Ungdomspolitik

Anf. 92 John Weinerhall (M)

Ungdomspolitik

Fru talman! Nu debatterar vi frågor som rör ungdomspolitik, och jag vill särskilt lyfta två viktiga saker som vi moderater prioriterar. Det handlar dels om barn och unga som lever i socioekonomisk utsatthet, dels om barn och unga som riskerar att bli bortgifta mot sin vilja. För oss som samhälle är det viktigt att vi förebygger att barn och unga hamnar på glid eller för den delen tvingas till ett liv som de själva inte har valt.

Fru talman! Att tillgängliggöra kultur är för oss moderater en del av vårt partis övergripande arbete mot det växande utanförskapet. En stor del av vårt fokus ligger på alla barns och ungdomars rätt till kultur, och vi prioriterar särskilt barn och ungdomar från socioekonomiskt utsatta miljöer. Vi ser att kulturen har att arbeta med att nå barn och unga från grupper som i lägre grad tar del av olika kulturyttringar. Ofta är det i unga år som människors intresse för kultur och konstnärligt skapande bäst kan tillvaratas och stimuleras. Ett levande kulturliv breddar möjligheterna för livslångt lärande och livslånga bildningsresor.

Ungdomsstyrelsen, nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, gav 2009 ut rapporten Gift mot sin vilja. Den visade att cirka 70 000 unga människor i Sverige var oroliga för att inte själva få välja partner eller vem de skulle gifta sig med. Även Socialstyrelsens rapport Frihet och familj från 2007 visade att den vanligaste orsaken till att unga omhändertas och placeras i skyddat boende var hedersrelaterat våld och förtryck. Det handlade om att de själva inte fick välja partner samt att de var allvarligt hotade om de inte följde familjens krav.

Om man utgår från Socialstyrelsens och Ungdomsstyrelsens nu ganska gamla siffror och tittar på de nationellt viktade studierna och de lokala kvantitativa sådana som har gjorts i Malmö och Stockholm hamnar medeltalet på ungefär 10 procent av de unga från högstadiet och upp till 25 år. Det skulle innebära att 100 000 personer bara bland unga är utsatta för detta. Utöver det tillkommer också vuxna.

Enligt forskaren Astrid Schlytter kan det vara upp till 240 000 personer som lever med hedersrelaterade normer i Sverige. Den siffran gäller för 2017.

Fru talman! Det här är ganska hårresande uppgifter. Niondeklassare på 13 skolor runt om i Uppsala fick svara på en enkät rörande hedersrelaterat våld och förtryck. 46 procent av de flickor som hade uppgivit att de inte själva får välja framtida partner uppgav att de också utsätts för fysiskt våld och 61 procent att de utsätts för psykiskt våld i hemmet. Motsvarande siffror för pojkar var 36 respektive 44 procent.

Föreningen Tjejers rätt i samhället har i ett projekt som finansierats genom Allmänna arvsfonden tagit fram en rapport som heter Gömd & Glömd - Hedersrelaterat våld och förtryck mot vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Där har man sett att mer än var femte vuxen som har intellektuell funktionsnedsättning och som svarat på deras enkät angett att de själva inte väljer vem de ska gifta sig med. Enkätresultaten visar inte på några statistiskt signifikanta könsskillnader.

Var femte yrkesverksam LSS-handläggare och personal på daglig verksamhet har angett att de känner till eller misstänker att det finns brukare som utsatts för hedersvåld av en nära anhörig som samtidigt är brukarens personliga assistent eller gode man. Var femte yrkesverksam anger att de har kännedom eller misstanke om att brukare riskerar att bli bortgifta mot sin vilja.

Resultaten visar på ett mycket stort behov av en kunskapshöjning kring hedersvåld hos berörda myndigheter, LSS-verksamheter och enskilda aktörer som möter målgruppen.

Under alliansregeringen, den 1 juli 2014, trädde lagen mot äktenskapstvång i kraft. Den innebär att det utöver att det är straffbart att tvinga någon att gifta sig också är brottsligt att pressa någon att gifta sig mot sin vilja. Även försök och förberedelse till äktenskapstvång är kriminaliserat liksom att lura någon att resa utomlands i syfte att han eller hon ska giftas bort genom tvång eller utnyttjande.

Därutöver kan ett nytt brott, barnäktenskapsbrott, ge fängelse i högst fyra år. Genom detta brott blir det straffbart att förmå eller tillåta ett barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Dessutom har en ny särskild straffskärpningsgrund införts som innebär att om ett motiv för brottet har varit att bevara eller återupprätta heder ska det ses som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Även ett utreseförbud som ska skydda barn från att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller att könsstympas har införts. Ett utreseförbud ska kunna utgöra både hinder mot att utfärda pass och skäl för att återkalla pass. Det ska vara straffbart att föra ut ett barn ur Sverige i strid med ett utreseförbud. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli förra året.

Det konsulära stödet till personer som är nödställda utomlands i en hedersrelaterad eller patriarkal kontext, med ett särskilt fokus på barn- och tvångsäktenskap, har stärkts.

Allt detta är givetvis bra, men det räcker inte bara med repressiva åtgärder. Det krävs också förebyggande arbete.

I Brottsförebyggande rådets officiella statistik framgår att det under 2018 anmäldes 118 fall av äktenskapstvång och 13 fall av vilseledande till tvångsäktenskapsresa, varav ett åtal väcktes. Under 2019 anmäldes 71 fall av äktenskapstvång och 19 fall av vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Det är väldigt många som drabbas av det här.

Fru talman! Det finns en annan grupp förutom de som jag tidigare nämnt som också drabbas och som jag skulle vilja lyfta upp, och det är hbtq-personer. För dem finns det en särskilt stor risk att giftas bort mot sin vilja då detta ses som ett sätt att så att säga rätta till deras sexualitet.

Barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är också en särskilt sårbar grupp när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck och barn- och tvångsäktenskap. De står ofta i en särskilt tydlig beroendeställning till gärningsmannen eller gärningsmännen och kan ha andra referensramar. Enligt rapporten Gömd & Glömd - Hedersrelaterat våld och förtryck mot vuxna med intellektuell funktionsnedsättning från den tidigare nämnda föreningen Tjejers rätt i samhället bestämde 21 procent av deltagarna i daglig verksamhet för människor med funktionsnedsättning inte själva vem de skulle gifta sig med, och en lika stor del fick inte ha föräktenskapliga relationer.

