Utgiftsområde 8 Migration

Anf. 145 Arin Karapet (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera utgiftsområde 8 Migration.

Fru talman! Sverige har haft en väldigt hög invandring under en lång tid. Som en konsekvens av detta ser vi stora integrationsproblem som växer alltmer och som finns på allt fler platser i vårt land.

Barn till dem som invandrat till Sverige växer oftast upp i våra förorter och inte bara förorter i storstäderna, som det var på min tid när jag växte upp i Rinkeby och Hässelby. Nu hittar du en liten förort i nästan varenda mindre stad i Sverige.

Man växer upp i en miljö med en utbredd social utsatthet och med föräldrar som kanske inte lär sig svenska eller inte integrerar sig fullt ut i det svenska samhället. Man kanske växer upp med hedersförtryck. Man växer upp i ett hem där man inte har kontakt med övriga samhället.

Det är inte lätt att komma till ett nytt land och bygga och starta ett nytt liv. Man dras isär mellan två olika kulturer. Det ställs inga krav i skolan - en skola där lärarna trollar med knäna och gör sitt yttersta men som gång på gång fylls på med nya elever som har stora behov. Återigen ska man lära dem svenska. De kan ha en bristfällig utbildning från hemlandet, för det är inte så att alla invandrare som kommer till Sverige har samma utbildningsbakgrund. Om vi tittar på Mellanöstern ser vi att de som har gått i skola i Iran har större chans att lyckas i den svenska skolan än de som kanske har pluggat i Syrien, Irak eller Afghanistan. Bakgrunderna ser olika ut.

Vi har inte kapacitet att ta emot så många invandrare som vi har gjort. Även om vi vill har vi inte den förmågan. Det som sker är att de som har störst skyddsskäl oftast inte kommer till Sverige, för de har oftast inte har råd att komma hit. Ibland i den svenska debatten låter det som att det är väldigt enkelt att ta sig till Sverige, men det kan kosta 10 000, 15 000 eller 20 000 euro per person att ta sig till hit, under omänskliga förhållanden.

Det vi ser i migrationspolitiken är att det är undantag efter undantag och svepskäl efter svepskäl. Personer som inte har asylskäl får först ett nej, och sedan blir det ett nja. Och när det börjar bli jobbigt medialt eller därför att det har varit ett inkonsekvent politiskt agerande här i kammaren - man pratar om att lappa och laga, vilket oftast är politikens eget verk - blir det ett ja. Men det blir ja för vissa grupper. De som faktiskt rättade sig efter ett nej och frivilligt återvände blir förlorare.

Det finns en anledning till att vi har en reglerad invandring, det vill säga att den som har asylskäl och skyddsskäl ska få stanna och att den som inte har det inte ska få stanna. Alternativet är fri invandring, och det är Moderaterna inte för.

Det vi ser nu, fru talman, är att regeringen går fram med ett nytt förslag om en ny humanitär skyddsgrund. Det är i praktiken en amnesti inte bara för dem som omfattas av gymnasielagen, för det finns fler människor som befinner sig i Sverige med tillfälligt uppehållstillstånd, illegalt eller av andra skäl. Nu med den nya humanitära skyddsgrunden ska de som har särskilda skäl kunna få en ny prövning och stanna i Sverige.

Fru talman! Sverige har stora integrationsproblem, och vi måste få ett andrum. Vi är ett levande exempel på att vi inte förmår ta emot så många människor som många kanske har velat. Det har varit kantat av goda intentioner, men bara för att man har goda intentioner betyder det inte att det kommer att funka i praktiken. Därför måste vi ha ett volymmål. Vi måste få kontroll över hur många som söker sig hit. Vi måste få ned söktrycket ännu mer. Vi måste koppla in språk och krav på egen försörjning. Det måste finnas incitament att vilja integrera sig i Sverige, för om man väljer att komma till ett nytt land medföljer förpliktelser. Man måste inte bara kunna försörja sig själv, för om man väljer att bli förälder ska man också kunna försörja sina barn så gott det går.

När min pappa kom till Sverige som student var huvudregeln tillfälliga uppehållstillstånd. Han studerade på KTH, och han jobbade extra på stadshuset, där han lärde sig svenska som städare. Han gick inte på sfi, utan det var en svensk kollega som lärde honom att läsa en barnbok, som han lärde sig utantill på sex månader. På så sätt kunde han gå vidare i sina studier. Därefter sökte han arbetstillstånd, och sedan fick han efter många år och efter många om och men stanna kvar i Sverige med permanent uppehållstillstånd. Det går, men om man tar hit en anhörig har man skyldighet att försörja den personen.

Vi ser nu att Socialdemokraterna, som leder regeringen, gör eftergift efter eftergift till Miljöpartiet för att inte genomgå en regeringskris. Vi moderater är tydliga och konsekventa. Vi vill ha volymmål. Det ska vara tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och ingen humanitär skyddsgrund enligt det förslag som regeringen har lagt fram. Ett nej ska vara ett nej, och det ska vara ett effektivt återvändande.

Det handlar om att bibehålla förtroendet för vårt migrationssystem, hos dem som kommer och kanske är på flykt från en ny konflikt eller ett nytt krig någonstans i världen flera år framåt i tiden, men också för att den som har utländsk bakgrund i Sverige ska få möjlighet att bli svensk och inte alltid bli ifrågasatt.

När politiken börjar med sitt lappande och lagande kan det vara jätteroligt eller skönt att få igenom ett förslag här i kammaren och skriva ett Facebookinlägg och klappa sig på axeln, men när man går ut i verkligheten skapar man en misstro bland människor. En sådan misstro finns i dag. Om det ska finnas ett förtroende för migrationssystemet, fru talman, och det ska vara reglerat kommer vissa att få ja och andra nej.

Av denna anledning vill jag avsluta dagens anförande med att Moderaternas budgetförslag är en sammanhållen enhet. Eftersom riksdagen i steg ett, rambeslutet, ställer sig bakom regeringens ramar för statsbudgeten och inriktning på budgetpolitiken deltar vi i Moderaterna inte i det nu aktuella beslutet utan hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Anf. 146 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Arin Karapets inlägg handlar om integrationsfrågorna, det vill säga hur man ser till att människor kan komma in i det svenska samhället, vilket är enormt viktigt för att lösa uppgiften.

Jag kan inte låta bli att tänka på resultatet då Moderaterna styrde Sverige förra gången. Det var bedrövligt. När Moderaterna styrde Sverige senast tog det i genomsnitt över åtta år innan hälften av de nyanlända hade kommit i arbete. Under vår mandatperiod, efter att vi tog över, halverade vi nästan den tiden. Det gick alltså nästan dubbelt så fort under vår mandatperiod för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden jämfört med när Moderaterna styrde.

Det kan bero på att ni misslyckades med jobben, Arin Karapet, för det gjorde ni. Arbetslösheten ökade. Det kan också bero på att ni förde en politik som gick helt på tvärs mot integrationen, framför allt när det gäller integrationen av nyanlända kvinnor. Ni införde ett vårdnadsbidrag, som framför allt användes av invandrarkvinnor. Ni betalade alltså invandrarkvinnor för att de skulle vara hemmafruar och inte gå ut på arbetsmarknaden. Vårdnadsbidraget var 3 000 kronor i månaden skattefritt. Det avskaffade vi så fort vi kom till makten 2014, för vi såg vad det innebar, nämligen att kvinnor hölls kvar hemma och inte gick ut på arbetsmarknaden.

Jag vet att förslaget finns på bordet nu också, och min fråga till Arin Karapet är följande: Om det blir en ny regering med Moderaterna och KD efter valet, tänker ni i så fall återinföra vårdnadsbidraget, som är skadligt för integrationen?

Anf. 147 Arin Karapet (M)

Fru talman! Det märks att Morgan Johansson är en erfaren minister. Man kan ta hela migrationsdebatten och flytta fokus till vårdnadsbidraget, men nej, som moderat är jag inte för vårdnadsbidraget. När det gäller vad som kommer att ske i förhandlingarna om vi får majoritet i riksdagen och kan bilda regering i framtiden kan jag inte sia om det.

Fru talman! När Morgan Johansson var nytillträdd migrationsminister var han nere i ett av flyktinglägren i Syrien, och Sveriges Radio kommenterade det så här den 8 maj 2015: "Morgan Johansson . ser allvarligt på Anna Kinberg Batras . utspel om att ge tillfälliga uppehållstillstånd till asylsökande. En uppluckring av Reinfeldt-linjen, sa Morgan Johansson till Ekot under ett besök i ett syriskt flyktingläger."

I dag för migrationsministern en annan politik. Morgan Johansson har lagt fram förslag om att huvudregeln ska vara tillfälliga uppehållstillstånd, vilket vi är för.

Min fråga till migrationsministern är: Hur kommer det sig att ministern dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år har intagit alla möjliga slags positioner och sedan försöker trycka dit Moderaterna för vårdnadsbidraget, som om det skulle vara det största svenska integrationsproblemet?

Problemet, fru talman, är att Socialdemokraterna gör eftergift efter eftergift och försöker föra in en förtäckt amnesti både för alla vuxna män som saknar asylskäl men som omfattas av gymnasielagen och för dem som är här i Sverige men av olika skäl inte bör vara i Sverige.

Anf. 148 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Nej, det finns inga förslag om några förtäckta amnestier. Det är bara fria fantasier och ett sätt att försöka tolka ett förslag vi har lagt fram på ett helt felaktigt sätt.

Vi ska naturligtvis återkomma till hela migrationsfrågan senare under den här debatten, men jag ställde en fråga om just vårdnadsbidraget. Svaret jag fick är att Moderaterna nog inte är för det, men Arin Karapet kunde inte svara på vad som ska hända sedan. Och det förstår jag, för varenda gång Moderaterna har styrt Sverige har man infört vårdnadsbidraget. Man gjorde det på 90-talet, och man gjorde det - under tryck från Kristdemokraterna - under alliansregeringens tid. Frågan ligger dessutom fortfarande på bordet, ska jag säga; KD har ju föreslagit inte bara 3 000 kronor per barn, utan nu ska det vara 6 000 kronor i stället.

Vad jag säger är att det vore ett dråpslag mot integrationen, framför allt av nyanlända kvinnor, om detta skulle återinföras. Den här frågan kommer Arin Karapet alltså att få svara på fler gånger - det kan jag försäkra honom om.

Anf. 149 Arin Karapet (M)

Fru talman! Återigen kopplar man alla integrationsproblem till vårdnadsbidraget.

Låt oss titta på den här regeringen, som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet: Moderaterna har gått fram med att kommuner inte ska få ge stöd till papperslösa som saknar skyddsskäl, och det säger regeringen nej till. Man säger nej till motprestation för den som uppbär ekonomiskt bistånd. Socialdemokraterna säger en sak på sin hemsida innan valet eller när de uttalar sig som socialdemokrater, men Morgan Johansson är även migrationsminister, fru talman. Därför talar han även som minister, och när Morgan Johansson agerar som minister gör han eftergifter till Miljöpartiet som leder till ökad invandring - något som Sverige inte behöver och inte kommer att klara av.

Anf. 150 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen.

Antalet asylsökande är nu det lägsta på 20 år. Det uttalandet kommer från migrationsminister Morgan Johansson, som aldrig missar ett tillfälle att påminna om detta. Det är faktiskt lätt att få uppfattningen att ministern är stolt och nöjd över de minskade volymerna, just med tanke på att de konsekvent används som argument för att visa att regeringens strikthet i migrationsfrågorna ger resultat.

Fru talman! Jag håller med om att det är till gagn för riket att antalet asylsökande har minskat kraftigt under 2020. Det kommer i sin tur att ge effekt på antalet efterföljande anhöriginvandrare, och det kommer att ge sekundäreffekter vad gäller den hårt sargade integrationen i landet. Ska vi ha en chans att börja plåstra om våra utanförskapsområden och sprickorna i välfärden är detta ett måste.

Problemet är dock, fru talman, att minskningen beror på en världsomspännande pandemi i form av ett coronavirus som orsakar sjukdomen covid-19. Den beror inte på Morgan Johansson. Faktum är att ytterst lite - ja, egentligen ingenting - har hänt i restriktiv riktning i regeringens migrationspolitik under året.

Tvärtom har regeringen lagt fram ett urvattnat förslag från Migrationskommittén som även Morgan Johansson vet inte kommer att minska några volymer. Migrationsministern uttryckte ganska tydligt när regeringen skickade ut förslaget på remiss att han är nöjd med de nivåer Sverige har legat på de senaste åren, alltså i storleksordningen 20 000-25 000 asylsökande. Märk då väl att här inte inräknas den så kallade asylrelaterade invandringen, det vill säga anhöriga som får komma på skattebetalarnas bekostnad.

Sedan dess har regeringen, inspirerade av svensk migrationspolitiks crazy cat lady Miljöpartiet, kryddat förslaget med nya uppluckringar, nya kryphål och nya undantag. Regeringen har i själva verket inte tagit ett enda beslut för att minska den asylrelaterade invandringen till Sverige utan gjort precis tvärtom. När pandemin är över står dörren till Sverige inte längre på glänt utan är vidöppen. Om regeringen hade brytt sig om att göra seriösa konsekvensanalyser hade det varit svårare att komma undan på det sätt som migrationsministern retoriskt gör i dag. Men vem behöver konsekvensanalyser? Så tycks tyvärr både regeringen och samarbetspartierna tänka.

Fru talman! Den här debatten handlar ju om budgeten inom utgiftsområde 8. Allt det jag nyss sagt spelar faktiskt roll för hur kommande års budgetar ser ut, och är det någonting vi kan slå fast efter det här jobbiga året är det att volymerna inom migrationspolitiken faktiskt går att förändra. Precis som migrationsministern har konstaterat är volymerna lägre än på 20 år, även om det då fortfarande är en bit kvar till 1996 års nivå, då färre än 6 000 sökte asyl här.

Volymerna av asylsökande till Sverige är alltså inte en naturlag, vilket man har kunnat tro, utan någonting som i högsta grad går att påverka med politiska beslut - även utan corona. När vi väl har slagit fast detta, fru talman, handlar det egentligen enbart om att bestämma var ribban ska ligga. Moderaterna var och sniffade lite på den uppenbarelsen tidigare under året, när de pratade om volymmål. Socialdemokraterna kontrade med sitt riktmärke. För min del kan vi kalla det precis vad som helst så länge det följs upp av reella beslut - av handling och inte bara av ord.

Politiska beslut kan alltså snabbt påverka volymerna. När vi har kommit så långt i den logiska tankekedjan kan vi ta nästa steg, vilket är budgeten. Med erforderliga beslut, det vill säga med en sverigedemokratisk politik, skulle vi snabbt kunna se en stor påverkan på den asylrelaterade invandringen - dels genom genomförda lagar och förordningar, såsom principen om första säkra land eller strikta gränskontroller, dels genom den signaleffekt som detta sänder ut till omvärlden: "Sverige är fullt - välj ett annat land! Lägg inte dina surt förvärvade sparpengar på flyktingsmugglare som lockar med Sverige!"

Samtidigt genomför vi reformer av hela utlänningsrätten. Vi skärper kraven för anhöriginvandringen - det är inte svenska skattebetalares uppgift att försörja din flickvän. Vi skärper kraven för att få arbetstillstånd i Sverige - inga fler pizzabagare som arbetar för en svältlön. Vi skärper kraven för att bli medborgare - det ska vara en dröm att bli upptagen som svensk medborgare och inte någonting man hittar i botten av flingpaketet. Vi tar också ordentligt itu med skuggsamhället och illegal migration genom skärpta straff, fler kontroller, utbyggda förvar och en enad samhällelig front mot skuggsamhället.

Allt detta leder till drastiskt minskade flöden till Sverige, både direkt genom färre bifall och indirekt genom att färre väljer att söka sig hit. Sverige går från att vara världens mest blåögda land, där vi har varit naiva och inte sett problemen komma, till att vara ett land styrt av ordning och reda och där man gör sin plikt innan man kräver sin rätt.

Fru talman! Detta påverkar naturligtvis budgeten inom utgiftsområde 8, och förändringarna syns även i vårt budgetförslag. Nästa år blir den sammanlagda budgeten inte så mycket mindre, dels för att det tar tid att genomföra reformer, dels för att Migrationsverket och domstolarna måste få en ärlig chans att beta av sina balanser. Men vi kan redan där se satsningar på andra saker än vad regeringen vill för att vi ska gå från massinvandring till ansvar och kontroll.

Det är främst under efterföljande år som den strikta sverigedemokratiska migrationspolitiken får ett rejält ekonomiskt genomslag. Det handlar om att spara miljarder åt svenska skattebetalare, främst genom att asylinvandringen i princip upphör. Men det handlar om betydligt större summor än så, vilket man ser när man tittar på de indirekta besparingar som en strikt migrationspolitik för med sig. Ta exempelvis Pensionsmyndighetens beräkningar, som visar att en asylsökande som får uppehållstillstånd utgör en nettokostnad för pensionssystemet på 800 000 kronor! Kan vi minska den asylrelaterade migrationen med några tusen personer är det alltså en besparing på miljarder för svenska skattebetalare.

Eller ta Entreprenörskapsforums rapport om självförsörjning, som visar att det tar i genomsnitt tolv år för utlänningar att bli självförsörjande i Sverige. Då har man ändå lagt ribban för självförsörjning så lågt att den i praktiken hamnar under fattigdomsgränsen.

Tittar man på grupper från vissa typiska asylländer kan man konstatera att majoriteten aldrig blir självförsörjande. Och när någon inte är självförsörjande är det underförstått att man försörjs av någon annan, alltså skattebetalarna.

Då har vi inte heller tagit upp sådana frågor som kriminalitet, där tyvärr överrepresentationen är mycket stor bland både första och andra generationens invandrare, eller att en majoritet av alla arbetslösa och en förkrossande majoritet av alla långtidsarbetslösa är invandrare.

Fru talman! Vad som händer inom utgiftsområde 8 har en enorm påverkan på det svenska samhället, såväl ekonomiskt som för vår nationella sammanhållning. Allt hör ihop. Kunde vi bara börja med att erkänna detta enkla faktum hade vi vunnit mycket.

Anf. 151 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Efter detta väldigt bombastiska anförande har jag egentligen bara två frågor till Jonas Andersson. Du pratade väldigt mycket om kostnader för invandringen och ökade pensionskostnader. Den ena frågan är: Är det ett problem för Sverigedemokraterna att de som inte har tjänat in till sin egen pension ska få pension? Den andra frågan är: Om det hade visat sig att vi fick dessa personer i arbete snabbare så att de också tjänade in sin egen pension, hade Sverigedemokraterna då varit positiva till att öka asylinvandringen?

Anf. 152 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Tack för frågan, Rikard Larsson!

