Anf. 56 Ludvig Aspling (SD)
Fru talman! Om man skulle försöka rangordna de politikområden som enligt logik och sunt förnuft borde ha legat i toppen av prioriteringslistan under de senaste två mandatperioderna borde just reglerna för arbetskraftsinvandring legat betydligt högre än de har gjort. Det är ganska sent i den här mandatperioden, och propositionen har i varje fall jag väntat på.
För allmänheten som följer detta men som kanske inte själv genomför rekryteringar från andra länder eller inte jobbar inom brottsbeivrande myndigheter tror jag att de regler som vi diskuterar i dag kan te sig något invecklade och lite obskyra. För att illustrera det fullständiga moraliska haveri som dagens regelverk leder till tänkte jag börja med att förklara begreppet brukarimport och vad det egentligen betyder.
Det hela börjar med att en företagare i ordets absolut mest lösa bemärkelse ger sig in i branschen för personlig assistans. Eftersom det inte finns några begränsningar för import av arbetskraft från länder utanför EU/EES och inte ens till yrken som kräver liten eller ingen utbildning, som personliga assistenter, är det fritt fram att genomföra rekrytering från till exempel Irak. Jag nämner detta land eftersom det väldigt ofta figurerar i dessa ärenden.
När en person sedan kommer som arbetskraftsinvandrare finns det inget som begränsar dennes möjlighet att hämta hit anhöriga till Sverige. Det gör att personen i fråga i sin tur har möjlighet att hämta hit en anhörig som kanske också kommer från samma land och som av en händelse är i stort behov av assistans. När den personen sedan kommer till Sverige väljer han det anställande företaget som assistansgivare. Släktingen "skapar" därmed arbetstillfället för arbetskraftsinvandringen. Detta kan sedan repeteras ad infinitum. Vad det i själva verket handlar om är ett cyniskt utnyttjande av det svenska välfärdssystemet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta och förbätt-rade regler om arbets-kraftsinvandring och Arbetskraftsinvandring
Om detta hade varit hela historien vore det en sak. Cyniska utnyttjanden av de svenska välfärdssystemen är vardagsmat för Sverige i dag. Men det är värre än så. Det är nämligen inte ovanligt att den släkting som personen hämtar hit egentligen inte alls är någon släkting över huvud taget utan bara en funktionsnedsatt person som man har hittat någonstans i hemlandet. När denna person sedan kommer till Sverige lämnas han eller hon åt sitt öde i en lägenhet någonstans samtidigt som assistansbolaget fakturerar enorma summor för assistans som aldrig utförs.
Eufemismen brukarimport, som journalister och politiker väljer att kalla det, är egentligen något förskönande. Vad det egentligen i många fall handlar om är människohandel med funktionsnedsatta personer i vinstsyfte för att begå bedrägerier mot välfärdssystemet.
Av alla möjliga reformer på migrationsområdet borde prio ett vara att stoppa detta. Ett sätt vore att införa en generell myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning för att få uppehållstillstånd på grund av arbete. Det är vår modell. Vi är det enda parti här i kammaren som står bakom detta förslag just nu. Vi väntar på Socialdemokraterna. Moderaterna vill, som vi fick höra i det tidigare replikskiftet, helt förbjuda rekrytering av personliga assistenter från tredjeländer, och det är naturligtvis en annan väg man kan gå.
För att vara rättvis noterar jag att regeringssidan föreslår ett försörjningskrav för att man ska kunna hämta hit en anhörig när man kommer som arbetskraftsinvandrare. Ledamoten från Socialdemokraterna hänvisade till det i det tidigare replikskiftet när brukarimporten togs upp.
En sak som man dock ska notera i detta är att utskottsmajoriteten har ställt sig bakom att försörjningskravet ska motsvara de regler som gäller för vissa andra anhöriga, det vill säga att personen ska ha drygt 5 000 kronor kvar att leva på efter att ha betalat hyran, för att kunna hämta hit en ensamstående vuxen. Detta är en nivå som de flesta personliga assistenter torde komma över med tanke på att en personlig assistent i dag tjänar drygt 20 000 kronor i månaden. Även med försörjningskravet kommer alltså den här cirkusen att kunna fortsätta. Det är djupt beklagligt.