Länsstyrelsen i Östergötland har med sitt kompetensteam mot hedersbrott på ett förtjänstfullt sätt arbetat fram en kampanj om den nya lagstiftningen mot tvångs- och barnäktenskap. Inför jullovet 2019 lanserade Utrikesdepartementet och Skolverket en gemensam annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen syntes i våra storstäder och i sociala medier och riktade sig främst till ungdomar som löper risk att mot sin vilja kvarhållas utomlands.

Nyligen har vi också kunnat se en annan myndighetsgemensam annonskampanj i kollektivtrafiken och på offentliga platser i just storstäderna men även i sociala medier. Det behövs mer. Vi behöver mer av kampanjerna och på fler platser. Det är inte bara i Stockholm, Göteborg och Malmö som människor riskerar att drabbas.

Fru talman! Därför anser vi att det som ett led i arbetet med att främja mänskliga rättigheter och som ett led i vår plan för ett starkare Sverige finns ett behov av utökad information, opinionsbildning och annat förebyggande arbete mot att unga blir bortgifta mot sin vilja. Det inkluderar informations- och stödåtgärder på flygplatser som vänder sig till unga som står i begrepp att föras utomlands med flyg.

I Sverige ska alla, oavsett kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller härkomst, själva få välja vem man gifter sig med. Av den anledningen vill jag avsluta med att yrka bifall till reservation 7, från Moderaterna.

Anf. 93 Cassandra Sundin (SD)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 11.

Det är en rättighet att själv få forma sitt liv och delta i samhällsutvecklingen. I regeringens ungdomspolitiska skrivelse redovisas hur arbetet med det ungdomspolitiska målet genomförts och vilka ambitionerna är fortsättningsvis.

Ungdomspolitiken rör många politiska områden och är ett viktigt perspektiv i många debatter och samtal. Några av de områden som rör ungdomsfrågor är bland andra utbildning, bostadsmarknad, arbetsmarknad, hälsa och inte minst kultur.

Ett av de särskilt prioriterade områdena i det ungdomspolitiska handlingsprogrammet var psykisk hälsa. Detta till trots har den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat stadigt de senaste åren. Sedan den 1 januari 2020 är barnkonventionen en del av svensk lag. I konventionens grundprinciper står det att finna att alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Hälsa och däribland psykisk hälsa är en grundpelare för att uppfylla den principen i konventionen.

Kultur och fritid för barn och unga är viktigt ur många aspekter. Idrott, fritid och kulturdeltagande stimulerar ett barns utveckling, både psykiskt och fysiskt. För att leva upp till de ungdomspolitiska målen ska ungdomar ha tillgång till meningsfulla och utvecklande fritidsaktiviteter. Fritiden är betydelsefull för alla åldrar, men unga har generellt mer fritid än övriga åldersgrupper och värderar också fritiden något högre.

Fritidsaktiviteter bidrar till personlig utveckling och informellt lärande. Det bidrar även till att unga kan känna delaktighet i det demokratiska samhället. Ungefär hälften av alla unga i åldern 16-25 år tycker att de har lagom mycket fritid. Bland unga i åldern 16-19 år uppger 28 procent att de har för lite fritid. Regeringen bör utreda hur fler ungdomar ska ha möjlighet till fritidsaktiviteter.

Satsningen Skapande skola syftar till att stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet och på så sätt främja alla barns och ungdomars rätt till kultur och eget skapande. Anslaget till Skapande skola har höjts. Dock saknas fortfarande förskolan som målgrupp. Sverigedemokraterna vill att även förskolan ska utgöra en målgrupp för Skapande skola.

En högkvalitativ utbildningspolitik är högsta prioritet för ett litet, exportberoende land som Sverige. Att erbjuda svenska elever en god utbildning genom hela utbildningskedjan är av yttersta vikt. Dessvärre ser vi att det finns ett flertal problem för att lyckas med de målsättningar som regeringen satt upp. Bland annat måste förutsättningarna för studier skärpas.

Rapporten visar att alltför många elever upplever att de är mobbade i skolan, och i flera undersökningar lyfts stöket i klassrummen fram som en starkt negativ faktor. Det är bra att regeringen vill ta fram ett förslag till en nationell plan för skolans arbete med trygghet och studiero, men samtidigt måste även lärarna få alla nödvändiga verktyg som krävs för att upprätthålla ordning och reda i klassrum och på skolgårdar.

Hur unga ser på sin fritid och vad de gör under sin fritid hör ihop med deras mående. Det är en större risk att ungdomar som upplever att de har för lite eller för mycket fritid är stressade jämfört med unga som tycker att de har lagom med fritid. Samma förhållande finns när det gäller andelen fritid och psykisk ohälsa.

Fru talman! Psykisk ohälsa har varit en omdebatterad fråga under lång tid, inte minst inom det nordiska samarbetet. Psykisk ohälsa hos unga är en av Nordens största folkhälsoutmaningar. Trots att frågan diskuterats flitigt i olika sammanhang de senaste åren finns det fortfarande en stigmatisering och en oro över omgivningens dömande om man drabbas. Det är fortfarande i vissa sammanhang ett tabubelagt ämne, vilket försvårar möjligheten att nå dem som lider av psykisk ohälsa då det kan finnas tankar om och känslor av skam.

Så länge det vilar ett stigma över området kommer problemen inte att kunna lösas fullt ut. Kunskap om olika typer av psykisk ohälsa och vad det innebär behöver belysas. Det ska inte bara vara en diskussion om att problemen finns och att de måste åtgärdas. Att drabbas av till exempel ångest, katastroftankar, suicidtankar, sömnproblematik, depression, ätstörningar eller psykos är något som måste tas på lika stort allvar och bemötas med samma respekt som att drabbas av fysiska besvär eller sjukdomstillstånd.

Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät visar att den högsta andelen som uppger allvarlig psykisk påfrestning finns bland de yngsta i undersökningen, alltså 16-29 år. Under 2019 gjorde yngre personer fyra gånger så många besök hos en läkare inom den specialiserade öppna psykiatrin, jämfört med äldre personer. Bland kvinnor och män i åldern 16-29 år uppgav 13 procent att de har svåra besvär av ängslan, oro och ångest. För unga kvinnor har andelen ökat påtagligt, från 8 procent 2008 till 18 procent 2020.