Det finns ett gammalt turkiskt ordspråk, tror jag, som lyder "Om min moster hade mustasch så vore hon min morbror". Det är lite grann samma sak här. Det finns ingenting som pekar på att dessa "om" som Rikard Larsson presenterar skulle gå att genomföra i verkligheten. Det finns ingenting som pekar på att asylinvandring skulle leda till bättre finanser inom pensionssystemet. Tvärtom pekar allt i dag på att detta är en rejäl nettokostnad.

Visst, vi kan säga att om min moster hade mustasch och var min morbror och om det kunde bevisas att asylsökande tillförde pensionssystemet 800 000 netto i stället för att kosta pensionssystemet 800 000 netto vore det en bra invandring. Då vore det en betydligt mycket bättre invandring än vad det är i dag.

Det finns ingen från Sverigedemokraterna som säger att det inte finns positiv migration - absolut inte. Det finns bra migration och det finns kostsam migration. Vi ska ha mer av det som tillför, och vi ska ha mindre av det som kostar. Det är en ganska enkel huvudregel.

Anf. 153 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Det tycker jag var ett väldigt intressant svar. Vi pratar ju hela tiden om dem med de största behoven, om dem som är förföljda i sina hemländer, om dem som flyr på grund av risken för sitt liv. Det är dem vi pratar om när vi beviljar asyl. Det är dem som har skyddsskäl och som enligt internationella konventioner betraktas som flyktingar som vi vill ge skydd när de flyr för sitt liv.

Jonas Andersson och Sverigedemokraterna säger: Nej, det är inte de som vi tycker ska ha rätten att komma till Sverige. De som ska ha rätten att komma till Sverige är de personer som kan bidra till sin egen försörjning. I Sverigedemokraternas Sverige ska man kunna köpa sig en plats, men man ska aldrig få komma hit för att man har skyddsskäl. Man ska aldrig få komma hit för att man är förföljd. Det vittnar väldigt tydligt om Sverigedemokraternas väldigt inhumana flyktingpolitik.

När vi nu ser alla de utmaningar vi har framför oss är naturligtvis integrationen en av de utmaningarna.

Anf. 154 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tror att Rikard Larsson har missat detta med alternativkostnader, prioriteringar och bortprioriteringar och att det finns en begränsad budget. I den drömvärld där Rikard Larsson och Socialdemokraterna finns verkar det finnas ett ymnighetshorn att ösa ur.

En sak kan man säga när det gäller Sverigedemokraterna, och det är att vi alltid kommer att sätta Sverige, svenska väljare, svenska skattebetalare och svenska medborgare i första rummet. Det är de som har valt oss att göra det här jobbet.

Man kan också lita på att Sverigedemokraterna alltid kommer att vilja se ordentliga konsekvensanalyser. Vi prioriterar välfärd till dem som är en del av det svenska samhällskontraktet, om Rikard Larsson känner till det.

Man kan också alltid lita på att Sverigedemokraterna står för en human flyktingpolitik där vi lägger fokus på de mest utsatta, alltså kvinnor, barn och utsatta människor i närområdet - inte på friska, vuxna män som betalar flyktingsmugglare stora pengar för att asylshoppa sig hela vägen till Sverige, som Socialdemokraterna gör.

(forts. § 12)

Anf. 155 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! I Vänsterpartiets budgetmotion Vägen ut ur krisen - en plan för jämlikhet och grön omställning presenterar vi omfattande satsningar på välfärden och på ett reformerat skattesystem. Vi vill möta ojämlikheten som har vuxit snabbare i Sverige än i så gott som alla andra industrialiserade länder, och vi vill skapa förutsättningar för att lyckas med den gröna omställningen.

När politiken inte tar hänsyn till att våra liv är sammanbundna i ett samhälle drar de rika ifrån. Då riskerar välfärden att kollapsa och klimatet att haverera. Men när vi gör saker tillsammans kan vi stärka välfärden, öka friheten för de allra flesta och lyckas med den nödvändiga klimatomställningen. Pandemin och krisen i dess spår visar på samhällets sårbarhet.

Fru talman! En fungerande generell välfärd är helt central även i arbetet för jämlikhet, trygghet och jämställdhet för oss alla. Det är, även med internationella mått, den effektivaste integrationsmotor som finns.

Medan högern i alla tider har ansett att löntagarna bäst sporras att arbeta hårdare och anstränga sig mer om de är hungriga, otrygga och livegna har vi i arbetarrörelsen mött detta förtryck med kamp för allas lika rätt till frihet, trygghet och en lön att leva på. Nu hör vi allt oftare Socialdemokraterna använda exakt samma argument som högern alltid har gjort. Så kallad integration ska sporras med utsatthet och otrygghet. Till och med det mest basala, att få leva med sina barn och den man älskar, ska villkoras.

Det är ett skifte från den syn på rättigheter som arbetarrörelsen har stridit för: rättigheter som verktyg för att ta bort hinder för jämlikhet och inkludering och rättigheter som verktyg för att även kunna uppfylla skyldigheter på lika villkor. Nu har synen i stället blivit en högerdröm: rättigheter som belöning för den som trots alla svårigheter lyckas ta sig genom låsta dörrar och integrera sig på det sätt som för tillfället behagar de styrande.

Ett sådant skifte får konsekvenser inte bara för dem som omfattas av det, fru talman, utan för oss alla i samhället. De budgetförslag som Vänsterpartiet lägger fram på detta utgiftsområde handlar om att inte låta samhället och solidariteten mellan människor slitas isär på detta sätt.

Fru talman! År 1994 kostade en liter mjölk 4 kronor och 80 öre. När vi går till affären i dag kostar den 9 kronor och 25 öre. Det är nästan dubbelt så mycket. Och så är det med prisutvecklingen överlag i samhället. Löner och ersättningar har räknats upp och utvecklats.

Men på ett område, fru talman, har tiden stått still. Dagersättningen för asylsökande har inte höjts sedan 1994. Här vilar skuggan av det gamla rasistpartiet Ny demokrati fortfarande över ersättningen. De gick till val på att sänka dagersättningen, och majoriteten i Sveriges riksdag har låtit detta skojarparti sätta nivån sedan dess.

Redan 1994 låg ersättningen under dåvarande nivå för försörjningsstöd. I dag ska samma summa räcka, trots att allt har blivit dyrare. Det är ärligt talat jättesvårt att förstå att människor förväntas klara vardagen med så låg ersättning. På boenden där mat ingår är dagersättningen 24 kronor per dag för vuxna ensamstående. På boenden där mat inte ingår är dagersättningen 71 kronor per dag för vuxna ensamstående och några mindre summor för barn.

Det innebär att en familj på två vuxna och två barn över tio år med bostadsersättning och där mat inte ingår i boendet får 7 510 kronor i månaden. För en ensamstående med två barn över tio med bostadsersättning där mat inte ingår i boendet innebär det 5 480 kronor per månad. Detta ska täcka allt - mat, hygienartiklar, kläder och barnens eventuella fritidsaktiviteter. Det är en väldigt knapp levnadsstandard, fru talman.

Det är svårt att förstå hur en familj ska klara inköp som vinterkläder och skor eller att låta barnen delta i vanliga fritidsaktiviteter med en sådan budget. Svaret är att det kan de inte heller.

I Delmis rapport Asylsökandes möte med Sverige från 2018 beskrivs den undermåliga materiella standard som asylsökande lever i som den absolut främsta orsaken till bristande hälsotillstånd för asylsökande. Rapporten sätter också fingret på det orimliga i att människor för att klara sig med dessa oerhört knappa medel tvingas ta hjälp av både civilsamhällets organisationer och den informella ekonomin, där de till exempel kan arbeta svart för att klara sig.

Fru talman! Jag är naturligtvis tacksam för arbetet som görs av civilsamhället. Men det är inte rimligt i ett välfärdssamhälle att barns möjlighet att få vinterstövlar eller fotbollsskor ska vara beroende av välgörenhet. Det är inte heller rimligt att grupper i vårt samhälle är så ekonomiskt pressade att de blir lätta att utnyttja som svart arbetskraft. I slutänden är det en situation som slår mot hela löntagarkollektivet.

Därför föreslår vi i Vänsterpartiet att dagersättningen höjs enligt nivå på riksnormen i försörjningsstödet. Det är ett försörjningsstöd som vi dessutom föreslår höjs för alla som omfattas av det. Det innebär att samma familj med två vuxna och två barn, som jag nämnde i mitt exempel, skulle få runt 15 000 kronor, och den ensamstående föräldern med två barn skulle få 12 280 kronor per månad. Med kunskapen om att fattigdom innebär stora kostnader för både den enskilde och samhället är det en god investering.

Att ett parti som Ny demokrati alltid ville sätta dit samhällets mest utsatta, särskilt om de är födda utanför Svedala, förvånar knappast någon. Det är en brunhöger som vi känner igen. Men att detta har fått fortsätta, även med socialdemokratiska regeringar, är ärligt talat underligt. Fattigdom och utsatthet ska mötas av välfärdssamhället, inte av välgörenhet. Och löntagarkollektivet ska inte splittras av att människor i djup fattigdom och utsatthet kan utnyttjas på arbetsmarknaden.

Fru talman! Vi ser en liknande utsatthet och snedvridning av maktförhållanden även på andra områden inom migrationspolitiken. De ensamkommande kom till Sverige som barn och sökte skydd här, undan krig, förföljelse och förtryck. När migrationspolitiken stramades åt lovade statsministern att barnen skulle undantas, men löftet bröts. Migrationsverket ändrade sin praxis med följden att 18-årsdagen betydde utvisning för många i gruppen. En dom från Migrationsöverdomstolen slog fast att en stor del av dem som var under 18 år egentligen skulle bedömas som alternativt skyddsbehövande och få uppehållstillstånd. Men de långa handläggningstiderna gjorde att många hann fylla 18 innan asylbeslutet togs. Andra skrevs upp i ålder, antingen av handläggare eller genom mycket hårt kritiserade medicinska åldersbedömningar. Då var cirkeln sluten.

Genom denna Kafkaliknande situation har barn fråntagits sin asylrätt. Att de nu är vuxna gör inte denna orättvisa mindre allvarlig. Det finns ett politiskt ansvar i detta som väger tungt och som man inte kan komma undan genom att nu ständigt upprepa olika lögner om den grupp som har utsatts för orättvisan.

Därför har Vänsterpartiet länge velat se en helhetslösning med permanenta uppehållstillstånd för de ensamkommande. Det hade varit det bästa, enklaste och mest realistiska - både för de barn och unga som har drabbats av de orimliga turer jag nu har nämnt och för vårt samhälle. Inget blir bättre av att nya grupper ständigt hamnar utanför samhällets skyddsnät. De blir lätta måltavlor för utnyttjande som billig arbetskraft eller för att dras in i kriminell verksamhet. Detta borde även partier som ständigt pratar om skuggsamhället begripa.

Tyvärr blev det inte som Vänsterpartiet hade önskat. I stället skulle en del av de unga få en ny möjlighet genom den nya gymnasielagen. Men lagen var så dåligt konstruerad att det var uppenbart att både orättvisa, svåra tolkningar och risk för utnyttjande och utsatthet fanns kvar. Regeringen var inte intresserad av att åtgärda dessa brister.

Nu står vi här igen. Pandemin försvårar för den första kullen studenter, som mot alla odds har tagit sig genom gymnasielagens kringelikrokar och irrvägar, att hitta arbete. Medan regering och riksdag har agerat snabbt på en lång rad områden för att människor inte ska drabbas orimligt hårt av pandemins konsekvenser har regeringen dröjt med att hitta lösningar för människor på migrationsområdet. När sådana förslag väl presenterades valde Centerpartiet att vända de unga ryggen.

Ungdomarna, fru talman, är en del av Sverige, och Sverige är en del av dem. De har investerat i oss och vi i dem. Det är hög tid att inse att deras situation behöver normaliseras och att ersätta det lapptäcke av otrygghet de mötts av med långsiktighet och trygghet. I förlängningen är de, fru talman, efter sin utbildning en viktig del av den generationsväxling som nu måste ske när befolkningen snabbt åldras och inte minst välfärden står inför en enorm arbetskraftsbrist.

Därför har Vänsterpartiet budgeterat för permanenta uppehållstillstånd för dessa ungdomar. Vår satsning omfattar cirka 11 000 personer. Baserat på beräkningar från riksdagens utredningstjänst skulle detta kosta 900 miljoner. Det skulle på kort sikt leda till besparingar hos Migrationsverket och domstolarna och till att kostnader i stället flyttades till utgiftsområdet för nyanländas etablering.

Detta är ett erkännande av att vi i denna kammare har ansvar när människor hamnar i kläm, inte minst när det handlar om barn och unga. Det innebär en upprättelse för dem som har fråntagits sin asylrätt och en väg in i samhället i stället för ett naivt utestängande. De unga kommer inte att försvinna. Det är rätt och realistiskt att ge dem en trygg framtid.

Anf. 156 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag med ensamkommande i 15 år. Jag måste säga att jag häpnar varje gång jag hör Vänsterpartiet eller Miljöpartiet prata om åldersbedömningar och hur hemskt rättsosäkra de verkar vara. Det är en historierevision som heter duga.

För oss som jobbade i branschen var det uppenbart att många av de barn som kom inte alls var barn. Det rörde sig inte om några få utan om väldigt många. Ju fler som kom, desto fler vuxna var det som nästlade sig in bland barnen. Alla politiska incitament formligen tiggde ju om att det skulle ske. Inga åldersbedömningar gjordes. Ingens historia fick över huvud taget ifrågasättas, och den som gjorde det skulle brunmålas och hängas ut.

En 18-åring som ljög och sa att han var 16 år hade allt att vinna gentemot den 18-åring som talade sanning, så det var inte så konstigt att folk ljög. Det handlade om bättre boende, bättre skolgång, tillgång till god man, bättre ekonomi, större chans att få stanna, större chans att få hit sina anhöriga - helt utan negativa konsekvenser. Alla visste det: Det var många vuxna som utnyttjade ett system som var avsett för barn.

Jag vågade 2010 skriva min första debattartikel om att det ur barnperspektivet var viktigt med medicinska åldersbedömningar. Man måste ta det stöd man kan få. Jag kan inte förstå den vurm som finns hos Vänsterpartiet, Miljöpartiet och uppenbarligen även Centerpartiet för att vuxna män ska behandlas som barn och leva bland barn.

När medicinska åldersbedömningar äntligen infördes kom facit, och många fick äntligen den ålder de hade på riktigt. Låt mig därför ställa en motfråga till ledamoten Höj Larsen: Vilken är felmarginalen och rättssäkerheten när det gäller en muntlig uppgift från en person som har allt att vinna på att ljuga?

Anf. 157 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Det är inte medicinska åldersbedömningar i sig som är problemet. Vänsterpartiet ser klart och tydligt att det finns ett behov av åldersbedömningar i en rad fall, bland annat för att barn ska kunna göra sin barnrätt hörd. Det är just detta som har varit problematiken med den grupp vi diskuterar: Tiden har gått, och under tiden har deras barnrättigheter förskingrats.

Problemet med de medicinska åldersbedömningarna är att det finns en väldigt omfattande vetenskaplig kritik mot dem utifrån radiologisk kompetens gällande tand- och knäröntgen och för att Sverige har valt att använda en helt annan metod än övriga Europa. Det är också viktigt att förstå att åldersbedömningar funnits tidigare men att de då skulle göras utifrån ett helhetsperspektiv. Det vi har sett är att Migrationsverket i stället började plocka ut delar av ett samlat intyg, vilket gör att resultatet blir fullständigt hårresande.

Jag och Vänsterpartiet vill att det även i fortsättningen ska finnas möjlighet till åldersbedömningar. Detta är viktigt utifrån ett barnrättsperspektiv. Det är också viktigt att vuxna betraktas som sådana när det är det de är. Men detta behöver göras med ett helhetsperspektiv. Intygen ska inte kunna plockas isär, och det är viktigt att det är en barnläkare som gör helhetsbedömningen, där en psykosocial bedömning ingår.

Anf. 158 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag håller med om att vi ska ha en så bra rättssäkerhet som möjligt och att bedömningarna ska göras på ett så bra sätt som möjligt. Jag blev också förvånad när den utredning som tittade på de medicinska åldersbedömningarna kom fram till att denna metod var den bästa.

Men du svarar fortfarande inte på frågan: Vilken är felmarginalen för en muntlig uppgift? Detta ska vara ett stöd, något som minskar felmarginalen. Det finns fortfarande en felmarginal. Man kan inte bestämma någons födelsedatum genom en medicinsk åldersbedömning, oavsett vilken metod man använder. Men man kan göra ganska klart om en person är vuxen eller inte.

Ska man prata om att ta till vara barns rättigheter måste man börja med att avgöra om det rör sig om barn eller inte. Problemet blir annars att man tillvaratar vuxnas rättigheter på bekostnad av barnens, för detta är vuxna som tar resurser från barn och som lever bland barn. Då får vi boenden där vi har prison rules och där vuxna bestämmer över barn. Så vill vi inte ha det.

Anf. 159 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Svårigheten med detta är att det finns en felmarginal på två till tre år åt båda hållen för de ungdomar och barn det handlar om. För ungdomar som är i 16-årsspannet kommer det alltså att vara en felmarginal upp till 18 eller ned till 14. Det är alltså en väldigt stor felmarginal.

Eftersom lagstiftningen är väldigt dålig spelar det i detta fall jättestor roll om jag är 18 år och 1 dag eller om jag är 17 år men alldeles strax 18. Det borde det inte göra, för sårbarheten när det gäller talibaner eller IS kommer att vara exakt densamma. De kommer att strunta fullständigt i om du fyllde 18 i går. Vi behöver en lagstiftning som tar hänsyn till detta. Då skulle det inte heller vara ett stort problem att man bedömer detta som en helhet.

Anf. 160 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag lyssnade på Christina Höj Larsens anförande med stort intresse. Där upprepades någonting som Vänsterpartiet alltid upprepar, nämligen hur viktigt det är med generell välfärd och stora välfärdssatsningar. Det är någonting jag instämmer i. Jag är själv socialliberal och en varm anhängare av välfärdsstaten. Vi har delvis lite olika uppfattningar om hur den ska utformas, men i grund och botten är jag en varm anhängare av välfärdsstaten. Den ger människor frihet genom att kompensera för ojämlika förhållanden, ge möjlighet till omställning i svåra situationer i livet, erbjuda sjukvård och mycket annat.

Men det finns även någonting annat som ni i Vänsterpartiet är väldigt tydliga med i era anföranden, tycker jag, nämligen att ni inte ser någon som helst motsättning mellan att ha en väldigt stor invandring, särskilt flyktinginvandring och anhöriginvandring under väldigt lång tid när många inte kommer i arbete, och att ha en välfärdsstat. Den här motsättningen finns inte överallt i Sverige, men den finns i många områden. Vi har bostadsområden i Sverige där välfärdsstaten inte fungerar, där socialtjänsten fullständigt går på knäna, där skolan inte klarar sitt grundläggande uppdrag och så vidare.

