Stärkt återvändandeverksamhet

Anf. 58 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Vi moderater är övertygade om att reglerad invandring är en förutsättning för att Sverige ska fungera som välfärdsstat men också kunna ha kontroll över såväl den inre som den yttre säkerheten i landet.

Den som har rätt att stanna i Sverige ska ges goda förutsättningar att integreras, lära sig det svenska språket, försörja sig själv och bli del av vår svenska samhällsgemenskap.

Den som inte har rätt att stanna i Sverige måste återvända hem. Ett nej måste vara ett nej, annars krackelerar den reglerade invandringen, och då får Sverige till slut i praktiken fri invandring. Så kan vi inte ha det. Den moderata regeringen föreslår därför ett antal ändringar i vår svenska lagstiftning för att stärka och effektivisera återvändandeverksamheten.

Fru talman! Enligt Skatteverkets statistik finns det mellan 110 000 och 185 000 personer i Sverige som inte har rätt att vistas här. De lever i det så kallade skuggsamhället, ett samhälle utan ordning, kontroll och rättssäkerhet. De lever ofta under svåra förhållanden. De utsätts för exploatering. I skuggsamhället frodas också brottsligheten och utsattheten. Det är inte acceptabelt. Det är inte rättvist mot de människor som bor här lagligt och följer reglerna. Därför måste vi göra något åt detta. Det är det vi gör i betänkandet som debatteras i dag, och det är det debatten handlar om.

Fru talman! Vårt förslag innehåller flera delar.

Den moderata regeringen föreslår för det första att sex myndigheter – Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket – ska ha skyldighet att lämna uppgifter om personer de misstänker saknar rätt att vistas i Sverige. Det är en viktig reform. Den innebär att vi får ett system där myndigheterna samarbetar för att möjliggöra identifiering och avlägsnande av dem som inte har rätt att vara här.

För det andra möjliggörs fler inre utlänningskontroller, och myndigheterna ges ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka en utlännings mobiltelefon om den kan antas innehålla information om personens identitet. Dessutom ska fingeravtryck och fotografier få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.

Fru talman! I många sammanhang har Sverige haft en illa fungerande myndighetssamverkan där sekretesshinder satt stopp för informationsutbyte. Nu ändrar vi på det även inom utlänningsrättens område. Det är inte på något sätt fel att svenska myndigheter hjälps åt där det finns möjlighet. Det borde ha varit på plats för länge sedan. Föga förvånande är dock vänsteroppositionen kritisk och arg över det vi föreslår.

Vänstern och Miljöpartiet säger blankt nej. De vill i praktiken inte göra något åt skuggsamhället och alla negativa konsekvenser det har för Sverige som land.

Socialdemokraterna och Centerpartiet vill höja ribban för när myndigheterna ska få dela den information man har. De vill de facto försvåra för myndigheter att samverka och fungera effektivt. Det är svagt av framför allt Socialdemokraterna att hemfalla åt de inre vänstervindarna i partiet, men det är knappast förvånande. Det är en trend vi sett under hela denna vår trots allt prat och alla löften om en så kallat stram migrationspolitik som Socialdemokraterna lovar att föra efter en valvinst i höst – alltså om olyckan skulle vara framme.

Fru talman! Vänsteroppositionen påstår att vårt förslag skapar osäkerhet. De säger att det kan leda till minskad tillit till myndigheterna. De säger att det kan leda till att människor undviker myndighetskontakt. Men det är dimridåer för att de är allmänt kritiska till vårt paradigmskifte inom migrationspolitiken.

För det första: Uppgiftsskyldigheten gäller bara när det finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Det är en rimlig tröskel, givet att det inte ska åligga de berörda myndigheterna att själva göra någon fullständig prövning av huruvida en utlänning har rätt att vistas i landet.

För det andra: Vi har i vårt förslag gjort klart att uppgiftsskyldigheten är begränsad. Den gäller bara sex myndigheter, och den gäller bara uppgifter som myndigheterna redan förfogar över.

För det tredje: Detta handlar inte om att de sex berörda myndigheterna ska göra egna efterforskningar, utan det handlar om att lämna uppgifter som de redan har för att underlätta för Polismyndigheten och Migrationsverket i återvändandearbetet när det gäller personer som inte har rätt att befinna sig i vårt land. Det handlar om att samverka.

Detta vill en samlad vänsteropposition försvåra och försvaga. Man säger att det är alltför långtgående. Det är för mig helt obegripligt.

Fru talman! Vänsteroppositionen säger att detta är oproportionerligt. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta mellan 110 000 och 185 000 människor leva i skuggsamhället. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta dem exploateras och utsättas för brott. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta dem bidra till en parallell, svart arbetsmarknad utan skatter och regler. Det är detta som är det oproportionerliga. Med det här förslaget lägger vi till ytterligare en pusselbit för att lösa detta problem. Det borde ha gjorts för länge sedan.

Fru talman! Jag vill också säga något om det faktum att detta förslag handlar om någonting så grundläggande som ordning och reda. Sverige är ett land byggt på ordning och reda. Vi har lagar och regler. Vi förväntar oss att människor följer dem och att staten upprätthåller dem.

Under många år har Sverige dock inte gjort det. Under många år har vi tillåtit människor att vistas här utan att följa reglerna. Under många år har vi tillåtit skuggsamhällen att växa fram. Detta måste få ett slut. Det är det som detta förslag handlar om, oavsett vad vänsterpartierna vill få det att verka som.

Jag tror att de allra flesta i Sverige har levt i villfarelsen att myndigheterna har delat information med varandra, till gagn för rättsordningen och för att beslut ska kunna verkställas. Nu ser vi till att det faktiskt blir så. Det möts av protester från vänsteroppositionen, men jag är övertygad om att det har svenska folkets stöd.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Anf. 59 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Nu debatterar vi det som i allmänt tal har kommit att kallas angiverilagen, det vill säga en skyldighet för enskilda anställda inom olika myndigheter att ange om de misstänker att en person som de har kontakt med har status som papperslös i Sverige. Jag förstår att Viktor Wärnick gärna vill missförstå det här som att Miljöpartiet tycker att det är bra att människor lever som papperslösa, men så är inte fallet. Alla vi som faktiskt har träffat människor som lever i papperslöshet och vet vilken otrolig utsatthet det innebär är väldigt angelägna om att människor från första början inte ska hamna i det som Viktor Wärnick kallar skuggsamhället.

Den här lagen handlar om hur livet ska vara för dem som lever i skuggsamhället. Ska man våga vända sig till sjukvården när man är i akut behov, eller är man för rädd för att göra det?

Människor som lever i papperslöshet gör det inte därför att de upplever att de har ett val. De upplever helt enkelt att alternativet – att bli utvisad till hemlandet – är så mycket farligare att de till och med tar risker med farliga förlossningar, utanför sjukhus, av rädsla för att bli angivna. Det är konsekvensen av det förslag som Viktor Wärnick lägger fram i dag.

Anf. 60 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag tycker att den skrämselpropaganda som Miljöpartiet sysslar med inte bara i denna fråga utan även i andra frågor på det migrationspolitiska området är anmärkningsvärd. Man tar i så att man nästan spricker när man beskriver hur samhällsutvecklingen kommer att se ut om vi får våra lagförslag att passera denna kammare.

Annika Hirvonen påstår att man inte skulle kunna gå till sjukvården, men det finns ingenting i detta förslag som handlar om att sjukvården ska ges någon skyldighet att dela information med Polismyndigheten eller Migrationsverket. I propositionen anges till och med uttryckliga undantag som säkerställer att så inte blir fallet. Det spelar dock ingen roll, för det miljöpartistiska narrativet kommer alltid att handla om att allt kommer att gå fullständigt åt fanders om vi från samarbetspartiernas sida får igenom den lagstiftning som vi lägger fram här i riksdagens kammare.

Jag tycker att det är bedrövligt att argumentera på det sättet, men det är inget särskilt nytt. Så här beter sig Miljöpartiet i alla frågor som gäller migrationspolitiken. För Miljöpartiet handlar migrationspolitiken i grund och botten om fri invandring. Man vill inte ha några särskilda krav på människor som kommer till Sverige. Man kanske säger det i retoriken, men med alla sina olika invändningar och alla de reservationer som man lägger fram här i kammaren pläderar man i praktiken för fri invandring. Man säger att svenska myndigheters och domstolars beslut är fel – människor har visst en moralisk rätt att vistas här i landet om de känner för det.

Vi tycker att det är rimligt att ha en princip om reglerad invandring. Har man inte rätt att befinna sig i landet ska man lämna landet. Av det skälet behöver information utbytas mellan de myndigheter som anges på ett mycket bättre sätt än i dag.

Anf. 61 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag önskar verkligen att det var skrämselpropaganda, men det jag berättade om är ett verkligt fall. Det har hänt. Läkare i Världen mötte en kvinna som sa att hon inte vågade söka vård och inte vågade föda sitt barn på sjukhus, av rädsla för att bli angiven, trots att hon hade en riskgraviditet och trots att både hennes och barnets hälsa var i fara om hon inte hade nära till vård under förlossningen.

Även om det inte står i propositionen att sjukvården ska ange människor – och det är en himla kraftsamling som ligger bakom det; vi har pressat regeringen till att stryka sjukvården ur angiverilagen – kommer denna rädsla fortfarande att vara reell. Det första som barnmorskorna ska göra när de är färdiga med att förlösa ett barn är nämligen att anmäla barnet till Skatteverket, och Skatteverket ska ange papperslösa. Därför är den här rädslan inte ett dugg inbillad. Det handlar inte ett dugg om skrämselpropaganda, utan detta är verkligheten och ett reellt val som de människor som befinner sig i skuggsamhället kommer att ställas inför.

Hur mycket vi i Miljöpartiet än vill att ingen människa ska vara där behöver vi förhålla oss till att det i verkligheten är många människor som lever som papperslösa. Jag tycker att även de ska våga föda sina barn i tryggheten på sjukhus.

Anf. 62 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Som vanligt vill Annika Hirvonen gå in på enskilda fall och använda dem i sin argumentation för lagstiftningens eventuella brister. Som vanligt kan det dock faktiskt vara så att det finns omständigheter i de enskilda fall som Annika Hirvonen vill använda sig av här i riksdagens talarstol, trots att vi inte bör göra det, som vi inte till fullo känner till. Detta är Miljöpartiets retoriska knep. Man känner någon som känner någon som har hört någonting, och därför är lagstiftningen fel.

Vi säkerställer ett bättre informationsutbyte mellan ett antal olika myndigheter – närmare bestämt sex stycken. Det handlar inte om sjukvården eller om skolan. Det handlar om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. De ska, om det finns anledning, göra en anmälan till Polismyndigheten för att man ska kunna se till att den som inte har rätt att vistas i landet återvänder hem.

Bryter man mot principen om reglerad invandring måste det få konsekvenser. Man ska inte utan konsekvenser kunna stanna kvar i Sverige när man har fått ett beslut om att lämna Sverige för att man saknar skyddsskäl eller andra skäl att uppehålla sig i Sverige.

Om återvändandet inte fungerar har vi inte reglerad utan fri invandring. Jag förstår att Miljöpartiet egentligen önskar sig fri invandring, för det är det man argumenterar för och konstant lägger fram förslag om.

Den här lagen kallas inte angiverilagen i allmänt tal, utan det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet som kallar den det i sin retorik. Ni har också ett visst ansvar för nivån i debatten!

Anf. 63 Tony Haddou (V)

Fru talman! Det är faktiskt så att om en papperslös gravid kvinna kommer till sjukvården för att föda barn ska sjukvården med detta lagförslag ange henne.

Något jag är så stolt över i Sverige är alla människor som runt om i landet ger papperslösa vård när dessa inte vågar vända sig till sjukvården. I över 30 år har man gett vård till papperslösa i Sverige.

Med denna regering är papperslösa räddare än någonsin. Det handlar inte om någon skrämselpropaganda eller dimridå, vilket ledamoten försöker påstå.

Jag tror att föreställningen om vem som är papperslös behöver nyanseras i debatten. I en familj kan en förälder ha uppehållstillstånd, den andra föräldern vara papperslös och barnen vara medborgare. Om den ena föräldern ska söka sjukpenning efter en arbetsplatsolycka riskerar den andra föräldern att bli utvisad till följd av kontakten med Försäkringskassan.

Både Skatteverket och Försäkringskassan ska alltså vara angivare, Viktor Wärnick.

Regeringen vill bara göra människor utvisningsbara men vet inget om konsekvenserna, de drabbades personliga öden eller de anställda som ska utföra detta. Det handlar varken om dimridåer eller skrämselpropaganda.

Enligt en undersökning av Akademikerförbundet SSR är det bara 3 av Sveriges 290 kommuner som stöder regeringens förslag, och av Sveriges 21 regioner uttrycker ingen stöd. Varför lägger ni fram något som varken kommunerna eller regionerna stöder?

Anf. 64 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Att asylaktivisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till allt som har med principen om reglerad invandring att göra och upprätthållandet av ordningen för reglerad invandring är inte förvånande. De gör det konsekvent och ihärdigt och yrkar i första hand avslag på allt. I andra hand kan de tänka sig att gå med Socialdemokraterna och Centerpartiet för att göra lagstiftningen lite mindre effektiv.

Vänsterpartiet vill inte att vi ska ha reglerad invandring. Enligt Vänsterpartiet finns det alltid berättelser, undantag och anledningar till att människor ska få stanna kvar i Sverige trots att de inte har rätt att stanna kvar. Men då krackelerar principen om reglerad invandring, och vi får fri invandring.

Det är detta Vänsterpartiet och Miljöpartiet går till val på, och det är detta de tänker kräva av Socialdemokraterna för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme. Det är detta som är alternativet.

Jag tycker att Tony Haddou ska säga som det är, och det finns en fråga Tony Haddou bör svara klart och tydligt på här i Sveriges riksdags kammare: Står Vänsterpartiet över huvud taget upp för principen om reglerad invandring?

Anf. 65 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten bör höja sin nivå lite, och jag fick inget svar på min fråga.

Jag sa även att bilden av vem som är papperslös behöver nyanseras och gav ett ganska tydligt exempel på vad som kan hända om detta lagförslag går igenom.

Viktor Wärnick känner en djup bitterhet mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet när det gäller migrationspolitiken. Men låt mig påminna Viktor Wärnick om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans just nu är större än Moderaterna i opinionsundersökningarna. Kan det vara det som stressar Moderaterna när de lägger fram dessa förslag?

Ledamoten pratade också om undantag. Det är inte Vänsterpartiet som hela tiden kräver undantag, utan det är svenska folket som pressar regeringen. Regeringen ville utvisa tonåring efter tonåring men fick återkomma med undantag eftersom det inte funkade. Regeringen ville att alla lärare och all vårdpersonal skulle vara angivare. Var det jag eller du, Viktor, som kom tillbaka till riksdagen med undantag? Jag tror att det var du. Regeringen kraschade arbetskraftsinvandringen totalt men kom tillbaka med undantag.

Fru talman! Den här regeringen är en total krasch.

Anf. 66 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Inte heller i denna debatt tänker Tony Haddou svara på frågan om Vänsterpartiet står upp för principen om reglerad invandring, för det gör man inte. Det är också det som ligger till grund för alla de olika motåtgärder och motförslag Vänsterpartiet lägger fram i kammaren.

Vänsterpartiet har inget svar på hur vi ska komma till rätta med problemet att 110 000–185 000 personer vistas i Sverige utan rätt att vara här. Vänsterpartiet har ingen som helst lösning på det, för i grund och botten tycker man att det inte är något stort problem eftersom de har sina skäl att vara här. Det är så man argumenterar.

Vi kommer inte ifrån att Vänsterpartiet i en regering kommer att driva samma linje. Oaktat Socialdemokraternas tal om en stram men inte korkad migrationspolitik kommer Vänsterpartiet och kanske Tony Haddou som migrationsminister att föreslå uppluckring efter uppluckring och tillbakarullning efter tillbakarullning av de reformer vi nu genomför.

Det här gäller alltså sex myndigheter som ska dela information med Polismyndigheten för att vi på ett bättre sätt ska säkerställa att den som inte har rätt att vara i Sverige också lämnar landet. Jag förstår att återvändandeverksamhet är ett ord som Vänsterpartiet inte brukar ta i sin mun. Men det här måste fungera, för annars har vi inte reglerad invandring. Vänsterpartiet tror inte på detta och vill inte i riksdagens kammare säga att man står upp för det.

Jag är dock övertygad om att det hos svenska folket finns ett brett stöd för att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. När valdagen kommer får vi väl se vem som har rätt i denna fråga.

Anf. 67 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att ett nej ska vara ett nej, att Centerpartiet är för återvändande och att man ska följa lagar och regler så behöver vi inte hitta på grejer om varandra. Bra!

Centerpartiet står upp för principen om reglerad invandring. Men det finns också andra principer, till exempel om individen, om människolivets okränkbarhet och om att medarbetare ska känna sig trygga på sina arbetsplatser.

Det är där den här diskussionen också behöver föras. När det finns andra principer behöver de också värderas i förhållande till varandra, men det gör inte regeringen. Regeringen ser bara migration. Den ser inget annat. Så snart det handlar om utvisningar blir regeringen blind. Plötsligt försvinner allt annat.

Vi måste vara överens om att vi ska hitta dem som ska återvända. Polisen har en massa befogenheter för det. Frågan är dock om det behöver ske på en förlossning. Jag förstår att Moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna är ledsna över att alla lärare och sjuksköterskor inte längre ska anmäla varenda papperslös de ser, så som man egentligen hade velat ha det.

När vi pratar om skuggsamhälle måste även Moderaterna berätta vad de kallar ett samhälle där förlossningar sker i skuggan, eftersom information om varje förlossning måste skickas till myndigheter som sedan måste skicka den vidare till polisen. Det är dessa fall vi pratar om. Det kommer att vara en massa – eller kanske inte en massa – enskilda fall. Det är en principiell grej, så låt oss prata om principen.

Ska den som kanske lever utan papper i Sverige behöva tänka på detta i förlossningssituationen? Ska personalen behöva tänka att det viktigaste i rummet just nu när barnet föds är att se till att människan utvisas?

Anf. 68 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Nu tycker jag nog att Niels Paarup-Petersen återigen gör skillnad på de egna förslag som man lägger fram i det här utskottsbetänkandet och retoriken.

Niels Paarup-Petersen tänker ju rösta för det här lagförslaget men med ändring av rekvisiten för när myndigheterna ska lämna uppgifter till Polismyndigheten. Man vill alltså inte att grunden ska vara ”anledning att anta”, utan man vill att det ska finnas ”starka skäl att anta”. Man vill också att den sidoinformation som myndigheterna kan tänkas ha inte ska lämnas till Polismyndigheten. Det är det som är skillnaden i Centerpartiets förslag.

Jag är inte riktigt säker på om det är av okunskap eller på grund av retoriska knep som Niels Paarup-Petersen blandar in sjukvården, precis som Miljöpartiet gjorde. Ingenstans i det här förslaget står det något om att sjukvården ska lämna information till Polismyndigheten. Javisst, vid en förlossning av ett nyfött barn ska information lämnas till Skatteverket. Har Niels Paarup-Petersen något förslag i betänkandet om att man ska sluta göra det? Nej, det har han inte.

Det är ett högt tonläge, men det finns inga konkreta förslag bakom. Niels Paarup-Petersen tänker rösta för förslaget i morgon men med ett mer ineffektivt rekvisit om att det ska finnas ”starka skäl att anta”. De sex myndigheter som jag räknade upp ska i större utsträckning göra en egen bedömning av huruvida den person som de har information om befinner sig i Sverige illegalt eller inte.

Så här låter det från ett centerparti som helt har irrat bort sig i den svenska politiken. Det är ett parti som totalt har lämnat borgerligheten och nu har riktat in sig på att stödja en socialistisk regering – den mest vänstervridna regering som det här landet kan få sedan löntagarfondernas dagar. Det är det som är beviset för hur Niels Paarup-Petersen argumenterar.

Anf. 69 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Diskussionen om löntagarfonderna får i och för sig tas med Liberalerna som lade fram förslaget.

Jag förstår att utvisningsaktivisterna i Sverigedemokraterna och Moderaterna inte är nöjda med våra förslag. Jag kan ändå upplysa om att sidoinformationen är avgörande. Jag är glad över att Wärnick ändå kom dit efter sitt felaktiga påstående. Det är inte bara i fråga om rekvisiten som vi har andra förslag utan även om sidoinformationen och om att det till exempel inte ska vara den enskilda medarbetaren som ska göra det utan myndigheten i sig.

Det är ju en principiell skillnad. En enskild medarbetare har redan ett tjänstemannaansvar. Ska den, när den ser något som skulle kunna vara ett problem, dessutom behöva känna ”Om jag inte gör det här på rätt sätt kommer Tidöregeringen minsann att straffa mig”?

Vi skapar återigen idén om att vi ska skrämma både medarbetare på myndigheter och alla invandrare. Regeringens grund i dag är att vi ska skrämma alla hela tiden, och det är det vi vänder oss emot. Ja, det är principiellt, och det bör det vara.