Utvecklingen är allvarlig och har så varit under en längre tid. En av de viktigaste frågorna att prioritera inom ungdomspolitiken är just psykisk hälsa, eftersom den påverkar hela livet för barn och unga. Det påverkar studieresultat, umgänge med vänner, meningsfulla fritidsaktiviteter och i förlängningen individens utveckling. Personligen har jag lidit av psykisk ohälsa sedan tonåren. Det har påverkat mycket i mitt liv och försvårat drömmar och mål. Storslagna drömmar om framtiden hör till ungdomsåren. När dessa tas ifrån en berövas man också en del av livet.

En meningsfull fritid och ett meningsfullt liv är en rättighet för barn och unga. Därför är det också samhällets skyldighet att komma till rätta med den enorma problematik som finns inom området.

Anf. 94 Per Lodenius (C)

Fru talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation 16.

Fru talman! I den ungdomspolitiska skrivelsen, som vi debatterar i kväll, lyfts en bredd av politikområden fram. Det är självklart att ungdomars möjligheter och plats i samhället påverkas av ett brett spektrum inom politiken. Inom det spektrumet har utbildningspolitiken sin givna roll.

Skola och utbildning är en viktig och dominerande del av många ungdomars liv. Skolan blir inte minst viktig för att skapa möjligheter vidare i livet. Då är det viktigt att alla ungdomar möts utifrån sina förutsättningar och ges möjlighet och stöd för att växa och utvecklas utifrån sina egna drömmar om framtiden.

Det handlar ofta om hälsa, arbete och inte minst fritid. Men det handlar också om att få ha en framtidstro, som är både realistisk och nåbar och som bygger på att man får vara med och forma samhället man lever i.

För Centerpartiet gäller detta alla ungdomar, oavsett var de bor, om de har någon funktionsnedsättning och vilken bakgrund och livssituation de har i övrigt. Vi kan också läsa i den här skrivelsen att en majoritet av unga i Sverige i dag har goda levnadsvillkor och även kan antas ha makt att forma sina liv. Men det finns skillnader, och dessa skillnader är viktiga att överbrygga.

Fru talman! Jag skulle kunna kommentera och diskutera varje rubrik och del i denna skrivelse, men jag känner att tiden gör att jag bör koncentrera mig på de reservationer jag har från behandlingen i kulturutskottet. Det är reservationer som bygger på förslag som Centerpartiet lagt fram i en kommittémotion från förra höstens allmänna motionstid. Förslagen lades alltså fram långt före den ungdomspolitiska skrivelsen. Men våra förslag är alltjämt lika aktuella nu som då.

Det är viktigt att alla får tillgång till ett brett kulturutbud i hela landet. Inte minst är det centralt att alla barn och unga får möta många olika kulturuttryck och kulturyttringar, så att de kan finna sina egna uttryck. Det skapar också en grogrund för bildning att kunna bära med sig vidare ut genom livet. Kultur, fru talman, är också bra för hälsan i stort och kan vara extra viktigt att få ta del av i dessa tider när gymnasieskolan har bedrivit distansundervisning under pandemin och de nära framtidsutsikterna kanske kan kännas mer osäkra än tidigare.

Det finns alltså flera skäl till att satsningen på Skapande skola på sikt bör breddas till att gälla även gymnasieskolan. Skapande skola stimulerar kreativitet och skapar möten med professionella kulturskapare. Det är möten som kan stärka och ge stimulans till att hitta nya uttryckssätt och ge fler vägar att välja på. I kulturen och det fria samhällslivet får vi möjlighet att förstå oss själva och andra bättre. Där kan vi också utvecklas genom möten med det oväntade, och vi kan kanske få andra perspektiv på vårt liv och vårt samhälle än vad vi hade tidigare.

Fru talman! Möjligheten att både ta del av kultur och själv skapa genom exempelvis digital teknik måste vi ta till vara. Vi har också en framgångsrik svensk bransch för till exempel dataspel och apputveckling, ett kreativt entreprenörskap som engagerar många. Vi vet inte i dag vilka nya kulturella yttringar som kommer att uppstå när tekniken och kreativiteten fortsätter att utvecklas - kanske lika snabbt som i dag.

Även inom så kallad traditionell kultur har föreställningar utvecklats för att platsa i det nya digitala visningsfönstret. Med coronapandemin har också fler blivit vana att delta digitalt vid olika typer av arrangemang. Det kan också komma att gynna den kultur som man kan ta del av digitalt helt och hållet. Därför krävs det nu ett öppet förhållningssätt från offentligt håll, så att även ungas aktiviteter på internet och i den digitala världen kan få det stöd de både behöver och har rätt till.

Det finns många fördelar med den digitala utvecklingen, men även - det måste vi också ha med oss - vissa negativa aspekter, som när sociala medier eller gejmingmiljöer för en del riskerar att vara en otrygg plats. Det gäller inte minst för tjejer, har vi fått se. Det finns regler kring hot och hat, men det finns också andra typer av kommentarer och ageranden som kan hindra ungas yttrandefrihet och göra stor skada för de unga människor som finns där ute på nätet.

Fru talman! Här behöver staten, genom berörda myndigheter, bidra till att främja en bred dialog i samhället om hur ett bättre samtalsklimat kan åstadkommas på nätet.

Anf. 95 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 17.

Ungdomspolitiken med dess nationella mål innefattar en stor mängd frågor som hanteras i riksdagens olika utskott. Genom en aktiv politik som verkar för ungas rätt till välfärd, självständighet, inflytande, makt och delaktighet i samhället kan de utmaningar som ungdomar ställs inför mötas.

För Vänsterpartiet är det viktigt att ungdomars situation analyseras i allt från arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik och sociala frågor till brottsförebyggande arbete, för att nämna något. Även om många ungas livssituation är bra lyfter skrivelsen fram aspekter som vi tycker är oroande. Ungas psykiska hälsa har försämrats, och ökningen av tjejers psykiska ohälsa är särskilt alarmerande. Ungdomars ekonomiska utsatthet är en annan oroande aspekt. Var fjärde ungdom har låg ekonomisk standard, och andelen är dubbelt så stor bland utrikes födda. Ungas utsatthet på bostadsmarknaden är även den mycket oroväckande.