En del väljer att ta ut det här på invandrarna, vilket är förskräckligt. Det är hemskt att så sker. Men om vi värnar välfärdsstaten och värnar en kontinuerlig invandring till Sverige håller inte Vänsterpartiets lösningar. Vänsterpartiet förespråkar permanenta uppehållstillstånd till alla, avsaknad av försörjningskrav, amnestier till stora grupper och kraftigt höjda ersättningar. I kombination med er syn på ekonomi och arbetsmarknad innebär detta i förlängningen att det kommer att bli väldigt svårt att upprätthålla välfärdsstaten, i alla fall på de nivåer och med de ambitioner vi har. Ser Vänsterpartiet inte den här problematiken över huvud taget?

Anf. 161 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Välfärdssamhället har ett pris. Det finansieras av oss tillsammans. Vänsterpartiet har en väldigt tydlig bild av hur den finansieringen ska gå till. Fredrik Malm har rätt i att vi på många sätt ibland ser likadant på hur välfärdssamhället ska se ut, men just finansieringen är något av det som skiljer sig väldigt tydligt åt mellan Fredrik Malm och Vänsterpartiet. Fredrik Malm och Liberalerna har till exempel drivit igenom en sänkning av värnskatten med 6 miljarder. Innan dess var Liberalerna en del av Alliansen, som med det ena jobbskatteavdraget efter det andra gjorde enorma skattesänkningar som såklart fått konsekvenser för svensk välfärd. Det var Fredrik Malm och allianspartierna som tillsammans banade vägen för att SD nu kan stå och peka och säga: Titta - vem är det som har gjort de här hålen i välfärden?

Om man sänker skatterna med hundratals miljarder kommer det självklart att synas någonstans. Att människor har en helt berättigad vrede över det förstår jag mycket väl. Frågan är vem som bär ansvaret. Är det den som kom i går eller är det bland annat alliansregeringen?

Anf. 162 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Nu kommer den här vanliga banala retoriken från Vänsterpartiet. Min fråga var uppriktigt menad. Om vi har en politik i Sverige där vi ger permanent uppehållstillstånd vid det första tillfället, medan andra länder runt omkring oss inte gör det, tillåter en mycket stor anhöriginvandring utan några som helst inslag av försörjningskrav, vilket går tvärtemot vad alla länder runt omkring oss gör, säger till stora grupper människor som har fått avslag men fortfarande uppehåller sig i landet att vi ger dem amnestier och så vidare - då bidrar den politiken sammantaget till ett kraftigt ökat inflöde av asylsökande till Sverige.

Det här måste finansieras. Det finansieras av människor som går till jobbet och betalar skatt.

Jag uppmanar Christina Höj Larsen att blicka ut utanför Helgeandsholmen, titta på ett antal bostadsområden i Sverige och fundera över situationen där för socialtjänst, skola och rättsväsen. I många av de områdena bor många av våra väljare. Det är allvarliga problem vi har nu.

Anf. 163 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Nu är det ju så att jag hela tiden rör mig i många olika områden av Sverige. Jag bor i Norrland och har ofta min gång i förorter i Stockholm. Jag vet mycket väl vad det är som händer. Vad jag ser är resultatet av privatiseringar och segregation. Det finns friskolor där barn hela tiden sorteras och aldrig får sitta i samma klassrum som människor som kommer från annan bakgrund än de själva. Jag ser varje dag resultatet av enorma klassklyftor.

Jag är helt övertygad om att det inte är migrationspolitiska åtgärder som gör att folk kommer eller inte utan helt andra saker. Detta står också tydligt i konsekvensbeskrivningarna från den kommitté där Fredrik Malm själv satt med. Det är fråga om huruvida det redan finns en diaspora, huruvida Sverige uppfattas som ett tryggt och fredligt land och så vidare. Det är helt andra saker.

Välfärden är den absolut effektivaste integrationsmotorn, och det måste man förstå.

Anf. 164 Hans Eklind (KD)

Fru talman! En samhällsgemenskap ska omfatta alla, inte bara vissa. Det är ett avgörande skäl till att vi kristdemokrater förordar en stram migrationspolitik under en rad år framöver. Det krävs ett visst mått av faktaresistens för att inte se att Sverige under en rad år misslyckats med att integrera de människor som kommit till vårt land. "Välkommen hit" duger liksom inte. Vi måste också kunna säga "Välkommen hem" på riktigt.

En majoritet av svenskarna, 54 procent, vill ta emot färre flyktingar. Jag tror inte för en enda sekund att detta har att göra med främlingsfientlighet eller brist på generositet. Den bild jag möter är att människor ger uttryck för att vi inte kan ta ett sådant ansvar att vi inte förmår att hjälpa både de människor som kommer hit och de människor som redan finns här i Sverige. Enkelt uttryckt: Vi måste hedra dem som redan bor här i Sverige och betalar skatt, så att de kan lita på att Sverige finns där med sitt välfärdssamhälle när de har behov av hjälp och stöd.

Det stora mottagande som Sverige haft under en lång rad år har lett till allvarliga integrationsproblem. Människor som kommit hit till Sverige med drömmar och förhoppningar om ett bättre liv har många gånger hamnat i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Skuggsamhällen, gängkriminalitet och hederskultur har kunnat frodas i vissa områden, och samhällsgemenskapen har där vittrat sönder.

Jag kan inte som politiker blunda för den extrema arbetslöshet som exempelvis råder bland invandrare från Mellanöstern. De flesta har en mycket låg utbildningsnivå, och efter 20 år i Sverige är endast hälften av dem självförsörjande. Övriga har levt och lever på socialbidrag. Jag kan inte blunda för det faktum att vi har växande utanförskapsområden i Sverige och att 5 000 gängkriminella ungdomar som är beredda att använda våld sätter områden i skräck.

Svensk politiks allra viktigaste uppgift under de kommande 20 åren måste bli att få ordning på detta, så att vi kan integrera på riktigt. Jag tror att en stram migrationspolitik är grundläggande för att vi ska klara det - klara att skapa en samhällsgemenskap för alla.

Fru talman! Ett Sverige som håller samman behöver en kristdemokratisk migrationspolitik. Det är en migrationspolitik som grundar sig på ordning och reda, långsiktighet, humanitet och rättssäkerhet. Det är en migrationspolitik som motarbetar målkonflikter och säger att ett nej ska vara ett nej. De som stannar här ska leva upp till sina skyldigheter likaväl som de delar våra gemensamma rättigheter.

Vår politik vilar också på omsorgen om den nödställde och tanken om ett absolut människovärde. Drivkraften att göra världen till en bättre plats att leva på, både för mig själv och för andra, har jag tagit med mig in riksdagen. Den fråga jag ställer mig hela tiden när jag ställs inför problem är: På vilket sätt kan vi hjälpa bäst?

För att vi ska kunna leva upp till principen om att de med störst skyddsbehov ska prioriteras och att familjer ska få hålla ihop måste den som bedöms sakna asylskäl lämna landet. Vi behöver också ta krafttag med att minska antalet människor som sätter sitt liv på spel när de flyr över Medelhavet, och vi måste ta krafttag med människosmugglare.

Kristdemokraterna har länge drivit just frågan att tillfälliga och tidsavgränsade uppehållstillstånd ska vara huvudregel. Här finns det en majoritet i Sveriges riksdag i dag, och det är bra. Vi vill att ett nej ska vara ett nej, och därför vill vi avskaffa spårbytet. Det är något som utnyttjas av människosmugglare och som gör det svårare att utvisa dem som saknar asylskäl.

Vi måste få till ett bättre återvändande. Vi måste få fram fler förvarsplatser. I avvaktan på att de finns tycker vi att man ska kunna utnyttja elektronisk övervakning om vi ser att det finns en risk för avvikande.

Fru talman! Blickar vi ut över vårt land så ser vi å ena sidan överfyllda förorter där flera familjer trängs i små lägenheter. Vi ser parallellsamhällen och utanförskap med mänsklig nöd. Att det finns ett samband mellan en alltför stor invandring och de samhällsproblem vi brottas med är tydligt. Men det är också någonting som vi kan och måste göra någonting åt. Det är en utveckling som måste brytas. Inrikes födda och utrikes födda ska kunna leva sida vid sida i trygghet och välmående.

Ser vi å andra sidan ut över vårt gemensamma Sverige ser vi hur hundratusentals invandrare går till jobbet varje dag. De utför avgörande insatser i sjukvården, och de har även egna företag. Den uppgift som vi har är att de människor som nu har kommit de senaste åren som vi inte har lyckats integrera också ska integreras.

Därför är det djupt allvarligt och oroande att regeringen nu på olika sätt den senaste tiden lagt fram förslag som ökar antalet asylsökande. Jag menar att det riskerar att slå sönder Sveriges förutsättningar att ta itu med integrationsproblemen.

Vi anser att svensk migrationspolitik måste utformas utifrån vår förmåga att integrera. Det sistnämnda är det som ger invandrare chansen att bli ett med vårt Sverige, att bli ett vi tillsammans med oss och övriga svenska medborgare.

Fru talman! Vi deltar inte i beslutet i det här ärendet i och med att Kristdemokraternas förslag till ramverk redan har fallit, men vi har lagt fram ett särskilt yttrande.

Nu denna vecka efter den fjärde debatten är det dags även för mig att konstatera att det är mitt sista anförande i talarstolen. Jag vill passa på att tacka mina vänner och kollegor i socialförsäkringsutskottet för ett fantastiskt intressant år. Jag tycker att vi har gjort det bra.

Framför allt vill jag framföra ett tack till talmannen och alla dem som på olika sätt ser till att riksdagens arbete flyter så smidigt trots pandemitiderna som jag tror har ställt stora krav på oss alla.

(Applåder)

Anf. 165 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag hörde att Hans Eklind talade om integration och vikten av att människor kommer ut på arbetsmarknaden. Jag antar att Hans Eklind samtidigt hörde replikskiftet som jag hade med Arin Karapet om vårdnadsbidraget för en stund sedan.

Jag antar att han är nöjd med det replikskiftet, för där förhandlade Arin Karapet i praktiken bort den moderata positionen redan från början. Han sa att Moderaterna egentligen är emot detta med vårdnadsbidrag men att vi inte kan sia så mycket om framtiden.

Man får utgå ifrån att en eventuell M-KD-regering kommer att återinföra vårdnadsbidraget, precis som M-KD-regeringar har gjort alla gånger tidigare.

Ert förslag är att ni vill betala kvinnor för att vara hemmafruar med 6 000 kronor per barn. Det är i praktiken det vårdnadsbidraget innebär enligt det förslag som ni har lagt på bordet.

Senast ni införde det användes det i dubbelt så hög utsträckning av invandrarfamiljer som av andra familjer. Det innebär i praktiken att ni kommer att betala invandrarkvinnor för att vara hemmafruar.

Min fråga till Hans Eklind, som nyss har stått här och talat så varmt om hur viktigt det är att människor kommer ut på arbetsmarknaden, är följande: Vilken effekt tror Hans Eklind att den typen av bidrag skulle få för integrationen?

Anf. 166 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Tack för frågan! Morgan Johansson och jag delar inte synen på kvinnan. Jag tror att hon själv är fullt kompetent att fatta vissa beslut. Synen att vi därmed låser in kvinnor delar inte jag.

Jag är dessutom väldigt angelägen om att vi ska ha en stor grad av valfrihet i familjepolitiken. Jag tror att det är bra. Det är inte bara bra för föräldrarna och barnen. Barnfamiljerna har ett unikt livspussel att lägga.

Jag är helt bestämt övertygad om att det ökar varje familjs förmåga att kunna lägga sina livspussel att det är flexibelt och finns en så stor valfrihet som möjligt.

Det finns naturligtvis en stor skillnad på hur vi ser på familjen. Jag vet att Socialdemokraterna tycker att detta med kvotering är bra. Vi vill ta bort kvoteringen. Det är av det enkla skälet att vi tycker att föräldrarna själva vet bäst hur de ska fördela föräldraledigheten.

Jag ska ändå ta frågan från justitieministern på ett lite mer seriöst sätt så att jag verkligen svarar exakt hur jag tänker om detta.

Det finns barn som aldrig någonsin sett sina föräldrar gå till ett arbete. Det vill jag ändra på. Jag är helt övertygad om att ministern delar den ambitionen.

Barnomsorgspengen som den nu kallas, inte vårdnadsbidraget, är till för att skapa valfrihet och inte för att låsa in kvinnor. Det är inte syftet.

Det är snarast så att vi föreslår en rad andra åtgärder: Sfi med baby är ett sådant förslag som vi finansierar. Vi lägger några hundra miljoner kronor på detta.

Det faktum att du har ett barn ska aldrig beröva dig möjligheten att få tillgång till de nycklar som vi måste utrusta dem som kommer till Sverige med. Det ska ske från dag ett.

Jag ser inte motsatsförhållandet här, utan vi har tvärtom en rad andra förslag. Jag tar det i nästa replik.

Anf. 167 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det här är rena snurren. Om Hans Eklind vill att människor ska gå från bidrag till arbete på arbetsmarknaden, varför ska han då införa ett vårdnadsbidrag som innebär precis motsatsen, det vill säga att betala kvinnor för att vara hemmafruar? Det är precis det han vill göra.

Jag påstår att det här är en integrationsbomb. Det är ett enormt effektivt sätt att hålla kvinnor borta från arbetsmarknaden. Lika illa, och kanske ännu mer illa, är att det också är ett enormt effektivt sätt att hålla deras barn borta från barnomsorgen.

Det är ofta precis de barnen som skulle behöva barnomsorgen, att umgås med andra barn, att träffa pedagoger och att lära sig svenska från början. Med det här systemet med ett vårdnadsbidrag håller ni de barnen borta från barnomsorgen. Det gör också att när de väl kommer till skolan halkar de efter från början.

Jag påstår att detta är ett mycket stort hot all form av integrering och integration i förhållande till dessa grupper. Det måste stoppas, menar jag.

Anf. 168 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Barnomsorgspengen ska utgå från det att barnet är ett år till att det är tre år. Det ska räknas som inkomst, och det ska vara pensionsgrundande.

Sfi med baby är en väldigt viktig sak av det enkla skälet att vi har sett och i dag under ministerns styre ser att det finns flera personer som berövas möjligheten att få ta del av språkkunskaper, samhällskunskaper och så vidare.

Vi har även ett jobbskatteavdrag för föräldrar, som vi kallar det för. Vi vill införa fler incitament för att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till jobb. Vi har en rad olika förslag.

När ministern talar om integrationsbomb menar jag på att den stora integrationsbomben är här och nu. Det tar 20 år för hälften av dem som kommer från Mellanöstern att komma i egen försörjning.

Efter 20 år är hälften fortfarande bidragsberoende. De har inte blivit självförsörjande. Det är integrationsbomben, och den sker under din tid som migrationsminister.

Anf. 169 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Precis på samma sätt som på alla andra utgiftsområden som vi nu diskuterar under årets budgetdebatter går det inte att diskutera migration utan att göra det mot bakgrund av den pandemi vi nu går igenom.

Pandemin har olika effekter på olika politikområden, men den har också effekter som är gemensamma för alla områden. En sådan effekt är det faktum att statens utgifter för att hantera de ekonomiska effekterna på vårt samhälle ökar mycket kraftigt. Det innebär att alla sektorer behöver se över var verksamheter kan bedrivas mer effektivt inom befintliga ramar, men det innebär också tydligare prioriteringar inom varje utgiftsområde.

Den prioritering som regeringen och samarbetspartierna gör inom migrationspolitiken är framför allt en satsning på stabila förutsättningar för domstolarna att pröva och avgöra ärenden. Det är både ett sätt att minska oviss väntan för enskilda och ett sätt att effektivisera asylprocessen och att minska kostnaderna totalt sett i mottagningssystemet.

Pandemin har också, och kommer förmodligen framöver också att få, specifika effekter på migrationsområdet både till följd av ökade svårigheter för flyktingarna att ta sig till Europa och Sverige och i form av svårigheter att få ett effektivt återvändandearbete för dem som får avslag.

Under det budgetår som vi nu diskuterar, nämligen 2021, upphör den tillfälliga lag som vi har haft efter flyktingkrisen 2015. Socialdemokraternas ambition är att ersätta den med en ny, långsiktigt hållbar lagstiftning. Att få en ny lagstiftning på plats innan halvårsskiftet nästa år är prioriterat, och beredningen av detta pågår nu inom Regeringskansliet.

För Socialdemokraterna är detta bland de viktigaste beslut vi har att fatta inom migrationspolitiken under nästa år, men det är långt ifrån det enda. Det är ofta så att den politiska diskussionen snabbt kommer in på asylsökande och de villkor som reglerar både hanteringen av skyddsgrunder, uppehållstillståndens längd och rätten till familjeåterförening.

Men asyl är inte det enda området inom migration. Bland annat innefattas också arbetskraftsinvandring, och även där blir 2021 ett viktigt år. Under året kommer den utredning som regeringen har tillsatt att lämna sitt betänkande. Vi behöver förändringar inom detta område för att motverka missbruk.

Vi har oerhört generösa regler för arbetskraftsinvandring, vilket ställer till en del problem som måste hanteras. Det är fullständigt oacceptabelt att lönedumpning underlättas av regelverket och att människor utnyttjas så att de i stället för att få en trygg framtid fastnar i en skuldfälla utan framtidsutsikter.

Det var den typen av orättvisor i Sverige som socialdemokratin grundades för att bekämpa, och dem kommer vi alltid att fortsätta bekämpa varhelst de dyker upp.

Fru talman! Jag skulle vilja återkomma till det viktiga arbete som ligger framför oss när det gäller ny lagstiftning utifrån den kommitté som i september lämnade sitt slutbetänkande. Kommittén, som tillsattes för ungefär ett och ett halvt år sedan, hade som uppdrag att lämna förslag på en långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Nu finns slutbetänkandet, det är remitterat och remissvaren har kommit in. Men det första man kan konstatera är att man när man får en sådan här lagstiftning på plats behöver ha den i en funktionell miljö. Därför är en effektiv och rättssäker process där handläggningstiderna är korta en av förutsättningarna. Vi ser nu i den resultatredovisning som också finns med i budgeten hur tiderna till ett beslut blir kortare. Det är bra, även om det finns en bit kvar innan situationen är tillfredsställande.

Vi ser även vad som förhoppningsvis är ett trendbrott när det gäller vistelsetid, och framför allt vistelsetid för dem som får ett avslag. Den minskar.

