Anslag till åklagarväsendet

Betänkande 1992/93:JuU23

Justitieutskottets betänkande 1992/93:JUU23

Anslag till åklagarväsendet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1992/93
JuU23

ANDRA HUVUDTITELN

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till åklagarväsendet för budgetåret 1993/94 samt ett
antal motioner avseende medelstilldelningen och i övrigt med
anknytning till åklagarväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelstilldelning. Motionerna avstyrks. Till betänkandet har
fogats åtta reservationer varav en från (s) och sju från (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1993/94

till Riksåklagaren anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr
(punkt C 1, s.90),

till Åklagarmyndigheterna anvisa ett ramanslag på 535 366 000
kr (punkt C 2, s. 91--92).

Motionerna

1992/93:Ju213 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att inrätta
en miljöpolis efter amerikansk modell och att lägga ner miljö-
och hälsoskyddskontoren.

1992/93:Ju301 av Christel Anderberg och Inger Koch (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förtur för kvinnomisshandelsmål.

1992/93:Ju302 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att åklagarrollen måste renodlas så att
åklagaren i allt väsentligt sysslar med sådant som just kräver
den särskilda åklagarkompetensen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglerna ändras så att
åtalsunderlåtelse kan komma till användning i betydligt större
omfattning än för närvarande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett system med relativ åtalsplikt i
stället för absolut åtalsplikt bör införas.

1992/93:Ju303 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta åtgärder mot miljöbrottslighet.

1992/93:Ju635 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett system
med påföljdsöverenskommelse.

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 6
500 000 kr till Riksåklagaren för utökning av antalet tjänster
som ekoåklagare samt utbildning av ekobrottsåklagare.

1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglerna ändras så att polisen är
skyldig att hämta den som anmälts för misshandel eller annat
våldsbrott till förhör inom 24 timmar efter anmälan.

1992/93:Ju831 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ytterligare ansträngningar bör göras
för att vidga utrymmet för användning av strafföreläggande och
ordningsbot om inte rättssäkerhetskäl lägger uppenbara hinder i
vägen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regelbundna stickprovsundersökningar i
fråga om strafföreläggande och ordningsbot för att klargöra
systemens tillförlitlighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skapa möjligheter att till den
summariska straffprocessformen koppla skadestånd och andra
enskilda anspråk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att villkorlig dom bör kunna dömas ut
genom strafföreläggande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det bör skapas förutsättningar för ett
mera nyanserat system för ingripande mot snatterier, vilket
innebär att oskyldiga inte får drabbas men väl medföra kännbara
straff för återfallssnattaren,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att om snatterier beivras med penningböter
varje brott bör noteras i ett särskilt register i syfte att
upptäcka återfallssnattare.

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rekrytering och utbildning av åklagare.

1992/93:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret
1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
till undersökning av oegentligheter i samband med finanskrisen
enligt vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av
rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot
brottsligheten. Åklagarväsendet har också, liksom andra delar av
den offentliga sektorn, under en lång följd av år ställts inför
uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande
arbetsmängd. Antalet inkommande mål till åklagarmyndigheterna
har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fem åren. Mellan åren
1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Samtidigt har
målbalanserna ökat kraftigt.

År 1990 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté för
att se över åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna.
Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04),
redovisade i juni 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU
1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet har
remissbehandlats, och det är för närvarande föremål för fortsatt
beredning inom Justitiedepartementet.

I juli 1992 fick Statskontoret i uppdrag att se över
åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget redovisades i
februari 1993 och remissbehandlas för närvarande.

Åklagarväsendet ingår i systemet med treåriga budgetramar.
Detta innebär att verksamhetens inriktning och
medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast
för budgetperioden 1991/92--1993/94. Regeringen beslutade den
18 juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverksamheten som
gäller för perioden 1991/92--1993/94 skall utsträckas till att
omfatta även budgetåret 1994/95. Anledningen till detta var att
regeringen önskade avvakta bl.a. Åklagarutredningens betänkande
innan nya myndighetsspecifika direktiv beslutas.

I syfte att förbättra effektiviteten inom åklagarväsendet har
Riksåklagaren delegerat budgetansvaret till regional nivå.
Beslutet gäller fr.o.m. innevarande budgetår. Detta innebär att
regionåklagarmyndigheterna och åklagarmyndigheterna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt Statsåklagarmyndigheten för speciella
mål i princip tillsammans ansvarar för alla medel som disponeras
inom anslaget Åklagarmyndigheterna.