I det här betänkandet har vi inte möjlighet att ta med alla förslag som behövs för att uppnå de nationella ungdomspolitiska målen. Det går att hitta många av våra förslag i tidigare motioner från den allmänna motionstiden och i andra följdmotioner såväl som i våra budgetförslag.

Fru talman! Vi hade önskat att regeringen, precis som 2013, hade lämnat en proposition på det ungdomspolitiska området, vilken kunde skapa bättre förutsättningar för riksdagen att bidra till exempelvis handlingsplanen med idéer och så vidare. En sådan här skrivelse, som behandlar allt, leder tyvärr till att ingen fråga får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag kommer därför mest att fokusera på den övergripande frågan om ungdomars förutsättningar att själva påverka sin situation genom organisering och politisk påverkan.

För Vänsterpartiet är det en central demokratifråga att våra civilsamhällesorganisationer har goda villkor att verka. Genom att engagera människor i allt från idrott och miljöfrågor till stödverksamheter för olika grupper bidrar ideella organisationer och föreningar till samhällsnyttan. Genom att erbjuda fritidssysselsättning och tillgång till kultur och natur ger man människor i hela landet möjligheter till ett rikare liv. Civilsamhällesorganisationerna bidrar också till att stärka demokratin, dels i sin roll som röstbärare, så att en mångfald av erfarenheter, idéer och uppfattningar synliggörs, dels som forum för demokratiträning i praktiken.

En viktig del av civilsamhället är ungdomsrörelsen, som består av många olika sorters föreningar. I den här skrivelsen konstaterar regeringen att intresset för politik är historiskt högt bland unga, men samtidigt vittnar både ungdomsrörelsen själv och regeringen i sin skrivelse om hur hat och hot mot unga organiserade har ökat och att det i slutändan påverkar ungas engagemang.

Tyvärr är regeringens insatser i frågan endast riktade mot förtroendevalda och inte till exempel andra medlemmar och volontärer. Vi ser också att vissa grupper är mer utsatta och kanske skulle behöva extra uppmärksamhet, såsom minoriteter, rasifierade och hbtqi-personer. Vänsterpartiet menar att det finns mycket som behöver göras, men ett första steg är att handlingsplanen som heter Till det fria ordets försvar kompletteras med en del om civilsamhället.

Ungdomsrörelsen har också länge pekat på att de upplever ett krympande utrymme att agera. Vi ser bland annat en minskad tillit från bidragsgivande myndigheter. Det sker till exempel genom att olika organisationer misstänkliggörs och stöd dras in med kort varsel, så att hela organisationer från en dag till en annan tappar sin finansiering. Stadgar som medlemmarna antagit i demokratiska processer och som godkänns i andra instanser när det gäller vuxenorganisationer underkänns när det kommer till ungdomars organisering. Det här har jag tidigare lyft fram för ministern.

Ungdomsrörelsen vittnar också om att bidragsförfarandet är krångligt och administrativt tungt. Detta är något som regeringen inte uppmärksammat i sin skrivelse. Vi menar att blanketter, rapporteringskrav och ekonomiska redovisningar behöver vara utformade utifrån det ideella föreningslivets förutsättningar. Jag tycker att våra myndigheter ska vara särskilt stöttande när det handlar om barns och ungas organisering. Det är oerhört viktigt att ungas initiativ och vilja till organisering ses som något positivt som ska stöttas. Inställningen från det offentliga måste på alla nivåer vara att man ska hjälpa till för att det ska bli rätt i stället för att leta efter fel.

Fru talman! Åldern för rösträtt sammanfaller enligt nuvarande ordning med myndighetsåldern. Det är vi alla medvetna om. Det innebär att alla som tillhör samma årskull inte alltid får rösta i samma val. De som fyller 18 år efter valdagen har inte rösträtt i valet utan måste vänta ytterligare fyra år till nästa ordinarie val. Det här är olyckligt, menar vi. Den politiska information som man som elev får i gymnasieskolan som ges under ett valår från lärare, Valmyndigheten och politiska organisationer är ovärderlig. Den väcker förstagångsväljarnas intresse och höjer kunskapen om hur val går till.

Därför har vi föreslagit att vallagen ska ändras så att rösträtten gäller från och med det år som man fyller 18 år. Vi ser att ytterligare ett steg för att vitalisera demokratin och ge fler möjlighet att vara aktiva i sitt lokalsamhälle är sänkt rösträttsålder i kommunalvalet. Vi föreslår att det ska genomföras en försöksverksamhet med rösträttsålder från 16 år i kommunalvalet. Huvudsyftet är förstås att tillvarata ungas intresse och engagemang för politik. Det ger även direktinflytande över samhällsutvecklingen, som är ett av de nationella målen för ungdomspolitiken.

Vänsterpartiet tycker att regeringens förslag i skrivelsen om att ge Statskontoret i uppgift att se över uppföljningssystemet för ungdomspolitiken är bra. Men vi skulle vilja se ett tillägg så att det framgår att ungdomsorganisationerna får en formell roll i uppföljningen när det handlar om ungdomspolitiken. Ett steg skulle kunna vara att det ungdomsråd som redan finns kunde få vara med och representera ungdomsrörelsen i uppföljningen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag tala om lite annat. Det finns en motion från oss som finns med i betänkandet men som inte direkt rör skrivelsen från regeringen. Det handlar om någonting som vi benämner som ett kulturlyft för skolan. Vi vill att alla barn ska garanteras tillgång till kultur.

Där ser vi att det behövs förbättringar i reformen Skapande skola, som flera talare här innan har tagit upp, så att fler elever nås. Vi skulle också vilja se en kulturgaranti så att alla barn under sin skolgång kan få se ett visst antal scenföreställningar varje läsår. Det finns i dag i vissa regioner. Vi tycker att det ska vara likvärdigt för alla barn i hela landet.

I dag kan en del barn gå hela sin skolgång utan att komma i kontakt med en scenföreställning eller ett museibesök. Det rimmar illa med det nationella målet om alla barns rätt till kultur. Samtidigt ser vi att det satsas väldigt mycket pengar i kulturbudgetar på alla nivåer till både de fria grupperna och de offentliga institutionerna.