Typ alla kommuner är emot det här. Är det kanske två som är för? Jag tror att det är någonting sådant. Alla regioner och alla fackförbund är emot det. Det är inte på grund av något hittepå eller någon supervänster grejsimojs.

Region Skåne styrs av Tidö, och de är emot. Vad ska ledamoten kalla dem? De håller med mig om att det här är ett problem, men de håller inte med sin egen regering. Det tycker jag är viktigt att ta med sig när man hör de här konstiga flosklerna. Jag vill inte att migrationspolitiken ska vara viktigare än människan i en förlossningssal, och den principen står jag för vilken dag som helst.

Anf. 70 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Precis som jag sa i mitt replikskifte med Annika Hirvonen och Miljöpartiet tycker jag att Centerpartiet sysslar med ovärdig skrämselpropaganda.

Centerpartiet har alltså inget annat förslag än att gå på regeringens lagförslag men med en ändring av rekvisiten från ”anledning att anta” till ”starka skäl att anta”. Dessutom vill man ta bort sidoinformationen. Då kan man komma till frågan om vad sidoinformation är.

I propositionen står det, om vi nu ska hålla oss till det som vi ska fatta beslut om och inte hörsägen om något enskilt fall eller liknande, så här: ”Det innebär att det som regel ska vara sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt eget uppdrag.”

I propositionen står det vidare: ”Det bör inte finnas något krav på att den utlämnande myndigheten själv har ett faktiskt behov av informationen, utan en uppgiftsskyldighet bör inträda även om myndigheten får kännedom om att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige genom så kallad sidoinformation. Sidoinformation kan till exempel handla om uppgifter som en utlänning på eget initiativ lämnar i ett förhör i en brottsutredning där hans eller hennes vistelserätt inte är av betydelse för utredningen av brottet. Det kan också handla om iakttagelser som görs av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen.”

Det innebär att dessa sex myndigheter även ska kunna dela med sig av information som inte har att göra med myndighetens verksamhet. Sjukvården är inte inkluderad i detta, hur mycket Niels Paarup-Petersen och Annika Hirvonen än står och viftar med den skrämseln. Vi har särskilt angett dessa sex myndigheter för att komma till rätta med skuggsamhället och för att se till att de människor som inte har rätt att vistas i landet lämnar Sverige.

Niels Paarup-Petersen har i retoriken inget svar på vad vi ska göra för att komma till rätta med skuggsamhället. Han har inga sådana förslag över huvud taget utan använder sig av en upphaussad retorik. Men det faller också platt när man tittar på hur Centerpartiet tänker rösta i voteringen i morgon.

(Applåder)

Ida Karkiainen (S)

Anf. 71 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! Jag får börja med att tacka Viktor Wärnick för att han i det sista replikskiftet förtydligade precis varför vi har problem med sidoinformationen. Det finns ganska luddiga skrivningar från regeringens sida om vad den egentligen ska innebära och innefatta. Ska den omfatta det som man ser på en inspektion och så vidare? Det kan ibland vara uppgifter som myndigheten inte behöver för att hantera sitt ärende. Det är precis därför som vi också vill gå fram med begränsningar av sidoinformationen.

Men det var inte därför som jag begärde replik. Jag har som vanligt roat mig, fru talman, med att granska gamla KU-betänkanden. Så kan man roa sig. Jag noterade en konflikt angående skuggsamhället. Vi vet att det finns, men vi tvistar om hur stort det är. Det gör även forskare, som pekar på lite olika siffror. Från regeringssidan vill man gärna ta i och peka på att det finns 185 000 personer i skuggsamhället. Andra siffror visar däremot på ungefär 35 000. Min fråga till Viktor Wärnick är helt enkelt: Vad baserar han de här siffrorna på?

Som en följd av detta minns jag väldigt tydligt att det under förra mandatperioden kom otaliga interpellationer och skriftliga frågor om när man skulle inrätta den där storskaliga folkräkningen i Sverige. Den har ännu inte blivit av, trots att Tidöregeringen har haft fyra år på sig att genomföra en sådan storskalig folkräkning. Min fråga till Viktor Wärnick är: När får vi en sådan storskalig folkräkning?

Anf. 72 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag tycker att det är relevant att det ges möjlighet att dela sidoinformation med Polismyndigheten för att underlätta återvändandearbetet.

Det är klart att de sex myndigheter som finns uppräknade i propositionen ibland kan upptäcka och se saker som inte har relevans för det egna arbetet men som kan ha relevans för Polismyndighetens och ytterst Migrationsverkets möjligheter att se till att de människor som inte har rätt att vara i landet också lämnar det.

Det som det handlar om i grund och botten är: Hur ser vi till att vi får en så effektiv myndighetssamverkan som bara är möjligt? Och hur gör vi så att de sex myndigheterna inte ges något slags utredningsuppdrag där det är de själva som ska avgöra och värdera informationen? Den ska ju lämnas över till Polismyndigheten. Det är därför det är relevant att ge så stort utrymme som möjligt att lämna så mycket information som det bara går så att man sedan kan ta det vidare och verkställa återvändandet på ett effektivare sätt än i dag.

Jag beklagar att Socialdemokraterna låter vänstervindarna i det egna partiet föra dem bort från det mer effektiva till det mer ineffektiva och till fler undantag i lagstiftningen, så att vi får en mindre effektiv myndighetssamverkan. Det tycker jag är beklagligt.

Jag tror att Socialdemokraterna kommer att få ett svårt förhandlingsläge med Vänsterpartiet och Miljöpartiet när man ska bilda regering efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme och man får majoritet.

Statistiken kommer från Skatteverket, och jag tror att den är drygt ett år gammal: Mellan 110 000 och 185 000 personer uppskattas befinna sig i Sverige utan rätt att vara här. Folkräkningen kommer nog inte att utföras som på den gamla goda tiden, då vi hade vallfärdat till Skatteverket. Skatteverket arbetar med det här kontinuerligt och har gjort en del av det arbete som riksdag och regering har uppdragit åt dem att göra.

Ida Karkiainen (S)

Anf. 73 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för svaret!

Det gläder mig att Moderaterna nu har hemfallit åt samma synpunkter som vi hade under den förra mandatperioden, det vill säga att det är bättre att Skatteverket får preciserade uppdrag att jobba gentemot kommuner som upptäcker exempelvis ökad vattenförbrukning i en lägenhet, så att man kan göra den typen av punktinsatser. Det är betydligt effektivare för skattebetalarna och betydligt bättre för hela Sverige, så det gläder mig.

Jag hakar upp mig på Viktor Wärnicks farhåga att myndighetssamverkan skulle försvåras med vårt förslag. Låt mig prata lite om förvaltningspolitik, fru talman. Det är otroligt intressant och spännande.

Myndigheter har den senaste tiden flaggat för att sekretesshinder behöver rivas. Det har inte alltid varit så, och det tvistas också om det verkligen är så, att sekretessreglerna sätter upp hinder för myndighetssamverkan. Ibland har man övertolkat sekretessreglerna, och kanske kan man redan i dag samarbeta och samverka utan att vi behöver göra lagändringar.

Man har efterfrågat tydligare begränsningar, tydligare avgränsningar och tydligare regelverk för hur detta ska kunna ske, så att man som myndighet kan känna sig trygg med att man inte bryter mot några sekretessbestämmelser när man samverkar. Det är precis detta vårt förslag går ut på, det vill säga att göra det extra tydligt vilken typ av information som ska utbytas, när den ska utbytas och på vilket sätt den ska utbytas.

Det är beklagligt att regeringen inte vill göra det här, utan man vill gå vidare med förslag som är lite för långtgående och som gör att man återigen får kritik om en angiverilag på halsen. Detta skulle regeringen kunna motverka betydligt bättre än vad man gör i propositionen.

Anf. 74 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag får invänta Ida Karkiainens huvudanförande här i talarstolen och lyssna till argumenten om varför vi ska ha en mer begränsad lagstiftning om när myndigheterna kan utbyta information mellan varandra.

Vårt förslag är att det ska finnas en anledning att anta att någon befinner sig här illegalt och att man då ska dela med sig av informationen. Socialdemokraterna vill ha ett högre krav. Man vill ha en mer begränsad variant och införa rekvisitet ”starka skäl att anta”. Anledningen till att vi tycker att det vore ett dåligt alternativ handlar om att lagstiftningen då blir mindre effektiv.

Man skulle dessutom ålägga de sex myndigheterna mer utredningsansvar eller ansvar för att värdera den information som man själv besitter innan man lämnar över den till Polismyndigheten. Vår tanke är att myndigheterna inte ska göra någon sådan värdering. De berörda myndigheterna ska inte åläggas att själva göra en fullständig prövning eller ens en delprövning, utan detta ska Polismyndigheten och Migrationsverket göra.

Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna i det upphaussade debattklimat som har rått i den här frågan känner sig nödgade att gå fram med en begränsning i lagen för att så att säga vifta med en flagga för att visa att man inte går med på det som enligt Miljöpartiets och Vänsterpartiets anklagelser är en angiverilag. Vi tycker att det är en informationsutbyteslagstiftning för att se till att återvändandearbetet fungerar mer effektivt.

Jag tycker dessutom att det är beklagligt att Socialdemokraterna inte tycker att myndigheter ska få dela med sig av uppgifter som de har men som inte rör deras egen verksamhet. Det är alltigenom en begränsning av lagstiftningen som gör att vi får mycket sämre möjligheter att motverka skuggsamhället och alla följder av det och se till att den som inte har rätt att vara i Sverige återvänder.

Ida Karkiainen (S)

Anf. 75 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! När regeringspartierna skrev under Tidöavtalet i oktober 2022 fanns det i avsnittet om migration en punkt om att införa en omfattande anmälningsplikt. Alla kommuner och myndigheter i Sverige skulle bli tvungna att anmäla papperslösa migranter. Kritiken lät inte vänta på sig. Med rätta tog offentliga tjänstemän till orda och pekade på Tidöavtalets långtgående förslag. Lärare skulle tvingas ange elever, och sjukvårdspersonal skulle tvingas ange patienter. Protesterna var många och omfattande.

Kanske var det därför Tidöpartierna backade rejält när det kom till vad som till slut presenterades. Kanske var det en klok utredare som pekade på långtgående konsekvenser om regeringens förslag skulle gå igenom. Kanske var det remissinstanser och experter som gav välargumenterad kritik. Kanske var det liberaler som tog sig an det där uppdraget att vara vakthund mot Tidöregeringens mest långtgående förslag. Kanske var det en sammanvägning av alltihop.

Det förslag som vi debatterar här i dag är i varje fall kraftigt förändrat jämfört med Tidöpartiernas ursprungliga idé, vilket vi Socialdemokrater tycker är bra. Men förslaget är inte tillräckligt bra, varför vi också har ett antal reservationer.

Fru talman! Sverige ska ha en migrationspolitik som bygger på ordning och reda. Den som har fått sin sak prövad och fått avslag på sin asylansökan ska återvända. Det är en grundläggande förutsättning för att migrationssystemet ska vara legitimt och för att människor ska känna förtroende för de lagar och regler som gäller.

För oss socialdemokrater finns det ingen motsättning. En human och stram migrationspolitik förutsätter att beslut faktiskt gäller. Därför är en fungerande återvändandeverksamhet en viktig del av en reglerad migration.

En icke-fungerande återvändandeverksamhet riskerar att spä på skuggsamhället, fru talman. Vi vill inte ha några skuggsamhällen i Sverige, inga utsatta områden och inga samhällen där andra regler än lagbokens gäller. Men tyvärr ser det inte ut så. Hur stort skuggsamhället är vet ingen riktigt. Det förekommer lite olika siffor och antaganden, som vi har hört här i dag. Men att det finns vet vi, och när vi vet det har vi ett ansvar att också göra något åt det. Det är Socialdemokraternas bestämda uppfattning.

Fru talman! Mycket av det arbete som nu ligger till grund för regeringens proposition påbörjades under den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Vi gav myndigheterna bättre verktyg, ökade antalet förvarsplatser, stärkte arbetet mot folkbokföringsbrott och tillsatte utredningar för att förbättra återvändandeverksamheten. Det arbetet var nödvändigt för att minska framväxten av skuggsamhällen där människor riskerar att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och kriminella nätverk.

Personer som vistas i Sverige utan tillstånd kan vara utsatta för grova brott. Det kan till exempel röra sig om människohandel, människoexploatering, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relation eller våldsutsatta barn.

Vi ser därför att flera delar av regeringens förslag är godtagbara, men vi ser – trots regeringens kraftigt reducerade förslag – risker som måste hanteras för att lagstiftningen ska vara förenlig med de principer som vårt samhälle bygger på och för att det inte ska bli en angiverilag. Det finns också risk att skuggsamhället späs på och att människor håller sig undan ännu mer än i dag om bestämmelserna inte utformas noggrant.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med en sak: Informationsutbyte mellan myndigheter är inte något nytt i Sverige. Tvärtom bygger en fungerande välfärdsstat på att myndigheter kan samarbeta när det behövs. Skolor gör orosanmälningar när barn far illa. Socialtjänst, polis och andra myndigheter samverkar för att bekämpa brott och skydda utsatta människor. Skatteverket, Försäkringskassan och andra myndigheter delar redan i dag information för att motverka bidragsbrott och för att upprätthålla förtroendet för våra gemensamma system.

Vidare pekar Lagrådet på omständigheten att den som vistas i Sverige utan att ha rätt att göra det redan i dag kan göra sig skyldig till brott genom vistelsen. Vissa myndigheter har redan i dag uppgiftsskyldighet i förhållande till de brottsbekämpande myndigheterna när det gäller uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten. I de fall en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige och därigenom gör sig skyldig till ett brott har de nämnda myndigheterna alltså redan uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten.

Det är därför inte principen om informationsutbyte som är den avgörande frågan i den här debatten. Det har länge påpekats av myndigheter att deras behov av att utbyta information med varandra är stort och försvåras genom sekretessregler. Den avgörande frågan är hur det görs.

För oss socialdemokrater måste all utökad uppgiftsskyldighet vila på rättssäkra grunder. Den ska vara proportionerlig och tydligt avgränsad. Staten ska vara stark nog att upprätthålla fattade beslut men också klok nog att förstå att tilliten till myndigheterna är en av Sveriges viktigaste tillgångar. När människor söker vård, när barn går i skolan och när människor kommer i kontakt med sociala myndigheter måste de känna förtroende för samhällets institutioner. Om den tilliten urholkas riskerar vi att skapa större problem än dem vi försöker lösa.

Det är därför vi socialdemokrater står upp för både ordning och reda och rättssäkerhet. Det är därför vi säger ja till ett effektivare återvändandearbete men nej till otydliga regler som riskerar att leda till godtycke eller undergräva förtroendet för välfärdens verksamheter.

Fru talman! Sverige är starkt därför att vi har en hög tillit. Människor litar generellt på myndigheter, på välfärden och på varandra. Den tilliten kan dock inte tas för given. Den har byggts upp under generationer genom rättssäkerhet, likabehandling och professionella myndigheter. Den kan raseras snabbt, inte minst genom politiska påståenden om myndighetsaktivism och annat.

Därför är vi kritiska till att regeringen vill införa en uppgiftsskyldighet som ska aktiveras när det bara finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Ett så lågt beviskrav riskerar att skapa osäkerhet och godtycke. Offentligt anställda ska fatta beslut utifrån kunskap och sakliga bedömningar och inte utifrån lösa misstankar.

Det är inte vilka som helst som anför de här perspektiven i regeringens proposition och i regeringens remiss av propositionen, utan det är bland annat Advokatsamfundet och Lunds universitet som påpekar att det är väldigt lågt ställda beviskrav. Vi menar därför att lagstiftningen bör utformas så att det krävs starka skäl att anta att en person saknar rätt att vistas i landet innan uppgifter lämnas vidare. Det skulle stärka både rättssäkerheten och legitimiteten.

Fru talman! Det måste också vara tydligt att ansvaret för informationsutbyte ligger på myndigheten och inte på den enskilda tjänstepersonen. Visst är det så att det alltid finns en tjänsteperson som kommer i kontakt med ett ärende. Så är det. Men ingen enskild anställd ska lämnas ensam med ansvaret för svåra rättsliga bedömningar och dessutom med risken att få en utökad hotbild mot sig. Detta pekar också ett flertal remissinstanser på.

Fru talman! Vi ser också risker för att information sprids längre än vad lagstiftaren avser. Det är därför vi reagerar så kraftigt mot regeringens lösa skrivningar om sidoinformation. Det måste vara tydligt och reglerat vilken information som omfattas av uppgiftsskyldigheten. Regeringen är också till viss del tydlig i propositionen. Hade man bara stannat vid de uppgifter som regeringen räknar upp och inte gått in på sidoinformationen hade lagförslaget varit betydligt bättre.

Detta påpekar även Lagrådet, som i sitt yttrande skriver följande: ”Det är därmed viktigt att myndigheterna när de fullgör sina uppgiftsskyldigheter är medvetna om vilka regler som de ska tillämpa för att bland annat undvika att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut eller behandlas felaktigt. Enligt Lagrådet behöver förhållandet mellan den nu aktuella uppgiftsskyldigheten och annan uppgiftsskyldighet klargöras för att underlätta en korrekt tillämpning hos myndigheterna.”

Vidare är det inte alltid bättre med mer information. Det är kanske till och med mer effektivt med mindre information och mer begränsad information. Vi vill ju inte att myndigheter ska översvämmas av information som de egentligen inte behöver.

Fru talman! När människor upplever att kontakt med myndigheter kan få oförutsedda konsekvenser minskar viljan att söka vård, kontakta myndigheter eller ta del av samhällets stöd.

Särskilt allvarligt är detta när barn berörs. Barnkonventionen är svensk lag. Barn ska aldrig hamna i kläm i myndigheternas informationsutbyte. Regeringen måste säkerställa att barnets bästa väger tungt och att informationsdelningen inte blir mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt. Ingen gravid kvinna ska av rädsla avstå från att söka vård. Inget barn ska riskera att stå utan skydd därför att människor förlorar förtroendet för samhällets institutioner. Därför måste sidoinformationen begränsas tydligare.

Fru talman! Vi ställer oss bakom att myndigheterna får bättre möjligheter att fastställa identitet. För att återvändandearbetet ska fungera krävs att identitet kan klarläggas så att myndigheter har effektiva verktyg. Men även här måste proportionaliteten värnas. Mobiltelefoner innehåller i dag stora delar av människors privatliv – familjekontakter, fotografier, meddelanden och personlig information. Därför måste staten använda sådana tvångsmedel med stor försiktighet.

Vi delar Lagrådets bedömning att regeringens förslag om att kunna behålla en mobiltelefon i upp till tre månader riskerar att gå längre än vad som är proportionerligt. Staten ska ha de verktyg som krävs, men den ska inte ingripa mer än vad som är nödvändigt.

Fru talman! Socialdemokratins uppgift har alltid varit att bygga ett samhälle där människor kan känna både tillit till varandra och förtroende för staten. Vi vill ha ordning och reda i migrationspolitiken. Vi vill motverka skuggsamhällen. Vi vill att återvändandebeslut ska verkställas. Men vi vill också värna rättssäkerheten, skydda den personliga integriteten och försvara den tillit som gjort Sverige starkt. Det är genom den balansen, mellan ansvar och solidaritet och mellan effektivitet och rättssäkerhet, som vi bygger ett starkare samhälle för alla.

Jag står bakom samtliga av våra motioner men yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 76 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi en proposition som har som syfte att fler utvisningar ska verkställas.

Att alltför få utvisningar har verkställts har varit ett stort problem under många år. Resultatet har varit närvaron av tiotusentals illegala migranter i Sverige som fungerar som arbetskraft åt den organiserade kriminaliteten. Det har även inneburit exploatering av dessa illegala migranter. Det är viktigt att fastslå att ingen vinner på att vi har så många illegala migranter i landet – förutom kriminella element, som på olika sätt kan utnyttja de illegala migranterna.

Denna regering och Sverigedemokraterna har ett mandat att motverka skuggsamhället och se till att de som inte har tillstånd att vistas i Sverige faktiskt lämnar landet. Det är precis vad som kommer att bli utfallet genom förslagen i denna proposition.

Regeringen föreslår att vissa myndigheter på eget initiativ ska lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige. En kritik som framförs mot detta förslag är att ett sådant förslag kan medföra minskad tilltro till det offentliga. Frågan som då bör ställas till kritikerna är: Minskad tilltro från vem?

Kommer det att finnas minskad tilltro till det offentliga från illegala migranter? Förmodligen, men de ska ju inte befinna sig i Sverige.

Kommer det att finnas minskad tilltro från det svenska folket? Nej, eftersom de kommer att se att det råder ordning och reda i Sverige och att samhället som helhet samarbetar för att se till att illegala migranter lämnar landet.

