Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Anf. 124 Leonid Yurkovskiy (SD)

Herr talman! Vi ska debattera ANDTS, och som ni förstår ryms många ämnen inom denna förkortning och i betänkandet. Låt mig därför börja med någonting positivt, nämligen Socialstyrelsens framtidsprognos som vi nåddes av i går. Den visar att lungcancerfallen bland kvinnor, som tidigare har ökat under en väldigt lång tid, nu förväntas vända nedåt för varje år. Enligt prognosen förväntas även risken att dö i lungcancer minska.

Detta nämner jag såklart med anledning av tobaksdelen i betänkandet. Det finns förstås flera anledningar till att Sverige nästan är rökfritt, eller till och med redan är rökfritt enligt WHO:s standard, och till att vi har bland de lägsta lungcancernivåerna i hela världen. Det beror dels på att vi har legat i framkant vad gäller att sprida information om riskerna och begränsa produkterna – här kan vi tänka på reklamen och uteserveringarna – dels på att ett inte hälsosamt men betydligt mindre skadligt alternativ har funnits tillgängligt och varit populärt. Mig veterligen finns det inget parti i den här församlingen som vill förbjuda tobak och nikotin för vuxna människor, och så länge det är fallet vill vi inte se någon politik som skulle försvåra för människor att göra ett mindre skadligt val.

Varje år får tusentals människor cancer till följd av rökning. Det är bland det värsta man kan få. Många dör. Mig veterligen finns det inga snusrelaterade dödsfall. Detta är också väldigt viktigt att ta med sig när man utvärderar den här politiken. Samtidigt ser vi ett klart problem i att fler unga börjar bruka nikotinprodukter. Vi vill förstås att färre överlag ska bruka nikotinprodukter, men det ska inte ske på bekostnad av ökad rökning.

Det som gäller de unga får vi såklart inte ignorera, och det är heller inget som mitt parti förnekar. Men vi måste hitta sätt att jobba med båda målgrupperna samtidigt, alltså både mot de vuxna som har full rätt att bruka de här nikotinprodukterna och välja ett mindre skadligt alternativ och mot de unga som inte ska bruka de här produkterna alls. Vi ställer oss därför positiva till tidigare förslag om langningsförbud och en nikotinfri skoltid. Vi är öppna för att se över reglerna kring marknadsföring, och vi höjer också skatten på cigaretter som är de farligaste av de här produkterna.

Herr talman! Ett annat positivt besked är att alla partier i bred enighet tillsammans har lyckats tackla den skadliga lustgasanvändningen. Från och med förra året är det 18-årsgräns som gäller, och det finns rimliga begränsningar gällande hur mycket lustgas man kan köpa åt gången. Detaljhandel med lustgas ska anmälas till Folkhälsomyndigheten. Det finns också rimliga straff på plats som kan leda till böter och fängelse om man säljer illegalt.

Jag förväntade mig såklart att vi i den här kammaren skulle vara positiva till det. Jag förväntade mig även att föräldrarna, som nu kan känna sig lite mindre oroliga för sina barn, skulle vara positiva. Men jag blev själv överraskad av bemötandet från de unga och deras reaktion på den nya lagen, herr talman. Även de tycker nämligen att det här är bra, och förhoppningsvis kan dessa ungdomar nu också känna sig lite tryggare när de går på fest.

Herr talman! När det gäller de tyngre delarna av narkotikapolitiken vill vi att regeringen gör en grundläggande översyn av såväl tidigare som nuvarande politik. Vi menar att framtidens narkotikapolitik ska baseras på den senaste forskningen mer än enbart på politisk vilja. Vi uppmanar regeringen att agera utifrån Narkotikautredningens uppmaningar. Sverigedemokraterna tillstyrker i synnerhet de förslag på åtgärder som syftar till förebyggande arbete, skademinimering och sammanställning av aktuell vetenskap.

Viss koppling till detta har Samsjuklighetsutredningen. Redan i Tidöavtalet står det att beroendevården ska stärkas, och regeringen har aviserat att man avser att gå vidare med ett lagstiftningsarbete utifrån Samsjuklighetsutredningen. Det är inget nytt i sig. Tanken var att reformerna skulle rullas fram under en femårsperiod efter det att det här aviserades. Man måste ändå anse att leveransfasen börjar närma sig nu. Man får såklart inte hasta fram någonting, men varje försening påverkar människors liv. Vi sverigedemokrater är mycket angelägna om att det här kommer på plats så snart som möjligt.

Fru talman! Något mer lättsamma är frågorna om serveringstillstånd och gårdsförsäljning. Förra året pratade vi om gårdsförsäljning. Vi sverigedemokrater var positiva, med några mindre reservationer beträffande begränsningarna.

En enligt mig betydligt lättare fråga är den om serveringstillståndet, som nu är ute på remiss. Som folkhälsopolitiker förordar jag såklart att man dricker så lite alkohol som möjligt. Men det är ändå positivt att vi ser ett kulturellt skifte från fokus på berusning till fokus på smak, upplevelse, hantverk, umgänge och så vidare. Vår ståndpunkt är att ingen vinner på att serveringsställen måste erbjuda tråkig mat i samband med alkoholservering. Sverigedemokraterna välkomnar därför regelförenklingar på området. Det är lite som med nikotinet. Vi är överens om att man ska få konsumera alkohol på uteserveringar. Så länge vi är det borde det inte finnas onödigt krångel som bara försämrar upplevelsen för alla inblandade.

Fru talman! Hur trevligt det än kan vara med uteserveringar och gårdsförsäljning kvarstår faktum att alkohol är bland de farligaste lagliga substanserna avsedda för mänsklig konsumtion. Listan över alkoholens skadeverkningar är omfattande. Det är angeläget att vi inom folkhälsopolitiken upplyser om detta och försöker minska den totala konsumtionen i Sverige. Här tror jag att vi är överens.

Något konkret som vi sverigedemokrater vill lyfta fram är att det i dag råder en diskrepans mellan varningstexter på förpackningar mellan exempelvis alkoholprodukter och tobaksprodukter. Införandet av varningstexter har visat sig vara en väldigt tydlig och ganska kostnadseffektiv form av hälsoinformation och en insats som minskar bruket. Den positiva effekten har också fastställts internationellt.

Med hänsyn till alkoholens skadeverkan finns det anledning att överväga ett mer enhetligt förhållningssätt till varningstexter. Sverigedemokraterna anser att regeringen bör utreda de potentiella effekterna av att implementera krav om hälsoriskupplysning på alkoholprodukter. Det kommer vi att driva internt inom rådande regeringssamarbete.

Anf. 125 Karin Sundin (S)

Fru talman! Jag hörde ledamoten lyfta fram att snuset skulle vara mindre skadligt och att han inte har hört att någon har dött till följd av snusning. Jag vill framhålla att forskningen tydligt visar att snus ökar risken för typ 2-diabetes och cancer. Snus är även dåligt för blodkärlens funktion. Det höjer pulsen och blodtrycket, vilket i förlängningen kan leda till hjärt-kärlsjukdomar. Nikotin är farligt vid graviditet eftersom det påverkar tillströmningen till fostret. Det ökar risken för tidig förlossning och spädbarnsdöd.

Vi vet att alla dessa sjukdomar i förlängningen leder till ökad risk för tidig död. Jag undrar hur ledamoten ser på den tydliga bilden av snusets skadeverkningar.

Anf. 126 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Vi kanske behöver anordna ett gemensamt kunskapsseminarium för våra partier. Det kanske hade varit bra.

Jag är medveten om snusets – primärt nikotinets – effekt på hjärta och kärl och riskerna under graviditet, men att nikotin i sig skulle vara cancerframkallande är mig veterligen inte belagt. Vår poäng från Sverigedemokraterna är att det finns skillnader i riskerna med och skadegraderna hos de olika nikotinprodukterna – främst mellan tobak som röks och det enligt oss mindre skadliga alternativet snus.

Vi ser ett tydligt samband. Sverige har som sagt legat i framkant med diverse restriktiva åtgärder, men vi är inte ensamma om det. Det finns andra länder som jobbar på det sättet också, men unikt för Sverige är snusets status som nikotinprodukt. Det är en bidragande faktor till att färre dör i lungcancer i Sverige.

Anf. 127 Karin Sundin (S)

Fru talman! Jag skulle gärna se den forskning som stöder ledamotens teori om att snuset har bidragit till att dödligheten i lungcancer minskar. Sanningen är ju att tobaksrökningen har gått ned, men frågan om snuset ligger bakom eller inte återstår att besvara.

Jag kan inte annat än konstatera att företrädarna för Tidöpartierna allt som oftast låter som ett eko från tobaksindustrin i sin iver att framhålla att snusande är mindre skadligt än att röka. Frågan är varför man ska jämföra det ena med det andra. Även om det inte har gjorts lika många forskningsstudier på snus – och i synnerhet inte på vitt snus – som på cigaretter vet vi att nikotinet är skadligt för hälsan.

Vi vet att det bästa alternativet till att röka eller snusa tobak är att inte röka eller snusa. Man ska inte ersätta ett beroendeframkallande medel med ett annat. De enda som tjänar på att fler använder och blir beroende av vitt eller brunt snus är de som säljer snus.

Anf. 128 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Jag uppfattade inte riktigt någon följdfråga, men jag tackar ändå för möjligheten att vidareutveckla resonemanget.

Man ska jämföra de olika nikotinprodukterna för att de är olika skadliga, precis som jag sa. Alla partier i riksdagen är överens om att nikotinprodukter ska vara lagligt.

Det är lagligt för vuxna att bruka nikotinprodukter. Då blir följdfrågan: Vilka nikotinprodukter ska de bruka, de som nu vill göra det? Det är såklart bättre om ingen gör det alls. De som inte brukar någon nikotinprodukt ska helst inte börja. Men för de människor som väljer att bruka nikotinprodukter, som redan gör det eller väljer att göra det i framtiden, ska det finnas ett mindre skadligt alternativ.

Det är helt enkelt så att med snus inhalerar personen ingen rök, med allt vad det innebär. Det är den stora skillnaden. Visst kan man bli något slags multinikotinist, men i regel finns det en total dos som en person konsumerar. Konsumerar man sitt nikotin genom snuset tränger det undan att man konsumerar ytterligare nikotin genom rökning. Det är därför det här är bra ur folkhälsosynpunkt.

