Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen

Anf. 1 Pontus Andersson Garpvall (SD)

Herr talman! I dag ska vi debattera propositionen Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Den lag som föreslås kommer att ge ett antal statliga myndigheter samt kommuner, regioner och skolor en skyldighet att både på begäran och på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter. Lagförslaget innebär också förändringar i offentlighets- och sekretesslagen som ger både socialtjänsten och hälso- och sjukvården en utökad möjlighet att lämna uppgifter till brottsbekämpningen.

Syftet med de nya reglerna är att ge de brottsbekämpande myndigheterna ökad tillgång till information om exempelvis begångna brott, misstänkta brottsupplägg och individer med koppling till kriminalitet och därmed bättre förutsättningar att trycka tillbaka brottsligheten.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2025.

Herr talman! Låt mig inleda med ett exempel på hur denna nya lagstiftning skulle kunna fungera i praktiken. Ponera att en 16-årig kille misstänks börja röra sig i kriminella kretsar, men polisen saknar tillräcklig information för att kunna gripa in i tid. Socialtjänsten kan ha haft kännedom om pojkens relation med andra kriminella, och skolan kan ha noterat en hög grad av frånvaro eller andra varningssignaler. Men på grund av sekretessregler har dessa uppgifter inte delats med polisen. Det hinner gå så pass långt att pojken skjuter ihjäl en annan person. En människa är mördad, och en ung kille har valt att ta en annan persons liv.

Med förslaget i propositionen om en ny lag som gör det obligatoriskt för kommuner, regioner och myndigheter att på eget initiativ eller på begäran dela information med brottsbekämpande myndigheter hade polisen kunnat få tidig information och uppgifter om pojkens umgänge med kriminella och förändrade beteendemönster. En pojkes framtid hade kunnat ta en helt annan vändning. En annan människa hade inte behövt bli mördad.

Herr talman! Politiker i den här kammaren talar ofta om att hela samhället behöver sluta upp i kampen mot kriminaliteten. Denna proposition är ett utmärkt exempel på när hela samhället blir mer involverat i det brottsbekämpande arbetet för att skapa ett tryggare Sverige. Om vi vill stoppa nyrekryteringen till gängen krävs det ett ökat samarbete mellan våra brottsbekämpande myndigheter och dem som arbetar närmast de barn som riskerar att hamna på glid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Det klingar en aning falskt om man i ena stunden pratar om att hela samhället behöver sluta upp i kampen mot kriminaliteten men sedan inte är beredd att genomföra de åtgärder som krävs.

Under alldeles för lång tid har Sverige låtit byråkratiska hinder och en överdriven rädsla för integritetsfrågor stå i vägen för en effektiv brottsbekämpning. Vi ser dagligen hur kriminella nätverk rekryterar unga såväl i våra skolor som på andra platser där barn på glid kan finnas. Då är det upp till oss politiker att genomföra de åtgärder som krävs för att hämma den organiserade brottslighetens fortsatta framväxt.

Herr talman! Om detta är en fråga om integritet, låt oss fråga oss själva: Är det verkligen integriteten hos de kriminella vi ska skydda när gängvåldet fortsätter att skörda liv och unga dras in i denna grova kriminalitet?

Trygghet är en förutsättning för frihet. Utan denna reform riskerar man att offra just den friheten för dem som faktiskt respekterar våra lagar. Det är i exempelvis skolan vi ser de första varningssignalerna när unga riskerar att hamna i kriminella miljöer. Genom att agera tidigt kan vi förhindra att dessa ungdomar dras allt längre in i fördärvet. Om vi vill arbeta brottsförebyggande är de här förslagen helt i linje med det som behöver göras.

Sammanfattningsvis är det som föreslås i propositionen ett avgörande steg för att ta tillbaka Sverige från de kriminellas grepp. Det ger oss nya verktyg för att skydda våra unga från att dras in i kriminalitet, för att stoppa nyrekryteringen till gängen och för att ta ytterligare steg för att återskapa tryggheten i samhället.

Herr talman! Låt oss nu gå från ord till handling. Sverigedemokraterna och regeringen talar inte bara om att hela samhället ska stå enat i kampen mot kriminaliteten. Vi är inte rädda för att fatta tuffa beslut utan genomför också de åtgärder som krävs för att stoppa nyrekryteringen av unga till gängen och för att skapa ett tryggare och bättre Sverige.

Jag yrkar bifall till propositionen.

Gudrun Nordborg (V)

Anf. 2 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag riktar mig till Pontus Andersson Garpvall för att diskutera vad det kan innebära att ett helt samhälle ska ställa upp mot kriminalitet och försöka värdesätta och värna våra normer, lagar och regler i samhället.

Jag menar att det inte enbart handlar om att man rapporterar till polis. Då är det antagligen för sent. Jag menar att vi ska försöka ha ett samhälle som mer solidariskt bevakar och ser redan när ett barn är lite grann på glid i fråga om att argumentera eller välja fel umgänge. Det ska gälla oss alla. Men det ska också gälla de myndigheter som är aktuella i den här propositionen.

Jag undrar varför ni sverigedemokrater vill vänta tills det är för sent och att man då ska larma till polisen. Är det inte bättre om vi har ett solidariskt system där vi bryr oss hela vägen, som medmänniskor?

Anf. 3 Pontus Andersson Garpvall (SD)

Herr talman! De synpunkter som Gudrun Norberg lyfter fram är inte saker som står i motsats till varandra. Man kan faktiskt göra både och, både innan det är för sent och även när det är för sent.