Det som minskar förtroendet för myndigheter är när vi har myndigheter som möjliggör för illegala migranter att stanna kvar i landet. Det är då hederliga medborgare börjar ställa frågor om vilkas intressen våra myndigheter egentligen värnar – svenska medborgares eller illegala migranters.

En annan kritik mot ett förslag om en sådan uppgiftsskyldighet för vissa myndigheter är att illegala migranter inte skulle vända sig till dessa myndigheter längre – men det borde de inte göra! Illegala migranter borde åka hem.

(Applåder)

Varför är det ett problem att illegala migranter inte kan vända sig till svenska myndigheter? De ska ju åka hem! De myndigheter som omfattas av denna uppgiftsskyldighet är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Dessa myndigheter ska alltså lämna uppgifter om utlänningen till Polismyndigheten om det finns anledning att anta att personen saknar rätt att vistas i Sverige. Det handlar om en eller flera konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen inte har rätt att vistas i landet baserat på den information som myndigheten har tillgång till.

De myndigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheten är myndigheter som ofta kommer i kontakt med illegala migranter och som ofta får tillgång till information om en persons rätt att vistas i Sverige. De uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten är uppgifter som behövs för att verkställa en utvisning, exempelvis utlänningens identitet, medborgarskap, bostadsadress, kontaktuppgifter med mera. De uppgifter som ska lämnas över till Polismyndigheten avgränsas i propositionen.

Myndigheten ska också lämna uppgifter om de omständigheter som ligger till grund för antagandet att utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige. Detta kan underlätta för Polismyndigheten att bedöma om uppgifterna ska lämnas vidare till Migrationsverket eller Säkerhetspolisen.

Det här handlar inte om att dessa myndigheter ska ägna sig åt att ta reda på om utlänningar har vistelserätt eller inte, utan det handlar om att myndigheten när det kommer fram information i den egna verksamheten som visar att någon inte har rätt att vistas i landet ska förmedla vissa uppgifter om denna utlänning till Polismyndigheten så att Polismyndigheten i sin tur kan utföra sitt uppdrag att verkställa utvisningar.

I propositionen finns flera andra förslag på hur återvändandeverksamheten ska effektiviseras. Bland annat finns det förslag på att underlätta inre utlänningskontroller genom att sänka kravet gällande när dessa får genomföras. Det kommer att bli lättare för poliser att bedöma när de ska genomföra inre utlänningskontroller, och detta innebär att fler sådana kommer att genomföras och att fler illegala migranter kommer att utvisas.

I propositionen finns även ett förslag om att man vid en inre utlänningskontroll ska kunna genomföra en husrannsakan för att omhänderta utlänningens pass eller andra identitetshandlingar om det inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att vistas i Sverige. Utlänningar som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd bär sällan med sig sina identitetshandlingar utan förvarar dem på en plats där de brukar sova. Det kan vara en bostad, en arbetsplats eller en personbil. Om polisen ska kunna omhänderta pass eller andra identitetshandlingar vid inre utlänningskontroller måste man även få tillgång till dessa utrymmen.

Det ska också införas en möjlighet att omhänderta en utlännings elektroniska kommunikationsutrustning om den kan antas innehålla information om utlänningens identitet. Det finns ofta information om utlänningars identitet i till exempel mobiltelefoner, datorer eller usb-minnen.

Herr talman! Propositionen innehåller flera förslag som stärker möjligheten att fastställa identitet genom bland annat användning av biometriska uppgifter såsom fingeravtryck och fotografier. Det är i grunden inget märkligt. Om Sverige ska kunna genomdriva sina egna beslut måste svenska myndigheter veta vem utlänningen är, vilket medborgarskap utlänningen har och vilket land utlänningen ska återvända till.

Att samla in och effektivt använda biometriska uppgifter bland utlänningar är ett verktyg för att säkerställa att återvändandesystemet fungerar och att fattade utvisningsbeslut faktiskt kan verkställas. En grundläggande utgångspunkt måste vara att svenska myndigheter vet vem som befinner sig i landet. Om en identitet inte kan fastställas försvåras återvändandet, utlänningskontrollerna och möjligheten att verkställa de utvisningsbeslut som tagits. Det är inte någonting som vi kommer att acceptera.

Herr talman! Ytterst handlar detta om migrationssystemets trovärdighet. Om den som får ett nej kan stanna kvar i Sverige år efter år urholkas förtroendet för hela migrationssystemet. Ett ja måste vara ett ja, men ett nej måste också vara ett nej. Därför är ett fungerande återvändande en förutsättning för en stram migrationspolitik.

Med dessa förslag ser vi till att det blir mycket svårt att vara illegal migrant i Sverige. De som ändå väljer att stanna kvar som illegala migranter i Sverige kommer förr eller senare att hittas och skickas till sina hemländer. Den här oredan, som under decennier accepterades av Socialdemokraterna, ska äntligen avvecklas.

När fler utvisningsbeslut verkställs krymper skuggsamhället. Den organiserade kriminaliteten får svårare att exploatera människor, och förtroendet för rättsstaten stärks. Framför allt upprätthålls principen att svenska myndighetsbeslut faktiskt gäller och ska respekteras. Ett land där utvisningsbeslut inte verkställs förlorar kontrollen över migrationen. Ett land som faktiskt verkställer sina beslut visar att lagar och regler gäller lika för alla.

Herr talman! Det här handlar inte bara om migration och utvisningar. Det handlar även om vårt ansvar gentemot det svenska folket. Den 7 april 2017 utförde en islamist som sympatiserade med Islamiska staten ett terrordåd mindre än en kilometer från denna kammare. Fem personer dog till följd av detta terrordåd. Terroristen var en illegal migrant. Han vistades utan tillstånd i Sverige efter att ha fått avslag på sin asylansökan.

Att tillåta illegala migranter att vistas i Sverige handlar inte om huruvida man är vänster eller höger, liberal eller konservativ. Det handlar om huruvida man vill värna svenska folkets trygghet eller inte.

Om bara 1 procent – 1 procent – av Sveriges illegala migranter skulle rekryteras av terroristorganisationer skulle det innebära att vi hade tusentals våldsverkare beredda att genomföra tusentals terrorattacker. De som skapar hinder för att illegala migranter ska utvisas skapar förutsättningarna för nästa terrordåd.

Om myndigheterna hade kunnat förmedla uppgifter till Polismyndigheten och om polisen hade kunnat genomföra fler inre utlänningskontroller och hade haft fler verktyg vid inre utlänningskontroller hade man med all sannolikhet upptäckt terroristen innan han genomförde sitt terrordåd den 7 april 2017. Då hade också fem oskyldiga människor varit med oss i dag. Vi har ett ansvar gentemot allmänheten att utvisa dem som inte ska vistas i landet så att tragedier inte äger rum. Vi har ett ansvar att skapa trygghet åt svenskarna.

Tyvärr har vi fortfarande partier i denna församling som inte vet om de tjänar svenska medborgare eller illegala migranter. Den här regeringen och Sverigedemokraterna kommer alltid att prioritera svenska medborgares säkerhet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 77 Tony Haddou (V)

Herr talman! Ledamoten ställde i sitt anförande den retoriska frågan ”minskad tilltro från vem” gällande det här förslaget. Jag tänkte att jag kan svara på det. Det handlar om minskat förtroende från myndigheter, fackförbund, civilsamhället, universitet, jurister och advokater, människorättsorganisationer, barnrättsorganisationer, lärare över hela landet och vårdpersonal över hela Sverige. Jag vill ändå påminna ledamoten om att det var alla de som tvingade regeringen och Sverigedemokraterna att återkomma till riksdagen med ett nedbantat förslag. Man vill nämligen inte ha angiverilagar i Sverige.

Ändå står ledamoten här och pratar om svenska folket. Jag tycker att den rösten gjorde sig hörd, och det väldigt högt – tillräckligt för att pressa tillbaka regeringen från angiverilagen när det begav sig. Jag tror alltså inte riktigt att ledamoten är i en position där han bör prata om vad svenska folket vill ha och inte. Flera gånger har en stark opinion i Sverige tryckt tillbaka lagförslag från den här regeringen. Man vill inte ha dem. Man säger: ”Stopp, det räcker! Vi skriver inte under på detta.” Det skadar såklart förtroendet och tilltron.

Jag fick inget svar från Moderaterna när jag ställde min fråga; ledamoten kändes mest pressad. Jag får därför ställa frågan till ledamoten Nima Gholam Ali Pour i stället. I en undersökning från Akademikerförbundet SSR uttrycker bara 3 av Sveriges 290 kommuner sitt stöd för det lagförslag som vi debatterar i dag. Av landets 21 regioner är det ingen som uttrycker stöd för den här lagen. Varför lägger regeringen fram ett förslag som totalt saknar stöd?

Anf. 78 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan.

Regeringen och Sverigedemokraterna är övertygade om att en person som inte har tillstånd att vistas i Sverige – en person som är illegal migrant i Sverige – ska utvisas och att den utvisningen ska verkställas. Där måste olika myndigheter samarbeta mer, och helst ska inga myndigheter över huvud taget möjliggöra för den illegala migranten att vistas i Sverige.

En annan reform som vi har genomfört den här mandatperioden är att vi har stoppat socialtjänstens möjlighet att betala ut ekonomiskt bistånd till illegala migranter. Det var ännu ett sätt för en kommun att möjliggöra för illegala migranter att vistas i Sverige.

Vi gör alltså allt vi kan för att så många illegala migranter som möjligt ska utvisas. Sedan får regionpolitiker och kommunpolitiker som motsätter sig detta – som vill att illegala migranter ska vistas i Sverige – tala för sig själva och berätta varför de inte vill att myndigheter ska samverka för att utvisningar av illegala migranter ska verkställas. Den frågan behöver du alltså inte ställa till mig, Tony Haddou, utan den får du ställa till de regionpolitiker och kommunpolitiker som av någon anledning vill ha fler illegala migranter i Sverige.

Sedan undrar jag: Minskad tilltro från vem? Är det så att vissa uttrycker minskad tilltro till regeringen för att vi vill utvisa illegala migranter får man ta den diskussionen med allmänheten. Vad är det för sorts myndigheter och fackföreningar som vill ha fler illegala migranter i Sverige? Det vill jag gärna veta.

Anf. 79 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag vet inte om ledamoten bara låtsas att han inte känner till vilka som tryckte tillbaka stora delar av det förslaget, men jag kan ju berätta för honom att det var de samlade fackförbunden i Sverige. I stort sett alla fackförbund var emot förslaget, och i stort sett hela civilsamhället i Sverige var emot det. Har ledamoten missat det? Det var ju den starka opinionen som gjorde att regeringen fick dra tillbaka det och återkomma med ett nedbantat förslag.

Många har gjort uppror mot förslaget. Sverigedemokraterna och regeringen är ju i konstant konflikt med fackförbund, civilsamhälle, kommuner eller regioner därför att de inte vill ha regeringens politik. Detta liknar ju debatten om återvandringsbidraget. Kommunerna och regionerna sa att de inte ville ha det, och ändå genomförde man det. Sedan står man här och låtsas att man inte känner till det: ”Vad handlar det här om?” Det blir nästan skrattretande, måste jag säga.

Frågan måste dock ändå ställas till ledamoten. Ledamoten säger att jag ska ställa frågan till kommunerna och regionerna, men när Akademikerförbundet SSR gör en undersökning och ställer frågan om man vill ha det här förslaget eller inte är det alltså bara 3 av Sveriges 290 kommuner som ger sitt stöd till regeringens förslag. Av Sveriges 21 regioner är det ingen som uttrycker stöd för den lag som vi debatterar i dag. Enligt en undersökning från facket vill alltså varken kommuner eller regioner ha den här lagen.

Det måste ledamoten ändå kunna svara på. Vad beror detta på? Kan det enbart bero på att de vill ha papperslösa, som vi hör här i debatten? Jag tycker inte att det är ett särskilt nyktert sätt att svara på. Lite mer saklighet, tack, Nima Gholam Ali Pour!

Anf. 80 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Ledamoten hänvisar till att civilsamhälle, regioner och kommuner inte vill ha samverkan mellan myndigheter och Polismyndigheten för att verkställa fler utvisningar av illegala migranter, och ledamoten frågar mig vad jag tycker om det. Jag kan bara säga: Jag håller inte med dem. Jag vill att fler utvisningar av illegala migranter ska verkställas. Jag vill att vi ska ha färre illegala migranter i Sverige.

Jag förklarade också i mitt anförande varför jag vill det. De exploateras nämligen. Det är inte så att de har ett bättre liv här i Sverige. De används som arbetskraft av den organiserade kriminaliteten.

Ledamoten får ju ställa frågan till de delar av civilsamhället, regioner eller kommuner som ledamoten hänvisar till varför de inte vill ha mer samverkan mellan vissa myndigheter och Polismyndigheten för att fler illegala migranter ska lämna Sverige. Den frågan får ledamoten ställa till dem. Jag kan bara säga att jag inte håller med dem och att jag inte heller förstår tanken. Varför skulle man vilja ha fler illegala migranter i Sverige när de enda som faktiskt vinner på det är kriminella organisationer?

Jag vill också tillägga att vi alltså pratar om samverkan, samarbete och informationsutbyte mellan vissa myndigheter och Polismyndigheten. Det handlar om att Polismyndigheten faktiskt bara ska göra sitt uppdrag. Polismyndigheten ska verkställa utvisningar av illegala migranter; det är deras uppdrag. Det ska sedan främjas av vissa myndigheter som kan hjälpa Polismyndigheten.

Anf. 81 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag ska börja med att hålla med Nima Gholam Ali Pour om en sak, och det är att det är bra att den som inte har rätt att stanna i Sverige lämnar landet. Det är nämligen en förutsättning för reglerad invandring. Så är det. Men i en rättsstat finns det också vissa gränser för hur man hanterar lagar, och för att få en fungerande välfärd och ett fungerande samhälle ska man ha vissa principer för hur man agerar.

Jag har egentligen två frågor. Den första gäller det här med sidoinformationen. Varför kunde inte regeringen och Sverigedemokraterna bara gå med på att förtydliga vad som gäller? Det är nämligen det som är utmaningen, det vill säga att det är så stor osäkerhet. Vi ser att regionerna påpekar detta och att fackförbunden påpekar detta.

Om regeringen bara hade gjort det vi ber om, det vill säga beskrivit tydligt att sidoinformation inte ska inkluderas, hade vi inte haft det här problemet. Då hade vi i större utsträckning kunnat rösta för förslaget. Det är därför detta är en rimlig sak att påpeka från vår sida.

Min andra fråga gäller att tanken när direktiven till angiveriutredningen presenterades var att vård, skola etcetera skulle finnas med. Nima Gholam Ali Pour har ju varit ute och försvarat det och förklarat varför det är jätteviktigt att alla typer av offentliganställda – ett tag var det lite oklart om det även skulle gälla friskolor – inkluderas.

Jag vill därför gärna höra från Nima Gholam Ali Pour om Sverigedemokraterna fortfarande anser att skolan, vården och alla andra borde ha varit inkluderade i den lagstiftningen och om man tänker fortsätta driva det under nästa mandatperiod.

Anf. 82 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Sverigedemokraterna vill se så mycket samarbete som möjligt för att det ska finnas färre illegala migranter i Sverige. Sedan får det i lagstiftningsprocessen tas fram vilka myndigheter det ska gälla och om kommunerna ska vara involverade i det där. En utredare ska titta på helheten och ta fram ett förslag.

När det gäller direktiven tror jag inte att ledamoten har läst dem. I direktiven står det att man faktiskt ska ta hänsyn till de känsliga uppdrag som sjukvården, skolan och socialtjänsten har. Det står alltså i direktiven, och det var något som utredaren fick ta hänsyn till.

Herr talman! Det som är viktigt att säga är att vi har mer än 100 000 illegala migranter i landet. Det är egentligen en kris. Det är mer än 100 000 människor som kan användas av kriminella gäng och av terrorister. Några har redan använts av terrorister. Människor har dött på grund av det här. Jag nämnde inte i talarstolen alla dem som har blivit utsatta för kriminella dåd där illegala migranter har varit involverade.

Det här är en kris för landet. Sverigedemokraterna vill att så många offentliga institutioner som möjligt ska vara involverade i arbetet med att reducera antalet illegala migranter i landet.

Vi vill också att det ska finnas någon form av förbud mot att ens möjliggöra för illegala migranter att uppehålla sig i landet. En del av civilsamhället i min hemstad Malmö möjliggör för illegala migranter att vistas i Sverige. Det ska inte vara tillåtet.

Anf. 83 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Det är en utredare som ska ta fram detta utifrån direktiven. Det är korrekt att det står i direktiven att man ska ta hänsyn till men inte utesluta skola och vård. Det är ändå stor skillnad. Och Sverigedemokraterna önskade ju inte det; det var i alla fall det besked som vi fick då. Det är därför jag ställer frågan.

Det är ändå snart val. Frågan är vad väljarna kommer att få efter valet. Om det är Tidö som vinner kommer Sverigedemokraterna att vara det största partiet i Tidö och då få det största antalet ministrar och, har vi fått veta, migrationsministerposten. Då är det ganska väsentligt för väljarna att få veta detta.

Igen – vi är helt överens om att den som är här men inte har rätt att stanna ska ut. Frågan är om varje enskild instans genom hela samhället måste göra det jobbet, till skillnad från när det gäller alla typer av brott etcetera. Vi ber ju inte läraren att anmäla föräldrarnas fortkörningsböter, svartarbete eller liknande information man får. Det är bara just det här som Sverigedemokraterna tycker ska anmälas. Det är den biten vi är lite förvånade över.

Därför frågar jag igen: Kommer Sverigedemokraterna att vid fortsatt styre med Tidö fortsätta jobba för att den enskilda läraren, den enskilda socialsekreteraren och den enskilda vårdpersonalen – sjuksköterska, läkare och vad det kan vara – i sin vardag ska anmäla någon som de ser inte har rätt att stanna i landet. Så många som möjligt är ju en indikation om det. Men det är lite diffust. Det skulle vara bra med ett förtydligande på den fronten.

Anf. 84 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag ska försöka att inte vara diffus. Sverigedemokraterna vill att så många offentliga institutioner och myndigheter som möjligt ska vara involverade i arbetet med att reducera antalet illegala migranter. Där ingår sjukvård, socialtjänst och skola.

Vi vill inte att illegala migranter och barn till illegala migranter ska gå i våra skolor. Vi vill inte att våra skattebetalare ska betala för illegala migranters utbildning. Vi vill inte att illegala migranter ska vända sig till våra sjukhus. De är främst till för svenska medborgare, för folk som lever här i Sverige och har tillstånd att vistas här.

Illegala migranter ska bara åt ett håll: De ska hem. Det är så reglerad invandring fungerar. Om ledamoten inte accepterar det utgår jag från att ledamoten anför att illegala migranter ska ha rätt till svensk välfärd. Ledamoten talar nämligen om att de ska ha rätt att få stöd av socialtjänsten, som är en del av välfärden, och tillgång till sjukvården och till skolan. Allt det ingår i välfärden.

Ska vi ge människor som inte ens har tillstånd att vistas här tillgång till välfärden? Det är inte ordning och reda. Då lockar man hit de människorna. Deras barn har nämligen inte tillgång till skola i deras hemländer. Då har de illegala migranterna ett incitament för att åka till Sverige, eftersom det här finns skola för deras barn. De behöver inte ens vistas i skolan med tillstånd; om Centerpartiet får bestämma och om Sverigedemokraterna får mindre inflytande efter valet kommer de nämligen att få tillgång till den svenska välfärden.

Vi vill att så många illegala migranter som möjligt ska utvisas och att så många som möjligt ska lämna landet och åka tillbaka till sitt hemland.

(Applåder)

Anf. 85 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag var alldeles nyss ute på Norrbro, där en skara demonstranter trotsade regnet för att skicka en uppmaning till oss: Stoppa angiverilagen! Stoppa att barn som föds till papperslösa blir ofrivilliga angivare av sina egna mammor!

Med den här lagen blir Skatteverket en myndighet som blir skyldig att ange, och när barnmorskan efter förlossningen anmäler barnet till Skatteverket blir de alltså skyldiga att ange.

Sverigedemokraterna säger att de vill ha färre papperslösa. Samtidigt bedriver de en politik som kastar allt fler människor ut i papperslöshet. Med sin utvisningspolitik gör de allt fler människor rättslösa i det här samhället.

Tycker Nima Gholam Ali Pour att det är rätt att papperslösa mammor ska vara oroliga för att söka vård, eftersom de är så rädda för konsekvenserna om de tvingas tillbaka till sitt hemland? Av rädsla för angiveri vågar de inte söka vård, även om deras egen och deras ofödda barns hälsa står på spel.

Anf. 86 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Sjukvården omfattas inte av den uppgiftsskyldighet som vi ska rösta om. I den här lagstiftningen ingår alltså inte sjukvården, som ledamoten refererar till.