Anf. 129 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten lyfte fram att man ska lyssna på forskningen när det gäller narkotikapolitiken. Det gör mig lite glad så här sent på eftermiddagen.

En annan fråga jag tänkte ta upp är tobaksindustrins enorma impact på oss. Jag har fått väldigt många inbjudningar om att gå på diverse saker med dem. Men det gör jag inte, för det är med tobaksindustrin precis som med alkoholindustrin; jag går inte på deras event och så vidare heller.

Men jag undrar en sak. Från tobaksindustrins sida är man oerhört duktig på att kränga saker – det har man alltid varit. Nu röker vi väldigt mycket mindre, vilket förstås är superbra, men det finns andra produkter man vill langa in, och langa ut.

Det handlar exempelvis om snuset, som Karin Sundin nämnde – jag kommer att prata om det vita snuset. Man har fångat upp en stor ungdomsgrupp genom tillsatser i det här tobaksfria snuset. Det är smaker som hallon och blåbär. Jag vet inte riktigt, men jag har sett listan över kul smaker. Det kanske inte riktigt är vuxensmaker, utan detta är, anser jag, riktat till barn och unga så att de ska bli lite sugna. Vad det leder till har man faktiskt noll koll på.

Jag undrar: Ska vi inte göra något åt detta? Ska vi verkligen ha smaker på det här tobaksfria snuset? Är det bra?

Anf. 130 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten, för en angelägen fråga!

Först vill jag kommentera detta med vuxensmaker. Jag är inte säker på att det finns vuxen- och barnsmaker när det gäller vare sig godis eller nikotinprodukter. Men jag förstår givetvis vad ledamoten är ute efter: att tobaksbolagen specifikt anpassar sin produkt för att den ska tilltala barn och unga. Det är i alla fall tesen – det begriper jag.

Mitt svar på detta är att vi, så länge vi är överens om att vuxna ska få bruka nikotinprodukter, måste fråga oss vilka produkter de ska få bruka. Ska det vara lagligt att bruka nikotinprodukter men bara om de smakar illa? Det är för mig inte det bästa sättet att resonera kring detta. Är man okej med att vuxna får bruka nikotinprodukter ska det finnas alternativ och – återigen – alternativ som lockar bort från rökning.

Den rätta frågan, fru talman och ledamoten, är enligt mig hur vi stoppar de unga från att konsumera dessa produkter. Det är det som är problemet. När det gäller den statistik som visar att fler unga brukar snus handlar det om unga som inte ens ska kunna köpa snus till att börja med. Följdfrågorna blir alltså: Hur kan vi skärpa kontrollerna på försäljningsställena? Hur kan vi stoppa langningen? Hur kan vi åstadkomma en nikotinfri skoltid? De frågorna besvarar jag gärna tillsammans med övriga partier.

Anf. 131 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Det är väldigt lätt att se hur tobaksindustrin vänder sig till olika grupperingar. När snus nu av vissa partier framställs nästan som en hälsoprodukt – det låter som att man skulle kunna gå till apoteket och köpa snus för att det är så himla bra – blir jag lite tveksam. Då har man köpt in något. Man har köpt in en idé från tobaksindustrin, helt enkelt. Det blir geschwint; folk röker mindre och snusar mer. Men vad leder det till? Det blir inte alltid jättebra.

Vi vet väldigt lite om hur detta påverkar exempelvis ungdomar. Jag känner många vuxna som använder det tobaksfria snuset, men det är väldigt få av dem som springer benen av sig efter just hallonsmak. Det är väldigt inriktat mot just barn och ungdomar. Det ska man kanske fundera lite på. Vad ligger bakom det här? Vad blir nästa produkt de här barnen och ungdomarna kommer att använda sig av? Jag tänker även på till exempel vejpandet. Vad leder det till?

En annan fråga så här på slutet är att alkohol även från Sverigedemokraternas sida blir mer en näringsfråga än en folkhälsofråga. När det gäller gårdsförsäljning, serveringstillstånd och så vidare låter det inte bara från högersidan utan faktiskt också från Centerpartiet – jag återkommer till det – som att det på ett sätt är bra med alkohol. Man nämner inte konsekvenserna i form av de extremt många barn och unga som far illa i hem där det finns alkoholproblem. Det stora problemet i Sverige är ju ändå att vi har ett ganska stort alkoholmissbruk. Jag undrar hur ledamoten ser på det. Det kanske blev en lite flummig fråga, men jag hoppas att ledamoten kan svara.

Anf. 132 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Jag tycker att det är en jättebra fråga.

Jag kan börja med att bara snabbt kommentera detta med snuset. Jag håller med om att det inte på något sätt är något slags hälsoprodukt. Men frågan som kvarstår är: Hur hindrar vi de unga från att börja snusa mer? Om vi inte kommer överens om smakerna kanske vi kan se en väg framåt när det gäller marknadsföringen. Hur når man ut till ungdomarna? Hur får man dem att bli intresserade av detta till att börja med? Det är en fråga vi kanske kan gå vidare med.

När det gäller alkoholen handlar det precis som när det gäller nikotinet om ett ramverk som vi får arbeta utifrån. Ramverket innebär, återigen, att alla partier är överens om att man ska få konsumera alkohol. Man ska få göra det på uteserveringarna, och man ska få göra det hemma.

Då blir återigen följdfrågan: Utifrån detta ramverk, vilka regler är rimliga? Blir det på något sätt bättre av att det ställe man går till för att dricka en öl tvingas servera mat, till exempel? Det handlar ofta om mat lagad utan kärlek. Det kanske av den anledningen till och med blir en sämre upplevelse än om ölen skulle serveras utan mat. Detta är frågan.

Ska man tackla alkoholproblematiken? Ja, det anser Sverigedemokraterna att man ska göra. Men ska man göra det genom att försämra för näringsidkare eller restauranger när de helt enligt lagen ska servera alkohol, som vi är överens om att de ska få göra? Då är svaret från oss nej.

Anf. 133 Nils Seye Larsen (MP)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men jag blev lite sugen på att vara med i tobaksdebatten. Några andra kommer också att lyfta detta.

Jag vill börja med att vara ärlig, för jag har sagt att man ska vara det. Jag är själv tyvärr en av dem som är snusberoende. Jag har försökt sluta, men det har inte gått särskilt bra – på tal om beroendeproblematik.

Med detta sagt har jag bara tre korta frågor jag vill ha svar på.

Den första fråga jag har är: Vi är alla överens om att minska tobaksanvändningen när det gäller rökning, men anser ledamoten och Sverigedemokraterna att målet med vår politik bör vara att också minska snusanvändningen i samhället, alltså att minska nikotinanvändningen totalt sett?

Den andra frågan är om ledamoten anser att vi bör införa ett högre gränsvärde för nikotinhalten, i synnerhet i de vita snusprodukterna.

Den tredje fråga jag har är: Vad var målet med att sänka snusskatten?

Anf. 134 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågorna!

Jag kan också som en personlig upplysning berätta att jag lyckligtvis inte är nikotinberoende, men jag blir inte attraherad av de här smakerna. Då har jag fått in det argumentet också.

Så till de tre frågorna, först frågan om vi vill minska nikotinanvändningen totalt sett. Svaret är att vi primärt vill minska den nikotinanvändning som är mest skadlig, vilket är rökningen. Utöver det har vi ett nytt tobakspolitiskt mål, nämligen att minska skadorna av nikotinet. I den mån till exempel tobaksfritt, vitt snus är skadligt vill vi minska även de skadorna. Men skillnaden mellan hur vi tycker i dag och hur man tyckte tidigare är att vi väger dessa mot varandra, hämtar in kunskap och tittar på vad skillnaderna mellan produkterna är och hur mycket man kan skademinimera.

Detta är intressant, för Miljöpartiet och även Socialdemokraterna, tror jag, förordar skademinimeringsperspektiv i andra delar av betänkandet, till exempel när det gäller narkotika. Jag välkomnar ledamoten att applicera samma logik på det här området.

När det gäller gränsvärdet finns det ett föreslaget värde från den så kallade Askersjöutredningen på tolv milligram per gram. Vi är inte emot ett tak i sig, men frågan är var det ska ligga. Vi föreslår att det läggs lite högre än vad som föreslagits, dels baserat på att det redan finns snus som överstiger det värdet, dels för att gränsvärdet uttrycks i milligram per gram, vilket enligt oss är fel mått att använda. Det borde uttryckas i milligram per portion för att undvika att man bara ändrar storleken på portionerna eller att användarna tar fler portioner.

När det gäller skatten handlar det om en skatteväxling för folkhälsan, kan man säga. Meningen med skatten är just att det ska vara lättare att välja snuset framför cigaretterna, inte framför att avstå helt.

Anf. 135 Nils Seye Larsen (MP)

Fru talman! Vi kan börja med det sista. Vi har redan i dag en väldigt låg andel rökare. Den stora nikotinanvändningen i Sverige utgörs av snuset. Sänkningen av snusskatten torde rimligtvis i det stora hela leda till fler nikotinanvändare. Framför allt är det en belöning för oss som har denna ohälsosamma vana. Jag skulle inte ha något emot att inte få denna skattesänkning.

Låt mig också säga att gränsvärdena ändå är viktiga. Det är egentligen vansinnigt att vi här i Sverige kan sälja nikotinprodukter med upp till 50 milligrams nikotinvärde. Det är skadligt till den grad att det blev storskandal i Frankrike när sådana produkter smugglades in. Ungdomar blev medvetslösa här och var. Man bestämde sig för att förbjuda det rakt av.

Faktum är att Frankrike är ett intressant exempel när det gäller att minska rökningen. Man har framgångsrikt jobbat med det. Cigaretter är till och med dyrare i Frankrike än här i Sverige. Man har fått ned siffrorna till en rekordlåg nivå. Den utvecklingen fortsätter väldigt starkt, och man har inte behövt ersätta cigaretterna med någon annan nikotinprodukt.

Jag fick nog inget riktigt svar på om ni skulle vilja minska hela nikotinanvändandet, inklusive snuset.

Avslutningsvis: Det är också vice versa. Vi ser gärna att ni tittar skademinimering när det gäller narkotika. Men man ska tillägga att målet med den politik vi för när det gäller narkotika ju är att folk ska kunna minska och så småningom göra sig fria från dessa missbruksproblem. Det handlar alltså inte om att bara minska skadeverkningarna. Det finns ett mål i det hela, bara så att jag är tydlig med det.