Redan i dagens Sverige finns ett informationsflöde till brottsbekämpningen. Om exempelvis en narkoman föder barn rapporteras det till dem som är berörda, och barnet omhändertas redan vid förlossningen. Om sjukvården får in ett barn som har blivit skadat och föräldrarna misstänks ha skadat barnet rapporteras det också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Men det är skillnad på frivillighet och obligatoriskt. Med frivillighet kommer också en viss form av godtycklighet, där man är rädd för att ta vissa typer av konflikter. Om vi gör det obligatoriskt kommer vi att se att det sker i större utsträckning, vilket gör att vi kan skydda fler barn än i dag.

Gudrun Nordborg (V)

Anf. 4 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Tack för svaret, Pontus Andersson Garpvall!

Jag ser det sverigedemokratiska sättet att argumentera i det du säger. Jag är inte beredd att hålla med. Det förvånar väl ingen.

Jag menar att vi kan ha delar av både och. Men frågan är: Var lägger vi tyngdpunkten? Ska vi ha så mycket krav på myndighetsaktörer och skolor att det liknar att vi går in i ett övervakarsamhälle med omfattande angiveri? Eller ska vi skapa större tryggheter i våra mellanmänskliga relationer hela tiden och lägga vikt vid det? Vi behöver ha lite grann av både och, men frågan är var vi lägger tyngdpunkten och var det är viktigast att agera.

I riksdagen är vårt verktyg lagstiftning. Jag är väl medveten om det. Men jag är också väl medveten om att det spelar roll vilka värderingar vi sänder ut. Ska vi signalera att allting är farligt, eller ska vi signalera att vi har ett allvarligt läge men ska hjälpas åt att rädda det här?

Anf. 5 Pontus Andersson Garpvall (SD)

Herr talman! Jag kan hålla med om en del av det som Gudrun Nordborg säger. Vi kan göra både och, men ska vi göra både och behöver vi också genomföra de åtgärder som finns i den här propositionen. Vänsterpartiet menar i sin reservation att propositionen hotar medborgarnas integritet och riskerar att urholka tilliten till myndigheter som socialtjänst och skola genom att tvinga dem att dela uppgifter med polisen. Men detta argument faller platt när vi ser hur verkligheten faktiskt ser ut. Utan detta informationsflöde lämnas polisen maktlös att stoppa kriminaliteten i tid, medan gängens grepp om våra barn hårdnar.

Integritet är viktigt, men ska den verkligen väga tyngre än tryggheten för de barn som dras in i kriminalitet och blir offer för gängvåld? Propositionen har säkerhetsventiler för att skydda känsliga uppgifter. Det handlar inte om massövervakning utan om att ge rätt verktyg för att kunna skydda samhället. Vänsterpartiets rädsla för minskad tillit bleknar inför den tillit som vi förlorar när medborgare ser brottsligheten frodas utan någon som helst åtgärd.

Anf. 6 Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. Vi gör det mot bakgrund av att Sverige det senaste decenniet har slitits itu av den grova organiserade brottsligheten, en grov organiserad brottslighet som har ätit sig in i alla olika delar av vår samhällsapparat.

Både i regeringsställning och nu i opposition har vi socialdemokrater på alla sätt tagit detta på största allvar. Under de åtta år då vi ledde regeringen lade vi fram oräkneliga förslag på åtgärder för att stärka rättsväsendet. Även nu i opposition ligger vi socialdemokrater bakom väldigt mycket av den politik som genomförs genom initiativ som vi tog under tiden i regeringsställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Vi delar regeringens ambition att stärka brottsbekämpningen genom förbättrad informationsdelning mellan myndigheter. Samtidigt behöver vi värna våra grundläggande fri- och rättigheter med stor aktsamhet. Offentlighet och sekretess behöver hanteras varsamt. Därför anser vi att det krävs att man justerar delar av det här förslaget för att säkerställa en balans mellan effektiv brottsbekämpning och skydd för individens integritet samt naturligtvis för att upprätthålla förtroendet för våra olika samhällsinstitutioner.

En del i det här förslaget är att ålägga rektorer en skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till polisen vid misstanke om brott utan att en begäran från polisen föreligger. Den här tvingande formuleringen har mött kritik från många olika håll, även från företrädare för professionen. Det har uttryckts en oro över att en sådan skyldighet kan skada förtroendet mellan elever och skolpersonal samt leda till en osäkerhet om vilka uppgifter det är som ska delas.

Utöver den oro som har uttryckts av professionsrepresentanter har Lagrådet avstyrkt denna del av förslaget med motiveringen att det är otydligt vilka uppgifter som avses och hur långt rektorerna ska behöva sträcka sig. En otydlighet i den här delen riskerar att leda till både rättsosäkerhet och en inkonsekvent tillämpning, vilket i sin tur de facto kan underminera rättssystemets legitimitet.

Vidare har Justitiekanslern påpekat att den föreslagna uppgiftsskyldigheten är alltför vidsträckt och kan leda till att oväsentlig information delas i onödan. Det är naturligtvis avgörande att vi säkerställer att endast relevant information delas och att vi respekterar individens integritet.

I en annan del uppfattar vi i stället att det saknas en möjlighet. Polisen bör naturligtvis till exempel kunna dela information med de kommuner som upphandlar HVB-hem. Vi har ju mötts av exempel där HVB-hem drivs av grovt kriminella. Det är precis den typen av exempel som vi önskar beivra. Vi skulle därför gärna se att regeringen återkommer i den delen och säkerställer att även en sådan möjlighet ges.