Det är avgörande för trovärdigheten i asylprocessen att besluten fattas på ett rättssäkert sätt men också att processen inte drar ut alltför långt på tiden. Det underlättar både integrationen för dem som har fått uppehållstillstånd och återvändandet för dem som får avslag. Därför är det, återigen, viktigt med de tillskott till domstolarna som nu görs.

En annan funktionell miljö som den svenska migrationspolitiken behöver befinna sig i är EU:s sätt att tillsammans ta sig an frågan och vilka regelverk som styr. Där har kommissionen under hösten lagt fram ett nytt förslag som nu har börjat debatteras. Jag tror, även utifrån våra diskussioner i socialförsäkringsutskottet, att man kan konstatera att detta nog egentligen inte är det förslag som någon helst av allt hade velat se. Men det är ett förslag som kanske kan ha förutsättningar att gå igenom och som kan göra att man även på EU-nivå tar ett mer samlat grepp kring migrationspolitiken.

Även om vi från socialdemokratisk sida hade önskat oss mer av omfördelning mellan länderna för att lätta på trycket på dem som i likhet med Sverige har tagit ett stort ansvar är det viktiga med förslaget att man kommer igång och att man får ordning och reda i den europeiska migrationspolitiken.

När vi gick in i arbetet med att ta fram ett förslag till en ny migrationspolitik gjorde vi det från socialdemokratisk sida med ansatsen att få en så bred uppgörelse som möjligt. Det landade vi tyvärr inte i, och jag är den förste att beklaga det. Det är klart att det hade varit mycket bättre för Sverige om vi hade landat i ett enigt betänkande, men nu landade vi i ett betänkande som ändå fångar upp väldigt mycket av det som diskussionerna mellan de politiska partierna rörde.

För oss socialdemokrater finns det ett flertal punkter som är viktiga att ha med sig för den framtida migrationspolitiken och som har sin utgångspunkt i betänkandet.

Den första punkten är att värna asylrätten. Varje människa har rätten att fly och rätten att få sin sak prövad. Sedan kan vi hantera det på olika sätt på EU-nivå. Vi kan ha gemensamma regler för det, men vi kan aldrig förvägra någon rätten att söka sig bort från förföljelse och förtryck.

Den andra punkten som var viktig för oss var att få en lagstiftning på plats som inte tar oss tillbaka till situationen 2015. Det innebär att vi måste ha en jämnare fördelning i Europa och att Sverige inte kan kompensera för andra länders bristande ansvarstagande. Det innebär i sin tur att Sverige inte kan ha ett regelverk som väsentligen avviker från övriga EU-länders.

Den tredje punkten är att vi måste ha en migrationspolitik som hänger ihop med integrationspolitiken. Det innebär till exempel att på samma sätt som Sverige och ett par andra länder inte kan ta merparten av ansvaret kan inte några kommuner ta hela ansvaret för integrationen. Alla måste hjälpas åt.

Efter mycket snack och hot från tidigare borgerliga regeringar i denna fråga sjösattes detta först när en socialdemokratisk minister tillträdde efter valet 2014, och om inte mitt minne helt sviker mig i frågan är det samma minister som står på talarlistan senare på dagordningen här. Det var han som lade fram förslag som ledde till att vi genomförde ett solidariskt mottagande i Sverige, där alla kommuner får vara med och ta ansvar.

Den fjärde punkten, och den sista som jag vill ta upp, är att asylprövning alltid är en individuell prövning. Det innebär också att det alltid måste vara en lagstiftning där det ska finnas ventiler som ger utrymme för det oförutsedda och motverkar det uppenbart inhumana.

Men det innebär också att allmänna amnestier inte är någonting som ska användas, och det innebär även att generaliserande och svepande fördomar inte ska tillåtas ligga till grund för bedömning av människors asylskäl.

Vi får aldrig glömma att det är människor, enskilda individer, med olika skäl och med olika livsöden som vi alltid måste ta hänsyn till. Det är vårt uppdrag att ta dessa hänsyn med oss när vi stiftar lag om den framtida migrationspolitiken.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkandet och därmed till regeringens förslag till budget för utgiftsområde 8.

Anf. 170 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag blev glad av att höra ledamoten prata om arbetskraftsinvandring.

Det väcker dock en del frågor. När den tillfälliga begränsningslagen presenterades var LO kritiska eftersom reglerna liknar de regler för arbetskraftsinvandring som, vilket Rikard Larsson själv säger, har öppnat upp för omfattande missbruk. Detta missbruk bygger på att man har skapat en maktobalans på arbetsmarknaden. Arbetstagaren är helt beroende av arbetsgivaren och av vad den tycker och tänker - annars är det bara ut!

Jag har uppfattat att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är överens om att denna maktobalans är någonting som måste rättas till, för den slår också mot kollegorna som står bredvid på arbetsgolvet. Ändå är det så, fru talman, att Socialdemokraterna i princip gör exakt samma sak när det gäller den tillfälliga lag som de nu vill permanenta.

Hur ska man kunna säga ifrån vid sexuella trakasserier eller sexuellt utnyttjande om möjligheten att stanna kvar i Sverige eller att få återse sina barn står på spel? Hur ska man kunna kräva en trygg arbetsmiljö, skyddsutrustning och säkra rutiner om man vet att arbetsgivaren kan kicka en vid minsta krav? Hur ska man kunna kräva att få den lön man har utlovats om man vet att arbetsgivaren har makten över ens framtid?

Det är samma maktobalans. Min fråga är: Varför tycker Socialdemokraterna att detta inte är okej när det gäller arbetskraftsinvandring men att det är helt okej att ha denna maktobalans när det gäller annan lagstiftning?

Anf. 171 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Jag tror att Vänsterpartiet läser in en massa egna tankar i de socialdemokratiska förslagen och i den socialdemokratiska politiken.

Detta var en av de frågor som vi diskuterade i Migrationskommittén. Det är naturligtvis så att vi från Socialdemokraternas sida aldrig vill öppna upp för detta. Att det skulle vara vi som öppnar upp för att arbetsgivare ska kunna göra som de vill med arbetstagare är helt enkelt inte sant. Vad vi gör nu är att tillsätta en utredning även på arbetskraftsinvandringens område för att se över hur vi kan beivra missbruk och komma till rätta med de oseriösa arbetsgivarna. Vi vill naturligtvis att arbetstagare alltid ska ha en stark ställning på arbetsmarknaden.

Christina Höj Larsen och Vänsterpartiet använder alltid alla argument de kan hitta för att helt och hållet ta bort alla krav som finns i reglerna när det gäller asylinvandringen och för att säga att alla som tar sig till Sverige och säger att de vill stanna här ska få asyl. Den politiken är inte hållbar.

Anf. 172 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Precis som när jag hade den här diskussionen med migrationsministern häromdagen kan jag konstatera att det verkligen återstår att få ett svar från socialdemokratin på varför man gång på gång skapar den här typen av maktobalans.

Jag pratar inte om vad Socialdemokraterna tänker, utan jag pratar om verkligheten. Vi har sett väldigt omfattande reportage som handlar om just detta - om människor som har tillstånd enligt den tillfälliga lagen och som är i en extrem beroendesituation gentemot sina arbetsgivare. De får inte den lön de förtjänar och behandlas som slavar. Varför då? Jo, för att de väldigt gärna vill träffa sin familj. Den situationen har ni skapat. Det är den jag ser, och jag förstår inte detta. Frågan varför socialdemokratin gör så och splittrar löntagare på detta vis kvarstår.

Anf. 173 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Det är fantastiskt att diskutera med Vänsterpartiet. De målar upp sin egen bild av verkligheten och ställer sedan frågor utifrån den bilden.

Vi vill se till att det är seriösa arbetsgivare och seriösa villkor. Vi vill därför ha utredningar på plats som ser över hur utbrett fusket är och hur man missutnyttjar regelverken. Vi vill ta itu med de problem som vi ser. Detta är första gången på väldigt länge som det finns en regering i Sverige som på allvar vill ta itu med dessa problem.

Förutom det vill vi se till att alla de som söker skydd i Sverige och som får skydd i Sverige kan få en bra framtid här. Då krävs det vissa saker. Det krävs att man kommer in i samhället, att man lär sig språket och att man får ett jobb för sin egen försörjning.

Ingenting av detta intresserar ju Vänsterpartiet och Christina Höj Larsen - de bryr sig inte om någonting annat än att alla som kommer hit ska få möjlighet att stanna och att de ska få permanent uppehållstillstånd. Den politiken håller inte.

Anf. 174 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Som jag nämnde tidigare jobbade jag med ensamkommande i 15 år innan jag kom in i riksdagen. Jag såg varje dag de praktiska konsekvenserna av den politik som fördes av både alliansregeringar och vänsterregeringar.

En sak som var återkommande från de ungdomar jag träffade var att de ville ha två saker: snabba besked och raka, tydliga besked. I stället fick de politiska beslut som ledde till väntetider på flera år samt beslut från Migrationsverket som man behövde vara jurist för att över huvud taget förstå.

Den otydligheten fortsätter än i dag. Nu rör det sig inte om ensamkommande barn utan om fullvuxna, myndiga män. Någon gång blir ju även utländska barn vuxna; det kan säkert även ledamoten Larsson hålla med om.

Detta är män utan skyddsgrund som har misshandlats i flera år av förment goda krafter i en enda lång utvisningsprocess. Man ska dock ha klart för sig att denna misshandel är självvald - ingen tvingades att söka asyl och att stanna i landet enligt gymnasielagen, utan det har alltid funnits ett val att ta 30 000 spänn i näven och återvända till sitt hemland. Återvändande är ju nämligen en del av en reglerad invandring.

Nu lockar regeringen med nya lättnader och rena amnestier som tillägg till Migrationskommittén. Menar Socialdemokraterna på fullaste allvar att utvisningar inte ska vara en del av migrationspolitiken och att vuxna män utan skyddsskäl ska få asyl? Och hur kommer det här att påverka budgeten inom utgiftsområde 8? Vad är ledamoten Larssons snabba, raka och tydliga besked till dessa män och till svenska folket?

Anf. 175 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Det snabba och raka beskedet är att utvisningar är en del av politiken. Det är det i dag, och det kommer det att vara i fortsättningen. Har man fått ett avslag på sin asylansökan ska man lämna landet under organiserade former.

Det som jag nästan tycker är lite smaklöst, om ledamoten Jonas Andersson ursäktar mig, är att vi gång på gång hör Jonas Andersson stå i denna talarstol och nästan göra sig till talesperson för de ensamkommande ungdomar som han har arbetat med. Han för deras talan när det gäller vad de vill ha av migrationspolitiken. När jag hör Jonas Anderssons anförande utgår jag från att de vill ha en migrationspolitik som inte gör det möjligt för dem att söka asyl i Sverige.

Jag har inte träffat just de ungdomar som Jonas Andersson har arbetat tillsammans med, men med förlov sagt tror jag att Jonas Andersson kanske skarvar lite grann på representantskapet i den frågan.

Vi tycker att det är viktigt med snabba besked. Det är därför vi, precis som jag sa i mitt anförande, skjuter till pengar till domstolarna. Det är glädjande att vi ser att tiden från ansökan till beslut går ned, för vi behöver en ordning där vi har snabba och rättssäkra beslut. Vi behöver en ordning där ett ja innebär att man kommer in i landet, får integreras och får möjlighet att skapa sig en framtid i Sverige medan ett nej däremot innebär att man får lämna landet. Så sker därför att vi också har utvisningar.

Vi har inte lagt fram några förslag på amnestier.

Anf. 176 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tackar för svaret!

Jag skulle vilja påstå att åtminstone era samarbetspartier uppfattar det så. Jag uppfattar det nog också som att det rör sig om rena amnestier.

Apropå det här med att vara talesperson är jag talesperson för Sverigedemokraterna när det gäller denna fråga. Jag vill egentligen följa upp detta genom att fråga ledamoten Larsson vad han generellt anser om att Sverige har en politik som lockar föräldrar att skicka sina barn över halva jordklotet, med flyktingsmugglare, på farliga resor genom säkert land efter säkert land för att de till sist ska hamna i Sverige.

Anser ledamoten att man har ett bra barnperspektiv här? För de flesta ensamkommande som jag har träffat genom åren - och jag har, återigen, träffat några stycken på 15 år - är separationen från föräldrarna det största traumat. De skickades iväg till ett främmande land mot sin vilja. Det skulle vara intressant att höra ledamotens uppfattning i den här frågan, speciellt då vi vet att en stor andel av dessa barn kommer från förhållanden som inte innebär att de har skyddsskäl. Det kan exempelvis handla om afghaner som har levt i Iran.

Anf. 177 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Skyddsskäl är ju grunden för att man ska få ett uppehållstillstånd som flykting alternativt skyddsbehövande. Ledamoten Jonas Andersson vet ju också att det inte är vi här i riksdagen som sitter och fattar beslut om huruvida personer har skyddsskäl eller inte, utan det är myndigheterna som gör det utifrån de konventioner som reglerar när man har skyddsskäl. Skyddsskäl är alltså grunden, och det är en väldigt bra ordning. När Sverigedemokraterna säger att också andra partier uppfattar det som en amnesti kanske det är bättre att ledamoten frågar de andra partierna hur de kan uppfatta det som en amnesti än att ställa frågan till mig.

Jag är stolt över att vi har kunnat ge skydd åt väldigt många människor som har flytt för sina liv. Vi har helt riktigt gjort bedömningen att om de har behövt fly för sina liv ska de ha status som flyktingar alternativt skyddsbehövande. Det är jag stolt över.

Anf. 178 Hans Eklind (KD)

Fru talman! I oktober, i dag för nästan på dagen två månader sedan, fick Rikard Larsson en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet. Jag läste den med stort intresse och fastnade för vad Rikard Larsson skrev. Han skrev så här: Vi socialdemokrater kommer att göra det som krävs för att Sverige får en permanent och stram lagstiftning.

Det är ett påstående som jag gärna skriver under på. Det är en ambition som jag delar. Men någonstans har det där påståendet inte åldrats så särskilt väl, för att uttrycka mig försiktigt. Anledningen till att jag säger så är att sedan riksdagsledamoten fick artikeln publicerad i Svenska Dagbladet har den regering i vilken riksdagsledamotens parti ingår lagt fram två förslag som båda syftade och syftar till att fler ska få stanna, först förslaget om en ny förordningsförändring och nu breddningen av den humanitära skyddsgrunden. Jag och riksdagsledamoten satt ju i Migrationskommittén tillsammans, och den skyddsgrunden är ju mycket bredare än den som vi diskuterade i kommittén och bredare än den som Socialdemokraterna i augusti ställde sig bakom.

Det är alltså en grupp som man riktar sig till som saknar asylskäl men som har fått stanna för gymnasiestudier. Nu ska det dessutom bli ytterligare en lagstiftning så att man kan säkra att de får stanna kvar.

Min fråga är: På vilket sätt kan man säga att det är stramt att inte ens klara av att låta asyllagstiftningen avgöra huruvida någon ska få stanna eller inte? Nu undergräver man det ju med ytterligare ett nytt beslut.

Anf. 179 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Hans Eklind! Vi sågs ju ett antal dagar i somras och diskuterade de här frågorna. Jag tror att Hans Eklind kommer ihåg att en av de frågor som vi då berörde i våra lite mer interna diskussioner, om jag får uttrycka det så, var om man när man gör tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel också behöver någon form av bortre gräns, det vill säga i de fall där det är alldeles orimligt att fortsätta med tidsbegränsade uppehållstillstånd utan man i så fall skulle beviljas permanent uppehållstillstånd.

I de diskussioner som vi hade, om jag nu får recensera och diskutera dem, landade vi gemensamt i att det nog inte är så klokt att ha den bortre gränsen utan att man nog ska fortsätta med tidsbegränsade tillstånd. Men när vi väl landade i detta och sedan lade fram ett förslag som innebar att tidsbegränsade uppehållstillstånd ska vara huvudregel så innebär det ju inte att regeringen, som ska skriva fram en proposition, sitter kvar med frågeställningen. Vad händer då med dem som har varit här en lång period och har en väldigt stark etablering i Sverige? Är den lagstiftning som man då föreslår för den humanitära grunden tillräcklig?

I detta fall har regeringen gjort bedömningen att det finns ett antal fall som skulle falla mellan stolarna med en sådan lagstiftning och som det skulle bli alldeles orimligt att utvisa efter så lång tid. Det finns exempel när det gäller anhöriginvandring, till exempel om man lämnat ett äktenskap där det har förekommit våld. Ska då uppehållstillståndet fortsätta att gälla när man inte längre hänger på anknytningspersonen

Jag skulle säga att det finns skäl att lägga fram ytterligare förslag. Det finns däremot inte skäl att dra de slutsatser som ledamoten gör att det innebär en kraftigt ökad invandring.

Anf. 180 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Tack, Rikard Larsson, för svaret!

Det är uppenbart att riksdagsledamoten inte ser några större konsekvenser. Å andra sidan har ni ju samarbetspartierna Centerpartiet och Miljöpartiet som har en helt annan uppfattning. Det här är någonting som de påstår kommer att leda till att fler får asyl i Sverige och får stanna. Med den nya breddade skyddsgrunden kommer det att säkerställa att människor som annars skulle lämna Sverige nu kommer att få stanna kvar.

Det är klart att ni är oense, och det har vi hört tidigare. Men så sent som i söndags kväll sa generaldirektören i tv att det nya regelverket kraftigt vidgar reglerna för vilka som kan få asyl. Då skickar man ju en signal. Jag vill därför ta Rikard Larsson lite grann på orden. Hur kan man säga att det är en stram och permanent lagstiftning som man eftersträvar, när man skickar en signal om att i Sverige får man förr eller senare alltid stanna.

Anf. 181 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Jag tycker inte att vi skickar den signalen. Jag hörde också intervjun med generaldirektören och noterade att han sa att han inte ville kommentera frågan därför att de just höll på att bereda den. Sedan gjorde han ändå vissa spekulationer. Jag tror att det är bra att vi inväntar att Migrationsverket har analyserat frågan innan vi drar slutsatser om vad Migrationsverket formellt sett tycker i frågan.

Jag kan inte svara för vad Centern och Liberalerna tycker. Det kanske de kommer att tala om här senare. Men för oss socialdemokrater är den humanitära skyddsgrunden, som vi diskuterar, fortfarande en ventil.

Man kan titta på siffror på vad liknande humanitära grunder har inneburit i beviljade uppehållstillstånd tidigare, och det har inte varit någon radikal ökning av det antal som har fått stanna i Sverige.

Anf. 182 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Runt om i världen flyr människor från krig och förtryck. Varje enskilt fall är en personlig tragedi. Centerpartiet är stolt över att Sverige under många år har tagit ett stort ansvar för att ge människor på flykt trygghet.

