Riksrevisionens rapport om effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter

Anf. 31 Ellen Juntti (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera Riksrevisionens rapport om effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter. Jag står naturligtvis bakom alla Moderaternas reservationer men yrkar bifall bara till nummer 1.

Sverige har stora problem med gängkriminalitet. Skjutningar och sprängningar har blivit vardagsbrott i Sverige. Totalt inträffade 366 skjutningar förra året, vilket innebar en ökning - från redan höga nivåer - från 2019 med 10 procent. Även antalet avlidna till följd av skjutvapenvåld var högre än någonsin tidigare då 47 personer dödades, en ökning med 12 procent från året innan.

Förra veckan kom nya siffror från Brottsförebyggande rådet som visar att 124 personer dog av dödligt våld 2020. Det är den högsta siffran sedan mätningarna började 2002, alltså på 20 år. Av dessa 124 mord skedde 48 genom att offren sköts till döds.

Utöver dessa 124 har Sverige stora problem med andra typer av brottslighet såsom rån, personrån med förnedringsinslag och sexualbrott. Sexualbrotten har ökat väldigt mycket. Under 2020 ökade antalet anmälda våldtäkter med hela 9 procent jämfört med 2019. Det är över 9 000 brottsoffer som mer eller mindre fått sina liv förstörda. Att utsättas för en våldtäkt är ett mycket svårt trauma som tar lång tid att lära sig att leva med, om det över huvud taget går.

För att komma till rätta med brottsligheten har vi moderater föreslagit ett stort antal åtgärder. I takt med våra satsningar på polisen och våra föreslagna straffskärpningar kommer ännu fler att avtjäna straff i anstalt. Därför krävs en effektiv kriminalvård som kan hantera det ökade antalet utdömda fängelsestraff.

Det är uppenbart att det behövs fler platser i häkten och anstalter. Det är smockfullt, rent ut sagt, i både fängelser och häkten. Den platsbrist som just nu råder inom kriminalvården beror helt enkelt på att regeringen inte har gjort tillräckligt.

Riksrevisionen har i sin rapport framfört att det finns skillnader mellan olika anstalter och att vissa helt enkelt är ineffektiva i hur resurserna används. Enligt Riksrevisionen finns utrymme för effektiviseringar vid flera anstalter. Dessutom måste uppföljningen bli bättre. Man måste alltså både bli effektivare och göra bättre uppföljningar för att se hur det fungerar och vad det kostar. Detta fungerar inte bra, enligt Riksrevisionen. Riksrevisionen menar också att det skulle innebära stora kostnadsbesparingar för staten om anstalterna var större och färre.

Allt detta är oroväckande. En grundförutsättning för en effektiv kriminalvård är att resurserna används på rätt sätt. Det är skattebetalarnas pengar, och de får inte slösas på ineffektiva sätt att arbeta inom kriminalvården.

Enligt Europarådet var svensk kriminalvård 2014 bland de dyraste i Europa. Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2018 framgår dessutom att kostnaderna har ökat efter 2014.

Statskontoret har med data från 2003 jämfört Sveriges och Kanadas kostnader per anstaltsplats. Statskontoret fann då att anstaltsplatserna i Sverige kostade 60 procent mer än i Kanada. Samma jämförelse för 2018 visade att Sveriges anstaltsplatser då kostade 100 procent mer än Kanadas. Kanada är ju inte på något sätt ett u-land eller ett fattigt land, men ändå kostar det alltså 100 procent mer i Sverige än i Kanada. Det är faktiskt helt orimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Riksrevisionen bedömer i sin rapport att flera av de 44 analyserade anstalterna kan använda sina resurser mer effektivt. Vissa har större möjligheter att förbättra sitt resursanvändande än andra. Det finns relativt stora skillnader, säger Riksrevisionen, och hela 20 anstalter kan använda sina resurser bättre. I genomsnitt kan anstalterna bli 20 procent bättre på att använda sina resurser.

20 procent är mycket. Ni kan tänka er vad kriminalvården kostar per år. 20 procent av det är väldigt mycket pengar som skulle kunna användas effektivare - och det är skattebetalarnas pengar det handlar om. Jag tycker att detta är ett dåligt resultat.

