 13 procent av fallen hittade en misstänkt gärningsman. Nu vill vi kunna använda oss av automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse med Migrationsverkets register. Men då säger Vänsterpartiet nej i sin reservation.
Varför vill Vänsterpartiet inte göra det enklare för våra brottsbekämpande myndigheter att hitta och döma grova våldtäktsmän?
Anf. 104 Gudrun Nordborg (V)
Herr talman! Tack för frågan, Pontus Andersson Garpvall!
Det råder olika uppfattningar om hur stor andel av våra förövare som har utländsk bakgrund. Det har sedan länge funnits en överrepresentation; det ska jag inte neka till. Men jag tycker att det är ganska hemskt när man fokuserar bara på en grupp bland väldigt många andra. I mörkertalen finns det troligen en ännu större dominans av klassiskt svenska förövare; det har man i forskning och teorier argumenterat för sedan länge.
Jag vet inte om vi kommer att hitta dessa män just i Migrationsverkets register. Det är ju de som har kommit som invandrare och som är beroende av tillstånd och kontakter med Migrationsverket som finns i det registret. En del är också födda här och är svenska medborgare. Men jag är inte emot att man lagför för olika brott, inklusive våldtäkt.
Anf. 105 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Herr talman! Tack till Gudrun Nordborg för svaret på min fråga!
Min fru arbetade tidigare på gynakuten i Helsingborg. Vissa veckor kunde de i genomsnitt få in en kvinna om dagen som blivit utsatt för våldtäkt. En helg var det hela fem kvinnor.
När ett sådant fall sker kommer polisen till gynakuten för att samla in biometriska data i ett så kallat spårningskit. Om personen som har begått gärningen tidigare är ostraffad kan polisen inte hitta gärningsmannen i sina register. Men med förslagen i Sverigedemokraternas reservation 4 ska man kunna använda dessa biometriska data för att söka i släktforskningsregister.
Man hittar som sagt ungefär 13 procent av gärningsmännen som det ser ut nu. Vårt förslag skulle göra att polisen skulle kunna hitta fler gärningsmän, men det säger Vänsterpartiet nej till. Varför? Varför vill man inte som ett feministiskt parti göra det enklare för brottsbekämpande myndigheter att hitta och döma fler våldtäktsmän?
Anf. 106 Gudrun Nordborg (V)
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan med komplettering!
Jag har själv följt åtskilliga våldtäktsoffer. Jag vet hur polisen arbetar. Jag vet att det finns stora mörkertal. Det viktiga är ju att vi får fast en gärningsperson och inte att vi enbart fokuserar på dem som inte har svensk bakgrund. Tendensen att fokusera på Migrationsverkets register är ett tecken på att vi har en strukturell rasism, där vi misstänker alla i registren för att vara om inte våldtäktsmän så i alla fall potentiella förbrytare. Det är en argumentation som SD dessvärre driver hårt, och det leder till en av de klyftor vi har i samhället.
Jag vill självklart att man försöker komma åt alla de personer som har begått brott, inklusive våldtäkter. Det ska handla både om dem som har en klassisk svensk bakgrund och om dem som finns i den mindre grupp som har en invandrarbakgrund.
Det här är dock inte den enda vägen. Det som dominerar numera i våldtäktsfallen är att offer och förövare är bekanta med varandra. Den som är offer vet väldigt ofta vem det är som är gärningsperson och kan peka ut denna. Sedan handlar det om att få offer att våga och klara av att anmäla och att våga tro att de klarar av mötet med rättsväsendet.
Dessbättre har man inom rättsväsendet blivit mer lyhörd i bemötandefrågor och så vidare. Även detta blir alltså bättre. Åklagarna och polisen är numera skickligare i utredningsverksamheten, inklusive det som gäller bemötandefrågor, vilket jag naturligtvis uppskattar mycket.
Anf. 107 Martin Melin (L)
Herr talman! Polisen sitter på kunskapen, polisen sitter på förmågan och polisen sitter på viljan. Det enda som saknas är den lagliga rätten att göra det. Det jag pratar om är att få utveckla och använda biometri mycket mer i brottsbekämpningen.
Jag satt sommaren 1995 i USA och tittade på rättegången mot O.J. Simpson på tv. Där förevisade och pratade man om någonting som hette dna. Vi var nog inte speciellt många som då och där visste vad det var för någonting, men i dag vet de flesta vad dna är. Utvecklingen när det gäller att kunna hitta och spåra dna går framåt i rask takt. Det är många som har åkt fast efter att ha lämnat dna-spår på en brottsplats.
Nu kommer jag till det vi debatterar. För att polisen ska kunna få fast en gärningsman räcker det nämligen inte med att bara ha dna; man måste också ha någonting att matcha dna-spåret med. Ju fler personer som finns att jämföra spåret med, desto större chans är det att få en träff.