Medelsanvisningen

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ramanslag på
dels 23812000 kr till Riksåklagaren, dels 535 366 000 kr
till åklagarmyndigheterna.

I motion Ju817 begärs en ökning av anslaget till Riksåklagaren
med sammanlagt 6 500 000 kr avsedda för kompetenshöjande
åtgärder, vidareutbildning av åklagare inom ekobrottsområdet och
nya ekoåklagartjänster. I motion Ju846 aktualiseras också frågor
om kompetenshöjande och rekryteringsbefrämjande åtgärder för
åklagarna.

I motion N279 begärs en ökning av anslaget till
åklagarmyndigheterna med 10 000 000 kr. Resurstillskottet är
avsett för en särskild utredningsgrupp med uppgift att undersöka
oegentligheter i samband med finanskrisen.

Riksåklagaren hade begärt att innevarande års ram för
åklagarmyndigheterna skulle räknas upp med totalt 15 000 000 kr,
varav bl.a. 1300000 kr för kompetenshöjande åtgärder.

Riksåklagaren hade vidare begärt att ramen skulle förstärkas
med 6200000 kr för tillskapandet av en särskild
eko-utredningsgrupp. Avsikten med utredningsgruppen är att den
under en begränsad tid skall ta sig an undersökningar i ärenden
som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker
och finansinstitut. Bakgrunden är bl.a. de synnerligen stora
kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de
senaste åren där en del av förlusterna kan antas bero på
brottsliga gärningar. I den särskilda utredningsgruppen ingår
bl.a. högt kvalificerade åklagare och ekonomiskt utbildade
personer.

I budgetpropositionen anför justitieministern att det endast i
mycket speciella situationer kan komma i fråga att under en
pågående budgetperiod ändra en given planeringsram. Enligt
hennes mening utgör yrkandet om medel för den särskilda
eko-utredningsgruppen ett sådant undantag. Hon förordar därför
att anslaget till åklagarmyndigheterna förstärks under en
tvåårsperiod. Hon har bedömt det ytterligare medelsbehovet för
detta ändamål till 4 000 000 kr.

Riksåklagarens hemställan om ytterligare medel för
kompetenshöjande åtgärder förklarar sig justitieministern därmed
inte kunna biträda. Hon anser i stället att det bör vara möjligt
att genom omprioriteringar inom den medelsram som fastställs
avsätta nödvändiga resurser.

Som framgår av utskottets betänkande förra året
(1991/92:JuU16) överlämnade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
i januari 1992 en utredning till regeringen angående vissa
frågor om ekonomisk brottslighet. I utredningen läggs fram ett
stort antal förslag för att effektivisera kampen mot ekonomisk
brottslighet. Med anledning av denna rapport har regeringen
uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och
Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits i
form av effektiviseringar inom myndigheternas ordinarie
verksamhet. En slutredovisning skall lämnas före utgången av maj
1993.

Utskottet vill först understryka vikten av att de treåriga
planeringsramarna hålls. I undantagsfall kan det dock bli
nödvändigt att frångå ett beslut om planeringsramar. Utskottet,
som vid en offentlig utfrågning den 18 februari 1993 inhämtat
upplysningar om bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten,
anser att en sådan undantagssituation är för handen när det
gäller Riksåklagarens framställning om medel till den särskilda
utredningsgrupp mot ekonomisk brottslighet i bankvärlden, vilken
redan i slutet av förra året på särskilda medel inledde sin
verksamhet.

Utskottet ser, i likhet med justitieministern, positivt på
eko-gruppens sätt att ta sig an en svårutredd och komplicerad
brottslighet. Mot bakgrund av åklagarmyndigheternas i övrigt
alltmer ökande arbetsbörda delar utskottet också
justitieministerns bedömning om behovet av en
anslagsförstärkning. Denna bör som regeringen föreslår uppgå
till 4000000 kr. I övrigt måste nya behov, som
justitieministern anför, bemästras inom planeringsramen. Det
sagda innebär att utskottet, med avslag på motion N279 i här
behandlad del, tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning till åklagarmyndigheterna.

