Skolor mot brott

Anf. 4 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det finns ett Sverige före och ett Sverige efter de fruktansvärda händelserna på Risbergska skolan i Örebro tidigare i år. Den värsta skolskjutningen i svensk historia är en nationell tragedi. De som miste sina liv gjorde det medan de strävade efter kunskap, utbildning och ett bättre liv. De bar på framtidstro.

Skolan ska vara en fristad. Den ska vara en plats där man i lugn och ro kan lära sig läsa för första gången, kämpa sig igenom nationella prov eller ta steget in i vuxenlivet genom en yrkesutbildning. Denna trygghet måste vi garantera för elever, för lärare och för hela samhället. Det lagförslag vi debatterar i dag syftar till detta.

Liberalerna är skolpartiet i svensk politik. I regeringsställning har vi drivit på för att skolan ska återvända till sina grundläggande uppgifter: riktiga läroböcker i varje klassrum, bemannade skolbibliotek och stärkt elevhälsa men också tydligare regler, bättre ordning och ett slut på vansinnet med att elever ska sitta på lektionstid och hålla på med Snapchat och att skrolla på Tiktok.

Vi har inlett ett arbete med att reglera lärarnas tid, minska den administrativa bördan och frigöra mer utrymme för undervisning. Vi driver också på för att införa ett nationellt maxtak för antalet elever per klass. Det handlar både om arbetsro för eleverna och om rimliga arbetsvillkor för lärarna.

Samtidigt, herr talman, har utvecklingen i Sverige gått i fel riktning när det gäller trygghet, säkerhet och brottslighet i skolan. Antalet anmälda brott i skolmiljö har ökat med 150 procent på tio år. Hot, våld och kränkningar blir allt vanligare i svensk skola. Lärare rapporterar om en försämrad arbetsmiljö. Elever rapporterar om växande otrygghet. Enligt Brottsförebyggande rådet har varannan elev i årskurs 9 antingen utsatts för eller själv begått brott i skolmiljö.

Vi kan inte blunda för detta. Vi kan inte nöja oss med symbolpolitik. Därför växlar regeringen nu upp arbetet för att stärka säkerheten i skolan. Förslaget vi behandlar i dag, Skolor mot brott, innehåller skarpa och konkreta åtgärder. Det innebär att ett nytt säkerhetskapitel införs i skollagen.

Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att hantera allvarliga våldssituationer och hot om våld. Det handlar om att beredskapsarbetet ska bedrivas löpande och att obehöriga inte ska ges tillträde till skolområdet under pågående verksamhet. Det handlar också om att rektorer ska ges möjlighet att besluta om undersökningar av elevers väskor när det är befogat för att skydda tryggheten. Det handlar om att brott i skolmiljön som huvudregel ska polisanmälas även om den misstänkte är under 15 år.

Detta är långtgående reformer, herr talman, men de är också helt nödvändiga. Vi går längre än Skolsäkerhetsutredningen, och det är vi i Liberalerna stolta över. Vi breddar möjligheten att undersöka väskor till att gälla hela grundskolan och komvux – inte bara högstadiet och gymnasiet. Vi förtydligar att även hot om våld ska omfattas av skolornas beredskapsplaner, och vi slår fast att varje misstänkt brott ska tas på allvar – även när barn är inblandade.

Det handlar om att samhället ska kunna markera, förebygga och erbjuda stöd i tid.

På ingen annan arbetsplats skulle man acceptera de hot och kränkningar som förekommer i vissa svenska skolor. Att alla brott ska polisanmälas kan låta självklart, men det är långt ifrån verklighet i dag. Genom att anmäla brott ger man samhället möjlighet att agera tidigare, att sätta in insatser och att hjälpa unga bort från en destruktiv väg.

Det är huvudmannen, kommunal eller fristående, som har det yttersta ansvaret, och regeringen är tydlig: Alla skolor måste arbeta mycket mer systematiskt med säkerheten. Men vi ger också förutsättningar. 68 miljoner kronor avsätts detta år för att skolorna ska kunna leva upp till kraven på beredskap och polisanmälan.

Vi ska inte belasta lärarna ytterligare. Det är rektorer som ansvarar för beslut om väskundersökningar. De ska endast genomföras om de är befogade och proportionerliga. Undersökningar kan utföras av särskilt utsedd personal eller av väktare, inte av läraren som samtidigt ska hålla lektion.

Herr talman! Avslutningsvis: Trygghet och kunskap hänger samman. Den som är rädd lär sig inte. Den som ser brott normaliseras i skolmiljön riskerar att förlora tilliten till rättssamhället. Därför jobbar vi nu mycket hårt med en rad långsiktiga satsningar – fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper, skolsociala team, akutskolor, stärkt elevhälsa, högre krav på lärarutbildningen och mycket annat. Vi ser helheten. Vi bekämpar både symtomen och orsakerna.

Den 4 februari i år blev en svart dag för Sverige. Men med dessa förändringar kan vi nu i alla fall lägga grunden till ett framtida ljusare kapitel – ett kapitel där skolan återigen kan bli en plats för framtidstro, för lärande och för trygghet.

Det finns, herr talman, ingen quickfix för skolans utmaningar, utan de kräver uthållighet, långsiktighet och en tydlig riktning. De kräver modet att återupprätta den svenska skolan som en kunskapsinstitution där läraren leder, eleven lär och samhället agerar förebyggande mot brott. Det är en skola som går tillbaka till grunderna.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Camilla Hansén (MP)

Anf. 5 Camilla Hansén (MP)

Herr talman! Fredrik Malm redogör för en rad förslag i propositionen som också Miljöpartiet står bakom när det gäller att stärka säkerhetsarbetet och att förebygga brott. Fredrik Malm säger också att vi inte kan nöja oss med symbolpolitik, och han pratar lite om att det inte ska snapchattas och tiktokas på lektionerna – det är ju inte direkt någonting som förespråkas av någon.

Fredrik Malm berättar också med stolthet att regeringen går längre än utredningens förslag när det gäller visitering av väskor. Det är en integritetsingripande åtgärd, och lärare, som inte valde polisyrket eller väktaryrket utan just läraryrket, ska ta sig an den uppgiften.

Jag har huvudsakligen två frågor till Fredrik Malm. Den första frågan är varför man är stolt över att gå längre än utredningens förslag. Vi brukar ju väldigt ofta luta oss mot utredningar och den beredning som utredningarna har gjort.

Den andra frågan är: Hur kommer det sig att Skolpartiet Liberalerna inte lyssnar på lärare och elever när det gäller just detta att rota igenom barns och vuxnas väskor?

Anf. 6 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Vi kan tänka oss en elev på högstadiet eller gymnasiet som har ett skjutvapen, en kniv eller narkotika i sin väska. Så kommer eleven till skolan och låser in väskan i skåpet. Sedan kommer det fram för skolans ledning att eleven langar narkotika eller har vapen i skolan. I dag har den svenska skolan möjlighet att öppna elevens skåp, men man får inte öppna elevens väska med hänsyn till elevens personliga integritet. Detta kommer vi nu att ändra.

Ändringen innebär att skolan kommer att kunna öppna väskan. Man kommer att kunna tillkalla polis. Man kommer att kunna hantera exempelvis olagliga vapeninnehav eller olagliga narkotikainnehav.

Detta beskriver Miljöpartiet som att rota i elevers väskor. Jag tycker att det är en mycket slapp syn som Miljöpartiet visar upp gentemot det faktum att vi i dag har brottslighet på skolor, en gängkriminalitet och personer som riskerar att utsätta andra elever för hot mot deras säkerhet, hälsa och välmående och till och med i förlängningen mot deras liv.

Jag tycker att det är självklart, herr talman, att dessa verktyg ska finnas för att vi ska kunna stävja brottslighet på skolor i Sverige.

Camilla Hansén (MP)

Anf. 7 Camilla Hansén (MP)

Herr talman! Det är klart att det är fruktansvärt om det finns skjutvapen, sprängmedel, knark eller knivar på en skola. Allt detta är ju brott. Vi har också en brottsbekämpande myndighet med personer som tränade att hantera sådant. Det är min uppfattning – det är också lärares och elevers uppfattning – att det är just poliser som ska hantera sådant som handlar om misstanke om brott. Men nu är det alltså Liberalernas politik att det är lärare som ska hantera detta.

Jag har svårt att förstå varför man gör valet att gå längre än utredningsunderlaget föreslår och att man kallar sig ett skolparti men inte lyssnar på dem som berörs mest av den lagstiftning man nu trycker igenom i riksdagen. Man trycker igenom den med en liten majoritet, och man har gått längre än själva utredningen ger underlag till.

Fredrik Malm kanske tycker att Miljöpartiet har en slapp syn när det gäller skolsäkerhet. Men jag kan försäkra honom om, utifrån vad min stad har varit med om, att det inte handlar om slapphet. Det handlar om att bygga ett samhälle på vissa grundläggande värderingar.

Där ska lärare vara en viktig byggsten när det gäller att bygga starka elever. När det finns misstanke om brott är det poliser som ska arbeta med sådant. Polisen ska arbeta med att förhindra, hantera och följa upp brott. Och vi har domstolar som ska döma dem som begår brott.