Därför är det bra att man nu äntligen tar fram lagförslag om när, hur och på vem ett dna-test får tas. Det blir klarare och lättare att tolka den nya lagen. Den som är skäligen misstänkt för brott där det finns fängelse i straffskalan får det tas dna från. Den som är anhållen, häktad eller intagen på anstalt ska det tas dna ifrån. Dna-testet lagras i det så kallade biometriregistret, och sedan kan man jämföra spår från framtida brottsplatser med registret.
Herr talman! Tack vare att allt fler platser i samhället numera kameraövervakas får polisen inte sällan in bilder och filmat material från brottsplatser, flyktvägar och andra platser där gärningsmän har uppehållit sig. Inte sällan finns det bra bilder på gärningsmännen, och det finns i dag också bra teknik för att kunna göra jämförelser av bilderna och filmerna på gärningsmännen genom så kallad automatiserad ansiktsjämförelse.
Problemet är att urvalet att göra de här jämförelserna med är begränsat. Det är ett problem i dag, och det här är för mig obegripligt. Man kan inte ge polisen det ena verktyget, att få använda kameror för att övervaka, och sedan inte ge dem det andra verktyget, det vill säga att ha något att jämföra bilderna med!
I dag fungerar det oftast så att man använder det filmade materialet för att jämföra med en känd gärningsman, det vill säga som ett bevis. Det hade varit mycket bättre om man effektivt kunde använda bilderna redan i utredningsskedet och göra jämförelser mot olika register för att kunna spåra vem personen på bilden är. Vem är gärningsmannen?
De bilder på personer som polisen i dag kan göra jämförelser med är väldigt få. Det är i princip bara personer som är tidigare dömda och tidigare misstänkta för brott som man kan jämföra bilderna från brottsplatser med.
Det här är frustrerande för de poliser som utreder grova brott såsom sprängningar, skjutningar, utpressning och våldtäkter. De har bra bilder på gärningsmännen, men de har ingenting att jämföra med.
Men nu, med det nya lagförslag vi debatterar här i dag, får polisen i alla fall ett nytt register att kunna göra jämförelser mot, nämligen Migrationsverkets register. Detta gäller både fingeravtryck och fotografier. Det här är något som poliser som jobbar med bildanalys har efterfrågat.
Jag hoppas att man - vem nu "man" är, för det vet jag inte - också löser det tekniska så att polisen även kan få tillgång till och göra jämförelser mot körkortsregistret. Vad jag förstår jobbar regeringen just nu med att titta på om och hur man även kan använda passregistret för att göra jämförelser. Det skulle innebära väldigt många fler miljoner människor att jämföra bilder från brottsplatser med. Frågan är: Varför har man inte gjort det här tidigare?
Slutligen, herr talman: Det är glädjande att regeringen nu ger polisen möjlighet att få använda dna-baserad släktforskning i brottsutredningar. Det har visat sig vara ett bra och fungerande verktyg och även ett rättssäkert sådant när det används med omsorg och på ett korrekt sätt.
Sammanfattningsvis är jag, och jag vet många poliser med mig, glada över de förändringar som nu sker i de olika lagarna som styr hur, när och var polisen får använda sig av biometri i brottsbekämpningen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 108 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Svårigheter med att korrekt kunna identifiera personer skapar i dag stora problem för brottsbekämpande myndigheter och försvårar lagföring. Svårigheterna möjliggör också en kraftigt ökande hantering av falska personuppgifter som bland annat används vid bedrägerier - som också finansierar både gängkriminalitet och extremistiska nätverk. Det finns alltså goda skäl att ge brottsbekämpande myndigheter möjlighet till utökad upptagning och användning av bland annat dna, fingeravtryck och ansiktsbilder. Det anser också Miljöpartiet.
Det var därför som vi under vår tid i regering tillsatte den utredning vars förslag nu ligger till grund för regeringens förslag. Vår intention var att se över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen så att fler brott ska klaras upp. Vi välkomnar därför att regeringen nu går fram med förslag på en mer sammanhållen och ändamålsenlig lagstiftning. Med en mer moderniserad reglering kan biometriska uppgifter användas mer effektivt i brottsutredningar. Samtidigt kan vi konstatera att det finns vissa komplexa etiska och integritetskänsliga aspekter av regeringens förslag.
Herr talman! Att ta upp biometriska underlag och behandla biometriska uppgifter innebär alltid ett betydande intrång i den personliga integriteten. Enligt svensk grundlag och EU-rätten får sådana ingripande åtgärder som att uppta dna, fingeravtryck eller liknande bara ske när det kan anses nödvändigt och proportionerligt i förhållande till syftet.
I den proposition som vi nu debatterar anser vi att regeringen i stora delar har gjort en rimlig avvägning mellan behovet av en utökad användning av biometriska uppgifter och skyddet för personlig integritet. Vissa delar av regeringens förslag är däremot mycket långtgående. Det gäller särskilt förslaget om att polisen ska få göra automatiserade ansikts- och fingeravtrycksjämförelser i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
I utredningen föreslogs att polisen skulle få göra biometriska jämförelser med både passregistret och Migrationsverkets register. I propositionen har regeringen valt att behålla förslaget om att polisen ska få tillgång till Migrationsverkets register.