Vi behöver bara gå till vårt grannland Norge för att se hur man skulle kunna använda de pengarna på ett bättre sätt och organisera det annorlunda. Där tar staten tillsammans med regionerna och kommunerna ett ansvar för att välja ut, förmedla och planlägga turnéer för de fria grupperna. Det gör det lättare för de enskilda lärarna och minskar också arbetsbördan för kulturarbetarna.

Det har lett till ett ökat resursutnyttjande då kulturaktörer som redan får offentliga bidrag kan genomföra flera föreställningar. De går från att bara kanske spela ett fåtal gånger i sin region till att kunna uppträda flera hundra gånger med samma föreställning genom en planerad turné.

Här finns det verkligen inspiration för hur vi med små medel och med öppenhet för en ny samverkansmodell kan ge alla barn kulturupplevelser. Det finns mycket mer att diskutera om detta. Men jag ser att min talartid rinner ut. Jag tackar för mig för i dag.

Anf. 96 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag ska koppla vidare från Vasiliki Tsouplakis sista fraser här om Norge. Det finns väldigt mycket i Norge som vi skulle kunna ta efter i Sverige. Det gäller inte minst kultur och hur man till exempel hanterat pandemin och arrangörer och andra när det gäller bidrag och sådana saker. Det har varit fantastiskt hur de har lyckats. Deras stora författare Bjørnstjerne Bjørnson sa en gång att norrmän är ett ungt folk som tror och svenskar ett gammalt folk som tvivlar. Det låter inte så bra. Vi har lite att jobba på, tror jag.

Det ungdomspolitiska målet som slogs fast av alliansregeringen för sju år sedan ser vi som oerhört viktigt för politikens möjlighet att bidra till ungdomars delaktighet i samhället och för ungas goda villkor i livet. Målet innefattar att ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.

Vi ser från Kristdemokraternas sida positivt på att regeringen nu presenterat en ungdomspolitisk skrivelse med ett handlingsprogram för åren 2021-2024. Det är efterlängtat.

För att nå det ungdomspolitiska målet nämner regeringen några prioriterade områden. Vi instämmer i att den psykiska hälsan behöver öka, att social inkludering liksom etablering på arbetsmarknaden måste öka och att alla unga ska ha en meningsfull fritid och delaktighet i samhällsbygget. Vi tycker att mycket av det som skrivelsen tar upp är bra. Men vi kristdemokrater vill presentera vår syn på åtgärderna som gäller de prioriterade områdena.

Det är glädjande att såväl alkohol- som tobakskonsumtionen bland unga fortsätter att minska, som det beskrivs i skrivelsen. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att samhället vidtar åtgärder för att bibehålla den positiva trenden med minskad alkoholkonsumtion bland unga. Ett starkt alkoholpreventivt arbete ska vara ett prioriterat område i en kommande ANDTS-strategi. Samtidigt ökar cannabisbruket bland unga, och det är oroande.

Det är också oroande att andelen unga som upplever stress, ängslan, oro eller ångest med nedsatt psykiskt välbefinnande ökade 2006-2018. Vi instämmer därför i det som regeringen slår fast att ett prioriterat område för att främja utvecklingen mot det ungdomspolitiska målet är att den psykiska hälsan bland unga ska öka.

För att förbättra den psykiska hälsan vill vi kristdemokrater ha en sammanhållen barn- och ungdomshälsovård. Vi föreslår en förstärkt elevhälsa och elevhälsogaranti och anslog medel för det i vårt alternativ till statsbudget. Det måste också bli en bättre övergång från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin.

Jag vill tacka Cassandra Sundin för hennes ord om psykisk ohälsa nyss här i talarstolen. Det var ärligt, och det var berörande. Vi är alla sårbara. Det har inte minst visat sig under pandemin.

Fru talman! Vi kristdemokrater instämmer helhjärtat i det som regeringen skriver i skrivelsen att alla unga ska ha en meningsfull fritid. Med en dåres envishet lyfter jag därför fram fritidskortet. Det är Kristdemokraternas svar för att vända trenden. Vi har tagit fram fritidskortet till alla barn i årskurs 2-9, laddat med minst 500 kronor öronmärkta för deltagaravgifter i ledarledda aktiviteter i föreningslivet eller kulturskolan.

Det är väldigt konkret. Det är ett kort som laddas med pengar. Stödets storlek i kortet kommer att variera utifrån hushållets ekonomi. Vi avsätter hela 850 miljoner till detta i vår budget. Reformen innebär att nästan 1 miljon barn kommer att få stöd för en aktiv och meningsfull fritid.

Det är nog inte sista gången som jag har uppe frågan om fritidskortet. Jag är inspirerad av att oppositionen börjar närma sig mig när det gäller detta. Förut hade jag ett förslag på något som kallades fritidspengen. Det gick inte så bra gentemot regeringssidan. Det var riktat till dem som hade någon koppling till socialtjänsten.

Man talade om stigmatisering, att man älskade den generella välfärden, och att alla i så fall skulle få del av det. Nu är vi där att alla barn i årskurs 2-9 får ett kort laddat med 500 kronor. De som har en ekonomisk utsatthet eller en social utsatthet på det sättet att de är kopplade till socialtjänsten får ännu mer pengar, ända upp till 2 400 kronor.

Det var redan före pandemin en utmaning att få fler unga i rörelse. Vi vet att Riksidrottsförbundet har räknat ut att det under pandemin, 2020, var 6 miljoner färre tillfällen jämfört med tidigare. Det var 6 miljoner färre deltagartillfällen. Vi behöver växla upp för att unga ska få uppleva det som är sunt och roligt och den gemenskap och glädje som idrottslivet ger.

Till sist vill jag lyfta fram en idé som jag har fått. Nu ska jag vara ärlig. Jag ska väl alltid vara ärlig, men nu vill jag tala om att jag har fått idén av Anna Sibinska i Miljöpartiet. Jag tycker att den är så bra att jag vill nämna den här. Jag tänker förverkliga den på något vis, i alla fall i min närhet, i kommunen och så vidare.

Det handlar om generationsmöten, där unga möter äldre och vice versa. Äldre kan dela med sig av erfarenheter och berättelser. Om ni lyssnar noga hör ni att äldre har väldigt många berättelser som de kan dela med sig av. Och unga kan beskriva sin verklighet och dela med sig av kunskap, framtidstro och förhoppningar.

