Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen

Anf. 64 Oliver Rosengren (M)

Herr talman! Vi är samlade här i dag för att debattera arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsersättningen. Det är en speciell dag att föra debatt på. I dag har 5 000 personer fått ett slutligt besked om att den arbetsplats som de sett som sin och som de gått till varje dag har lämnat in en ansökan om konkurs. Det handlar om Northvolts konkursansökan.

Det här är i första hand en tragedi för de människor som drabbas och för det samhälle som företaget finns i. Nu gäller det att politiken finns där, och det gör vi. Vi har ett av världens mest välfungerande trygghets- och omställningssystem för de människor som nu drabbas, och vi måste låta människorna vara i fokus i denna stund.

Det svenska omställningssystemet har prisats från många håll. När forskare undersökt kapaciteten i det svenska omställningssystemet har det blivit tydligt att det är mycket välfungerande. Redan innan vi fick världens mest generösa omställningsreform, omställningsstudiestödet, på plats var det svenska omställningssystemet välfungerande. Det finns goda möjligheter hos de olika omställningsorganisationerna att kunna hjälpa och stötta människor och se till att de kan komma vidare till ett nytt arbete.

De tidigare beskeden om varsel gör att möjligheten för människor att söka sig vidare till andra jobb är goda. Vi vet av svensk forskning att chansen att få ett arbete när man söker arbete från ett arbete är betydligt högre än om man söker ett arbete ur arbetslöshet. Därför är det arbetsmarknadssystem som vi har i Sverige, med tydliga besked i god tid till dem som är anställda, en förutsättning för en välfungerande omställning och för att hålla tillbaka arbetslösheten.

Herr talman! Sverige är i en svår ekonomisk situation. Vi tog över i en tid av 10 procents inflation, vilket innebar att vi fick föra en finanspolitik som delvis blev bakbunden och inte kunde agera i lågkonjunkturen. Därför var det väldigt viktigt att vi prioriterade att i nära samverkan med Riksbanken pressa tillbaka inflationen till normala och hanterliga nivåer så att vi nu kan föra en politik som i stället innebär att vi satsar oss ut ur lågkonjunkturen.

Vi har en serie reformer som ska stärka arbetsmarknaden, både strukturellt långsiktigt och här och nu. Det bultande hjärtat i vår återupprättelse av arbetslinjen är några av de reformer vi har att debattera i dag. Det gäller exempelvis den reform av arbetslöshetsförsäkringen som börjar gälla i slutet av sommaren.

Vi gör nu så att arbetslöshetsförsäkringens drivkrafter förstärks. Ett exempel på det är att vi får en snabbare avtrappning. I stället för att avtrappningarna börjar efter 200 dagar kommer de redan efter 100 dagar. Vi ser till att det blir avtrappning och starka drivkrafter för arbete i hela arbetslöshetsersättningen, även i aktivitetsstödet.

Herr talman! Aktivitetsstödet var tidigare, om ni ursäktar, något av en medborgarlön för arbetslösa. Det var en ersättning man kunde få utan att tillräckligt tydliga krav ställdes, och den var på samma nivå hur länge som helst. Nu kommer också aktivitetsstödet att trappas av med 5 procent per passerade 100 dagar i arbetslöshet ned till ett golv.

Dessa reformer stärker arbetslinjen. De ser till att människor får stöd och förväntningar på sig att återvända till ett arbete. Varför är detta så viktigt? För oss är det en fråga om människosyn. Vi vet att ingen människa är oduglig. Vi vet att alla människor i Sverige behövs och att Sverige mår bäst när Sverige jobbar. Därför måste vi se till att alla människor, även de som har varit arbetslösa en tid, efterfrågas av den svenska ekonomin i det svenska samhället. Därför ska vi också ha myndigheter som ser människor i ögonen, men inte med huvudet på sned, och som inte kommer med ursäkter för att någon är arbetslös. Tvärtom ska de ha tydliga förväntningar och krav och ge rätt stöd och hjälp tillbaka till arbete, anpassat efter vad personen i fråga befinner sig.

Herr talman! Inom denna reform gör vi dessutom viktiga förändringar som minskar byråkratin i systemet. En av dem är ett skifte från att basera ersättning på arbetad tid till att i stället basera den på intjänade inkomster. Det här är registerbaserade uppgifter. Det kan låta lite tråkigt att prata om det i en riksdagsdebatt, men det spelar stor roll, inte bara för dem som är arbetslösa och söker a-kassa eller för a-kassorna utan också för arbetsgivarna.

Arbetsgivare behöver i dag lägga mycket tid på att ta fram olika uppgifter som ska styrka och stärka den arbetslöse när den söker a-kassa. Nu kommer vi i stället att basera utbetalningarna och kvalificeringen till arbetslöshetsersättningen på intjänade registerbaserade uppgifter som Skatteverket har tillgång till. Det kommer att underlätta arbete, minska byråkratin och dessutom sätta stopp för en del av det fusk och de felaktigheter som i dag finns i för hög grad i arbetslöshetsförsäkringen.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har inte bara visat att det förekommer fel och fusk, utan den har också visat att Arbetsförmedlingen brister i sitt lagstadgade ansvar som man fått av regeringen att ställa rätt och tydliga krav på att den som är arbetslös ska söka arbete. Är man utan ett arbete ska man utbilda sig till ett nytt jobb, söka lediga jobb och ta erbjudna jobb.

Vi har sedan vi fick väljarnas förtroende, herr talman, sett till att dessa förväntningar tydliggörs. Exempelvis gäller de även familjer med barn. Det är en viktig poäng att slå fast. Det är viktigare att barn ser sina föräldrar gå till jobbet än att de får bo på precis den plats där de har bott med sina arbetslösa föräldrar. Vilka förväntningar man har i ett samhälle på det egna ansvaret att skaffa sig jobb och försörjning och bygga sin egen framtid kommer att spela roll för hur barn har det när de växer upp.

Genom att reformera arbetslöshetsförsäkringen och tydliggöra förväntningarna på dem som är arbetslösa återupprättar vi arbetslinjen. Genom att förstärka Arbetsförmedlingen och förväntningarna på myndigheten ser vi också till att Arbetsförmedlingen ger rätt stöd och hjälp. Genom stora satsningar på de stöd och insatser som finns, inte minst yrkesutbildning, arbetsmarknadsutbildning och andra program, ser vi också till att den som är arbetslös och saknar vissa förmågor får möjlighet att stärka sin arbetskraft så att det jag kan kan möta det du efterfrågar på en arbetsmarknad.

Herr talman! Förstärkningarna av arbetslinjen är kyrkan mitt i byn för vår regering. Vi ser till att arbetslinjen förstärks. Vi ser till att stärka ekonomin och Sveriges tillväxt. Men viktigast av allt är vårt projekt för att alla människor ska kunna känna det självvärde och framtidshopp som kommer av ett arbete, av egen lön och av arbetskamrater. Vi vill se till att alla människor i vårt land har ett arbete att gå till och kan bygga sin egen framtid. Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Anf. 65 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 4 i betänkandet.

Jag hade tänkt säga några ord om Northvolts konkurs, om konsekvenserna för hela det svenska samhället av ett projekt som var dömt att misslyckas och om de 5,8 miljarder i pensionspengar i AP-fonderna som nu gått rätt ned i avgrunden. Men Oliver sa det som behövde sägas, så jag återgår till dagens debatt.

Fru talman! Sverige dras med hög arbetslöshet samtidigt som arbetsgivarna har svårt att hitta personal med rätt kvalifikationer som vill och kan ta ett arbete. Det är särskilt problematiskt med den ökande långtidsarbetslösheten. En stor andel av dem som är inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen saknar tyvärr grundläggande eller gymnasial utbildning, vilket i dag i det närmaste är ett krav för att få ett jobb på den svenska arbetsmarknaden. De brister även i övriga kompetenser och färdigheter som arbetsgivare efterfrågar. Arbetslösheten liksom risken för att drabbas av långa tider utan arbete är hög bland dem som saknar fullföljd gymnasieutbildning. Bristande kunskaper i svenska språket utgör också en stor risk för långvarig arbetslöshet. Dessa problem är inte nya.

Fru talman! Det finns inga genvägar in på svensk arbetsmarknad. De subventionerade anställningarna är ett tydligt exempel på det. I en majoritet av fallen avslutas anställningen så snart subventionen upphör. Endast ett fåtal får en reguljär anställning. Subventionerade anställningar har under decennier varit det instrument både höger- och vänsterregeringar har använt sig av, och tyvärr vill man gärna fortsätta med detta trots att det kostar svenska skattebetalare miljarder utan att ge något tydligt och bra resultat.

Sverigedemokraterna menar att den enda vägen in på dagens arbetsmarknad är utbildning. Det gäller alla, utrikes födda såväl som inrikes födda. Alla måste ta de möjligheter som erbjuds för att göra sig anställbar. Det ska vara ett krav på individen. Vi ser därför positivt på att regeringen har utökat resurstilldelningen till olika utbildningsinsatser. Vi är även positiva till att kommuner och företag börjar inkluderas i arbetet. Det finns många fina exempel där kommuner tillsammans med företag har skapat egna utbildningar. Detta bör man titta bredare på. Jag brukar alltid ta upp Karlskrona kommun som ett exempel. Kommunen har ett gott samarbete med ett av de största företagen, och efter internutbildning är man garanterad jobb.

Fru talman! Skillnaden i arbetslöshet är stor mellan inrikes födda och utrikes födda, framför allt när det gäller långtidsarbetslöshet. Skillnaderna är inte unika för 2025, utan det har sett ut på liknande sätt under flera år. Detta utgör det absolut största problemet på svensk arbetsmarknad. Det är också hit en majoritet av resurserna på området riktas. Tyvärr har tidigare massinvandring av personer med lågt humankapital påverkat svenskt samhälle och svensk arbetsmarknad väldigt negativt. Det här kan vi inte blunda för, och detta misstag kommer vi att få leva länge med.

Det är i ljuset av den samlade samhällsproblematiken man måste ställa dagens kostsamma arbetsmarknadspolitik. Hur har det blivit så här?

Sverigedemokraterna vill se en ordning där det från början framgår att individen kan ta del av erbjudna åtgärder under en begränsad tid, och om individen inte lyckas göra sig anställbar på svensk arbetsmarknad under denna tid är nästa steg en uppmaning att återvända till hemlandet, alltså återvandra.

Det har raljerats ganska mycket över Sverigedemokraternas förslag, men nu kommer signaler från både Arbetsförmedlingen och privata aktörer att de har enorma problem med att ett stort antal människor inte kan matchas mot någonting. Det finns inget att göra åt dessa tiotusentals, kanske hundratusentals, personer. När generaldirektören för Arbetsförmedlingen besökte utskottet var hon tydlig med att man inte klarar av detta. Det är alltså ett stort problem, och då måste politiken börja titta på bredare lösningar.

Fru talman! Regeringen gick på Sverigedemokraternas linje och införde begreppet självförsörjning i statsbudgeten. Det är positivt eftersom det skapar en möjlighet att mäta hur många i Sverige som faktiskt är självförsörjande utan en subventionerad anställning. Tidigare användes främst begreppet sysselsatt för att man skulle få en uppfattning om individers förankring på arbetsmarknaden. Detta begrepp infördes efter att man misslyckats med att nå målet om Europas lägsta arbetslöshet. Man ville helt enkelt inte sätta fingret på var problemen fanns.

Tyvärr har regeringen valt att inte gå riktigt hela vägen utan har urvattnat begreppet självförsörjning genom att bland annat låta dem med olika subventionerade anställningar ingå i gruppen självförsörjande. Detta är Sverigedemokraterna kritiska mot, och därför yrkade jag bifall till reservation 4. Vi vill ändra definitionen i syfte att kunna mäta faktisk självförsörjning. Man måste dela upp det, kunna mäta olika saker och våga diskutera problemen.

Fru talman! I stället för subventionerade arbeten där individen får lämna arbetsplatsen samma dag som subventionen upphör vill vi se fler arbetsplatsnära utbildningsplatser som ger individen möjlighet att få användbar arbetslivserfarenhet i kombination med teoretiska studier. Vi vill skapa förutsättningar för att parterna ska kunna bygga ett svenskt lärlingssystem. Internationellt finns det flera framgångsrika varianter, till exempel i Tyskland.

En svensk modell för sådana anställningar behöver skapas utifrån de förutsättningar som finns på svensk arbetsmarknad. Givetvis ska parterna finnas med i allt från utformningen av lärlingsplatserna till urvalet av kandidater, alltså vilka som ska ha tillgång till platserna. En lärlingsanställning ska inte begränsas till någon specifik kategori av arbetssökande utan ska styras av de behov och möjligheter som finns att tillgodogöra sig utbildningen.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om en statlig avgiftsfri akassa som finansieras solidariskt via skatt. Vi är ganska ensamma om detta. Redan i dag finansieras akassan till allra största del av skattemedel, vilket innebär att alla som förvärvsarbetar bidrar till systemet.

Den nya akassan, som baseras på inkomster i stället för arbetad tid, är ett steg i rätt riktning då det minskar administrationen för den enskilde och garanterar mer korrekta utbetalningar. Risken för fusk minimeras kraftigt då inkomstuppgifterna hämtas från Skatteverket, vilket på sikt blir en stor vinst för samhället.