Det är bra att regeringen uteslutit förslaget om att passregistret ska kunna användas för att göra biometriska jämförelser. Precis som flera remissinstanser påpekat, däribland JO och Institutet för mänskliga rättigheter, hade en sådan reglering inte varit förenlig med svensk grundlag och EU-rätten.
Miljöpartiet ställer sig däremot frågande till varför regeringen utesluter passregistret och inte Migrationsverkets register eftersom det i båda fallen handlar om register som inte förs för brottsbekämpande ändamål och där berörda inte fått godkänna att deras dna används av polisen. Även om sökningar i Migrationsverkets register inte träffar lika många personer som sökningar i passregistret handlar det om integritetskänsliga sökningar i ett register över ett stort antal personer som varken är dömda eller misstänkta för brott. Enligt vår mening bör polisens tillgång till passregistret och Migrationsverkets register regleras på samma sätt.
Regeringen uppger att polisen bara ska få söka i Migrationsverkets register när det gäller viss allvarlig brottslighet och med särskild restriktivitet. Användningen av biometrisk information innebär dock alltid en kränkning av den personliga integriteten, och det måste därför alltid göras en avvägning mellan behovet av effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.
I sammanhanget kan det noteras att gängkriminalitet och annan grov brottslighet utgör en relativt liten andel av den totala brottsligheten och att den krets av personer som misstänks för grov brottslighet, särskilt gängrelaterad sådan, är liten. Samtidigt kan regeringens förslag om att göra Migrationsverkets register tillgängligt för polisen förväntas träffa en betydligt större krets än dessa. Miljöpartiet ställer sig därför tveksamt till om behovet av effektiv brottsbekämpning i just denna del verkligen väger tyngre än den enskildes rätt till skydd för grundläggande fri- och rättigheter.
Det är också redan i dag möjligt att använda Migrationsverkets fingeravtrycksregister för biometriska jämförelser i brottsutredande syfte. Sådana sökningar sker då efter att Migrationsverket fattat beslut i det enskilda fallet. Vi menar att denna reglering är tillräcklig och avstyrker därför regeringens förslag om att ge polisen tillåtelse att göra automatiserade ansikts- och fingeravtrycksjämförelser i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
Med detta sagt yrkar jag bifall till samma reservation som Vänsterpartiet, vår gemensamma reservation 1.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 februari.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:JuU18
Webb-tv: Beslut: Biometri i brottsbekämpningen
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:77 Onsdagen den 26 februariProtokoll 2024/25:77 Biometri i brottsbekämpningen
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Förslag till ändringar i utlänningsdatalagen och polisens brottsdatalag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar
a) regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27) med den ändringen att 15 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
2. lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,
b) utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (2022:243) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27).Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:37 punkterna 5 och 7 samt avslår motionerna
2024/25:3242 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1 och
2024/25:3256 av Rasmus Ling m.fl. (MP).- Reservation 1 (V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 63 0 0 9 M 60 0 0 8 C 21 0 0 3 V 0 19 0 5 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 12 0 0 4 - 2 0 0 0 Totalt 267 34 0 48 Lagförslaget i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
3. lag om ändring i häkteslagen (2010:611),
4. lag om ändring i lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas,
5. lag om ändring i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete,
6. lag om ändring i lagen (2022:738) om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,
7. lag om ändring i kustbevakningslagen (2019:32),
8. lag om ändring i vägtrafikdatalagen (2019:369),
9. lag om ändring i lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter,
10. lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar,
11. lag om ändring i lagen (2022:733) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN,
12. lag om ändring i lagen (2022:734) om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,
13. lag om ändring i lagen (2022:736) om ändring i fängelselagen (2010:610),
14. lag om ändring i tullbefogenhetslagen (2024:710).Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:37 punkterna 1-4, 6 och 8-16.Upptagning av biometriska underlag från barn som har fyllt 15 år
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3242 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 2.- Reservation 2 (V)
Brott som kan föranleda jämförelse i Migrationsverkets register
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3253 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 1.- Reservation 3 (SD)
Förutsättningar för att använda dna-baserad släktforskning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3253 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 2.- Reservation 4 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 0 63 0 9 M 60 0 0 8 C 21 0 0 3 V 19 0 0 5 KD 16 0 0 3 MP 15 0 0 3 L 12 0 0 4 - 1 1 0 0 Totalt 237 64 0 48 Användning av biometriregister för realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3246 av Teresa Carvalho m.fl. (S).- Reservation 5 (S)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 63 0 0 9 M 60 0 0 8 C 21 0 0 3 V 19 0 0 5 KD 16 0 0 3 MP 15 0 0 3 L 12 0 0 4 - 1 1 0 0 Totalt 207 94 0 48