Anf. 8 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Miljöpartiet har rätt i en sak, och det är att det är min uppfattning att Miljöpartiet har en slapp syn på dessa frågor. Det är mycket riktigt. Jag skulle nästan kunna dra det så långt som till att säga att Miljöpartiet har en jätteslapp syn på de här frågorna.

Det är väl alldeles uppenbart att om en elev har med sig ett skjutvapen till skolan och har det i en väska i sitt skåp måste skolan kunna öppna den väskan. Men det stämmer inte, som Miljöpartiet säger, att det måste vara matteläraren eller geografiläraren som ska öppna väskan. Det är klart att det inte behöver vara en lärare. Skolan kan tillkalla en väktare eller polis som gör det. Det kan vara annan personal i skolan – någon som inte har undervisning just då – som öppnar väskan. Det viktiga är att möjligheten att öppna den ska finnas.

Ibland undrar jag om Miljöpartiet så att säga cirkulerar i en egen omloppsbana runt planeten när det gäller de här frågorna. Ser inte Miljöpartiet den verklighet Sverige befinner sig i? Det var till och med i Camilla Hanséns egen valkrets som skoldådet begicks.

(CAMILLA HANSÉN (MP): Ja, precis.)

Jag är helt övertygad om att vi måste skaffa oss fler verktyg för att bekämpa den grova brottsligheten. Det är så att vi har skolplikt i Sverige, vilket innebär att vi har våra ungdomar på samma plats fem dagar i veckan, sju åtta timmar åt gången, tio månader om året. Det innebär att skolan är en nyckelplats för att kunna vända den här utvecklingen. Skolan är en rekryteringsplats för destruktiva krafter, men skolan är också en möjlighet att vända utvecklingen. Då måste skolan vara en trygg plats.

Åsa Westlund (S)

Anf. 9 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Efter den fruktansvärda skolattacken i Örebro har skolledare över hela landet blivit kontaktade av olika privata aktörer som erbjuder utbildningar i hur man ska agera vid pågående dödligt våld. Många av utbildningarna är kostsamma och dessutom undermåliga. En granskning från Dagens Nyheter visar att vissa företag drivs av personer helt utan utbildning – personer som kanske mest gillar att själva ha vapen och få demonstrera dem.

Det har rapporterats om skrämmande övningar där skådespelare agerar skjutande gärningsmän i skolmiljö. Det är övningar som har lämnat både personal och elever traumatiserade. En del lärare har till och med blivit sjukskrivna efter övningarna. Det är ju helt oacceptabelt.

Liberalerna har erkänt att de har varit naiva gällande skolans marknadisering. Här har vi ytterligare ett exempel på att skolans verksamhet riskerar att hamna i händerna på kapitalstarka intressen som inte vill skolors, elevers, lärares eller samhällets bästa utan som vill tjäna pengar. Därför är min fråga: Vad gör regeringen för att undvika att det här blir ytterligare en marknad på skolans område som bidrar till att skolans pengar går till annat än undervisning?

Anf. 10 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än Socialdemokraterna i detta. Det finns aktörer som saluför olika upplägg till skolor. Det är så att säga paket med utbildningar – eller övningar, uppfattar jag det som i det här fallet – som handlar om att skapa ett säkerhetstänk på skolorna. De är inte kvalitetssäkrade. Om aktörerna inte är seriösa är det klart att de inte ska anlitas. Jag kan inte se att det skulle finnas någon som helst politisk konflikt i detta.

Vad ska regeringen göra åt detta? Ja, i grunden är det ju skolor och kommuner som huvudmän – och är det fristående skolor är det de som är huvudmän – som anlitar de här aktörerna. Aktörerna marknadsför sig, och det är klart att man från kommunens eller huvudmannens sida måste kunna kvalitetssäkra att de aktörer en skola samarbetar med, om den nu gör det, är seriösa. Så tänker jag. Det är väl det som är viktigast.

Jag följde också detta, herr talman – jag läste något mediereportage om att man hade en övning på någon skola och inte hade informerat alla som arbetade i skolan om att övningen skulle pågå. Det fanns alltså personer – om det var städare eller vad det var – som befann sig i skolan när personer plötsligt kom in med tunga vapen och simulerade en attack. Det är självklart ett oerhört oseriöst agerande om det har skett på det sättet. Jag har ingen annan uppfattning än Åsa Westlund i detta.

Åsa Westlund (S)

Anf. 11 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Det är uppenbart att Liberalerna inte ens har reflekterat över hur man ska få stopp på detta och se till att det här blir en seriös verksamhet i skolorna. Vi har redan sett exempel i flera medier på totalt oseriös verksamhet, och ändå kräver regeringen att alla skolor ska ha beredskapsplaner på plats från den 1 juli utan att samtidigt ha gett exempelvis länsstyrelser i uppdrag att ge skolor det stöd de behöver för att klara uppdraget.

Själv satt regeringen i ett år på den utredning som påvisar att det finns länsstyrelser som redan utbildar och ger sådant stöd till skolor runt om i landet. En rimlig åtgärd från regeringens sida hade varit att redan nu – det är bara några veckor tills det här ska vara på plats i landets alla skolor – ge länsstyrelserna i uppdrag att stötta skolorna i det här arbetet. I stället står regeringen och slår ifrån sig ansvaret. Man säger att det är upp till huvudmännen. Det är de som ska kvalitetssäkra den här verksamheten.

Jag tycker att det är naivt. Liberalerna gör om sitt misstag: Man ser inte de marknadskrafter som återigen vill åt skolans pengar, och man värnar inte de resurser till undervisning som finns i skolan. Man riskerar att återigen begå ett stort misstag som går ut över landets elever och lärare.

Jag vill verkligen uppmana regeringen att snabba på nu. Man har fortfarande chansen att ge de nödvändiga uppdragen till de myndigheter som kan stötta upp och se till att den här verksamheten blir seriös, att den bedrivs utan vinstsyfte och att den faktiskt värnar säkerheten och tryggheten på alla landets skolor – inte kassaflödet hos oseriösa företag.

Anf. 12 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Åsa Westlund säger att jag å regeringens eller majoritetens vägnar skulle slå ifrån mig ansvaret i den här frågan och hänvisa till att kommuner, skolor och huvudmän måste klara av att anlita seriösa aktörer. Ja, herr talman, det var ju för att Åsa Westlund i hela sin första replik använde det klassiska, och ganska banala, retoriska grepp som Socialdemokraterna använder sig av, nämligen att bara tala om den så kallade marknadsskolan.

Jag konstaterar att vi har privata säkerhetsföretag i Sverige. Det är en laglig bransch, och det finns aktörer i den branschen. Det finns aktörer som gör övningar, och det finns skolor som anlitar sådana företag. Jag skulle säga att det är väldigt långt draget att säga att det är skolministern eller Sveriges regering som är ansvarig för att en enskild skola någonstans i Sverige anlitar ett visst företag för en viss övning en viss onsdag en viss månad under läsåret. Det är så att säga ganska långt draget att lasta regeringen för att det anlitandet har skett.

Jag är övertygad om att Sverige har kapacitet att vända den här utvecklingen, herr talman. Jag är övertygad om att våra skolor, våra myndigheter – exempelvis länsstyrelserna – och våra kommuner har kapacitet att klara den här uppgiften. Vi behöver jobba gemensamt för ett gemensamt mål, och det är att stärka tryggheten i svensk skola.

(Applåder)

Åsa Westlund (S)

Anf. 13 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Den 19 augusti 2021 knivhögg en 15-årig elev en lärare på Källebergsskolan i Eslöv.

Den 11 januari 2022, på NTI-gymnasiet i Kristianstad, knivhögg en 16-årig elev en annan elev, som fick allvarliga skador. En lärare skadades lindrigt.

Den 21 mars 2022 dödade en 18-årig elev två lärare på Malmö latinskola.

Och för exakt fyra månader sedan inträffade den värsta skolattacken i Sveriges historia. Tio elever och lärare på Risbergska skolan i Örebro miste livet.

Tyvärr lever vi i en verklighet där skolor behöver förbereda sig för att dödliga skolattacker kan hända. Skolpersonal, polis och socialtjänst behöver också bli bättre på att motverka att det händer.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i juni 2022 Skolsäkerhetsutredningen med ett tydligt syfte: att förbättra säkerheten i svenska skolor. Utöver de fruktansvärda skolattacker med dödlig utgång som vi fått bevittna de senaste åren ser vi också en utveckling där kriminella gäng använder skolan som rekryteringsplats och där vapen förekommer i våra skolmiljöer. Vi behöver förhålla oss till en verklighet där dödligt våld i skolan inte längre är otänkbart. Det är något vi måste förbereda oss på och med alla tillgängliga medel försöka förhindra.

Därför välkomnar vi nu att regeringen går vidare med förslagen i utredningsbetänkandet Skolor mot brott. Vi behöver ge skolor tydligare mandat att arbeta med skolsäkerhet. Vi behöver kunna begränsa obehörigas tillträde till skolbyggnader och skolgårdar, och vi behöver ge skolpersonal fler klara befogenheter att söka igenom skolväskor när det finns misstankar om brott.

Men det får inte stanna där. Vi måste också säkerställa att det här inte blir ytterligare en uppgift som vältras över på skolpersonal utan resurser, för hur mycket vi än stärker den fysiska säkerheten är skolans absolut främsta skydd mot våld att alla elever känner tillhörighet, trygghet och möjlighet att lyckas med sin utbildning. Det är det som i grunden bygger en trygg skola.