Christofer Bergenblock (C)

Anf. 136 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Tack, Nils Seye Larsen, för många intressanta synpunkter och kommentarer! Jag vill börja med att säga att vi är helt överens om till exempel detta med portioner med 50 milligram per portion. Det är ju helt galet, och där är vi överens.

Men var ska då gränsen ligga? Sverigedemokraterna vill ju att gränsen ska ligga på en nivå som ändå är normal för en normal brukare, kanske en brukare som till och med gillar lite starkare snus. Man ska inte behöva ha två portioner i munnen av den anledningen. Det kan handla om en fullvuxen man som har snusat länge och gjort ett välavvägt beslut genom åren, förhoppningsvis. Där ska man inte krångla till det – förutsatt, naturligtvis, att vi är överens om att man ska få snusa.

Skatten på snus sänks ju inte, utan den indexeras upp, men vi höjer skatten extra för cigaretter. Vi ska alltså inte göra snuset billigare och billigare, så att det till sist blir gratis och så många som möjligt snusar. Poängen är ju – och den knyter an också till ledamotens huvudfråga – att vi vill minska nikotinbruket, men inte på bekostnad av ökad rökning. Det är därför politiken ser ut som den gör. Det handlar om att styra bort rökarna, för rökning är enligt oss det överlägset farligaste.

Anf. 137 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Tack, ledamoten Leonid Yurkovskiy, för anförandet!

En av de delar som ledamoten tog upp handlade om den svenska narkotikapolitiken. Jag noterar att ledamoten nämner att det är viktigt att vi nu tar nästa steg i den politiken och går från det nuvarande perspektivet till ett perspektiv som handlar om skadereducering och skademinimering för dem som har ett skadligt bruk av narkotika.

Detta är frågor som tas upp både i Samsjuklighetsutredningen från januari 2023 och i Narkotikautredningen från oktober samma år. Där lägger man fram en lång rad förslag. Det har också skett saker under mandatperioden, och det absolut viktigaste har varit att naloxon nu går att kvittera ut på apotek. Bara detta har bidragit till en minskad dödlighet.

Men vi har en hög narkotikarelaterad dödlighet i Sverige jämfört med många andra länder. Många av de förslag som behöver genomföras finns i de två utredningar jag nämnde. Från oppositionens sida drev vi på hårt för att få regeringen att över huvud taget ta tag i Samsjuklighetsutredningen, som nu håller på att så sakteliga implementeras under flera års tid. Narkotikautredningens förslag har vi dock inte sett skymten av.

Min fråga är därför: Var står de övriga partier som Sverigedemokraterna samarbetar med i den här frågan? Och får Sverigedemokraterna något genomslag för den politik som de pratar om här, alltså med skadereducering och skademinimering i fokus?

Christofer Bergenblock (C)

Anf. 138 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för den viktiga frågan! Här verkar vi vara tämligen överens. Jag tror också att vi är överens över blockgränserna här också.

Jag var ju tydlig i mitt anförande om att vi skulle vilja se att fler saker nu ros i land. Vi lyfte givetvis frågan i vårt möte med departementet, men samtidigt är ju detta inte något som går att forcera fram från den här kammaren.

Vi var också positiva till delen om Naloxon. Det är ännu ett bevis på att vi är ganska enade i de här frågorna.

Jag hoppas att detta kommer att innebära att våra ståndpunkter får stärkt genomslag när propositionerna väl kommer på plats. Men jag kan tyvärr inte ge något besked om när saker kommer fram eller hur fort det kan gå.

När det gäller Samsjuklighetsutredningen fanns det en prognos om att förslagen skulle rullas fram över fem år. I år är det år då det ska börja komma konkreta förslag på vårt bord. Det ser vi fram emot.

Anf. 139 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Jag noterar att det går väldigt sakta här. Det man kan ana när det går sakta är att det inte finns någon enighet bland regeringspartierna eller samarbetspartierna om vägen framåt. Det var väl därför det tog sådan tid att över huvud taget komma fram till arbetsgruppen rörande Samsjuklighetsutredningen och implementeringen av utredningens förslag. Nu är detta ändå på gång.

Det är en oerhört viktig reform att flytta över ansvaret för de vårdande insatserna från kommunernas socialtjänst till hälso- och sjukvården i regionerna. Det är väldigt bra. Där kommer vi förstås att trycka på ytterligare, inte minst från Centerpartiets sida, för att det hela ska bli verklighet.

Men i övrigt har det ju saknats förslag ifrån Tidöpartierna. En av de saker som man hade väntat sig ett beslut om var detta med sprututbytesprogram. Nu har som väl var regionerna hunnit före där, så att det finns i alla Sveriges regioner, även om det kanske bara finns på ett enda ställe i många regioner.

En annan sak som man borde utreda och titta mer på är möjligheten till differentierade påföljder för den som brukar narkotika. I dag är påföljden i huvudsak bötesbelopp, men personen borde egentligen få möjlighet till vård i stället.

En annan sak som man borde titta på är brukarrum. Det tas inte upp i Narkotikautredningen, men det skulle ändå vara intressant att höra var Sverigedemokraterna står i den frågan. Där ser vi positiva exempel från våra närmaste grannländer, där vi ser att det medför minskade skador och minskad dödlighet av narkotika.

Anf. 140 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Låt mig börja med frågan om brukarrum. Som ledamoten är inne på är det ett förslag i Narkotikautredningen där utredarna själva menar att ytterligare utredning krävs. Av den anledningen tar Sverigedemokraterna inte ställning i frågan än, men vi följer givetvis utvecklingen och observerar hur det funkar på annat håll. Vi återkommer gärna till frågan när det blir aktuellt.

Prioriteringen borde vara att implementera de befintliga och färdigutredda delarna av Narkotikautredningen.

Precis som ledamoten säger är det mycket som vilar på regionerna. Det är positivt att man tar sitt ansvar där, men Sverigedemokraterna vill generellt se ett större statligt ansvar. Där har vi ännu inte riktigt fått genomslag än.

När det gäller Tidöregeringsunderlaget vill jag säga att jag inte har upplevt någon som helst oenighet. Läser man betänkandet märker man också att alla våra partier är tämligen överens om riktningen. Jag tvivlar alltså starkt på att något sådant skulle ligga till grund.

Det är väldigt mycket arbete som ligger på Socialdepartementets bord, och jag tror att det är den enkla förklaringen. Det är väldigt många reformer som ska genomföras på relativt kort tid, en mandatperiod.

Anf. 141 Karin Sundin (S)

Fru talman! Debatten handlar om folkhälsa. Det är en debatt som behövs, för Sverige har långt kvar till att vara ett samhälle där alla har den bästa möjliga hälsan. Men det är en debatt som har kommit att handla om annat än just folkhälsa; den handlar alltmer om det som är bra för företagen, bra för bryggerierna och bra för besöksnäringen och om vad som är trevligt.

Jag tänker att vi i den här debatten behöver hålla fokus på det som är dagens kärnfråga, det vill säga hur vi på politisk väg bäst skyddar vår befolkning, och framför allt våra barn och ungdomar, från de skador som kan uppstå när man använder alkohol, narkotika och tobak.

Vi rör oss, trots det man ibland hör, på ett relativt väl beforskat område. Vi vet att det finns tydliga samband mellan alkohol och allvarliga sjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och depressioner. Det är sjukdomar som innebär ett stort lidande för dem som drabbas och stora kostnader för samhället.

Vi vet att närstående, inte minst barnen, drabbas negativt när någon dricker. Hur vi än räknar är det flera hundra tusen svenska barn som växer upp i hem med alkoholmissbruk. Vi vet också att alkoholkonsumtionen ökar förekomsten av våld i nära relation.

Eftersom vi vet allt det här finns det all anledning för Sverige att fortsätta ha en restriktiv hållning till alkohol. Vi ska fortsätta att använda de verktyg som forskningen har lärt oss fungerar. Vi ska begränsa tillgången till alkohol genom åldersgränser och tydliga regler för servering och försäljning. Vi ska värna Systembolagets detaljhandelsmonopol och folkhälsouppdrag.

Som socialdemokrat tycker jag inte att enskilda företags intressen eller besöksnäringens behov ska väga tyngre än folkhälsan i alkoholpolitiken. Det gäller i frågan om gårdsförsäljning. Det gäller i frågan om att ta bort kravet på matservering på krogen. Det gäller kravet på att det ska finnas sittplatser till gästerna där det serveras alkohol.

Jag förvånas över hur vi de senaste åren har sett en ren svartmålning från branschorganisationer och från Tidöregeringens partier om hur en restriktiv alkohollagstiftning gör Sverige till ett tråkigt land. Det talas om hur fantastiskt trevligt det kommer att bli när Stockholms mest framstående krögare får möjlighet att öppna lyxiga cocktailbarer.

Vi socialdemokrater tror inte att det blir riktigt så fantastiskt eftersom samma lagstiftning kommer att tillämpas överallt. Det blir inte självklart trevligare när pizzerian på torget i Småköping får servera alkohol utan att behöva servera någon pizza, och det är svårt att se på vilket sätt det skulle gynna folkhälsan.

Vi socialdemokrater beklagar att den alkoholpolitiska debatten alltmer fokuserar på förutsättningarna för dem som vill göra vinst på alkohol och allt mindre på alkoholens skadeverkningar.

Fru talman! Jag ska nu prata om nikotin och tobak. Vi vet med all säkerhet att tobaksrökning är en av de största riskfaktorerna för sjukdom och tidig död. Sett över tid har det skett en positiv utveckling, och andelen som röker dagligen har minskat kraftigt i Sverige. Men vi har de senaste åren också åter sett en oroande ökning bland ungdomar i årskurs 2 på gymnasiet. Det är samma grupp som man nu säger slutar röka eftersom de använder vitt snus. Sanningen är att de unga svenskarna inte har rökt på många år, men nu ökar rökningen i denna åldersgrupp på gymnasiet.

De senaste åren har vi sett en kraftig ökning av e-cigaretter och vitt snus. Det är det vi kallar tobaksfria nikotinprodukter, även om nikotinet i regel kommer från just tobak. Ökningen sker framför allt bland ungdomar.