Utskottsmajoriteten noterar också på sidan 22 i motionsbetänkandet att man inte behöver gå fram med ytterligare förslag för att stoppa detta eftersom ytterligare åtgärder just nu bereds inom Regeringskansliet. Men varför har regeringen väntat till den sista halvan av det sista året i mandatperiod två med att göra någonting? Det är faktiskt helt obegripligt. Detta borde som sagt ha varit prio nummer ett.
Fru talman! Problemet är inte heller isolerat till brukarimport, utan det finns även andra konsekvenser här. Till exempel ser vi en utbredd korruption runt och handel med uppehållstillstånd. Vi ser lönedumpning, vilket effektivt stänger ute personer som redan finns här från arbetsmarknaden genom att helt enkelt undergräva lönenivåerna.
Vi ser också en försvagning av våra diplomatiska verktyg. Det är ju inte ovanligt att andra länder använder en attraktiv arbetsmarknad som ett verktyg eller en bricka i en förhandling. Sverige skulle till exempel kunna verkställa betydligt fler utvisningar genom att träffa avtal med vissa länder om att landet tilldelas en viss kvot arbetskraftsinvandrare som kan komma till Sverige i utbyte mot att landet samarbetar i utvisningsärenden. Så här jobbar flera andra länder, men det är ju inte möjligt när det inte finns några begränsningar över huvud taget för hur många rekryteringar från andra länder som kan göras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta och förbätt-rade regler om arbets-kraftsinvandring och Arbetskraftsinvandring
Som illustration av hur eftersatt det svenska systemet är räcker det egentligen med att titta på förslagspunkt 3 i propositionsbetänkandet, det vill säga punkten som gäller brottet organiserad människosmuggling. Det har alltså fram till nu inte varit olagligt, eller är i alla fall inte straffbart enligt straffbudet, att smuggla in personer med förfalskade anställningshandlingar i Sverige. Det låter helt koko, men det är sant. Någon någonstans har uppenbarligen varit naiv - igen. Förlåt att jag suckar, men man blir trött bara av att tänka på det.
Vad Sverige behöver, fru talman, är moderna regler för arbetskraftsinvandring. Förslagen i sak framgår av våra reservationer och de tillkännagivanden riksdagen kommer att skicka till regeringen. Jag vill här passa på att yrka bifall till reservation 2 i SfU19, det vill säga motionsbetänkandet, och till reservation 19 i propositionsbetänkandet.
Vad Sverige behöver är i korthet följande.
För det första behövs ett rejält höjt lönekrav för att säkra att den som kommer som arbetskraftsinvandrare faktiskt fyller en lucka på arbetsmarknaden, vilket vi alla är överens om är någonting positivt, och inte kommer för att lönekonkurrera om arbeten som kräver lite eller ingen utbildning.
För det andra måste det så kallade spårbytet bort. Spårbytet innebär att vem som helst kan ta sig till Sverige för att arbeta genom att lämna in en ogrundad asylansökan som grund, och den regeln missbrukas systematiskt. Det har blivit en uttalad del av människosmugglarnas affärsplan. I ett läge där asylutredningar dessutom kan bli ganska långa, komplicerade och framför allt kostsamma finns det ingen anledning att locka människor att lämna in den här typen av ansökningar.
För det tredje måste försörjningskravet för anhöriga till arbetskraftsinvandrare vara så högt att den som kommer hit faktiskt kan försörjas. Regeringen kan införa ett sådant genom förordning, det vill säga regeringsbeslut, och det ämnar man också göra. Men med tanke på att Socialdemokraterna verkar tro att man kan leva på 13 000 kronor i månaden brutto i Sverige i dag - inklusive hyra en lägenhet för de pengarna - hoppas jag inte på för mycket här.