Herr talman! Skolan ska vara en trygg plats för alla barn. När barn och unga begår allvarliga brott i skolmiljö måste också polis och socialtjänst involveras. Vi tycker att det är bra att rektorer ska ha, och ta, ett tydligt ansvar att anmäla allvarliga brott även när gärningspersonen är under 15 år. Men vi måste också kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Regeringen föreslår nu att alla brott, även mindre allvarliga som stöld och skadegörelse, ska anmälas från och med förskoleklass. Det går längre än vad utredningen föreslog. Tunga remissinstanser som Sveriges Lärare, Sveriges Skolledare och Brottsförebyggande rådet har varnat regeringen för att deras förslag riskerar att leda till stigmatisering, bristande tillit och, absolut allvarligast, en ökad risk för att samma person dras in i brottslighet och begår fler brott med fler brottsoffer som följd. Det vill vi inte medverka till.

Vi har också en oro för att polisanmälningar av mycket unga barn kan underminera förtroendet för polisen. Barn riskerar att tidigt lära sig att polisanmälningar inte leder till någon polisiär åtgärd utan bara läggs till handlingarna. Konsekvenserna av det här tycks regeringen inte ens reflektera över i sin proposition. Vi menar därför att det hade varit klokare att hålla sig till utredningens förslag och inte, som i regeringens propositionstext, definiera om vad som avses med övervägande skäl, det vill säga vilken hänsyn som ska tas till brottets allvar, elevens ålder och möjligheten att utreda brottet.

Herr talman! Vi vill också lyfta fram behovet av att stärka tryggheten för skolans personal. Enligt Arbetsmiljöverkets rapport ökade antalet allvarliga arbetsrelaterade incidenter till följd av hot och våld i skolan med över 150 procent mellan 2013 och 2023. Förslagen i propositionen innebär att skolpersonal får ett större ansvar i det förebyggande arbetet. Det är i grunden bra, men det kräver också stöd. Skolans personal måste veta att de har full uppbackning av polis och socialtjänst när situationer blir hotfulla eller våldsamma. Lärare och rektorer ska inte ta över uppgifter som i andra delar av samhället ligger på polisen. Vi föreslår därför att Skolverket får i uppdrag att följa upp hur de nya förslagen påverkar lärares och rektorers upplevda och faktiska säkerhet på jobbet.

Herr talman! Många skolor och skolhuvudmän kommer nu att få bråttom att ordna fram beredskapsplaner och ordna utbildningar för sin personal, och det är oerhört viktigt att vi nu inte låter detta bli nästa stora marknadsmisslyckande i välfärden.

Efter den fruktansvärda skolattacken i Örebro har skolledare över hela landet blivit kontaktade av privata aktörer som erbjuder utbildningar i pågående dödligt våld. Många av de här utbildningarna har varit kostsamma och dessutom undermåliga. En granskning av Dagens Nyheter visar att vissa företag drivs av personer helt utan relevant utbildning. Det har rapporterats om skrämmande övningar där skådespelare agerar skjutande gärningsmän i skolmiljö, övningar som lämnat både personal och elever traumatiserade. I vissa fall har lärare blivit sjukskrivna efter att ha deltagit i övningarna. I vissa fall har polisen trott att det har varit verkliga situationer och behövt kraftsamla. Detta är helt oacceptabelt!

Herr talman! Vi får inte låta skolans skyldighet att ha krisberedskap förvandlas till en lukrativ marknad där oseriösa bolag gör vinst på rädsla och osäkerhet. Flera länsstyrelser runt om i landet erbjuder redan kurser och stöd för skolor att utveckla sitt beredskapsarbete, och regeringen borde självklart se till att den här möjligheten nu ges i hela landet och säkerställa att utbildning i skolans krisberedskap sker på ett ansvarsfullt sätt med beprövade metoder.

Till sist vill jag återigen understryka att trygghet i skolan inte bara skapas med övervakningskameror och beredskapsplaner. Det är viktigt, men skolans säkerhet och trygghet byggs också i relationerna mellan elever på skolan och skolans personal. Det arbete som nu åläggs skolorna kommer att ta både tid och resurser, samtidigt som vi har en skola som redan är underfinansierad och där man drar ned på personal.

Regeringens blygsamma tillskott till skolornas utökade säkerhetsuppdrag riskerar därför att bli en besparing på andra saker – på undervisningen, på personalen och på kursmaterialet. Om regeringen fortsätter att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare framför pengar till skolan, om man fortsätter att låta miljarder av skolans pengar försvinna i skolkoncernernas årsredovisningar kommer vi inte att få tryggare skolor – tvärtom.

Skolans huvuduppdrag, att alla barn i Sverige ska få en god utbildning och bildning och att varje barn ska mötas av höga förväntningar och en tro på att de kan lyckas, är avgörande för trygghet och säkerhet i skolan. Dessutom vet vi att det är avgörande för vår gemensamma säkerhet. Det finns nämligen inget bättre vaccin som samhället kan ge mot framtida kriminalitet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till propositionen och reservation 2.

(Applåder)

Anf. 14 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I samband med de tragiska yxmorden på två lärare vid Latinskolan i Malmö, min valkrets, våren 2022 valde den dåvarande regeringen med starkt och brett politiskt stöd att tillsätta en utredning som skulle ta fram regelverk för hur skolattacker ska kunna förhindras och skolsäkerhetsarbetet stärkas.

Skoldådet i Malmö var då, som vi också har hört här tidigare, den fjärde större våldsincidenten på skolor inom loppet av drygt ett år med Eslöv, Kristianstad och Varberg som andra brottsplatser. Att tillsätta en utredning var i och för sig ett lovvärt agerande, men utredningen var samtidigt snävt inriktad på att främst förebygga, förhindra och försvåra skolattacker och inte på att stoppa våldet på skolorna i allmänhet.

I samband med regeringsskiftet anslogs en ny ton mot det grova våldet i Sverige. Sverigedemokraterna och regeringen har sedan regeringstillträdet arbetat för att få till stånd ett skarpare regelverk för att stoppa våldet i samhället och därmed också i skolan. Skolsäkerhetsutredningen har därför genom tre tilläggsdirektiv fått en bredare ansats i syfte att motverka alla former av brott inom skolväsendet, det vill säga inte enbart skolattacker eller grövre våldsdåd. Detta arbete påskyndades i samband med den tragiska händelsen i Örebro.

Det här var en viktig skärpning av utredningens arbete. I flera rapporter och undersökningar framhölls att brott i skolans värld ökar dramatiskt. Skolundersökningen om brott 2023 visar att skolan är en vanlig brottsplats när det gäller elever i årskurs 9 i grundskolan. Det är den vanligaste brottsplatsen för både mindre grov och grövre misshandel samt för fysiska sexuella kränkningar bland pojkar.

Skolmiljön är också en vanlig brottsplats vid hot. Hot och våld i skolan kan riktas mot både elever och lärare. Det påverkar såklart både lärande och arbetsmiljö negativt, och det måste stoppas. Arbetsmiljöverkets rapport Hot och våld mot lärare, andra yrkesgrupper och elever inom skolväsendet visar att antalet anmälda allvarliga händelser i arbetet orsakade av hot och våld i skolan ökade med drygt 150 procent mellan åren 2013 och 2023.

Sverigedemokraterna och regeringen arbetar intensivt med att öka säkerheten och tryggheten för elever, lärare och annan personal i skolan. Det handlar om åtgärder på både kort och lång sikt, som ökar säkerheten och tryggheten och som stärker det viktiga förebyggande arbetet. Efter skolskjutningen i Örebro blev det uppenbart att det behövde vidtas omedelbara och långsiktiga åtgärder för att säkerställa säkerheten och tryggheten i Sveriges skolor. Just därför är lagförslaget på plats.

Sverigedemokraterna har varit pådrivande för att förslagen ska vara så långtgående som möjligt, och vi är nöjda med att regeringens proposition går längre än utredningen när det gäller vilka situationer skolorna ska ha beredskap för och att även förskoleklass, låg- och mellanstadium i grundskolan samt komvux omfattas av möjligheten att undersöka väskor. Det är också bra att alla brott i skolan som huvudregel ska polisanmälas, även i de fall den elev som misstänks för exempelvis skadegörelse är under 15 år.

Herr talman! Propositionen tar sikte på fyra punkter.

Den första punkten är att alla skolor ska ha en beredskapsplan. Situationer med grovt våld i skolmiljö kan se olika ut. Gärningspersonerna kan också ha olika motiv. Det är därför viktigt att dels arbeta förebyggande, dels agera mot och förhindra våld som förekommer i förskolan och skolan och på fritidshemmet.

Svaren på de enkäter som Skolsäkerhetsutredningen lät genomföra visar att cirka 30 procent av rektorerna saknade en aktuell krisplan för sin skolenhet, som inkluderar situationer med väpnat våld. Bara drygt hälften – 59 procent – uppgav att de har utbildat personalen i hur man ska agera i en krissituation med väpnat våld. Det finns alltså anledning att tydligare reglera skolornas skyldighet att ha strategier för hur sådana eventuella situationer ska hanteras på bästa sätt.