Eftersom det här är relativt nya produkter finns det inte samma forskning om de långsiktiga effekterna som det finns när det gäller andra tobaksprodukter, som ju har använts under väldigt lång tid. Men vi vet att det inte finns någonting som talar för att det här skulle vara hälsosamt.

Nikotin i sig är ett akuttoxiskt och starkt beroendeframkallande ämne. Vi vet att nikotin är dåligt för blodkärlens funktion. Vi vet att det höjer pulsen och blodtrycket, vilket i förlängningen ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Vi vet att nikotin är skadligt vid graviditet eftersom det minskar blodflödet och syretillförseln till fostret. Vi vet att det ökar risken för missfall, för tidig födsel och för plötslig spädbarnsdöd. Det här är fakta.

Vi vet att det har kommit flera larmrapporter om att vitt snus kan ge allvarliga skador i munnen och inflammation i tandköttet. Vi har hört, också här i debatten i dag, hur svårt det är att sluta snusa. Vi vet att samtalen till Sluta-röka-linjen från snusare som ber om professionell hjälp för att sluta snusa har ökat kraftigt.

Som lagstiftare med ansvar för folkhälsan och därmed ansvar för barns och ungas uppväxtvillkor menar vi socialdemokrater att vi borde följa försiktighetsprincipen. Vi borde göra allt vi kan för att förhindra användningen av vitt snus bland barn och ungdomar. Vi borde införa nikotinfri skoltid. Vi borde förbjuda smaktillsatser som lockar unga att prova, och vi borde sätta en gräns för hur mycket nikotin vitt snus får innehålla.

Fru talman! Jag ska säga några ord om narkotikapolitiken. Vi ser med stor oro på hur narkotikabruket breder ut sig i samhället och hur det i vissa kretsar tycks vara mer accepterat än i andra.

Vi vet på samma sätt att personer som brukar narkotika har ökad risk för att utveckla allvarlig psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Vi vet att Sverige har en hög narkotikarelaterad dödlighet till följd av både överdoser och suicid. Vi vet också att narkotikahandeln göder den organiserade brottsligheten och därmed undergräver säkerheten och tryggheten för alla i samhället. Det är ett stort folkhälsopolitiskt problem.

Vi socialdemokrater är emot alla förslag om att legalisera eller avkriminalisera narkotika. Det finns, tack och lov, en bred enighet om detta. Men vi är också otåliga, för vi behöver bli betydligt bättre på att motverka narkotikaanvändningen, och vi behöver bli betydligt bättre på att hjälpa dem som är narkotikaberoende.

Det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som tillsatte Samsjuklighetsutredningen och Narkotikautredningen, som de kallas. Båda utredningarna presenterades 2023, och de mottogs väl. Men tre år senare är vi fortfarande långt ifrån några stora reformer för vård och behandling av personer med narkotikamissbruk och samsjuklighet.

Var är politiken i det här? Vi har hört att det är en kort tid, men det har alltså gått tre år. Regeringen har tillsatt en särskild samsjuklighetsdelegation som ska ta fram en plan. Det är bra, och vi ser fram emot den delrapport som ska komma nu under våren. Men delrapporter förändrar inte världen, utan det krävs politiska beslut.

Vi socialdemokrater hade önskat oss åtgärder för en bättre och mer likvärdig tillgång till vård och behandling i hela landet. Vi hade önskat oss tydligare insatser för ett snabbare stopp för nya substanser, och vi hade önskat att man enligt Narkotikautredningens förslag skulle utreda frågan om brukarrum, för att nämna några saker.

Med allt detta sagt, fru talman, vill jag avrunda med att säga att jag står bakom alla Socialdemokraternas yrkanden, men i sammanhanget vill jag yrka bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 142 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för anförandet!

Jag ska inte förlänga debatten mer än nödvändigt, men det är några frågor som jag gärna vill klargöra lite grann.

Låt oss börja med Socialdemokraternas reservation, som delvis berör ett nikotintak för snus och vitt snus. Som jag ser det i reservationen går man rakt av på Askersjöutredningens förslag. Jag problematiserade ju i mitt tidigare replikskifte att tolv milligram kan vara tämligen lågt, inte minst när det är per gram, liksom just detta att man sätter en gräns med milligram per gram.

Jag vill bara höra om Socialdemokraterna tycker att detta är helt genomtänkt. Vill man begränsa intaget per gång borde man ju sätta en gräns utifrån milligram per portion.

Jag undrar också hur man ser på risken att folk bara tar fler portioner åt gången med det här förslaget.

Anf. 143 Karin Sundin (S)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Vi anser att det är helt orimligt att Sverige i dag har en närapå oreglerad marknad för så kallade tobaksfria nikotinprodukter. Detta är produkter som innehåller nikotin utvunnen ur tobak och som i stora delar har samma effekter på kroppen som tobaksprodukter.

Vi tycker därför att det är rimligt att jämställa nikotinhalten i brunt snus med nikotinhalten i vitt snus. Det är inte rimligt att det vita snuset faller under livsmedelslagstiftningen. Det vill vi ändra på.

När det gäller huruvida det ska vara nödvändigt att använda flera påsar vitt snus är mitt svar att vår uppgift som lagstiftare är att se till att begränsa skadeverkningarna av dessa produkter. Vår målsättning är att folk inte ska använda någon nikotinpåse alls. Det är nämligen det bästa för folkhälsan. Det finns ingenting som talar för att dessa produkter på något sätt skulle vara hälsosamma, så vårt mål är att ingen ska lägga en prilla under läppen.

Anf. 144 Leonid Yurkovskiy (SD)

Fru talman! Jag tackar så mycket för klargörandet.

Vi håller med om att det ska finnas något slags tak för detta. Det kan inte vara hur högt som helst. Men då tolkar jag det som att Socialdemokraterna ändå är okej med att det ska vara just tolv milligram per gram, som man skriver i sin reservation. Det beskedet får man gärna ge klart och tydligt även till sina snusande väljare.

Det jag blir nästan förvånad över är att man inte föreslår att förbjuda nikotinprodukter rakt av. Så som jag hör argumentationen från ledamoten är ju den enda rimliga slutsatsen att bara förbjuda nikotinprodukter rakt av. Jag skulle faktiskt vilja veta varför Socialdemokraterna inte föreslår det, om man nu tycker att detta är prioriteringen här – inte att skademinimera så att folk ska bli så lite skadade som möjligt, kanske gå över från rökning till snusning. Målet är att så få som möjligt ska snusa. Man ska inte få göra det med en god smak. Vi ska ha nikotintak. Varför inte bara förbjuda det rakt av?

Jag har också en annan fråga. Man beskriver att den här sortens begränsningar och smakförbud ska rädda ungdomarna, som snusar i hög utsträckning. Sverigedemokraterna håller med om att det är ett problem att fler unga snusar. Vi menar att man ska hindra dem att få tag i snuset, till att börja med. Men vi ser också att det nästan är en större andel i den åldern som dricker alkohol, som är betydligt skadligare. Alkohol är det också åldersgräns och hårda regleringar på, men det får de tag i. En alarmerande andel får tag i narkotika, som är helt förbjudet i samhället.

Då menar Socialdemokraterna att nikotintak och smakförbud skulle rädda situationen. Det ställer jag mig väldigt skeptisk till.

Jag vill gärna höra Socialdemokraternas reflektion kring det jag sa just nu men också varför man inte bara förbjuder snus rakt av.

Anf. 145 Karin Sundin (S)

Fru talman! Frågan om snuset är lite svår. Vi har i Sverige under lång tid använt tobak och snus. Att göra en tydlig gränsdragning och förbjuda är svårt, men vi ser som vår uppgift att begränsa skadeverkningarna och ha ett tydligt fokus på barn och ungdomar. Därför vill vi att man ser över förutsättningarna att förbjuda smaker i vitt snus och därmed få bort dess attraktivitet.

Jag kan inte låta bli att förvånas över hur tydligt det är när företrädare för Sverigedemokraterna uttalar sig i dessa frågor att det låter som ett eko från tobaksindustrin.

Jag tar mig friheten att referera till Jan Hirsch, som är käkkirurg, övertandläkare och professor emeritus vid Uppsala universitet. Han är en av Sveriges absolut mest kunniga i frågor som rör skador till följd av tobak och nikotin. Han ställer sig frågande till varför somliga svenska politiker, precis som ledamoten just nu, är så ivriga att lyfta fram och försvara det vita snuset. I en artikel i en tidskrift från yrkesföreningen Tandvård mot tobak ställer han frågan om detta beror på okunnighet eller om man får bra betalt från tobaksindustrin.

Jag kan inte låta bli att ställa mig själv den frågan när det så tydligt, gång på gång, lyfts fram hur dessa produkter på något sätt skulle kunna vara bra för folkhälsan. Det är de inte. Därför ska vi göra vårt yttersta för att förhindra att barn och ungdomar använder dem.

Cecilia Gustafsson (M)

Anf. 146 Cecilia Gustafsson (M)

Fru talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Det är frågor som går rakt in i några av samhällets allra viktigaste uppgifter: att skydda barn och unga, att förebygga ohälsa och att skapa trygghet för människor som befinner sig i utsatta livssituationer.

För mig handlar ANDTS-politiken ytterst om ansvar – om att förebygga i tid innan problemen växer sig stora, om att ingripa när riskerna blir tydliga och om att se till att vård, stöd och tillsyn faktiskt fungerar när människor behöver samhället som mest.

För mig handlar det i grunden om vilket samhälle vi vill vara. Jag vill att vi ska ta problemen tidigt, innan de växer sig stora. Jag vill också att barn och unga alltid ska komma först, även när frågorna är komplexa och ibland politiskt obekväma.

Utskottet gör bedömningen att inriktningen i politiken ska ligga fast och att fokus nu ska ligga på genomförande av redan beslutade reformer snarare än nya tillkännagivanden. Mot den bakgrunden vill jag inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! A, N, D, T och S är var för sig fem bokstäver, men när vi sätter dem i ett sammanhang kopplat till barn, unga och förebyggande arbete får de mening och innebörd. Det är utifrån dessa fem områden som jag kommer att strukturera mitt anförande.

Fru talman! Alkoholpolitiken måste präglas av ansvar, balans och långsiktighet. Utskottet konstaterar att de grundläggande alkoholpolitiska verktygen ska ligga fast och att det i nuläget inte finns skäl för nya tillkännagivanden.