Enligt Riksrevisionen är det inget som tyder på att de effektivare anstalterna har lägre säkerhet eller att de intagnas välbefinnande påverkats till det sämre. Rapporten visar att genomsnittskostnaden per plats är högre för de anstalter som kan bli effektivare än för dem som använder resurserna effektivt.

Vad innebär då det? Jo, med andra ord är anstalterna som är dyrare inte alls bättre än dem som har lägre kostnader och drivs billigare. Det är mycket viktigt att Kriminalvården använder sina resurser så effektivt som det bara går. Det visas med tydlighet i denna rapport.

För att få kunskap om hur verksamheten ska kunna effektiviseras måste man göra fortlöpande och systematiska uppföljningar. Kriminalvården behöver få i uppdrag att utveckla rutiner för systematisk datainsamling så att det blir möjligt att jämföra effektiviteten mellan olika anstalter. Detta innebär också att kunskap ska kunna utbytas mellan anstalter. Om en anstalt har kommit på något väldigt bra sätt att jobba ska de andra anstalterna kunna lära sig av det. Att kunna följa upp verksamheterna och sprida goda exempel är viktigt, både för de intagna på anstalterna och för brottsoffer och skattebetalare.

Fru talman! Riksrevisionen lyfter även fram de effektivitetsvinster som kan skapas genom stordrift. Enligt deras beräkningar skulle staten kunna spara 580 miljoner kronor per år om Kriminalvårdens anstalter skulle ha 300 platser vardera.

Vi moderater har länge drivit på för en genomlysning av Kriminalvårdens kapacitet för att ta fram en långsiktig plan för framtida fängelseetableringar. Riksrevisionens rapport belyser vikten av att en sådan genomlysning måste ske snabbt.

Kriminalvården kommer långsiktigt att behöva tillföras betydande resurser för att säkerställa en säker och effektiv verkställighet av utdömda påföljder med fler fängelse- och häktesplatser och även bättre innehåll inom straffen. Samtidigt måste verksamheten hela tiden utvecklas och effektiviseras för att klara av den ökande kriminaliteten och för att skattebetalarnas pengar ska användas på ett så bra och effektivt sätt som möjligt.

Det finns också andra saker som kan göras här och nu som snabbt skulle kunna öka effektiviteten inom Kriminalvården, och det är att påtagligt öka antalet överföringar av intagna med utländskt medborgarskap till deras egna länder. Cirka 30 procent av de intagna på svenska anstalter är utländska medborgare.

Fru talman! Tyvärr blir det inget tillkännagivande i detta ärende. Regeringen anser att Riksrevisionens rapport kommer att utgöra ett underlag för Kriminalvårdens fortsatta arbete, men regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning av vilka kostnadsbesparingar som en fullskalig stordrift av Kriminalvårdens anstalter skulle kunna ge. Är det någon som är förvånad över det? Det är i alla fall inte jag. När har den sittande regeringen tagit ansvar för något som den misslyckats med? Aldrig, vad jag kommer ihåg.

Anf. 32 Katja Nyberg (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande gällande Riksrevisionens rapport om effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter.

Vi har i Sverige i dag stora problem med gängkriminalitet, skjutningar och dödligt våld. Otryggheten breder ut sig. Den påverkar vår vardag på ett sätt som för bara några decennier sedan vore helt otänkbart.

Sverige, det trygga landet med den välutvecklade välfärden som sågs som ett föredöme är ett minne blott. I dag ses Sverige i stället som ett exempel på hur illa det kan gå när verkligheten blockeras bort av politisk korrekthet. Enligt Brås senaste statistik har vi i dag det högsta antalet personer som dör på grund av dödligt våld.

Fru talman! I takt med att den grova brottsligheten har ökat och en hel del straffskärpningar har genomförts har vi i dag en överbeläggning på våra anstalter på över 100 procent, vilket är helt oacceptabelt. Vi saknar platser för dem som ska sitta av sina straff.

Kriminalvården varnar själv för att genomföra nödvändiga straffskärpningar på grund av att de inte har tillräckligt med resurser för att kunna tillgodose att det finns tillräckligt med anstaltsplatser. Överbeläggningen skapar inte bara orimliga arbetsförhållanden för dem som arbetar inom kriminalvården utan försämrar även de förutsättningar som vi förväntas ge dem som sitter på våra anstalter för att de ska kunna återanpassas till bättre medborgare.