Fru talman! Överenskommelsen mellan regeringen och Sverigedemokraterna är ett stort steg i rätt riktning för en modern arbetslöshetsförsäkring anpassad till dagens arbetsmarknad eftersom taket för ersättning höjs samtidigt som lägstanivån höjs - något som inte har gjorts på många år.

Men i förslaget ställs även krav på försäkringstagaren att söka jobb kopplat till en snabbare nedtrappning som anpassats till hur det ser ut på dagens arbetsmarknad och den tid det tar för genomsnittet att få ett nytt jobb.

Vi kommer därmed bort från den tid då Socialdemokraterna såg akassan som en del av en bidragsreform - något som på sikt varit direkt skadligt för svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Jag ska även säga några ord om Samhall och stödet till funktionshindrade. I vår kommittémotion 2386 finns en rad förslag som syftar till att skapa bättre förutsättningar för allas rätt till ett fungerande arbetsliv. Här framhålls betydelsen av att Arbetsförmedlingen har specialkompetens för att säkerställa stöd till arbetssökande med funktionsnedsättning. Vidare finns förslag om möjligheten att ge rehabiliterande insatser och hjälpmedel till en anställd som drabbas av en funktionsnedsättning. Här finns också förslag om att låta utreda kostnaderna för att koppla lönebidragstaket till det index som följer den allmänna löneutvecklingen - något Sverigedemokraterna tycker är ganska självklart.

Vi står naturligtvis bakom dessa förslag, men mot bakgrund av pågående arbete på området inom Tidösamarbetet och det uppdrag som Arbetsförmedlingen fick i sitt senaste regleringsbrev väljer vi att inte yrka bifall till vår motion. Vi följer i stället upp det med ett särskilt yttrande.

Vi ser positivt på regeringens översyn av Samhall. Vinstkravet lyftes inte upp initialt, men vi förväntar oss att det ses över under utredningens gång. Vi anser att regeringen bör säkerställa att vinstkravet faktiskt utreds.

Riksrevisionen bedömde att man såväl i regeringens styrning som i Samhalls styrning och organisation i alltför hög grad har prioriterat affärsmässig utveckling framför utveckling av de anställdas arbetsförmåga, vilket vi anser är djupt problematiskt.

Riktningen för Samhall framåt bör vara att fokusera på kärnuppdraget, inte att - som i dag - vara ett komplement till raden av misslyckade integrationsprojekt.

(Applåder)

Anf. 66 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Idén att man arbetar och har någon form av gemensam omsorg har antagligen existerat så länge som vi människor har existerat. Den första text eller skrift, åtminstone vad jag känner till, som på något sätt beskriver en omfördelning mellan goda år och dåliga år är berättelsen om Josef i Gamla testamentet, där man pratar om de sju goda åren och de sju dåliga åren. Det var en omställningsförsäkring vid den tiden.

Vi kan också titta på det på ett annat sätt. I Nya testamentet står bland annat att man inte ska binda ihop munnen på oxen som tröskar och att arbetaren är värd sin lön. Där står också att man ska ta hand om änkan, den faderlöse och främlingen.

De idéer och principer som finns - att både arbeta och ha omsorg - har funnits hos oss människor, dokumenterats på olika sätt och präglat hela västerlandet. Det var bland annat de principerna som låg bakom skråväsendet, där man stöttade varandra. Under 1600-talet började man bygga upp försäkringar, och under 1700- och 1800-talet började man med ordensväsendet. Hela tiden var idén att man arbetar, gör rätt för sig och har en arbetsmoral och att man i gengäld har ett gemensamt skydd.

Där har vi hela idén med våra egna försäkringssystem, såsom arbetsförsäkring, sjukförsäkring och pension. Vi tillsammans går iväg och jobbar, och vi tillsammans skyddar varandra när vi av olika skäl får det lite tufft i livet. Denna linje - arbetslinjen och skydd för den som behöver det - präglar också den nya arbetslöshetsförsäkringen. Vi höjer ersättningen i början, och den omfattar fler men har också en tydlig avtrappning.

För egen del anser jag att man, med tanke på att vi i Sverige har en arbetsmarknadsmodell där parterna har stort inflytande, skulle kunna fundera på om inte vi i politiken kan hitta varandra på ett sådant sätt som vi gjorde med pensionerna. Alla partier är i dag med i pensionsöverenskommelsen. Det skapar en stor stabilitet när det gäller pensionssystemet, som är ett oerhört viktigt försäkringssystem för oss som medborgare. Man skulle mycket väl kunna tänka tanken att vi kan hitta en sådan samsyn även på arbetsmarknadsområdet, särskilt med tanke på att vi redan i dag låter parterna hantera mycket av detta.

Finns det då utmaningar? Ja, en av de riktigt stora utmaningarna, fru talman, är den nya ekonomin. Vi har gigekonomi, plattformar och AI, som lyfts fram i flera motioner och som utmanar på flera sätt. Det är helt nya tekniker som vi med all sannolikhet inte kommer att kunna säga nej till, men det är också nya tekniker som gör att vi får arbetstagare som inte respekteras och som inte får den lön de är värda.

Jag tror att vi som politiker kommer att behöva titta på detta. Jag tror också att arbetsmarknadens parter måste ställa sig frågan: Är det rimligt att man kan utföra en tjänst till hur låg lön som helst? Är det skäligt? Kommer det på sikt att fungera?

Även inom gigekonomin och den nya ekonomi som växer fram kommer man att vara tvungen att ha en skälig inställning till anställning, vem som är företagare och hur man får det att hänga ihop. Här vill jag vara ärlig och erkänna något. Jag ser att regeringen gör mycket, och jag yrkar bifall till det förslag vi har. Men jag tror att detta är något som vi kommer att arbeta mycket med de kommande åren, för det är en ny ekonomi som växer fram. Det är ett nytt sätt att förhålla sig på arbetsmarknaden, och där tror jag att vi har stora utmaningar.

Fru talman! Flera motionärer har lyft upp Arbetsförmedlingen. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag för egen del tror att Arbetsförmedlingen i många stycken har spelat ut sin roll. Frågan är om vi inte på sikt behöver hitta en helt annan modell där Arbetsförmedlingen kanske till och med läggs ned och där kommunerna får ta ett större ansvar.

Vi ser att man i stora delar av Kommunsverige i dag börjar jobba med nämnder som hanterar både arbetsmarknad, integration, vuxenutbildning och försörjningsstöd. De kommuner som jobbar med detta är, oavsett färg, väldigt duktiga på att få människor i jobb. Frågan är därför: Var ligger den rätta kompetensen när det gäller Arbetsförmedlingen? Jag är väl medveten om att detta är tankar som inte ligger hos regeringen just nu, men det är ändå frågor som jag tror att vi behöver titta på framöver.

Jag är positiv till att man inför ett nytt begrepp, självförsörjning. Kristdemokraterna har lyft upp den frågan länge, och vi är glada att regeringen nu har med det.

Ett annat block som nästan alltid diskuteras när vi pratar om arbetsmarknaden är givetvis utbildning. Vår grundinställning är att det är det ordinarie utbildningssystemet som ska fånga upp de allra flesta, men vid sidan av det måste det finnas fungerande möjligheter till omskolning. Där tycker vi som kristdemokrater att regeringen gör ett bra jobb.

Det finns dock ett område som vi själva ibland har lyft fram, även när vi har förhandlat med våra partner, och det är folkhögskolorna. De är otroligt duktiga på att hitta den där personen som har fått det lite tufft. Där ser vi gärna att vi tillsammans med våra vänner i regeringen kan komma vidare och göra ännu mer för att dessa folkhögskolor ska kunna möta människor i behov och få dem i jobb. Detta är själva grundinställningen för kristdemokratisk arbetsmarknadspolitik: arbete och arbetslinjen men också social omsorg för dem som av olika skäl hamnar utanför.

Det går heller inte, fru talman, att prata om den här situationen utan att kort nämna Northvolt. Det är för tidigt att dra några stora slutsatser, men det är många individer som drabbas. Det är många som har satt sitt hopp till den typen av investeringar, både av miljöskäl och av ekonomiska skäl och för att hela landet ska leva.

I nuvarande läge tror jag, framför allt utifrån min egen erfarenhet från 16 år i kommunpolitiken, att det kommer att vara viktigt att kommunen tillsammans med staten, via de statliga myndigheterna, samverkar för att försöka fånga upp så många som möjligt.

Det finns troligtvis många arbetsplatser och arbeten att få i norra Sverige. Här är det viktigt att vi inte tappar människor med god kompetens som kan arbeta på andra platser. Det är som sagt svårt att i dag, från talarstolen, peka ut exakt vad man ska göra, men att vi kommer att behöva samverka är jag helt övertygad om.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla motioner.

Anf. 67 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 10.

Vad händer med vårt land, fru talman? Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har arbetslösheten ökat med 70 000 personer. Det är en gammal siffra - arbetslösheten har ökat sedan den togs fram. Vi har över en halv miljon svenskar som är arbetslösa i dag, och nu är vi med och tävlar i toppen av EU-ligan när det gäller arbetslöshet. Se upp, Grekland! Vi är på väg att närma oss er i nivån på arbetslöshet.

När man såg siffrorna från januari tänkte man: Hur hamnade Sverige här? Och när man ser siffrorna i dag blir man återigen förundrad. Hur kan vi ha en regering som är nöjd med en utveckling där en halv miljon svenskar står utanför arbetsmarknaden, där ungdomsarbetslösheten har ökat kraftigt sedan maktskiftet och där långtidsarbetslösheten har ökat kraftigt sedan maktskiftet?

Fru talman! Man skulle kunna säga att det är konjunkturen. Så här ser det ut i världen. Så här ser det ut i Europa. Men trenden är att Sverige sticker ut. Vi halkar efter. Och vi ser rapporter som visar att hade vi haft en aktiv arbetsmarknadspolitik och samma utveckling som resten av Europa, ja, då hade vi haft betydligt lägre arbetslöshet.

Fru talman! Samtidigt som över en halv miljon svenskar är arbetslösa med den här passivitetslinjen från Sverigedemokraterna och regeringen har vi rekordfå svenskar som är i arbetsmarknadsutbildningar. Hur går det ihop? Jag skulle vilja förstå detta. Jag skulle vilja förstå hur man som högerpolitiker kan gå till riksdagen på morgonen och inte skämmas över att vi har en halv miljon svenskar som är arbetslösa och bara 6 000 på årsbasis som är i arbetsmarknadsutbildningar - när vi vet att vi har ett näringsliv som är i behov av kompetent arbetskraft och som skulle växa och bidra till ökad tillväxt och produktivitet i vårt land om staten gjorde det staten behöver göra, nämligen investera i människor och ge dem rätt kompetens och utgå från det klassiska förhållningssättet i svensk aktiv arbetsmarknadspolitik: rimliga förväntningar på medborgarna och investeringar i utbildning som gör att vi kan ställa om och hålla nere arbetslösheten.

Hur kan högerpartierna tolerera att vi har en arbetsmarknadsminister, Mats Persson, som inte klarar av att leverera fler än 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar när en halv miljon människor är arbetslösa i vårt land?

Lägg undan höger och vänster! Fokusera på Sveriges behov! Lägg undan ideologiska skygglappar! Fokusera på Sveriges behov! Lägg undan snacket om att jag skulle vilja göra det här och det här och titta på verkligheten som den ser ut här och nu! Arbetslösheten växer och drabbar vårt land. Och arbetslösheten drabbar inte bara de arbetslösa, utan det som händer är att tillväxten och produktiviteten i vårt land sjunker. Det skadar vår ekonomi. Det skadar vår förmåga att investera i skola och sjukvård och i teknikutveckling som gör att Sverige kan ta nya kliv.

Det finns ett skäl till att Sverige fokuserade så mycket på den aktiva arbetsmarknadspolitiken under hela 1900-talet och till att Sverige återigen skulle behöva fokusera på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och utgå från rimliga krav på medborgarna men också investeringar i medborgarna.

Fru talman! Jag vet inte om jag ska gå in i diskussionen om Arbetsförmedlingen, för samtidigt som vi hör om en av de största konkurserna i Sveriges moderna historia och har läst om tusentals konkurser under de senaste månaderna och samtidigt som bransch efter bransch drabbas och fler och fler blir arbetslösa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna påbörjat nedmonteringen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att ytterligare försämra närvaron från Arbetsförmedlingens sida.

Jag tror att många som hör den här debatten tänker: Är det möjligt att försämra Arbetsförmedlingens närvaro? Ja, det är det. Vi kunde läsa i artiklar förra veckan att Arbetsförmedlingen nu berättar i sin rapportering till regeringen att om regeringens styrning av Arbetsförmedlingen fortsätter på det här sättet kommer tillgängligheten att försämras ytterligare.

Det räcker alltså inte att Arbetsförmedlingen har försvunnit från kommun efter kommun och att arbetsförmedlarna inte har de lokala förutsättningarna att jobba med näringslivet och de arbetslösa. Nu ska folk få vänta i telefonen ännu längre, och ännu fler ska bli bortkopplade när de ringer Arbetsförmedlingen och behöver stöd.

Få ihop det med Magnus Perssons snack om stöd till funktionshindrade! Få ihop det med de inlägg som vi hört om aktiva insatser och utbildningar! Vilken verklighet lever vi i? Ser vi det som händer med den aktiva arbetsmarknadspolitiken i dag?