Sverigedemokraterna och regeringen föreslår i propositionen att alla skolor ska ha en beredskapsplan och ett löpande beredskapsarbete. Det handlar om att planera, utbilda och öva för att ha beredskap när en kris uppstår, till exempel genom planering av inrymning och utrymning samt en tydlig rollfördelning för alla och all personal på skolan. Vi har här valt att gå ett steg längre än utredningen och utöka förslaget till att omfatta inte bara allvarliga våldssituationer utan även hot om allvarliga situationer. På så vis säkerställer vi att skolan är redo att agera i en situation där allvarligt våld ännu inte uppkommit.

Herr talman! Den andra punkten handlar om att stoppa farliga föremål. En viktig del i säkerhetsarbetet är att förhindra att farliga föremål tas in i skolmiljön. Det är tyvärr ganska vanligt i dag. Det känner vi till. Det kan handla om knivar, skjutvapen och andra saker som är ägnade att störa ordningen på skolan. Det kan vid vissa tillfällen, till exempel nollning, handla om föremål som är avsedda att användas för att utöva kränkningar – det jag vill kalla psykisk misshandel, enligt den korrekta, straffrättsliga terminologin – mot andra elever.

En bred möjlighet att undersöka och kontrollera väskor är en viktig del i detta arbete. Utredningen föreslog att väskor skulle få undersökas i högstadiet och gymnasieskolan. I propositionen utvecklas det nu till att omfatta hela den obligatoriska skolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, den anpassade gymnasieskolan samt den kommunala vuxenutbildningen. Det är bra att detta görs.

Undersökning av väskor behöver heller inte aviseras i förväg. Detta är en viktig del i det förebyggande arbetet, och den försvårar planering av införsel av farliga föremål. Vet man om att det ska vara en granskning av väskorna dagen innan är man ganska dum om man tar med sig farliga föremål till skolan. Vi sverigedemokrater tycker att det är bra att man inte behöver avisera det i förväg.

En stor del av dagens våld är förknippat med gängkriminalitet, och därför måste alla eventuella luckor täppas till. Om förslaget bara skulle gälla exempelvis högstadiet och gymnasieskolan skulle det finnas skäl för de kriminella gängen att smuggla in vapen och narkotika med hjälp av allt yngre personer. Man har redan sett en sådan trend. Den trenden skulle fortsätta och dessutom utökas. En sådan utveckling skulle också sätta hela lagförslaget ur spel. Från Sverigedemokraternas sida har vi varit tydliga med att det inte får finnas så uppenbara hål i lagstiftningen.

I debatten har det framkommit kritik mot att skolpersonal ska ägna sig åt att kontrollera elevers väskor. Det finns dock ingenting i lagförslaget som säger att det måste vara skolpersonal som utför kontrollerna. Det är möjligt att det blir så på vissa håll. Det är möjligt att det finns skolpersonal som är frivilliga att göra detta och som vill göra det.

Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara skolpersonal som undersöker väskor. Den som sägs är att endast rektor kan fatta beslut om detta när det gäller ett obestämt antal elever, alltså en generell kontroll, samt att rektor eller någon som rektorn har utsett får besluta om undersökning när det gäller en enskild elevs väska. Till skillnad från vad utredningen föreslog behöver det inte vara skolpersonal som utför undersökningarna, utan det kan till exempel vara väktare eller någon annan.

I propositionen betonas att utsedda personer bör avstå från undersökning när de bedömer att en sådan kan leda till en konfrontation som kan vara farlig. Om man inser att situationen kan innebära att vapen kan brukas, eller om man misstänker att väldigt mycket vapen har tagits in, ska man kontakta polisen. Det är viktigt att få fram i debatten att detta är tydligt i propositionen.

Den tredje punkten handlar om att fler brott ska polisanmälas. Utredningens bedömning när det gäller polisanmälan av elever under 15 år innebär i princip att endast mycket allvarliga brott, som exempelvis mord, grov misshandel, våldtäkt och rån, ska polisanmälas. En sådan reglering skulle missa de brott som oftast förekommer på skolorna, till exempel misshandel, skadegörelse, stöld, kränkande fotografering och olaga integritetsintrång. Den typen av brott ansåg inte utredningen skulle föranleda polisanmälan om den misstänkta eleven var under 15 år. I praktiken innebär det att samhället inte tydligt aviserar sin vilja att stävja brott i skolan.

Vår linje har varit att upprätthålla nolltolerans. Sverigedemokraterna och regeringen har därför landat i att fler brott som huvudregel ska polisanmälas, förutom rent bagatellartade brott. Anledningen till detta är att polis och socialtjänst ska kunna sätta in stöd och åtgärder så tidigt som möjligt. Jag noterar att flera oppositionspartier har invändningar mot detta och kan bara konstatera att vänsterpartierna fortsätter att hantera minderårigas brott med silkesvantar. Vi menar tvärtom att det finns en poäng med att samhället reagerar tidigt för att minimera risken för fortsatt brottslighet.

Propositionen föreslår att rektor ska vara skyldig att anmäla brott. Det är en viktig reglering. I dag vet vi om att många skolor mörkar händelser för att inte dra åt sig uppmärksamhet och därmed tappa i anseende och attraktivitet. Genom att låta rektor vara skyldig att anmäla brott signalerar vi tydligt att en skola måste ta tag i händelser i tid och inte får riskera att oordning eskalerar.

Den fjärde punkten handlar om att stoppa obehöriga från att ha tillträde till skolans område när verksamheten pågår. Elever, lärare, övrig skolpersonal och föräldrar ska känna sig trygga i verksamheten.

Det allra bästa vore förstås om man kunde låsa alla skolor och införa ett passersystem, men det är förmodligen inte praktiskt möjligt att genomföra på alla skolor på kort sikt. Många skolor är byggda med många in- och utgångar som gör det svårt att upprätthålla ett sådant system. Det krävs mycket förberedande arbete för att detta ska ske. Det är alltså desto viktigare, i avvaktan på eventuella ytterligare regleringar, att tydligt avgränsa området och informera om att obehöriga inte har tillträde. Det går att kombinera med det nya regelverket för exempelvis kameraövervakning. Därmed inte sagt att vi inte återkommer om det behövs ytterligare reglering för att stoppa obehörigas tillträde till skolor.

(Applåder)

Anf. 15 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag tycker i grunden att det är bra att detta tas ett steg vidare. Patrick Reslow och andra har varit inne på att utredningen sattes igång under den tidigare regeringen. Nu har den tagits vidare och även förstärkts utifrån den situation vi ser. Därför stöder vi också i allt väsentligt de förslag som finns.

Det har dock sagts att vi behandlar brottslingar med silkesvantar. Det gör vi inte. Det som däremot är en utmaning och som har diskuterats är bland annat om lärare ska undersöka väskor etcetera. Men i praktiken, om det finns en misstanke om vapen i en väska, ser jag personligen hellre att en utbildad polis hanterar vapnen än att en outbildad bildlärare gör det.

I grunden handlar detta snarare om kompetensfrågor än om att Centerpartiet inte tycker att man ska beslagta väskan med vapen. Det måste ändå förtydligas. Det är klart att man ska se till att personen som haft med sig väskan aldrig kommer i närheten av den igen. Det är vi helt överens om. Det går att lösa. Ingen har någonting emot att polisen sköter det.

Tryggheten i skolan skapas väldigt mycket genom de lärare som finns där. Centerpartiet har länge varit på regeringen om skarpare kontroller av dem som undervisar i skolan. Det är klart att vi ska agera mot eventuella brottslingar bland eleverna, men vi ska också undvika att lärarna är det.

Vi har föreslagit utskottsinitiativ i utbildningsutskottet och i justitieutskottet för att få bort lärare som till exempel är dömda terrorister. Det kan också gälla många andra typer av brott. DN har gjort en kartläggning som visar att lärarlegitimation inte stoppar brottslingar. Skolinspektionen har visat att tre av fyra skolor har brister i registerkontrollen.

Det ligger en promemoria på regeringens bord, men det händer ingenting. Ni har sagt nej till Centerpartiets förslag. Hur ska vi göra för att säkerställa att eleverna i skolan har en säker grund?

Anf. 16 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstod frågan. Jag tolkade det som att Centerpartiet anser att det finns lärare som är problematiska och exempelvis utövar våld och som att frågan handlade om hur det ska stoppas. Jag vet inte om det var detta som var frågan, men det är ingenting som Sverigedemokraterna säger nej till. Om man förekommer i något register och detta gör att man är olämplig som lärare, då ska man inte vara lärare; det vill vi vara väldigt tydliga med. Om man tycker att det är jättekul att ägna sig åt våldsbejakande extremism eller att hålla på och indoktrinera barn med terroristliknande fasoner ska man inte vara lärare. Det är vi de första att säga. Där måste vi vara väldigt tydliga.

Vi är såklart beredda att göra skärpningar även på denna punkt om det skulle behövas. När det uppdagas att någon är olämplig som lärare, exempelvis på grund av att personen ägnar sig åt kriminalitet, som barnmisshandel, sexuella kränkningar eller vad det nu kan vara, ska personen väck från skolan, och den ska inte få komma tillbaka. Det är Sverigedemokraternas inställning.

Jag går vidare till det som gäller misstanke om vapen. Om man på en skola upptäcker eller misstänker att det finns vapen – kanske skarpladdade sådana – är väl det brukliga att man kallar på polis. Man ska kalla på polis; det är detta som propositionen pekar på. Rektorn har en skyldighet att anmäla. Man ska anmäla alla brott, och man ska också se till att det görs en undersökning av väskor. Propositionen lämnar dock åt skolan att besluta om vem som ska göra det.