Problemet är tveeggat: Rehabiliteringen försämras för de intagna, och brottsoffer får inte upprättelse eftersom de som ska vara intagna inte avtjänar sina straff i tillräcklig utsträckning. För att rättskipning ska fungera krävs en effektiv kriminalvård som kan hantera det ökade antalet intagna.

Fru talman! I dag lägger regeringen över ansvaret på Kriminalvården gällande lokalförsörjning med motiveringen att Kriminalvården är bäst lämpad att göra bedömningar gällande storlek och antal anstalter.

Det stämmer att Kriminalvården är de som har bäst kunskap gällande detta. Men i och med att Kriminalvården i dag hyr sina lokaler av det statliga bolaget Specialfastigheter har myndigheten inte så stort spelrum att göra de förändringar och utökningar av anstaltsplatser som regeringen vill ge sken av.

Dessutom löper Kriminalvårdens hyreskontrakt över lång tid, och förhandlingar mellan parterna påverkar myndighetens möjlighet att vara flexibel och anpassa sin verksamhet efter uppkomna behov.

Kriminalvården har ett flertal gånger poängterat att det nuvarande upplägget, där myndigheten hyr av Specialfastigheter, påverkar myndighetens handlingsutrymme. I ett flertal andra länder äger och förfogar motsvarande myndigheter över sina egna lokaler. En liknande lösning bör därför utredas i Sverige.

En annan aspekt som också bör utredas är stordriftsfördelar. Riksrevisionen lyfter fram de effektivitetsvinster som kan skapas genom stordrift. Enligt deras beräkningar skulle staten kunna spara 580 miljoner kronor per år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Regeringen har i skrivelsen nämnt att det finns ett långsiktigt mål om att övergå till större anstalter, vilket är bra. Riksrevisionen noterar dock att stordriftsfördelarna i vissa fall ses som underordnade närhetsprincipen, vilket står i strid med ambitionen om stordrift. Även detta bör därför utredas.

Fru talman! Det handlar inte endast om att Kriminalvården behöver effektiviseras för att få fler anstaltsplatser. Enligt Brottsförebyggande rådet tar Sverige årligen in cirka 3 000 utländska medborgare på våra anstalter. Det är över en tredjedel av alla som skrivs in varje år. Sverige behöver därför bli bättre på att se till att andra länder tar ansvar för sina egna medborgare och verkställer de straff som dömts ut här i Sverige.

Det finns ett utarbetat system inom Europa gällande erkännande och verkställighet av fängelsedomar. Utländska medborgare som tillhör ett annat EU-land och som begått brott i Sverige ska enligt dessa regler avtjäna straffen i sina egna hemländer. Detta sker dock i verkligheten alltför sällan.

Vi måste ta denna fråga på allvar och se till att EU-länder liksom länder utanför EU tar emot sina medborgare och ser till att de får avtjäna sina straff i sina egna hemländer. Om det av olika skäl inte finns möjlighet att verkställa ett straff i ett visst land, exempelvis av skäl som har med mänskliga rättigheter att göra eller på grund av att anstalterna håller dålig standard, är det givetvis bättre att man upphandlar avtal enskilt med det berörda landet eller med ett närliggande land så att personen i fråga inte behöver avtjäna sitt straff i Sverige.

Fru talman! Sverige har i dag EU:s högsta kostnader per dag och intagen i svenska fängelser. Det är inte försvarbart att utlänningar som kommer till Sverige och begår brott får sitta på svenska anstalter till skyhöga priser. Alla de pengar som läggs på dessa kriminella utlänningar kunde ha gjort oerhört stor nytta för våra pensionärer, sjuka och andra som behöver stöd och hjälp allra mest. De rehabiliteringserbjudanden som finns på svenska anstalter ska erbjudas dem som ska återvända ut i det svenska samhället och inte till dem som ska utvisas. Dessa personer ska främst sitta av sina straff i sina respektive hemländer.

Jag yrkar bifall till reservation 4.