Då tänker man: Okej, men regeringen kanske bara försummar den aktiva arbetsmarknadspolitiken, försummar aktivitet och investeringar i utbildning. Den står ändå upp för ekonomisk trygghet för människor. Det skulle ju vara kul om vi kunde stå här och säga att regeringen i alla fall inte kommer att försämra för de arbetslösa. Den gör ingenting för att de ska få jobb eller komma i utbildning som leder till jobb, men den värnar de arbetslösas ekonomiska trygghet. Men då måste jag tyvärr avslöja att Sverigedemokraterna och regeringen under det här året också sänker nivån i akassan redan efter den 100:e arbetslöshetsdagen. Det kommer min kollega att gå in på lite närmare.

Nej, fru talman, Sverige behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik igen som utgår från idén att alla som kan jobba också ska jobba. Då behöver Sverige gå tillbaka till en ordning där vi investerar i människor, i utbildning, och där vi värnar och främjar omställning i arbetslivet så att människor får förutsättningar att röra på sig på arbetsmarknaden. Då behövs det en stat som tar ansvar och inte attackerar de arbetslösa utan attackerar arbetslösheten.

(Applåder)

Anf. 68 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag hade egentligen tänkt ställa en annan fråga; jag får se om jag hinner med den i det här replikskiftet.

Det var starka ord från Ardalan Shekarabi. Socialdemokraterna står i vanlig ordning helt utan skuld till någonting som har hänt i det här landet och till att det ser ut som det gör.

När det gäller Arbetsförmedlingen fattade vi ett gemensamt beslut om att vi skulle reformera Arbetsförmedlingen lugnt och sansat i en lång process. Men när det gällde makten för Socialdemokraterna valde de i stället att göra en överenskommelse med Centerpartiet, den så kallade JÖK:en. Man sköt hela reformeringsarbetet fullständigt i sank och bidrog till att sänka Arbetsförmedlingen enbart för att behålla regeringsmakten. Ardalan Shekarabi var själv en del av den regeringen, fru talman, så han vet mycket väl vilka beslut som fattades. Det var viktigare för Ardalan Shekarabi att vara minister än att ha en fungerande arbetsförmedling.

Det är så Socialdemokraterna fungerar som parti. Därefter sålde de ut makten för pengar till en terrororganisation och en vilde, men det är en helt annan fråga.

Jag måste ställa frågan till Ardalan Shekarabi som jag hade tänkt ställa. Den gäller förslaget om körkort för ungdomar - ett väldigt populistiskt förslag, får jag säga.

Jag har skrivit ned lite siffror här. Det är 179 000 ungdomar i ungdomsarbetslöshet. Sedan är det säsongsarbete med mera. Hur ska urvalsarbetet se ut? Hur kom ni fram till summan en halv miljard? Ert förslag skulle kosta många miljarder.

Det är det här jag menar. Det är ren populism från Socialdemokraternas sida för att hitta väljare i stället för att ta tag i problemen och se sin egen skuld till problemen.

År 2019, i högkonjunktur, hade vi en arbetslöshet på 6,1 procent. Arvet efter Socialdemokraterna är en väldigt tung börda att bära för den här regeringen och Sverigedemokraterna, fru talman, men vi gör så gott vi kan. Vi försöker. Vi sitter inte bara och pekar finger.

Socialdemokraterna har suttit på läktaren i åtta år och inte gjort någonting och under högkonjunktur satt Sverige i en situation som är väldigt svår att hantera.

Anf. 69 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack, ärade Magnus Persson, för frågan!

Det är jobbigt att ha bakgrund som arbetare men varje dag gå till riksdagen och rösta mot arbetares intressen. Jag förstår frustrationen som Magnus Persson bär på, för det är arbetare som den här regeringen och Sverigedemokraterna sviker när de tillåter att arbetslösheten ökar till den nivå som vi har i dag.

Jag är väldigt stolt, fru talman, över att vi gått fram med förslaget om att erbjuda unga arbetslösa en bättre chans till jobb genom att finansiera körkortsutbildning.

Det handlar om 60 000 unga som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Av dem saknar 63 procent B-körkort. Svenskt Näringsliv gjorde en undersökning som kom fram till att sex av tio arbetsgivare ställer krav på körkort. Det vet Magnus Persson. Avsaknad av körkort leder till att folk inte kommer närmare jobb. Ska vi då passivt titta på, eller ska vi investera i Sveriges ungdomar och göra det vi kan för att våra unga inte ska inleda yrkeslivet med långtidsarbetslöshet?

Socialdemokraterna har en stolt tradition. Rätten till arbete, och människors plikt att agera för att komma närmare arbete, är helt central för vår syn på samhället och för vår människosyn. Magnus Persson borde ställa sig frågan varför Sverigedemokraterna och regeringen inte gör någonting åt det faktum att 60 000 unga är inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetslösa. Om nu 63 procent av de unga saknar körkort och vi vet att arbetsgivare kräver körkort för att anställa folk - varför agerar ni inte? Varför detta ständiga svek mot arbetare och arbetslösa från denna regering och Sverigedemokraterna?

Anf. 70 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag är väldigt stolt över att till skillnad från Ardalan Shekarabi komma från arbetarleden. De senaste mätningarna visar att Sverigedemokraterna är det parti som har flest vanliga arbetare i denna kammare. Socialdemokraterna tror jag kommer på tredje eller fjärde plats. Socialdemokraternas tid som representant för Sveriges arbetare är över för länge sedan.

Jag kan tipsa Shekarabi om att ta tjänstledigt, kanske få lite jord under naglarna och prova på att leva på akassa - det har jag gjort. Det har aldrig hänt Ardalan Shekarabi. Han är en politisk produkt som aldrig har skitat ned sig i hela sitt liv. Nu fick jag det sagt. Det samlade han ihop till själv.

När det gäller arbetslöshetssiffrorna är det väldigt intressant att vi ser den högsta arbetslösheten i socialdemokratiskt styrda kommuner, framför allt i södra Sverige. De går själva ut och säger att de har blivit utsatta för social dumpning. Det är problemet.

Vad är Ardalan Shekarabis medskick till kommunalråden i till exempel Perstorp och Malmö, som har Sveriges högsta arbetslöshetssiffror? Ardalan Shekarabi och Socialdemokraternas politik i denna kammare har försatt dem i den situation de är i i dag genom den extremt stora invandringen 2015 och framåt. Jag vet, för jag har suttit i kommunpolitiken i en socialdemokratiskt styrd kommun sedan 2006. Jag sitter fortfarande kvar. Jag vet exakt hur det fungerar och ser ut.

Ardalan Shekarabi och Socialdemokraterna i denna kammare är skyldiga sina kommunpolitiker ett svar. Varför blev det som det blev? Känner Ardalan Shekarabi något ansvar för den situation vi hamnat i? Ardalan Shekarabi var ändå minister i Stefan Löfvens regering. Löfven sa att vi inte bygger några murar och att det är fritt fram att komma till Sverige.

Jag åkte till Danmark och lyssnade på dem efter flyktingvågen. De tog emot cirka 300 personer när lämmeltåget kom över Öresundsbron. Ingen ville stanna i Köpenhamn - alla ville till Skåne. Vad är medskicket till de skånska kommunalråden inom socialdemokratin när det gäller hur de ska hantera detta? Svara gärna på det.

Anf. 71 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag har ett väldigt tydligt besked till kommunalråden runt om i landet som känner regeringens svek, som sett Arbetsförmedlingen försvinna, som sett den statliga aktiva arbetsmarknadspolitiken monteras ned under den här regeringen och som nu går in och frivilligt erbjuder arbetslösa utbildningar och insatser, trots att det är ett statligt åtagande. De kompenserar för regeringens passivitet. Det är ett faktum att Magnus Persson har gett den mest passiva regeringen i Sveriges historia när det gäller arbetsmarknadspolitik fri lejd att montera ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Mitt svar till kommunpolitikerna är att vi ska göra vad vi kan för att sätta press på regeringen. Vi kan åtminstone fördubbla antalet personer i arbetsmarknadsutbildningar från 6 000 till 12 000. Vi kanske kan få arbetsmarknadsministern att jobba lite hårdare och kanske vakna? Sedan hoppas vi självklart på ett maktskifte för att få en aktiv arbetsmarknadspolitik som fokuserar på arbetsmarknadens och näringslivets behov och som på riktigt tror på tillväxt. Det är en politik som har ökad produktivitet och tillväxt som målsättning.

Fru talman! Man kan säga väldigt mycket om Tidöavtalet. Det finns massor med åsikter om olika delar av avtalet. Men några saker är de flesta eniga om; det finns ingenting i det avtalet som handlar om hur Sveriges ekonomi ska växa, hur fler jobb ska skapas i Sverige, hur näringslivet ska öka produktiviteten, hur vi ska öka välståndet eller hur vi ska bekämpa arbetslösheten i vårt land. Det är blinda fläckar, fru talman, för den här regeringen, och det är blinda fläckar för Sverigedemokraterna. Priset betalar i slutändan våra medborgare om man accepterar 9 procents arbetslöshet och om man accepterar att tillväxten sjunker i vårt land. Det är dags att gå tillbaka till det som har gjort Sverige starkt och återigen kan bygga landet starkt.

(Applåder)

Anf. 72 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Det var stora ord och högt tonläge från Ardalan Shekarabi. Det kan man såklart unna sig i kammaren om man vill se till att debatten får en annan inramning än seriositet. I verkligheten ska man komma ihåg att den regering som Ardalan Shekarabi satt i hade stora ambitioner. Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Det gick så dåligt för Shekarabis regering att de avskaffade målet och försökte låtsas som om de aldrig hade haft det. Vi avskaffar inga mål om att få fler i arbete, utan tvärtom återupprättar vi arbetslinjen steg för steg.

Fru talman! Vi stärker drivkrafterna för arbete genom sänkt skatt och den akassereform som debatterades tidigare i dag. Vi tydliggör kraven på dem som är arbetslösa med aktivitetskrav i alla transfereringssystem för arbetslösa genom att stärka styrningen av Arbetsförmedlingen så att Arbetsförmedlingen börjar ställa krav.

Den regering som Ardalan Shekarabi deltog i tillät Arbetsförmedlingen att stoltsera med att inte ens följa upp lagkravet på att arbetssökande ska söka jobb i hela Sverige och vara beredda att byta bransch. Det gjorde man inte. Det krävdes ett maktskifte för att det skulle tas tag i.

Det tillfördes stora resurser till yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning, men platserna stod tomma. Sedan 2017 har i genomsnitt var tredje plats inom yrkesvux stått tom. Det beror inte på för lite resurser. Det beror på att det inte har ställts tillräckligt tydliga krav på att de som är arbetslösa också ska delta i de här utbildningarna. Passivitetslinjen är alltså tyvärr en socialdemokratisk paradgren. Den ersätter vi nu med en arbetslinje som stärker drivkrafterna, skärper kraven och erbjuder rätt stöd.

(Applåder)

Anf. 73 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Oliver Rosengren är en person med bakgrund i det kommunala Sverige. Han är en duktig kommunpolitiker och har bra koll på verkligheten. Verkligheten är sådan att kommuner inte kan anvisa arbetslösa arbetsmarknadsutbildningar. Det kan inte heller de privata företag som nu ska matcha och rusta. De får faktiskt inte ersättning för att anvisa folk arbetsmarknadsutbildningar. Då återstår att Arbetsförmedlingen ska anvisa de arbetslösa arbetsmarknadsutbildningar och ge dem rätt förutsättningar. Men var är arbetsförmedlarna som ska ha de kunskaperna? Vad händer just nu? Jag frågar inte vad som hände för fem år sedan. Vad händer just nu med Arbetsförmedlingens närvaro i den verklighet som Oliver Rosengren och hans parti ansvarar för?

Det är katastrof, det som händer i dag. Arbetsförmedlingen klarar inte av att anvisa människor arbetsmarknadsutbildningar. De skickar årligen tillbaka pengar till regeringen samtidigt som vi har en halv miljon arbetslösa i vårt land, varav många skulle kunna få jobb i näringslivet. Näringslivet skriker efter arbetskraft. De arbetslösa hade kunnat få rätt kompetens och utbildningar som gör att de kan ta jobb. Men tron i den här regeringen är att om man sänker akassan och gör livet lite svårare för arbetslösa, då kommer de att få jobb.

Fru talman! Jag har lagt mycket tid på att träffa byggnadsarbetare som har blivit arbetslösa på sistone. Men jag har fortfarande inte förstått på vilket sätt de som precis förlorat arbetet kommer närmare jobb om akassan sänks. Det är även ett faktum att de betalar högre skatt nu när de är arbetslösa. På vilket sätt gör det dem mer anställbara?

Anf. 74 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Om vi börjar där Ardalan Shekarabi slutade: Ett valfritt samtal med en valfri person som har studerat arbetsmarknadens funktionssätt kommer att kunna ge honom kunskaper om hur exempelvis ekonomiska incitament i transfereringssystem påverkar arbetsutbudet i ekonomin. Det är helt vedertagna fakta inom hela det ekonomiska forskningsfältet i Sverige och internationellt.

Jag får tacka för de vänliga orden om min kommunpolitiska gärning. Den tiden gav mig flera viktiga insikter om hur arbetsmarknadspolitiken behöver utformas, och jag är därför glad att mycket av det arbete som vi gjorde i Växjö nu är det som är regeringens politik.