Någon kan säga: Nej men äldre vill inte umgås med ungdomar, och ungdomar vill inte lyssna på äldre. Men jag tror att det är precis tvärtom. Där olika generationsmöten har utvecklats har det blivit väldigt bra.

Jag vill verkligen uppmuntra oss att tänka på mötet mellan äldre och unga. Jag tror att det skulle kunna berika samhället och vara som en bro mellan generationer. Jag vet att man i bland annat Göteborg har haft sådana generationsmöten och till och med en generationskör. Det vill jag se mer av framöver.

Jag ställer mig bakom samtliga kristdemokratiska reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 14.

Jag vill naturligtvis också passa på att önska mina kollegor i kulturutskottet och vårt fantastiska kansli, kulturministern med tjänsteman, talmannen, tjänstemännen, presidiet och alla - ingen är glömd - en avkopplande och kreativ sommar.

Anf. 97 Azadeh Rojhan Gustafsson (S)

Fru talman! Finns det egentligen någon tid i livet som är mer avgörande för en människas liv än ungdomsåren? Ironiskt nog är just de åren också ett inferno av känslor, tankar, ängslan, förhoppningar och oro och ett sökande efter svar på existentiella frågor: Vem är jag? Vad är min roll i livet? Och vilka förväntningar kan jag ha på samhället?

På sätt och vis är denna tid i livet väldigt lik våra första år i livet. Vi kanske inte längre behöver någon som matar oss, nattar oss eller hjälper oss på med kläderna. Men vi behöver ett enormt stöd och en närvaro av vår omgivning för att inte gå vilse i myllret av tankar och känslor och för att fatta besluten som hjälper oss framåt. Vi behöver känna att vi står beredda med rätt verktyg inför vuxenlivets krav och förväntningar och vara fyllda med framtidstro.

Men vilka är de olika verktygen, och vilken är politikens roll för att se till att de verktygen finns på plats? Det är detta, ungdomspolitiken, som vi debatterar i dag, fru talman.

Ungdomspolitiken och det ungdomspolitiska målet handlar om att alla ungdomar mellan 13 och 25 år ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. I dag är runt 1,6 miljoner av Sveriges invånare ungdomar i åldern 13-25 år. Ungdomspolitikens uppgift är att skapa rätt förutsättningar för dessa ungdomar att träda in i vuxenlivet.

Regeringens ungdomspolitiska skrivelse, som vi i dag behandlar, innehåller en handlingsplan med över 100 insatser för unga, som ska bidra till att det ungdomspolitiska målet uppfylls. Här finns satsningar bland annat för att den psykiska hälsan bland unga ska öka, för att social inkludering och etablering på arbetsmarknaden ska öka, för att likvärdigheten i skolan ska förbättras och för att alla unga ska ha en meningsfull fritid och vara delaktiga i samhällsutvecklingen.

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta fram behovet av insatser för att bemöta den ökade psykiska ohälsan bland unga. MUCF:s senaste rapport, Ung idag 2021, visar att 82 procent av unga i åldern 16-24 bedömer sin hälsa som bra. Men andelen unga som upplever besvär av ängslan, oro eller ångest är hög, och den är högre bland tjejer än bland killar. Vissa ungdomar är särskilt utsatta.

Pandemin har bidragit ytterligare till att den psykiska ohälsan bland unga ökat, i synnerhet hos unga som haft distansutbildning. För att möta denna negativa trend har regeringen presenterat ett flertal satsningar för att stärka den psykiska hälsan, psykiatrin och suicidpreventionen. Regeringen har aviserat en fortsatt förstärkt satsning, i syfte att stärka den psykiska hälsan, med 1,2 miljarder kronor. Utöver detta har åtgärder för att korta köerna och förbättra tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin vidtagits.

Fru talman! Jag vill nu främst fokusera på det i denna skrivelse som berör kulturutskottets ansvarsområden, nämligen delen om ungas delaktighet i samhällsutvecklingen och tillgång till kultur och fritid.

Fru talman! Ungas tillgång till meningsfull fritid är av stor betydelse. Fritiden kanske främst ses som en tid för avkoppling och en tid då man kan ägna sig åt nöjen, men fritiden är också en tid då man har en chans att växa utanför skolan. För många unga är den tiden kanske mer avgörande för den personliga utvecklingen än skolan. Det är en tid då man kan fördjupa sig i sitt intresse och sin begåvning och på så sätt utvecklas.

Här har politiken ett stort ansvar, på nationell nivå och inte minst på kommunal nivå. Det handlar om att prioritera satsningar inom fritidsverksamheten, kulturen, idrotten och föreningsdeltagandet. Det är områden som sedan 2014 varit av stor prioritet för den rödgröna regeringen, som har gjort historiska satsningar på kulturutskottets olika utgiftsområden.

Fru talman! Ungas inflytande och delaktighet har varit en central del av ungdomspolitiken sedan den tillkom. Detsamma gäller ungas förutsättningar för organisering. Här är förutsättningarna för ungdomsorganisationerna, som möjliggör ungas engagemang och ger tillgång till inflytande, väldigt viktiga. Därför är det välkommet att regeringen presenterat att statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationer höjs med 50 miljoner kronor 2021 och 2022.

Att förstå och se värdet av det egna deltagandet i demokratin tidigt i livet är en förutsättning för att forma framtidens demokrater. I en levande och jämlik demokrati är det viktigt att alla invånare har de kunskaper, verktyg och förmågor som krävs för att aktivt kunna föra sin talan och delta i beslutsprocesser. Här spelar också elevkårerna i skolorna en väldigt viktig roll. För många unga är elevråden och elevkårerna ett första möte med beslutande församlingar. Och här formas många av framtidens ledare.

Fru talman! Jag blev glatt överraskad när jag läste att intresset för politik bland unga befinner sig på historiskt höga nivåer. Andelen unga som anger att de i allmänhet är intresserade av politik har ökat stadigt sedan mitten av 1980-talet, och det finns fler tendenser som pekar på att ungas inflytande har stärkts under senare år. Valdeltagandet bland unga har ökat i riksdags, kommun- och regionvalen. Däremot var det nedslående att läsa att det höga intresset för politik och samhällsutveckling inte i lika stor utsträckning omsätts i partipolitiskt engagemang. Här har politiken och vi politiker en hemläxa att göra. Den politiska arenan måste klara av att återspegla sammansättningen i samhället.