När det gäller ytterligare medel till kompetenshöjande
åtgärder vill utskottet framhålla de möjligheter som
myndigheterna har att inom givna medelsramar göra
prioriteringar.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om
medelsberäkning för Riksåklagaren och Åklagarmyndigheterna. Det
sagda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna
Ju817, Ju846 och N279 i här behandlade delar.

Åklagarväsendets effektivitet

Allmänt

Åklagarutredningens uppdrag var att se över regelverk, rutiner
och organisation inom åklagarverksamheten i syfte att undersöka
om dessa svarar mot dagens krav och de krav som kommer att
ställas i framtiden. Utredningens betänkande behandlar
huvudsakligen frågor om avkriminalisering, åtalspliktens
utformning, förundersökning och åklagarväsendets organisation.
Utgångspunkten och målsättningen för utredningens överväganden
har varit att åklagarverksamheten skall präglas av effektivitet
och rättssäkerhet och att åklagarrollen skall renodlas.
Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår nu i
regeringskansliet.

I flera motioner tas upp frågor som berör åklagarväsendet och
som även behandlas i Åklagarutredningens betänkande.

I tre motioner, Ju302, Ju635 och Ju831, framförs ett antal
förslag till hur åklagararbetet skall kunna renodlas och
effektiviseras. I motionerna föreslås bl.a. att relativ
åtalsplikt bör införas och att åklagarna skall ges större
möjligheter än i dag att meddela åtalsunderlåtelse samt att
användningsområdet för strafföreläggande och ordningsbot bör
utvidgas. Motionärerna vill i det sammanhanget också få utrett
hur systemet med strafföreläggande och ordningsbot fungerar i
dag.

Som nyss framgått har en av grundtankarna i
Åklagarutredningens arbete varit att åklagarrollen skall
renodlas. Utskottet delar den grundsynen.

Med hänsyn till att beredningen av utredningens betänkande
ännu inte är avslutat är det dock för tidigt att ta ställning
till de praktiska konsekvenserna härav. Motion Ju302 i den delen
bör alltså inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Motionen avstyrks.

Åtalsplikten

Åklagarens skyldighet att åtala regleras i 20 kap.
rättegångsbalken (RB). Där föreskrivs i 6 § att åklagaren skall,
om ej annat är stadgat, tala å brott, som hör under allmänt
åtal. Undantagen från åtalsplikten som utvidgades i ett
lagstiftningsärende år 1984 (prop. 1984/85:3, JuU10, rskr. 72)
anges i 7 §.

Regleringen innebär sammanfattningsvis följande.

Åtalsunderlåtelse får beslutas om inte något väsentligt
allmänt eller enskilt intresse åsidosätts om det kan antas att
påföljden, om åtal väckts, skulle ha stannat vid böter eller, om
det finns särskilda skäl, vid villkorlig dom. Åtal får vidare
underlåtas om den misstänkte begått annat brott och det utöver
påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av
det föreliggande brottet. Åtalsunderlåtelse får också beslutas i
vissa fall om brottet begåtts under inflytande av psykisk
abnormitet m.m. Åtal får också underlåtas om det av särskilda
skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att
avhålla den misstänkte från vidare brottslighet.

I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare finns ytterligare bestämmelser som i förhållande
till RB:s regler innebär ökade möjligheter till
åtalsunderlåtelse för ungdomar för brott som begåtts före
18-årsdagen.

I 23 kap. 4 a § RB, som infördes samtidigt med att reglerna om
åtalsunderlåtelse utvidgades, finns regler om
förundersökningsbegränsning. Den regleringen innebär att en
åklagare får besluta att inte inleda en förundersökning eller
att lägga ner en redan påbörjad förundersökning om en utredning
skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till
sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i
händelse av lagföring inte skulle leda till svårare påföljd än
böter. Detsamma gäller om det kan antas att åtal för brottet
inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om
åtalsunderlåtelse i 20 kap. RB eller om särskild åtalsprövning
samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej
åsidosätts.