Kommunerna har visst stora redskap när det kommer till utbildning och arbete. Man har kontroll över yrkesutbildningen i yrkesvux, och man har möjlighet att i viss utsträckning se till att personer deltar i den om de tar emot ekonomiskt bistånd. Här behöver kraven delvis skärpas till exempel genom att kommunerna får ökade möjligheter att dra in ersättningen för dem som inte deltar. Vi kan inte tolerera en situation där vi har arbetslösa utan utbildning som inte utbildar sig till arbete.

Jag antar att Ardalan Shekarabi har läst den rapport från Riksrevisionen som kom relativt nyligen och som undersöker anvisningen till reguljär utbildning. Vad visar den? Ja, inte att det är brist på arbetsförmedlare, fru talman. Det är alltså brist på personer som anvisas och som också dyker upp på utbildningen. Var tredje person som anvisas till en yrkesutbildning kommer inte dit, och Arbetsförmedlingen drar dessutom inte in ersättningen för dem som inte följer kraven.

Vi har en daltandekultur som har fått fäste i arbetsmarknadspolitiken. Vi är fullt beslutsamma att avsluta den och ersätta den med stärkta drivkrafter för arbete, tydliga krav och individuella stöd så att alla människor kan komma tillbaka till ett jobb.

(Applåder)

Anf. 75 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren!

Det är inte kraven som vi är oeniga om. Det är bra att samhället ställer krav. Hela den svenska modellen har byggt på rätt och plikt, investeringar i människor och rimliga förväntningar på människor. Där är vi inte oense. Det är bra att man har krav på aktivitet och att människor ska anstränga sig utifrån den förmåga de har. Det var faktiskt den förra regeringen som påbörjade arbetet med aktivitetskrav för försörjningsstöd.

Det vi inte är överens om är om det är rimligt att inte investera i utbildningar som leder till jobb. Det är vi inte överens om. Jag kan inte vara nöjd med att vi har en halv miljon arbetslösa och 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar. Det borde inte Oliver Rosengren heller vara. Oliver Rosengren borde i stället kalla arbetsmarknadsminister Mats Persson till den här kammaren och fråga honom vad han håller på med. Hur kan han vara nöjd med 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar i det här läget?

Hur ska en arbetsförmedling som ständigt får försämrade förutsättningar, som ständigt har sämre lokal och regional närvaro och som ständigt måste brottas med nya styrsignaler från höger och vänster ha de kunskaper som krävs - individuellt, lokalt och regionalt - för att människor ska kunna göra den här resan och ta sig till en utbildning som leder till jobb?

Här behöver vi tänka om. Jag tror att svensk höger och svensk vänster skulle behöva ta bort skygglapparna och kanske försöka enas om vilka förutsättningar Arbetsförmedlingen behöver ha för att långsiktigt kunna göra ett jobb som leder till att människor kommer i arbete i större utsträckning än vad de gör i dag.

Vi har möjlighet till att ha en betydligt lägre arbetslöshet än vad vi har. Men utvecklingen just nu går åt fel håll. Det krävs nu modiga politiker också på den högra sidan som säger ifrån och ställer krav på sin regering, och det hoppas jag kunna få se i den här kammaren.

Anf. 76 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Det är inte utan att man minns de år man själv var ungdomspolitiker när man lyssnar till anförandena här i kammaren.

Lägg undan höger och vänster! Jag tycker att det var lite det jag kanske försiktigt signalerade.

Därefter: Hur kan ni vara nöjda? Ni borde skämmas! Den här regeringen gör ingenting för att arbetslösa ska komma i jobb! Det känns kanske inte riktigt lika inbjudande som att vi ska lägga undan höger och vänster.

Arbetsförmedlingen, detta moras! Detta efter två år av en äntligen sund regering.

Den här regeringen bara bollar över till de stackars lidande kommunpolitikerna! Jag har hållit på med kommunpolitik i 16 år, och jag är själv något mer bekymrad över de arbetslösa som har svårt att komma i jobb.

Sanningen är att det här moraset, detta överrullande där staten har backat tillbaka har pågått oerhört länge. Det är ju inte så att Arbetsförmedlingen går till historien som den riktigt starka aktören när det gäller att få människor i jobb.

Det gör däremot nätverken. Kommunerna är oerhört duktiga. Man jobbar med väldigt mycket vuxenutbildning. Man jobbar på olika sätt och gör människor anställbara.

Jag noterade också i ett brinnande inlägg i ett tidigare replikskifte att 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildning är riktigt dåligt. Det håller jag faktiskt med om. Jag delar däremot tidigare talares analys av varför det är så.

Helt plötsligt var dock en fördubbling väldigt bra - 12 000 i arbetsmarknadsutbildning! Då har vi löst de 500 000 som är arbetslösa!

Snälla åhörare, låt er inte luras av denna typ av retorik!

Anf. 77 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag uppfattade tyvärr inte någon fråga från Magnus Jacobsson, men jag kan passa på att framföra ett stort tack för bibelreferenserna i olika inlägg här i kammaren. Det höjer allmänbildningen här; det är jag väldigt tacksam för.

Jag tror inte att människor i grund och botten vill gå runt och vara arbetslösa. Det är väl där vi skiljer oss åt. Jag tror att vi alla skulle behöva lägga mycket tid på att träffa folk som är arbetslösa och prata med dem. De flesta drömmer om ett jobb, en egen försörjning och den frihet som det innebär, och de flesta gör vad de kan med de förutsättningar de har.

Problemet är att vi inte i den utsträckning vi borde och i den utsträckning som vi traditionellt har gjort rustar dem med de kompetenser som krävs för att de ska kunna ta jobben. Om man ställer sig på Drottninggatan och intervjuar äldre som är på besök i Stockholm är det inte svårt att hitta några som gick AMU-utbildningar på 80- och 90-talet när de var arbetslösa. Det var faktiskt ett sätt att befria människor från de hinder som ekonomisk utsatthet och arbetslöshet innebär och rusta dem så att de kunde ta de jobb som växte fram.

Det gör vi inte i samma utsträckning i Sverige i dag, och det är det jag menar med att höger och vänster borde enas om att det nog är klokt att investera i människor. Det är klokt att se till att fler kommer i arbetsmarknadsutbildningar.

Jag tycker inte att det vore tillräckligt bra om 12 000 personer gick arbetsmarknadsutbildningar på årlig basis. Men det skulle i alla fall vara en fördubbling jämfört med dagens siffror. Då skulle Mats Persson i alla fall kunna säga att ni har fördubblat antalet. Men vi är tyvärr inte på väg dit, Magnus Jacobsson.

Vi borde hjälpas åt att sätta press på Mats Persson så att det sker lite förändringar och kommer lite fler initiativ från regeringens sida.

(Applåder)

Anf. 78 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Nu är ju riksdagen, och det är väl av nödvändighet, uppbyggd utifrån stuprör. Men regeringen gör ju väldigt mycket mer än att bara befinna sig på arbetsmarknadsutskottet. Ser vi till regeringens hela politik pågår det mängder med åtgärder som på sikt inte bara bryter inflationen utan också leder till fler arbetstillfällen.

Vi har exempelvis höjt anslagen till folkhögskolorna - inte lika mycket som under covidperioden, men det var tillfälliga pengar som även den socialdemokratiska regering som ledamoten själv satt i ville ta bort i sin budget.

Vi hade den här debatten även för ett halvår sedan, tror jag. Då var det tusentals personer i vården som skulle komma att bli arbetslösa. Var är alla dessa tusentals arbetslösa i vården? De blev inte arbetslösa, för regeringen satsade mer pengar på kommuner och regioner. Inte i vårt utskott, men regeringen gjorde en satsning, och den fick resultat.

Själv är jag i dag mer aktiv i trafikutskottet. Den största investeringen någonsin kommer att ske på infrastruktur. Jag lovar att de byggarbetare som i dag är bekymrade kommer att vara tacksamma när dessa investeringar rullar igång. De har faktiskt redan börjat rulla igång. Jag vet inte hur många som lyssnar på detta som har åkt tåg mellan Stockholm och Göteborg och noterat att det är lite krångligt just nu. Det beror på att man byter elledningar. Det är svårt att köra på spåret när man samtidigt renoverar.

Det pågår gigantiska åtgärder från regeringen som syftar till att sätta Sverige i rörelse. En av de kanske viktigaste åtgärderna hittills, fru talman, är att vi tog bort den förhatliga reduktionsplikten, som drev upp inflationen och försatte människor i fattigdom. Detta har gett jordbruket 2 miljarder i extra intäkter och gör att människor har råd att åka till jobbet.

Det är mycket bättre nu än förr, fru talman.

Anf. 79 Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag undrar om den ärade ledamotens valkrets ligger så nära Norge att ledamoten följer den norska statsbudgeten och inte den svenska. Det blev ju inga stora satsningar på kommuner och regioner i den senaste budgeten. Detta var ju en del av kritiken mot budgeten - trots att den var rekordstor blev det inte mer pengar till välfärden, vilket innebär att många regioner och kommuner brottas med enorma svårigheter.

Magnus Jacobsson får gärna diskutera detta med några som är närvarande i den här kammaren. Den ärade kollegan från Jämtland kan nog vittna om hur det står till i Region Jämtland. Jag kan nog berätta om vad våra vänner i Region Uppsala brottas med just nu, hur det drabbar sjukvården och vilka konsekvenser detta i slutändan får för sysselsättningen och jobben i vårt land.

Jag tror att regeringen begick ett jättemisstag när man valde skattesänkningar för de rikaste i stället för investeringar i välfärden och jobben. Det var nog dumt, men ideologin styr politiken - så är det ju. Högerns ideologi handlar ju om att begränsa det offentliga åtagandet och sänka skatterna för dem som har högst inkomster. Detta leder till att man inte prioriterar välfärden. Därför har vi den kris vi har i svensk sjukvård och välfärd, och den får också konsekvenser för jobben.

Jag tror, utifrån min ideologiska hemvist, att detta är fel politik. Jag tror att det hade varit bättre att ta dessa pengar och investera dem i jobb, välfärd och sjukvård. Jag tror att Sverige hade mått bättre som land då, men det är ju i slutändan ideologin som avgör vad som prioriteras.

Fru talman! Vi borde i alla fall vara överens om att vi borde investera i människor. Då borde fler få möjlighet att utbilda sig till de jobb som näringslivet behöver tillsätta.

(Applåder)

Camilla Mårtensen (L)

Anf. 80 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! För två år sedan stod jag i den här talarstolen och sa att min inledning kunde vara den första i denna kammare som inte var skriven av en politiker eller en politisk sekreterare utan av en chattrobot. I dag känns det som en evighet sedan. Många av oss använder AI på daglig basis för att få hjälp med att skriva texter, för att leta information eller bara för att få idéer. Tekniken förfinas. Buggarna och problemen blir allt färre.

Vi står inför ett stort teknikskifte i världen. AI påverkar arbetsmarknaden genom att ta över vissa arbetsuppgifter. Samtidigt skapar det nya möjligheter som kräver nya färdigheter av arbetstagare. Det händer här och nu, oavsett vad vi tycker om det. Utvecklingen går snabbt, och det bryts ny mark.

Vad krävs då för att möta de nya förutsättningarna? Vi behöver en framåtsyftande och flexibel arbetsmarknadspolitik. Nya arbetssätt och nya marknader har tillkommit, och vi kommer att få se fler framöver. Det ställer krav på oss som lagstiftare att hitta nya, rimliga avvägningar mellan marknadens efterfrågan och arbetstagarnas förutsättningar.

Som liberal konstaterar jag att arbetsmarknadspolitiken börjar redan i grundskolan. Den viktigaste arbetslöshetsförsäkringen är en studentmössa i garderoben efter godkänd gymnasieutbildning. Likväl har vi en stor grupp i det här landet som inte klarar av att ta gymnasieexamen.

På lång sikt måste vi få en bättre grundskola och gymnasieskola. På kort sikt måste vi rusta den stora grupp som i dag står utan jobb så att dessa människor kan matchas mot rätt företag. Under 2025 kommer 120 000 vuxna att kunna gå en utbildning till ett yrke. Det är en förutsättning för att vi ska komma till rätta med den arbetskraftsbrist som numera finns i många sektorer.

Trots den stora arbetskraftsbrist som signaleras har vi en stor grupp arbetslösa som har kompetens. De är redo för arbete och har erfarenhet, men deras möjligheter begränsas av ålder. Demoskop har för Pluskommissionens räkning gjort en undersökning. Det visar sig att man redan när man fyller 50 år blir mindre attraktiv att anställa. Detta står i klar motsats till att 57 procent säger att de kan tänka sig att fortsätta jobba efter att de blivit pensionärer. Åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden är strategiskt obegriplig, men likväl hör vi från allt fler att de upplever sig utestängda efter ett långt arbetsliv. Det måste vi ändra på.

Fru talman! Att de arbetsgivare som ska utbilda, till exempel på rekryteringsutbildningar, får vara med och välja ut vilka som passar för yrket ökar anställningsmöjligheterna radikalt. Det fick jag och arbetsmarknadsministern uppleva när vi besökte Slakteriet i Sjöbo en solig måndag i februari. Där hade Arbetsförmedlingen tillsammans med ett kompetensföretag skräddarsytt en utbildning på 30 veckor. Slakteriets ägare Marco Andersson konstaterade att det faktum att han som arbetsgivare fick vara med och välja ut deltagarna på utbildningen var avgörande både för att han skulle vilja starta utbildningen och för att han skulle se möjligheter att faktiskt ge deltagarna ett arbete därefter. Så borde göras på fler utbildningar.