En stabil och förutsägbar alkoholpolitik har stor betydelse för folkhälsan, inte minst för barn och unga som påverkas av vuxnas alkoholkonsumtion och samhällets normer kring alkohol. Just därför gör utskottet bedömningen att flera av de motionsförslag som nu väckts inte bör bifallas. Att värna stabilitet innebär också att inte göra ryckvisa förändringar som riskerar att få oönskade effekter.

Samtidigt har regeringen redan genomfört och arbetar med vissa avgränsade och kontrollerade förändringar inom ramen för den befintliga alkoholpolitiken. Gårdsförsäljning har införts i strikt reglerad form, och regeringen har presenterat förslag om att förändra matkravet vid serveringstillstånd. Förslaget är nu ute på remiss, med inriktningen att nya regler ska kunna träda i kraft under sommaren 2026.

Detta förändrar inte alkoholpolitikens grundläggande inriktning. Tvärtom visar det att reformer kan genomföras med ordning och ansvar och utan att tumma på folkhälsomålen.

Mot den bakgrunden är utskottets slutsats tydlig: Fokus ska ligga på tillsyn, efterlevnad och trygghet, inte på nya tillkännagivanden som riskerar att underminera en sammanhållen alkoholpolitik.

Fru talman! Narkotikapolitiken är den tydligaste konfliktlinjen i betänkandet. Utskottet står fast vid målet om ett samhälle fritt från narkotika och dopning. Det är ett mål som sätter en tydlig norm, särskilt för barn och unga. Därför säger utskottet nej till motioner som vill ta politiken i en annan riktning, till exempel genom avkriminalisering av eget bruk, brukarrum och drug checking.

Avkriminalisering av eget bruk skulle försvaga möjligheten till tidiga ingripanden, inte minst när unga befinner sig i riskzon. Det riskerar att sända signaler om att samhället accepterar bruk av narkotika, trots att vi vet hur snabbt ett experimenterande kan övergå i ett beroende.

Brukarrum och så kallad drug checking beskrivs ofta som skadereducerande åtgärder. Men för oss handlar den invändningen inte om att blunda för problemen utan om vilken roll samhället ska ta. Dessa förslag riskerar att flytta fokus från att förebygga och behandla beroende till att i praktiken organisera och underlätta narkotikamissbruk. Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har dessutom pekat på att evidensen för långsiktigt minskat bruk är svag samtidigt som risken för normalisering är reell. Utskottets nej är därför ett uttryck för ansvar, inte passivitet.

Utskottet gör också bedömningen att riksdagen inte bör föregripa den pågående beredningen av Narkotikautredningen genom att redan nu ändra målformuleringen. Samtidigt är det viktigt att vara tydlig med att arbetet för att stärka vård och stöd måste fortsätta. Samsjuklighetsreformen är ett viktigt steg för människor med både beroende och psykisk ohälsa. Moderaternas linje är tydlig. Ja till vård, behandling och förebyggande arbete, men nej till åtgärder som riskerar att normalisera narkotikabruk.

Fru talman! Dopning är den ibland bortglömda bokstaven i ANDTS, men det är ett allvarligt samhällsproblem. Dopning förekommer i samma miljöer som narkotika och bidrar till den organiserade brottsligheten. Den ökar också risken för aggressivitet, våld och psykisk ohälsa, vilket gör detta till en tydlig trygghetsfråga.

I Trollhättan där jag bor arbetar vi med den nationella metoden 100 % Ren Hårdträning. Kommun, gym och polis arbetar tillsammans med tillsyn, utbildningsinsatser och narkotikasök med hund. Det visar hur det förebyggande arbetet tillsammans med kontroll och samarbete faktiskt kan fungera i praktiken.

Fru talman! Tobak och nikotin medför som vi har hört i kammaren i dag betydande hälsorisker, särskilt för barn och unga. Tidig exponering ökar risken för livslångt beroende och sämre hälsa. Riksdagen har nyligen beslutat att målformuleringen för tobaks- och nikotinpolitiken ska handla om minskade medicinska och sociala skador, inte enbart minskat bruk. Det gör att politiken bättre kan hantera de faktiska riskerna kopplade till olika produkter och leva upp till det övergripande folkhälsouppdraget.

Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motioner om nikotintak och smakförbud, inte därför att riskerna förringas utan för att politiken måste vara långsiktig och sammanhållen och bygga på hur olika styrmedel faktiskt påverkar barns och ungas beteenden. Även lagstiftningen om tobak och nikotin har nyligen skärpts, särskilt när det gäller åldersgränser, tillsyn och skyddet för just barn och unga. Fokus nu måste ligga på genomförande och efterlevnad så att skyddet för barn och unga fungerar i vardagen.

Fru talman! Spel om pengar är ett växande problem bland barn och unga. CAN:s skolundersökningar visar att riskabelt spelande ökar, särskilt bland pojkar. För många unga leder spelberoende till skuldsättning, psykisk ohälsa och problem i familjen. Och i vissa fall finns också kopplingar till kriminalitet. Utskottet föreslår inga nya tillkännagivanden, men skyddet av barn och unga måste vara centralt även här genom förebyggande arbete, ett starkt konsumentskydd och tillgång till stöd och vård för dem som drabbas.

Avslutningsvis, fru talman, säger man i detta betänkande nej till snabba kursändringar men ja till ansvar, genomförande och långsiktighet. Det är så vi skyddar barn och unga, det är så vi stärker folkhälsan och det är därför Moderaterna står bakom utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 147 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Det är ingen som vill direkt – pang på rödbetan, så att säga – ta bort kriminaliseringen, utan i stället vill man utreda. Ursäkta! Får jag tala till punkt?

Regeringen bör tillsätta en utredning av hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare och på deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet. Så lyder förslaget. Varför säger vi så? Det är inte bara vi, utan en mängd forskare, SKR och Socialstyrelsen vill titta på frågan. Har det blivit bättre sedan lagen infördes?

Man kan mäta antalet anmälda narkotikabrott, och antalet har gått upp enormt. De är nu 130 000 per år. 90 procent av de anmälda narkotikabrotten handlar om innehav av eget bruk. Det kan man fundera över.

Sedan kan man spana, precis som forskarna har gjort. Vi förlitar oss på forskningen. Är det färre öppna drogscener med den nuvarande lagstiftningen? Är det minskat bruk i befolkningen? Färre människor med problematiskt narkotikabruk och minskat vårdbehov? Hur ser läget ut? Hur ser det ut med dödsfallen? Den typen av frågor ska man utreda. Jag är för utredningar. Om en utredning visar att lagen är fantastiskt bra, att det är bra med kriminalisering – yes, då köper vi det.

Flera partier har en rädsla för att inte orka utreda. Det är tråkigt. Jag säger en gång till att vi vill utreda. Jag är förvånad över att det i så många fall är ett antal partier som är emot att utreda, när så många forskare säger något annat. SKR och myndigheterna säger något annat. Vänsterpartiet driver inte dessa frågor från källaren.

Cecilia Gustafsson (M)

Anf. 148 Cecilia Gustafsson (M)

Fru talman! Jag tackar för ledamotens reflektioner.

För Moderaterna är barn och unga alltid utgångspunkten i narkotikapolitiken. Vi vet att normer spelar roll, särskilt för unga. Att sänka samhällets ribba genom att avkriminalisera riskerar att skicka ut signaler om att narkotikabruk är acceptabelt, trots att vi vet hur snabbt man kan gå från ett experimenterande och testande till att hamna i ett beroende.

Det finns i dag inga entydiga vetenskapliga belägg för att avkriminalisering minskar narkotikabruk bland unga. Däremot vet vi att tidiga ingripanden ofta är helt avgörande för att människor ska kunna få hjälp i tid.

Anf. 149 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Då vill jag veta vilken forskning och vilka referenser ledamoten lutar sig mot. Jag kan nämna bland annat Tham och 20 000 andra forskare som menar att frågan ska utredas. Narkotikasituationen i Sverige ser inte bra ut. Varför gör den inte det?

Fru talman! Jag har en annan fråga om alkoholen. Många barn och unga växer upp med föräldrar som har ett allvarligt alkoholberoende. 20 procent av alla barn i Sverige, 430 000 barn, upplever någon gång under uppväxten att minst en förälder har ett problematiskt drickande. Hur ska man se på alkoholfrågan?

Just Moderaterna har en glättig syn på alkohol. Så här säger Moderaterna i Stockholms stad: Systembolaget ska ha öppet söndagar, och matbutiker ska få sälja öl och vin. Det är två förslag som Moderaterna i Stockholms stad tycker att regeringen ska förverkliga.

Hur ser ledamoten på den typen av utspel, det vill säga populism till varje pris? Det blir märkligt, med tanke på att det är så många barn och unga i Sverige som far illa av just alkohol. Man gör dessvärre inte speciellt mycket för barnen, och det finns inte så många självhjälpsgrupper.

Det allvarliga är glidningen hos Moderaterna i sättet att se på alkohol. Kommer Systembolaget att finnas kvar? Kommer vi att kunna köpa vin på tisdag i en vanlig Ica-affär? Jag har ingen aning när jag läser i era motioner.

Cecilia Gustafsson (M)

Anf. 150 Cecilia Gustafsson (M)

Fru talman! Jag kan inte uttala mig om vad Moderaterna i Stockholms stad säger. Men såvitt jag vet finns det inga sådana förslag på riksdagens bord om att stänga Systembolaget, ha öppet på söndagar eller sälja brännvin på Ica. Det är inget jag känner till. Om jag ensam hade fått bestämma ska vi inte heller lägga fram några sådana förslag.

Men nu är vi inte i det läget att fatta några sådana beslut, utan jag kan bara stå för vad jag tycker. Jag står bakom förslaget; jag gillar Systembolaget.

Christofer Bergenblock (C)

Anf. 151 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Vad ska politiker utgå från när man ska stifta lagar och titta på politiken? Är det forskning, evidens eller moralism? Eller är det rädslan för att väljarna ska gå bananas när vi säger något annat än hårdare tag?

Diskussionen om Sveriges narkotikapolitik har förändrats. Det är mycket tack vare att medier och myndigheter har tittat på forskningen. De har slängt bort den moralism som länge har funnits för hur vi kan se på problemen med narkotika.