Anf. 33 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Centerpartiet välkomnar Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Kriminalvårdens anstalter. Vi tycker att rapporten fyller ett syfte och att det som framkommer av granskningen bör följas upp.

Vi noterar dock att den nu gjorda granskningen inte omfattar häkten, frivården eller Kriminalvårdens transportverksamhet. Centerpartiet menar att det är mycket viktigt att se över effektiviteten även i dessa delar av Kriminalvårdens verksamhet.

Fru talman! Kriminalvården har en otroligt viktig uppgift i att förhindra återfall i brott. Verksamheten ställer höga krav på säkerhet men också på humanitet och på att den rehabilitering som tillhandhålls inom verksamheten ger bästa tänkbara resultat.

Kriminalvården utmärker sig genom att utgöra en grundsten i det statliga åtagandet, eftersom myndigheten verkställer de mest inskränkande tvångsmedel som staten kan ta till mot en enskild person, nämligen frihetsberövande. Uppgiften och ansvaret att bedriva bra och effektiv kriminalvård är därmed en av statens absolut viktigaste uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Fru talman! Kriminalvården befinner sig i dag i ett läge där beläggningssituationen på såväl anstalter som häkten är ansträngd, och situationen ser ut att hålla i sig framöver. Centerpartiet har redan tidigare uppmärksammat att situationen med utdragna förhandlingar mellan Kriminalvården och det statliga bolaget Specialfastigheter, som vi har hört tidigare talare nämna, i flera fall fått nybyggnationen av ytterligare anstaltsplatser att gå i stå. Den har helt enkelt stannat upp.

Riksrevisionens rapport bekräftar detta problem. Att utbyggnad och upprustning står stilla eftersom en statlig aktör inte kan komma överens med en annan statlig aktör är givetvis helt oacceptabelt och ytterst en fråga om bristande ledarskap.

Fru talman! Trots att granskningen visar att effektiviteten inom Kriminalvården brister väljer regeringen att inte kommentera detta på annat sätt än att säga att man inte delar Riksrevisionens bedömning i fråga om möjliga kostnadsbesparingar. För Centerpartiet är det kanske inte primärt storleken på kostnadsbesparingarna som är det viktigaste i denna rapport. Som vi ser det är det ett problem om inte goda exempel sprids och effektiva tillvägagångssätt tas till vara inom myndigheten. Detta gäller inte bara resurseffektiviteten utan även i fråga om erfarenhetsutbyte av insatser som minskar risken att intagna återfaller i brottslighet.

Det Riksrevisionens rapport visar är att kunskapsutbyte, spridande av goda exempel och tillämpande av best practice brister inom Kriminalvården. Denna brist är enligt Centerpartiet särskilt allvarlig.

Fru talman! Av detta skäl tycker Centerpartiet att Kriminalvården dels borde få i uppdrag att utveckla rutinerna för en systematisk datainsamling som gör det möjligt att på ett smart sätt följa upp effektiviteten på de olika enheterna, dels ska utveckla arbetet med erfarenhetsutbyte av insatser som minskar risken att intagna återfaller i brottslighet. Syftet med dessa båda åtgärder är att öka spridningen av goda exempel och tillämpa de mest kostnadseffektiva metoderna och tillvägagångssätten i hela verksamheten.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 34 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Riksrevisionen har lämnat en rapport om effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter. I rapporten konstaterar Riksrevisionen att det finns effektivitetsbrister i svensk kriminalvård.

Kristdemokraterna välkomnar riksrevisionsgranskningen och menar att Kriminalvården, som all annan skattefinansierad verksamhet, bör vara så kostnadseffektiv som möjligt. Sveriges kriminalvård är en av de dyraste i Europa. Kostnaderna har ökat på senare år. Det har också beläggningen, som har legat kring 100 procent. För att Kriminalvårdens arbete ska fungera tillfredsställande behöver beläggningen vara lägre. Det finns goda skäl att anta att fängelsepopulationen kommer att öka kommande decennier eftersom den grova brottsligheten gör det. Kristdemokraterna har dessutom en ambition att höja straffen avsevärt, och för detta krävs fler fängelseplatser. Granskningen är därför viktig.