Jag vill återigen reservera mig för att jag inte riktigt förstod frågan.

Anf. 17 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag tar till mig att jag får bli tydligare. Jag uppfattar ingen illvilja här över huvud taget.

Centerpartiet har två gånger föreslagit utskottsinitiativ, i utbildningsutskottet respektive justitieutskottet, om att stärka registerkontrollen av lärare när de anställs. I dagsläget inkluderas terroristbrott inte i registerkontrollen. Alla sexuella övergrepp ingår heller inte i registerkontrollen. Vi har lagt fram förslag om att de ska göra det. Ledamoten Reslow sa att Sverigedemokraterna inte säger nej till detta, men de har sagt nej till det – faktiskt två gånger. Patrick Reslow har själv sagt nej i utbildningsutskottet.

Det är detta som är utmaningen; vi ser det gång på gång. Skolinspektionen har gjort en granskning som visar att jättemånga skolor faktiskt inte gör det här jobbet ordentligt, att regelverket inte är tillräckligt bra och att alla brott inte är inkluderade. Det finns nu äntligen en promemoria på regeringens bord. Den kom till efter att vi hade varit på regeringen, som sa nej till våra förslag.

Då är frågan: När kommer faktiska förändringar på det här området? Om vi ska ha en skola som är säker och trygg – och jag är helt övertygad om att jag och Patrick Reslow är överens om att vi ska ha en sådan skola – måste vi se till att det inte jobbar människor i skolan som är dömda för brott utan att vi vet om det. Det är detta som är frågan; jag hoppas att det var tydligare.

Anf. 18 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Det var klart och tydligt!

Vi har ingen annan uppfattning. Vi har exakt samma uppfattning. Vi vill ha ett brett register, och jag tror att flera av mina Tidökollegor kan stämma in i det.

Vi har inte sagt nej. Det vi däremot säger nej till är att slå in öppna dörrar. När det redan pågår ett arbete, och när det redan är planlagt att man ska ta fram den här typen av bestämmelser, röstar vi inte för ett utskottsinitiativ. Det är inte brukligt att göra så. I slutändan skulle man kunna använda utskottsinitiativ till att ta fram allting – till att utskott ska besluta om saker som redan finns på bordet och som kommer att leda fram till propositioner och liknande i framtiden. Det är inte riktigt så arbetet funkar.

Ett utskottsinitiativ ska ju handla om någonting som regeringen inte har observerat tidigare. Den här frågan har varit uppe och diskuterats. Redan förra mandatperioden diskuterade vi den, och då ledde det inte till någonting. Nu är detta uppe på bordet, och det kommer att komma en ändring när det gäller registerkontrollen och vilka brott som ska omfattas av den. Då är det helt orimligt att rösta för ett utskottsinitiativ som säger att regeringen ska inleda ett arbete som man redan håller på med. Det är inte en linje som Sverigedemokraterna tycker är tilltalande.

I de fallen röstar man nej till utskottsinitiativet. Det betyder dock inte att man har någon annan uppfattning i sak.

(Applåder)

Daniel Riazat (V)

Anf. 19 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, som är Vänsterpartiets reservation i detta betänkande.

Jag vill också, nu när det har gått fyra månader sedan den fruktansvärda attacken på Campus Risbergska i Örebro, säga att jag någonstans blir förvånad – men ändå inte – över att det fram till nu inte har sagts ett ord om aspekter som gäller rasism och sådana delar i samband med den här typen av attacker. Under de senaste tio åren har näst intill alla skolattacker med dödlig utgång utförts av personer som inspirerats av bland annat högerextrema hemsidor och grupper.

Herr talman! Alla barn och elever har rätt att känna sig trygga i sin skola och i samhället. Efter det jag kallar terrorattacken på Campus Risbergska i Örebro står vi inför ett vägval. Vi kan välja att låta den här tragedin leda till reflektion över var vårt samhälle har hamnat och varför samt över vilken riktning vi ska ta framöver. Vilket slags land ska Sverige vara? Ska Sverige vara ett land där splittring, hat, rädsla och rasism breder ut sig och styr människors handlande eller ett land baserat på förtroende och en strävan att bygga ett samhälle där alla har likvärdiga möjligheter att växa och utvecklas?

Vi vet att de allra flesta svenskar, oavsett födelseland, trosuppfattning eller hudfärg, vill leva i ett samhälle där varje människa blir sedd och respekterad. Man vill känna sig trygg och hoppfull inför framtiden. Vi har alla både drömmar och mål. Vi har alla också problem och bekymmer. Vi är starka och kapabla men också sårbara. Vi kan känna igen oss i varandra och se vilka behov vi har gemensamt bortom våra olikheter. På de insikterna byggdes Sverige till ett av världens mest jämlika och trygga länder att leva i.

Men i dag känner alldeles för många att både jämlikheten och tryggheten har ryckts undan. Den rädsla många som har invandrat till Sverige, eller som är barn till människor som har invandrat till Sverige, känner efter fruktansvärda dåd som det på Campus Risbergska i Örebro handlar om mer än detta fruktansvärda dåd. Det handlar om en allt hårdare retorik som pekar ut invandrare som syndabockar för alla samhällsproblem. Det är en retorik som breder ut sig i samhället och som har förgiftat tillvaron och samtalsklimatet i syfte att skapa rädsla, misstro och hat. Det är en politik som låter skolor och bostadsområden förfalla och arbetslösheten breda ut sig på rekordhöga nivåer samtidigt som de som redan har mest får mer och mer i plånboken. Det är en politik som syftar mer till att förstärka fördomar och motsättningar än till att lösa de komplicerade men ändå enkla samhällsproblem vi står inför. Det är en politik som inte tar frågan om rasism i skolan på allvar och ignorerar de oroväckande rapporter som år efter år kommer från bland annat stiftelsen Friends och Rädda Barnen.

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning som inte fokuserar bara på hårdare tag och metoder som saknar belägg utan i stället satsar på faktisk trygghet. Jämlika samhällen är de tryggaste. Därför behöver vi återuppbygga ett jämlikt och tryggt skolsystem där alla barn blir sedda och får det stöd de behöver för att klara skolan. För att skolan ska klara av detta behöver professionen få tillit, och finansieringen av skolan behöver förändras.

Samtidigt instämmer Vänsterpartiet i att det finns behov av att stärka just skolsäkerheten. Därför välkomnar vi en majoritet av de förslag som finns i propositionen. Men vi håller inte med regeringen om exakt allt man föreslår, vilket jag ska gå in närmare på alldeles strax. Det är viktigt att åtgärder för skolsäkerhet inte enbart görs via lagstiftning. Skolan behöver också på riktigt kunna arbeta förebyggande mot våld. Sveriges Lärare skriver i sitt remissvar: ”Skolans problem i dag är inte avsaknaden av lagar och regler utan av tillräckliga resurser.”

Låt mig nu gå in på två av de punkter där Vänsterpartiet motsätter sig regeringens förslag.

Vänsterpartiet instämmer visserligen i att det kan förekomma situationer där det är befogat att undersöka väskor. Det kanske kommer som en nyhet för folk här, men detta görs redan på ganska många skolor där det finns akuta problem. Det görs till exempel efter uppgift om att en elev har med sig något farligt eller olagligt till skolan. Men eftersom lärare och alla andra som arbetar i skolan inte är experter på att hantera vare sig vapen eller droger bör det inte vara lärare eller annan skolpersonal som genomför undersökningen, utan vid dessa tillfällen bör polis tillkallas, vilket också görs i dag.

Utredningsförslaget handlade från början om stickprovskontroller av väskor. Redan då varnade Diskrimineringsombudsmannen i sitt remissvar för att stereotypa föreställningar om olika grupper kan medföra risk för diskriminering vid stickprovskontroller kopplat till framför allt kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning samt funktionsnedsättning.

Jag vill att alla ska veta att Sverigedemokraterna sitter och skrattar medan jag säger detta om diskriminering.

Vänsterpartiet delar DO:s oro och ser en ännu större risk för diskriminering när regeringen nu går vidare med ett lagförslag som går längre än utredningen.

Vänsterpartiet delar även invändningarna från Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd. De skriver att elever i skolan redan upplever en tydlig maktobalans, och det kan inte anses vara proportionerligt med den kroppsvisitation som kan förekomma. De varnar även för att en utökning av lärares rättigheter att visitera riskerar att ge upphov till konflikter mellan skolpersonal och elever utan att uppnå önskad effekt ur ett trygghetsperspektiv.

Att skolpersonal på det sätt som regeringen nu föreslår ska utföra uppgifter som ligger långt från skolans huvudsakliga uppdrag är både orimligt och kontraproduktivt och kommer dessutom att leda till ännu mer administration. I stället för att lägga dessa uppgifter på skolan bör regeringen satsa mer resurser på både skola och socialtjänst så att verksamheterna får bättre möjlighet att arbeta brottsförebyggande genom att använda de verktyg som redan finns. Men för regeringen går skattesänkningar för miljardärer givetvis före satsningar på skolan för att kunna skapa brottsförebyggande åtgärder.

Herr talman! Det är självklart viktigt att skolan anmäler konkreta brott som har begåtts till polisen. Även detta kommer kanske som en nyhet för er i kammaren, men det görs redan.