Bakom 1984 års beslut (prop. 1984/85:3, JuU10, rskr. 72) låg i
första hand processekonomiska överväganden. Utskottet, som
tillstyrkte bifall till regeringens förslag om vidgade
möjligheter till åtalsunderlåtelse, anförde i sitt av riksdagen
godkända betänkande bl.a. att ett vidare tillämpningsområde för
åtalsunderlåtelseinstitutet skulle medföra vissa behövliga
lättnader för domstolarna och åklagarna samt, indirekt, också
för polisen. Utskottet ansåg alltså att reformen inte i sig
utgjorde ett hot mot rättssäkerheten och mot centrala
straffrättsliga grundsatser. Utskottet såg det i stället som en
fördel i stort för rättsordningen att insatserna kanaliserades
till de problemområden där stora ansträngningar måste sättas in
i kampen mot den särskilt samhällsfarliga brottsligheten.
Utskottet underströk vidare bl.a. betydelsen av att allmänhetens
tilltro till rättsväsendet upprätthölls och betonade att det var
av stor vikt att reglerna om åtalsunderlåtelse tillämpades
konsekvent och likformigt.

Utskottet har sedan år 1985 återkommande prövat frågor om
åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsning, senast år
1990 (1989/90:JuU23).

Utskottet fann i 1989 års ärende att lagstiftningen om
åtalsunderlåtelse i sin nuvarande form får anses utgöra en
rimlig avvägning mellan de intressen av skilda slag som gör sig
gällande inom brottsbekämpningen. Samma ståndpunkt intog
utskottet också i 1990 års ärende.

Åklagarutredningen tar i ett särskilt avsnitt i sitt
betänkande upp frågan om åtalsplikten och behandlar i samband
därmed även frågorna om åtalsunderlåtelse och om
strafföreläggande och ordningsbot. Åklagarutredningen har
stannat för att inte föreslå någon förändring av de i dag
gällande reglerna om absolut åtalsplikt och inte heller av
reglerna om åtalsunderlåtelse.

I motionerna Ju302 och Ju635 framförs krav på en utvigning av
bestämmelserna om åtalsunderlåtelse, på ett avskaffande av den
absoluta åtalsplikten och på ett system som öppnar för
förhandlingar mellan den misstänkte och åklagaren. Syftet är att
på så sätt frigöra resurser för ingripande mot den verkligt
allvarliga brottsligheten.

Utskottet konstaterar att det är för tidigt att nu ta
ställning till de i motionerna aktualiserade spörsmålen.
Beredningen av Åklagarutredningens betänkande bör avvaktas, och
utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju302 och Ju635 i här
behandlade delar.

Strafföreläggande och ordningsbot

Regler om strafföreläggande och ordningsbot återfinns i 48
kap. RB.

Enligt 1 § får fråga om ansvar för brott, som hör under
allmänt åtal, under vissa villkor upptas av åklagare genom
strafföreläggande och av polisman genom föreläggande av
ordningsbot. Ett godkänt föreläggande gäller enligt 3 § som
lagakraftvunnen dom.

Strafföreläggande får enligt 4 § utfärdas beträffande brott
för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än böter och
beträffande brott för vilka föreskrivs böter eller fängelse i
högst sex månader.

Härutöver finns enligt 6 a § LUL ytterligare möjligheter att
förelägga ungdomar strafföreläggande. De sistnämnda reglerna
utvidgades år 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403).

Om ett strafföreläggande bestrids skall åtal normalt väckas.

Beträffande ordningsbot gäller enligt 13 § att ett sådant
föreläggande får ges endast om det för brottet inte är stadgat
annat straff än penningböter. Ytterligare förutsättningar är att
Riksåklagaren i samråd med Rikspolisstyrelsen skall ha bestämt
att ordningsbot skall kunna komma i fråga samt att Riksåklagaren
skall ha bestämt det belopp som för ett visst brott skall
upptagas såsom ordningsbot. -- Ordningsbot används främst vid
olika trafikförseelser.

Föreläggande om ordningsbot får enligt 15 § inte utfärdas om
den misstänkte bestrider gärningen.

I Åklagarutredningen föreslås att strafföreläggande och
ordningsbot slås samman till ett institut, föreläggande av
påföljd, vilket beträffande förfarandet helt skall ansluta till
dagens regler. Det föreslås att åklagare skall få förelägga
påföljd när brottet förskyller böter och när det är uppenbart
att påföljden skall bestämmas till villkorlig dom. Föreläggande
föreslås även få uppta medgivna enskilda anspråk. Polisman skall
få utfärda bötesföreläggande i de fall brottet förskyller
penningböter och upptagits i vad som motsvarar dagens
ordningsbotskatalog.