Fru talman! Det är få politikområden som är så breda som ungdomspolitiken. Den spänner över flera politikområden och sektorer och berör områden som utbildning, arbete, inflytande, hälsa, fritid och kultur. Det är direkt avgörande för de ungas samtid och framtid hur väl dessa områden funkar.

Den ungdomspolitiska skrivelsen är en samlad analys av ungas situation i Sverige i dag och ger en bild av hur de olika politikområdena funkar samt vilka prioriteringar och satsningar som behöver göras för att nå det ungdomspolitiska målet som togs fram 2014.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 98 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman! Just nu är det vi som står här. Det är vi som är medelålders som sitter i riksdagens kammare, kanske från 25-åringar upp till Barbro Westerholm, som fyllde 88 år i går.

Men det är ungdomarna som kommer att stå här sedan. Det är ungdomarna och barnen som är vår framtid. Det är också ungdomarna och barnen som har haft en annorlunda tid i sin uppväxt under pandemin.

Därför har det varit så viktigt i Sveriges strategi att se till hela folkhälsoperspektivet när vi har fattat våra beslut om hur vi ska agera i den kris som vi befinner oss i. Det har varit viktigt för oss att grundskolorna har varit öppna så att barnen har kunnat vara på plats i skolan för att inte tappa den kunskap som alla bör få med sig. Det har också varit viktigt för att se till att alla barn har en plats att gå till varje dag för att möta andra vuxna i en situation som kanske kan vara utsatt i hemmiljön.

Nu måste vi ändå göra stora uppföljningar av hur utfallet har blivit. Det är ändå så många som har fått befinna sig i en hemstudiemiljö. Gymnasieskolorna har i princip varit stängda, och man har fått distansundervisning. Fritidsaktiviteterna har inte kunnat fortgå som vanligt, utan man har varit ganska begränsad i sina möjligheter att leva livet fullt ut.

Det kommer därför att bli viktigt att titta på det vi kanske inte redan har sett och att följa upp hur barn och ungdomar har uppfattat situationen. Vi kommer att behöva hjälpa till och ge extra undervisning. Vi kommer att behöva hjälpa till att ta i fatt den tid som på sätt och vis har gått förlorad under pandemin.

Fru talman! Det är oerhört viktigt att vi tittar på alla bitarna i vår ungdomsstrategi för att se till att barn och ungdomar får rätten att komma ut i ett rikt kultur- och fritidsliv. Det är viktigt att ungdomarna som går ut gymnasium och högskola kommer att få tillgång till jobb.

Fru talman! Det är också viktigt att vi jobbar med den psykiska ohälsan. Vi har sett att den har ökat bland ungdomar. Cassandra Sundin berättade om sina upplevelser. Här är det viktigt att vi satsar mer på barn- och ungdomspsykiatrin och även på primärvårdens psykiatri. Det ska vara lätt att få hjälp när man behöver det.

Det är också viktigt att vi lyssnar på barn och ungdomar när vi tittar på den framtida krisstrategin. Det är ju trots allt så att den här pandemin nog inte blir den enda krisen som vi går igenom, tyvärr säkerligen inte heller den enda pandemin som vi kommer att uppleva.

Detta för mig osökt in på en stor oro som finns hos många barn och ungdomar i dag, och det är klimathotet. Det är viktigt att vi ser till helheten och visar våra ungdomar och våra barn att vi satsar på att begränsa klimatförändringarna så att framtiden är ljus också för dem.

En viktig sak är barns och ungas organisering, att barn och unga slussas in i den demokratiska världen, tar del av folkbildningen, tar del av de politiska partierna och gör sig hörda på olika sätt. Men även där finns vissa hot. Det finns mycket hot och hat i sociala medier, och här måste vi i vuxenvärlden verkligen komma in och göra allt vi kan för att visa oss som förebilder och sätta stopp för att unga drabbas hårt när det gäller hot och hat. Man ska inte bli bortskrämd när man ger sig ut i debatten. Man ska bli taggad och vilja vara kvar där, för vi behöver alla barn och ungdomar, alla i vårt land, som deltagare i demokratin.

Fru talman! Jag tänker inte orda mer om den här skrivelsen utan är glad att talmannen kommer att säga att Amanda Lind, vår eminenta demokrati- och ungdomsminister, ska få gå upp här i talarstolen efter mig och prata mer om skrivelsen och vad regeringen har gjort så här långt under mandatperioden.

Jag tackar för ordet och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 99 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Unga i dag växer upp mitt i två av de största kriserna i modern tid - sedan tidigare klimatkrisen och de senaste åren också coronakrisen, som har påverkat vårt samhälle så mycket. Unga drabbas av olika skäl särskilt hårt av krisernas effekter, och jag förstår att många känner oro både för sin egen livssituation och för samhällsutvecklingen i stort.

Samtidigt finns det flera positiva trender att bygga vidare på. Dagens unga är en hälsosam, kunskapstörstande och politiskt engagerad generation, och det, mina vänner, ger hopp för framtiden.

Det är därmed i en väldigt speciell tid som regeringen nu återkommer med en skrivelse till riksdagen om utvecklingen i förhållande till det ungdomspolitiska målet: att alla unga ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen, detta i enlighet med vad som utlovades i den ungdomspolitiska propositionen 2014.

Av skrivelsen framgår att ungdomar i många fall har goda levnadsvillkor men att det återstår arbete för att nå det ungdomspolitiska målet. En stor andel av unga har makt att forma sina liv, men det finns grupper som har betydligt sämre levnadsvillkor än andra.

Ungdomar i områden med socioekonomiska utmaningar har generellt sett ofta sämre uppväxtvillkor och livschanser än andra ungdomar. Unga med funktionsnedsättning och hbtq-personer har sämre förutsättningar att uppnå makt att forma sina liv.

Regeringen presenterar i den här skrivelsen fyra nya prioriteringar. Dessa är att den psykiska hälsan bland unga ska öka, att social inkludering och etablering på arbetsmarknaden ska öka, att alla unga ska ha en meningsfull fritid samt att alla unga ska vara delaktiga i samhällsbygget.