Det är naturligtvis viktigt att understryka att skolan spelar en central roll i samhället, inte bara som en plats för lärande utan också som en trygghetspunkt för många unga. Om skolan uppfattas som en förlängning av brottsbekämpande myndigheter riskerar vi att förlora elevernas förtroende, vilket kan få allvarliga konsekvenser för deras vilja att söka hjälp och stöd. Vi menar därför att rektorerna ska ges en möjlighet men inte en skyldighet att på eget initiativ dela information med polisen. Med en sådan ändring skulle förslaget bättre balansera behovet av en effektiv brottsbekämpning med upprätthållandet av förtroendet för skolan som en trygg miljö för våra elever.

En sådan här lagstiftning, som på ett så grundläggande sätt riskerar att förändra balansen mellan offentlighet och sekretess, behöver naturligtvis också följas upp. Vi föreslår därför i vår reservation att en samlad översyn eller utvärdering av lagstiftningen ska genomföras under 2027, det vill säga ungefär ett och ett halvt år efter att den trätt i kraft. Det tror jag att vi alla skulle tjäna väl på.

Sammanfattningsvis stöder vi socialdemokrater intentionen att förbättra informationsflödet i brottsbekämpningen men önskar att förslaget justeras i de delar som jag precis har berört. Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 6 och 7.

Anf. 7 Ludvig Ceimertz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! I grunden finns det en stor enighet om denna proposition. Det uppvisas en stor enighet mellan såväl regeringspartierna som oppositionen om nödvändigheten i att utöka informationsflödet.

Det var som Annika Strandhäll också gav uttryck för den tidigare regeringen som tillsatte denna utredning, och den nuvarande gjorde en del tilläggsdirektiv för att ta fram propositionen.

Det har visats ett tydligt behov av att vi behöver utöka informationsflödet mellan myndigheter men också mellan kommuner och regioner till myndigheter och brottsbekämpningen, och även från skolan till brottsbekämpningen. Utredningen är väldigt tydlig. Ska vi över huvud taget få någon effekt är det viktigt att uppgiftsskyldigheten följer med.

Propositionen är också tydlig med att det är polisen som fortsatt ska leda och ansvara för dialogen om vilken typ av uppgifter det är som behövs, för vägledningen och för att göra det enkelt för skolan att lämna uppgifter. Skolor har inte heller någon utredningsplikt eller uppsökandeplikt för information, utan informationsdelning ska ske på ett enkelt sätt där polisen har det stora sammanhängande ansvaret.

Herr talman! Ledamoten Strandhäll gjorde en poäng av att det var den tidigare S-regeringen som tillsatte utredningen. I de utredningsdirektiv som låg till grund för den fanns det ett tydligt behov av att säkerställa informationsdelningen från skolan till brottsbekämpande myndigheter. Det låg i direktiven, men nu har man valt att gå ifrån det. Jag undrar varför.

Anf. 8 Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack, Ludvig Ceimertz, för din fråga!

Vårt utredningsväsen fungerar på det sättet att man lämnar direktiv, och sedan görs en utredning. Därefter har vi ett remissförfarande. Där har det, precis som jag tog upp i mitt anförande, framförts kritik från olika håll.

Det är oerhört viktigt, tycker i varje fall jag, att man tar remissinstanser på stort allvar. Det gäller inte minst Lagrådet, som i det här fallet har uttryckt sin tveksamhet. Det är vad vi socialdemokrater har tagit intryck av.

Det är precis så som vårt utredningsväsen ska fungera. Man väger av olika delar i ett slutresultat och landar i en ståndpunkt från lagstiftarens sida. Vi socialdemokrater har landat så här.

Anf. 9 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Jag noterade att jag inte riktigt fick svar på varför man landat så, utan bara att man hade landat så. Det kan vara okej.

Remissinstanserna har på flera punkter pekat på nödvändigheten i just den här förändringen. Inte minst de brottsbekämpande myndigheterna har varit väldigt tydliga med att detta behov är mycket stort för att kunna säkerställa relevant informationsdelning från skolor, andra myndigheter, kommuner och regioner. Det handlar om att bemöta och tidigt göra insatser för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Med tanke på hur det har sett ut tidigare och hur reservationen är formulerad kan jag dra en slutsats. Om vi yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation räknar jag med att det inom maximalt ett år kommer att kallas till en presskonferens där Socialdemokraterna kräver mer åtgärder för att säkerställa relevant informationsdelning till de brottsbekämpande myndigheterna. Jag ser i så fall fram emot det. Men samtidigt har vi inte tid att vänta på det.

Anf. 10 Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tyckte att jag i mitt anförande och även här svarade väldigt tydligt om motivet till vår reservation i den delen.

Det handlar om att i det här fallet kunna upprätthålla förtroendet inte minst mellan elev och skolledare i våra skolor. I vår reservation föreslår vi att det ska vara en möjlighet för rektorer att utlämna sådan information.

Det är precis i enlighet med den kritik som har framförts från många remissinstanser och inte minst från företrädare från professionerna i skolan. Det är vad vi har lyssnat in.

Vi föreslår också att vi ska göra en utvärdering 2027 av den lagstiftning som nu kommer att komma på plats. Det är väldigt påkallat, inte minst mot bakgrund av den fråga som vi står och diskuterar här i dag.

Anf. 11 Pontus Andersson Garpvall (SD)

Herr talman! Reservationen från Socialdemokraterna om att göra informationsdelning på eget initiativ frivilligt i stället för obligatoriskt innebär på något sätt att sätta krokben för hela propositionens kärna.

Om vi lämnar det till enskilda tjänstemäns godtycke att agera riskerar vi att skapa en ojämn och tandlös insats mot kriminaliteten. Gängen sitter inte och väntar på att vi ska känna oss bekväma. De rekryterar våra unga med kall precision.