I motion Ju831 förs fram förslag om ökade möjligheter att
besluta om strafföreläggande och ordningsbot. Bl.a. tas upp de
frågor om strafföreläggande vid villkorlig dom och skadestånd
som Åklagarutredningen aktualiserat.

Utskottet konstaterar att motionskraven ligger i linje med det
pågående arbetet. Något ställningstagande med anledning av
motionerna är inte aktuellt innan beredningen av
Åklagarutredningens betänkande avslutats. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju831 i här behandlade delar.

I Åklagarutredningen anförs att införandet av och den
successiva utvidgningen av strafföreläggande och ordningsbot har
möjliggjort ett effektivare användande av befintliga resurser
och har avsevärt minskat belastningen på domstolar och åklagare.
Systemet med strafföreläggande och ordningsbot har, förutom att
det innebär en effektivare användning av resurser, även
obestridliga fördelar för den misstänkte i form av bl.a. ett
snabbt avgörande och en förutsebar straffnivå. De eventuella
risker ur rättssäkerhetssynpunkt som ligger i att målen inte
prövas i domstol är, framhåller utredningen, avsedda att
uppvägas av att såväl polis som åklagare är skyldiga att iaktta
objektivitet vid sin prövning. En spärr mot oriktiga avgöranden
ligger också däri att ett strafföreläggande måste godkännas av
den misstänkte för att leda till ett avgörande. Av statistiska
uppgifter framgår att förelägganden godkänns i mycket hög
utsträckning. Av utfärdade strafförelägganden år 1990 godkändes
ca 85 % och av utfärdade ordningsförelägganden 98,5 %. Dessa
siffror har varit tämligen konstanta genom åren.

I motion Ju831 föreslås att en stickprovsundersökning skall
göras för att utröna hur systemet med strafföreläggande
fungerar.

Med hänsyn till vad som ovan anförts finner utskottet det inte
erforderligt att särskilt undersöka hur systemet med
strafföreläggande fungerar.

Åklagarutredningens förslag om ordningsbot innebär att det
blir möjligt med ordningsbot vid snatteri.

Denna fråga har också behandlats av utskottet vid flera
tillfällen under senare år (se t.ex. 1989/90:JuU23 s. 6 f och
1990/91:JuU10 s.98). I det senare betänkandet uttalade
utskottet bl.a. att utskottet utgick från att Åklagarutredningen
skulle pröva frågan om ordningsbot för snatteri i positiv anda.

I motion Ju831 föreslås ett mer nyanserat påföljdssystem vid
snatteri.

Straffskalan för snatteri omfattar böter eller fängelse i
högst sex månader. Med gällande regler kan det alltså bli
aktuellt med penningböter (se prop. 1990/91:68, JuU10, rskr.
155) eller dagsböter eller i allvarliga fall med fängelse.
Villkorlig dom och skyddstillsyn är i sistnämnda fall också
tänkbara påföljder. I bötesfallen har åklagaren möjlighet att
besluta om strafföreläggande. Härtill kommer de förslag om
möjligheter till ordningsbot som Åklagarutredningen lagt fram.

Enligt utskottets mening är motion Ju831 i denna del i stort
tillgodosedd redan genom gällande lag. I övrigt bör beredningen
av Åklagarutredningens betänkande avvaktas. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju831 i denna del.

I motion Ju831 tas också upp frågan om ett register över
penningböter vid snatteri.

Regeringen har genom förordningen (1992:1027) om register för
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot m.m. meddelat
bestämmelser om nya ADB-register som skall föras över
strafföreläggande och ordningsbot. Förordningen trädde i kraft
den 1 januari 1993. I budgetpropositionen uttalar
departementschefen att hon, när det nya systemet varit i bruk en
tid, avser att ta upp frågan om förordningen bör ersättas med en
registerlag.

Härigenom får kravet i motion Ju831 i denna del anses
tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till det.