Som liberal vill jag betona den enskildes ansvar att göra sig anställbar och tillsammans med myndigheterna hitta de åtgärder som bäst och snabbast leder till egenförsörjning och därmed möjlighet för den enskilde att skapa frihet i sitt eget liv. Det kan betyda att man måste veckopendla eller kanske ta med sig familjen och flytta dit där arbete finns. Stöd måste därför utformas tillsammans med kommuner och regioner. Det är nämligen inte bara ett jobb som behövs, utan det behövs också barnomsorg, skola och andra välfärdstjänster för att man ska kunna göra sig anställbar.

Fru talman! I dag på morgonen kom det besked som många av oss hade befarat skulle komma: Northvolt går i konkurs, och nästan 5 000 medarbetare går mot en osäker framtid. Det är tufft och utmanande, men vi ska komma ihåg att Sverige har gjort det förut. Vi är duktiga på omställning. Jag tänker på Astra Zeneca i Lund, som råkade ut för detsamma för några år sedan. Vi har erfarenhet av omställning. Arbetsförmedlingen är etablerad i området, och det finns redan upparbetad samverkan mellan många olika aktörer.

På Arbetsförmedlingen finns över 100 000 anmälda lediga jobb. Jag tror dock att det egentligen finns långt fler. Som tidigare arbetsgivare med erfarenhet av rekrytering och med många vänner som i dag är egna företagare hör jag berättelser om jakt på arbetskraft och att man har slutat att använda Arbetsförmedlingen som hjälp. Man söker helt enkelt i sina egna nätverk.

Varje jobb är viktigt. Uppdelningen mellan fina och fula utbildningar - och därefter jobb - har varit förödande. Vi måste öka attraktiviteten hos våra hantverkslinjer och praktiska utbildningar. Jag ser att fler och fler av den sorters utbildningar nu erbjuder Ung Företagsamhet. Det är viktigt och bra. Detta kan vara en del, men mycket mer behöver göras.

Varje ung person har rätt att få uppleva friheten som kommer med den första intjänade lönen. Varje vuxen ska få möjlighet att vara en samhällsbyggare, oavsett vad personen arbetar med. Viktigast av allt är kanske att se till att vi har ett företagsklimat som gör att man kan driva företag i Sverige. Vi politiker här i kammaren har ingen kran vi kan vrida på för att skapa 14 nya jobb som servitris i Helsingborg eller 10 ingenjörsjobb i Norrtälje. Jobb skapas av drivna människor som vågar satsa på sina drömmar. De bygger företag och ser potential där andra bara ser ett lass grus.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Isabell Mixter (V)

Anf. 81 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med några reflektioner över den debatt som vi har här i dag. Att lyssna på regeringspartierna är lite grann som att höra en popcornmaskin poppa. Det är olika käcka idéer som kommer upp. Man har olika önskningar och tankar om vad som skulle vara bra för Sverige och motverka arbetslösheten.

Det som jag anser att regeringspartierna missar är att det faktiskt är de som styr landet och har ansvar för att genomföra de här olika käcka och bra idéerna. Till exempel säger man att det är bra om människor har utbildning. Vi är helt överens om det. Det vore superbra om regeringen då också kunde se till att människor kan utbilda sig och få arbete. Man pratar om att det är bra om konjunkturen vänder och Sverige blir ljust igen. Även det är vi helt eniga om. Men vad gör regeringen för att vända konjunkturen och få igång hjulen på landet? Ingenting, vad jag kan se.

Oliver Rosengren talade om att sänkta skatter ger incitament till arbete för människor. Faktum är att regeringen har sänkt skatterna. Han talar om att all forskning tyder på att det minskar arbetslösheten. Men verkligheten är ju att vi nu ser hur arbetslösheten ökar. För mig blir detta en väldigt obegriplig ekvation. Regeringen genomför den här politiken och får svart på vitt att den faktiskt inte fungerar som arbetsmarknadsåtgärd. Det är inte de med de högsta lönerna som kommer att konsumera mer och få hjulen på det här landet att snurra. Tvärtom kommer de att lägga sina pengar på något ISK-konto som de också har skatteavdrag på. Vi fortsätter att se samma låga utvecklingstakt i det här landet.

Även Socialdemokraterna var inne på att arbetslösheten nu är rekordhög vid drygt halvtid för den här regeringen. Det är 10 procents arbetslöshet, men regeringen sitter på händerna. De som har fått förtroendet att styra över landet säger saker som att det ljusnar för ekonomin men tittar passivt på när det inte gör det.

Jag tror att många människor där ute känner att det definitivt inte ljusnar. Den som har blivit eller kommer att bli varslad får se en akassa som den här regeringen aktivt har sänkt. Man möter en arbetsförmedling som är sönderprivatiserad på en massa olika aktörer, som kanske inte ens finns på den ort där man bor och som den här regeringen har gett för lite resurser för att den skulle klara av att matcha folk med de arbeten som finns. Man möter en vuxenutbildning som regeringen skurit ned på.

I dag kom ett dystert besked: Northvolt går i konkurs. Man kan då bara hoppas att Arbetsförmedlingen har väldigt många handläggare i Skellefteå. Det tror jag kanske inte är fallet, men det är väl någonting jag får skicka med regeringen.

Vi har stora investeringsbehov i vårt land. Vi har till exempel vatten- och avloppsrör i akut behov av upprustning, bostadsbrist och behov av järnvägsunderhåll som borde ha utförts för decennier sedan. Om vi investerade i de här sakerna i stället för att exempelvis sänka skatten för dem med allra högst löner skulle fler kunna få arbete. Satsningarna behöver såklart kombineras med utbildning som behövs för arbete i de branschernas yrken.

Trots att förskolor går på knäna, undersköterskor sliter ut sig på äldreboendena och personal i vården får fortsätta springa mellan patienterna varslas personal just nu i välfärden - allt för att ha råd med skattesänkningar för de mest välbetalda.

Man kan förstå att regeringsföreträdarna inte är så oroliga för långtidsarbetslöshet och aldrig har behövt fundera på hur det skulle vara att leva på en akassa som sänks efter 100 dagar. Vi har ju sett hur det är när man tillhör något av regeringspartierna. Blir man av med sitt jobb för att man har misskött sig får man en tjänstebil innan kontraktet ens är påskrivet, och sedan har man ett annat jobb någonstans. Man missköter sig och glömmer några papper någonstans, och helt plötsligt har man ett annat arbete i något kansli. Så kan det gå om man tillhör den här regeringen. Jag förstår alltså att man inte är särskilt upprörd över hur det kan vara. Man känner helt enkelt inte så starkt hur det skulle kunna vara att vara arbetslös i det här landet.

Vänsterpartiet är starkt kritiskt till Arbetsförmedlingens utveckling de senaste åren. Den omfattande privatiseringen och nedmonteringen av myndigheten är och har varit förödande. Människor behöver kunna få stöd för att komma tillbaka i arbete. Det behövs en tonvikt på god matchning, så att man kan hjälpa människor till utbildning och arbete.

I ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten ökar är behoven stora av en aktiv arbetsmarknadspolitik inriktad på att rusta arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram. Vänsterpartiet anser därför att fler arbetslösa behöver få möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning. Vi i Vänsterpartiet har också föreslagit en satsning som vi kallar Sverigejobb, en ny arbetsmarknadspolitisk insats riktad till arbetslösa med kompetens inom bygg och anläggning. Modellen innebär en form av anställningsstöd där staten tar 80 procent av kostnaden för anställningen.

För att skapa starka och trygga löntagare är det avgörande med en arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Jag kan bara beklaga de kraftiga nedskärningar som den här regeringen och Sverigedemokraterna genomför och som träder i kraft i år. Det kommer att bli ett enormt hårt slag mot de hundratusentals arbetslösa som får se sin akassa försämras. Samtidigt har vi just nu en enorm kostnadschock för svenska hushåll, med matpriser som rusar. Detta gör regeringen inte heller någonting åt.

Enligt Vänsterpartiet bör akassan ha som mål att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin lön. För 2025 föreslog Vänsterpartiet en kraftig förstärkning av medlen till arbetslöshetsförsäkringen för att kunna uppnå detta.

När det gäller arbetslivspolitiken vill jag understryka den centrala betydelse som Arbetsmiljöverket har. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs fler inspektörer och en kraftig utökning av myndighetens anslag. Jag beklagar att regeringen inte ser behovet av detta.

Många människor hamnar i dag i limbo mellan sjukförsäkringen och Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan bedömer vissa människor som för friska medan Arbetsförmedlingen bedömer samma människor som för sjuka för arbete. Ett betydande antal av de människor som har utförsäkrats från sjukförsäkringen hamnar i dag i limbo. De uppbär många gånger försörjningsstöd. Skälet till detta är att Arbetsförmedlingen bedömer dem som för sjuka för arbete. Dessa individer löper stor risk att inte få det stöd som de behöver för att kunna återgå till arbete, eftersom ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och Försäkringskassan riskerar att leda till att deras behov inte identifieras.

Det är bra att Arbetsförmedlingen nu har fått tydliga uppdrag inriktade på att ta till vara sjukskrivnas arbetsförmåga, men till skillnad från utskottet menar jag att betydligt mer behöver göras för de individer som har utförsäkrats. Jag anser att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur de individer som har medicinska begränsningar, saknar sjukpenninggrundande inkomst och uppbär försörjningsstöd kan få stöd för att återgå till eller få arbete.

Avslutningsvis vill jag säga att regeringen behöver ta ansvar nu. Att vi har 10 procents arbetslöshet är en kris. Det går inte längre att använda ideologiska skygglappar och hävda att arbetslösheten skulle bero på utrikes födda eller på att människor är lata - eller vilka argument det nu må vara som högern tycker om att använda. Det är dags att ta ansvar. Det är ingen korvkiosk ni driver. Det är ett land ni har ansvar för.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 11.

Anf. 82 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Jag uppfattade ett par frågor som riktades till mig.

Det är ändå fascinerande att det sitter så långt inne och upprör så mycket hos såväl Vänsterpartiet som företrädare för Socialdemokraterna när vanliga människor ska få mer pengar i plånboken.

Det har genomförts ett jobbskatteavdrag som har förstärkts åtta gånger. Totalt för två personer med medianlön innebär de samlade jobbskatteavdragen 100 000 kronor mer om året i plånboken för en vanlig familj.

De pengarna spelar ganska stor roll för ganska många familjer. Det gör att fler kan få vardagen att gå runt och kan se till att leva ett liv där de kan få lite mer makt över vad de vill göra med sin tid. Det är det ena skälet till att det är bra att sänka skatten på arbete. Människor får mer frihet, och det lönar sig mer att arbeta.

Det andra skälet är att se till att färre är arbetslösa. Det är inte någonting som någon person hos högern har hittat på, fru talman. Det är den samlade evidensen från svensk och internationell ekonomisk forskning över arbetsutbudseffekter vid förändringar av ekonomiska transfereringssystem eller skattesystem.

Litteraturgenomgångar visar att det är en arbetselasticitet på ungefär 0,1 till 0,2, det vill säga att 1 procents förändring i drivkrafterna för arbete ger ungefär 0,1 till 0,2 i motsvarande förändring på arbetsutbudet. Det är ganska stora effekter.

Det visar sig att arbetsutbudsreformer, det vill säga sänkt skatt på inkomster, är det mest effektiva sättet på skattesidan att få en lägre arbetslöshet. Arbetslösheten kan ändå öka om man har lågkonjunktur. Det verkar som att ledamoten från Vänsterpartier har lite svårt att hålla ihop det med reformerna.

Isabell Mixter (V)

Anf. 83 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Tack så mycket, Oliver Rosengren, för vad ledamoten anser är ett förtydligande om vad sänkta skatter leder till i form av ökat incitament för arbete.

Jag blir ändå lite nyfiken på hur ledamoten ser på att en kraftigt sänkt skatt för till exempel Ulf Kristersson eller någon annan höginkomsttagare skulle leda till fler arbeten. Det har jag väldigt svårt att förstå.

Den stora delen av de pengar som regeringen nu har lagt på skattesänkningar under innevarande år riktar sig till dem som har väldigt höga inkomster. Jag har väldigt svårt att förstå hur det leder till fler arbetstillfällen.

Faktum är att det är ni som styr det här landet. Ledamotens regering har aktivt valt att sänka skatterna. Samtidigt ser vi nu hur enormt många människor blir av med sina arbeten. De fastnar i långtidsarbetslöshet.

Regeringen avstår från att göra de saker som har evidens för att få människor tillbaka till arbete. Det är till exempel att utöka antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar och att se till att man investerar i branscher som nu har det väldigt tufft, exempelvis bygg- och anläggningsbranschen.

Samtidigt som byggbranschen varslar en massa människor ser vi hur vi har enorma behov i det här landet. Vi ser hur bostadsbristen är akut. Vi ser hur tågen inte går. Vi ser en massa saker som vi i det här landet skulle behöva investera i.

Regeringen väljer att lägga merparten av sina pengar i budgeten på skattesänkningar. Vi ser samtidigt hur arbetslösheten ökar.

Anf. 84 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! I Vänsterpartiets ekonomiska system kan ingen människa få det bättre utan att någon annan måste få det sämre. Det är tyvärr inte så.