Under de senaste åren har tillfälliga lagar ersatt varandra. Människor har hamnat i kläm, och behovet av en mer långsiktig och hållbar migrationspolitik har, som Centerpartiet länge påpekat, blivit allt tydligare. Centerpartiet har sedan länge arbetat målmedvetet och konstruktivt för att få på plats en permanent lagstiftning som ska vara medmänsklig, rättssäker och långsiktigt hållbar.

Det är beklagligt, som många före mig har påpekat, att Migrationskommittén inte lyckades enas om en bred överenskommelse. Det hade varit bra för Sverige men framför allt för människor på flykt som söker trygghet i vårt land.

Migrationskommitténs slutbetänkande är inte den perfekta vägen framåt och saknar vissa viktiga delar, exempelvis kvalificering in i välfärden. Det finns delar i betänkandet som är mindre bra, medan det finns delar som är bra och vissa som är riktigt bra, såsom att vi får en migrationslagstiftning som är mer i linje med andra europeiska länders och att vi möjliggör för barn att återförenas med sina föräldrar genom familjeåterförening.

En viktig del i den nya permanenta lagstiftningen är en bredare humanitär grund, som Centerpartiet under hela arbetet har kämpat för. Det skulle innebära en möjlighet för dem med de allra mest ömmande skälen att få stanna i Sverige. En sådan uppehålltillståndsgrund skulle ge mer långsiktiga förutsättningar för den som haft uppehållstillstånd, varit skötsam och har en stark anknytning till landet att stanna.

Den skulle också gälla för de unga människor som varit i Sverige med stöd av gymnasielagen och som uppfyller kraven. Detta är inte en lösning för alla, men det är en lösning för dem som har stark anknytning till Sverige. En sådan humanitär grund är oerhört viktig och avgörande för Centerpartiet i arbetet framåt.

En annan viktig del i en långsiktig migrationspolitik är ett effektivt och fungerande asylmottagande. Där kan Sverige bli bättre.

Inom ramen för januariavtalet har Centerpartiet därför drivit på för en utökad samhällsintroduktion. Den som kommer till Sverige och söker asyl ska känna till våra lagar och regler och hur vårt samhälle fungerar. Detta är viktigt både för den som kommer hit och får stanna här permanent och för den som lever i Sverige en kortare tid och kommer att behöva återvända till sitt hemland. Därför är vi stolta över att vi inom ramen för budgetsamarbetet möjliggör just detta.

Fru talman! Jag skulle också, precis som några andra, vilja prata om den mycket viktiga borgerliga, liberala reform som Alliansen gemensamt möjliggjort och som är helt avgörande för vår konkurrenskraft och våra företag, nämligen arbetskraftsinvandring.

Låt mig inledningsvis vara tydlig med att fusk och organiserad brottslighet inte hör hemma i någon del av samhället och inte heller inom arbetskraftsinvandring. Det är en problematik som vi ser allvarligt på och som behöver åtgärdas. Därför är det bra att vi har en utredning inom ramen för januariavtalet som tittar på just detta.

Detta får dock inte leda till att vi urvattnar hela systemet. Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill detta är ingen nyhet, men att se andra borgerliga partier göra en kovändning i frågan om arbetskraftsinvandring är mycket tragiskt.

Många svenska företag och branscher, såsom skogsindustrin och it-branschen, är helt beroende av arbetskraft och kompetens från andra länder. Detta bidrar till svensk konkurrenskraft, till företags utveckling men också till det svenska samhället genom ökade skatteintäkter som kan användas till exempelvis skola, vård och omsorg i hela landet.

I januari ska Utredningen om arbetskraftsinvandring presentera ett delbetänkande om hur vi kan lösa problematiken med de skadliga kompetensutvisningarna och hur vi kan införa ett så kallat talangvisum.

Svenska företag behöver arbetskraftsinvandring, Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Låt oss i stället för att slå sönder systemet laga det, utveckla det, samtidigt som vi en gång för alla tar ett krafttag mot fusk och mot organiserad brottslighet, för konkurrenskraft och för våra företags möjlighet att utvecklas.

Fru talman! Migrationsfrågan är en fråga som berör på riktigt. Det är en fråga som handlar om människors livsöden. Nästa år blir minst sagt ett formerande år för svensk migrationspolitiks framtid. Vi har en unik möjlighet att få en permanent och medmänsklig migrationslagstiftning på plats. Det är på tiden att Sverige äntligen får just detta: en permanent och medmänsklig migrationslagstiftning.

Anf. 183 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Tack, Jonny Cato, för anförandet! Jag tänker inte prata arbetskraftsinvandring - där står vi väldigt långt från varandra.

Jag är väldigt nyfiken på hur Centerpartiet ser på den här nya humanitära skyddsgrunden. När ni i förra veckan sa nej till att göra ändringar i den tillfälliga begränsningslagen och därmed vände de unga ryggen sa ni framför allt att det handlade om en oro för att en del unga, vars tillstånd går ut nu, inte skulle komma att omfattas av den här lagstiftningen.

När jag ser på den humanitära skyddsgrunden och när jag lyssnar och försöker att lite grann spå i kaffesump utefter vad migrationsministern säger uppfattar jag det som att det kommer att handla om människor som har ett tillstånd i grunden. De ungdomarna vars tillstånd går ut nu, den här veckan, i förra veckan och alldeles efter jul, kommer rimligtvis att vara tillståndslösa och därmed inte heller omfattas av den nya humanitära skyddsgrunden.

Det hänger inte riktigt ihop för mig. Jag skulle vilja att Jonny Cato beskriver för oss hur han ser på just den problematiken. Är det inte så att den här gruppen även i fortsättningen faller utanför? Anser ledamoten verkligen att det här kommer att vara en lagstiftning som kommer att beröra just de gymnasieungdomar som har gjort sitt bästa för att uppfylla de krav som finns?

Anf. 184 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det finns många skäl till att Centerpartiet valde att landa som vi gjorde, och de skälen debatterade vi också här i kammaren i förra veckan.

De lagförslag som regeringen har aviserat har fortfarande inte sett dagens ljus. De är inte ens remitterade. Vi vet inte ens om de kommer att bli det. Det är regeringen som måste svara på frågan varför vi inte omfattar dem som har klarat av studierna allra snabbast och som kanske har drabbats mest av pandemin under hösten.

Centerpartiet har inte sagt att vi ställer oss bakom regeringens humanitära grund. Centerpartiet har presenterat hur vi vill se den humanitära grunden.

Jag hoppas att regeringen kommer att landa i en humanitär grund som är bra och som kan hjälpa ungdomar som har kämpat och slitit för att komma in i det svenska samhället och som har en väldigt stark anknytning till vårt land.

Anf. 185 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Tack för svaret, som också blir lite som att spå i kaffesump.

Jag kan konstatera att Centerpartiet sa nej till en lagstiftning för att man inte tyckte att alla skulle komma att omfattas. Då sa man att man vill satsa allt på den humanitära skyddsgrunden.

Som jag ser det, och på det jag hör från regeringen, kommer detta inte heller att omfatta det, och då har ju Centerpartiet varken fått det i påse eller säck, om vi säger så. Då har man ju inte ens lyckats göra de viktiga ändringar som man hade möjlighet att göra i förra veckan.

Anf. 186 Jonny Cato (C)

Fru talman! Vi hade som sagt den här debatten i förra veckan, och en viktig del som jag påpekade då var att Centerpartiet sa att nu behöver vi sluta att lappa och laga i den tillfälliga lagstiftningen och få en permanent migrationslagstiftning. Det är detta.

Återigen måste regeringen, och kanske framför allt migrationsminister Morgan Johansson, svara på frågorna om hur han ser på sin humanitära grund. Det är väldigt svårt för mig att göra det.

Jag kan bara presentera vad Centerpartiet vill se, och det gjorde vi så sent som för några dagar sedan.

Anf. 187 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Centerpartiet har verkligen gett vindflöjeln ett ansikte. Det är alltid lika spännande att se åt vilket håll ledamoten Cato ska hamna under paraplyet långsiktigt hållbar migrationspolitik den här dagen.

Man talar om ansvar, och sedan landar man i amnestier. Det får vara slut på lappandet och lagandet, säger ledamoten Cato, för att i nästa andetag lappa och laga igen.

9 000 vuxna barn har kostat oss 5 miljarder bara på några år. Nu vill Centerpartiet ge samma möjlighet åt tiotusentals utlänningar.

Jag tycker att det här kräver vissa svar. Hur mycket kommer detta att kosta? Det dubbla, alltså 10 miljarder? Eller kanske 20 miljarder? Vi vet att det finns miljoner människor på flykt - i ordets vidaste bemärkelse förstås; många är också ekonomiska migranter.

Var drar Centern egentligen gränsen för vilka volymer vi kan ta emot? Finns det en gräns över huvud taget? Är det de 30 miljoner nya invånare som Annie Lööf nämnde för några år sedan som fortfarande gäller för Centern?

Hur ska man finansiera det här? Hur mycket vill Centerpartiet ta från den svenska välfärden för att finansiera detta? Är det sjukvården eller kanske fattigpensionärerna som ska betala? Eller vill Jonny Cato kanske höja skatterna för svenska arbetare och företag för att bekosta skydd åt människor som saknar skyddsskäl?

Anf. 188 Jonny Cato (C)

Fru talman! Detta är klassisk sverigedemokratisk migrationspolitisk retorik där man ställer grupper mot varandra, som ledamoten precis gjorde.

Man säger att vi inte har samma tolkning av vad som är en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det är jag nog rätt så tacksam och glad för, för det skiljer sig väldigt mycket åt.

Man tar upp exempel som att 30 miljoner ska invandra, något som vi har hört Sverigedemokraterna prata mycket om genom åren. Sverigedemokraterna och Jonas Andersson vet att Centerpartiet vill ha en reglerad invandring i Sverige där ett nej ska innebära ett nej och där människor som har skyddsskäl ska få dessa prövade och få lov att stanna.

Anf. 189 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Cato för svaret.

Att ställa grupp mot grupp och göra prioriteringar och bortprioriteringar är något som varje politiker måste göra. Vi vet ju det. Det måste göras prioriteringar och bortprioriteringar, för vi har inget ymnighetshorn att ösa ur. Detta är kanske en lärdom som vore bra att göra även för Centerpartiet.

Jag har bara en snabb fråga när det gäller arbetskraftsinvandringen. Det talas om att den är en stor vinst för Sverige, och Jonny Cato var väldigt stolt över den. Men uppemot hälften av arbetskraftsinvandringen handlar ju om lågkvalificerade jobb, trots att Sverige är en av världens mest avancerade ekonomier och att hundratusentals utrikes födda i Sverige är utan arbete i dag.

I dagsläget är det pizzabagare, taxichaufför och servitris som är bristyrken i Migrationsverkets förteckning, inte dataingenjör eller spetskompetens. Detta ger vissa undanträngningseffekter på den svenska arbetsmarknaden. Är det verkligen så Centerpartiets migrationspolitik ska se ut när det gäller arbetskraftsinvandring?

Anf. 190 Jonny Cato (C)

Fru talman! Tack, Jonas Andersson, för frågan! Jag tycker att den är relevant, och inte minst tycker jag att det i pandemins spår, med inreseförbud och annat, blir väldigt tydligt att arbetskraftinvandring är väldigt viktigt för många människor. Jag träffade så sent som i våras skogsindustrin, som är helt beroende av utländsk arbetskraft för att klara av den verksamhet som bedrivs.

Sverige behöver arbetskraftsinvandring, och svenska företag behöver arbetskraftsinvandring. Jag tycker dock inte att det är rimligt att svenska politiker ska säga vilka branscher man får arbeta inom och inte. Det måste vara företagens behov som styr, inte vad Sverigedemokraterna eller andra partier tycker.

Anf. 191 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men sedan började riksdagsledamoten Cato prata om AKI, alltså arbetskraftsinvandring, och att borgerliga partier har kovänt.

Vi är det enda landet i västvärlden som inte skiljer mellan lågkvalificerad och högkvalificerad arbetskraft. Vi bryr oss inte heller om huruvida det föreligger en brist på arbetskraft inom ett yrke eller inte. Detta tycker vi kristdemokrater att man ska åtgärda.

Migrationsforskaren Magnus Emilsson konstaterade för ett par år sedan att den svenska utformningen av arbetskraftsinvandringen strider - precis så skriver han - mot de kunskaper som finns om hur en framgångsrik modell bör se ut.

Arbetskraftsinvandringen i dag innebär att vi har en omfattande arbetskraftsinvandring, men av lågkvalificerad arbetskraft. Det är personer som tar jobb där vi har en egen arbetsför, men arbetslös, befolkning som i stället skulle kunna ta jobben. Vi ska inte importera arbetskraft från andra sidan jordklotet när vi har egen arbetskraft på plats som är arbetslös. Vi menar att arbetskraftsinvandringen måste justeras.

Min motfråga blir: Ser inte riksdagsledamoten att den arbetskraftsinvandring som vi har haft nu under en rad år är något helt annat än vad den var tänkt att vara från början?

Anf. 192 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag blir givetvis glad över att höra att Kristdemokraterna tycker att det är viktigt med högkvalificerad arbetskraft. Där är vi överens med regeringen om att införa ett visum för dem som har utbildning och som vill komma hit och arbeta eller starta företag. Jag hoppas att det är ett förslag som Kristdemokraterna kan ställa sig bakom.

Jag har en motfråga till ledamoten Hans Eklind: Tycker Kristdemokraterna att Arbetsförmedlingen och Migrationsverket är bättre på att bedöma vilken arbetskraft svenska företag behöver än vad företagen är själva?

Anf. 193 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Vi anser inte att det är svenska företag som ensamma ska göra den bedömningen. Det är det korta och tydliga svaret. Alltså: Vi måste kunna pröva om det är ett bristyrke. Om den lön som erbjuds är lägre än 35 000 kronor ska det prövas huruvida det är ett bristyrke eller ej. Vi vet att den arbetskraftsinvandring som vi har i dag missbrukas. Det har kommit att bli ett sätt att kringgå vår asyllagstiftning.

Jonny Cato pratar om kovändning, men kanske är riksdagsledamoten inte rätt avsändare. Den 17 april sa Centern och Jonny Cato ja till förändringar för dem som omfattas av gymnasielagen. Den 30 november sa Centern nej till förändringar för dem som omfattas av gymnasielagen. Den 10 december sa Centern ja till förändringar för dem som omfattas av gymnasielagen.

Anf. 194 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det är rätt stor skillnad när det gäller vad Centerpartiet sa, så där får jag faktiskt rätta Hans Eklind. Centerpartiet har aldrig sagt att vi inte vill göra förändringar för gruppen unga ensamkommande, utan det vi sa var att vi inte vill göra förändringar i gymnasielagen. Det är rätt stor skillnad.

Jag vill också vara tydlig med - jag tycker att jag har varit det här i kammaren tidigare under kvällen också - att Centerpartiet också tycker att vi ska motverka fusk, brottslighet och oegentligheter som finns i dagen system med arbetskraftsinvandring. Det var därför som vi tillsammans med regeringen breddade direktiven för utredningen om arbetskraftsinvandring - det står i januariavtalet - för det är en problematik som måste försvinna och som vi tillsammans måste bekämpa. Men detta ska vi göra samtidigt som vi värnar den mycket viktiga borgerliga, liberala reform som arbetskraftsinvandringen är.

Anf. 195 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag tror att det är omöjligt att klara av att hantera den stora utmaning som vi står inför på migrationsområdet utan att fördjupa Europasamarbetet. Jag noterar att ingen talare hittills i debatten, i alla fall inte vad jag har kunnat höra, har nämnt Schengen.

Det är ett faktum att vi delvis har ett gemensamt regelverk i Europa, att vi har en fri rörlighet inom stora delar av Europiska unionen och att vi har ett mycket omfattande sönderfall i vårt närområde, oavsett vilket i väderstreck vi tittar - inte Atlanten och inte norrut heller, men de andra väderstrecken. Österut, söderut och i Mellanösternregionen sker ett omfattande sönderfall.

Kombinationen av detta innebär dels att vi har mycket stora flyktingströmmar till Europa, dels att det som händer i Sydeuropa också påverkar oss i Sverige. Faktum är att vi både är en del av ansvaret för situationen och en del av lösningen på den. Det finns inte några isolerade öar på det sättet i Europa i dag.

Den absolut viktigaste frågan är att få till stånd ett fungerande, långsiktigt hållbart regelverk på europeisk nivå, och på svensk nivå givetvis. Men vi kan inte frikoppla vår migrationspolitik från det som sker på europeisk nivå. Hur löser man då det? Det är en svårhanterlig fråga, med tanke på att det finns så olika uppfattningar mellan medlemsstaterna i Europa, men i slutändan måste vi komma i mål med något.

Nu kämpar EU-kommissionen och ordförandelandet Tyskland med att försöka tröska igenom ett asylpaket. Det har gått fram och tillbaka under ett antal år. Det är en fråga om gränsförfaranden och hur situationen ska vara vid Europeiska unionens yttre gräns. Och det är fråga om att kunna få ett snabbt återvändande för dem som saknar asylskäl, vilket tyvärr är väldigt många av dem som söker asyl. Samtidigt måste man göra detta på ett sätt som gör att de människor som faktiskt har asylskäl får sin sak prövad. Det är en rätt delikat uppgift för Europeiska unionens länder, däribland Sverige, att kunna klara av detta.

På lite längre sikt är det avgörande att vi får en stabilitet i vår omvärld. Det är väldigt svårt att få stabilitet i länder som är i sönderfall, i länder som aldrig har sett demokrati, i länder som styrs av hårdhänta diktaturregimer och givetvis i länder som har präglats av krig och konflikter under årtionden. Men denna mödosamma vandring kommer i förlängningen att innebära att Europa behöver ta ett större ansvar för sitt närområde i form av breda avtal om utveckling, investeringar och så vidare.

Jag är lite orolig att man inom Europeiska unionen fokuserar alldeles för mycket på just återtagandedelen i dialogen och relationen med tredjeländer, av det skälet att länderna inte kommer att vara särskilt pigga på att skriva under avtalen om det är det enda man erbjuder dem. Vi måste i stället se att vår kontinent - som är väldigt rik, dynamisk, tillväxtorienterad och så vidare - kommer att behöva bidra med mer, och det kommer att kräva ett fördjupat Europasamarbete. Jag tror att man är naiv om man tror någonting annat.

Om vi därtill tittar på de flyktingströmmar som kommer och den humanitära hjälpen till dem ser vi att hjälpen är försvinnande svag. Året är nästan slut, men FN:s appell för att hjälpa Syrienflyktingarna är bara uppfylld till 35 procent - trots att vi snart är framme vid julafton. Appellen för flyktingarna i Venezuela, som är den näst största flyktingkatastrofen i världen just nu och som får enorma konsekvenser för Venezuelas grannländer i Sydamerika, är uppfylld till 46 procent. Appellen för Sydsudan är bara uppfylld till 10 procent, trots att året snart är slut. Appellen för Demokratiska republiken Kongo är bara uppfylld till 7 procent, vilket är försvinnande lite. Detsamma gäller Afrikas horn och Jemen - 34 procent, alltså ungefär en tredjedel av behovet.