Att tvinga skolor och socialtjänst att proaktivt dela varningssignaler med polisen är inte en börda. Det är en nödvändighet för att stoppa den grova kriminalitet som kommer allt djupare in på samhällskroppen.

Frivillighet låter fint. Men i praktiken blir det en ursäkt för passivitet när vi behöver handlingskraft som allra mest. Varför är Socialdemokraterna inte beredda att genomföra åtgärderna som vi menar krävs?

Anf. 12 Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten!

Det är otroligt viktigt att skolan får vara en tillitsfull och trygg miljö för eleverna. Redan i dag föreligger en anmälningsplikt till socialtjänsten för skolan, och den kvarstår.

Att också införa en plikt för rektorerna, som vi särskilt diskuterar här, att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter och specifikt till Polismyndigheten är en helt annan sak.

Det är ett stort skifte i svensk syn på sekretess som vi i dag genomför med detta betänkande som vi har tagit fram i justitieutskottet, där vi i stora delar är helt överens. Det var vi socialdemokrater som tillsatte utredningen som ligger till grund för förslaget.

Men precis som jag framförde i mitt tidigare inlägg i replikskiftet med den moderate ledamoten har vi ett utredningsväsen. Man ska naturligtvis lyssna på remisskritik. I det här fallet har vi landat på det här sättet. Vi tycker att det ska vara en möjlighet och inte en skyldighet för rektorer att utlämna den här typen av uppgifter till polisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Det är den avvägning som vi har gjort. Vi föreslår också, som Pontus Andersson Garpvall vet, att lagstiftningen som införs ska följas upp 2027 för att se hur implementeringen fungerar och vilka justeringar som eventuellt behöver göras.

Socialdemokraterna är kanske det parti som främst har stått för skiftet i den svenska kriminalpolitiken. Om det råder det ingen tvekan.

Anf. 13 Pontus Andersson Garpvall (SD)

Herr talman! En trygg miljö i skolan är vad vi alla vill skapa. Jag tänker mycket mer på de unga som tvingas gå i skolan med andra barn och ungdomar som dras in i kriminalitet och vilken otrygghet det innebär för dem.

Socialdemokraterna yrkar bifall till sin reservation angående ett ömsesidigt informationsflöde från de brottsbekämpande myndigheterna och pekar på att HVB-hem drivs av kriminella. Det finns ingen i den här kammaren, vare sig från vår sida, er sida, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, som vill att HVB-hem ska drivas av kriminella. Men det Socialdemokraterna föreslår missar målet helt. Propositionens syfte är att rusta polisen med information för att bekämpa brott, inte belasta dem med onödig byråkrati.

Vi behöver i Sverige fler synliga poliser och fler poliser som kan göra sitt jobb. Skolor och socialtjänst ska inte agera polisiära analytiker. Deras roll är att larma, inte att få känsliga utredningsdetaljer som kan äventyra pågående operationer eller spridas felaktigt. Den typen av förebyggande arbete är viktigt, men det får inte urvattna den skarpa brottsbekämpning som vi akut behöver.

Jag håller med om det Ludvig Ceimertz sa om Socialdemokraterna: Ni sa nej till visitationszoner, och sedan ville ni göra hela södra Stockholm till en visitationszon. Ni säger nej till anonyma vittnen, och sedan säger ni ja. Ni säger nej till att gängkriminella ska bli av med sina medborgarskap. I framtiden kanske ni kommer att säga ja.

Nu säger ni nej till det här; i framtiden säger ni kanske ja.

Anf. 14 Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Ingen av oss tycker att HVB-hem ska drivas av gängkriminella. Men med tiden har det blivit uppenbart att den här regeringen fullständigt saknar förmåga att sätta stopp för just detta. Vi väntar fortfarande på att regeringen ska hantera den situation som har uppenbarat sig i den delen.

Vad gäller brottsbekämpningen är det ett faktum att det är den socialdemokratiskt ledda regeringen som har stått för skiftet i svensk kriminalpolitik. Det var vi som lade grunden för nya anstalter, byggde ut polisen och skärpte straffen. Faktum är att en överväldigande majoritet av de propositioner som har genomförts under den här mandatperioden har sitt ursprung i initiativ som togs av den socialdemokratiskt ledda regeringen.

I stället för att bråka på varandra, höll jag på att säga, är det väl för väl att vi har en bred parlamentarisk mur när det gäller att ta itu med den grova organiserade brottsligheten. Därmed inte sagt att man inte ska lyssna till kloka synpunkter från remissinstanser eller, för den delen, att politiken inte ska kunna ändra sig och ta fram de åtgärder som krävs i det läge som uppstår, beroende på vad som sker i samhället.

Anf. 15 Ludvig Ceimertz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Vi står inför en av vår tids mest akuta utmaningar: att bekämpa och förebygga den grova kriminalitet som sliter isär vårt samhälle. Den organiserade kriminaliteten har blivit systemhotande och måste mötas av samhällets samlade kraft och samlade förmåga.

Vi sökte mandat hos svenska folket för att få ordning på Sverige, och reform för reform gör vi just det. Genom att slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen kan vi bygga Sverige tryggt igen. Dagens proposition ska ses som en del av den helheten och det arbetet.

Regeringens proposition Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen är inte bara en viktig del i detta arbete utan en nödvändig reform för att våra brottsbekämpande myndigheter ska kunna göra sitt jobb.

Den organiserade brottsligheten, herr talman, har blivit alltmer komplex och avancerad. Kriminella nätverk drar nytta av de hinder som finns för myndigheter, kommuner och regioner att samarbeta, och det bristande informationsutbytet skapar kryphål som utnyttjas hänsynslöst.