När det gäller de papperslösa är de inte papperslösa; de har papper i sitt hemland. De är illegala migranter. De har gott om papper i arkiven i sina hemländer. Det finns papper någonstans som identifierar dem. Men de vill inte visa upp de papperen. De här människorna har alltså papper. Det bästa de kan göra är faktiskt att åka till sina hemländer. Det finns ingen anledning att stanna kvar här i Sverige och åka till något sjukhus och föda ett barn.

De har inget tillstånd att vara här. Då måste de åka hem. Det är så en reglerad invandring fungerar. Jag vet att Miljöpartiet säger att de stöder en reglerad invandring, men de gör inte det. De stöder en fri invandring. När det kommer till kritan anser de att illegala migranter ska få ta del av den svenska välfärden och svensk sjukvård. Helst ska de inte utvisas över huvud taget.

Det fungerar inte i verkligheten. Det finns en verklighet; när ett land börjar ge illegala migranter för många förmåner och börjar skapa incitament för att de ska stanna kvar i Sverige kommer fler illegala migranter att komma till Sverige. Då får de kriminella gängen ännu mer arbetskraft och ännu mer resurser att använda sig av. Så vill vi inte ha det i Sverige.

Den här regeringen och Sverigedemokraterna lyssnar inte på demonstranterna på Norrbro. Vi lyssnar på svenska folket, som har gett oss mandat att minska antalet illegala migranter.

Anf. 87 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Tack vare enorma protester från svenska folket – från fackförbund som organiserar miljoner svenskar, från läkare, från socialsekreterare, från lärare, från bibliotekarier, från akademiker, från ingenjörer med flera – tvingades Sverigedemokraterna och regeringen att backa och säga: Nej, sjukvården ska inte ingå.

Men eftersom Skatteverket ska ange människor och Skatteverket är den första instans som en barnmorska kontaktar när hon förlöst ett barn blir en konsekvens av den här angiverilagen att havande kvinnor som är papperslösa riskerar att inte våga söka vård. Jag fick inget svar på om Nima Gholam Ali Pour tycker att det är rätt.

Det är ändå tydligt att han anser att den som tycker att det är fel att papperslösa kvinnor ska vara rädda för att föda barn säkert på sjukhus är för fri invandring. Det kan förklara Sverigedemokraternas missuppfattning om vår politik.

Jag tycker att man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Man kan vilja förhindra att människor hamnar i papperslöshet utan att för den delen förvägra de människor som de facto är i papperslöshet grundläggande rättigheter, som rätten till vård och barns rätt till utbildning. Skuggsamhället kan inte bekämpas genom att det blir farligare för de människor som lever där.

Anf. 88 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! En tanke som Miljöpartiet aldrig kan få i huvudet är att illegala migranter faktiskt ska åka hem. Men det måste de göra. Hur kan det vara så att vi har mer än 100 000 illegala migranter i det här landet? Det är något som är helt oacceptabelt.

Jag vill verkligen betona att målet för oss i Sverigedemokraterna är att det ska bli omöjligt för illegala migranter att leva i Sverige. Det är först då de åker hem. Där är vi inte än – illegala migranter kommer fortfarande att ha tillgång till vissa tjänster som gör att de faktiskt skulle vilja stanna kvar. Det är absolut vår avsikt att illegala migranter ska åka hem. Det ska bli svårt för dem att leva i Sverige, helst omöjligt.

När det gäller anledningen till att det förslag som regeringen har lagt fram ser ut som det gör är det helt enkelt spekulationer att olika rörelser skulle ha påverkat regeringen. Ledamoten vet ingenting om det. Det här är bara något man framför för att uppmuntra de här delarna av civilsamhället att fortsätta att arbeta mot regeringens politik och Sverigedemokraternas politik, som endast kommer att göra Sverige tryggare. Har vi färre illegala migranter i Sverige blir Sverige tryggare. Det terrordåd som jag berättade om genomfördes av en illegal migrant. Han kunde ha hittats. Han kunde ha utvisats. Hans utvisning kunde ha verkställts. Men det hände aldrig, för vi hade den slappa lagstiftning som vi hade. I dag ändrar vi det, så att vi inte får fler terrordåd.

(Applåder)

Anf. 89 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kommer inte att våga föda mitt barn på sjukhus. Orden kommer från en gravid papperslös kvinna som trots att hon har en riskfylld graviditet inte ser vården som det trygga alternativet för sin förlossning. Den rädslan bygger på den föreslagna angiverilagen. Trots att den ännu inte har införts har konsekvenserna länge varit påtagliga. Människor är rädda. Många vågar inte söka vård eller låta barnen gå till skolan. Vi kan inte ha en situation i Sverige där kvinnor inte vågar ta sig till sjukhuset när de ska föda. Rädslan har redan gjort att människor avstår från vård som är avgörande för deras och deras barns hälsa.

Regeringen har efter massiva protester tvingats backa gällande angiverilagen men vill nu att statliga myndigheter ska agera angivare. För en kvinna som saknar personnummer och behöver föda barn ska födelseanmälan skickas till Skatteverket. Detta är naturligtvis viktigt för att barn ska få juridisk identitet och rättigheter, men när Skatteverket får uppgifterna ska de nu också användas för att gripa och utvisa mamman. Det här är en konsekvens av Tidöpartiernas politik.

Detta har med rätta kritiserats av fackförbund, myndigheter, civilsamhälle, lärare, vårdprofessioner, universitet, jurister och advokater, människorättsorganisationer och barnrättsorganisationer. Nu ska alltså myndigheter dela information mellan varandra – uppgifter som hade ett helt annat syfte från början. Den som arbetar på Försäkringskassan ska börja förmedla vidare information som kommer från socialtjänst, vård, hemtjänst och så vidare. Detta skadar alla relationer mellan människor, stat och myndigheter. Regeringen vill att myndigheter ska vara gränspolisens förlängda arm, men det är varken deras uppgift eller deras uppdrag.

Föreställningarna om vem som är papperslös behöver nyanseras. Det hör man inte minst här i debatten. Det är faktiskt så att en förälder kan ha uppehållstillstånd medan den andra föräldern är papperslös och barnen är medborgare. Om en förälder ska söka sjukpenning efter en arbetsplatsolycka riskerar den andra föräldern att bli utvisad till följd av kontakten med Försäkringskassan. Allting hänger ihop. Det är inte svårare än så. Familjekonstellationer ser olika ut. Det kan vara så att den ena föräldern helt enkelt saknar papper.

Vi har här i debatten hört av Nima Gholam Ali Pour att det handlar om illegala invandrare. Han kopplar det självklart till terror och så vidare. Det är inte en nyanserad bild. Jag tycker faktiskt att ledamöter i den här kammaren ska förstå sig på de situationer människor lever i. De kan leva i fruktansvärda situationer. Det finns barn som är rädda för att gå till skolan. Situationen är inte enkel för dem.

Hade de här människorna haft det bättre i hemlandet eller möjligtvis kunnat utvisas dit hade de kanske valt det alternativet. Men för många är det inte ett alternativ över huvud taget. Hade man förstått sig på olika situationer och sammanhang hade man begripit detta. Men det gör inte den här regeringen. Den har ett enda mål i huvudet: att utvisa så många som möjligt. Delvis beror det på att Sverigedemokraterna vill det. De vill ju bara att vita svenskar ska vara här. De är nostalgiska och vill bevara Sverige svenskt. Det hörde vi även i den förra debatten.

Det som jag nu har tagit upp är bara några av de exempel som finns på vad som kommer att kopplas ihop med de här myndigheterna. Men det absolut värsta är att människor kommer att bli räddare. Vi har konsekvent motsatt oss införandet av en angiverilag.

Förslagen mötte kraftfullt motstånd, framför allt från fackföreningsrörelse och civilsamhällesorganisationer, och regeringen fick backa och komma tillbaka till riksdagen med ett nedbantat förslag som innehåller sex statliga myndigheter. Först ville man att även lärare och vårdpersonal skulle vara angivare. Jag tror knappast att lärare blev lärare för att ange elever. Att vårdpersonal med sin yrkesetik inte vill vara angivare är självklart. De ger vård och räddar liv och ska inte vara angivare.

Det kan inte heller bli tydligare att landets kommuner och regioner har sagt nej till det här. Bara 3 av Sveriges 290 kommuner ger sitt stöd till regeringens förslag.

Av Sveriges 21 regioner ger ingen sitt stöd till förslaget över huvud taget. Det är ingen som vill ha det. Jag vet inte om Nima Gholam Ali Pour och Sverigedemokraterna lever i villfarelse om att svenska folket vill ha detta.

Det blev tydligt i den svenska opinionen om flera migrationsförslag att regeringen för en extrem migrationspolitik som svenska folket inte vill ha. Den tvingas backa om tonårsutvisningarna. Den tvingades backa om arbetskraftsinvandringen, och den tvingas nu backa om angiverilagen.

Kommunerna och regionerna gjorde uppror om återvandringsbidraget. De vill se till och se efter sina invånare. De vill inte misstänkliggöra dem. Det är det Sverige jag är väldigt stolt över.

Herr talman! Det enda regeringen gör nu med förslaget är att den skadar förtroendet för svenska institutioner. Den skadar tilliten, yrkesetiken och demokratin. Vi kan inte ha ett samhälle där regeringen och Sverigedemokraterna tvingar personal att bli angivare.

Herr talman! Redan i dag lever papperslösa under olidliga levnadsvillkor utan stöd och rätt att försörja sig. En angiverilag skulle skapa fruktansvärda konsekvenser och endast fördjupa och förvärra det skuggsamhälle som regeringen säger sig bekämpa.

Personer som vistas i Sverige utan tillstånd har kanske utsatts för grova brott såsom människohandel, människoexploatering, förtryck eller våld i nära relationer. Det kan också röra sig om våldsutsatta barn. Med handen på hjärtat: Tror ni att de personerna nu kommer att våga träda fram efter den debatt som vi har haft och som ni har skapat?

Jag tror i och för sig att syftet från Tidöpartierna är att skapa rädsla för de människorna. Det är ett sådant skitsnack vi får höra i varje debatt om att man skulle bry sig om de här människorna. Det är ett sådant skitsnack, för det har man aldrig gjort.

Hade man brytt sig om papperslösa hade man från dag ett försökt förstå deras villkor. Man hade kanske besökt Rosengrenska stiftelsen eller någon annan instans som Läkare i Världen och förstått hur det är när papperslösa söker vård eller när de med den rädsla som de befinner sig i behöver gå med sitt barn som har feber för att söka vård. Tror ni att de människorna känner sig tryggare mer er politik och er iver att bara vilja utvisa dem, kosta vad det kosta vill?

Herr talman! Sammantaget kommer förslaget att leda till att det så kallade skuggsamhället växer, och utsattheten hos några av de mest utsatta i vårt samhälle kommer att öka. Utöver att dessa lagändringar kommer att drabba människor som lever utan tillstånd mycket hårt kommer de också att leda till ökad oro bland anställda på de myndigheter som berörs, och det kommer att skapa misstro mellan människor.

Angiveri har inget att göra i vårt samhälle. I sammanhanget vill jag påminna om att en övervägande del av dem som lever utan tillstånd i Sverige gör det för att de inte kan återvända. Förslag om angiveri gör inte utvisningsbeslut mer verkställbara hur mycket ni än vill det.

Redan i dag lever papperslösa under olidliga levnadsvillkor, och de har det redan svårt. Nu kommer fler, även efter de debatter som vi har haft, att tvingas gå under jorden, och barn kommer att hållas undan rätten till skolgång. För den som behöver livsnödvändig vård men inte vågar söka hjälp av rädsla att bli angiven kan situationen kraftigt förvärras till den grad att personen riskerar sitt liv.

Herr talman! Valet i september står mellan splittring och sammanhållning. Den här regeringen har gett oss fyra år av splittring. Jag tror att samhället alltid vinner på att vi står upp för varandra. Det är så Sverige är som bäst och alltid har visat sig som bäst.

Det är ett val som vi har att göra varje dag, både i vår vardag och i våra politiska beslut. I det förslag som vi kommer att rösta om väljer man helt fel väg. I september kan man rösta på en annan politisk inriktning som grundar sig i sammanhållning. Då ska man rösta på Vänsterpartiet. Splittringspolitiken och en politik av rädsla och misstro måste få ett slut i september.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet. Den innehåller också Vänsterpartiets avslagsyrkande. Om det förslaget faller i den förberedande omröstningen kommer vi i huvudvoteringen att stödja yrkandet från S och C för att försöka samla ett så brett stöd som möjligt. Jag vill också yrka bifall till reservation 3.

Anf. 90 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Det står klart att Vänsterpartiet säger nej till allting som föreslås vad gäller stärkt återvändandeverksamhet i propositionen som det blågula laget har lagt fram och som delvis stöds också av Centerpartiet och Socialdemokraterna, även om det låter annorlunda i talarstolen.

Min fråga till Tony Haddou blir således denna: Vilka åtgärder avser Vänsterpartiet att lägga fram förslag om för att stärka återvändandeverksamheten? Vilka åtgärder avser Vänsterpartiet konkret att lägga fram förslag om för att minska skuggsamhället i Sverige?

Anf. 91 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag måste ändå göra en rättelse. Vi yrkar avslag på propositionen. Men i propositionen finns avsnitt 8 och 10 om rätten till offentligt biträde och så vidare när ni skapar rättsosäkerhet. De delarna avvisar vi inte, men i stora drag är vi emot förslaget. Det har ledamoten rätt i.

Om vi ska se över frågan helt och hållet om exempelvis återvändande finns det organisationer som jobbar med återvändande. Det har den här regeringen över huvud taget inte förstått. Det handlar om ett långsiktigt arbete. Exempelvis har Röda Korset ett långsiktigt arbete med detta där man jobbar humant och värdigt med människor.

Det handlar om individuellt anpassat stöd och praktiska frågor. Återvändande tar tid även för människor som vill återvända. Det handlar om barnens skolgång och att man har jobb här och försörjning. Man har kanske bostad och så vidare. Det ser så olika ut för människor. Det måste finnas stöd för dem.

Att låtsas som att det inte finns något arbete för återvändande ska man över huvud taget inte göra. Det finns faktiskt arbete med det. Det stöd som ges handlar om att lindra och förhindra mänskligt lidande för människor.

Vi kommer att kunna arbeta med exploateringen av människor om människor vågar träda fram. Då behöver vi en lagstiftning som gör att vi kan skydda människor som träder fram. De ska inte riskera att utvisas.

Det regeringen nu gör är att lägga fram en lagstiftning som gör att människor kommer att bli tystare och inte vågar träda fram. Det är den stora skillnaden mellan oss. Hade vi haft en lagstiftning som gjorde att människor vågade träda fram skulle de ha gjort det.

Anf. 92 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Skatteverkets officiella statistik talar om att det finns uppemot 185 000 personer som befinner sig i Sverige utan legal rätt att göra det. På frågan om hur vi ska lösa det problemet har Vänsterpartiet noll svar.

Vänsterpartiet tycker att vi ska göra precis som vi har gjort tidigare. Vad jag kan se har inga nya reformförslag eller förslag till åtgärder presenterats i någon av de motioner som Vänsterpartiet har lagt fram under detta riksmöte eller under tidigare riksmöten under mandatperioden.

Vänsterpartiets förslag är alltid det motsatta. Har människor befunnit sig här illegalt tillräckligt länge, motsatt sig myndigheters beslut och domstolsbeslut, ska de belönas med en amnesti och få stanna i alla fall. Det är Vänsterpartiets svar på den här frågan.

Vänsterpartiet tycker att människor ska belönas om de gömmer sig tillräckligt länge. Det handlar inte alls om att stå upp för den reglerade invandringens principer. De tycker att den som har gömt sig ska ha rätt att stanna här.

Dessutom vill man återföra Sverige till den lagstiftning som gällde före 2015 som ledde till den enorma kris som vi såg i hela samhället. Det blundar man totalt för. År 2015 kom över 160 000 asylsökande till Sverige under ett och samma år.

Till och med Miljöpartiet, förvisso under stora konvulsioner, förstod att vi inte kunde fortsätta på den inslagna vägen.

Vänsterpartiet har intet lärt av historien. Man har inga förslag. Man säger bara rakt igenom nej till de återvändanderegelverk som regeringen föreslår. Man skrämmer upp människor, och man använder detta som propaganda mot regeringen när det snarare handlar om att den som inte har rätt att vistas i Sverige också måste lämna landet. Det säger aldrig Vänsterpartiet, utan man säger snarare tvärtom: fri invandring.

Anf. 93 Tony Haddou (V)

Herr talman! Låt mig påminna Viktor Wärnick om att Moderaterna under förra mandatperioden gjorde upp med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna om regler för arbetskraftsexploatering och så vidare. Så visst finns det förslag som ni har varit med på tillsammans med Vänsterpartiet! Det kanske känns lite jobbigt.

Jag får höra här om 185 000 papperslösa i Sverige. Jag KU-anmälde den förra migrationsministern när hon pratade om 100 000 papperslösa och att ni inte hade någon exakt siffra och så vidare. Har vi alltså fått 85 000 fler papperslösa under den här regeringen? Grattis till ert arbete i så fall! Det är verkligen ett underkännande att ni har lyckats se till att vi får fler papperslösa i Sverige. Det var väl inte syftet med Tidöpartiernas politik.

För att vara helt saklig och ärlig, herr talman: Jag gav i det förra replikskiftet ett utförligt exempel på hur man kan jobba långsiktigt med återvändandearbetet för människor som vill återvända och ge dem stöd. Men det är liksom inte tillräckligt tough on crime för Tidöpartierna. Det ska vara hårt. ”Nu ger vi oss på terrorister och de illegala!” – så låter det.

Så ser dock inte verkligheten ut. Det kan vara någons fru som är papperslös. Då behövs stöd till familjen för att den ska kunna hantera det. Det funkar inte så enkelt som ni försöker få det att låta.

Ni kan inte föra en nyanserad och saklig debatt om det här. Det är därför hela Tidöprojektet har kraschat. Människor vill inte ha det här; det är uppror i Sverige mot er politik. Alla fackförbund är emot förslaget liksom alla kommuner och alla regioner. Lärare och vårdpersonal och i stort sett alla myndigheter säger nej till förslaget. Ingen vill ha er politik.

Anf. 94 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Propositionen handlar om att ge myndigheterna fler och bättre verktyg för att verkställa utvisningsbeslut. Bland annat handlar det om en uppgiftsskyldighet som innebär att vissa myndigheter ska lämna information till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige.

Vänsterpartiet kallar en sådan uppgiftsskyldighet för angiveri. Jag måste säga att det är en ganska stötande beskrivning. Om Vänsterpartiet med angiveri menar att myndigheter lämnar information till varandra för att lagar ska följas och beslut ska verkställas är det ett märkligt argument. I en rättsstat ska utlänningar som saknar rätt att vistas i landet lämna landet. Det är inte kontroversiellt, utan det är så rättsstater fungerar.

Jag vill därför ge Vänsterpartiets ledamot möjligheten att förklara sitt resonemang. Är Vänsterpartiet emot utvisningar i allmänhet, eller anser Vänsterpartiet att utvisningar ska genomföras men att myndigheterna samtidigt ska ha sämre möjligheter att verkställa dem?

Om det är den senare ståndpunkten som gäller – varför vill då Vänsterpartiet att myndigheterna ska arbeta mindre effektivt med att verkställa beslut som har fattats enligt svensk lag?

Det här handlar om myndigheter som hjälper Polismyndigheten att utföra sitt uppdrag och verkställa beslut som redan har fattats. På vilket sätt är det angiveri?

Här talar vi om personer som saknar rätt att vistas i Sverige. Det handlar inte om någon politisk åsikt, herr talman, utan det handlar om vad svensk lag säger.

Anf. 95 Tony Haddou (V)

Herr talman! Först och främst: Forskning, erfarenhet och kunskap visar att beslut verkställs och följs om människor har tilltro till rättssystemet och till att besluten fattats rättssäkert.

Det är alldeles för många som upplever att detta inte är rättssäkert, och det finns bevis på att beslutsfattande många gånger inte sker på ett rättssäkert sätt i migrationspolitiken. Om den här regeringen hade sett till att föra en mer rättssäker migrationspolitik i Sverige skulle fler ha följt besluten. Men så är det inte.

Under fyra år har regeringen undvikit forskning, kunskap och erfarenheter, och det kanske är därför regeringen är så sur och bitter över den situation vi befinner oss i.

Ledamoten pratar om att myndigheter ska ”anta” att en person är papperslös i Sverige. Hur ska de kunna anta det? Ska de basera det på rasprofilering och etnicitet – det är ju Sverigedemokraternas favoritkort – eller hur ska de kunna anta det? Det ska tydligen inte finnas någon säkerhetsventil eller skyddsgrund, utan om man jobbar på Försäkringskassan eller Skatteverket ska man bara kunna anta att någon är papperslös. Jag tycker att ledamoten får förklara sig när det gäller detta.

Vad gäller frågan om huruvida detta är angiveri eller inte är det självklart att det är angiveri. Det är också självklart det som hela Sverige har protesterat mot. Fackförbunden, civilsamhället, kommunerna och regionerna – hela yrkeskåren i hela Sverige har protesterat mot förslaget eftersom detta är angiverilagar.