Så länge länder inte är beredda att finansiera den humanitära internationella hjälpen till flyktingar riskerar det självklart att ytterligare trigga flyktingströmmar och så vidare. Som ett demokratiskt, rikt, fritt och välmående land med fungerande institutioner har Sverige ett ansvar att ställa upp för människor som flyr undan förtryck och krig.

Vi har också tagit ett mycket stort ansvar. Om vi tittar per person har vi tagit ett avsevärt mycket större ansvar än de allra flesta länder runt omkring oss - än samtliga länder runt omkring oss, skulle jag faktiskt vilja hävda. Och vi ska fortsätta ställa upp. Vi har ett mycket ambitiöst kvotflyktingmottagande, och vi har en lagstiftning som låter konventionsflyktingar och skyddsbehövande konvergera snarare än gör en stor åtskillnad mellan dessa grupper.

Vi måste dock även se att vårt mottagande kommer att behöva förändras en del framöver. Precis som alla länder har vi nämligen en välfärdsstat att finansiera och en integration att hantera. Vi har en situation i vårt land som innebär att ett kraftigt ökat mottagande av asylsökande och anhöriginvandrare till Sverige riskerar att leda till att många bostadsområden får mycket svårt att hålla näsan över vattenytan. Vi ser en ökad trångboddhet och oerhörda svårigheter för socialtjänst, skola, polisväsen och så vidare att klara detta.

Jag är övertygad om att Sverige har kapacitet att hantera de utmaningar vi står inför, men vi måste förstå att det finns en motsättning mellan att å ena sidan ha ett mycket omfattande mottagande, en bristfällig integration och en rätt hårt reglerad arbetsmarknad och å andra sidan ha kanske världens mest ambitiösa välfärdsstat. Hur löser vi då det, fru talman? Jo, vi får till stånd en bred överenskommelse om migrationspolitiken, vilket vi har försökt göra under ett års tid i den migrationspolitiska kommittén.

Från Liberalernas sida instämde vi i stort sett i förslaget i betänkandet, men vi har två reservationer; en av dem gäller en konkret lagstiftningspunkt som rör försörjningskrav kring anhöriginvandring. I övrigt är vi helt in line, som man säger, med betänkandets förslag. Sedan finns det givetvis frågor som inte behandlas i betänkandet och där vi har uppfattningar. Socialdemokraterna har ingen reservation alls, och några partier här inne har ganska få reservationer.

Det borde finnas förutsättningar för partierna i den här kammaren att enas om en bred, långsiktigt hållbar migrationspolitik för Sverige - inte bara för politikens skull och för förtroendet för riksdagen utan framför allt för de människor som söker asyl och behöver veta vad som gäller, liksom för våra möjligheter att långsiktigt vara ett invandringsvänligt land.

Avslutningsvis, fru talman: Om vi inte lyckas få till stånd en långsiktigt hållbar migrationspolitik och inte klarar att hantera utanförskapet i många områden i Sverige tror jag att det kommer att innebära att folkets förtroende för att vi ska ha en generös och human invandringspolitik ytterligare försvagas. Det kommer att driva politiken i en mer polariserande riktning. Det blir mer konfliktfyllt, och det blir ökad främlingsfientlighet och ökad rasism som en reaktion mot att politiken inte klarar av att hantera dessa utmaningar. Därför är detta en oerhört viktig fråga för Sverige - och det är en viktig fråga för hela Europeiska unionen.

Anf. 196 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Rätten att söka asyl är en grundläggande mänsklig rättighet. Om du en dag tvingas fly för ditt liv har världens länder lovat varandra att du ska få möjlighet att söka skydd.

Miljöpartiet kommer att försvara asylrätten mot varje försök att förminska eller inskränka den. När Moderaterna i somras pekade ut Miljöpartiet som den gröna elefanten i rummet för att vi stoppade en överenskommelse om Moderaternas volymmål var vi stolta. Vi önskar att det gick att sätta ett tak för lidande och krig, men vi är inte beredda att sätta ett tak för solidaritet och medmänsklighet.

Precis som en majoritet av Sveriges befolkning står Miljöpartiet för en human flyktingpolitik där barn får växa upp med sina föräldrar. Därför kämpade vi hårt för att få igenom en utökad rätt till familjeåterförening när vi förhandlade om januariavtalet. Miljöpartiet står upp för en human flyktingpolitik där sjuka inte utvisas till platser där de inte kan få vård. Därför är jag stolt över att regeringen nyligen presenterade ett förslag om en starkare humanitär skyddsgrund för barn, en ny humanitär skyddsgrund för vuxna och dessutom bättre möjlighet till familjeåterförening för både kvotflyktingar och alla de som av olika skäl inte har kunnat leva som sambo med den de älskar före flykten.

Miljöpartiet kämpar också för de ungdomar som kom till Sverige som barn och som nu är en del av vårt samhälle. Det är ungdomar som skulle ha fått stanna om allt varit som vanligt men som drabbats av olagligt långa handläggningstider, rättsosäkra åldersuppskrivningar och nu coronapandemin. Precis som vi har gjort lättnader för många grupper i samhället som har drabbats av pandemin bör vi göra det även för dessa ungdomar.

Miljöpartiet är starkt kritiskt till många av förslagen från Migrationskommittén. När remissinstanserna nu har sagt sitt kan vi tydligt se att förslag som har kallats extrema när vi har fört fram dem nu förs fram av domstolar, myndigheter, Röda Korset, Amnesty och Svenska kyrkan. Fler partier borde ta till sig av den kritik som nu riktas mot Migrationskommitténs förslag.

Den nya humanitära grunden för vuxna som har en anknytning till Sverige var helt nödvändig för att lösa några av problemen med Migrationskommitténs förslag och inte orsaka orimliga och inhumana resultat. Ett exempel är att utan den humanitära grunden riskerar 15-åringar som kommer till Sverige med en förföljd förälder att utvisas på 18-årsdagen.

En inhuman flyktingpolitik som leder till orimliga resultat för människor kommer aldrig att bli långsiktigt hållbar. Kraven på förändringar kommer att dugga lika tätt som reportagen om hur utsatta människor hamnat i kläm.

Fru talman! Människor som flytt till Sverige för skydd här måste ges bästa möjlighet att etablera ett liv här och bli en del av Sverige. En human migrationspolitik handlar om att stå upp för asylrätten men också om att ge dem som kommit hit en möjlighet att etablera sig.

Vi är bekymrade över att så många som förespråkar minskat flyktingmottagande förvränger debatten om etableringen med väldigt dåligt underbyggda argument. Om man säger att asylrätten ska villkoras med hur väl vårt samhälle klarar av att integrera människor hamnar man helt fel. Det blir då ganska tydligt att det man vill komma åt faktiskt inte är en god integration, utan målet är att minska invandringen i sig. Om vi försämrar möjligheten till integration genom en problematisk migrationspolitik blir ju allting helt omvänt.

Miljöpartiet efterfrågar en saklig diskussion om vilka insatser som effektivt leder till ett självständigt liv för dem som har beviljats skydd från krig och förföljelse och hur vi gör dem till en del av vårt gemensamma välfärdsbygge. Det handlar som vi ser det om en snabb och rättssäker handläggning och om tidiga kontakter med det svenska samhället, där det svenska språket är centralt. Därför har vi länge drivit på för att ge Migrationsverket och migrationsdomstolarna tillräckliga medel för att kunna hantera handläggningen och för att ge asylsökande möjlighet att lära sig språket från dag ett och få tillgång till arbetsmarknaden.

En otroligt central del i detta är att uppehållstillstånd är någonting man kan lita på. Att veta vad som gäller är grundläggande när man ska etablera ett nytt liv här i Sverige.

En annan helt avgörande faktor för integrationen är möjligheten att samla familjen. Oro över sin egen framtid, liksom oro över en familj som finns i ett flyktingläger eller i en krigssituation, är en väldigt dålig förutsättning för fokus på utbildning, på att söka sig ut på arbetsmarknaden eller på att få igång ett företag och kunna försörja sig. Att motarbeta familjeåterförening är alltså inte bara cyniskt utan också ett dåligt sätt att lägga grunden för en bra etablering och integration.

Dessutom vet vi att barn som kommer till Sverige tidigt har mycket bättre möjligheter att klara sig igenom skolan med tillräckliga resultat. Det är ännu ett skäl att inte arbeta för att familjeåterförening ska ske sent i barnens liv utan snarare tidigt.

Fru talman! För en bra integration måste vi jobba hårt också med områden som ligger utanför själva migrationspolitiken. Det handlar om att etableringsprogrammet, skolan, vuxenutbildningen, sfi, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken måste samverka.

Asylsökande är ingen homogen grupp. Därför menar vi att staten behöver ta ett större ansvar för en mer individanpassad etableringsprocess. Ett särskilt fokus bör läggas på nyanlända kvinnors väg till egen försörjning.

För att förbättra integrationen behöver vi också öka den sociala rörligheten i samhället. Det handlar om vuxenutbildning, minskad skolsegregation och bättre möjligheter att ta sig in på bostadsmarknaden och få en fast bostad i Sverige.

Fru talman! Miljöpartiet har aldrig hymlat med att mottagande av flyktingar innebär utmaningar i form av introduktion till arbetsmarknaden, bostadsförsörjning och en god skolgång. Vi har också tydliga förslag för att förbättra denna process. Vi anser att Sverige har kapacitet att både värna asylrätten och bedriva en human migrationspolitik och en effektiv etableringspolitik.

Anf. 197 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tycker att det är lite olyckligt att humanistargumentet har kidnappats av Miljöpartiet. Resurser är begränsade. Alternativet för privatpersoner är till exempel Lyxfällan eller kanske skuldsanering. Detta finns inte för staten. Det innebär att det krävs prioriteringar och bortprioriteringar. Allting kommer med en alternativkostnad.

Miljöpartiets humanism sträcker sig till dem som har resurser, styrka och kontakter för att betala flyktingsmugglare för att ta dem över gränsen till Sverige. De som gör den resan får kosta hur mycket som helst. När de får kosta pengar för att ni vill vara humana får någon annan vara utan samma pengar - alternativkostnader.

En asylsökande som får uppehållstillstånd i Sverige kostar pensionssystemet netto 800 000 kronor. Asylprocessen kostar tiotusentals eller kanske hundratusentals kronor. Sedan tillkommer det faktum att inte ens hälften är självförsörjande efter mer än tio år i landet. När det gäller asylsökande från vissa länder blir majoriteten aldrig självförsörjande.

Då måste man ställa sig frågan: Hur många kunde man hjälpa på plats för samma pengar - kvinnor, barn, fattiga? Det handlar om att ge tak över huvudet, filtar, sängplatser, medicin, vatten, mat och basal hjälp till dem som behöver det.

Det Miljöpartiets humanism gör är att stjäla resurserna direkt ur munnen på dem som är mest utsatta. Vår humanism fokuserar på den totala motsatsen.

Anf. 198 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Det föreligger uppenbarligen ett missförstånd. Vi har aldrig någonsin försökt ta monopol på humanism. Vi välkomnar alla in i humanismens hörna. Här finns plats, precis som det finns plats i Sverige. Sverigedemokraterna är välkomna. Alla riksdagens ledamöter är välkomna in i humanismen.

Tyvärr känner vi oss ofta alldeles för ensamma i debatten i den här delen. Humanismen präglar inte längre debatten om migration i Sverige, och det är jag den första att beklaga.

Bilden att vi vill möjliggöra asyl bara för dem som lyckas ta sig till Sveriges gräns är också fel. Vi har verkat för fler vägar in för att söka asyl lagligt. Vi tycker att dessa vägar behöver utökas, till exempel att göra det möjligt för fler att söka asyl på plats, där man är.

När vi pratar kostnader vill jag konstatera en sak: Sverige hade varit ett helt annat land med en helt annan välfärd om vi hade haft de stängda murar som Sverigedemokraterna drömmer om. Vi har så många som har kommit hit till Sverige, en del för att söka skydd och en del för att de bara velat bo här, som nu bidrar till vår välfärd - i vården, i hemtjänsten, i näringslivet. Vi hade varit ett oerhört mycket fattigare land utan dessa människors bidrag till vårt gemensamma välfärdsbygge.

Jag är orolig för vad stängda gränser betyder för möjligheten att upprätthålla välfärden i Sverige framöver.

Anf. 199 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tror att det har skett en missuppfattning här. Sverigedemokraterna har aldrig stått för stängda gränser eller stängda murar. Det finns bra invandring, och det finns invandring som är mindre bra för samhället. Det finns sådan invandring som tillför väldigt mycket, och det finns sådan som är väldigt kostsam generellt sett. Det missförståndet kan vi klara upp på en gång.

Miljöpartiets problem är just precis det som ledamoten säger: Ni vill inte bara ge asyl till dem som har kommit till Sverige, utan ni vill även utvidga det till egentligen de flesta.

Problemet är att man saknar insikt i att det krävs prioriteringar. Resurserna är begränsade. Rent krasst hjälper er humanism färre, och den hjälper framför allt män som har styrkan att ta sig hit till Sverige genom massor av säkra länder. Pengarna som det kostar tas direkt från de kvinnor, barn och fattiga som blir kvar i närområdet.

Anf. 200 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Vi verkar vara många som drömmer om en värld med färre krig och mindre misär. Men metoden att verka för det stavas faktiskt "biståndspolitik". Biståndspolitik är en sak som behöver kosta. Det är oerhört viktigt för Sverige att kunna ha både en generös migrationspolitik och en stabil biståndspolitik.

Tyvärr saknar ledamoten möjlighet att replikera, men i den budget som Sverigedemokraterna har lagt fram går det att se att det där med att hjälpa på plats finns det ingenting av. Det går att läsa i budgeten. Man vill varken ha migration till Sverige eller ett aktivt arbete med att faktiskt hjälpa de människor som fastnar i krigsområden.

Anf. 201 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag vill först av allt tacka för en intressant debatt så här under eftermiddagen och kvällen. Särskilt tack för några av de inlägg som har gjorts från Centern och Liberalerna! Det har varit väldigt konstruktiva inlägg, tycker jag, som bådar gott i den fortsatta processen med migrationsbetänkandet och det vi ska komma fram till. Naturligtvis har även Rikard Larsson och Karolina Skog gjort bra inlägg, men that goes without saying, så att säga.

Jag tog några repliker tidigare i debatten med Moderaterna och KD för att visa hur inkonsekvent deras linje är, framför allt när det gäller integrationsfrågorna. Å ena sidan talar de om hur viktigt det är att människor kommer i arbete och att barnen får stöd, å andra sidan lägger de fram förslag om vårdnadsbidraget som innebär att invandrarkvinnor hålls borta från arbetsmarknaden och att deras barn hålls borta från barnomsorgen.

Det är faktiskt det som det förslaget handlar om. Det skulle vara ett grundskott mot allt vad integration heter om det gick igenom. Det blir väldigt tydligt, och vi lär återkomma till detta i de kommande diskussionerna.

Sverige är i dag ett land präglat av mångfald. 20 procent av vår befolkning är född i ett annat land. En femtedel av arbetskraften, uppemot 1 miljon människor som har sina rötter i ett annat land, vaknar varje morgon i Sverige och går till jobbet i industrin, på byggen, i handeln, vid polisen, i försvaret och, kanske värt att särskilt notera just nu, i vården och omsorgen.

När vi nu genomgår den svåraste prövningen för svensk sjukvård och omsorg i modern tid kan vi se att 34 procent av läkarna är födda i ett annat land och att detsamma gäller för nästan 40 procent av vårdbiträdena och 30 procent av undersköterskorna. Det ska man kanske tänka på ibland, särskilt nu när så många partier gör allt de kan för att ständigt utmåla invandrare som ett problem, ja, inte sällan som roten till allt ont.

Men så är det inte. Mångfalden är ett faktum i vårt land, och det har i dessa dagar blivit viktigare än någonsin att säga att det moderna Sverige består av 10 miljoner människor med olika bakgrund, olika ursprung, olika religioner och olika hudfärg. Men det som förenar oss är att vi alla är lika mycket värda och att vårt gemensamma hem är Sverige.

Integration handlar just om att få alla de här olika delarna att fungera som en helhet baserad på våra grundläggande värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det är inte alltid lätt att göra det, men det går, och vägen till integration heter arbete.

Den här hösten är det exakt fem år sedan den stora flyktingkrisen. Hösten 2015 tog Sverige emot över 100 000 asylsökande. De flesta kom från krigets Syrien. Vi klarade då av att ge alla tak över huvudet och mat för dagen genom en enorm ansträngning av Migrationsverket, kommunerna och civilsamhället. Det var bra. Men det var också uppenbart för de flesta att Sverige inte skulle kunna fortsätta att ta emot i den takten. Vi var tvungna att sätta stopp för att kunna ge alla dem som redan kommit ett bra mottagande och en god chans till integration.

Då fick vi införa gränskontroller den 12 november 2015. Vi fick införa id-kontroller den 4 januari 2016. Vi fick ta ned asyllagstiftningen till EU:s miniminivå med den tillfälliga lagen som trädde i kraft den 20 juli 2016.

Det var jag som var ansvarig minister då också. Det var inte den enklaste politiska uppgift som vi har haft att utföra och inte heller den mest populära. Detta var mycket kontroversiellt och mycket omstritt. Det var till exempel knappt att vi fick igenom förslaget om id-kontrollerna i den här kammaren. Moderaterna till exempel orkade inte rösta för id-kontrollerna vid den tidpunkten.

Men vi gjorde det, och det var helt nödvändigt och gav också resultat. Sedan 2015 har antalet asylsökande till Sverige minskat med över 90 procent, och i dag har vi den lägsta nivån på 20 år. Men inte bara antalet asylsökande har minskat, utan också andelen som kommer till Sverige har minskat. Som mest tog Sverige emot 12 procent av alla asylsökande som kom till EU. I dag är det 3 procent, alltså motsvarande ungefär den andel som Sverige har av EU:s befolkning och bnp.

Det här gav oss andrum så att vi kunde koncentrera oss på att integrera alla som hade kommit och bygga bostäder, bygga ut skolor och sjukvård, skapa snabbspår in på arbetsmarknaden för de tiotusentals nyanlända och samtidigt avvisa och skicka hem dem som inte fått uppehållstillstånd.