Jag har jobbat med narkotikapolitik länge och var en av dem som gjorde så att sprututbyte genomfördes i Stockholm. Även då ven moralismen genom rummen. Då, ungefär 2010, sa de stora partierna: Sprututbyte kommer att innebära att fler kommer att börja knarka. Det sa de på riktigt då. Nu har det gått ett antal år, och de säger förstås inte det längre. Men vi har en narkotikapolitik som vi borde reformera och titta på.

ESO-rapporten Bruk och straff visar att dagens beroendepolitik inte motsvarar den kunskapsutveckling som skett på området eller samhällets behov. Allt fler far illa, och de metoder som används inom socialtjänst och beroendevård är inte alltid relevanta.

Dessutom har det under decennier varit väldigt stora nedskärningar i både kommuner och regioner. Många har nekats vård och stöd. Grundstenen för att möta beroende är en välutbyggd välfärd som är solidariskt finansierad och utan privata vinstintressen. Det behövs ett kraftfullt arbete mot narkotika samtidigt som beroende inte ska stigmatiseras. Det behövs boenden, avgiftning, vårdplatser och sammanhållna vårdkedjor.

Ett ofta eftersatt område är stöd i återhämtningen och integrering i samhället. För att nå dit krävs det ytterligare ett nytt mål för narkotikapolitiken. Vänsterpartiet anser att målet för den svenska narkotikapolitiken bör ändras från ett samhälle fritt från narkotika till ett samhälle med minskade skador av narkotika utifrån en restriktiv syn på narkotika. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning av hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet beroende och brukare och deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet.

Under åren 1993–2024 har antalet anmälda narkotikabrott gått från drygt 40 000 till över 130 000 per år. I dag gäller 90 procent av de anmälda narkotikabrotten innehav för eget bruk. Då kan man tänka sig att polisen kanske skulle gå högre upp i hierarkin av brottslighet, men det gör de inte.

Man kan fundera på om det har blivit bättre sedan lagen infördes, om utbudet av narkotika har minskat och om det har blivit högre priser, färre öppna drogscener, minskat bruk i befolkningen, färre människor med problematiskt narkotikabruk och minskat vårdbehov. Ser vi det?

Det har i stället gått i helt motsatt riktning. Särskilt allvarligt av alla tillgängliga mått är dödligheten. Den har nu gått ned en aning på grund av naloxon. Det är jättebra. Men vi har haft en extrem dödlighet i Sverige. Inte många i de här salarna har brytt sig jättemycket om det. Det tycker jag är lite tragiskt. Men nu har man gjort det.

Vi vill se att man tillsätter en utredning av hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare samt deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet. Jag yrkar här bifall till reservation 13.

I mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen utredningen En svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar, ofta kallad narkotikautredningen. Där har man rekommenderat regeringen att ”anta ett program för att minska dödsfall till följd av narkotika- och läkemedelsförgiftningar samt komplettera regeringens vision med en konkret målsättning om att dödligheten ska ha minskat med minst 20 procent från 2022”. Det finns också flera förslag inriktade på ungdomar.

Vi välkomnade det. Men nu undrar vi: Vad händer? När kommer det? Är detta en av de propositioner som vi ska behandla i juli? Vad kommer att hända? Det undrar vi oroligt.

Fru talman! Tobaksindustrin är duktig på att hitta nya marknader för sina produkter. Vad kan inte gå fel när tobaksfritt snus blir barnvänligt genom smaker som tilltalar just barn? Eller vill vuxna känna smaken av hallon i munnen? Jag har ingen aning.

Vänsterpartiet anser att det inte ska vara tillåtet att använda tillsatser av smakämnen som gör tobaksfritt snus attraktivt för barn, unga och icke-rökare genom en tydlig, märkbar doft eller smak av något annat än tobak.

Det tobaksfria smaksatta nikotinsnuset lanserades 2016 och är den vanligast förekommande produkten bland de tobaksfria nikotinprodukterna. Är det inte bra att ha både hängslen och livrem när man inför nya saker och att fundera på vad vi ska göra med det? Är det här bra? Det är kanske inte bara bra.

Tobaksindustrin går efter pengar. Det är inte något slags folkhälsoinstitut. De vill tjäna pengar, och det gör de fortsatt på den typen av produkter.

Fru talman! Det finns i dag en glättigare syn på alkohol bland politiker i riksdagen. I en del motioner går det att avläsa att man ifrågasätter monopolet, alltså Systembolaget.

Väldigt få talar om barn till alkoholberoende. I Sverige är det 330 000 personer som har ett alkoholberoende. Drygt 20 procent av alla barn i Sverige, alltså 430 000 barn, upplever någon gång under uppväxten att minst en förälder har alkoholproblem. Det är mycket. Det är alltså inte ovanligt att växa upp med föräldrar som har alkoholproblem. De barnen far väldigt illa.

Det här är just folkhälsofrågor. Men ibland tenderar frågan om alkohol att bli en näringsfråga. Vi pratar inte så mycket om problematik. Det är mer hej och hå, vad kul! Det finns helt enkelt väldigt lite konsekvenstänk, vilket jag skulle vilja se.

Jag återkopplar också här till Moderaterna i Stockholm, som vill att Systembolaget ska ha öppet på söndagar och att matbutiker ska få sälja öl och vin. De förslagen kunde vi se för ungefär ett halvår sedan. Jag tycker att Centerpartiet också har en tendens att ibland glida iväg i de här frågorna och se det mer utifrån ett näringsperspektiv i stället för ett folkhälsoperspektiv. Det funderar jag på ibland under sådana här kulna vinterdagar.

Dan Hovskär (KD)

Anf. 152 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Kristdemokraterna står för en solidarisk, folkhälsobaserad och restriktiv alkohol- och narkotikapolitik. Alla människor ska kunna växa upp och leva utan att skadas av eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopning, tobak, nikotin eller spel om pengar. Därför värnar vi Systembolagets monopol och en aktiv prispolitik, för att förebygga skador och sociala konsekvenser.

Kristdemokraterna utgår från människovärdet, familjen och gemenskapen. Det är i trygga sammanhang i hemmet, i föreningslivet och i civilsamhället som det förebyggande arbetet får verklig kraft.

Fru talman! Regeringen har gett nio myndigheter i uppdrag att ta fram en gemensam nationell plan för en bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete. Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten leder arbetet, som ska redovisas den 1 juni 2026. För detta arbete har regeringen avsatt 18 miljoner kronor.

För oss kristdemokrater är barn och unga en särskilt prioriterad grupp i ANDTS-arbetet. Utvecklingen visar både en ljus och en mörk bild. Alkoholkonsumtionen minskar, liksom den dagliga rökningen och riskkonsumtionen. Samtidigt ser vi en oroande utveckling när det gäller narkotika och särskilt nikotinprodukter. Användningen av snus, inklusive vitt snus, och e-cigaretter har ökat kraftigt, inte minst bland unga. Målet om ett rökfritt Sverige nås i vissa grupper, men långt ifrån alla.

Alkohol kan vara en källa till glädje och social gemenskap, men vi får inte blunda för de omfattande ekonomiska konsekvenserna av skador relaterade till ANDTS-bruk för både individen och samhället i stort. Kostnaderna omfattar såväl vård, rättsväsen och sociala insatser som produktionsbortfall, vilket flera myndigheter har pekat på som ett starkt skäl att satsa på förebyggande arbete.

Fru talman! Den narkotikarelaterade dödligheten ligger fortsatt på en hög nivå, även om den minskat sedan 2015. Under 2024 avled 725 personer till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar – en minskning jämfört med året innan. Minskningen gäller främst oavsiktliga överdoser och män. De narkotikarelaterade suiciden har däremot ökat.

Kristdemokraterna och regeringen har vidtagit flera viktiga åtgärder.

På initiativ av socialminister Jakob Forssmed blev naloxon som nässprej receptfritt under 2024. Det räddar liv vid opioidöverdoser. Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten arbetar nu med att sprida kunskap och säkerställa jämlik användning.

Läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO, är en del i arbetet. Rätt utformad, med både medicinsk behandling och psykosocialt stöd, minskar den återfall, smittspridning och dödlighet. Men det finns också flera andra behandlingsmetoder för att stödja människor i beroendeproblematik och deras familjer. Det kan ske genom rehabilitering och förebyggande insatser, även ihop med civilsamhället.

I budgeten för 2026 avsätts 50 miljoner kronor till förberedelser inför den kommande samsjuklighetsreformen. För åren 2027–2031 planeras 400 miljoner kronor per år till regioner och kommuner. Reformen innebär att regionernas ansvar för beroendevården ska stärkas och att ansvarsfördelningen mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska tydliggöras.

Regionerna har ansvaret för all behandling av personer med skadligt bruk eller beroende. Ansvaret gäller alla vårdnivåer och åldrar och avser såväl medicinska som psykosociala och psykologiska behandlingsinsatser. Socialtjänsten behåller sitt ansvar för stöd i vardagen, till exempel stöd med boende och sysselsättning och hjälp till personer att utveckla sina egna resurser.

Fru talman! Även spel om pengar är en del av ANDTS-politiken. Regeringen stärker det förebyggande arbetet och har lagt fram förslag om ett nytt förbud mot spel på kredit för att minska risken för överskuldsättning och skydda konsumenter. Riksrevisionens granskning av det spelpreventiva arbetet presenteras inom kort.

När det gäller alkohol vill jag också nämna att gårdsförsäljning varit tillåten sedan den 1 juni 2025. Regeringen avser att utvärdera regelverket. Förslaget om förenklingar av alkohollagen bereds nu efter avslutad remiss.

Fru talman! Den tidigare ANDTS-strategin löpte ut vid årsskiftet. Regeringen har beslutat om ett nytt övergripande mål för ANDTS-politiken som bättre tar hänsyn till olika produkters skadeverkningar. Frågan om en ny strategi bereds fortsatt, men politiken ligger fast.

Den höga användningen av tobaks- och nikotinprodukter bland unga är särskilt oroande. Sverige har ett EU-undantag för snus, men det vita snuset omfattas inte av EU:s tobakslagstiftning. EU-kommissionen väntas under 2026 lägga fram förslag i samband med revideringen av tobaksproduktsdirektivet. Det finns ingen information om vilken reglering kommissionen förväntas föreslå. Andra medlemsstater har dock framfört att de ser ett behov av harmonisering av regleringen av nikotinprodukter.