Ingen vill ha det här, förutom Sverigedemokraterna och, motvilligt, Tidöpartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. De hade en liten internkris för något år sedan när de skulle hantera frågan, herr talman, men då fick Nima vika sig för Liberalerna.

Anf. 96 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag vill bara konstatera att ledamoten menar att det är angiveri att myndigheter har informationsutbyte för att man ska verkställa fattade beslut om att illegala migranter faktiskt ska utvisas. Det är vad ledamoten påstår.

Sedan vill ledamoten veta hur myndigheter ska anta att någon inte har tillstånd. Det står i propositionen: Man utgår från den information som finns tillgänglig inom myndighetens verksamhet. Det är ingen större hemlighet.

Det borde inte vara så svårt för en lagstiftare att förstå det här. De flesta bland allmänheten har nog inte heller några svårigheter att förstå det.

Om myndigheter inte ska dela information, om identitetskontroller inte ska stärkas och om Polismyndigheten inte ska få bättre möjligheter att hitta personer som saknar rätt att vistas i Sverige blir konsekvensen färre verkställda utvisningar. Det finns ingen annan konsekvens om det ska vara mindre samarbete mellan olika myndigheter för att verkställa utvisningar. Det kan vem som helst förstå.

Om man utgår från vad ledamoten sa är det egentligen färre verkställda utvisningar som Vänsterpartiet vill ha. Och vad innebär det? Det innebär att skuggsamhället bara kommer att växa. Vi kommer att få se fler illegala migranter i Sverige eftersom det blir färre verkställda utvisningar, och det kommer i sin tur att underminera den reglerade invandringen.

Om vi har många utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd undermineras alltså den reglerade invandringen. Det är skrämmande, herr talman, att Socialdemokraterna tänker ha ett regeringssamarbete med ett parti som vill ha färre verkställda utvisningar av illegala migranter.

Anf. 97 Tony Haddou (V)

Herr talman! Om ledamoten hade lyssnat till oppositionens kritik mot detta för tre fyra år sedan skulle Tidöpartierna inte vara så pressade som de nu är inför valet.

Jag tog upp flera exempel i mitt anförande och i replikskiften. Det kan till exempel handla om en gravid kvinna som behöver åka in till sjukhuset för att få en säker och trygg förlossning. Det här lagförslaget tar ifrån kvinnan denna möjlighet. Det är det som är problemet. Hade ledamoten bara lyssnat när vi gång på gång har tagit upp det här skulle han förstå det.

Skatteverket ska som statlig myndighet helt enkelt registrera barnet, och då identifieras kvinnan som papperslös. Det första barnet gör i den här världen är alltså att ange sin mamma. Om ledamoten och regeringen hade lyssnat när vi upprepade gånger har sagt detta skulle det inte ha varit något problem. Men de har helt enkelt satt sig på tvären och mött kritik över hela Sverige.

Nu sitter de i en situation där opinionssiffrorna kraschar. De är jättestressade. Liberalerna åker ur riksdagen. De har lagt upp alla scenarier framför sig och skapar nu, innan de utträder, lite kris i riksdagen med kvittningssystem och så vidare.

Hade den här regeringen lyssnat från första början i dessa frågor hade man inte försatt sig i den här situationen. Nu står man här med byxorna nere och med en angiverilag som ingen i hela Sverige vill ha. Det är inte oppositionens fel. Det beror på regeringens absoluta iver att genomföra politik som ingen vill ha. Det är nästan skrattretande.

Anf. 98 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Detta är en spännande dag för dem som nu satt på sin dator och vill höra om migrationspolitik.

Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottets majoritetsbeslut, som innebär att föreslå riksdagen att avslå de motionsyrkanden som tas upp i betänkandet Stärkt återvändandeverksamhet.

Kristdemokraterna har tillsammans med övriga samarbetspartier i Tidögemenskapen gjort stora förändringar på många områden. Det gäller rättspolitiken, och det gäller migrationspolitiken. Vi har sett till att vända den utveckling som den förra regeringens otillräckliga insatser ledde till och föra den i en annan riktning.

Herr talman! De förslag vi debatterar i dag handlar om att effektivisera återvändandearbetet.

Att ha ett fungerande återvändande är en grundbult i en reglerad invandring. Alla har rätt att söka – men alla har inte rätt att få – uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär att ett ja är ett ja och att ett nej i praktiken måste vara ett verkställt nej.

Det handlar om att vi ska ha ett trovärdigt migrationssystem som fungerar. Tidigare regeringar har tyvärr inte i tillräckligt hög grad prioriterat arbetet med återvändandet. Konsekvensen blev att antalet verkställda beslut om utvisning till hemland var det lägsta sedan åtminstone 2015 när vi i Tidösamarbetet tog över hösten 2022.

Systemet med olika undantag och amnestier likt gymnasielagen har underminerat den reglerade invandringen och försvårat för våra verkställande myndigheter, alltså Migrationsverket och Polismyndigheten, att verkställa utvisningsbeslut.

Vi kristdemokrater lägger tillsammans med övriga Tidöpartier om politiken utifrån en grundläggande princip: Sverige ska ha en reglerad invandring.

Vi har rättssäkra processer – kanske världens mest rättssäkra system – som innebär en individuell prövning och möjlighet att överklaga till domstol. Men får man ett slutgiltigt nej ska man lämna landet.

Vi måste få detta att fungera. Om vi inte gör det kommer vi att få ett skuggsamhälle som biter sig fast och cementeras.

Vi har vänt trenden. Sedan regeringen tillträdde har återvändandet ökat. Det är positivt att våra åtgärder ger resultat, men samtidigt finns det fortfarande en balans att beta av. Även om det är bra att vi vänt trenden behöver alltså återvändandet fortsätta öka.

Herr talman! Konsekvensen av att personer med utvisningsbeslut väljer att stanna kvar i Sverige är att den reglerade invandringen undermineras. I alltför stor omfattning blir också dessa personer en del av skuggsamhället.

Det har nämnts olika siffror här. Vissa uppskattningar pekar på att det finns runt 100 000 människor i skuggsamhället. Skatteverket har uppskattat att mellan 110 000 och 185 000 människor befinner sig här i Sverige utan vare sig personnummer eller samordningsnummer. Antalet är kanske inte det viktiga, men vi kan konstatera att det är en stor mängd människor.

Skuggsamhället är utbrett och inhumant och måste bekämpas. Människor, inte minst barn, far illa i skuggsamhället. Människor riskerar att utnyttjas. I skuggsamhället kan det också gömma sig personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet och trygghet och kan komma att begå olika typer av brott i vårt samhälle. Detta är en viktig reform för att vi ska fortsätta komma åt skuggsamhället.

Det här är en situation som partier i vår riksdag väljer att bortse från. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger klart nej. De ser inte problematiken och vill som sagt hellre att dessa personer ska bli kvar i Sverige på något sätt, trots att de har fått en rättssäker process där ett nej måste vara ett nej.

Att människor stannar i Sverige utan tillstånd är ett problem, vilket faktiskt en majoritet i denna kammare inser – både i den här debatten och när vi trycker på knapparna i morgon.

Förändringen, herr talman, handlar om nya regler och verktyg till våra myndigheter för att de ska få bättre förutsättningar att öka återvändandet och bekämpa skuggsamhället.

Det handlar bland annat om nya regler för inre utlänningskontroller. Genom att ändra dagens krav från ”grundad anledning att anta” till ”anledning att anta” bedömer vi att Polismyndigheten kommer att kunna utföra fler träffsäkra kontroller.

Det handlar också om nya och utökade befogenheter för Polismyndigheten att utreda en persons identitet, bland annat genom husrannsakan, kroppsvisitation och möjlighet att beslagta mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning.

Vi föreslår också nya och mer långtgående regler kring användning av biometriska uppgifter.

Slutligen föreslår vi att det ska införas en informationsplikt för vissa myndigheter att på eget initiativ eller på begäran lämna uppgifter till Polismyndigheten om personer som inte har rätt att vara i Sverige.

Herr talman! Den kanske mest uppmärksammade frågan i detta arbete har varit just informationsplikten, vilken som sagt innebär en skyldighet för vissa myndigheter att på eget initiativ eller på begäran lämna uppgifter till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att en person de har kontakt med inom sitt verksamhetsområde saknar rätt att lagligen vistas i Sverige.

Det är orimligt att vi har en situation där en myndighet sitter på information som Migrationsverket eller Polismyndigheten behöver för att kunna verkställa utvisningsbeslut men på grund av dagens sekretessregler inte får dela denna med de verkställande myndigheterna.

Den reglerade invandringen kräver att hela det offentliga Sverige drar åt samma håll och bistår Migrationsverket och Polismyndigheten i deras uppdrag att verkställa utvisningsbeslut. Förslaget innebär att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket på eget initiativ ska lämna uppgifter till Polismyndigheten. Det blir sedan Polismyndighetens uppgift att skicka vidare information till Migrationsverket om det är Migrationsverket som är ansvarig myndighet för att verkställa utvisningen.

Herr talman! När Tidösamarbetet ser till att göra förändringar som skapar ordning och reda i Sverige och ser till att tryggheten ökar för alla svenskar reserverar sig stora delar av vänstersidan mot både det totala förslaget och dess delar. Man väljer att söka olika allianser för att minska myndigheternas befogenheter och möjligheter och vill också i olika grad se till att dagens system bibehålls så att skuggsamhällets risker och utsattheten för enskilda fortsätter.

Där Kristdemokraterna och övriga partier i regeringsunderlaget ser till Sveriges trygghet väljer Socialdemokraterna och Centern, trots att de tänker rösta ja, att kroka arm övriga partier i det rödgröna kaoset, där som sagt Miljöpartiet och Vänstern klart säger nej till förändring. Det är två partier som inte vill att ett nej ska vara ett nej i verkligheten.

Det är en tydlig försmak av, och kanske också en varning för, vad som kommer att ske om det mot förmodan och mot vår önskan skulle vara en S-ledd vänsterregering som blir resultatet av valet i höst. Vi kan bara ana vilka klackar som kommer att sättas i backen och vilka dragkamper det kommer att bli när Centern, Vänstern och Miljöpartiet ska visa var skåpet ska stå för att ställa sig bakom en socialdemokratisk regering. För Sveriges trygghets skull hoppas jag att det inte blir verklighet.

Herr talman! Sverige behöver en stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga partier på den blågula sidan under denna mandatperiod arbetat och skapat förutsättningar för att Sverige ska bli en tryggare och säkrare plats.

Sammanfattningsvis kommer Sverige med de många och viktiga förslag som läggs fram i dagens proposition att öka återvändandet och minska skuggsamhället.

Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

Anf. 99 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! När jag lyssnar på Ingemar Kihlström får jag intrycket att han gärna vill göra de komplexa och svåra frågorna svartvita: Om man är för att en gravid papperslös som ska föda barn inte ska behöva vara orolig för att bli angiven av Skatteverket i samma stund som barnmorskan anmäler det nyfödda barnet till Skatteverket, vill man inte att någon som har fått avslag på sin asylansökan ska lämna Sverige.

Men faktum är att verkligheten väl ändå är lite mer komplex än så. Varför skulle Kristdemokraterna annars ha uteslutit sjukvården ur angiverilagen? Varför vill inte Kristdemokraterna att sjuksköterskor och läkare ska omfattas av informationsplikten? Var det för att även Kristdemokraterna i grund och botten har lyssnat på läkarna, lärarna och alla andra som har sagt att om man inför en angiverilag som omfattar de yrkesgrupperna passerar man en gräns där själva människovärdet och dessa professioners yrkesetik överskrids och sätts ur spel?

Jag vill ställa samma fråga till Ingemar Kihlström som jag ställde till övriga i Tidölaget. Tycker Ingemar Kihlström att det är rätt att papperslösa havande kvinnor ska behöva oroa sig för att bli angivna när Skatteverket blir en del av angiverilagen?

Anf. 100 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Hirvonen för en betraktelse som går i samma hjulspår som vi har hört tidigare i den här debatten i kammaren.

Vi kan konstatera att i Sverige finns ett skuggsamhälle. Vi kan alltid diskutera hur många. 35 000 nämns, 100 000 nämns och 185 000 nämns. Det är de facto personer som efter en rättssäker prövning hos Migrationsverket och i domstolar har fått ett nej på sin ansökan. Det finns personer som har fått ett nej som har lämnat landet. De har följt beslutet. Sedan finns ett stort skuggsamhälle där personer befinner sig i vårt land fast de inte har tillstånd att göra det.

Tycker ledamoten Hirvonen att det är rättvist mot dem som har fått en prövning, som har valt att följa beslutet och lämna landet, att myndigheten inte gör vad den kan för att verkställa det beslut som har fattats efter en rättssäker prövning mot dem som är kvar i landet?

Vi kan konstatera att det i kammaren och i debatten finns en betryggande majoritet som anser att ett nej ska vara ett nej. Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej till att ett nej ska vara ett nej. Man tycker att det ska inrättas amnestier, att man ska få stanna kvar i Sverige, att det ska vara möjligt att välja att bortse från ett myndighetsbeslut.

I nästa replik – jag hinner inte beröra frågan nu – kommer jag att prata lite om historiken. Den är inte riktigt så enkel. Miljöpartiet och andra debattörer har ropat vargen kommer innan det ens har funnits ett utredningsförslag på bordet. Man har sagt att så här kommer det att bli också för lärare och sjukvårdspersonal. Historiebilden är en helt annan.

Anf. 101 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Inte heller Kristdemokraterna vill svara på frågan om de tycker att det är rätt att gravida papperslösa ska vara oroliga för att föda barn på sjukhus när Skatteverket blir en angivande myndighet.

I stället talar Ingemar Kihlström om alla papperslösa. Bland dem finns bland annat en rad kristna konvertiter, som inte alls fått en rättssäker asylprövning. Ingemar Kihlström vet själv att det finns många, inte minst från Afghanistan, som har konverterat till kristendomen, som Migrationsverket och domstolarna vill utvisa till talibanernas förtryck. FN har stoppat flera utvisningar av kristna konvertiter till talibanerna på grund av förbudet mot tortyr. De riskerar ju förtryck och död.

Det finns många kyrkor som erbjuder en fristad för dessa, som ställer mat på bordet, när ingen annan möjlighet finns att försörja sig, när man inte får arbeta och inte får bidrag. Det finns många människor som ställer upp för dem.

Jag undrar om Ingemar Kihlström tycker att dessa kyrkor gör fel. Tycker verkligen Ingemar Kihlström att det är så svartvitt?

Anf. 102 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag kan konstatera att det saknas ett svar på den enkla fråga jag ställde: Tycker ledamoten Hirvonen att det är relevant att det finns 185 000 personer i Sverige som har fått en rättssäker prövning men som ändå är kvar? Är det rättvist mot alla dem som har lämnat landet? I min värld: nej.

Sedan har det kommit vargen kommer-skrik från lärare och sjukvårdspersonal. I Tidöavtalet framgår det att i vissa fall kan det vara relevant med undantag, till exempel inom sjukvården. Men de var borttagna redan i utredningsförslaget. Det gäller sjukvård, lärare och bibliotek.

Regeringens proposition är tydlig. Den handlar om att myndigheter ska samverka, precis som myndigheter samverkar när ett barn far illa. Nu handlar det om att följa lag och ordning samt att skapa säkerheter i systemet.

Ledamoten Annika Hirvonen lyfter gärna fram enskilda fall. Först är det gravida, som de facto kan gå till sjukhuset utan att riskera att bli anmälda. Frågan om skattemyndigheten blir ett pseudoargument. Ledamoten Hirvonen väljer också lyfta fram kristna konvertiter. Där kan jag glädja ledamoten Hirvonen med att vi under våra fyra år har lyckats föra den frågan betydligt närmare en rättssäker position. Under ledamoten Hirvonens stöd till S-regeringen i åtta år struntade man att se de kristna konvertiternas problem. Vi tar hand om problemen, och vi ser till att leverera. Men vi har inte nått ända fram, och därmed är vi inte nöjda.

Jag tycker fortfarande att ett nej ska vara ett nej, och jag upplever inte att MP delar den uppfattningen.

Anf. 103 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag måste göra den rättelse jag framförde i min replik med Moderaterna. Det handlar om att inte vilja göra något åt skuggsamhället. Det återkom även hos Kristdemokraterna att vi inte vill göra något.

Moderaterna och Kristdemokraterna förhandlade med Vänsterpartiet förra mandatperioden om att betrakta arbetare i utsatta situationer som brottsoffer. Syftet var att människor skulle kunna träda fram.

Men när det inte passar deras verklighetsbild längre hör man något helt annat. Nu är det angiveri som ska upprätthållas.

Det blir också oseriöst att säga att oppositionen inte vill göra något för människor i dessa situationer, särskilt när man har förhandlat med dessa partier för att stoppa sådant.

Men det var inte dessa frågor jag tänkte ta upp. För tredje eller fjärde gången ger regeringspartierna inga svar. Det kommer att råda en situation i Sverige där kvinnor inte vågar ta sig till sjukhus när de ska föda barn eftersom de riskerar att bli angivna. Det är ett av flera problem med propositionen. När en kvinna föder barn skickas en födelseanmälan till Skatteverket. Det gäller även den som är papperslös och saknar personnummer.

Vi säger inte emot att man ska göra just det. Vi förstår att det är viktigt att barn får en juridisk identitet, rättigheter och så vidare enligt den rättsordning vi har i Sverige. Men när Skatteverket får dessa uppgifter ska de enligt propositionen ange mamman. Då blir hon gripen och utvisas. Det är konsekvensen av politiken. Varför går Kristdemokraterna så långt?

Anf. 104 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag ska ge ledamoten Haddou rätt i en sak. Vi har inga problem med att prata med olika partier i Sveriges riksdag. Vi ser till den praktiska politiken, och vi ser till att genomföra något. Vi sätter inte upp röda linjer bara för att man har en viss partibeteckning. Det är korrekt att vi har gjort överenskommelser med Vänsterpartiet under tidigare mandatperiod.

Skillnaden mellan ledamoten Haddous vänsterparti och oss kristdemokrater är att vi har gjort en omvärldsanalys. Vi har analyserat situationen i Sverige och sett den problematik som finns. Det finns en bred majoritet i kammaren som även sträcker sig in på ledamoten Haddous planhalva. Socialdemokrater och i viss mån även Centerpartiet konstaterar att vi har en situation som kräver åtgärder. Vi är inte överens om alla kommatecken, men det finns en bred analys som visar att vi behöver göra något.

I just detta ärende finns en samsyn. Ett nej ska vara ett nej. Vi ska inte ha ett skuggsamhälle med den utsatthet som finns för barn och andra där. Enligt motionsbetänkandet kan jag inte tolka det på något annat sätt än att Vänsterpartiet tycker att det är bra att bibehålla detta skuggsamhälle. De verkar inte se det som självklart bra att myndigheter delar information. Den delen ska inte gälla.

Vi ska tydligen låta personer, som efter en rättssäker prövning valt att leva sina liv i ett skuggsamhälle med den utsatthet som det innebär, stanna kvar i Sverige. Det ställer inte vi kristdemokrater upp på.

Vi ställer upp på att man ska få en rättssäker prövning. Det är inte alltid det sker, men då behöver vi förändra det.

Enligt propositionen tas sjukvård och skola bort från informationsplikten. Barn och vuxna kan till och med gå till biblioteket och låna en bok utan att riskera en anmälan. Jag tycker att vi har tagit lämpliga steg genom detta.

Anf. 105 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag har fortfarande inte fått svar på frågan varför den gravida kvinnan ska riskera att utvisas när Skatteverket får dessa uppgifter. De har fått direktiv från regeringen att utvisa en sådan kvinna.

Jag tror inte att Kristdemokraterna vill svara på frågan, eftersom det tar hårt på dem att det kommer ut att gravida kvinnor som söker vård kommer att bli angivna. Jag tror att det här är det stora problemet. Det är nog kärnan i varför Kristdemokraterna inte vill svara på frågan varför de vill gå så långt.

Ledamoten talade även om skillnaden mellan partierna. Det finns verkligen en skillnad mellan splittring, misstro och rädsla på den ena sidan och sammanhållning och jämlikhet på den andra sidan. Det är skillnaden mellan våra partier. Det syns väldigt tydligt i de lagförslag som läggs på riksdagens bord.

Ledamoten sa att barn far illa i skuggsamhället. Det håller vi med om. Men om det är för barnets bästa som regeringen lägger fram förslag som dessa finns det ju i stället orosanmälan som kan tas till vid misstanke att barn far illa. Att ange barn är något helt annat.

En orosanmälan finns till för att ge barn den hjälp de har rätt till. Angiveri kan i värsta fall innebära att man skickar barn till en situation som inte utgör barnets bästa. Det är skillnaden mellan angiveri och en orosanmälan.

Det är inte angiveri som fixar skuggsamhället. Det förvärrar och fördjupar det i stället, och det försätter barn i ännu svårare situationer. Med en orosanmälan hade man åtminstone kunnat ge barnet hjälp.