Förtursmål

I två motioner tas frågan om förtursbehandling upp. I motion
Ju301 yrkas att kvinnomisshandelsmål regelmässigt skall
behandlas som förtursmål, och i motion Ju821 yrkas att alla
anmälningar om misshandel eller andra våldsbrott skall resultera
i polisförhör inom 24 timmar.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med liknande
yrkanden (se 1992/93:JuU7 s. 4 f). Förundersökningsförfarandet
regleras i 23 kap. rättegångsbalken och i
förundersökningskungörelsen (1947:48). I princip lämnas
prioriteringsfrågorna oreglerade där. Emellertid leder reglerna
om straffprocessuella tvångsmedel, främst anhållande och
häktning, till att vissa ärenden måste prioriteras.
Prioriteringsfrågorna i övrigt måste lösas med utgångspunkt i
statsmakternas prioriteringar inom kriminalpolitiken. Här kan
anmärkas att justitieministern i årets budgetproposition anger
att de brott som särskilt skall prioriteras är våldsbrott och
narkotikabrott, något som utskottet instämt i (se 1992/93:JuU21
s. 18).

I Åklagarutredningen (s. 183 f) diskuteras förutsättningarna
för att i författning reglera prioriteringsfrågorna. En
möjlighet skulle därvid vara att t.ex. i anslutning till de
förordningar som reglerar polis- och åklagarverksamheten ange
hur prioritering skall ske mellan olika ärenden och
ärendegrupper. Utredningen avvisar dock denna lösning därför att
den inte skulle medge tillräcklig flexibilitet i
prioriteringsarbetet. Utredningen anser vidare att de
omständigheter -- bl.a. skyndsamhetskrav, tidsfrister och
straffskalor -- som i dag beaktas vid prioriteringar är
tillräckliga. Utredningen finner sammanfattningsvis inte skäl
att föreslå någon ytterligare författningsreglering.

Utskottet som i och för sig har förståelse för syftet med
önskemålen i motionerna Ju301 och Ju821 anser att beredningen av
Åklagarutredningens betänkande bör avvaktas. Motionerna
avstyrks.

Miljöfrågor

I två motioner tas miljöfrågor upp. I motion Ju213 begärs att
förutsättningarna för att lägga ner miljö- och
hälsoskyddskontoren och ersätta dem med en miljöpolis skall
utredas. I motion Ju303 efterlyses skärpta åtgärder mot
miljöbrottslighet, bl.a. förordas inrättandet av en s.k.
specialstyrka på central nivå med inriktning på att utreda bl.a.
miljöbrott.

Bestämmelser om miljöbrott finns i brottsbalken och i olika
specialstraffrättsliga bestämmelser.

I olika sammanhang under senare år har frågor om
rättstillämpningen vid överträdelser av miljölagstiftningen
aktualiserats.

I Brottsförebyggande rådets rapport (1988:1) Miljöbrott och
straff konstateras att det inte saknas styrmedel eller
sanktioner för att komma till rätta med miljöbrottslighet eller
andra störningar i miljön. De undersökningar som då förelåg
pekade emellertid på en mycket sparsam användning av såväl
administrativa styrmedel (råd, anvisningar och förelägganden
till den som driver miljöfarlig verksamhet) som straffrättsliga
påföljder.

I en annan BRÅ-rapport (1990:10) Ambitioner och flaskhalsar
görs liknande konstateranden (s. 67).

Miljöskyddskommittén (dir. 1989:32) har bl.a. i uppdrag att
kartlägga den lagstiftning som innehåller bestämmelser i
miljöskyddande syfte och de straffbestämmelser som anknyter till
den lagstiftningen. Kommitténs slutbetänkande kommer att
överlämnas till regeringen den 1 april 1993. Enligt vad
utskottet erfarit innehåller betänkandet bl.a. ett förslag till
miljöbalk.

I ett tidigare principbetänkande (SOU 1991:4--5) har kommittén
bl.a. analyserat problemen vid tillämpningen av gällande
sanktionsregler. Bl.a. konstateras i sekretariatets analys
(s. 324 f) att miljöbrottslighet ofta är svårutredd. Man
konstaterar vidare att utformningen av ansvarsbestämmelserna
lämnar en del övrigt att önska -- på miljöskyddets område finns
ett stort antal delvis överlappande, delvis icke sammanhängande
ansvarsregler vilka måste antas vara svårförståeliga inte bara
för lekmannen utan även många gånger för myndigheternas
handläggare.

Frågan om rättsinstansernas kunskap och utbildning på
miljöområdet och även frågan om särskilda miljöåklagare har
behandlats av utskottet flera gånger tidigare (se t.ex.
1991/92:JuU16). Utskottet har därvid anfört att ett effektivt
beivrande av miljöbrottsligheten förutsätter att åklagare,
domare och polis har goda kunskaper i miljörätt. Utskottet har
emellertid tagit avstånd från tanken på en centralisering av
miljökunskaperna till särskilda miljöåklagare.