Regeringens uttalade målsättning är att skapa en ny ordning i sekretesslagstiftningen som innebär att myndigheter och andra aktörer som utgångspunkt ska dela information till brottsbekämpande myndigheter utan hinder av sekretess. Låt mig lyfta fram varför detta förslag är både viktigt och nödvändigt.

Ett effektivt informationsutbyte är avgörande för att bekämpa kriminaliteten. För att stoppa brott måste vi förstå brottens struktur och förekomst. Polisen, Åklagarmyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter behöver ha snabb och korrekt information för att kunna förebygga brott och slå till mot brottslig verksamhet.

Den nuvarande lagstiftningen begränsar detta arbete.

I dag är det många gånger svårt för myndigheter, kommuner, regioner och skolor att dela information med brottsbekämpande instanser, även när det finns tydliga indikationer på brottslig aktivitet. Sekretessregler som är avsedda att skydda individen får i praktiken motsatt effekt – de skyddar de kriminella och förhindrar tidiga insatser riktade till barn. Genom att underlätta informationsutbytet kan vi täppa till dessa luckor.

Med det här förslaget blir det möjligt för myndigheter att både på begäran och på eget initiativ dela relevanta uppgifter med Polismyndigheten och övriga brottsbekämpande aktörer. Det handlar om att ge dem rätt förutsättningar att bekämpa brotten innan de begås.

Herr talman! Ett exempel som visar varför detta är viktigt är Skatteverket, vars brottsbekämpande del och andra delar har svårt att dela uppgifter inom myndigheten. Att man även inom samma myndighet har svårt att utbyta information mellan olika avdelningar påvisar tydligt behovet av en ändring.

Inom skolan finns det många uppgifter som efterfrågas av de brottsbekämpande myndigheterna. Många av dessa uppgifter omfattas inte av sekretess eller tystnadsplikt och skulle därför kunna lämnas ut om de begärs ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

I dag är skolor med offentlig huvudman skyldiga att på begäran lämna ut sådana uppgifter, medan skolor med enskild huvudman saknar en motsvarande skyldighet. Detta ska nu fungera på samma sätt för kommunala och enskilda skolor.

Den kartläggning som utredningen har gjort visar att detta tillämpas väldigt olika runt om i Sverige. I skolor med ett väl utarbetat samarbete med polisen fungerar detta väldigt bra. I skolor med ett mindre utvecklat samarbete med polisen fungerar detta inte alls bra. Utredningen pekar tydligt på att om vi ska kunna få en konsekvent hantering av detta och säkerställa ett gott samarbete mellan skolan och polisen är uppgiftsskyldigheten en viktig del för att polisen ska kunna veta vilka uppgifter som finns.

Det är polisen som ska ansvara för detta. Det är polisen som ska göra det enkelt för skolorna; det ska inte bli någon administrativ börda för skolorna.

Herr talman! Ett brottsbekämpande samhälle kräver samarbete. Propositionen handlar inte bara om att stärka våra myndigheter utan också om att skapa en kultur av samarbete och informationsdelning mellan olika samhällsaktörer, där vi pratar med varandra för att gemensamt ta oss an denna viktiga insats.

Brottsbekämpningen är ingen isolerad uppgift. Den är en gemensam insats för hela vårt samhälle. Den grova kriminaliteten är nämligen ett hot mot hela vårt samhälle. Organiserad brottslighet är inte längre något som bara påverkar vissa utsatta områden. Det är ett samhällsproblem som underminerar tilliten till rättsstaten och tryggheten i hela vårt land.

Människor ska inte behöva vara rädda för att gå utanför dörren eller oroa sig för sina barns säkerhet och trygghet. Genom att stärka informationsflödet ger vi våra brottsbekämpande myndigheter de verktyg de behöver för att förebygga våld, skydda de mest utsatta och återta kontrollen över samhället.

Herr talman! Det är naturligtvis ingen universallösning att stärka informationsdelningen, men det är ett nödvändigt steg i rätt riktning. Det är en nödvändig reform av flera andra för att vi tillsammans ska kunna bekämpa kriminaliteten och återta kontrollen över den systemhotande brottslighet vi under alldeles för lång tid har sett växa fram.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Låt oss nu anta denna proposition och visa att Sverige står starkt tillsammans mot kriminaliteten!

(Applåder)

Gudrun Nordborg (V)

Anf. 16 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag kommer för Vänsterpartiets räkning att yrka avslag på utskottets förslag och därmed också på propositionen.

Jag är övertygad om att de allra flesta av oss verkligen vill göra så mycket som möjligt för att bekämpa brottsligheten. Samtidigt är det alldeles uppenbart att vi väljer olika strategier. Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill leva i, förutom att vi ska bekämpa kriminaliteten. Ska det handla om kontroll från makthavare uppifrån och ned, med fokus på invånarna? Eller vill vi ha mer av samverkan, solidaritet och tillit, både oss invånare emellan och mellan oss och samhällets institutioner? Det handlar kanske inte om antingen eller utan om delar av både och. Men vad blir viktigast? Hur drar vi gränserna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Det allvarliga vi nu står inför är faktiskt ett paradigmskifte i det offentliga Sverige och vilka spelregler som ska få gälla där i relation till medborgarna. Det är också ett skifte i hur vi använder lagstiftningen. Nu handlar det inte enbart om vissa ändringar i sekretesslagen, utan regeringen går också in med en helt ny lag om att man både på begäran och på eget initiativ ska leverera information till polis och övriga brottsbekämpande myndigheter. Detta blir vagt och otryggt på bred front.