Kristdemokraterna har tagit tydlig ställning för vad de vill. Jag tror inte att kristdemokrater ute i landet vill det här eller känner till vilka slags situationer människor kommer att ställas inför i och med angiverilagen. Det är därför ledamoten inte vill svara.

Anf. 106 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Här skiljer sig våra verklighetsbilder åt. Vi kristdemokrater har gjort nödvändiga förändringar av vår politik utifrån den situation vi har i Sverige med utanförskap och bristande integration på grund av stora volymer asylsökande som kom till Sverige under 2015, 2016 och efter det.

Många har valt att inte respektera det beslut om ett nej som de fått. Vi talar om familjens bästa och familjens ansvar. Då ligger det ett ansvar också hos föräldrarna. Att de väljer att ställa sig vid sidan av systemet och fortsätta leva i vårt land med den utsatthet det innebär för barnen är inte acceptabelt.

På samma sätt är det inte acceptabelt att myndigheterna inte samverkar, till exempel på det sätt de gör vid en orosanmälan om ett barns situation.

Vi vill naturligtvis inte utvisa en gravid kvinna. Men vi vill heller inte ha ett skuggsamhälle där man väljer att leva vid sidan om under år efter år. Vi har sett att den politik som ledamoten Haddou företräder har lett fram till den här situationen. Den här situationen innebär utsatthet för män, kvinnor och barn, som får leva med ständig skräck inför vad som ska hända bara för att man har valt att inte följa det beslut som myndigheterna rättssäkert har fattat.

Vi har en majoritet här i riksdagen. I den ingår ledamoten Haddous tänkta samarbetspartier.

Man kan vända på det hela och säga att ledamoten bortser från den problematik som finns med skuggsamhället. Vi ser till att göra något åt det. Vi ser också till att barn kan få undervisning, att man kan söka sjukvård och att man till och med kan låna böcker. Vi ser till människan, men samtidigt måste vi se till att systemet hänger ihop om vi ska ha en hållbar integrationspolitik.

Anf. 107 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Ledamoten Kihlström från Kristdemokraterna säger att vi har ropat varg. Jag vet inte om ledamoten hörde vad sverigedemokraten precis sa, nämligen att målet är att alla ska ange. Det är denna varg vi har ropat om. Kristdemokraterna ropar på den, medan vi ropar om den. Det är skillnaden.

Det är denna politik som Sverigedemokraterna vill föra. Det här regeringssamarbetets största parti och det parti som ska ha posten som migrationsminister och som ska ha flera ministerposter, enligt statsministern. Det här är inte att ropa varg, utan det är bara att visa på vad Sverigedemokraterna säger. Jag kan tillägga här att sverigedemokraten nickar. Det här är inte bara hittepå utan verkligheten.

Vi är med på den migrationspolitik som innebär att den som inte har rätt att vara i Sverige ska återvända. Men regeringens migrationspolitik är inte längre en del av politiken; den är överordnad allt annat. Det har den aldrig varit förut. Det här är Centerpartiet inte med på, och det är det som är skillnaden.

Låt polisen genomföra insatser mot papperslösa i falafelkiosken, men de ska banne mig inte göra det i förlossningssalen. Det är skillnaden. Svårare än så är det inte. Det är det här som är skillnaden mot att säga ja till insatser mot dem som inte har rätt att vara här för att se till att fler återvänder.

Vi går med på en stor del av regeringens politik, men det finns gränser. Det finns medmänsklighet och basala rättigheter och grunder som vi måste hålla fast vid. Dem har regeringen och Kristdemokraterna fullständigt glömt. Det håller inte.

Låt mig ställa en konkret fråga. Varför står det inte bara klart och tydligt i lagtexten att man ska undanta sidoinformationen? Då hade vi undvikit sådana risker och den här situationen.

Anf. 108 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för frågan!

Många C-företrädare på både kommunnivå och regionnivå ropade ”Vargen kommer!” och ”Låt lärare och sjukvårdspersonal slippa informationsplikten!” långt innan utredningsdirektiven ens var klara.

Redan innan utredningen presenterar ett förslag ropar man alltså ”Vargen kommer!”. Jag tycker att det är oseriöst att innan förslagen från utredningen ens finns säga: Så här kommer det att bli; så här kommer det att vara.

För att fortsätta med liknelserna kan jag också vad gäller ministerposter konstatera att man inte brukar sälja skinnet förrän björnen – eller i det här fallet vargen – är skjuten. Det kommer vi inte att göra i det här fallet heller.

På samma sätt som vi kan konstatera att den proposition vi har framför oss nu är en produkt där vi fyra partier, som i alla regeringssamarbeten, har sett till att få till stånd det vi tror är det bästa för Sverige. Det bästa för Sverige är att minska skuggsamhället och trots detta ge människor möjlighet att gå till sjukhuset och få vård, gå till skolan och få undervisning och gå till biblioteket och låna en bok utan att personalen där behöver lämna information. Men det är relevant att olika myndigheter som besitter information lämnar den till Migrationsverket och polisen för att ett beslut ska kunna verkställas.

Jag skulle vilja vända på frågan till Niels Paarup-Petersen: Tycker Niels Paarup-Petersen att det är riktigt att vi har personer som efter en rättssäker prövning både hos Migrationsverket, i domstolen och kanske till och med i Migrationsöverdomstolen ändå väljer att stanna kvar i Sverige, med den utsatthet som det innebär för dem själva och kanske deras barn och kommande barn? Är det inte relevant att myndigheterna samverkar för att verkställa de besluten i enlighet med den politik vi antar här i kammaren?

Anf. 109 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Kristdemokraten här frågar om det inte är viktigt att myndigheterna ser till att den som får ett beslut om att man inte får stanna i Sverige inte heller stannar i Sverige. Jo, det är viktigt. Det har vi skrivit under på. Jag sa för omkring två minuter sedan att det är så.

Men det är inte det enda värde som finns. Det är, återigen, detta som är skillnaden. Det är där Kristdemokraterna från att se att ett samhälle är många saker har förletts av Sverigedemokraternas ensidighet till att anse att det just nu bara är migrationspolitik som räknas. Inget annan räknas. Det är därför vi har fått tonårsutvisningar, kompetensutvisningar och den här typen av diskussioner. Kristdemokraterna har gett efter i fråga om allt som handlar om deras grundläggande värderingar.

Det påstås återigen att vi ropade varg innan allting var klart. Ja, det är sant. Men vi sa inte: Så här kommer det att bli. Vi sa: Så här får det inte bli. Varför var det nödvändigt att säga detta? Jo, för att Sverigedemokraterna säger: Så här ska det bli. Och om Sverigedemokraterna säger att det ska bli så här – vårdpersonalen och lärarna ska ange – säger Centerpartiet nej. Vårdpersonalen och lärarna ska inte ange. Det är inte att ropa varg. Det är att påpeka riskerna med det som det största partiet i regeringssammanhanget säger att de vill ha. Det är självklart.

Kristdemokraterna står här varenda dag och ropar om vad Vänsterpartiet vill. Vänsterpartiet kommer inte ens att sitta i någon regering, och det vet de också. De är inte större än Socialdemokraterna. De syns knappt jämfört med Socialdemokraterna i opinionsmätningarna – inte vi heller, tyvärr.

KD säger att ministerposterna inte är sålda. Men Moderaterna och Liberalerna har sålt dem. Det får man kanske inte helt glömma här i talarstolen.

Anf. 110 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Vi kan väl till att börja med konstatera att man inte bygger en allians av bara löften. Från Kristdemokraternas sida är vi i alla fall klara över att ministerposternas fördelning sker efter valet.

Jag tror nog att även ledamoten Paarup-Petersen, om det mot förmodan och mot min egen önskan skulle bli en annan majoritet, får se framför sig att även de få vänsterröster som han nu negligerar kommer att ha en påverkan på den framtida politiken. Vi har sett det. Under förra mandatperioden var det till och med så att en vilde i den här kammaren påverkade den politik vi förde i Sveriges riksdag. En sådan situation kan mycket väl uppstå.

Jag vidhåller fortfarande att många centerpartister innan förslaget ens fanns var ute och väldigt tydligt sa: Så här ser förslaget ut. Det är helt riktigt – driv opinion och argumentation! Men gör det utifrån vad vi presenterar!

Det är de facto så som jag sa i ett tidigare replikskifte: Redan i Tidöavtalet, när de stora och i era ögon elaka Sverigedemokraterna krävde allt vad det var, sa vi övriga partier: Undantag ska göras till exempel för vård. Detta nämndes aldrig av någon centerpartist. Man ropade ”Vargen kommer!” – det kommer att gå ut över sjukvården. I utredningen var det tydligt: Både vård, skola och bibliotek undantas.

Jag kan konstatera att vi är överens i sak: Ett nej ska vara ett nej. Centern röstar huvudsakligen ja till de förändringar som görs; det är egentligen bara Vänstern och Miljöpartiet som säger nej. Centern är med på vår planhalva. Ni får gärna komma och vara med och spela i vårt lag också, nu så här i fotbollstider. Jag tror att det är ett mycket mer vinnande koncept än att försöka få igenom centerpolitik på den rödgröna kaossidan.

Anf. 111 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 5 och hoppas att det är rätt denna gång.

Herr talman! För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. En central del i en ordnad migrationspolitik är att ett ja är ett ja och ett nej ett nej. Det innebär att den som får ett nej ska återvända.

För att upprätthålla legitimiteten i asylsystemet är det avgörande att av- och utvisningsbeslut kan verkställas på ett effektivt och rättssäkert sätt. Därför delar vi regeringens målsättning att ge Migrationsverket och Polismyndigheten fler och bättre verktyg för detta ändamål, för annars fortsätter skuggsamhället att breda ut sig.

Men, herr talman, den enskilda tjänstemannen ska inte bära ansvaret för informationsdelningen; uppgiftsskyldigheten ska ligga på myndighetsnivå. I förslaget finns en betydande oklarhet när det gäller ansvarsfrågorna. När det samtidigt sägs att det ska införas ett tjänstemannaansvar kan man bli väldigt orolig för hur detta kan påverka den enskilda människan ute på golvet i våra myndigheter, som vi ju är helt beroende av för att få vår politik att fungera – inte bara på migrationsområdet, som för regeringen är det enda som finns, utan också på alla andra områden.

Vi ser att flera tunga remissinstanser – Kriminalvården, Saco och Offentliganställdas Förhandlingsråd – har varnat för de negativa konsekvenser som kan uppstå när enskilda tjänstepersoner påläggs ett personligt ansvar. Det skapar en ohållbar arbetsmiljö, försvårar rekrytering till viktiga samhällsfunktioner och skadar det basala och grundläggande förtroendet mellan medborgare och offentliganställda.

Regeringens svar är att detta ska regleras i respektive myndighets arbetsordning och att ingen ändring sker av tjänstemannaansvaret. Men det räcker inte för att tillmötesgå den här oron, herr talman. En arbetsordning kan ju ändras när som helst, på lokal nivå. Den ger inget skydd.

Centerpartiet anser att det krävs ett lagstadgat förtydligande. Det är detta vi vill påpeka för regeringen. Vi är överens om det övergripande, men det finns delar som inte håller – detta är en av dem.

Det måste otvetydigt ligga på myndigheten som juridisk person att ansvara för att informationsdelningen sker och att den sker på rätt sätt. Man borde ha infört i lagen att en myndighet inte får delegera ansvaret för informationsdelning till enskilda tjänstepersoner, men det har man inte gjort.

Herr talman! I propositionen föreslås också att elektronisk kommunikationsutrustning – det handlar typiskt om mobiltelefoner – ska kunna omhändertas i upp till tre månader för att klarlägga en persons identitet. I alla andra sammanhang får polisen 24 eller 48 timmar på sig.

Detta är en helt avgörande förutsättning för dessa människors liv – det måste man ha med sig. Det handlar inte bara om en liten grej. Det är det enda sättet att hålla kontakt med sin familj, till exempel, och för att uträtta bankärenden, göra biljettköp eller vad det nu kan vara.

Orsaken till att man vill att det ska vara tre månader är inte att det behövs för att göra själva jobbet med mobiltelefonen för att klarlägga en persons identitet, utan det är bara för att handläggningstiderna är långa. Men människors rättigheter står inte under handläggningstider; de står över. Därför bör denna rättighet bevaras och förtydligas.

Herr talman! Det finns också en definition av vilken information som ska lämnas, så kallad sidoinformation. Den definitionen är alltför vid – jag ska fortsätta lite med den. Inte bara vi utan även alla Sveriges regioner, mer eller mindre alla kommuner och alla remissinstanser anser att detta måste regleras tydligare.

Frågan är om regeringens förslag över huvud taget är förenligt med barnkonventionen, som är svensk lag. Risken finns att en ökad efterforskning av personuppgifter leder till en mer omfattande spridning av information om till exempel barn än vad som är avsett. Där måste ju barnets bästa vara med.

Innan vi går vidare här vill jag tacka alla dem som såg till att det förslag vi diskuterar i dag inte är ännu värre. Nu diskuterar vi hur information från vården eventuellt kan behöva bli en del av ett angiverisamhälle. Själva tanken var faktiskt att det skulle vara så – det var Sverigedemokraternas syfte och mål att varje sjuksköterska och varje lärare alltid skulle ställa sig frågan: Är det här en människa som inte har rätt att vara här? Låt mig ange den här personen! Syftet var att detta skulle vara en del av dessa medarbetares vardag. Så kan vi inte ha det.

Detta är fortfarande målet för Sverigedemokraterna, som vi har hört här i kammaren. Då ska man ha med sig att de kommer att bli största parti i en eventuell Tidöregering nummer 2.

Herr talman! Nu har man som sagt begränsat förslaget till ett fåtal myndigheter och undantagit hälso- och sjukvården. Men risken kvarstår att det indirekt får effekter på grund av samverkan mellan myndigheterna. Därför lyfter också Sveriges Kommuner och Regioner fram risken när det handlar om förlossning etcetera. Risken är att papperslösa gravida kvinnor av rädsla för att bli angivna undviker att söka nödvändig vård för sig själva eller sina små barn. Det får fruktansvärda konsekvenser.

Vi kan inte skapa ett samhälle där migrationspolitiken står över människan i förlossningsrummet – ett samhälle där migrationspolitiken är det enda som man behöver bry sig om. I stället för att vi bekämpar det stora skuggsamhället blir det förlossningarna som sker i skuggan. Det håller inte, herr talman.

Här vill jag gärna ge ett personligt löfte till dem där ute som lyssnar. Det är lite svårt med de här grejerna ibland. Jag har själv tre fantastiska barn, och deras förlossningar har varit en otrolig upplevelse. Det har varit mycket oro. Inte minst för mammorna har det varit väldigt mycket smärta och mycket besvär på många sätt. Jag ska inte gå in på det här. Men det har också varit mycket hopp, kärlek och förvåning. Det är totalt överväldigande i de situationerna.

Allt har verkligen inte gått problemfritt, kan jag säga. Men känslan har hela tiden varit att alla som är i rummet jobbar för samma sak, för att hjälpa mamman och barnet, ja, även mig som pappa, faktiskt. De har gjort allt de kunnat för att det skulle vara bra, och de har varit där fullt ut för oss.

Bara i de grymmaste situationerna i svensk historia har det varit annorlunda. Det är det som är grejen. Från och med i morgon kan barnmorskorna och sjuksköterskorna kanske inte längre bara se till barnets trygghet och säkerhet – det kan också vara de som kommer att leda till att barnet utvisas om mamman inte har rätt att vara i landet.

Vi ska nu alltså ta ett beslut om att information om barn och mammor på förlossningen ska ingå i information som sprids. Och sidoinformation har inte definierats tydligt. Barnet registreras ju när det föds, och Skatteverket har plikt att informera polisen. Det är inte tydligt att detta är undantaget.

Centerpartiet och resten av oppositionen vill undanta all information som kommer från till exempel vården. Men regeringspartierna och SD säger nej. Vi debatterar förslaget i dag, men jag har ingen förhoppning om att övertyga regeringspartierna om att ändra sig. Det kan jag inte påstå.

Även om det i grunden sannolikt inte är syftet att förlossningen ska bli den nya frontlinjen i Sverigedemokraternas krig mot migranter är det inte värdigt. Förlossningssalen borde alltid vara till för barnet och mamman och inte för politiken.

Det är bara mammorna och barnen som påverkas, inte papporna. De behöver inte vara där. De behöver inte registreras. De är inte i sitt livs mest utsatta situation. De kan gå fria, men mammorna kan inte göra det.

Herr talman! Jag är helt med på att den som inte har rätt att stanna i Sverige måste lämna landet. Men människovärdet får inte lämna Sverige för det. Vi kan hålla fast vid principen att sätta barnet först utan att sätta Sverige sist.

Jag skulle nästan vilja påstå att det enda sättet att sätta Sverige först är att sätta barnet först, som Sverige brukar göra – i alla fall det Sverige jag känner igen.

Jag har haft turen att få tre friska barn, att vara född i Norden och ha de bästa förutsättningarna i livet. Men långtifrån alla har den lyxen. Förlossningar kan sluta i både lycka och tragedi och allting däremellan. Men de skulle behöva sluta med angiveri.

Anf. 112 Patrik Karlson (L)

Herr talman! Ett fungerande återvändande är själva grundbulten i en reglerad invandring. Återvändandet är migrationspolitikens verklighetskontroll.

Alla kan tala om reglerad invandring. Alla kan säga att den som har skyddsskäl ska få stanna och att den som saknar skyddsskäl ska lämna landet. Men först när ett avslag faktiskt leder till återvändande vet vi om orden betyder något.

Utan ett fungerande återvändande finns det ingen reglerad invandring. Då blir prövningen en rekommendation. Då blir avslaget en notering på ett papper. Då blir lagstiftningen något som staten hänvisar till men inte förmår upprätthålla.

Då växer också skuggsamhället, där människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare, där utsattheten permanentas, där kriminalitet kan få fäste och där respekten för lagar och beslut urholkas steg för steg.

I grund och botten handlar det om att vara hederlig, dels mot dem som söker skydd och faktiskt har rätt till det, dels mot dem som får avslag och ändå respekterar beslutet. Det handlar också om hederlighet mot svenska medborgare som har rätt att förvänta sig att de lagar som riksdagen beslutar om också gäller i praktiken.

Återvändandet kan därför inte bara vara tomma ord i migrationspolitiken. Det är tvärtom själva förutsättningen för att den ska hålla ihop. Om Sverige ska kunna ge skydd till dem som behöver det måste Sverige också kunna säga nej till dem som inte har rätt att stanna. När nejet har prövats rättssäkert och vunnit laga kraft måste det också verkställas – annars har vi inte reglerad invandring. Då har vi regler på papperet med i praktiken fri invandring för den som inte väljer att följa beslutet.

Herr talman! Sverige har och ska ha reglerad invandring. Konsekvensen av att den är reglerad – vilket alltså för tydlighets skull betyder att den inte är fri – är att bara den som uppfyller vissa kriterier ska få rätt att vistas här.

Att invandringen inte ska vara fri är inte någon tillfällighet. Det är resultatet av demokratiskt fattade beslut i denna riksdag. Riksdagens partier har beslutat om att invandringen ska vara reglerad och vilka förutsättningar som ska gälla för att en person ska få vistas i Sverige.

Självklart kan dessa beslut omprövas. Den som vill ha en annan ordning kan gå till val på det, vinna stöd för det och ändra lagstiftningen. Så fungerar det i en demokrati. Men det är inte detta vi ser. Tvärtom hör vi gång på gång hur partier säger sig stå bakom dagens lagstiftning samtidigt som man försöker undkomma dess konsekvenser. Man säger ja till regleringen men nej till resultatet av densamma. Man står bakom lagen i teorin men ryggar tillbaka när den får verkan i praktiken. Det är minst sagt förvirrande.

I grunden handlar detta också om något större än bara migrationspolitiken i sig: Ska vi följa svenska lagar eller inte? Om vissa beslut kan ignoreras, vilka andra beslut är det då som inte heller gäller? Om man kan ställa sig över utlänningslagen, vilka andra lagar kan man då ställa sig över? Och gäller det denna möjlighet i så fall också svenska medborgare?

När politiker tar lätt på de lagar man själv har stiftat – reglerad invandring med tillhörande kriterier för ett positivt beslut i detta fall – och samtidigt tar lätt på de beslut som myndigheter och domstolar har fattat undergrävs det demokratiska systemet på kort och lång sikt. Frågan är ju egentligen: Varför ska människor respektera lagen om staten själv börjar behandla den som ett önskemål?

Det är just därför som regeringens proposition om stärkt återvändandeverksamhet är så viktig. Den bygger på en självklar princip om att ett fungerande återvändande är en förutsättning för en ansvarsfull migrationspolitik. Det handlar helt enkelt om statens förmåga att fullfölja sina egna beslut.