Utskottet konstaterar först att frågor om miljö- och
hälsoskydd ligger utanför utskottets beredningsområde.

Utskottet vill härefter för sin del understryka vikten av att
regelsystemet får en sådan utformning att det straffbara området
klart framgår. Detta skulle också utan tvekan underlätta
åklagarnas och polisens befattning med miljöbrottsligheten.
Detta är emellertid en fråga som på sikt kan förväntas få en
lösning; utskottet tänker då på Miljöskyddskommitténs nyssnämnda
arbete. I övrigt vill utskottet på nytt peka på betydelsen av
information och utbildning, inte minst till handläggare inom
polisen och åklagarverksamheten. Detta är en synpunkt som
naturligtvis gör sig gällande oavsett regelsystemet i övrigt.

Utskottet som alltjämt tar avstånd från tanken på en
centralisering inom åklagarverksamheten när det gäller
miljöbrott avstyrker med vad som nyss anförts bifall till motion
Ju303.

Liknande synpunkter om centralisering kan läggas på kravet i
motion Ju213 om en utredning om en särskild miljöpolis.
Utskottet avstyrker bifall även till den motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Riksåklagaren m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 3
i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:Ju817 yrkande
3 och 1992/93:Ju846 yrkande 33 till Riksåklagaren för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 23 812 000 kr,
res. 1 (s)

2. beträffande anslag till åklagarmyndigheterna
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
3 i denna del samt med avslag på motion 1992/93:N279 yrkande 3
tillÅklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 535 366 000 kr,

3. beträffande renodling av åklagarrollen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju302 yrkande 1,
res. 2 (nyd)

4. beträffande åtalsplikten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju302 yrkandena 2 och
3 samt 1992/93:Ju635,
res. 3 (nyd)

5. beträffande strafföreläggande och ordningsbot
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkandena 1, 3 och
4,
res. 4 (nyd)

6. beträffande stickprovsundersökning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 2,
res. 5 (nyd)

7. beträffande påföljd för snatteri
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 5,
res. 6 (nyd)

8. beträffande snatteriregister
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 6,
res. 7 (nyd)

9. beträffande förtursmål
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju301 och
1992/93:Ju821 yrkande 5,
res. 8 (nyd)

10. beträffande miljöpolis
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju213,

11. beträffande åtgärder mot miljöbrott
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju303.

Stockholm den 24 mars 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s)
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Liisa Rulander (kds),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Kent Carlsson (s),
Christel Anderberg (m) och
Alf Eriksson (s).

Lars-Erik Lövdén (s) har inte deltagit i besluten under mom.
1--9.

Kent Carlsson (s) har inte deltagit i besluten under mom. 10
och 11.

Reservationer

1. Anslag till Riksåklagaren m.m. (mom. 1)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "När det gäller" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Åklagarväsendet spelar en central roll i brottsbekämpningen,
särskilt beträffande ekobrott, och utskottet anser att en
särskild resursförstärkning är nödvändig för att skapa goda
arbetsförutsättningar. Enligt utskottets mening bör således
yrkandet i motion Ju817 om ett resurstillskott på 6 500 000 kr
bifallas. Härigenom möjliggörs såväl en utökning av antalet
ekoåklagartjänster som förbättrade utbildningsmöjligheter för
ekoåklagare. Också andra kompetenshöjande och
rekryteringsbefrämjande åtgärder blir möjliga att genomföra.
Utskottet som tillstyrker bifall till motionerna Ju817 och Ju846
i denna del anser att anslaget till Riksåklagaren bör bestämmas
till 30 312 000 kr.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande anslag till Riksåklagaren m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
3 i denna del och med bifall till motionerna 1992/93:Ju817
yrkande 3 och 1992/93:Ju846 yrkande 33 till Riksåklagaren
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 30 312 000 kr.