För det fjärde måste den som vill ta hit en anhörig ha en bostad av tillräcklig storlek och kvalitet för att se till att man inte direkt hamnar i utanförskap och trångboddhet. Detta verkar regeringssidan ha glömt bort.
För det femte måste antalet arbetsplatsinspektioner bli större, och framför allt måste straffen för dem som bryter mot reglerna bli betydligt tuffare. Det gäller det tillkännagivande vi föreslår i betänkandet om skärpta straff för organisering av människosmuggling, men straffen måste skärpas även för dem som "bara" anställer personer som inte har tillstånd att befinna sig eller jobba i Sverige. Enligt rättspraxis leder inte ens 20 illegala under en och samma arbetsledare i dag till frihetsberövande straff. Det är något mjäkigt, skulle jag vilja säga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta och förbätt-rade regler om arbets-kraftsinvandring och Arbetskraftsinvandring
För det sjätte behövs en riktig, myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning så att det offentliga faktiskt kan utöva viss kontroll över vilka yrken som kan tillsättas genom arbetskraftsinvandring och vilka vakanser som bör gå att fylla med personer som redan finns här. Det är helt enkelt inte rimligt att vi hämtar hit snabbmatspersonal, kallskänkor eller bärplockare samtidigt som nästan 700 000 personer med utländsk bakgrund redan finns här och inte klarar sin egen försörjning. Det finns gott om personal till de här jobben i Sverige.
Vi måste inse att alla människor handlar efter ett ekonomiskt egenintresse. När man tillåter att lönerna pressas genom billig, importerad arbetskraft är det inte konstigt att många väljer bidragen i stället - så länge som det är möjligt. Men detta är inte till gagn för någon i det långa loppet.
Sist men inte minst skulle jag vilja säga något om Sveriges attraktionskraft för högkvalificerade arbetstagare. Jag tror att de flesta partier i denna kammare har varit inne på detta i dessa två betänkanden, och det är väl bra; det är såklart viktigt att vi kan locka hit högkvalificerad arbetskraft.
Jag kan utgå lite grann från personlig erfarenhet, för jag har väldigt många i min bekantskapskrets som har kommit som just arbetskraftsinvandrare inom relativt högkvalificerade yrken. Det finns ett par saker som alla tycker är bra med Sverige, och sedan finns det ett par saker som egentligen alla tycker är dåligt.
Det som folk tycker är bra, generellt, är bland annat den billiga och tillgängliga barnomsorgen. Det är jättebra. Vi har ett gott rykte i världen, och folk som vill bilda familj flyttar ibland till Sverige just för att det är så enkelt att kombinera arbetsliv och familjeliv. Det ska vi naturligtvis bevaka, bejaka och behålla.
Det som folk inte tycker är särskilt bra är naturligtvis bostadsbristen - det är egentligen det största problemet - och den skenande kriminaliteten. Det är någonting som skrämmer människor iväg från Sverige. Om man vill göra Sverige attraktivt för högkvalificerad arbetskraft, ett tåg vi absolut är med på, måste man nog alltså titta i ett lite bredare perspektiv än bara på de regler vi debatterar i det här betänkandet. Kanske är framför allt de händelser som utspelade sig i helgen ett ypperligt exempel på hur vi kan skrämma bort högkvalificerade människor från Sverige. Det är ju ingen som vill bo i ett land där den här typen av upplopp tillåts fortgå.
Avslutningsvis: Betänkandet innehåller flera mindre steg i rätt riktning - det tillstår jag - men de kommer alldeles för sent i mandatperioden. Dessutom kommer förändringarna för sent för att det ska gå att utvärdera dem före valet, och jag utgår ifrån att det är det som är syftet med att betänkandet kommer vid den tidpunkt då det kommer. Med det sagt har vi under de senaste fyra åren vant oss vid att vara glada för det lilla vi får.
(Applåder)