Vänsterpartiet anser att det inte är proportionerligt att ställa krav på att alla handlingar som godtyckligt kan anses utgöra ett brott ska polisanmälas och dokumenteras. Hur mycket mer administration för skolans personal kommer inte det att leda till? Vi har förtroende för att skolans personal själv kan avgöra när man behöver anmäla och inte, och att oro för ett enskilt barn ska leda till en orosanmälan till socialtjänsten är redan lagstadgat.

Som Sveriges Elevråd och Sveriges Elevkårer skriver i sitt remissvar är en stor del av eleverna som förslaget berör inte ens straffmyndiga. Förslaget fyller därför ett begränsat syfte och riskerar endast att leda till en misstänkliggörande kultur mot elever och ett onödigt merarbete för rektorer.

Vänsterpartiet anser i stället att det vore bra och önskvärt att den lokala polisen tillåts ha ett bra samarbete med skolorna i området, vilket redan förekommer i många fall, för att till exempel hämta in upplysningar och uppgifter och för att bygga upp ett förtroende hos barn och ungdomar genom exempelvis skolbesök.

Till sist vill jag återigen påpeka att vi måste fundera på i vilket samhälle vi vill leva och vilket skolsystem vi vill ha. Det kan låta fint att hålla en presskonferens några dagar efter ett terrordåd på en skola, men om de förslag man kommer med inte skulle ha förhindrat något av det som hände på den skolan är det bara tomma ord och inget annat. Skolan behöver riktig trygghet, och skolsystemet behöver bli jämlikt på riktigt. Skolpersonal och rektorer behöver få möjlighet att skapa en trygg skola, och här brister en del av förslagen.

På de flesta punkter står vi som sagt bakom propositionen, men jag yrkar bifall till reservation 1.

Josefin Malmqvist (M)

Anf. 20 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Skolan ska vara en trygg plats för lärande. Sverige har skolplikt, och vi förväntar oss att barnen ska vara i skolan. Då har vi också en skyldighet att säkerställa att skolan är den trygga plats den behöver vara för att eleverna ska kunna uppnå sina drömmar att lära sig det de vill och det vi förväntar oss.

Även skolans personal ska känna sig trygg. Var femte anmälan till Arbetsmiljöverket kommer från skolpersonal. Inte undra på att vi har 30 000 utbildade lärare som väljer att inte arbeta i skolan.

Vi vet att trygghetsfrågorna är ett stort och viktigt problem i den svenska skolan, och det behöver vi ta på stort allvar.

Herr talman! Utvecklingen har gått åt fel håll under ganska lång tid, men nu gör vi upp med det.

Vi ser i rapport efter rapport och hör från skolpersonal och elever att tryggheten i skolan minskar. En större och större andel av eleverna uppger att de är otrygga i skolan, och skolan är i dag den vanligaste brottsplatsen bland unga. Vi har en skyldighet att ta detta på största allvar.

Brottsförebyggande rådets skolundersökning visar att skolan som sagt är den vanligaste brottsplatsen, och Arbetsmiljöverkets statistik är alarmerande. På tio år har antalet anmälningar om hot och våld i skolan ökat med över 150 procent.

Vi förväntar oss att barn ska vara i skolan för att lära sig. Då måste vi ta detta på allvar.

Det här är inte några enstaka händelser. Det här är en utveckling som vi nu har ganska god kunskap om. Vi måste vända utvecklingen, och vi kan vända den. Vi i den här kammaren har ett ansvar att agera, och det gör vi nu.

Herr talman! Detta är bakgrunden till propositionen Skolor mot brott, som vi debatterar här i kammaren och som vi kommer att besluta om i dag. Det är ett kraftfullt och samlat åtgärdspaket som för första gången gör att skolans säkerhetsarbete tas på allvar i vår lagstiftning. Det handlar inte om symbolpolitik, utan det handlar om konkreta åtgärder som är efterfrågade i skolan.

I propositionen har regeringen förslag inom ett flertal olika områden. Det handlar om ett helt nytt kapitel i skollagen om skolsäkerhetsarbetet. Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att stoppa obehörigas tillträde till skolan. Skolan ska i första hand vara till för elever och lärare – de som har skolan som arbetsplats – och ska inte vara en plats för allmänheten.

Rektor behöver ha mandat att undersöka väskor och föremål, och brott som begås i skolan ska polisanmälas. Det här är punkter som borde vara en självklarhet och som redan borde vara verklighet men som inte är det i dag. Nu säkerställer vi att det kommer på plats.

Herr talman! Det här är inga extrema förslag, utan det är naturliga och också kraftfulla verktyg för skolan som skolorna själva har efterfrågat. Det handlar inte om att misstänkliggöra elever, som vissa har gett uttryck för i debatten här i dag, utan det handlar om att skydda elever och lärare – de som verkar i skolan. Det är vårt viktigaste uppdrag.

Detta är vårt besked till alla de rektorer, lärare och elever som varje dag befinner sig i verkligheten i den svenska skolan och som måste förhålla sig till hot, våld, trakasserier och otrygghet: Vi ser er. Nu ger vi er ytterligare några verktyg som ni har efterfrågat för att ni på ett bättre sätt ska kunna utföra det som är ert viktiga uppdrag, nämligen kunskapsuppdraget i den svenska skolan.

Vissa partier i denna kammare menar att det här är fel väg att gå och att man i stället ska fokusera på relationellt arbete. Då vill jag vara tydlig och säga att det ena inte utesluter det andra. Vi menar att det är viktigt med utbyggd elevhälsa. Det är viktigt och helt avgörande med det förebyggande arbetet i skolan. Men det räcker inte, för när hotet är konkret måste skolorna få verktyg för att kunna agera. När någon har medfört farliga föremål och när skolledningen får signaler om att något kan hända måste det finnas ett tillräckligt lagstöd för skolan att agera. Det handlar om ansvar.

Herr talman! Vissa partier i denna kammare menar att förslagen går för långt, att det är integritetskränkande att undersöka väskor och att det är fel av skolor att polisanmäla brott som begås av någon som är under 15 år. Jag menar att det är ett betydligt större problem att behöva gå till skolan med rädsla och en klump i magen. Jag menar att det är ett betydligt större problem att vi i dag ser unga som tidigt uppvisar ett normbrytande beteende men där instans efter instans avstår från att agera tidigt med hänsyn till att barnen är för unga. När de sedan slutligen begår ett brott är det för sent. Vi har en skyldighet gentemot dessa barn att agera tidigt och tydligt när det går att förebygga och stoppa denna typ av kriminalitet.

Dessutom vill jag konstatera att om det är något som är integritetskränkande är det att bli trakasserad, att bli rånad, att bli utsatt för våld och att bli slagen i skolan. Det perspektivet saknar jag från vänsterkanten här i kammaren.

Herr talman! Vissa partier menar att det här går för fort och att vi måste vänta med att agera. Då blir min fråga: Vad är alternativet? Är det att inte göra något alls? Är det att låta hotbilden växa, att låta skolledare fortsatt stå utan rätt att agera och utan tillräckliga verktyg och att lämna rektorer och lärare ensamma, utan tillräckligt lagstöd?

Det har nu gått fyra månader sedan den värsta skolattacken någonsin i svensk historia. Vi har en skyldighet att skyndsamt agera och säkerställa att vi får tillräckliga mandat och befogenheter på plats för att man ska kunna agera i den svenska skolan. Allt annat vore ett svek mot eleverna och lärarna där.

Herr talman! Vi vet att de här brotten ofta begås av ett fåtal individer. Vi vet också att många av dessa individer är unga när de första gången är i riskzonen för att dras in i kriminalitet. Det är därför det är avgörande att vi agerar tidigt. Det handlar inte om att stämpla barnen, utan det handlar om att bry sig om barnen.

Att sätta in relevanta stödinsatser men också ge tydliga normer handlar om att stärka den viktiga samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att vi ska fånga upp fler barn tidigare. Vi behöver återupprätta respekten för skolan, både som kunskapsinstitution och som normbärare. Skolan ska inte vara neutral inför brott, utan det ska vara en plats där vi tydligt markerar att hot, våld och kränkningar inte hör hemma i den svenska skolan. Det ska vara glasklart.

Herr talman! Den här regeringen står inte och väntar, utan den agerar. Det vi har sett hända i Sverige – skolattacker, våldsdåd och barn som rekryterats till kriminella gäng redan i mellanstadiet – skapar en skyldighet för oss i denna kammare att agera.

Vi ser hur skolpersonal larmar om ökad otrygghet, att elever tar in farliga föremål och att brott begås utan konsekvens. Som någon var inne på här i debatten får man visst öppna ett skåp, men man får inte lov att titta i väskan i skåpet för att se om där finns några droger eller liknande som har förts in i skolan. Det här är orimligt. Vi måste ge skolpersonalen tillräckliga mandat. Propositionen ger skolorna mandat att sätta ned foten, och den ger samhället möjlighet att visa att vi ser vad som händer i den svenska skolan. Nu ger vi ytterligare mandat för att man ska kunna agera. Vi kommer inte att blunda för detta.