2. Renodling av åklagarrollen (mom. 3)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Med hänsyn till" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Det fortsatta beredningsarbetet bör enligt utskottets mening
gå ut på att åklagarrollen skall renodlas så att åklagarna kan
koncentrera sina insatser på sådant arbete som kräver just
åklagarkompetens. Riksdagen bör med anledning av motion Ju302 i
denna del göra ett tillkännagivande om inriktningen på det
fortsatta beredningsarbetet.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande renodling av åklagarrollen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju302 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Åtalsplikten (mom. 4)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att det nu är nödvändigt att vidta
åtgärder så att en större del av åklagarresurserna kan användas
för kvalificerat brottsutredande arbete. Således bör
möjligheterna till åtalsunderlåtelse utvidgas och ett system med
relativ åtalsplikt övervägas. Här delar utskottet således i
stort uppfattningen i motion Ju302. Även förslaget i Ju635 om
påföljdsöverenskommelse bör enligt utskottets mening tas till
vara. Regeringen bör få i uppdrag att se till att inriktningen
på beredningen av Åklagarutredningen i denna del blir den här
angivna. Detta bör riksdagen som sin mening med anledning av
motionerna Ju302 och Ju635 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande åtalsplikten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju302
yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Ju635 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Strafföreläggande och ordningsbot (mom. 5)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att utrymmet för
strafföreläggande och ordningsbot bör vidgas. Utskottet anser
det både rimligt och rationellt att föreläggande får uppta även
skadestånd och att villkorlig dom bör kunna ifrågakomma också
vid strafföreläggande. Det fortsatta beredningsarbetet bör
därför ges denna inriktning. Detta bör riksdagen med anledning
av motion Ju831 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande strafföreläggande och ordningsbot
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkandena
1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
riksdagen anfört.

5. Stickprovsundersökning (mom. 6)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Med hänsyn" och slutar med "strafföreläggande fungerar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det trots vad som nyss redovisats lämpligt att
genom en stickprovsundersökning eller någon annan form av
utredning klargöra tillförlitligheten av systemet med
strafföreläggande och ordningsbot. Regeringen bör få i uppdrag
att på lämpligt sätt föranstalta om en sådan undersökning. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:

6. beträffande stickprovsundersökning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Påföljd för snatteri (mom. 7)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Ju831 om det angelägna
med ett nyanserat påföljdssystem vid snatterier. Systemet bör
vara utformat så att oskyldiga inte drabbas medan
återfallssnattare skall kunna få kännbara straff. Ett arbete med
denna inriktning bör inledas, t.ex. i samband med beredningen av
Åklagarutredningens betänkande. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Ju831 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande påföljd för snatteri
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 5
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Snatteriregister (mom. 8)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som
börjar med "Härigenom får" och slutar med "till det" bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill framhålla det väsentliga i att varje snatteri
som beivrats genom penningböter blir noterat i det nya
ADB-registret. Detta möjliggör nämligen att man kan upptäcka och
på ett adekvat sätt ingripa mot återfallssnattare. Regeringen
bör få i uppdrag att se till att rapporteringsrutiner som
tillgodoser vad nu anförts kommer till stånd. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Ju831 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:

8. beträffande snatteriregister
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad riksdagen anfört.

8. Förtursmål (mom. 9)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet som" och slutar med "Motionerna avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det kan ett sätt att markera att samhället
ser allvarligt på misshandel, speciellt misshandel av kvinnor,
vara att, såsom föreslås i motionerna Ju301 och Ju821, hämta den
som anmälts för misshandel till förhör inom 24 timmar. Härtill
kommer att en sådan ordning skulle underlätta utredningen
väsentligt och en i tiden utdragen brottslighet skulle avbrytas.
Det fortsatta beredningsarbetet beträffande Åklagarutredningens
betänkande i denna del bör inriktas på en sådan ordning. Vad
utskottet nu med anledning av motion Ju821 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:

9. beträffande förtursmål
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju301 och
1992/93:Ju821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 3
Inledning 3
Medelsanvisningen 4
Åklagarväsendets effektivitet 5
Allmänt 5
Åtalsplikten 6
Strafföreläggande och ordningsbot 7
Förtursmål 9
Miljöfrågor 10
Hemställan 11
Reservationer 12
1. Anslag till Riksåklagaren m.m. (mom. 1) 12
2. Renodling av åklagarrollen (mom. 3) 13
3. Åtalsplikten (mom. 4) 13
4. Strafföreläggande och ordningsbot (mom. 5) 14
5. Stickprovsundersökning (mom. 6) 14
6. Påföljd för snatteri (mom. 7) 14
7. Snatteriregister (mom. 8) 15
8. Förtursmål (mom. 9) 15