Det kommer också i konflikt med många rättsliga principer, inte minst Europakonventionen och Europeiska unionens stadgar – förutom vår egen regeringsform, enligt vilken vi ska värna enskildas integritet, privatliv och familjeliv. Det här med att skydda integriteten verkar det snart vara enbart Vänsterpartiet som lägger fokus på.

Sedan är jag väl medveten om att det kallas demokrati, och är demokrati, när majoriteten tar beslut. De beslut vi tar här i riksdagen blir juridik, och juridiken är alltså frusen politik. Det är de besluten som kommer att gälla, och där får en minoritet vika sig. Jag vill dock inte göra det utan att markera ett starkt motstånd från oss.

En sak är intressant. I de texter som är underlag till de beslut vi nu har att fatta fokuserar man förstås på den organiserade brottsligheten, som upprör alla. Det är inte märkligt. Så ska det nog vara. Sedan nämner man i en passage att det är allvarligt när det handlar om våld mot kvinnor och barn. Där är våldsnivån oacceptabelt hög, säger man. Jag vill tillägga att det våldet också är oacceptabelt frekvent.

Men vad har vi då för elefant i rummet? Vi pratar nästan aldrig om att det är män som står för detta våld. Det är män som misshandlar kvinnor och barn och utsätter dem för övergrepp. Det är män i grupp som agerar inom den organiserade brottsligheten. Vi måste också göra andra saker för att ändra värderingar och strukturer.

Det kanske allvarligaste, som också har berörts här, är att man i de lagregler som troligen snart blir klubbade förväntar sig att myndigheterna självmant ska lämna uppgifter. Vi har ingen aning om hur detta kommer att uppfattas. Lagrådet är en av de starka instanser som verkligen markerar mot denna principiella nyhet i vår svenska förvaltningstradition. De menar att konsekvenserna är omöjliga att överblicka.

Det må vara lite ovanligt att jag här i talarstolen åberopar Arbetsgivarverket, Bolagsverket och Finansinspektionen som stöd för mina synpunkter, men de har också varit mycket kritiska till reformen i den delen.

Man kan även liksom Lagrådet fråga sig: Vem vet vilken information som är viktig i en brottsbekämpande myndighets verksamhet? Kanske är det framför allt de brottsbekämpande myndigheterna som känner till det, och de kan ju inte riktigt styra vad de andra spontant ska lämna till dem. Risken är att det blir ett stort informationsflöde som vi kanske inte riktigt vet hur vi ska hantera.

Riskerna är ännu större när det gäller detta med förtroende och tillit. Vi kan nu riva ned det starka förtroende som svenska myndigheter ändå åtnjuter. Också ur den aspekten är det lite anmärkningsvärt att regeringen lägger fram detta förslag eftersom det är så oerhört svårt att överblicka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Vi kan också göra olika jämförelser med befintlig lagstiftning när det gäller vad som skulle vara möjligt och inte. Jag menar att man inte tillräckligt mycket använder den lagstiftning som finns. Vi kanske komplicerar det ännu lite till. Någon kanske säger att sekretesslagen är svår, och det är den om vi skulle läsa reglerna om offentlighet och sekretess rakt igenom. Men det är inte svårt att ta reda på: Vad behöver jag beakta i min profession? Var finns mina varningsklockor? Vad gäller för min sekretess? Hur får jag samverka med andra? Bland annat finns generalklausuler som öppnar för att man får lämna information också mellan myndigheter.

Något jag dessutom skulle vilja säga lite extra om, förutom det kloka som redan sagts här, är skolan. Där är det förtroendet för verksamheten som riskerar att bli extra utsatt. Förutom att det kanske rubbar tilliten mellan personal och elever och föräldrar kommer detta att påverka många anställdas arbetsmiljö och arbetsbelastning. Risken är att det kommer att bli kontraproduktivt – att elever inte vågar anförtro sig, att föräldrar inte vågar anförtro sig och att man stänger i stället att öppna för viktiga kreativa insatser tidigt när ett barn kanske är på glid.

Kravet på att rektorer ska anmäla är ett slags angiverisystem som är oerhört brett upplagt och som hotar demokratin och tilliten i stort i samhället. Däremot är det önskvärt att former för samarbete kan utvecklas överallt i landet mellan socialtjänst, polis och skola – och ibland även med vården. Det är där vi behöver lägga styrkan. Vi måste ge organen ytterligare resurser i stället för att skära ned på såväl skola och socialtjänst som hälso- och sjukvård. Det är fråga om verksamheter som bygger på förtroende, och vi bör förstärka de verksamheterna så att de kan agera med tillit fullt ut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 1, som innebär avslag på propositionen.

Torsten Elofsson (KD)

Anf. 17 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! Dagens debatt handlar om ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. I grunden handlar det om att verksamma inom statliga myndigheter, regioner och kommuner under vissa förhållanden ska åläggas en rapporteringsskyldighet till polis och andra brottsbekämpande myndigheter. Regeringen å sin sida anför då att myndigheternas förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt och framgångsrikt sätt är helt beroende av bistånd från övriga delar av staten liksom av övriga delar av samhället. Ett av de viktigaste bidragen är information om begångna brott, om misstänkta brottsupplägg och om individer med koppling till kriminalitet.

Det ska sägas att detta är komplex materia som helt naturligt har väckt många frågor och reaktioner. Jag menar att betänkandet ska ses mot bakgrund av den brottsutveckling som vi har sett i vårt land. I snart sagt varje debatt om rättsväsen och brottsbekämpning som har hållits i kammaren under senare tid har det rått i stort sett politisk enighet om att vi befinner oss i ett allvarligt läge.