Det var många som sa då, för fem år sedan, att vi aldrig skulle klara detta, att statsfinanserna skulle haverera, att arbetslösheten skulle skena och att socialbidragstagandet skulle gå i taket. I dag vet vi att inget av det slog in. Tvärtom sjönk statsskulden under förra mandatperioden med 130 miljarder kronor. Under förra mandatperioden sjönk också arbetslösheten med en femtedel. Under förra mandatperioden sjönk socialbidragstagandet med nästan 10 procent.

Olyckskorparna för fem år sedan fick alltså fel. Den viktigaste förklaringen till det är att med vår politik kom allt fler nyanlända i arbete allt snabbare.

Jag sa i ett tidigare replikskifte att under alliansåren var integrationstakten bedrövlig. Det tog i genomsnitt nästan tio år innan hälften av de nyanlända hade etablerat sig på arbetsmarknaden. Så var det då. Vi nästan halverade den tiden ned till 4-5 år.

Under förra mandatperioden kom alltså nyanlända i arbete nästan dubbelt så snabbt som under alliansåren trots att vi hade tagit emot så många flyktingar. Egentligen, om man tänker på det, är det remarkabelt.

Det var bra det vi gjorde då, men vi kan inte göra om det. Vi ska inte behöva göra om det, för det är inte säkert att vi kommer att klara av det lika bra nästa gång.

Jag är i grunden stolt över att vi sedan kriget bröt ut i Syrien 2011 har gett skydd åt över 180 000 flyktingar från det kriget. Det är män, kvinnor och barn som annars kanske hade gått under. Det är Sveriges största humanitära insats någonsin. Det slår allt annat. Det är jag i grunden som sagt stolt över.

Men alla förstår nog att det inte är rimligt eller hållbart om Sverige och några andra länder skulle fortsätta att ta ett oproportionerligt stort ansvar. Därför ska vi ha ett gemensamt EU-regelverk där vi hjälper varandra och där vi skapar ordning och reda i stället för det kaos som vi upplevde för några år sedan. Ett sådant regelverk utformas just nu under Ylva Johanssons ledning i EU-kommissionen.

Men ännu viktigare är insikten om att ett land inte kan ha en asyllagstiftning som väsentligt avviker från övriga EU-länders. Framtidens asyllagstiftning måste vara i nivå med övriga EU-länders, men det måste samtidigt vara humant, rättssäkert och bidra till ökad integration.

Ett sådant förslag har vi nu fått från Migrationskommittén. Jag tycker att det ser i huvudsak bra ut. Det innebär en övergång till tillfälliga uppehållstillstånd. Men det bygger också på en rimlig balans mellan rättigheter och skyldigheter.

Asylrätten upprätthålls. Den som behöver skydd ska få skydd, först genom tillfälliga uppehållstillstånd. Men efter tre år kan man ansöka om permanent uppehållstillstånd som man kan få om man uppfyller vissa krav: att man kan försörja sig, att man har grundläggande kunskaper i svenska och om hur det svenska samhället fungerar och att man inte har begått några brott. Det innehåller rättigheter och skyldigheter - rätten till skydd men skyldigheten att göra vad man kan för att komma in i det nya samhället, för att integreras. Det är klart, det är tydligt och det är enkelt för alla att förstå.

De här lagförslagen är ute på remiss. Vi räknar med att under våren komma till riksdagen med förslaget, för att kunna ha en ny lag på plats den 20 juli 2021. Jag hoppas på ett bra samarbete med riksdagen i denna oerhört viktiga fråga under våren.

Asyllagstiftningen blir en stor uppgift. Men en annan stor uppgift på området kommande år blir att också reformera reglerna för arbetskraftsinvandring. Jag tror att så gott som alla nu förstår att den reform som genomfördes av Moderaterna för tio år sedan har blivit ett totalt misslyckande. Det bekräftades så sent som i går av Riksrevisionens skarpa kritik. För ett år sedan kom också alla myndigheter som jobbar mot organiserad kriminalitet med precis samma hårda kritik.

Arbetskraftsinvandringsreglerna som de nu ser ut bjuder in till exploatering av de anställda, till människohandel, till orimliga arbetsvillkor och till fusk och fiffel med skattemedel. Det kan väl egentligen ingen vara överraskad över. Det sa vi socialdemokrater och fackföreningsrörelsen från första början, redan för tio år sedan. Vi visste och såg att det var ett rent beställningsverk från arbetsgivarna, rättare sagt från de oseriösa arbetsgivare som gärna vill ha billig och skrämd arbetskraft som man kan köra med lite hur man vill, få att arbeta för 30 kronor i timmen och låta bo i en källare. Det är precis så det ser ut.

Fru talman! Här finns en mycket tydlig klassaspekt. Sverige är det enda landet i världen som har arbetskraftsinvandring också för yrken där vi inte har någon brist. Jag tror inte att några andra länder har det. Vi har arbetskraftsinvandring för städare, för diskare och för fönsterputsare. Man kan räkna ut med en krokig pinne att de låglönegrupperna löper mycket större risk att utnyttjas, särskilt när de kommer till ett land som redan har 450 000 arbetslösa.

Vi har vidtagit åtgärder mot detta. Vi har ökat arbetsplatsinspektionerna. Vi har fördubblat sanktionsavgifterna för oseriösa arbetsgivare som anställer arbetskraft som inte har uppehållsrätt i landet. Vi har infört en ny straffrättslig lagstiftning som rör just människoexploatering. Men det är helt uppenbart att vi måste göra mycket mer.

Nu tillsatte vi en översyn, en utredare som ska föreslå åtgärder mot fusk och exploatering. Vi ska få ett första delbetänkande i februari. Men jag kan redan här och nu säga att en av våra mest prioriterade frågor är att städa upp i den arbetskraftsinvandringsreform som var så feltänkt från början. Jag tror att också dess forna förespråkare börjar tänka om. Det finns en del exempel på det redan i den här debatten. Det är i så fall bra.

Det här är en lagstiftning som helt och hållet utgår från arbetsgivarnas intressen, som fullständigt negligerar löntagarna och som öppnar upp för fusk och fiffel med skattebetalarnas medel. Därför måste detta reformeras. Men det kommer inte att ske utan konflikt. Det är klart att de arbetsgivare som nu utnyttjar och exploaterar fattiga människor från andra sidan jorden inte kommer att ge sig i första hand. De kommer att mobilisera alla sina lobbyistorganisationer och pr-byråer för att stoppa alla förändringar.

Det kommer att bli en konflikt om detta. Men det är i så fall en konflikt som vi måste ta. Jag litar på att det nu finns en gryende insikt om detta, också bland de flesta partierna i riksdagen så att det kan tas ett avgörande beslut som reformerar detta system i grunden.

Anf. 202 Arin Karapet (M)

Fru talman! När jag hade hållit mitt anförande tog migrationsminister Morgan Johansson replik på mig. Temat var Moderaternas vallöften inför valet 2022. Kommer Moderaterna att ge vika för Kristdemokraternas vilja att återinföra vårdnadsbidraget? Det är intressant att just Moderaternas vallöften inför 2022 intresserar migrationsministern, fru talman. Det är valet 2022 vi pratar om.

Det gjorde mig intresserad av vilka vallöften Socialdemokraterna gick till val på 2018. Man gick till val på att man ville ha kraftigt begränsad invandring. Men efter att man bildade regering har allt man har rört vid i stället genererat ökad invandring.

Morgan Johansson kräver att jag på förhand ska ge besked om vilken politik Moderaterna kommer att föra i den här kammaren när vi bildar regering. Min fråga till migrationsministern blir: Varför gör ni i regeringsställning tvärtom mot det ni sa inför valet? Invandringen har snarare ökat med er politik. Det gör den med de här förslagen jämfört med de löften som ni gick till val på 2018.

Anf. 203 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det är nog inte bara jag som är intresserad av vilka frågor Moderaterna och andra partier kommer att gå till val på 2022. Det tror jag att de flesta är.

Jag pekar bara på inkonsekvensen i att stå här i talarstolen och tala om hur viktigt det är att få ut människor på arbetsmarknaden och att folk går till jobbet, särskilt de utrikes födda kvinnorna, och i nästa andetag öppna upp för ytterligare vårdnadsbidrag, så som man alltid gör. Det innebär att invandrarkvinnor får betalt för att fortsätta vara hemmafruar. Det var inkonsekvensen i det som jag satte sökljuset på.

Jag kan fråga Arin Karapet en gång till. I sin replik till mig öppnade han upp för att införa vårdnadsbidraget 2022. Förstår han inte vilka förödande konsekvenser det får för integrationen om man låser in kvinnor i det systemet och dessutom stoppar deras barn från att ta del av barnomsorgen? Den frågan återstår för honom att svara på.

Fru talman! Det är inte sant att vi har ökat asylmottagningen - snarare tvärtom. Sverige har nu det lägsta asylmottagandet på 20 år, inte bara som antal utan också som andel. När Moderaterna styrde Sverige tog Sverige som sagt emot 12 procent av alla asylsökande som kom till EU. I dag tar vi emot 3 procent. Sedan 2015 har det minskat med 90 procent i reella tal.

Nej, vår ingång är att Sverige tog emot väldigt många under en följd av år. Jag är stolt över att vi har kunnat ge skydd åt så pass många. Men vi kan inte fortsätta ta emot fler än vår andel av dem som kommer till EU. Vi ligger ungefär där nu. Men påstå inte att asylinvandringen har ökat under vår tid. Det är faktiskt precis tvärtom.

Anf. 204 Arin Karapet (M)

Fru talman! Socialdemokraterna gick till val på att det inte skulle bli några mer undantag i migrationspolitiken. Efter valet har man gjort eftergift efter eftergift till Miljöpartiet. För bara någon vecka sedan försökte man driva igenom en förordningsändring. Man ville ha undantag för alla vuxna ensamkommande som saknar skyddsskäl och som redan har fått sin sak prövad. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått lika många möjligheter och chanser som den gruppen. Det är tack vare att politiken håller på och lappar och lagar med era undantag, Morgan Johansson. Det är inte de individerna det är fel på utan politiken.

Nu ville man göra en ny uppluckring på humanitär skyddsgrund och menade att det skulle leda till minskad invandring, när allting tyder på att invandringen kommer att öka. Morgan Johansson är alltså inkonsekvent som minister när det gäller vad han gör efter valet jämfört med vad han sa före valet.

Anf. 205 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! När jag tog över denna portfölj för sex år sedan tog Sverige emot ungefär 12 procent av alla asylansökningar, efter att Moderaterna drivit fram en lagstiftning som var Europas mest generösa och därmed ledde Sverige in i krisen. Jag tog ansvar för krisen och var med om att driva igenom beslut som gjorde att vi kunde hantera den. Sedan vi tillträdde har antalet asylansökningar som sagt minskat med över 90 procent.

Den bild som Arin Karapet försöker ge - att vi på något sätt har ökat asylmottagandet - är alltså fullständigt felaktig. Det har vi inte. Det är snarare tvärtom; vi har nu det lägsta på 20 år.

Moderaterna är oerhört fixerade vid de ensamkommande. I debatten används olika siffror när det gäller hur många de är: 13 000, 9 000 eller 7 000. De är i denna grupp 5 800 som just nu omfattas av gymnasielagen. Jag tyckte och tycker fortfarande att det fanns och finns skäl att nu, när coronasituationen är som den är, göra lättnader också i det regelverket. Men detta välter inte på något sätt svensk migrationspolitik.

Anf. 206 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag tänkte när vi har ministern i kammaren passa på att ta upp rapporten i Sveriges Radios Ekot om den ukrainska jobbagenturen som utnyttjar det svenska asylsystemet. För er som inte känner till det säljer företaget alltså jobbresor till Sverige och hjälper sedan den som betalar för detta att söka asyl i Sverige med falska asylberättelser och så vidare. Det är inte asyl som är själva poängen utan att få ett arbete.

Den möjlighet som man utnyttjar kallas för spårbytet, och vi i Kristdemokraterna driver att den möjligheten ska tas bort. Där var vi tidigare överens med Socialdemokraterna, men nu har de bytt fot och har tillsatt en utredning som ska se över om möjligheten till spårbyte kan breddas och underlättas.

Min fråga till ministern handlar egentligen om arbetskraftsinvandringen, för jag tycker att detta hör ihop. Jag förstår inte riktigt linjen inom socialdemokratin. På Socialdemokraternas hemsida står det nämligen att "arbetskraftsinvandring bara ska tillåtas när det inte går att hitta rätt personer i Sverige". Ännu ett citat: "Jobb som kräver kort eller ingen utbildning ska i första hand gå till arbetslösa personer som redan bor i Sverige".

Jag tänker att det finns möjligheter för socialdemokrater och kristdemokrater att mötas här. Men min fråga blir hur detta går ihop med spårbytet. Det är någonstans där det blir lite svårt att följa tankegången. Jag hade förstått om Socialdemokraterna hållit kvar vid sin tidigare åsikt att spårbyte inte var något man ville ha kvar. Men nu när man vill ha det kvar och dessutom underlätta det öppnar man möjligheten att där vi har egen arbetskraft få in människor som tar arbetstillfällen i Sverige. Detta är en konkret fråga till Morgan Johansson.

Anf. 207 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag får börja med att reda ut detta. Den ukrainska jobbagenturen utnyttjar inte själva spårbytet. Det var inte så de jobbade, utan de jobbade med möjligheten för dem som söker asyl att jobba under tiden asylprövningen sker - det som kallas för AT-UND, det vill säga arbetstillstånd under den tiden.

Det här kommer man inte åt genom att röra spårbytet, för det har inte med detta att göra. Man kommer åt det genom att ha en lagstiftning som gör att man snabbare kan behandla ansökningar från länder med väldigt låg beviljandegrad - de som finns på en så kallad säkra länder-lista. Regeringen kommer i morgon att besluta om att lägga fram en proposition för riksdagen om att införa en sådan lista.

Om Ukraina sätts upp på säkra länder-listan innebär det att asylansökningar från Ukraina hanteras i ett snabbspår. I stället för att kunna vara här i tre fyra månader och jobba med AT-UND kommer dessa personer i stället att gå i snabbspåret, och det kommer i de flesta fall att innebära att de får sin asylansökan behandlad inom några veckor och därmed får lämna landet. De kommer därmed aldrig att kunna arbeta på det sätt som skett, och då slår vi undan benen för den typ av affärsidé som det ukrainska bolaget har. Säkra länder-listan och den lagstiftning som är tänkt att träda i kraft den 1 maj omhändertar alltså detta problem.

När det sedan gäller spårbytet kan jag ställa frågan till Hans Eklind: Om ni nu är så mycket emot spårbyte, varför införde ni det då? Så var det ju; det var Kristdemokraterna och alliansregeringen som gjorde det.

Det bygger på att man efter att ha jobbat en tid ska ha möjlighet att i stället bli arbetskraftsinvandrare. Detta kräver att man har jobbat heltid i fyra månader. Möjligheten utnyttjas av en väldigt liten andel. Jag tror att det var tusen ansökningar under förra perioden. Det är inte där det stora fusket finns, utan det finns i den andra delen av arbetskraftsinvandringen - de som kommer hit direkt från sina hemländer.

Anf. 208 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag konstaterar att Migrationsverket anser att spårbytesmöjligheten missbrukas alltmer. Det är noterbart att åtminstone Migrationsverket tycker att detta utgör ett problem.

Det är helt riktigt, och det försökte jag också påpeka, att de som kommer hit från Ukraina inte är ute efter att söka asyl. Man söker asyl, och under handläggningstiden ser man till att ha ett jobb. Sedan kan man söka arbetstillstånd i stället.

Jag är helt överens med Morgan Johansson om att vi behöver en säkra länder-lista. Det låter jättebra att den kommer nu.

På Socialdemokraternas hemsida skriver ni ändå så här: "Asylsystemet ska inte vara en genväg till arbetstillstånd." Jag får inte socialdemokratins ord om att vi nu måste se över regelverket för arbetskraftsinvandring att hänga ihop med att man samtidigt har en utredning om att underlätta spårbyte. Detta om något är inkonsekvent.

Anf. 209 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Detta är ett klassiskt exempel på att inte se skogen för alla träd. Man rycker ut en del, spårbytet, som egentligen inte är huvudproblemet, och försöker göra det till huvudproblemet och blåsa upp dess proportioner. Det handlar som sagt om en mycket liten andel av det totala antal ansökningar om arbetstillstånd som vi hanterar, och det är inte detta som är det huvudsakliga problemet.

Det huvudsakliga problemet är att vi generellt sett har ett system med arbetskraftsinvandring också för yrken där vi inte har någon brist. Även detta skapade Kristdemokraterna en gång för tio år sedan. Ni var ju med om att driva fram ett sådant system.

Jag skulle vilja ha en ordning - jag hoppas att vi kommer så långt som möjligt - där vi dels städar upp i själva systemet, dels inför begränsningar på ett sådant sätt att vi har arbetskraftsinvandring för de yrken där vi har en brist. Vi får se hur långt vi kommer här i riksdagen med de samarbeten vi har, men jag tror att vi kommer att behöva ta ett rejält grepp om arbetskraftsinvandringen framöver för att se till att stävja denna typ av fusk.

Anf. 210 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Är det något man kan vara säker på är det att migrationsminister Johansson är nöjd med hur läget är och med regeringens politik, förstås. Han var nöjd före krisen 2015, han var nöjd under krisen och han är nöjd nu. Vad som än händer är han nöjd. Antingen har regeringen nämligen haft rätt hela tiden, eller också har de rätt när de har ändrat sig. Eller så har de rätt nu, och det är det som räknas.

Ministerns återkommande svar rörande allt som har gällt migrationspolitiken det senaste halvåret är att vi har de lägsta nivåerna under hela 2000-talet, vilket förstås är bra. Jag tog också upp det i mitt anförande, och jag såg att ministern nickade instämmande. Att detta enbart beror på coronapandemin talar han däremot gärna tyst om.

Regeringens nya förslag, som han släppte sent en fredagskväll, går minst sagt i en annan riktning: en Tinderlag för att underlätta anhöriginvandring med nya relationer, mer skattefinansierad anhöriginvandring för kvotflyktingar och även en ny, generös skyddsgrund, som har nämnts flera gånger tidigare, för att ge uppehållstillstånd till alla som har klamrat sig fast i Sverige tillräckligt länge.

Det jag undrar över är hur ministern samtidigt kan nicka instämmande till att det är bra med minskad invandring och vara nöjd med förslag som tveklöst kommer att öka invandringen. Är ministern nöjd med de 12 500 asylsökande som vi verkar landa på i år, eller kommer ministern att vara nöjd när vi är uppe i 25 000 asylsökande igen?

Anf. 211 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag nickade instämmande när Jonas Andersson sa att vi nu har det lägsta antalet asylsökande på 20 år, för det är ju en sanning. Men det låter inte alltid så på SD, utan ni försöker snarare påstå att det fortfarande råder massinvandring, folkutbyte och allt vad det är ni håller på med i sociala medier, på Twitter och så vidare. Det är den typen av retorik ni brukar köra med.