Ungdomspolitiken spänner över många politikområden och är till sin natur tvärsektoriell. Det är därför positivt att vi i skrivelsen kan redovisa ett handlingsprogram med över 100 insatser för perioden 2021-2024 som visar på en bredd av beslutade och planerade åtgärder för ungdomsgruppen.

Det gläder mig också att höra det engagemang som finns här bland riksdagens ledamöter för olika delar av de ungdomspolitiska målen och de åtgärder som krävs för att vi ska nå dem. En del områden och frågor rör kulturutskottets ansvarsområden, men väldigt mycket rör också andra utskott och andra statsråds ansvarsområden. Det är därför jag är glad för det breda och djupgående samarbete som har gjort att vi kan lägga fram handlingsprogrammet till riksdagen.

Fru talman! Analysen i skrivelsen visar att självupplevd hälsa bland ungdomar är generellt sett bättre jämfört med andra åldersgrupper. Men, som sagt, det finns också skillnader inom ungdomsgruppen som är oroväckande. Särskilt stora skäl för oro finns för ungas psykiska hälsa, som har försämrats över tid. Andelen unga som känner stress, ängslan, oro eller ångest har ökat de senaste åren.

Fru talman! Regeringen har gjort flera insatser på området. Bara i år fördelas 2,2 miljarder kronor till arbetet med att främja psykisk hälsa och motverka psykisk ohälsa och suicid. Men det kommer att vara en utmaning för dagens unga, som vi, alla makthavare, behöver ta på största allvar.

Fru talman! Parallellt med utvecklingen på individnivå finns också en ökad oro för samhällsutvecklingen, inte minst för klimathotet, rasismen och situationen inom vården. Vi kan inte låta dagens unga bli en generation märkt och uppgiven av kriser. I längden riskerar det att bli ett hot mot vår demokrati. Unga ska känna att politiken har lösningar på samhällsproblemen och att de får och kan vara med och delta. Tillit och framtidstro kräver deltagande. Unga behöver känna att de är med och formar framtiden och att politiken har en plats för dem.

Utgångspunkten i samtalet om ungas engagemang tycks ibland vara att unga inte är så politiskt intresserade. Samtidigt vet vi om att om det är något som har hänt de senaste 20 åren är det att det politiska intresset har ökat bland unga. Det syns också till viss del i graden av organisering.

När jag träffar olika representanter för ungdomsrörelsen bär de ofta med sig en frustration över att samhällsengagemang ibland betraktas som något ovanligt bland unga i dag. Vi vet att vår ungdomsrörelse tvärtom är fylld av unga från alla delar av samhället som samlas här och nu för att göra sin egen och andras vardag bättre.

Därför är jag glad, fru talman, att regeringen har valt att prioritera ungas organisering och att vi tillsammans med våra samarbetspartier har höjt statsbidragen för barn- och ungdomsorganisationerna både förra året, i år och för kommande år. Det, fru talman, stärker ungas möjlighet att forma sin egen framtid, göra sin röst hörd och påverka här och nu.

Sedan finns flera tendenser som pekar på att ungas inflytande har stärkts under de senaste åren. Valdeltagandet bland unga har ökat i riksdags, kommun- och regionval. Men sedan finns skillnader mellan olika gruppers valdeltagande. Totalt sett minskade också valdeltagandet i Europaparlamentsvalen.

Allt fler unga bedömer att de har möjlighet att påverka politiska beslut, och intresset för politik befinner sig på historiskt höga nivåer. Samtidigt uppger unga som inte anser sig kunna påverka på lokal nivå att just bristande kunskaper är en viktig orsak. Utsatta grupper ser mindre möjlighet till att påverka och känner också att de lyssnas på i mindre utsträckning än andra unga. Det är naturligtvis inte acceptabelt.

Internet och sociala medier har skapat ökade möjligheter för unga att ta del av information och opinionsbildning. Samtidigt sprids också hot och hat i allt större omfattning. Trösklarna för deltagande har sänkts, men trösklarna har också sänkts för dem som på olika sätt vill begränsa det fria ordet och skrämma andra till tystnad.

Debattklimatet har blivit hårdare, och hot och hat mot unga opinionsbildare och ideellt aktiva har blivit ett reellt ökande hot mot ungas organisering och samhällsengagemang. Det är beklagligt att hatet och misstänkliggörandet ofta kommer från vuxna, ibland till och med från folkvalda politiker. På sikt riskerar det här att avskräcka från att ta ett uppdrag och vara med och bidra till det demokratiska samtalet. Det blir i förlängningen ett hot mot vår demokrati.

Häromveckan kunde jag berätta att vi har gett Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, ett uppdrag att kartlägga den kvantitativa omfattningen av hot och hat mot det civila samhällets organisationer. Där ser jag ungdomsrörelsen och ungdomsorganisationerna som särskilt viktiga att belysa. Det kommer att bli viktigt när vi får återrapporten att också fortsätta att utveckla arbetet med Handlingsplan: Till det fria ordets försvar och fortsätta att stötta civilsamhällets organisering, framför allt att göra ungas röster möjliga. Ingen ska skrämmas till tystnad.

Fru talman! Analysen i Ungdomspolitisk skrivelse visar att en stor del av de unga har makt att forma sina liv, men det finns grupper som har betydligt sämre levnadsvillkor än andra. Ungdomar i områden med socioekonomiska utmaningar har generellt sett sämre uppväxtvillkor och livschanser än andra ungdomar. Unga med funktionsnedsättning och unga hbtq-personer har sämre förutsättningar att uppnå makt att forma sina liv. Upplevelser och erfarenheter av rasism riskerar också att påverka ungdomars levnadsvillkor och makt att forma sina liv.

Fru talman! När vi startar samhället igen efter krisen måste vi ta hänsyn till skillnaderna. Krisen innebär förvisso möjligheter att göra saker på nya sätt och bygga ett starkare samhälle än innan, men den innebär samtidigt en risk att gamla mönster snarare förstärks. Det gäller i våra idrottshallar, i klassrummen, på arbetsmarknaden och i politiken. Det måste vi vara vaksamma på.

Jag hoppas att den ungdomspolitiska skrivelsen ska lägga en bra grund i arbetet att bygga samhället starkare efter krisen och att fortsätta att lägga fram förslag som stärker våra ungas röst och roll i samhället och deras framtidstro.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Ungdomspolitik

(Beslut skulle fattas den 22 juni.)

Vuxenutbildning