Det är alldeles utmärkt möjligt att sänka skatten för Ulf Kristersson som arbetar men också att sänka skatten för någon som sliter i vården, på en byggarbetsplats eller i någon annan del av ekonomin. Det är möjligt att göra både och.

Något förenklat kan man säga att sänkta skatter på lite högre inkomster brukar framför allt motiveras med höjt produktivitet och höjd självförsörjningsgrad av skatteförändringarna. Sänkta skatter på medelinkomster brukar i regel ge framför allt fler arbetade timmar. Sänkta skatter på låga inkomster brukar framför allt leda till höjd sysselsättning.

Det är ett av skälen till att regeringen sänker skatten i alla de olika delarna av inkomstskalan. Det ger lite olika effekter för den svenska ekonomin. Ytterligare frågor kan säkert besvaras av Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering eller för den sakens skull Finanspolitiska rådet. Det finns många experter som kan bidra till kunskapsunderlaget i de frågorna om ledamoten har fler funderingar.

Fru talman! När det kommer till stödet stämmer det mycket väl som ledamoten från Vänsterpartiet säger. Det spelar roll att vi utbildar dem som är arbetslösa för att de saknar utbildning. Vi ger dem en utbildning så att de kan komma till arbete.

Det är ett av skälen till att det adderas 11 000 platser till yrkesutbildning i år så att det blir 72 000 fullt finansierade yrkesutbildningsplatser runt om i Sveriges kommuner och att det finns resurser till arbetsmarknadsutbildning hos Arbetsförmedlingen.

Men det är ett problem, fru talman, att platserna står tomma. Varför gör de det? Jo, det är för det som för Vänsterpartiet är en ideologisk skygglapp. Vi vill ha tydliga förväntningar och krav på att de som är arbetslösa för att de saknar utbildning ska utbilda sig till arbete.

Det måste stärkas så att platserna fylls och så att inte var tredje plats inom yrkesvux i genomsnitt står tom som de gjort sedan 2017. Då krävs reformer som ställer lite högre krav.

Isabell Mixter (V)

Anf. 85 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Jag kan till vissa delar hålla med om att låga ersättningar skapar incitament för arbete. I den verklighet som jag lever i ser jag nu väldigt många människor som beskriver sin verklighet som att de behöver ta extrapass för att kunna sätta mat på bordet till sina barn.

De jobbar heltid som undersköterskor. Det är ensamstående mammor som nu säger: Jag tar alla extrapass jag kan få. Jag tar allt jag kan få, för annars har jag inte råd att sätta mat på bordet till mig och mina barn. Det är det Sverige som regeringen har skapat, fru talman.

Jag har väldigt svårt att förstå hur man menar att de skattesänkningar som regeringen har genomfört nu leder till att människor får det bättre. Det är en verklighet som väldigt många människor inte delar.

Faktum är att skattesänkningen för vanligt folk kanske uppgår till en hundralapp eller 200 kronor. Samtidigt ser man hur matpriserna rusar upp i taket. Att köpa ett paket kaffe och en juice gör redan där att man ser 200 kronor försvinna. Jag tror att ledamoten inte riktigt förstår hur det är att vara vanlig svensk i Sverige numera.

Man talar om att lägre ersättningar skulle ge incitament till arbete. Det kanske är en nationalekonomisk dogm. Jag tror att de allra flesta människor är extremt angelägna om att arbeta och kunna sätta mat på bordet till sig själva och sina barn.

Det visar också all statistik. Människor vill arbeta. Regeringen har ansvar för att se till att människor också får förutsättningar att kunna göra det.

(Applåder)

Anf. 86 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.

Sverige står inför många och stora utmaningar. Integration, utanförskap och arbetslöshet är några av dem, och lösningen stavas många gånger jobb.

Fler människor måste gå från utanförskap till innanförskap. Fler människor måste bli en del av det gemensamma Sverige. Fler människor måste göra en livsresa som innebär att de har ett har ett arbete att gå till.

Fler unga pojkar och flickor måste se sina föräldrar gå upp på morgonen, arbeta, bidra och betala skatt, så att skola, vård och omsorg kan bli bättre, så att vi kan rusta det svenska försvaret och se till att investera i järnvägen så att tågen kan gå i tid, och ibland över huvud taget. Ska människor må bra, och ska Sverige må bra, måste fler människor ha ett arbete att gå till.

Nyligen kom ny arbetslöshetsstatistik, den värsta på 25 år. Som oppositionspolitiker är det ibland lätt att ta till överord och bara kritisera regeringen. Men när det gäller arbetsmarknadspolitiken är den så dålig och icke-existerande att det knappt ens går att ge regeringen ett underkänt betyg. Det går knappt att betygsätta den. Tidöpartierna har haft makten i mer än två år, och reformerna på arbetsmarknadsområdet har lyst med sin frånvaro.

Ärligt talat: Var är förslagen för att Arbetsförmedlingen ska fungera bättre? Var är förslagen för att det ska bli ännu billigare att anställa? Var är förslagen för att fler ska lära sig svenska språket och därmed få ett första arbete? Var är förslagen för att kompetensbristen på svensk arbetsmarknad ska minska? Var är de politiska lösningarna? Var är Mats Perssons reformer?

Fru talman! Man har ärligt talat blivit föga imponerad av Tidöpartierna här i dag. Vi har hört Magnus Jacobsson, Camilla Mårtensen och Oliver Rosengren stå och drömma om vad man skulle vilja ha. Det är lite olika idéer, som att lägga ned Arbetsförmedlingen och annat. Samtidigt har vi hört Magnus Persson stå och recensera regeringen - ibland ris, ibland ros och ibland mittemellan.

Det är dags att sluta drömma och recensera. Det är dags för regeringen och Tidöpartierna att börja leverera. Det är ingen annans ansvar än regeringens och arbetsmarknadsministerns att vi har den värsta arbetslösheten på 25 år. En av tio svenskar är arbetslös. En av tio - det är nästan svårt att ta in! Dessutom ökar arbetslösheten i alla grupper, men det är som allra värst bland utrikes födda kvinnor och unga män.

Det är helt enkelt dags för arbetsmarknadsministern att börja arbeta. Börja arbeta för att fler utrikes födda ska lära sig språket, för att det ska bli billigare och enklare att anställa och för att det alltid och utan undantag ska löna sig att gå från bidrag till arbete!

Centerpartiet fattade i fredags viktiga beslut om nya reformer för Sverige. Jag har haft förmånen att leda vår reformgrupp för livsresor med fokus på jobb, ekonomi och företagande. Våra reformer handlar tydligt om att folk behöver bli mer anställbara, att det ska bli billigare att anställa och att det ska löna sig än mer att arbeta.

För att bli anställbara behöver fler lära sig det svenska språket. Ett förslag som vi presenterar är att begränsa och villkora föräldraledigheten för nyanlända som inte pratar svenska.

Vi i Centerpartiet ställer inte bara krav på människor i allmänhet utan också på oss politiker. De insatser som människor tar sig an måste bli bättre. Därför vill vi exempelvis göra om sfi till jobbsvenska, med fokus på att människor ska få ett jobb. Det ska vara ett nära samarbete mellan utbildning och näringsliv.

Det handlar inte bara om att fler behöver bli anställbara, utan vi måste också skapa fler arbetstillfällen. Det är inte vi politiker här i kammaren som skapar jobb, utan det är små och växande företag som gör det.

Ett förslag som jag skulle säga är klassisk borgerlig liberal allianspolitik är att göra det billigare för företag att anställa så att fler unga flickor och pojkar runt om i landet kan se sina föräldrar gå upp på morgonen, arbeta, bidra och betala skatt.

Därför föreslår vi att företag som går från noll till tio anställda ska undantas från arbetsgivaravgiften så att fler inte bara vågar starta företag utan också vågar anställa. I dag är det stora problemet att företag inte vågar anställa och växa. Politiken kan inte skapa arbetstillfällen, men vi kan hjälpa företagen, jobbskaparna, att skapa fler jobb.

Fru talman! Jag hade tänkt avsluta mitt anförande med detta, men även jag vill säga någonting om Northvolt. Det är kanske för tidigt att dra för stora slutsatser, men samtidigt behöver regeringen visa handlingskraft. Jag är glad för att arbetsmarknadsministern kommer till arbetsmarknadsutskottet i morgon för att redogöra för vad regeringen gör.

Centerpartiet har i dag själva gått in med tre viktiga ingångsvärden.

För det första: Det är viktigt att de investeringar som har gjorts i forskning och utveckling och som svenska myndigheter har gjort också hittar nya hem och fortsätter att driva svenska kunskaper om batterier.

För det andra: Nu behöver alla relevanta och berörda myndigheter och kommuner göra allt man kan för att säkerställa att all talang hittar nya hem. Vi behöver också se till att det finns en kompetent och erfaren samordnare som kan se till att alla arbetar tillsammans för att fler människor ska kunna komma ur detta på ett bra sätt.

För det tredje: Givet omfattningen av denna konkurs måste det finnas en flexibilitet i tremånadersregeln för utländsk talang när det gäller att hitta nya jobb och invänta att en eventuell ny ägare ska komma på plats och ta över. Sverige får inte tappa den kompetens som nu befinner sig i landet.

Detta är en mörk dag på många sätt, inte minst för alla dem som i dag har mist jobbet och för alla de unga flickor och pojkar som i dag får se sina föräldrar bli arbetslösa. Det är dags för regeringen att börja ta tag i arbetslösheten, för tyvärr är nog detta inte den sista konkurs vi kommer att få se.

Anf. 87 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Det är viktigt att vi i debatten håller oss till hur saker är. I Jonny Catos inlägg, fru talman, sa han att var tionde svensk är arbetslös. Det är väldigt allvarligt med den höga arbetslösheten i Sverige. Det är ett samhällsproblem som drabbar många människor, som drabbar ekonomin och som försvagar Sverige som land och vår sammanhållning.

Men var tionde svensk är inte arbetslös. Jag tror att det är viktigt att vi inte bidrar till en större alarmism än den redan mycket allvarliga situation som vi har renderar. Det är 480 000, alltså ungefär 500 000, som är arbetslösa i Sverige. 500 000 gånger 10 blir ungefär 5 miljoner, och vi är fler än 5 miljoner människor i Sverige. Arbetslösheten mäts inte på befolkningen utan på arbetskraften, och arbetskraften är de som deltar på arbetsmarknaden.

En mycket viktig del av att stärka arbetsmarknadspolitiken i Sverige är just att få många att delta i arbetskraften och att sedan se till att arbetslösheten är så låg som möjligt.

När Centerpartiet var med och styrde Sverige genomfördes en reformering av Arbetsförmedlingen. Min fråga till Jonny Cato är: Hur nöjd är han med den reformering av Arbetsförmedlingen som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen med stöd av Centerpartiet? Och vilka konsekvenser bedömer Jonny Cato att den får i dagens läge på arbetsmarknaden?

Anf. 88 Jonny Cato (C)

Fru talman! Oliver Rosengren har givetvis rätt. Jag uttryckte mig lite slarvigt. Men Oliver Rosengren är också alltid glad i att rätta alla andra, och han kanske borde ägna mer energi åt att se till att regeringen levererar konkreta åtgärder så att fler människor kan gå från utanförskap till innanförskap. Oavsett de exakta siffrorna hoppas jag att vi kan vara överens om att arbetslösheten går åt fel håll och att den är alldeles för hög.

Jag är givetvis inte nöjd med reformeringen av Arbetsförmedlingen. Den påbörjades under januariavtalet. Vi påbörjade då en stor reformering av Arbetsförmedlingen, och sedan Moderaterna tillträdde i regeringsställning har ingenting hänt med Arbetsförmedlingen. Ingenting har hänt; vi har inte haft en enda proposition i den här kammaren som har berört Arbetsförmedlingen.

Jag är absolut inte nöjd med den riktning som Arbetsförmedlingen har tagit. Den reform som vi påbörjade har successivt tagits tillbaka av Arbetsförmedlingen själv, som har återtagit kontrollen och driver det som myndigheten själv vill se med sin utveckling. Den politiska inriktningen verkar saknas.

Det är rätt sällan man har fått höra från den här talarstolen vad Moderaterna vill med Arbetsförmedlingen. Vi har nu fått höra att det är Centerpartiets fel att Arbetsförmedlingen inte fungerar; det har vi fått höra i ungefär två års tid. Men det är också två år sedan Moderaterna tog över makten i Sverige. Vad är det då som inte fungerar? Vad är det då som Moderaterna vill se?

Jag är absolut inte nöjd. Det är väl ingen som kan vara nöjd med den här situationen. Det påbörjades en reformering som inte togs i land av regeringen. Tvärtom lät man det gå i helt fel riktning. Det har blivit någon form av mellanmjölk där alla har lite ansvar, och så vidare.

Anf. 89 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Arbetsförmedlingen har fått en helt ny styrelse för att vända utvecklingen för myndigheten.

Arbetsförmedlingen har fått en ny generaldirektör med ett tydliggjort uppdrag om styrningen av Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen har i sitt regleringsbrev fått en skärpt uppgift med ett tydligare fokus på vad de ska göra, bland annat att skifta från sin djupt ingrodda daltandekultur till mer av krav och kontroll. De ska exempelvis se till att de fyller platserna inom arbetsmarknadsutbildningen, rikta insatser mot dem som är långtidsarbetslösa och lämna det kundperspektiv som lyckades etablera sig på myndigheten när Centerpartiet var regeringsunderlag till Socialdemokraterna och som gjorde att man i stället fokuserade på att stötta personer med relativt goda chanser att få ett arbete till ett arbete och lade mycket resurser på det.