Nu säger Jonas Andersson att vi har de lägsta nivåerna på 20 år, och det är korrekt. Men han har fel när han påstår att detta bara beror på corona. Sanningen är att vi redan förra året, före corona, låg på väldigt låga nivåer, liksom året dessförinnan. Han kan gärna stå och vifta på huvudet, men så är det faktiskt, Jonas Andersson.

Från de 160 000 som kom 2015 minskade det kraftigt redan 2016, och det fortsatte sedan 2017, 2018 och 2019 att ligga på stabilt väldigt låga nivåer. Så var det faktiskt. Detta var bland annat en effekt av de åtgärder som vi vidtog.

Jonas Andersson har också fel när han säger att de nya förslagen när det gäller familjeåterföreningen handlar om att även nya relationer ska räknas in. Nej, det här handlar om etablerade relationer i hemlandet. Men vi har ett utrymme för detta om man av olika skäl inte har kunnat leva tillsammans i hemlandet, till exempel om det har varit en homosexuell relation och man kommer från ett land där det till och med kan vara förenat med dödsstraff att över huvud taget leva tillsammans. Om det finns en etablerad relation i hemlandet i en sådan situation ska man få rätt till familjeåterförening. Det är detta förslaget handlar om. Det handlar inte om några nya relationer, utan om etablerade relationer.

Sedan är frågan om jag är nöjd. Nej, det finns alltid saker man måste göra. Men jag kan konstatera att inget har blivit verklighet av det som SD stod och sa 2015 och 2016 om att allt skulle haverera och att statsfinanserna skulle gå i kras. Detta är jag ganska glad för.

Anf. 212 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Nivåerna har legat på mellan 20 000 och 25 000 de senaste åren. Jag antar att det är det som migrationsministern är nöjd med. Men jag förstår också att det är svårt för honom att svara, eftersom det väl trots allt är Miljöpartiet som har sista ordet.

Fru talman! Snart är det jul. Som vanligt får Morgan Johansson mig att tänka på Kalle Ankas julafton, den här gången närmare bestämt på Djungelboken. Jag kan se framför mig hur migrationsministern lattjar runt med lagstiftningen ungefär som Baloo lattjar runt med Mowgli. Helt plötsligt ligger utlänningslagen där utslagen i en liten hög. Jag får då spela Bagheeras roll som den förnumstige som säger: Säg mig, nu när du har gjort en massa nya kryphål och undantag, hur tror du då att det kommer att bli när pandemin är över? Tyvärr kommer Morgan Johanssons svar på de här frågorna knappast att bli en lugnande present till svenska folket.

Med det tillönskar jag ministern en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 213 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Om jag är Baloo är väl Jonas Andersson i så fall hackspetten i Kalle Ankas julafton. Så är det ibland i de här replikskiftena - man får höra samma sak om och om igen.

I sak vill jag bara säga att jag är glad och stolt över två saker i migrationspolitiken. Det ena är att vi har kunnat ta hand om så pass många som vi har gjort. Vi har räddat tiotusentals människor från ett fruktansvärt öde: att vara kvar i krig och förtryck. Det andra är att mycket av det som olyckskorparna sa för fem år sedan inte har slagit in, oavsett om det gällt arbetslöshet, socialbidragstagande eller statsfinanser. Det är jag också ganska glad och tacksam för.

Jag önskar naturligtvis också Jonas Andersson en riktigt god jul och ett gott nytt år. Vi kommer säkert att ses i debatter under det nya året.

Anf. 214 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Nu har vi hört både Miljöpartiet och Centerpartiet berätta om hur de ser på den nya humanitära skyddsgrunden. Häromdagen satt jag och lyssnade jättenoga till Morgan Johanssons framträdande i Agenda och försökte förstå om det var Centerpartiets, Miljöpartiets eller någon annans tolkning av den nya humanitära skyddsgrunden som gällde. Jag tyckte att det var mycket svårt att utläsa svaret på den frågan. Därför skulle jag nu vilja ställa två väldigt raka frågor.

Kommer de som har tillstånd enligt den nya gymnasielagen att kunna rymmas i en sådan ny humanitär skyddsgrund, som statsrådet ser det?

Kommer de som har haft tillstånd enligt den nya gymnasielagen men vars tillstånd har upphört att kunna omfattas av den nya humanitära skyddsgrunden? Jag avser till exempel dem vars tillstånd gick ut förra veckan och som inte har haft möjlighet att hitta arbete på grund av pandemin.

Anf. 215 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Den humanitära skyddsgrunden är till för att undvika orimliga situationer när vi nu går över från permanenta uppehållstillstånd som bas till tillfälliga uppehållstillstånd. Det måste finnas en säkerhetsventil för att man ska kunna hantera vissa särskilt ömmande situationer.

Ta till exempel följande situation: En 40-åring har varit här åtta till tio år, jobbar, betalar skatt, har familj, kan svenska och är integrerad i Sverige, men har gått runt på tillfälliga uppehållstillstånd. Plötsligt blir det fred i hemlandet, och denna person ska prövas mot skyddsbehovet. Då är frågan: Om skyddsbehovet har upphört, ska han eller hon då utvisas? Nej, det tycker jag inte är rimligt, för då har personen en sådan anknytning till Sverige att det i det läget måste finnas en möjlighet att få uppehållstillstånd, men inte permanent uppehållstillstånd, för det är inte det som det handlar om, utan en förlängning av det tillfälliga uppehållstillståndet. Sedan kommer man naturligtvis att kunna jobba sig in och få ett permanent uppehållstillstånd om man uppfyller de krav som finns. Det är ett exempel på en sådan situation.

Detta innefattar inte dem som har lagakraftvunna avslag. Har man det i botten, vilket för övrigt många av de ensamkommande har, omfattas man inte av den humanitära skyddsgrunden. Dessutom handlar det inte bara om tiden man har varit i Sverige, utan man måste också kunna visa någonting annat som ger en de särskilt ömmande omständigheter som man i så fall ska kunna hänvisa till.

Innebär detta att inga ensamkommande kommer att omfattas? Nej, det kan man inte heller säga, eftersom detta prövas individuellt från fall till fall. Detta är ingen amnesti, som en del påstår, utan ett sätt att kunna undvika orimliga situationer som man måste ha en säkerhetsventil för.

Anf. 216 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det var ett tydligare svar än vad jag lyckades utröna i Agenda häromdagen.

Jag skulle verkligen gärna se en riktigt bra humanitär skyddsgrund. Jag skulle också tycka att det vore väldigt bra om vi i en sådan även kunde innefatta till exempel statslösa som har levt här i årtionden utan att kunna utvisas men också utan att kunna arbeta eller någonting annat. Där behövs verkligen en ventil, och det hoppas jag att regeringen arbetar särskilt med när det gäller frågan om praktiska verkställighetshinder.

Men det jag hör statsrådet säga här stämmer inte överens med det jag hör från Miljöpartiet. Precis som statsrådet säger har en hel del av de unga som berörs av den nya gymnasielagen utvisningsbeslut i botten. Det behöver vi ju ändra på om vi vill att det ska vara så som Miljöpartiet säger. Detsamma gäller Centerpartiet.

Anf. 217 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Sådant är förslaget. Har man ett lagakraftvunnet avslag i botten kan man inte prövas i förhållande till den nya humanitära skyddsgrunden, vilket är ganska naturligt. Det handlar ju om att se till de situationer där man till exempel har gått på tillfälliga uppehållstillstånd under väldigt lång tid och fått den här anknytningen.

Sedan hoppas jag naturligtvis att många av de ensamkommande har möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden, trots att vi inte kommer att få igenom åtminstone den första delen av våra förslag om att lindra villkoren. Mot bakgrund av coronasituationen tycker jag att det finns argument för att lätta på kraven och ge dem längre tid på sig och något lindrigare villkor gällande arbete. Nu ser jag att det finns ett motstånd i riksdagen mot detta. Det beklagar jag. Jag hade gärna sett en sådan förändring.

Anf. 218 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag lyssnade på statsrådet när han gjorde sin beskrivning av det svenska regelverket gällande arbetskraftsinvandring. Där finns mycket riktigt en hel del problem. Det är alldeles korrekt. I huvudsak återfinns dessa problem bland dem som arbetskraftsinvandrar till Sverige för väldigt låga inkomster. Där finns det problem med bland annat exploatering, fusk och missbruk - samt givetvis undanträngningseffekter, eftersom det finns många arbetslösa utan utbildning i Sverige nu.

Detta måste vi givetvis ta tag i. Det finns en utredning som rullar nu. Vi har från Liberalernas sida sagt: Ska man arbetskraftsinvandra till Sverige bör den lägsta inkomst man kan få motsvara svenska kollektivavtal för heltidstjänst. Då skulle de lägsta inkomsterna drivas upp med åtminstone 6 000-7 000. Det finns också en del andra lösningar som det har pekats på.

Men sedan, fru talman, tar statsrådet i så att det bara dånar om det och säger att hela den reform som genomfördes för drygt tio år sedan är ett "totalt misslyckande".

Det är det jag reagerar på, fru talman. Det är en svartmålning som enbart tar fasta på de problem som finns. Det finns också ett antal väldigt stora fördelar med arbetskraftsinvandring.

Vi har viktiga företag i Sverige som får sin kompetensförsörjning tryggad genom högpresterande, högutbildad och ofta också högavlönad arbetskraft. Jag kan inte riktigt förstå varför man ska försvåra också för dem.

Det är en jätteviktig kompetensförsörjning som den svenska ekonomin mår väldigt bra av och som har genererat väldigt många jobb. Svartmålningen av arbetskraftsinvandringen där man slår så oerhört brett som statsrådet gör är inte riktigt rättvisande.

Anf. 219 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag kan förstå att Fredrik Malm inte tycker så. Men det är vad vi ser nu, inte minst mot bakgrund av alla de arbetsplatsinspektioner som vi nu genomför. Vi har gett myndighetsuppdrag att förstärka det.

Det handlar om att gå in på byggen, restauranger och ställen där vi vet att det förekommer fusk och fiffel bara för att se hur det verkligen ser ut. Människor sover två meter från den spis som de jobbar vid på dagarna. Så kan det se ut. Människor bor i källare och jobbar för 30 kronor i timmen. Det är inte bara som jag säger. Det är verkligheten att det fungerar på det sättet.

Jag tror ibland att en del borgerliga politiker missar den klassaspekt som finns. Det är uppenbart så att om du kommer hit till Sverige som civilingenjör, ekonom eller it-specialist till ett företag där du verkligen behövs och i grunden har en hög lön är det klart att du blir väl omhändertagen där och oftast inte blir exploaterad och utnyttjad.

Men om du kommer hit som diskare, städare, fönsterputsare eller som de som sitter och målar naglar i butikerna är det klart att du löper en oerhörd risk att bli utnyttjad av oseriösa arbetsgivare.

Jag tror nog att vi kommer att kunna hitta vägar framåt. Jag tycker att diskussionen om heltid och deltid är väldigt intressant. Då skjuter man upp lönetröskeln. Vi får se vad utredaren kommer fram till.

Jag skulle egentligen vilja gå tillbaka till den ordning där vi har en arbetsmarknadsprövning och att det är bristyrken som vi har arbetskraftsinvandring för och inte några andra yrken. Det är det rimliga att göra.

Jag vet också att det är en diskussion som förs mellan de samarbetande partierna. Vi får se hur långt vi kan komma i den delen helt enkelt. Jag är fast besluten att nu försöka städa upp i det här systemet, för så här kan det inte fortsätta.

Anf. 220 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Nu upprepar statsrådet precis den svartmålningen. Jag vet inte om människor sover på smutsiga madrasser bredvid ugnen på Swedbank, Sandvik, Volvo, Ericsson, Handelsbanken och så vidare.

Vi har en omfattande arbetskraftsinvandring till Sverige av experter och högkompetent arbetskraft. Det är en oerhört viktig kompetensförsörjning.

Fru talman! Jag är egentligen inte här för att polemisera med statsrådet om de problem som de facto finns. Dem ser jag också. De finns i huvudsak inom de kategorier som Morgan Johansson här rabblar upp inom hotell och restaurang, eller vad det nu kan vara, som diskare och så vidare.

Det finns annan problematik i anslutning till detta och så vidare. Det är någonting som vi verkligen måsta ta tag i. Men man måste också se den andra sidan.

Det handlar om kompetensutvisningar av personer som inte har gjort några fel och seriösa arbetsgivare som inte hittar kompetensen i Sverige till exempel.

Anf. 221 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Nej, jag har inga ambitioner att försvåra för arbetskraftsinvandringen för de yrken där vi behöver arbetskraftsinvandring, tvärtom. Jag ser också att det finns ett problem med kompetensutvisningar. Utredningen har också i uppdrag att se över den delen.

Det är möjligt att man inte sover på smutsiga madrasser på Swedbank. Men man gör det på restaurangerna runt Möllevången i Malmö eller på andra ställen där systemet har utnyttjats på ett helt fruktansvärt sätt många gånger.

Vi har ändå en gemensam problembild när det gäller vilken typ av fusk, fiffel och utnyttjande vi ska komma åt. Vi kommer säkert också att komma fram till gemensamma lösningar.

Jag hoppas på en fortsatt god diskussion mellan januaripartierna så att vi kan komma fram till de lösningarna och löser de problem som vi ska lösa.

Anf. 222 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka migrationsministern och regeringen för ett bra samarbete under året i migrationsfrågan i stort och framför allt i de punkter som berör januariavtalet.

Jag ska inte helt oväntat också tala om arbetskraftsinvandring. Jag vill inleda med att säga att jag har stor respekt för att Socialdemokraterna och bland annat Centerpartiet har rätt så stora skillnader i ingångsvärden i frågan om arbetskraftsinvandring. Jag vet att det var en stor eftergift för Socialdemokraterna inom ramen för januariavtalet.

Jag vill dock läsa upp vad som står i januariavtalet: Problemet med kompetensutvisningar måste lösas. Ett särskilt visum för högkvalificerade som vill söka jobb eller starta företag ska införas. Dagens regelverk för arbetskraftsinvandring ska värnas.

När jag hör migrationsministern både i debatten här i dag och i en rad uttalanden den senaste månaden blir jag ändå lite orolig kopplad till den sista meningen i januariavtalet.

När migrationsministern säger att arbetskraftsinvandringen ska reformeras i grunden är det faktiskt inte det vi kom överens om. Vi kom överens om direktiv som jag tycker är bra.

Centerpartiet är helt med på att fusk och organiserad brottslighet inte hör hemma i någon del av samhället och inte heller när det gäller arbetskraftsinvandring.

Direktiven är bredare än det vi kom överens om när vi slöt januariavtalet. Därför har jag och många andra med mig blivit oroliga över migrationsministerns uttalanden på senaste tiden.

Jag vill försäkra mig om och ställa frågan: Kan migrationsministern lova att dagens system för arbetskraftsinvandring ska värnas?

Anf. 223 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Ja, det kan Jonny Cato vara trygg med. Vad vi möjligen skiljer oss åt i är hur man värnar systemet för arbetskraftsinvandring.

Jag tror att vi båda två är överens om att det inte får fortsätta som det ser ut nu med exploateringen, fifflet och fusket. Det är inte bara det att människor utnyttjas. Det är också fusk med skattemedel.

Det gäller till exempel personliga assistenter. Myndigheterna som jobbar mot organiserad brottslighet lyfte förra året upp det som ett sätt där man helt enkelt mjölkar pengar ur välfärdssystemen.

Om det får fortsätta kan man inte säga att man värnar systemet. Vi värnar systemet genom att se till att det är långsiktigt hållbart och att det inte har de avarter som vi ser just nu.

Det är precis därför som vi tillsatte utredningen. Vi får se vad den landar någonstans. Hade jag fått bestämma själv hade jag gått hela vägen och sagt att vi ska återinföra arbetsmarknadsprövningen. Men jag måste hålla mig inom de ramar som finns här och se till att vi håller oss till de uppgörelser som är gjorda.

Kan vi inte gå hela vägen kan vi kanske hitta andra vägar i så fall för att lösa just det här problemet. Liberalerna är inne på frågan om heltid och deltid. Jag kan tycka att det är märkligt att man kan komma hit som arbetskraftsinvandrare för att jobba deltid som städare och sedan dessutom ta hit hela familjen utan något försörjningskrav. Det kan jag tycka är väldigt egendomligt. Det öppnar för fusk och fiffel. Det är bara en sådan fråga. Det finns många ytterligare.

Låt oss titta när betänkandena kommer från utredningen och gå igenom de förslagen tillsammans och se vilka som är effektiva och hur vi gör på bästa sätt för att komma åt de avarter som finns inom systemet. Jag tror säkert att vi kan hitta lösningar tillsammans.

Anf. 224 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag har också goda förhoppningar att vi tillsammans ska kunna hitta bra åtgärder för att komma åt fusk och organiserad brottslighet. Där finns det ingen skiljelinje.

Det är heller ingen hemlighet att Socialdemokraterna de senaste åren har fört en rätt så hård retorik, inte minst i valrörelser, mot arbetskraftsinvandringen som sådan. Som centerpartist och värnare av systemet för arbetskraftsinvandring är det klart att man blir orolig när Socialdemokraterna säger: Vi ska reformera det i grunden. I intervju efter intervju lyfter de fram rätt så långtgående förslag.

Vi och många andra värnar arbetskraftsinvandringen. Inte minst it-företagen, skogsnäringen, Svenskt Näringsliv och många andra blev oroliga, och därav min fråga.

Jag har också goda förhoppningar om att vi kan hitta rimliga förslag framöver. Fusk och brottslighet ska väck, men vi ska fortfarande ha en bredd och ett bra system för arbetskraftsinvandring framöver. Det är vi överens om inom ramen för januariavtalet.

Anf. 225 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det stämmer säkert, det som Jonny Cato säger, att vi har haft och har en ganska hård retorik när det gäller det här.

Men det beror ju på att vi ser dessa problem i vardagen. Och det gäller inte bara det som våra myndigheter ser när de gör arbetsplatsinspektioner utan också det som de fackliga organisationerna ser. Hotell och restaurang ser det, och Byggnads ser det överallt. De fackliga organisationerna som jobbar med detta ser det här varenda dag, helt enkelt. De ser hur systemet utnyttjas.

Jag tycker att det är stötande att vi har ett system som bjuder in till den här typen av utnyttjande. Det måste vi göra någonting åt.

Vi ska hitta lösningar, och det tror jag säkert att vi kommer att kunna göra. Vi håller ihop samarbetet, men jag vill bara säga att det här är en sådan fråga som det är oerhört viktigt att vi tar i tillsammans under mandatperioden. Det är också ett sätt att värna själva systemet och de behov som finns i andra delar i näringslivet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)