Den organiserade brottsligheten har fått fäste. Skjutningar och sprängningar fortsätter och har stark koppling till den organiserade brottsligheten. Det gäller även brott som exempelvis narkotikabrott, bedrägerier, utpressning och smuggling. Även våldsbejakande extremism och terroristbrott har i vissa fall kunnat kopplas till den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Organiserad brottslighet berör hela samhället, är en av rättssamhällets största utmaningar och ses som systemhotande. Men det är inte bara den organiserade brottsligheten som innebär stora utmaningar. Det har nämnts av tidigare talare att förekomsten av våld mot kvinnor och barn är oacceptabelt hög, vilket vi absolut instämmer i. Inbrott, trafikbrott, tillgreppsbrott, smugglingsbrott och andra vanligt förekommande så kallade mängdbrott medför otrygghet och betydande skada mot enskilda, företag och samhället i stort.

Jag vill här poängtera att rikspolischefen vid åtskilliga tillfällen har framfört de problem som vi har att jobba med i dag, nämligen att polisen i ett alltför sent skede får kunskap och information om vad som pågår. Om man hade varit tidigare med att lämna den informationen till polisen hade de enligt rikspolischefens uppfattning kunnat avvärja betydligt fler brott än vad de gör i dag. Det ska tas med i beräkningarna när man pratar om ökat informationsflöde.

Herr talman! Dagens brottslighet är komplex och berör såväl enskilda som stora delar av samhällets verksamhetsgrenar. En hel del lagstiftning som har försett polis och andra med nya verktyg för en effektivare brottsbekämpning är nu på plats, men om vi ska nå verklig framgång krävs mer och att vi alla hjälps åt.

Bättre samverkan och ett ökat informationsutbyte måste till för att få önskad effekt. Om vi ska nå framgång och bli verkligt effektiva krävs ett aktivt bistånd från andra delar av samhället. Det må gälla andra statliga myndigheter, regioner, kommuner, näringsliv eller enskilda. Enkelt uttryckt behöver de brottsbekämpande myndigheterna tillgång till mer information där det finns uppgifter om misstänkta pågående eller planerade kriminella aktiviteter.

Farhågor har framförts om att det är svårt för den enskilde att avgöra när eller om uppgifter ska lämnas, och i så fall vilka. Min uppfattning är att det inte finns något exakt svar. I vissa fall är det tämligen självklart medan det i andra fall kan vara lite mer osäkert. Jag kan förstå det, men i grunden handlar det om engagemang och omsorg och att bry sig. Alla goda krafter och initiativ behövs om vi ska minska brottsligheten och öka tryggheten.

Herr talman! Lite magkänsla och sunt förnuft är inte fel. Om det finns en oro eller om något skaver finns ofta fog för det. Upplever man exempelvis tecken till radikalisering hos en skolelev – informera om det och överlåt till polisen att avgöra om uppgifterna är relevanta eller inte! Som nämnts här saknar rektorn kunskap om detta, och då är det väl lämpligt att överlämna bedömningen av om uppgifterna är relevanta eller inte till polisen. Jag kan utifrån egen erfarenhet säga att om uppgiften saknar värde kommer polisen inte att lägga ned någon möda på den uppgiften över huvud taget.

Till detta ska också läggas att vi redan i dag har samverkansformen SSPF, alltså skola, socialtjänst, polis och fritis, där det finns regeltolkningar som skiljer sig åt. Men med det nya förslaget ges ökade möjligheter att lämna information. Jag undrar vad vi ska ha grupperna till om de inte ska dela information. Ska de bara sitta och fika och vara gulliga mot varandra, eller vad är det egentligen de ska göra på SSPF-gruppträffarna? Det här är en reflektion med tanke på de tidigare anförandena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

I det här sammanhanget kan jag nämna att det finns pågående utredningar som ska se över möjligheten till ett ömsesidigt informationsutbyte så att polisen också kan lämna information till skola och socialtjänst i vissa lägen. Det är något som kan vara väl så viktigt. Det pågår, som sagt, utredningar, och förhoppningsvis kommer nya förslag fram.

Det behöver även påpekas att förslaget inte är sekretessbrytande i alla delar. En utlämnande kommun eller region ska kunna avstå från att lämna ut uppgift om det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Även socialtjänsten samt hälso- och sjukvården är till stora delar undantagna från förslaget. Men även i den delen pågår en utredning och översyn av sekretesslagstiftningen.

Herr talman! Jag kan inte frigöra mig från tanken när jag lyssnar på oppositionspartierna att det finns någon form av bristande tillit och misstro mot polisen att man skulle missbruka uppgifterna. Det är inte min erfarenhet att så är fallet. Dessutom åtnjuter polisen allra störst förtroende i de förtroendemätningar som görs. Ingen annan myndighet eller verksamhet har större förtroende än polisen, och det ska vi värna och vårda.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Ulrika Liljeberg (C)

Anf. 18 Ulrika Liljeberg (C)

Herr talman! Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med en grov organiserad brottslighet på frammarsch. Det behövs kraftfulla åtgärder för att bekämpa detta.

Vi centerpartister står bakom de historiskt stora resursförstärkningar till rättsväsendet som gjorts. Dessa ökade resurser går till att kunna bekämpa den grova organiserade brottsligheten men även till att bekämpa våld mot kvinnor och barn och det stora antalet brott, mängdbrott och vardagsbrott, där ofta småföretagare är de mest utsatta.

Samtidigt som vi ska utreda och lagföra brott är det viktigaste att förebygga och att förhindra dem. Då krävs bland annat effektiva insatser för att förhindra nyrekrytering av barn och unga.