Arbetsförmedlingen har fått ökade resurser för krav- och kontrolluppdraget.

Tillsynsmyndigheten, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, har fått utökade befogenheter och ett tydliggjort uppdrag.

På det hela taget kan man säga att med alla de verktyg regeringen kan använda för att tydliggöra inriktningen för Arbetsförmedlingen har detta gjorts.

Trots det, fru talman, tror Jonny Cato att det är den reformering av Arbetsförmedlingen som får regalskeppet Vasas jungfruresa att framstå som en triumffärd vi har att tacka för att det finns saker som går bra och att om denna bara hade tagits i hamn hade det varit toppen. Då skulle jag vilja rekommendera den utvärdering av de delar där reformen fick fullt genomslag som har gjorts av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering: mycket dyrare och ingen effekt. Det brukar sällan vara ett bra betyg.

Anf. 90 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag tror att problemen på svensk arbetsmarknad är mycket djupare än att det räcker att byta en generaldirektör och en styrelse. Det kan givetvis vara steg i rätt riktning, men problemen är mycket djupare än så.

Centerpartiet får mycket kritik från Moderaterna, inte minst från Oliver Rosengren, för den konkurrensutsättning som gjordes av delar av Arbetsförmedlingens uppdrag. Men om jag inte helt missminner mig vill väl Moderata samlingspartiet att det helt och hållet ska vara privata aktörer som levererar tjänster som rustar och matchar. Inte minst var det detta vi hörde av Moderaternas etta i utskottet när några av oss deltog i en debatt hos Altinget för bara några veckor sedan. Moderaterna vill ju gå mycket längre än det som reformeringen påbörjade. Jag har alltså lite svårt att se hur detta är Centerpartiets fel.

Återigen: Det är jättebra med skärpta kontroller, att Arbetsförmedlingen ska se till att fylla arbetsmarknadsutbildningsplatser och så vidare. Men det löser ju inte Arbetsförmedlingens stora problem: att man förmedlar alldeles för få jobb.

Man kan tycka, som Socialdemokraterna, att Arbetsförmedlingen ska göra detta helt och hållet. Man kan tycka, som Centerpartiet, att det ska vara privata aktörer. Men det vi hör från regeringen i dag är att detta är Centerpartiets fel. Man har inte en gemensam åsikt om vad man vill se i stället, utan man låter Arbetsförmedlingen själv välja och vraka när det gäller hur det ska gå till och hur det ska förmedlas.

Man behöver ha en tydlig politisk inriktning för att Arbetsförmedlingen ska utvecklas i rätt riktning. Det är varken styrelsens eller den nye generaldirektörens ansvar. Det är regeringens och Mats Perssons ansvar. Där har inte regeringen levererat.

Anf. 91 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men när jag lyssnar på Catos brinnande anförande undrar jag bara: Vem ska du genomföra detta med?

Anf. 92 Jonny Cato (C)

Fru talman! Vem ska du genomföra nedläggningen av Arbetsförmedlingen med, Magnus Jacobsson? Det verkar ju inte Tidöpartierna vara överens om.

Anf. 93 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Så är det. Men det finns en liten skillnad, och den avser arbetsmarknad, arbetslinjen och att genomföra en politik som bygger på att man jobbar och gör rätt för sig och därmed också skapar möjlighet till ett trygghetssystem. Där är vi överens inom Tidösamarbetet.

Det är helt korrekt att jag har pekat på ett alternativ och ett annat sätt att tänka. Vi är nämligen också kristdemokrater. Vi tar oss friheten att faktiskt diskutera och tänka i kammaren, vilket gör att medborgarna har en möjlighet att fundera över olika partier.

Men när vi sedan landar in har jag yrkat bifall till utskottets förslag i dagens betänkande. Jag har tre andra parter som har en hyfsat likadan verklighetsuppfattning. Jag tyckte att de tidigare anförandena här var lysande. De beskrev väldigt väl vad regeringen redan gör.

Då återkommer jag till frågan: Om man är den helt främmande fågeln i en annan eventuell regeringskonstellation, vem ska man genomföra sin politik tillsammans med?

Anf. 94 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det är val om två år. Två år har Magnus Jacobsson och Kristdemokraterna på sig att leverera. Man har inte lyckats på de två år som har varit, så man kanske borde fokusera på de två år som är kvar till valet snarare än på vad som händer efter valet.

Men det jag egentligen undrar är: Är Tidöpartierna överens om plattsformsdirektivet? Är de överens om akassan? Är de överens om att det ska bli billigare för företag att anställa? Är de överens om att sänka skatterna för dem med lägst inkomster?

Jag tror inte att de är så överens om arbetsmarknadspolitiken. Det är därför det är helt tomt på utskottets bord. Det är därför det inte händer någonting över huvud taget. Det är väl ingen hemlighet att Sverigedemokraterna och Moderaterna skiljer sig åt rätt mycket i grundsynen på just arbetsmarknadspolitiken. Jag skulle vilja säga att det är ett av de områden där Tidöpartierna står längst ifrån varandra. Det är därför det inte händer någonting.

Då ställer Magnus Jacobsson frågan till Centerpartiet vem vi vill genomföra vår politik med efter valet. Om man tar del av medierapporteringen, fru talman, kan man väl konstatera att det knakar rätt mycket i regeringssamarbetet. Så vem vet, Magnus Jacobsson - Liberalerna kanske hellre vill ha en regering som kan ge förutsättningar för en borgerlig, liberal arbetsmarknadspolitik. Det är lång tid fram till valet.

Jag kan bara konstatera att här och nu är arbetslösheten den värsta på 25 år. Eftersom moderater, sverigedemokrater, kristdemokrater och liberaler inte kommer överens händer ingenting.

Jag fick precis kritik för att vi har gjort en reformering av Arbetsförmedlingen. Samtidigt har Oliver Rosengren kamrater här i kammaren som vill lägga ned Arbetsförmedlingen. Man kanske ska sopa rent framför egen dörr innan man börjar kritisera andra.

(Applåder)

Leila Ali Elmi (MP)

Anf. 95 Leila Ali Elmi (MP)

Fru talman! Trots att den här debatten spänner över många ämnen väljer jag att tala om Arbetsförmedlingen och kompetensförsörjningen, två avgörande frågor för en fungerande arbetsmarknad. Det är här grunden läggs för att människor ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden, för att företag och välfärd ska hitta rätt kompetens och för att Sverige ska ha en arbetsmarknad som klarar både dagens och framtidens utmaningar.

Fru talman! Arbetsförmedlingen har en central roll i att hjälpa människor ut i arbete. Men i dag brister myndighetens närvaro i många delar av landet. Vi ser hur kontor har lagts ned, hur digitaliseringen inte har kunnat ersätta det personliga mötet och hur vissa grupper har svårare än andra att få rätt stöd. Särskilt personer med funktionsnedsättning, äldre eller de som av andra skäl har svårt att ta till sig digitala system behöver ett mer personligt stöd.

Arbetsförmedlingen måste vara en myndighet som kan möta alla som vill arbeta oavsett deras individuella behov. Arbetsförmedlingens bristande närvaro är särskilt problematisk i områden med socioekonomiska utmaningar, där behovet av stöd och vägledning är som störst och är avgörande för att integrationen ska lyckas. Därför anser vi att Arbetsförmedlingen måste stärka sin fysiska närvaro över hela landet med särskilt fokus på de socioekonomiskt utsatta områdena.

Samtidigt har privata aktörer fått en större roll i arbetsmarknadspolitiken. Men utvärderingar visar att de inte har levererat förväntade resultat - trots att deras verksamhet kostar betydligt mer än Arbetsförmedlingens egna insatser. Vi måste därför ifrågasätta en arbetsmarknadspolitik där vi lägger mer pengar på ineffektiva privata lösningar än på att rusta upp den myndighet som faktiskt har erfarenhet och kompetens att hjälpa människor till arbete. Vi har reducerat Arbetsförmedlingen till en tillsynsmyndighet, men dess kärnuppdrag måste återigen vara att rusta människor för arbetsmarknaden och aktivt förmedla jobb.

Utan en fungerande arbetsförmedling och en politik som säkerställer att rätt kompetens finns på rätt plats kommer vi att fortsätta se företag lida av kompetensbrist, välfärden dräneras på personal och människor fastna i arbetslöshet - trots att det finns jobb att få.

Fru talman! Samtidigt har vi en annan stor utmaning, nämligen kompetensbristen. I både privat och offentlig sektor ser vi hur demografiska förändringar och en åldrande befolkning skapar stora rekryteringsproblem. Det gäller allt från industrin och den gröna omställningen till vården och skolan.

Miljöpartiet vill se ett tydligare ansvar för kompetensförsörjningen. I dag delar Myndigheten för yrkeshögskolan och Arbetsförmedlingen på ansvaret för kompetensförsörjningen, men i praktiken saknas tydlighet. Vem tar helhetsansvaret? Vem ser till att företagens behov matchas med utbildningssystemets utbud? I dagsläget sker det för lite långsiktig planering och samordning, vilket leder till ineffektiv resursanvändning och brist på riktade insatser. Därför vill Miljöpartiet att regeringen inrättar en nationell samordnare för kompetensförsörjning. En sådan funktion skulle ha i uppdrag att samla och analysera arbetsmarknadsdata från olika aktörer för att säkerställa att utbildningen matchar efterfrågan. Vidare skulle funktionen samordna statliga, regionala och lokala insatser för att effektivisera kompetensutvecklingen och se till att resurser för kompetensomställningen fördelas dit där de behövs mest, särskilt i bristyrken och i de regioner där behoven är störst.

Omställningsstödet måste breddas och stärkas. I dag fokuserar det främst på rådgivning. Men vad hjälper det en undersköterska som vill bli elmontör om utbildningsmöjligheterna är begränsade eller om hon inte har råd att studera? För att vi ska kunna möta arbetsmarknadens behov måste omställningsstödet ge människor de faktiska möjligheterna att vidareutbilda sig till de yrken där arbetskraften behövs. Därför vill vi att omställningsstödet breddas och förstärks med målet att fler ska få möjlighet att utbilda sig till bristyrken. Det kan innebära ekonomiskt stöd för utbildning i yrken där det råder arbetskraftsbrist.

Fru talman! Det handlar inte bara om utbildningsplatser. Arbetsmiljön och de dåliga arbetsvillkoren i välfärden är i dag ett av de största hindren för kompetensförsörjningen. Det spelar ingen roll hur många undersköterskor vi utbildar om de sedan lämnar yrket på grund av stress, låga löner och ohållbara arbetsförhållanden. Vi behöver se över arbetsvillkoren och arbetsmiljön för dem som arbetar inom välfärden om vi ska kunna möta framtidens behov.

Fru talman! Vi står inför stora utmaningar när det gäller att skapa en arbetsmarknad som fungerar för alla. För att lyckas med det måste vi säkerställa att Arbetsförmedlingen får de resurser och förutsättningar som krävs för att verkligen kunna stödja alla som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Det är också hög tid att ta politiskt ansvar för att förbättra arbetsvillkoren inom välfärdsyrkena. Utan förbättrade villkor kommer vi inte att kunna behålla eller rekrytera den kompetens som är avgörande för att upprätthålla och utveckla vår välfärd. Kompetensförsörjningen måste samordnas bättre på både kort och lång sikt för att möta de växande behoven i samhället. Det handlar inte bara om att utbilda människor för de jobb som finns i dag utan också om att förbereda dem för de yrken som kommer att vara avgörande i framtiden.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 3 och 7.

Anf. 96 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! I dag står vi, som vi har hört tidigare, inför det faktum att en av Sveriges största konkurser i modern tid har aviserats. I den här debatten pratar vi arbetsmarknadspolitik och även akassa. Min partikamrat Ardalan Shekarabi talade lite tidigare om samhällets ansvar för att se till att stötta människor tillbaka från arbetslöshet. Jag kommer att prata om akassan och samhällets ansvar att se till att människor också klarar sin ekonomi när de blir arbetslösa. Utöver detta har vi naturligtvis individens ansvar att ta den hjälp som erbjuds och göra sig själv anställbar, som det så märkligt heter. Man ska se till att själv göra det man kan för att få ett jobb.

Fru talman! Akassan är ett av den svenska modellens flaggskepp. Men den är i dag inte i det skick som vi som arbetar och skapar Sverige förväntar oss. Akassan ger, om den fungerar, både samhället och individerna en hel del viktiga funktioner. Den ger naturligtvis individuell trygghet inför eventuell arbetslöshet. Den ger också modet att byta jobb när man har jobbat på en arbetsplats under lång tid eftersom man då riskerar att hamna sist i kön vid en eventuell kris på den nya arbetsplatsen. Här samspelar akassan till exempel med det omställningsstudiestöd som infördes nyligen. Akassan är också en garant för att de kamrater som blir arbetslösa klarar sig utan att lönekonkurrera med dem av oss som fortfarande har jobb.

Akassan är inte den populäraste funktionen hos högern såklart. De brukar vilja använda akassan för att pressa ned löner och i stället skapa en ökad lönekonkurrens. Det är otroligt viktigt för alla som har ett jobb och vill se en stabil löneutveckling.

Akassan är också viktig för samhällets funktion. Den mildrar lågkonjunkturer och säkrar samhällsekonomin genom att de som sägs upp inte tappar all köpkraft utan i stället kan fortsätta att leva något så när tills de hittar ett nytt jobb.