Kristdemokraterna kommer fortsatt att driva en ANDTS-politik som sätter människovärdet i centrum, stärker familjen och civilsamhället, prioriterar förebyggande arbete och står fast mot drogliberalisering.

Anf. 153 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Vi debatterar nu ANDTS-frågor. Jag tänker ta upp två olika områden i mitt anförande, dels behovet av en moderniserad alkohollagstiftning, dels behovet av en moderniserad narkotikapolitik.

Låt mig börja med alkoholpolitiken. Syftet med den svenska alkoholpolitiken är, precis som vi hört tidigare, att främja folkhälsan och minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Det målet delar vi i Centerpartiet fullt ut. Vi kan också konstatera att alkoholkonsumtionen i Sverige stadigt minskat under de senaste 20 åren. Framför allt har det skett en kraftig nedgång bland ungdomar och unga vuxna. Dryckesvanorna i Sverige har också förändrats markant under den här tiden. Det har däremot inte lagstiftningen gjort. Av den anledningen vill Centerpartiet göra en större översyn av lagen. Vi lägger redan nu fram förslag på förändringar i de delar där vi ser behov av det.

Fru talman! I somras införde Sverige äntligen gårdsförsäljning av öl, vin, cider och spritdrycker. Det var en förändring som Centerpartiet hade arbetat för i 20 års tid och som äntligen kunde bli verklighet tack vare den utredning som vi i Centerpartiet initierade och lät genomföra under förra mandatperioden och tack vare att vi äntligen hade en majoritet för detta i Sveriges riksdag efter att även Kristdemokraterna och Liberalerna anslutit sig. Redan samma dag som lagen trädde i kraft, den 1 juni förra året, kunde de första ställena öppna upp för försäljning. Andra anslöt sig under veckorna och månaderna efter.

Jag har själv besökt flera av dessa försäljningsställen. Min bild är att man överlag är nöjd med att det här nu har blivit verklighet. Men samtidigt finns det saker att slipa på i lagstiftningen. Detta lyfte vi från Centerpartiets sida redan när lagen antogs, och vi upprepar det nu i vår kommittémotion. Sammantaget handlar det om att göra lagen mer frihetlig och företagarvänlig, exempelvis genom att höja volymproduktionstaken, minska kravställningen vid besöksarrangemangen och ta bort kravet på att informera om alkoholens skadeverkningar. Det sistnämnda lyftes in precis på slutet av regeringen, trots att det inte ens fanns med i utredningen.

Fru talman! En annan fråga som vi har drivit hårt från Centerpartiets sida är den om att avskaffa det så kallade matkravet, som man i dag är tvungen att uppfylla för att få ett serveringstillstånd. Kravet innebär dels att det måste finnas ett varierat utbud av lagad mat att tillgå ända fram till klockan 23 på kvällarna, dels att maten måste vara tillagad i ett eget kök som ligger i anslutning till serveringslokalen.

Det här ett typexempel på ett lagkrav som gått ur tiden och som det nu är dags att avskaffa. Nu ser det äntligen ut som om vi skulle kunna genomföra den förändringen, i bästa fall från den 1 juli i år. Då kommer vi förhoppningsvis även att kunna förtydliga att det inte ska ställas krav på serveringsplatser inomhus utan att det funkar alldeles utmärkt även med takterrasser, uteserveringar och gatuserveringar.

Leder då gårdsförsäljning och ett borttaget matkrav till ett ökat drickande och ökade skadeverkningar? Tittar vi på vårt grannland Finland, som har haft båda de delarna under många års tid, finns det ingenting som tyder på att så skulle vara fallet. Tvärtom kan man se att när Finland tog bort matkravet år 2018 har drickandet därefter minskat med ytterligare 10 procent i den finska befolkningen. Det finns alltså ingen koppling däremellan.

Moderniseringen av alkohollagstiftningen står alltså inte i konflikt med en restriktiv alkoholpolitik, för den som nu trodde det. Därför vill vi från Centerpartiets sida göra en översyn av hela den svenska alkohollagstiftningen, som i många delar har blivit helt otidsenlig.

Fru talman! Det andra området som jag vill prata om i dag är narkotikapolitiken. Även där behövs det en modernisering, inte minst i synen på missbruk och missbrukare. Såväl Narkotikautredningen som Samsjuklighetsutredningen apostroferar de här frågorna och lägger fram förslag på nödvändiga förändringar, men förändringen går väldigt sakta i Tidöpartiernas Sverige.

Först och främst handlar det om hur vi ser på personer som befinner sig i ett skadligt bruk eller beroende. Där behöver vi på allvar komma bort ifrån bilden av att det handlar om ett självvalt asocialt beteende och konstatera att det handlar om en sjukdom.

Det är också därför som Centerpartiet varit pådrivande i att genomföra innehållet i Samsjuklighetsutredningen, där ansvaret för vården ska flyttas över ifrån socialtjänsten i kommunerna till hälso- och sjukvården i regionerna. Det är en helt nödvändig förändring, som tyvärr tar alldeles för lång tid att genomföra.

Centerpartiet har också drivit på för införandet av sprutbytesprogram, vilket nu finns i samtliga regioner. Däremot kan vi inte nöja oss med att det i många regioner bara finns en enda plats för sprutbyte trots väldigt stora ytor. Man behöver naturligtvis gå vidare här och titta på att ha det även på fler platser i sin region. Vi menar också att det nu är lämpligt att börja utreda frågan om brukarrum på samma sätt som finns i våra grannländer för att minska skador och med närhet till medicinskt kompetent personal.

Ifrån Centerpartiets sida säger vi bestämt nej till alla tankar på legalisering av narkotika. Däremot menar vi att polisens resurser i första hand inte ska gå till att jaga enskilda missbrukare, som sällan blir hjälpta av att lämna ytterligare ett urinprov, att ännu en gång få böter som man inte kan betala eller ytterligare en prick i belastningsregistret.

I stället ska resurserna gå till att jaga langarna och den organiserade brottsligheten som ligger bakom den hänsynslösa försäljningen av narkotika. Beroendesjuka ska framför allt få hjälp och stöd att komma ur sitt beroende, inte ytterligare ett strafföreläggande.

Fru talman! Sammantaget behöver vi gå mot en narkotikapolitik som handlar om skademinimering och skadereduktion. Att Sverige sticker ut i Europa vad gäller antalet narkotikarelaterade dödsfall står i direkt relation till den narkotikapolitik som dominerat sedan slutet av 80-talet. Intentionen var god, men nu vet vi bättre. Det finns gott om bra förslag både i Narkotikautredningen och i Samsjuklighetsutredningen. Men det räcker inte att bara prata om det, utan förändringarna behöver genomföras på riktigt.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 8 under punkt 5 om att genomföra innehållet i Narkotikautredningen.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 154 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! I dag behandlar vi frågor som går rakt in i människors liv och vardag. De går ofta rakt in i kanske det mest utsatta ögonblicket i människors liv. Det handlar om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Men ytterst handlar det om vår hälsa, vår trygghet och vårt människovärde.

För bakom varje punkt i statistiken finns det en människa. Det är ett barn som far illa, en förälder som kämpar eller en ung människa som fastnat i ett beroende. Politikens uppgift är inte bara att sätta gränser utan också att öppna dörrar, hjälpa och stötta.

I oktober 2023 avslutade Narkotikautredningen sitt omfattande uppdrag. Den har haft att visa hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan förenas med effektiv prevention, en fungerande missbruks- och beroendevård, skademinimerande insatser och ett tydligt mål: Att absolut ingen ska behöva dö till följd av läkemedels- eller narkotikaförgiftningar.

Utredningen konstaterar att dagens lagstiftning inte ger det utrymme som behövs för vissa skadereducerande åtgärder, till exempel brukarrum. Samtidigt rekommenderar man att regeringen initierar en översyn av just narkotikalagstiftningen, där även värdet av sådana insatser ska vägas in.

Det är en viktig slutsats. De vi pratar om här är människor i vårt samhälle som alla har gett upp om: familjen har gett upp, vännerna har gett upp och precis alla har gett upp. Det handlar om människor som lämnas åt sitt beroende och sitt missbruk och åt att hålla till på en bakgata eller i en undanskymd trappuppgång.

Då måste samhället kliva in. En socialliberal politik handlar om både hjärta och hjärna. Det handlar om att stå upp för en restriktiv linje mot droger, men också om att våga sig på att justera verktygen när verkligheten förändras.

När människor dör av överdoser och förgiftningar kan vi inte bara nöja oss med att säga att systemet är konsekvent. Då behöver vi fråga oss om det är tillräckligt mänskligt eller tillräckligt effektivt. Att se över regelverket är inte att ge upp. Det är att ta ansvar.

Fru talman! Minst lika viktigt är det förebyggande arbetet bland barn och unga. Här har Narkotikautredningen föreslagit att regeringen ska komplettera ANDTS-strategin med ett särskilt program för att förebygga narkotikaanvändning hos barn och unga, att senarelägga debuten och att minska skadligt bruk och beteende.

Detta är helt avgörande. Det är när man är ung som allting börjar. Det är där grunden läggs för hela våra liv. Det sker oftast i skolåldern. Vi vet att tidig debut kraftigt ökar risken för livslånga problem. Därför måste preventionen vara långsiktig, kunskapsbaserad och samordnad.

Socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och civilsamhälle behöver arbeta tillsammans, inte i stuprör utan gränsöverskridande. Ett särskilt program här kan skapa struktur, sprida evidensbaserade metoder och bidra till att barn och unga får likvärdiga förutsättningar, oavsett var de växer upp i landet. Det är socialliberal politik i praktiken: att stärka individen tidigt, innan problemen blir stora.

En annan central del är beroendevården. Där har regeringen tillsatt Samsjuklighetsdelegationen, som har nämnts flera gånger här i dag och som är så viktig. Det handlar om att genomföra den omfattande och gedigna reformen om samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet, alltså skadligt bruk eller beroende i kombination med psykisk ohälsa. Delegationen har redovisat sitt arbete för oss i socialutskottet, och nio myndigheter har fått i uppdrag att ta fram en gemensam nationell plan för en bättre beroendevård i hela landet. Det är ett enormt viktigt steg.