Skolan ska vara en plats där barn kan växa, lära sig och utvecklas. Det är vår skyldighet att säkerställa att det är en trygg plats där vi skapar förutsättningar för lärare att bedriva sitt viktiga undervisningsuppdrag och där elever får förutsättningar att lära sig. Då är det en förutsättning att skolan är trygg, för trygga skolor ger trygga och starka elever som kan fokusera på att lära sig.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 21 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5.

Jag och Centerpartiet delar regeringens uppfattning att tryggheten måste skärpas i skolorna runt om i Sverige. Det tror jag är ganska tydligt. Vi har sagt det tidigare när vi har tagit upp frågan. Jag är glad att vi nu brett här i kammaren tar tag i det här. Här finns en bred samsyn om att vi måste stärka tryggheten i svensk skola. Det gäller för lärarna, och det gäller för eleverna.

Vi har sett att lärare misshandlas, och vi såg det förfärliga fallet med en lärare som sparkades i magen och fick missfall. Varannan elev i nionde klass har utsatts för brott under det senaste året, och varannan elev har också begått brott.

Skolan är den vanligaste brottsplatsen. Killar utsätts oftast för stöld – det är det vanligaste bland dem. Tjejer däremot utsätts oftast för sexuella övergrepp. Det är den verklighet som finns där ute. Så många som var fjärde tjej har utsatts för sexuella övergrepp det senaste året; det är alltså tjejer i skolåldern. Skolan är oftast brottsplatsen. Det är en vansinnig arbetsmiljö att skicka in våra barn i. Jag är glad att vi nu tillsammans tar dessa breda steg för att öka insatserna mot brott i skolan.

Sedan vill vi att det ska vara effektiva och bra insatser som faktiskt leder till att resurserna används rätt och att det när vi agerar – som vi ska göra som samhälle mycket oftare, mycket tidigare och mycket bättre – också blir effektivt och faktiskt får effekt.

Det är därför vi är lite skeptiska till att även de minsta barnen ska inkluderas i lagstiftningen. Precis som Sveriges Lärare, Brå etcetera ser vi att det i stället kan öka risken att barnen landar i kriminalitet, också för att polisen inte kommer att kunna agera. Polisens remissvar på själva utredningen efterfrågar inte heller den utvidgning som regeringen nu kommer med. Den är vi alltså lite skeptiska till. Man borde kunna ta hänsyn till ålder, brottets allvar och möjligheten att utreda det när det gäller de unga barnen.

Det betyder verkligen inte att vi inte ska agera, herr talman. Vi måste agera mot det här, och det handlar om att agera klokt med tydligare och effektivare insatser som inte tar resurser utan ger effekt.

Om man får veta att nu blir det polisanmälan och det enda som händer är att polisen lägger ned det direkt utan att man ens får ett samtal blir det kanske inte den bästa insatsen heller – den som ger synen att det man har gjort är ett problem och att det måste ageras mot. Det är därför vi är skeptiska till den biten.

Väskor måste självklart undersökas om det finns misstanke om vapen eller droger i dem. Jag tror att alla i den här kammaren tycker att det ska göras. Det nickas här. Alla är överens om det. Sedan tror regeringen att det är vettigare att en bildlärare undersöker väskan med vapen och droger än att en polis gör det. Jag tycker att det är bättre med en polis. Att tycka att det i många fall är bildläraren som bör göra det visar på en märklig syn på både lärare och poliser. Men, återigen, i grunden är vi överens om vikten av att det här görs och skärps. Vi är överens om nästan allting i förslaget. Det tycker jag är väldigt bra, för vi behöver stärka arbetet här.

Herr talman! En annan oro som finns kring det här är att lagstiftningen riskerar att utesluta civilsamhället från att vara en del av skolan. Det är flera som påpekar detta. Att huvudmannen ska se till att obehöriga inte ges tillträde till skolenheten är skrivet på ett sätt som är lite svårtolkat. I grunden är det vettigt – vem som helst ska inte kunna gå in i klassrummet och känna att nu får jag vara här. Det tror jag att alla är överens om. Jag tror inte att någon är emot den biten. Men jag och Centerpartiet vill verkligen betona vikten av att de aktörer som bidrar till skolans verksamhet fortfarande kan vara med i skolan.

Det är till exempel de organisationer som bygger vår demokrati, som bygger framtidens demokratiska medborgare. Det är till exempel alla våra partiers ungdomsförbund. De måste kunna komma in i skolan. De måste kunna vara med. Jättemånga skolor utesluter dem redan, vilket är förfärligt. Det gör att vi inte bygger framtidens partier, de som ska bygga vårt samhälle och som skapar grunden för vår demokratis utförande i vardagen. Och vi vet att alla partier kämpar med att få tillräckligt många ideella krafter och tillräckligt många som kommer in. Vi riskerar att få ännu svårare med det i framtiden, och det är inte bra. Därför tycker vi att det är viktigt att det finns förutsättningar för variationer i hur lagen tillämpas. Men som sagt, herr talman, det är saker som skulle kunna bli bättre och som jag hoppas att vi kan se över framöver. I grunden är det viktigt att vi stärker tryggheten i skolan.

Herr talman! Vad skapar då trygghet i skolan? Det viktigaste, visar undersökning på undersökning, är faktiskt tillitsfulla relationer mellan elever och lärare. Det är det absolut viktigaste, och här finns det väldigt mycket att göra.

Det är en fråga som jag särskilt måste ställa till regeringen: Hur länge till ska våra barn löpa risk att undervisas av dömda personer? Hur länge till? Jag har inte kunnat få ett svar på det. Jag hoppas att det inte ska vara så länge till, för gång på gång ser vi hur olämpliga personer jobbar i skolan, bland våra barn.

I en granskning gjord av Dagens Nyheter framgår det att lärarlegitimationen inte stoppar brottslingar från att jobba i skolan. Något annat behövs. Nyligen släppte Skolinspektionen en rapport som visar att tre av fyra skolor har brister i registerkontrollen vid anställning. Flera skolor har inte ens gjort en registerkontroll vid anställning. Det innebär att det varje år är flera tusen lärare som anställs utan att gå igenom en fullbordad registerkontroll. Den registerkontroll som det är skolornas plikt att göra vid anställning i dag är alltså undermålig. Det är oacceptabelt.

Regeringens hantering av de här frågorna har varit för senfärdig. Den har varit bristfällig. Regeringen måste omedelbart skärpa reglerna, vilket Centerpartiet har efterfrågat länge och varit otroligt tydliga med. Skolorna och kommunerna måste göra bättre registerkontroller, och vi måste se till att registerkontrollerna inkluderar mer. Det är helt avgörande om vi ska skapa en trygg skola och en skola utan brottslingar. I dag jobbar dömda brottslingar i våra skolor. Det är så det är.

Vi vill att registerkontrollen ska utökas. Vi vill att det ska kunna göras fler kontroller, inte bara vid anställning utan också under anställningstiden. Man kan ju begå brott medan man är anställd. När man blir anställd ska man uppvisa sitt registerutdrag. Om man begår brott två år senare kommer det aldrig att undersökas. Det är inte rimligt. Det är ju inte så att folk per definition slutar begå brott efter att de blivit anställda som lärare. Det finns massor av exempel.

Det här måste ändras, och det måste täcka fler brott. Exempel är saker som skulle vara helt logiska om man frågade en vanlig människa ute på gatan. Terrorbrott, visst hindrar det en människa från att bli anställd i skolan i dag? Nej, det gör det inte. Sexuella övergrepp? Nej, det kan man fortfarande bli anställd i skolan efter. Det är helt absurt, men så är det i dag.

Vi har varit på regeringen. Vi har lagt förslag på utskottets bord, både i utbildningsutskottet och i justitieutskottet, för att se till att man hanterar de här frågorna bättre och får bättre kontroll på vem som jobbar i skolan. Men Tidöpartierna sa nej. Sverigedemokraterna sa nej. Moderaterna sa nej. Liberalerna sa nej. Kristdemokraterna sa nej. Så var det.

Att till exempel dömda sexualbrottslingar, hedersförtryckare och terrorister kan fortsätta jobba i svensk skola i dag är en skandal. Men regeringen agerade till slut – det ska den i alla fall ha. Efter Centerpartiets initiativ tillsatte man en utredning om bland annat registerkontroll i skolan, och nu finns det äntligen en promemoria på regeringens bord om hur registerkontrollen kan utökas. Men nu, då? Vi vet inte riktigt. Det är dags att regeringen ser till att komma till skott och rensa upp i det här.

Vad säger regeringspartierna? Ni är ju här i salen och får jättegärna svara. Hur länge till ska Sveriges elever löpa risk att undervisas av terrorister, sexualbrottslingar och hedersförtryckare?

Josefin Malmqvist (M)

Anf. 22 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Ja, det gläder oss mycket att Centerpartiet har börjat engagera sig i de här frågorna. Det är bra om vi kan få till stor samsyn i de här frågorna.

Skolan ska vara en trygg plats för bildning. Den ska inte vara en grogrund för grov kriminalitet, för att säga det helt uppenbara. Personer som har begått grova brott ska inte kunna arbeta i skolan. De har inte i skolan att göra. Här önskar jag att tidigare regeringar hade agerat, även de regeringar som Niels Paarup-Petersens parti tidigare har stöttat.