I dag blev 5 000 anställda varslade via konkursen på Northvolt. Majoriteten av dem jobbar i Skellefteå, en ort med 40 000 invånare. Det får naturligtvis en rejäl effekt på ekonomin i Skellefteå kommun, på hela samhället och på arbetsmarknaden när så många går ut i arbetslöshet samtidigt. Man kan också lätt tänka sig hur mycket större effekterna skulle bli om akassan inte fanns för de anställda. Det hade drabbat stora delar av övriga samhället; matbutikerna, klädaffärerna, biograferna och allt det andra som vi förväntar oss ska finnas i vår närhet. De hade riskerat att få skära ned, och på grund av ett företags konkurs hade effekterna blivit stora för helheten.

Akassan är kort sagt basen för svensk arbetsmarknad. Den säkrar samhället och individen mot sämre tider, och den fungerar som en inkomstförsäkring mellan jobb och en konjunkturdämpare för ekonomin lokalt och nationellt - nu när vi redan har de högsta arbetslöshetssiffrorna på decennier.

Det här är alltså inte bara en fråga om rättvisa och svenska arbetares möjligheter att försäkra sig mot sämre tider och lönepress, även om det är såklart är en viktig grund i försäkringen. Den är också samhällsekonomiskt viktig och fungerar bättre ju närmare den följer löneutvecklingen.

Under Alliansens tid vid makten hade man en annan idé. Man skulle använda akassan för att pressa ned fackföreningarnas löneanspråk. Man sänkte taket och höjde avgifterna och kopplade dem till arbetslösheten i branschen. Men det ledde inte till bättre siffror på svensk arbetsmarknad. Det ledde inte till lägre arbetslöshet. Och experimentet avslutades tack och lov 2014. Vi kunde därefter höja akassan i flera steg, senast under pandemin då coronaviruset drabbade samhället och många människor såg sina jobb försvinna.

Fru talman! Den som har en medianlön på 35 600 kronor i månaden får från första dagen som arbetslös ett tapp på över 8 000 kronor i månaden och efter 100 dagar ytterligare drygt 2 000. Det är rejäla ekonomiska avbräck.

Ibland låter det som att ersättningarna i akassan är för höga, men egentligen kan vem som helst se att så inte är fallet. Att tappa närmare 30 procent av sin inkomst från första dagen är rejält svårt för många människor mitt i livet. Man kan bara tänka sig hur stor effekt detta får på en sådan ort som Skellefteå när 3 000-4 000 människor tappar de inkomsterna i ett slag.

Regeringens förslag på högre avtrappning är dessutom ett hårt slag mot människor som hela livet har gjort vad de ska, som förväntas gå till jobbet och som har tagit sin del av det gemensamma samhällsansvaret. I dag ser också många av dem sina jobb försvinna i konkurser och nedskärningar. Forskning visar att människor kan drabbas av åldersdiskriminering på arbetsmarknaden redan i 40-årsåldern. De får mycket längre väg tillbaka till jobb än de hade i 20-årsåldern.

Regeringens svar till dem är alltså: Ni ska också få ytterligare sänkt ersättning när ni drabbas på arbetsmarknaden. Svaret är inte att man ska ta tag i åldersdiskrimineringen och se till att akassan faktiskt finns för dem som behöver en lite längre omställning, vilket vi ser i forskningen att vissa människor behöver, utan tvärtom.

Det här står i stark kontrast till att vi socialdemokrater vill se en stabil och trygg akassa som en bas för både trygghet i arbete och stöd tillbaka till arbete i stället för som ett instrument för att klämma åt dem som drabbas av arbetslöshet.

(Applåder)

Anf. 97 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! En av alla olika saker som vår regering fick ärva och sedan styra upp efter den socialdemokratiska regeringens åtta år var hur vi ställer krav på arbetslösa att göra sig anställbara, som ledamoten uttryckte var ett konstigt ord.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens granskningar visar exempelvis att var femte arbetsförmedlare godkänner jobbansökningar till jobb där det finns krav på körkort men där den som söker jobbet inte har något körkort. En annan granskning visar att Arbetsförmedlingen har struntat helt i att ställa krav på att man ska flytta till lediga jobb eller vara beredd att byta bransch om det finns lediga jobb i andra branscher.

Arbetsmarknadens funktionssätt försämras när man inte får tillräckligt mycket rörlighet eller har tillräckligt höga förväntningar på att alla faktiskt kan vara med och bidra i ekonomin och få en ny egen inkomst.

Fru talman! Jag vill fråga kollegan från Socialdemokraterna vad Socialdemokraterna tycker om problemen med Arbetsförmedlingens daltande kultur som fanns under deras regeringstid och som vi nu försöker åtgärda. Och vad tycker Socialdemokraterna om att vi nu skärper kraven, exempelvis att vi har tydliggjort att kraven på att flytta till jobb och att byta bransch givetvis gäller även personer som är föräldrar?

Anf. 98 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten lyfter upp körkortsproblematiken. Det vore jättebra om regeringen kunde ta till sig vårt förslag om att införa körkortsutbildning för unga arbetslösa och se till att de får ett körkort, så att de kan söka jobben med krav på körkort och också få dem. Det hade varit en kanonbra reform. Då hade vi kunnat gå varandra till mötes och enas om hur vi ska lösa i alla fall den frågan. Där verkar vi vara ganska nära varann.

Naturligtvis måste samhället ställa krav på individer men också på verksamheter. Detta är en trepartsfråga. Staten har sitt ansvar: att se till att systemen fungerar, att utbildningarna finns och att människor får det stöd de behöver. Individen har sitt ansvar: att ta till sig de utbildningar som erbjuds, söka de jobb som finns och ta de jobb som man blir erbjuden. Men det finns också ett ansvar som ligger på företagen. Alla utbildningar kan inte vara drivna och finansierade av staten. Arbetsplatsen måste också kunna utbilda på plats och anställa människor som är tillräckligt nära att ha kompetensen och sedan vidareutbilda dem. Där finns en hel del att göra i dag.

Vi tycker att hela samhället, alla delar, ska ta sin del av ansvaret men också kräva sina rättigheter.

Anf. 99 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Körkort har varit en avgörande faktor på arbetsmarknaden under mycket lång tid. Det är inte ett nytt fenomen på något sätt. Unga människor har sommarjobbat från ganska ung ålder och lagt undan några kronor. Föräldrar har kanske, i de fall det har varit möjligt, stoppat undan några kronor i månaden under hela uppväxten. En och annan känner kanske igen sig i att man gjorde en deal om godisförbud och fick sätta av lite pengar till det framtida körkortet. Människor ser genom slit och flit till att rusta sig för att vara redo för jobb och för arbetsmarknaden.

För Socialdemokraterna finns givetvis inga sådana begränsningar. De ska i stället beskatta en ensamstående undersköterska ännu hårdare, för att de som inte har satt undan de där kronorna genom slit och flit månad ut och månad in för att barnen eller de själva ska kunna ta ett körkort bara ska få ett körkort av det gemensamma. Det är lätt när dragningsrätten till andras plånböcker är helt fri.

Fru talman! Så ser inte vi på saken. Vi menar i stället att det i första hand är ett eget ansvar att skaffa sig ett arbete och se till att man har de förmågor och det körkort som behövs.

Jag vill återkomma till mina frågor. Vad tycker Socialdemokraterna om kraven på att den som är arbetslös inte bara ska söka ett visst antal jobb utan också ska vara beredd att flytta till jobb och byta bransch för att få ett ledigt jobb och att det kravet även gäller föräldrar till barn? Det skulle vara ett bra besked att få.

Anf. 100 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! De här kraven är inte nya. De har funnits förut, även under våra regeringsår. Jag ser alltså inte vad frågorna tillför i debatten egentligen.

Jag tänkte i stället återgå till några andra delar. Vi hörde alldeles nyss ledamoten tala om fri dragningsrätt på skattemedel och vars och ens eget ansvar. Han sa också tidigare, i ett annat replikskifte i debatten, att sänkt skatt är det effektivaste sättet att skapa jobb - på skattesidan i statens finanser. Det är kanske sant. Det spelar i stort sett ingen roll hur effektivt det är, för det är det enda man kan göra på skattesidan för att skapa jobb.

Det finns dock andra saker man kan göra. Konjunkturinstitutet kom i höstas med en rapport som visade att offentlig konsumtion och investeringar skapar tre gånger så många jobb i samhället som de skattesänkningar som genomfördes i årets budget från högerregeringen. Detta är ett enormt slöseri.

Vi socialdemokrater vill investera i människor - se till att Sverige blir starkare genom att fler får ökad kompetens. Det må vara via en yrkesutbildning eller ett körkort för att kunna ta en anställning. Grunden är naturligtvis att alla ska ta sitt eget ansvar. Men vi har ju utbildningar senare i livet för dem som inte klarat gymnasiet, och jag ser ingen motsättning här heller. I grunden ska naturligtvis var och en finansiera sitt eget körkort. Men om det behövs och om det är läge, till exempel för att sänka den högsta arbetslösheten på 25 år, är det en bra åtgärd för Sverige att ge människor möjlighet att ta körkort.

(Applåder)

Anf. 101 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Tack, Patrik Lundqvist, för ett väldigt bra anförande! A-kassan är väldigt viktig; den är en trygghetsförsäkring. För Sverigedemokraterna är detta en naturlig del av trygghetsnätet för svenska löntagare. När man lyssnar på Patrik Lundqvist hör man att han verkar hålla med om att det ska vara en naturlig del av trygghetsnätet för svenska löntagare, så jag skulle vilja ställa frågan: Skulle Patrik Lundqvist kunna ställa upp på en statligt stödd a-kassa, tillgänglig för alla löntagare oavsett om de är med i ett fackförbund eller inte? Vi såg problematiken under pandemin, när många som stod utanför drabbades väldigt hårt. Det skulle kunna handla om ett naturligt skydd för alla löntagare, särskilt som a-kassan till stora delar är finansierad av staten. Min fråga är alltså: Skulle Patrik Lundqvist kunna ställa upp på en statligt stödd och kontrollerad a-kassa i dag?

Anf. 102 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Tack till ledamoten Persson för de fina ord han inledde med! Jag tror dock att han egentligen vet svaret på frågan själv. Jag ser ingen motsättning mellan att ha fackligt styrda a-kassor och även statliga. Det är så vi har det i dag. Det finns ingen anledning till att människor ska vara utan detta därför att de flesta a-kassor är kopplade till fackföreningsrörelsen. Kopplingen är naturlig, och detta är också en del av den svenska modellen. Som jag också pratade om i mitt anförande är det här ett av flaggskeppen i den svenska modellen. Den fackliga kopplingen gör också att vi har starka parter, vilket ju är en annan del av den svenska modellen. Så tycker jag att det ska förbli. Men jag ser absolut ingen anledning att förändra situationen där vi har både fackligt kopplade a-kassor, där man får vara medlem utan att vara ansluten till fackföreningen, och andra a-kassor, där man kan vara med utan att över huvud taget behöva beblanda sig med de fackliga organisationerna, om man nu inte vill.

Personligen anser jag att alla arbetare i Sverige borde vara medlemmar i både fackföreningen och a-kassan. Det vore det absolut bästa för att stärka den svenska modellen, stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden och skapa en bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Men detta är naturligtvis inte något jag för den sakens skull tycker att staten ska gå in och reglera.

Anf. 103 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag håller med Patrik Lundqvist. I den bästa av världar skulle alla svenska löntagare få vara delaktiga och aktiva i fackföreningarna. Men så ser det inte ut i dag, tyvärr. Det är många som nekas uppdrag. Men det är en annan fråga.

Det är glädjande att höra att Patrik Lundqvist inte låser fast sig vid fackföreningarnas makt över a-kassorna. Det har ofta tidigare i denna diskussion sagts att detta är något som staten ska hålla sig borta från och som fackförbunden ska sköta, för det är en del av deras arbete. När organisationsgraden nu minskar ganska ordentligt, framför allt inom LO-facken, bör man kanske, enligt mitt sätt att resonera, hitta andra sätt att sälja in medlemskap i fackförbundet och i ett LO-förbund. Den svenska modellen bygger ju, som Patrik Lundqvist sa tidigare, på jämbördiga parter. Försvagas den ena parten riskeras hela den svenska modellen. Nu ser vi tyvärr att den ena parten försvagas hela tiden i och med att organisationsgraden minskar. Men det är en annan fråga.

En annan fråga till Patrik Lundqvist gäller den stora överfinansieringen av a-kassan. Enligt TCO var den mellan 2007 och 2018 ungefär 166 miljarder - pengar som gick rakt in i statskassan i stället för att kanske användas för att utveckla a-kassan. Hur ser Patrik Lundqvist på det scenariot när det gäller överfinansieringen av a-kassan?

Sedan vill jag göra ett inlägg till som egentligen inte har med detta att göra, men jag vill göra en rättelse. Nu har arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Ardalan Shekarabi lämnat debatten, men han påstod här i kammaren att Mats Persson gjorde sig osynlig för alla angående det som hänt i Northvolt. Vi har i arbetsmarknadsutskottets presidium fattat beslut om att Mats Persson ska komma till utskottet i morgon, och det visste Ardalan Shekarabi mycket väl. Jag tycker alltså att det var lite dålig stil - jag vill ha det fört till protokollet.