Herr talman! Problemet är också allvarligt på så sätt att polisen uppger att det finns ungefär 11 000 öppna ärenden som har överlämnats från Migrationsverket där personen är efterlyst. Därutöver finns det flera kategorier med personer som är efterlysta utifrån ärenden från domstol, personer som har fått avvisningsbeslut och personer som aldrig har vistats lagligt i Sverige.

Som flera andra har påpekat finns det tiotusentals eller hundratusentals människor i skuggsamhället. Det handlar som sagt om människor som lever i en miljö där exploatering, svartarbete och kriminalitet breder ut sig. Det kan i vissa fall också handla om personer som utgör rena hot mot Sveriges säkerhet. Det är detta som står på spel.

Herr talman! Återvändandet har ökat de senaste åren. Det har skett genom en tydligare styrning, skärpt fokus och bättre verktyg som faktiskt ger resultat.

Även om utvecklingen går åt rätt håll finns det fortfarande alldeles för många som inte återvänder. Därför måste vi, som sagt var, bli bättre på att identifiera de som olovligen vistas här. Med det sagt ska självklart all myndighetsutövning ske proportionerligt, rättssäkert och med respekt för den personliga integriteten. Men rättsstaten kräver faktiskt också att fattade beslut verkställs.

Herr talman! Om staten i praktiken premierar den som stannar kvar framför den som följer lagen säger vi faktiskt att regelbrott lönar sig. Det är orättvist mot dem som respekterar ett avslag, orättvist mot dem som verkligen har skyddsskäl och orättvist mot medborgarna, som har rätt att kräva att lagar som denna riksdag beslutar om också efterlevs. Den som värnar människors möjligheter att få skydd i Sverige också i framtiden måste därför värna systemets legitimitet, och den legitimiteten kräver ett fungerande återvändande.

Herr talman! Regeringens proposition innehåller flera avgörande reformer.

För det första införs en ny skyldighet för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogden, Pensionsmyndigheten och Skatteverket att på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndigheten om det finns anledning att anta att en utlänning inte har rätt att vistas i Sverige. Vad är egentligen alternativet? Är det att staten vet men inte agerar, att viktig information finns hos en myndighet men aldrig når den myndighet som faktiskt ska verkställa beslutet eller att myndigheter fortsätter arbeta i stuprör medan personer håller sig kvar i landet trots att de saknar rätt att vara här?

För det andra moderniserar vi reglerna om inre utlänningskontroll. Det behövs eftersom inre utlänningskontroll är ett nödvändigt verktyg för att man ska kunna upptäcka personer som vistas olagligen i det här landet – det handlar bland annat om att kontrollera om arbetsgivare anställer personer utan rätt att vistas och arbeta här – och för att kunna verkställa fattade beslut. Till exempel arbetsplatsinspektioner är en viktig del av det arbetet.

För det tredje stärks möjligheten att använda fingeravtryck och fotografier för att verifiera identitet vid kontroller i återvändandearbetet. Oklar identitet är ett av de stora praktiska hindren för verkställighet. Om staten inte säkert kan fastställa vem personen är blir återvändandet långsammare, svagare och i vissa fall omöjligt. Utan fungerande identitetskontroll får vi inget fungerande återvändande.

Herr talman! Vi kan inte låtsas stå bakom en reglerad invandring utan att samtidigt acceptera vad en reglerad invandring faktiskt kräver. I slutändan är frågan ganska enkel. Om lagakraftvunna beslut om avvisning och utvisning inte kan följas, vilka beslut ska då följas? Om vi inte står upp för de lagar som vi själva har beslutat om, vem ska då göra det? Om ett nej inte längre betyder nej, vad återstår då av den reglerade invandringen? Inte mycket.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 113 Tony Haddou (V)

Herr talman! Nu har Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försvarat sig, när det gäller den kritik de har fått, med att säga att oppositionspartierna bara vill ha fri invandring. Det är den förklaringsmodell vi genomgående har fått från samtliga Tidöpartier under den här debatten.

Jag tror inte att det har funnits något parti i riksdagen som vill ha fri invandring. Alla vill ha en reglerad invandring. Sedan skiljer sig alla partier åt när det gäller hur regelverket ska se ut.

När Tidöpartierna inte kan försvara sin politik och sin proposition över huvud taget säger de att de andra bara vill ha fri invandring. Det är inte sakligt över huvud taget. Det vi har kritiserat är delar av den här propositionen, exempelvis angiverilagen. Om man inte kan försvara sin egen politik begriper jag inte varför man säger att de andra inte vill ha en reglerad invandring eller att de andra vill ha fri invandring och så vidare. Det stämmer inte. Samtliga Tidöpartier har gjort detta genomgående i den här debatten.

I anförande hörde jag också att ledamoten sa att propositionen är så viktig. Är det verkligen så viktigt att en gravid kvinna ska anges så fort hon föder ett barn för att barnet ska registreras hos Skatteverket, som ska vara angivare? Är detta så viktigt när man pratar om skuggsamhället? Är det prioriteringen för Liberalerna och regeringen att en gravid kvinna som söker vård ska anges?

Anf. 114 Patrik Karlson (L)

Herr talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för frågan!

Om man inte har ett fungerande återvändande och om man inte driver en politik för att få fler människor som efter en rättssäker prövning fått avslag på sin ansökan att också lämna landet – om man motarbetar varje sådant förslag – spelar det ingen roll vad man kallar det. Då är man de facto för fri invandring. Det är detta vi hör i anförandena gång på gång på gång.

Man menar egentligen att det enda skälet en människa behöver för att komma till det här landet är att människan vill det. Det är det som det hela tiden landar i. Då blir det fri invandring oavsett vad man sätter för rubriker på sina motioner och partiprogram och vad man står och säger här i talarstolen.

Jag tycker alltså att det inte håller ihop. Det är viktigt att påpeka konsekvensen av att man inte är för ett ordentligt arbete med att stärka återvändandet. I slutändan är detta inte heller humant mot dem som faktiskt har skyddsskäl på riktigt. Vi håller på att urholka legitimiteten i vår migrationspolitik, i vårt migrationssystem, i det här landet. Om vi inte kan upprätthålla skillnaden mellan dem som har rätt att stanna här och dem som inte har det kommer vi i slutändan att försvaga tilltron till hela systemet. Det är inte en väg som jag vill hamna på. Jag tycker att den som har rätt att få skydd ska få det och få stanna i det här landet. Återvändandearbetet är en oerhört viktig del för att upprätthålla det.

Sedan gäller det frågan om förlossning. Nej, sjukvården är undantagen, precis som skolan och socialtjänsten, bland annat. Vi får återkomma till den frågan lite senare.

Anf. 115 Tony Haddou (V)

Herr talman! Det är lite detta som är problemet. Man får inte svar på frågan över huvud taget av något av Tidöpartierna. Sedan är det detta med att man låtsas att det inte finns ett återvändandearbete. Det gör det ju. Det finns väldigt många som jobbar med återvändande i Sverige.

Jag tog Röda Korset som exempel, som försöker lindra och förhindra mänskligt lidande i återvändandearbetet. Men forskning, kunskap och erfarenheter visar att återvändandearbete tar tid. Det handlar om människor. Regeringen får konsekvent kritik från Lagrådet: att man inte ser att migration handlar om människor. De behöver individuellt anpassat stöd. Det handlar om att barn går i skola. Det handlar om att människor har hela livet här. Det handlar om att människor har bott här i kanske 10–15 år eller mer.

Det är inte så att bara för att Tidöpartierna säger ”nu stärker vi återvändandearbetet” kommer människor dagen efter att återvända till hemlandet. Många gånger går det inte att utvisa. En av de absolut centrala anledningarna till att människor inte utvisas är att det inte går.

Då tycker jag inte att man ska göra livet så surt som möjligt för de människorna och sätta dem i en ännu mer utsatt situation. Man borde i stället se till att de får en så dräglig tillvaro som möjligt.

Sedan gäller det frågan om att vi får en situation där kvinnor inte vågar ta sig till sjukhuset när de ska föda. Det problemet har vi redan i dag. Människor får gå till organisationer som bedriver vård under jorden för att de inte vågar ta sig till annan vård av rädsla för att bli angivna. Jag vill inte ha ett sådant samhälle.

Jag har inte en enda gång fått svar på frågan: Varför ska Skatteverket ange kvinnor som föder barn? Varför är det prioriterat?

Anf. 116 Patrik Karlson (L)

Herr talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för följdfrågan!

Jag ska ge ledamoten rätt i en sak, och det är att vi har ett återvändandearbete. Men det fungerar inte. Vi har hundratusentals människor som redan i dag befinner sig i skuggsamhället. Det är människor som fått avslag och som gör sig otillgängliga för att utvisningen inte ska verkställas. De är redan där, som sagt var.

Det verkligt skadliga vore snarare att fortsätta skicka signalen att den som håller sig undan tillräckligt länge till slut ska kunna runda vårt system och få en plats här. Det är så skuggsamhället fördjupas och förvärras för de människor som befinner sig i det.

Jag tycker därför att vi behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt i den här frågan. Det är klart att människor ska behandlas värdigt, men beslut ska också genomföras. Har vi fattat ett beslut ska vi hålla fast vid det.

Jag tycker också att mycket av kritiken är direkt missvisande. Förslaget handlar i grund och botten om någonting väldigt enkelt men helt avgörande: Vi ska genomföra redan fattade utvisningsbeslut. Som jag nämnde tidigare handlar det alltså om sex statliga myndigheter som ska dela information med varandra, inte att sjukvård, skola eller socialtjänst ska bli några kontrollorgan. Vi har sagt nej till det, och det blir inte heller så.

Papperslösa har samma rätt till sjukvård efter lagändringen som före. Det är självklart att om man befinner sig i en akut situation ska man kunna uppsöka vård och få hjälp så att man inte i värsta fall, utifrån sitt sjukdomstillstånd, råkar illa ut. Det är som sagt var ingenting som förändras med den här lagstiftningen.

Anf. 117 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Människor ska behandlas värdigt, sa Patrik Karlson, och man har samma rätt till sjukvård efter lagändringen som före.

Det stämmer ju. Men kommer man att våga? Kommer kvinnor i samma utsträckning att våga söka vård när det är dags att föda barn? Läkare i Världen har redan mött kvinnor som på grund av angiverilagen inte vågar gå till sjukvården, inte ens när det finns risker kopplade till hennes graviditet.

Det är ju skillnad mellan att ha en rättighet och att faktiskt våga tillgodogöra sig den rättigheten. Hade Patrik Karlson och Liberalerna verkligen prioriterat att ingen kvinna ska vara för rädd för angiveri när hon söker vård hade man säkerställt att det aldrig ska riskera att leda till att den mamma som är papperslös blir angiven när en barnmorska anmäler till Skatteverket att en bebis har fötts på BB. Den spärren hade Liberalerna kunnat kräva.

Från de andra Tidöpartierna har jag i den här debatten mest hört förnekanden och ord om att vi som framhåller den reella problematiken därmed vill att skuggsamhället ska växa och att fler människor ska leva i papperslöshet.

Jag vill fråga Patrik Karlson hur han ser på den reella oro som nu finns.

Anf. 118 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten Annika Hirvonen, för frågan!

Jag förstår att oppositionen inte är nöjd med svaret, men det spelar nästan ingen roll vad man säger – man får det emot sig ändå.

Det enkla svaret är att jag inte alls tror att det kommer att bli det stora, utbredda problem som lyfts fram av ledamoten Annika Hirvonen. Den som föder barn i Sverige kan ansöka om tillstånd för barnet, och då får myndigheterna informationen. Den som ska återvända behöver sannolikt också uppge det i samband med detta. Men det betyder i sig inte att man inte får en bra förlossningsvård. Det betyder såklart inte heller att de som utför förlossningsvården kommer att behöva informera ansvarig myndighet, för de omfattas ju av särskilda vårdrelaterade sekretessbestämmelser.

Det är känsligt när det finns barn med i bilden. Det håller jag helt och hållet med om. Det var också därför som det var så viktigt för oss att se till att varken bibliotek, socialtjänst, skola eller sjukvård omfattades av det här. Men betyder det att man i alla enskilda fall där det finns ett barn inblandat inte ska kunna verkställa ett utvisningsbeslut?

Jag kan inte gå in på varje detalj i varje enskilt ärende; det måste såklart prövas proportionerligt utifrån varje enskild situation. Det kan ju finnas en rad olika verkställighetshinder som uppstår under resans gång som förhindrar utvisning eller avvisning. Men om det hela tiden ska vara utgångspunkten i det hela behöver man knappt ha en fungerande återvändandeverksamhet över huvud taget.

Därför undrar jag: Vill ledamoten ha några konkreta verktyg för att genomföra ett lagakraftvunnet nej eller inte?

Anf. 119 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Ja, absolut, men det vi pratar om nu är ju regeringens proposition Stärkt återvändandeverksamhet, som ålägger medarbetare på Skatteverket att ange om de får information om en person som är papperslös. Och de första som får information när en bebis är född är Skatteverket. Det är barnmorskornas uppgift att rapportera det till Skatteverket, och i samband med detta kommer det att bli uppenbart om mamman är papperslös.

Det betyder i verkligheten att gravida kvinnor som är papperslösa i större utsträckning har en befogad oro för att bli angivna om de väljer att förlösas på sjukhus, vilket naturligtvis är det absolut säkraste både för kvinnan och för barnet. Redan i dag hör vi vittnesmål från Läkare i Världen om kvinnor som frågar sig om de vågar förlösas på sjukhus.

Det är här någonstans som ljuset sätts på frågan om människovärde. Var går Liberalernas gräns för vilka som ska ange papperslösa?

Vi i Miljöpartiet tycker att det här är hårresande. När alla till slut ändå blev överens om att sjukvården inte ska inkluderas, varför krävde inte Liberalerna att barnmorskorna i och med kopplingen till Skatteverket ska undantas från angiveri? Jag förstår inte det.

Anf. 120 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten Annika Hirvonen, för följdfrågan!

Vi tycker att det här har landat i en rimlig slutsats: Sex myndigheter ska ha ansvar för att dela information sinsemellan i ärenden som rör återvändande. Det var därför som det var så viktigt att från första början klargöra att just skola, socialtjänst och sjukvård skulle undantas.

Skatteverket har en oerhört viktig roll i det hela. Det omfattar extremt många uppgifter av stor relevans för sådana här ärenden, så att undanta Skatteverket helt och hållet hade varit att göra hela förslaget meningslöst.

Jag tycker ändå att det blir konstigt när Miljöpartiet säger nej till informationsutbyte, nej till skärpta kontrollverktyg, nej till effektivare fastställande av människors identitet – nej till sådant som faktiskt gör skillnad i de här frågorna. Ändå vill man framstå som ansvarstagande. Jag tycker inte att det går ihop riktigt.

Hur ska återvändandet fungera om staten inte får använda information som redan finns? Vi arbetar ju med informationsutbyte i en rad andra ärenden i samhället, till exempel när det kommer till omhändertagande av barn, vilket jag tror att Ingemar Kihlström nämnde tidigare. Det finns även en rad andra åtgärder.

Hur ska återvändandet fungera om myndigheter ska sitta på avgörande uppgifter utan att Polismyndigheten får ta del av dem? Jag förstår faktiskt inte det. Hur ska det fungera med återvändandet om människor som inte har rätt att vistas här inte ska kunna upptäckas?

Där är Miljöpartiet svaret skyldigt. Ni säger bara nej till allting och har inga egna konkreta förslag om hur återvändandet ska fungera bättre än i dag, och det är ju för att ni inte vill ha ett återvändande över huvud taget. Det går inte att dra någon annan slutsats.

Anf. 121 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Patrik Karlson säger att det är viktigt att ha två tankar i huvudet samtidigt och att människor ska behandlas med värdighet. Men då är ju frågan varför det bara är en tanke med i själva förslaget. Man har låtit bli att tänka på den del som handlar om att säkra att sidoinformationen inte blir fel.

Min fråga är alltså egentligen ganska enkel. Varför har Liberalerna inte sett till att klart och tydligt utesluta sidoinformation ur lagstiftningen?

Anf. 122 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är bra att vara kort och koncis nu när dagen blir lång.

Jag redogjorde både i mitt anförande och i tidigare replikskiften för att vi tycker att propositionen är välbalanserad. Det gäller även det som kallas för sidoinformation. Det är oerhört viktigt att Polismyndigheten får relevant information så att man kan göra en samlad bedömning och hitta de människor som olovligen vistas i det här landet. Vi tycker att det är jätteviktigt.

Sedan är det såklart som precis med all annan lagstiftning som det beslutas om i kammaren att man från politiskt håll måste följa upp och utvärdera resultatet av det hela. Om det kantrar kan man behöva justera en hel del saker; det får man i så fall göra där och då. Men här och nu anser vi som sagt att förslaget i sig är välbalanserat. Det är därför vi står bakom propositionen.

Anf. 123 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Många, även fackförbund, SKR och kommuner, har varit tydliga med att detta är en lagstiftning som på grund av dessa detaljer riskerar att skapa en allt annat än värdig situation för människor.

Liberalerna pratar nu om hur vissa mammor ska få ett specifikt rutavdrag. Andra ska kanske utvisas. Det är det som är utmaningen. Vad är garantin för att det inte händer? Den finns ju inte. Många remissinstanser har efterfrågat en garanti. Jag förstår inte varför man inte har kunnat ge dem det. Varför är det så viktigt att sidoinformationen är med?

Ja, man kan utvärdera lagstiftning i efterhand. Men när det kommer till dessa helt basala trygghetsgrejer undrar jag varför man inte först kunde testa att köra utan sidoinformationen.

Anf. 124 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för följdfrågan!

Det är oerhört viktigt i en välfungerande demokrati att institutioner, organisationer och andra relevanta organ ger sin synpunkt på olika lagförslag som mejslas fram och beslutas om i den här kammaren. Men syftet med detta förslag är ju att kunna fastställa identitet och verkställa lagakraftvunna beslut i utlänningsärenden. Då tycker jag att det är proportionerligt att Polismyndigheten får fungerande och relevanta verktyg för att klara av det.

Det här gäller som sagt någonting väldigt konkret. Vi har gång på gång misslyckats med återvändandet. Vi ser hur skuggsamhället har växt, inte på kort tid utan i decennier. Det är bland annat därför identiteter är oklara. Personer lämnar in olika uppgifter till olika myndigheter, handlingar saknas och personer håller sig undan.

Det har helt enkelt varit ett för svagt system. Jag tror att propositionen har landat väl i hur vi kan förbättra det och få ordning på vad jag tycker är en stor problematik. Jag nämnde i talarstolen att jag tycker att den enskilt viktigaste frågan är att Sverige har en fungerande återvändandeverksamhet. Då krävs också att myndigheter har ett väldigt detaljerat informationsutbyte med varandra. Annars har jag faktiskt svårt att se hur man i dagens samhälle ska klara av att uppnå det målet.

Anf. 125 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I dag samlades en stor grupp människor från många olika organisationer för att uppmana oss i riksdagen att rösta nej till hela denna angiverilag. Jag fick ta emot en namninsamling som Läkare i Världen har gjort med personer som kräver att vi står upp för rätten till vård och mot förslag som riskerar att skada tilliten mellan människor och samhällsbärande funktioner. Tusentals människor har undertecknat den här namninsamlingen.

Tack vare alla de som organiserat sig mot angiverilagen kan vi i dag konstatera att på punkt efter punkt har Tidölaget backat. Vi är inte i mål, men skolan, sjukvården, biblioteken, socialtjänsten och alla andra kommunala verksamheter är undantagna från angiverilagen.

Det är helt säkert att utan alla er som protesterat – organisationer och fackförbund som tillsammans organiserar flera miljoner svenskar – hade verkligheten efter den här omröstningen varit mycket värre för de människor som lever i den otroligt utsatta situation det innebär att vara papperslös men också värre för samhället.

Angiverilagen urholkar människors tillit till institutioner som sjukvården och socialtjänsten. Den urholkar också tilliten kollegor emellan. När det är den individuella medarbetarens uppgift att ange en människa i en utsatt situation ställs medarbetaren även inför ett moraliskt dilemma. Den som i det läget står upp för sin yrkesetik riskerar att ställa sig frågan: Kommer min kollega nu att ange mig? Tilliten kollegor emellan urholkas.

I de forna Sovjetstaterna fanns ett angiverisystem. De som har erfarenheter därifrån avråder oss från att ta steg i denna riktning.

I dag är det sex statliga myndigheter som omfattas av den så kallade informationsplikten eller angiveriet. Bland dessa myndigheter finns de som har kontakt med människor just till följd av att de sökt vård. I den här debatten är vi många som har lyft fram barnmorskeexemplet, det vill säga det faktum att en barnmorskas första kontakt när förlossningen väl är klar är med Skatteverket för att rapportera att barnet är fött och av vem. Är det en mamma som är papperslös blir det uppenbart för Skatteverket, som nu blir skyldigt att ange. I praktiken blir det då bebisen som ofrivilligt anger sin mamma och barnmorskan som behöver brottas med sin yrkesetik om Skatteverket ska få den här informationen.