Den här regeringen tar de här frågorna på största allvar. Vi agerar. Vi tillsatte i april 2024 en utredning för att skärpa kraven kopplat till utdrag ur belastningsregister för personal i skolan. Vi moderater tycker att detta är en otroligt viktig fråga. Det handlar om att vidga vilka brott som ingår. Det handlar om att göra kontroller regelbundet, inte bara vid anställning. När man till exempel byter arbetsplats hos samma arbetsgivare måste detta hänga med. Vi vill se till att man återigen ska kunna arkivera de här registren, inte att man som i dag inte får spara dem. Det finns områden på områden där vi behöver se till att det kommer förändringar.

Den här regeringen har agerat. Som jag misstänker att Niels Paarup-Petersen känner till kom det för ungefär en månad sedan ett färdigt förslag på det här området som nu ska ut på remiss för att bli lagstiftning, för den här regeringen tar de här frågorna på största allvar och kommer att säkerställa att detta blir lagstiftning innan mandatperioden är slut.

Anf. 23 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag uppskattar också att man har börjat lyssna på Centerpartiet, som Josefin Malmqvist säger. Vi lade som sagt fram flera förslag för olika utskott för att få till en förstärkning av de här delarna.

Jag är jätteglad för att regeringen har agerat, som jag också sa i talarstolen. Det ligger nu en utredning på regeringens bord. Vi har sett att regeringen på andra områden har lyckats få ut saker på en månad eller två, från typ ingenting till lagstiftning. Men sedan man fick den här utredningen på sitt bord har man inte lyckats skicka ut den på remiss. Det är därför jag frågar när det kommer att hända, om man nu verkligen tar detta på största allvar. Vi har inte sett när den ska ut på remiss. Vi vet ingenting. Det är därför jag frågar när det här kommer vidare. Det är det som är frågan.

Jag är som sagt glad att vi nu närmar oss samförstånd om att vi måste få bättre koll på vilka som jobbar i svensk skola. Men det måste ju också bli till någonting. Därför frågar jag igen: När kommer det ut på remiss? När blir det lagstiftning? När gör det skillnad ute i skolorna? Det är ju det som i grunden är den avgörande frågan.

Josefin Malmqvist (M)

Anf. 24 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Jag är stolt över att representera ett parti och en regering som tar trygghetsfrågorna i skolan på allvar – det behövs. Detta har varit eftersatt under väldigt många år. Den tidigare regeringen blundade helt för dessa frågor. Nu städar vi upp på område efter område och säkerställer att skolan får både mandat, befogenheter och, på sina håll, en skyldighet att agera.

Ett av de områden som detta gäller är det som Niels Paarup-Petersen är inne på, nämligen krav på skolan att begära utdrag ur belastningsregistret när man anställer personal. Alla som befinner sig i skolan ska kunna känna sig trygga med att skolan är en plats som är fri från kriminalitet och kriminella. Där ska man kunna känna sig trygg.

Niels Paarup-Petersen kan också vara trygg med att regeringens och Moderaternas politikutvecklingsarbete inte utgår från Centerpartiets initiativ i utskottet. Detta är frågor som vi har berett under lång tid. Det är frågor som funnits i Moderaternas politik under lång tid, och vi har en plan för att agera och få detta på plats den här mandatperioden. Det var också, som Niels Paarup-Petersen mycket väl känner till, bakgrunden till att vi röstade nej till Centerpartiets utskottsinitiativ eftersom det syftade till att tillkännage för regeringen att man vill göra något. Men regeringen har redan ett pågående arbete på detta område, och det vill jag att Niels Paarup-Petersen både ska känna till och kunna känna sig trygg med.

Detta är frågor som vi prioriterar och sätter högt. Vi önskar att tidigare regeringar hade gjort mer på det här området. Nu agerar vi och säkerställer att vi skyndsamt får ny lagstiftning på plats som möjliggör, och som innebär att vi kräver och förväntar oss, att skolor agerar när man anställer personal. Skolan ska vara en plats som är fri från kriminella.

Anf. 25 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att bli trygg och vara det. Jag tycker ändå att Moderaterna ganska ofta skulle kunna ta vad vi tycker lite mer som utgångspunkt. Men det är väl inte så konstigt med tanke på att vi är olika partier.

Min uppfattning är att regeringen i mångt och mycket tar trygghetsfrågorna på allvar – det ska absolut sägas. Ibland går man nästan lite för långt, kan vi tycka, i vissa förslag. Men grunden, att vi ska göra skolan till en otroligt mycket tryggare plats än den är i dag, är vi helt överens om. Vi måste göra mer.

Har tidigare regeringar blundat? Ja, kanske inte blundat helt men i alla fall inte gjort tillräckligt – där är vi också överens. Det är också därför vi har lagt fram förslag.

Sedan säger Josefin Malmqvist, herr talman, att man säger nej eftersom det rör sig om ett pågående arbete. Men utredningen sattes ju igång först efter vårt initiativ. Det är jättebra; syftet med att lägga fram utskottsinitiativ är att det blir verksamhet av dem. Nu kommer det förhoppningsvis att bli verksamhet.

Jag kan dock konstatera att den fråga jag ställde fortfarande inte är besvarad. Jag ställde frågan: När kan vi se att det händer något? Ni tillsatte utredningen efter att vi hade lagt fram ett initiativ, så det hjälper tydligen att ställa frågor. Så jag ställer frågan igen: När kommer detta att gå ut på remiss? När kommer det ut och blir verklighet ute i skolan?

Det är nämligen, återigen, det som räknas för mig – när jag kan säga till mina barn, andra barn jag träffar, föräldrar och lärare jag träffar: Från och med detta datum kommer de som har dömts för hedersförtryck, sexuella övergrepp, terrorism och alla möjliga andra brott som i dag inte inkluderas inte längre att kunna jobba i svensk skola. Det är detta datum jag vill ha, och det är dit jag vill komma. Där har jag fortfarande inte fått något svar. Men jag hoppas att vi får det snart.

Anf. 26 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Niels Paarup-Petersen och jag hade ett trevligt utbyte i replikskiftet senast. Jag tänkte att vi skulle fortsätta där.

När det gäller registerkontroll är vi, som jag sa tidigare, helt överens om att det är viktigt. Detta togs faktiskt upp i utskottet förra mandatperioden. Då var vi också tämligen överens om att det fanns ett behov. Tyvärr hände ingenting då med den frågan heller, utan den lämnades till någon mer handlingskraftig regering att ta tag i.

Jag önskar att jag kunde svara på din fråga om vilket datum detta kommer att börja gälla. Men just registerkontrollen är inte en Tidöfråga. Vi sverigedemokrater är inte inblandade i framtagandet av själva lagförslaget, utan det sker i trekrets. Hade vi sverigedemokrater varit med på detta hade vi förmodligen haft ett lagförslag på bordet redan nu, för vi vill verkligen ha det. Men detta sker i trekrets.

Det är mycket riktigt så som Josefin Malmqvist tidigare sa: Det tillsattes en utredning för ungefär ett år sedan som nu har kommit tillbaka med förslag, och de är nu ute på remiss. Vi utgår från att det kommer ett lagförslag inom mandatperioden.

Jag hör vad Niels Paarup-Petersen säger. Jag ska bevaka frågan och se till att det verkligen kommer ett lagförslag så att vi får en ordentlig registerkontroll av lärare. Det är helt klart att lärare som har kopplingar till någon form av brottslighet – det kan vara terrorism, förberedelse för terrorism och annat – inte ska finnas på våra skolor. De ska inte vara lärare. Där är jag och Niels Paarup-Petersen helt överens.

Anf. 27 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Det är alltid trevligt med trevliga utbyten. Det är inte alltid vi och Sverigedemokraterna är överens, men i det här fallet är vi tydligen överens om att regeringen hade kunnat vara snabbare – det är bra. Jag hoppas verkligen att Sverigedemokraterna i så fall lyckas sätta lite fart på regeringen så att detta kan gå snabbare. För återigen: Det är det vi vill. Det enda jag önskar är att vi kan säga till lärare, barn, föräldrar etcetera att från och med nu, från och med då, kommer den här typen av brottslingar inte längre att finnas i svensk skola.

Jag förväntar mig inte att Patrick Reslow kan svara för allt som regeringen gör. Även om man styr regeringen på många sätt och vis är man inte riktigt en del av den, inte än så länge i alla fall.

Jag vet inte riktigt vad jag ska fråga eller kräva mer. Jag är glad att vi är överens om att detta måste göras, och jag hoppas att vi tillsammans kan se till att regeringen agerar lite snabbare.

Anf. 28 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Vi är överens – samtidigt hade jag önskat att den tidigare socialdemokratiska regeringen hade agerat i de här frågorna. Detta är ingen ny fråga. Det är inte något som har uppkommit sedan 2022, utan det var högst aktuellt även innan dess. Men den socialdemokratiska regeringen valde då att inte agera alls – en socialdemokratisk regering som dessutom stöddes av Centerpartiet. Jag hade kanske hoppats att Niels Paarup-Petersen och hans partikamrater hade varit lika angelägna att sätta press på den regeringen som man är att sätta press på den regering man inte tillhör nu.

Jag förutsätter att det kommer en reglering av detta. Jag är glad över att vi stöder en regering som faktiskt lägger fram ett förslag om ökad registerkontroll. Niels Paarup-Petersen är när som helst välkommen att ansluta sig till det regeringsalternativ där det, som han säger, händer saker, i stället för att stödja alternativ där det aldrig händer något utan bara snackas.