Alltför länge har människor med samsjuklighet fallit mellan stolarna – mellan regioner och kommuner, mellan psykiatri och beroendevård. En socialliberal utgångspunkt är enkel: Vården ska organiseras utifrån varje människas behov, inte utifrån myndigheters gränser. En sammanhållen vårdstruktur är avgörande om vi menar allvar med att ge människor en verklig chans till återhämtning, arbete och delaktighet.

När det gäller alkoholpolitiken ligger fokus på fortsatt folkhälsa och på det tydliga sambandet mellan tillgänglighet, konsumtion och skador. Samtidigt behöver regelverken vara begripliga och ändamålsenliga. Därför ses delar av alkohollagen över, bland annat när det gäller serveringstillstånd. Det bereds i Regeringskansliet.

Reglerna om gårdsförsäljning, som trädde i kraft den 1 juni 2025, är ett exempel på hur vi kan kombinera ansvar med frihet. Småskaliga producenter får nu begränsade möjligheter att sälja sina produkter, och den lokala besöksnäringen stärks. Samtidigt värnar man Systembolagets monopol och folkhälsoperspektivet. Försäljningen blir nu tydligt knuten till den lokala produktionen och besöksverksamheten. Reformen är tidsbegränsad, och den ska utvärderas. Det här är ett pragmatiskt och evidensbaserat sätt att utveckla politiken steg för steg. Det finns vissa indikationer på otålighet när det gäller att genomföra reformer, men vi har sett att det här behöver ta tid för att det ska bli riktigt bra, vilket det nu är.

Fru talman! Sammantaget visar både Narkotikautredningen och arbetet med ANDTS-politiken att de här frågorna kräver just långsiktighet, kunskap och balans mellan restriktivitet och medmänsklighet, mellan förebyggande arbete och kvalificerad vård med tydliga gränser och öppna dörrar. Målet behöver vara tydligt: färre i missbruk, färre unga som fastnar i beroende och färre liv som går förlorade. Det är mot detta mål som denna regering fortsätter att arbeta och hela tiden behöver mätas – för varje ung människa som fastnar i missbruk, för varje förälder där ute som kämpar, för varje unges skull.

Anf. 155 Nils Seye Larsen (MP)

Fru talman! Jag minns när jag som 22-åring fick en fråga av en god vän till mig om att följa med till Stadsmissionen i Malmö och vara volontär. På helgen hade de nämligen en yta där de bjöd på mackor och tog emot människor, de allra flesta med svåra missbruksproblem.

Det var en väldigt kall vinter i Malmö just då. Det var minus 15 när vi satt och jobbade. In i salen kom det ett femtiotal personer som levt ett långt liv med missbruk och problematik. Det fanns tre duschar som det var kö till, för det var chansen för dem att kunna göra sig lite rena. Det fanns ett litet ställe där de kunde hämta vinterkläder, som behövdes. Och man kunde skriva sitt namn på en lapp och stoppa den i en i låda som fanns där. Det handlade om att ansöka om att få en av de 14 akutbäddar som fanns. På kvällen innan vi skulle stänga var det ett lotteri – det mest absurda lotteriet jag hade varit med om i livet. 50 personer stod och väntade på vilka som skulle bli de 14 lyckliga vinnarna, som skulle få chansen att sova i en varm bädd. När namnen på de 14 lyckliga ropats upp var det vår roll att se till att jaga ut de resterande, som skulle hitta någonstans att sova ute i Malmö, i minus 15 grader. Det var verkligen en ögonöppnare. Många av dem hade gått så långt i missbruksproblematiken att alla livlinor hade brutits – alla livlinor gentemot anhöriga, vänner och annat.

Sedan dess har mycket hänt. Tyvärr har narkotikaproblemen ökat i omfång. Det har blivit ett större och mer utmanande samhällsproblem i Sverige. Det får förödande konsekvenser, inte bara för dem som fastnat i missbruk utan även för de anhöriga, oavsett om det är föräldrar, syskon eller rent av barn. Och det är ett problem som finns i hela landet.

Jag minns när vi för några år sedan vaknade upp till chocknyheterna i Västerbotten att två personer dött av överdos i Vilhelmina och fem andra låg på sjukhus. Det här är ett stort problem som vi har och som vi måste ta tag i och jobba med. Just därför är det så angeläget att vi går vidare. Det är därför vi i Miljöpartiet trycker på, tillsammans med flera andra, för att vi nu ska gå vidare från den gedigna Narkotikautredningen och se till att försöka implementera de förslag som finns. Men det gäller också Samsjuklighetsutredningen. Många gånger hänger problematikerna ihop. Personer med missbruk kan också ha problem med psykisk ohälsa, och personer med psykisk ohälsa tenderar i större utsträckning att i desperation vända sig till drogerna för att självmedicinera.

Jag vill göra ett medskick om en viktig sak. I vår kamp mot narkotikan, som göder de kriminella gäng som vi så gärna vill få bort från våra gator och vårt samhälle, får vi inte låsa oss vid ideologiska barriärer. Vi måste ha en öppenhet för empiri och forskning och för de förslag som kommer till oss.

Jag har tidigare berättat om arbetet med sprututbytesprogrammet, som jag besökt. Det var så himla intressant att vara där. Någonting som slog mig var att många av de personer som de hjälper är i svåra livssituationer, och de ses som och är i dag kriminella. De begår kriminella handlingar varje dag. Jag är lite besviken över att vi inte har kommit vidare med att titta på vilka möjligheter som finns, precis som andra ledamöter varit inne på. 90 procent av alla narkotikabrott rör personer som åtalas för eget bruk. Finns det möjligheter att döma på andra sätt? Narkotikapolitiskt Center har varit inne på det, till exempel. Skulle man kunna utreda och lägga fram förslag om att personer med beroendesjukdom i framtiden skulle kunna få en annan påföljd, såsom stöd eller behandling?

Vi skulle behöva komma vidare med dessa förslag, och vi skulle verkligen behöva titta objektivt och lyssna för att försöka minska problematiken med missbruk och narkotika. Därför är det också viktigt att vi gör det här skiftet, som det ändå finns en väldigt stark empirisk grund för. Det handlar om att vi skiftar fokus från ett samhälle fritt från narkotika – vi är en bit därifrån i dag – till att framför allt börja med att minska skador och negativa verkningar. Detta tycker jag exemplifierades när jag såg sprututbytesprogrammet. När det gäller många av dem som fick hjälp kunde det första steget många gånger vara att minska skador, harm reduction. Sakta men säkert kunde de komma till det stadium där de kanske till slut kunde göra sig fria från sitt drogmissbruk.

Jag tänkte att jag skulle lyfta fram en annan sak, och det är ideella organisationer och deras ovärderliga arbete.

I Umeå har jag på nära håll fått följa till exempel Spelberoendegruppens arbete när de hjälper människor med spelproblematik. En stor utmaning som många med olika typer av beroendeproblematik har är att det är svårt att komma till vården. Det tar lång tid innan man får hjälp, och när man sitter fast i ett beroende och känner att nu vill jag verkligen få stopp på det behöver man få hjälp nu.

Det sorgliga är att många som söker hjälp hänvisas av vården till de ideella rörelserna, som gör ett fantastiskt jobb. Det är eldsjälar med egna erfarenheter som brinner för att hjälpa människor att bli kvitt sina beroenden. De behöver dock få betydligt bättre förutsättningar för att kunna göra det arbetet. De behöver mer resurser för att jobba med detta ovärderliga arbete, oavsett om det handlar om föreningar mot spelberoende, Anonyma Alkoholister eller andra organisationer som jobbar med att hjälpa människor bort från beroende.

Dessa organisationer kan också vara en värdefull resurs när det kommer till det förebyggande arbetet. Jag har fått höra från flera av dem att de gärna vill komma ut och prata med skolungdomar och berätta om sina egna erfarenheter. Jag tror att det hade varit ovärderligt att få med dem där.

Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 3.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 156 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ett viktigt och bra anförande som jag instämmer i! Jag tänkte inte att jag skulle förlänga debatten; vi har ytterligare en debatt på gång här i kväll. Men jag tycker att vi lite mindre partier behöver ha lite mer tid.

Jag lyssnade efter ordet brukarrum i anförandet. Jag tror inte att det nämndes i anförandet. Jag har själv varit nära de utsatta människor som finns på härbärgen och annat. I Jönköping där jag själv bor finns Hela Människan som arbetar med människor som slits itu av ett livslångt beroende, som sitter fast och som inte ser någon som helst möjlighet att ta sig ur det. De försöker bara överleva.

Fru talman! Jag undrar om Miljöpartiet ställer sig bakom att utreda och införa just brukarrum. Det vore bra att få ett svar på det.

Anf. 157 Nils Seye Larsen (MP)

Fru talman! Tack så mycket för frågan! Jag ska vara helt ärlig och säga att jag faktiskt inte vet exakt var vi står när det gäller just brukarrum. Det är en sådan sak som jag kommer att fördjupa mig i, och då lovar jag att återkomma till frågan.

Rent generellt kan jag säga att vi är öppna för alla förslag som kan hjälpa. Vi vill lyssna till vad som kommer fram från forskning och positiva erfarenheter och sedan implementera det utan ideologiska skygglappar.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 158 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för det positiva svaret om att se över det här!

Vi i Liberalerna har drivit detta länge både här i riksdagen och i Region Stockholm, där Liberalerna lade fram ett förslag om att införa ett brukarrum som ett provprojekt utifrån en forskningsstudie, vilket ger lagutrymme för att göra undantag. Det röstades dock ned av Miljöpartiet. Senare, kan jag informera ledamoten om, har man själva lagt fram ett förslag i Region Stockholm om att man vill se detta.

Det här går inte riktigt ihop för mig, så jag vill bara få ett tydligt svar: Om Liberalerna lägger fram ett förslag om brukarrum på riksdagens bord eller i någon region, kommer då Miljöpartiet att stödja det förslaget eller kommer man att rösta ned det?

Narkotikautredningen kom fram till att det behövs fler studier och mer evidens kring hur brukarrum kan hjälpa människor som dem jag tror att ledamoten mötte den där kalla natten. Deras omänskliga lidande måste få ett slut. De ska inte vara förpassade till en bakgata eller en trappuppgång, utan de behöver komma in i värmen där människor inte har gett upp om dem, där människor bryr sig när ingen annan bryr sig.