Fru talman! Regeringen har valt att undanta sjukvården, men i kvinnors kanske sårbaraste stund lämnar man dem att välja mellan otrygga hemförlossningar och risken att bli angiven. I denna debatt har man velat påskina att detta skulle vara något påhittat skräckexempel, men det är på riktigt. Läkare berättar för oss politiker att det här händer redan nu. Kvinnor med riskgraviditeter frågar dem: Vågar jag föda på sjukhus?

Ingen av oss vill se ett skuggsamhälle där människor tvingas leva med den utsatthet som det innebär att vara papperslös. Utan rätt att arbeta eller rätt till annan försörjning blir papperslösa lätta offer för människor som vill utnyttja andra. Att vara papperslös är en otroligt svår situation. De människor som hamnar där upplever att de inte har något val eller att valet – det som finns i den andra vågskålen – är återvändande till tortyr och förföljelse.

Många människor blir inte trodda i migrationsprocessen. De lyckas inte bevisa att den rädsla som de bär på är välgrundad, och därför blir de utvisade. För att förstå varför människor ändå blir kvar som papperslösa i Sverige behöver man förstå att rädslan är på riktigt. Vi vet också att FN i flera fall har fällt Sverige för olagliga utvisningar av människor som känt en välgrundad rädsla för förföljelse.

Steg ett för att minska skuggsamhället är att stärka rättssäkerheten. Jag talar till exempel om hbtqi-personer som blir uppmanade att leva med sin identitet dold i hemlandet och om kristna konvertiter som blir hänvisade till Afghanistan och till att följa talibanernas seder och bruk. Vi kan väl börja med att stoppa den typen av rättsosäkra utvisningar?

Fru talman! I den här propositionen finns förutom angiveri en rad andra förändringar som riskerar att urholka människors tillit till myndigheter och spä på utsatta gruppers sårbarhet. I propositionen finns också politik som riskerar att leda till att personer som blir profilerade som papperslösa, till exempel på grund av den rasprofilering som ibland har belagts i olika rapporter, drabbas av ganska allvarliga konsekvenser. Jag undrar vad det skulle betyda för var och en i denna kammare att bli av med mobiltelefonen i flera månader. För många betyder det att man inte kan betala sina räkningar eller legitimera sig hos banken och att man helt enkelt förlorar möjligheten att hålla kontakt med nära och kära.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet föreslår fullständigt avslag på det som handlar om angiveri. Vi har dock ansträngt oss för att komma överens med den övriga oppositionen om en förbättring. I första hand kommer vi att rösta för avslag på förslaget. Om vårt förslag faller kommer vi att rösta för att angiverilagen ska bli mindre dålig genom att ribban för när man ska ange någon höjs från att man ska ha anledning att anta, vilket är en mycket låg ribba, till att det ska finnas starka skäl samt för en lagändring som innebär att sidoinformation inte ska vara en del av det som ska anges.

Dessa förbättringar är reella och betydande. Jag hoppas att vi kan få en majoritet i kammaren. Det skulle ha stor betydelse, inte minst för att människor inte felaktigt ska hamna i det här angiverisystemet på grund av profilering.

Fru talman! Utöver dessa förslag finns det förslag från oss om att man alltid ska få ett offentligt biträde under handläggning av ett avvisningsärende. Det är en viktig rättssäkerhetsgaranti. Vi tycker också att det är otroligt viktigt att regeringen tar till sig av den allvarliga kritiken mot hur man lagstiftar i snabb takt.

Jag ber att få återkomma i senare replikskiften om vilka reservationer vi yrkar bifall till. Vi står dock naturligtvis bakom samtliga våra reservationer.

Anf. 126 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Miljöpartiet vill avslå nästan hela propositionen. Bland annat motsätter sig Miljöpartiet att vissa myndigheter på eget initiativ ska lämna uppgifter till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Miljöpartiet vill också avslå de delar av propositionen som ger Polismyndigheten fler verktyg för att fastställa identiteten på utlänningar som vistas i landet.

Det här handlar inte om symbolpolitik. Det handlar om verktyg som Polismyndigheten behöver för att kunna verkställa utvisningsbeslut.

Miljöpartiet säger att man står bakom en reglerad invandring, men en reglerad invandring förutsätter att beslut faktiskt får konsekvenser. Om en utlänning får avslag på sin ansökan och ett utvisningsbeslut fattas måste det också kunna verkställas. Då måste Polismyndigheten ha de verktyg som krävs, och andra myndigheter måste vara beredda att bidra med information som underlättar verkställigheten. Det kan inte vara så att myndigheter sitter på information som kan bidra till att verkställa ett utvisningsbeslut men ändå förväntas hålla den för sig själva.

Miljöpartiet säger sig vilja ha en reglerad invandring men motsätter sig samtidigt flera av de verktyg som krävs för att upprätthålla den. Därför vill jag fråga ledamoten om hon håller med mig om att vi politiker borde skapa förutsättningar för att så många utvisningar som möjligt kan verkställas.

Anf. 127 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Att så många som möjligt ska utvisas är nog Sverigedemokraternas politik. Det pratades länge om att ett nej ska vara ett nej. Jag tycker att det börjar bli dags att prata om att ett ja ska vara ett ja. Allt fler människor som har fått tillstånd att stanna i Sverige ska ju nu, med Sverigedemokraternas politik, utvisas trots att de har gjort allting rätt. Reglerna ändras för att man ska kunna skicka ut folk som har fått ett ja.

Mitt mål är inte att så många människor som möjligt ska utvisas. Vi i Miljöpartiet står bakom att personer som har sökt asyl, som inte har en välgrundad fruktan för förföljelse och som på ett säkert sätt kan återvända till hemlandet också ska återvända. Den typ av åtgärder som man nu föreslår gör dock ingenting för att förbättra rättssäkerheten. Dessa åtgärder kommer att göra att människor som lever i skuggsamhället och som känner fruktan för att återvända får leva i ett mörkare skuggsamhälle där de i lägre grad vågar söka vård när de behöver det, till exempel när de ska föda barn.

Rimliga förslag som på ett rättssäkert sätt säkerställer att människor får rätt beslut från början och kan återvända om det är säkert att göra det säger vi självklart ja till. Men det är inte det som ligger på bordet nu.

Anf. 128 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Jag tror inte att ledamoten lyssnade ordentligt på vad jag sa. Jag sa att vi politiker har ett ansvar att skapa förutsättningar för att så många utvisningar som möjligt ska verkställas. Det handlar om redan fattade beslut, att personerna är illegala migranter i Sverige och att vi ska ge Polismyndigheten de verktyg och den information man behöver för att kunna verkställa utvisningarna, vilket är myndighetens uppdrag. Det var detta jag frågade ledamoten om, och jag hoppas att ledamoten kan besvara min fråga och inte en fråga som ledamoten själv hittat på.

Vi har fler än 100 000 illegala migranter i Sverige – det är den uppskattning som har kommit fram i debatten – och vi har ett omfattande skuggsamhälle. Då måste politikerna komma med svar och inte bara säga att det förslag som ligger på bordet är dåligt. Vi måste bli av med rätt många illegala migranter, och det innebär att många fler utvisningar måste verkställas. De utvisningar vi har fattat beslut om måste verkställas.

Människor som saknar rätt att vistas i Sverige befinner sig ofta i en mycket utsatt situation, är sårbara och faller ofta offer för kriminella aktörer som utnyttjar dem. Det är ingen hållbar situation för vare sig samhället eller de människor som lever i denna utsatthet.

Vi har ett stort antal utlänningar som saknar rätt att vistas i Sverige och som enligt fattade beslut måste lämna landet. Det handlar om beslut som redan prövats i flera instanser i rättsstaten Sverige. De har alltså fått en rättvis prövning, och nu måste de lämna landet.

Malcolm Momodou Jallow (-)

Anf. 129 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Ja, så är fallet, till exempel för Ayla, 21 år, i Märsta. Här stoppade regeringen utvisningen efter starka påtryckningar när det gäller unga vuxna som har vuxit upp i Sverige. Tack och lov tog Nima Gholam Ali Pour äntligen sitt förnuft till fånga!

Vi vet att bland dem som är papperslösa finns det en del beslut som skulle kunna verkställas utan problem. Men i väldigt många fall är det inte så. Det kan vara av praktiska skäl, som att ambassaderna inte utfärdar pass eller att det inte går att flyga till hemlandet i fråga.

Frågan är om man alltid ska prioritera åtgärder för verkställighet oavsett konsekvenser. Ska man verkligen prioritera det framför att gravida kvinnor vågar föda sina barn på sjukhus? Nej, jag tycker inte det. Ska man prioritera det så långt att man gör upp med talibanregimen lagom till att den gör det lagligt för män att gifta sig med nioåriga flickor? Nej, jag tycker inte det.

Jag tycker att vi behöver prioritera stärkt rättssäkerhet och högre hastighet i beslutsfattandet så att människor inte behöver vänta orimligt länge. Vi behöver också säkerställa att människor får bra information. Har vi rättssäkra beslut, rimliga handläggningstider och bra information kommer antalet människor som lever i skuggsamhället att minska.

Det är också Miljöpartiets mål, och vi har en väldigt annan syn på i vilka fall det ens är rimligt att få avslag. Tack och lov stoppades de orimliga tonårsutvisningarna, men mycket arbete kvarstår. SD gör fler människor utvisningsbara, vilket betyder att fler hamnar i ett limbo och i skuggsamhället. Vårt mål är ett annat.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets samtliga reservationer.

Anf. 130 Malcolm Momodou Jallow (-)

Fru talman! Det gör ont att lyssna på framför allt Sverigedemokraterna i den här debatten, på Nima Gholam Ali Pours hat och arrogans. Att han ägnar sig åt självskadebeteende är han för dum för att fatta. Det är fruktansvärt.

Nima Gholam Ali Pour säger att det inte ska finnas några incitament för att stanna här och att målet är att göra det omöjligt för människor att stanna kvar i Sverige. Det gäller inte bara papperslösa utan alla. Om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade varken Nima Gholam Ali Pour eller jag suttit i denna kammare. Men han är som sagt för dum för att fatta att han ägnar sig åt självskadebeteende.

När jag kom till Sverige fick jag möjlighet att både gå i skola och nyttja sjukvård, och jag fick förutsättningar att stanna, bygga upp ett liv, skaffa familj, få fantastiska barn och bli ledamot av Sveriges högsta beslutande organ. Om politikerna då hade sagt samma sak som Nima Gholam Ali Pour säger nu hade varken jag eller Nima Gholam Ali Pour suttit i denna kammare. Men det tänker han inte på.

Jag har lärt mig att när man klättrar uppåt på stegen är inte det första man gör att dra undan stegen utan att hjälpa andra att också klättra uppåt. Därför gör det ont att höra en svensk med utländskt påbrå, som har kommit hit och fått förutsättningar att bli den han är i dag, säga så fruktansvärda saker om andra människor som försöker klättra uppåt. Sådan är inte jag, och vi är många som inte är som Nima Gholam Ali Pour och SD.

Fru talman! SD vill inte bara bli av med dem som inte har uppehållstillstånd. SD vill bli av med alla. Bevara Sverige svenskt. Det pågår diskussioner om att återkalla människors medborgarskap och om att återkalla permanenta uppehållstillstånd retroaktivt. Det handlar om människor som har gjort allt rätt, men nu vill man plötsligt ändra lagen för att bli av med dem. Det handlar inte bara om papperslösa. Det handlar om alla som enligt SD inte är välkomna i det här landet, och nu gör man allt man kan i lagstiftningsväg för att bli av med oss.

Men vi ska ingenstans, för vi bor här. Jag har bott här i över tre decennier och precis som alla andra bidragit till samhället. Jag vill att det ska gå bra för Sverige och alla som bor här. Därför gör det ont att höra Tidöpartiernas retorik.

Fru talman! När blev Sverige så hjärtlöst? När blev rädsla ett svenskt kärnvärde? När bestämde vi oss för att den som knackar på en myndighets dörr inte längre ska mötas av hjälp utan av misstänksamhet? När bestämde vi oss för att socialsekreterare, handläggare och samhällsvägledare inte längre främst ska hjälpa människor utan hjälpa staten att övervaka dessa människor? När bestämde vi oss för att ett barns rädsla är ett rimligt pris att betala för några fler politiska poäng i nästa valrörelse?

Fru talman! Låt oss vara ärliga. Den här propositionen handlar inte bara om återvändande och angiveri, utan den handlar i grunden om vilket samhälle Sverige har blivit. Den handlar om vad som händer när rädslan får styra politiken och människor inte längre ses som människor utan som problem som ska hanteras.

I dag föreslår regeringen att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogden, Pensionsmyndigheten och Skatteverket ska vara skyldiga att rapportera människor till Polismyndigheten om de misstänker att dessa människor saknar rätt att vistas i landet. Man kallar det effektivitet. Jag kallar det ett samhälle där människor lär sig att frukta staten.

Fru talman! Jag kom som sagt till Sverige som ung med drömmar, hopp och framtidstro. Jag kom till ett land som inte var perfekt men som försökte vara bättre varje dag. Det var ett land som lärde mig att staten ska skydda den svage, inte misstänkliggöra honom. Det var ett land som lärde mig att solidaritet inte är ett vackert ord utan ett ansvar och en skyldighet.

Det är därför det gör så ont att stå här i dag, för jag känner inte längre igen det Sverige som en gång inspirerade världen. Steg för steg, beslut för beslut och lag för lag flyttas gränsen för vad vi accepterar. Varje gång vi flyttar gränsen säger människor: ”Det här är inte så farligt. Det drabbar inte mig. Det handlar bara om några få.”

Historien lär oss något annat. Den lär oss att friheter nästan aldrig försvinner över en natt. De försvinner bit för bit tills människor en dag vaknar upp och upptäcker att landet inte längre är detsamma.

Fru talman! Jag vill att vi ska vara ärliga mot svenska folket. När regeringen talar om ökade kontroller, om fler identitetskontroller och om att människor ska rapporteras till polisen vet vi alla vilka människor det är man ser framför sig. Det är inte affärsmannen från London, studenten från Paris eller konsulten från New York som ser ut som majoritetssamhället i Sverige. Nej, de människor som kommer att stoppas, kontrolleras och misstänkliggöras, vars telefoner ska genomsökas, vars fingeravtryck ska registreras och som ska leva med rädslan är människor från den afrikanska kontinenten, Mellanöstern, Asien och Latinamerika.

Det är rasifierade grupper som kommer att kontrolleras – människor från det globala syd. Det vet regeringen, det vet oppositionen och det vet svenska folket.

Frantz Fanon skrev att kolonialismens första handling alltid är att dela upp människor i kategorier, att skapa ett vi och ett dom och att göra vissa människor till fullvärdiga medborgare och andra till objekt som ska övervakas, kontrolleras och disciplineras.

När jag läser den här propositionen är det omöjligt att inte tänka på Frantz Fanons ord. Bakom paragraferna finns en människosyn där vissa människor först och främst ses som ett säkerhetsproblem. De ses inte som människor, grannar, arbetare, mammor, pappor eller barn utan som objekt för statens kontroll. Historien lär oss att när staten börjar se människor som objekt är det alltid de mest utsatta som får betala priset.

Fru talman! Remissinstanserna varnar. Asylrättscentrum, Röda Korset, fackföreningen Vision – alla varnar. Men regeringen lyssnar inte. Man avfärdar alla dessa organisationer som vänsteraktivister. När rädslan blir politikens drivkraft blir fakta ett hinder. När misstänksamheten blir ideologi blir människors berättelser ointressanta. Då slutar man att fråga vad som är rätt och börjar fråga vad som ger applåder.

Fru talman! Jag tänker på familjen som lever med ständig oro, som vi har hört här i dag. Jag tänker på barnet – barnet som inte förstår juridiken eller läser propositionerna, barnet som bara ser sina föräldrars rädsla och hör viskningar vid köksbordet, barnet som undrar varför mamma gråter och lär sig att vara rädd för människor som borde hjälpa. Vad gör det med ett barn? Vad gör det med ett samhälle? Vad gör det med vår gemensamma framtid?

Fru talman! Jag är trött på att människor används som syndabockar för problem de inte har skapat. Jag är trött på politiker som talar om människor som om de vore statistik i ett Excelark. Det gör ont i hjärtat att se hur Tidöpartierna helt öppet bygger hela sin politiska verksamhet på rasism och hat mot invandrare.

Fru talman! När jag växte upp fick jag lära mig att ett samhälles storhet inte mäts utifrån hur det behandlar de starka. Den mäts utifrån hur det behandlar de svaga. Den mäts utifrån hur det behandlar den som står ensam, den som är fattig och inte har pengar, den som inte har makt och den som inte har någon som talar för honom.

I morgon ska vi fatta ett beslut som säger väldigt mycket om vilket land Sverige har blivit eller vilket land Sverige vill bli. Regeringen kallar det stärkt återvändandeverksamhet. Det låter administrativt, tekniskt och nästan oskyldigt, men bakom de byråkratiska orden döljer sig något mycket större. Det handlar om att förändra det så kallade samhällskontraktet i grunden. Det handlar om att göra myndigheter till kontrollstationer och angiveriinstitutioner. Det handlar om att göra rädsla till ett politiskt verktyg och om att skapa ett samhälle där människor lär sig att myndigheternas dörrar inte längre leder till hjälp utan till fara.

Fru talman! Jag vill att vi för ett ögonblick lämnar statistiken åt sidan. Jag vill att vi lämnar tabellerna och utredningarna och tänker på människorna. Tänk på mamman som lever med våld i hemmet. Tänk på pappan som blivit lurad på sin lön av en oseriös arbetsgivare. Tänk på barnet som går till skolan varje dag och drömmer om att bli läkare, lärare eller fotbollsspelare. Vad händer när dessa människor lär sig att kontakten med myndigheterna kan leda till att familjen splittras? Vad händer när rädslan blir större än tilliten? Vad händer när människor slutar våga söka hjälp?

Regeringen säger att detta handlar om effektivitet, men ingen har kunnat förklara hur ett samhälle blir starkare när människor drivs längre bort från samhällets institutioner. Ingen har kunnat förklara hur tilliten stärks genom misstänksamhet. Ingen har kunnat förklara hur demokratin blir starkare när människor lär sig att vara rädda för staten.

Problemet är att detta inte längre handlar om evidens. Det handlar om politik och ideologi. Det handlar om att visa handlingskraft, signalera hårdhet och skapa rubriker. Det handlar om öppen rasism som normaliseras på alla sätt och vis. I den jakten har människan helt försvunnit. Människan har reducerats till ett ärende, till ett nummer, till en akt och till ett problem som ska administreras bort.

Fru talman! Jag blir uppriktigt orolig när jag ser utvecklingen i vårt land, för det börjar alltid på samma sätt. Först säger man att åtgärderna bara ska riktas mot några få. Sedan utvidgas de, sedan normaliseras de och till slut undrar människor hur det kunde gå så fort och så långt. Historien lär oss att friheter sällan försvinner över en natt. De försvinner stegvis, lite i taget, beslut för beslut och lag för lag tills det som en gång var otänkbart plötsligt framstår som normalt.

Fru talman! Jag är trött på att människor som flytt från krig, förföljelse eller misär framställs som hot mot vårt samhälle och används som syndabockar. Jag är trött på att Tidöpartierna alltid framställer den solidaritet som vi på vänstersidan visar med utsatta människor som bristande vandel, osvenskhet eller naivitet. Solidaritet är inte naivitet. Solidaritet är det som skiljer ett samhälle från en samling individer. Solidaritet är det som gör att vi hjälper varandra när livet går sönder.

Fru talman! Det som vi debatterar här i dag handlar inte bara om migration utan även om vilken moral som ska vägleda vårt samhälle. Det handlar om vilka värderingar våra barn ska ärva. Ska de ärva ett samhälle byggt på tillit eller ett samhälle byggt på rädsla?

Fru talman! Martin Luther King sa att den yttersta måttstocken för en människa inte är var hon står i bekväma tider utan var hon står i tider av prövning. Detsamma gäller nationer. Sveriges karaktär prövas nu – inte när allt är enkelt och inte när alla håller med och vi är överens utan nu, när mänskliga rättigheter blivit politiskt obekväma, när solidaritet hånas och framställs som farlig, när rädsla belönas och när mod kostar.

Slutligen, fru talman: Jag vill att våra barn ska växa upp i ett land där myndigheter inger trygghet, inte fruktan, ett land där rättigheter inte är beroende av opinionsmätningar, ett land där människovärdet inte förhandlas bort för några procentenheter i nästa val, ett land som vågar stå upp för sina principer även när det blåser hårt.

Det är det Sverige jag tror på. Det är det Sverige jag kom till när jag var ung. Det är det Sverige jag kommer att fortsätta att kämpa för. Därför säger jag i dag helt och hållet nej. Jag yrkar avslag på propositionen och förslaget i betänkandet och bifall till min reservation och motion 2025/26:4169 i dess helhet, med samtliga yrkanden under respektive punkter.

(Applåder)