Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Jag tänkte också börja mitt anförande med att avslöja någonting om mig själv, och det är att jag är dålig på matematik. Jag tror och har en känsla av att det kan finnas många som har den negativa känslan inför matematiken och har haft den som barn.
Egentligen tror jag att det handlar om att jag i min ungdom uppenbarligen inte lyckades knäcka koden och inte kände att matematiken var rolig. Det var väl så att jag liksom många andra barn behövde lite extra stöd.
I dag har jag gått från att hata matematik till att säga att det inte är min starkaste sida. Jag har alltid drömt om att kunna, och jag har lärt mig den hårda vägen att det lönar sig att i tidig ålder knäcka koden. Men ingen ska behöva ha känslan av att inte kunna, att vara för dum för något. Med rätt stöd och insatser tror jag att man kan få vem som helst att blomma.
Herr talman! Det här betänkandet handlar om att utöka undervisningstiden i matematik. I propositionen föreslås att den minsta totala undervisningstiden utökas med 105 timmar i grundskolan, specialskolan och sameskolan samt i grundsärskolan, utom inom inriktningen träningsskola.
För några år sedan debatterades ett liknande betänkande. Det resulterade i att man höstterminen 2013 utökade undervisningstiden i matematik med 120 timmar till 1 020 timmar i grundskolan och motsvarande skolformer. Trots den här förändringen och sett i ett internationellt perspektiv bedömde man att Sverige ligger lågt och konstaterade att antalet timmar måste ökas till nu föreslagna 1 125 timmar.
Att man lyfter matematiken är därför att det är ett av de tre ämnen som krävs för behörighet till samtliga nationella program i gymnasieskolan. Och matematiken har en betydande roll i den svenska skolundervisningen och bör inte underskattas. Den har bäring på en rad olika ämnen som fysik, kemi, samhällskunskap, musik och även slöjd, för att nämna några ämnen.
Tyvärr är det mycket som tyder på att svenska elevers matematikkunskaper har försämrats under 2000-talet. Bilden av svenska elevers försämrade kunskaper i matematik bekräftas också i internationella utvärderingar. Från att ha presterat över OECD-genomsnittet i PISA 2000 låg de svenska resultaten i PISA 2012 långt under genomsnittet.
På samma sätt visar Timss 2007 på en tydlig försämring för svenska åttondeklassare jämfört med mätningar som gjordes 1995 och 2003. I Timss 2007 deltog Sverige för första gången med årskurs 4, och resultatet för svenska fjärdeklassare låg under snittet för 20 deltagande EU- och OECD-länder. Man kunde även se att likvärdigheten mellan eleverna har försämrats. Flickor presterar överlag bättre än pojkar, och lågpresterande elever tappar mest.
Allt detta samlat är mycket oroande. Vi måste vända den nedåtgående spiralen.
Regeringen anser att det är angeläget att snarast möjligt förbättra svenska elevers möjligheter att inhämta kunskaper i ämnet matematik genom att utöka undervisningstiden. I propositionen hänvisar man till resultaten i internationella jämförandestudier men också till den nationella betygsstatistiken. Det finns också internationell forskning som stöder just sambandet mellan undervisningstid och kunskapsresultat.
Herr talman! Vi måste vara ödmjuka inför den här utmaningen och inse att ingen åtgärd ensam är tillräcklig för att öka de svenska elevernas kunskaper i matematik. Utöver att utöka undervisningstiden måste man göra fler insatser inom skolområdet parallellt.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen verkar för att öka antalet behöriga och legitimerade lärare, stärka lärarnas kompetens och förstärka matematikundervisningen genom just utökad undervisningstid. Detta kan samlat ge positiva effekter och förhoppningsvis bidra till en förbättrad måluppfyllelse i hela utbildningssystemet.
I sammanhanget lyfter regeringen även fram andra insatser och åtgärder som är viktiga för att höja de svenska elevernas kunskaper i matematik. Exempelvis finns det, som sagt, forskning som pekar på att lärarnas undervisningsskicklighet är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsinhämtning och resultat. Regeringen lyfter därför fram vikten av kvalitet i undervisningen och att insatser för att stärka kompetensen hos lärare i matematik och didaktik är en central del i regeringens ambition att öka elevernas kunskaper.
Herr talman! Jag ser med tillförsikt på framtidens skola och svensk utbildning. Den rödgröna regeringen tillför extra resurser och stöd till skolan. Fokus har vid tidigare insatser varit och är fortfarande ett attraktivt läraryrke och en jämlik skola. Regeringen tillför på årsbasis 2,8 miljarder till lågstadium och fritis. Tillsammans med de förskolepengar vi satsar och de 10 välfärdsmiljarder som går ut till våra kommuner gör det att man äntligen upplever att dessa satsningar kan bli verklighet.
Regeringen satsar dessutom 3 miljarder på lärarlönelyft och ytterligare en halv miljard på strategiskt arbete för att vända utvecklingen i utsatta områden.
Jag hoppas att alla som jobbar inom skolvärlden ser och känner att de är viktiga – för det är de. Jag brukar säga att utan en bra grund, utan utbildning, slutar människor och länder att utvecklas. Våra lärare och all annan fantastisk personal bidrar just till denna grund. Arbetet med att förbättra förutsättningarna för lärarna, lärandet, bildandet, barnen och personalen är äntligen på tapeten. Vi prioriterar skolan före stora skattesänkningar och ser fram emot att fortsätta att utveckla svensk skola.
(Applåder)