Det som har kommit att bli en alltmer avgörande del för att bryta utvecklingen är samverkan, samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter, både inom rättsväsendet och med övrig offentlig sektor. För det behövs skärpningar av nuvarande lagstiftning och ibland också ny lagstiftning. Detta behöver dock göras samtidigt som grundläggande fri- och rättigheter, offentlighet och sekretess hanteras på ett varsamt sätt. För att klara av det krävs tydlig, förutsägbar och robust lagstiftning.

Herr talman! Det är därför välkommet att brottsbekämpande myndigheter tydligt får möjlighet att begära in uppgifter från andra myndigheter. Det är helt nödvändigt för att de ska kunna klara sina uppgifter på ett effektivt sätt. Till detta kan läggas behovet av en ökad möjlighet att dela vissa uppgifter inom myndigheter. Vi ser i dag hur olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet ibland är förhindrade att dela uppgifter med varandra, trots att det potentiellt skulle kunna innebära värdefulla möjligheter att motverka brottslighet.

Med detta sagt är det, som Lagrådet påpekar, problematiskt att vissa statliga myndigheter, kommuner och regioner samt rektorer inom skolväsendet ska bli skyldiga att ex officio, det vill säga utan en föregående begäran, lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna om de brottsbekämpande myndigheterna bedömer att uppgiften behövs i den brottsbekämpande myndigheten. Bara för att själva rekvisitet att göra det här är lågt ställt – ”kan behövas” – betyder det inte att kvalificerade bedömningar inte behöver göras. Dessa ska nu läggas på verksamheter som ofta saknar såväl kunskap som erfarenhet att göra detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Vi är av uppfattningen att statliga myndigheter har förmågan och resurserna att hantera den föreslagna lagstiftningen på ett sätt som landets 290 kommuner, 21 regioner och en stor mängd skolhuvudmän inte har.

Vi är alltså för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få begära in uppgifter och att fler myndigheter får möjlighet att lämna uppgifter. Man ska också komma ihåg att skolor redan i dag har anmälningsplikt till socialtjänsten vid misstanke. Dessutom är en ny socialtjänstlag med ett större brottsförebyggande fokus på ingång.

Vi anser dock att det är ohållbart att i nuläget införa en skyldighet som vilar på att en myndighet ska lämna ut uppgifter efter att ha bedömt vilken bedömning en annan myndighet inom ett helt annat verksamhetsområde gör av en uppgifts vikt. Vi är åter i situationen när regeringen och SD sätter, vad de säger, skarpa verktyg i händerna på offentligt anställda som dock är så svåra och komplicerade att de riskerar att användas felaktigt, inte alls eller för mycket, och då är det inte effektivt.

Vi är för robust och effektiv lagstiftning, och därför är vi också för stora delar av betänkandet. Men vi ser inte det effektiva i det vi har yrkat avslag på, och därför yrkar jag bifall till reservation 3.

Anf. 19 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Liljeberg för hennes inlägg.

Det är väldigt positivt att vi i huvudsak har en bred enighet om behovet av att dela information och motverka sekretesshinder så att vi kan stå tillsammans och enade för att förebygga, bekämpa och förhindra kriminalitet.

Det jag hakade upp mig på var utläggningen om att vi skulle tvinga medarbetare i kommuner, regioner och skolor till avancerade analytiska utvärderingar av om en uppgift behövs eller inte. Det står uttryckligen i propositionen att polisen och de brottsbekämpande myndigheterna ska vara drivande i detta. Det är de som ska framföra vilken uppgift som behövs. Det införs ingen utredningsplikt eller plikt att göra kvalificerade analyser för någon annan.

Det kan handla om att polisen säger till en skola att de ser aktiviteter i ett visst kriminellt nätverk och att om någon därifrån dyker upp i närheten av skolan och pratar med elever vill de gärna få veta det. Då behöver inte skolan göra någon avancerad analys. Det kan också handla om att man kanske ser kraftiga förändringar i en elevs beteende. Då kan man också lämna information om det.

Det är alltså polisen och de brottsbekämpande myndigheterna som ska vara drivande i detta och som ska framföra vilka slags uppgifter som behövs.

Ulrika Liljeberg (C)

Anf. 20 Ulrika Liljeberg (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Som ledamoten påpekar är vi överens om mycket. Vad vi är ute efter är att ha effektiva verktyg.

Det ledamoten beskriver är att polisen vill ha uppgifter. Det tycker vi är positivt och bra. Men så som det lagts fram i debatten är det som nu finns på bordet att rektorer ska kontakta polisen när det finns varningssignaler. Man ska alltså ha gjort en bedömning att polisen i sin brottsutredande verksamhet eventuellt kan ha nytta av dessa uppgifter.

Vi tycker att det system som finns nu är bra, det vill säga att skola och rektorer anmäler till socialtjänsten, som har ett helt annat uppdrag att se till den unges väl och ve och göra anmälningar till polisen. Om vi talar om misstro till vissa myndigheter tycker jag ändå att vi ska ha hög tilltro till socialtjänsten, särskilt med tanke på den nya socialtjänstlagen som är på väg. De kan göra en helhetsbedömning. Vi tycker att det är ett effektivt sätt. De har kanaler.

Vi är som sagt helt och hållet med i fråga om det exempel som ledamoten ger. Det är ju bra att ledamoten tycker att det handlar om enkla bedömningar, men jag erinrar om att till och med Lagrådet säger att komplicerade bedömningar behöver göras. I så fall kanske man ska ställa frågor om Lagrådets kompetens att bedöma lagförslaget. Men till och med de säger att det inte är helt lätta bedömningar att göra.

Vi tycker att uppgifter ska rapporteras, men det bör gå via socialtjänsten, som har ett helt annat uppdrag och annan kompetens och kan se helheten.