Kriminalvården har i dag delvis ändrade förutsättningar som hänger samman med förändringar i klientsammansättningen. Därför fanns det skäl att göra en samlad analys av kostnadsutvecklingen inom Kriminalvårdens olika verksamheter. Den dåvarande alliansregeringen tillsatte därför 2014 utredningen En flexibel och effektiv kriminalvård med uppdraget att analysera kostnadseffektiviteten i Kriminalvården samt föreslå hur det återfallsförebyggande arbetet kan utvecklas och förstärkas, bland annat genom nya former för samverkan med andra myndigheter och aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Utredaren fick i uppdrag att redovisa hur Kriminalvårdens kostnader för anstalt, häkte, frivård respektive transporttjänst hade utvecklats sedan 2004. Vidare skulle utredaren analysera om fördelningen av kostnaderna var ändamålsenliga och avspeglade regeringens prioriteringar. En internationell jämförelse skulle göras, och framgångsrika internationella exempel på återfallsförebyggande åtgärder skulle studeras. Uppdraget skulle redovisas före 2015 års utgång.

Den rödgröna regeringen lade tyvärr ned utredningen. Riksdagen tillkännagav dock för regeringen att utredningen skulle återupptas i enlighet med betänkande 2017/18:JuUl6 Kriminalvårdsfrågor. Det har nu snart gått tre år. Att regeringen fortsätter att trotsa riksdagens beslut är oacceptabelt. Regeringen måste tillsätta en utredning i enlighet med det som riksdagen beslutat i syfte att få den effektivitet och resursanvändning inom Kriminalvården som kan fås om de goda exemplen får bli normgivande och till exempel stordriftsfördelar utreds. I mitt tidigare arbete inom industrin var det självklart att kontinuerligt utvärdera och sprida goda exempel för att få ökad effektivitet. Det borde också regeringen inse och göra.

Fru talman! Regeringen meddelar att den inte delar Riksrevisionens bedömning att en kostnadsbesparing går att göra. Vi noterar att denna bedömning görs utan att regeringen genomfört åtgärder för att genomlysa Kriminalvårdens kostnader, kostnadsutveckling eller besparingsmöjligheter. Det finns således goda skäl att åter kräva att utredningen ska återupptas med tillägget att den ska ta Riksrevisionens slutsatser i beaktande och undersöka och föreslå effektiviserande åtgärder i linje med den best practice som Riksrevisionen hittat, såsom förbättringspotentialen i större och färre anstalter.

Kristdemokraterna har ett antal reservationer. En gäller bland annat effektiviteten inom Kriminalvården. Rapporten visar att kunskapsutbyte, spridande av goda exempel och tillämpande av best practice brister inom Kriminalvården. Myndigheten bör därför få i uppdrag att dels utveckla rutinerna för en systematisk datainsamling, dels utveckla arbetet med ett erfarenhetsutbyte av insatser som minskar risken att intagna återfaller i brottslighet.

Vi har även en reservation om Kriminalvårdens kapacitet. Det är viktigt att säkerställa att kapaciteten finns och att det finns en konkret och långsiktig plan för expansion och framtida fängelseetableringar.

Fru talman! Reservation 6 handlar om utredningen En effektiv och flexibel kriminalvård. Den ska analysera kostnadseffektiviteten i Kriminalvården samt föreslå hur det återfallsförebyggande arbetet kan utvecklas och förstärkas. Som jag tidigare har sagt anser vi att utredningen bör återupptas, och det gör att jag nu yrkar bifall till reservation 6.

Jag stöder naturligtvis Kristdemokraternas yrkanden och reservationer, men det är alltså till reservation 6 jag yrkar bifall.

Anf. 35 Johan Pehrson (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Fru talman! När vi nu talar om kriminalvården vill jag börja mitt anförande med att tacka alla de människor som jobbar inom den och som ser till att personer som kommer dit förhoppningsvis är bättre när de kommer ut än när de kom in. Alla dessa människor gör ett fantastiskt viktigt arbete, och det är kopplat till det vi har debatterat tidigare i dag. Om vi går samman mot brott kan vi också se till att risken för återfall minskar.

Med detta sagt kan man konstatera att det dock är kris inom kriminalvården. Åren fram till 2018, innan vi fick den senaste regeringen på plats inom ramen för januariöverenskommelsen, bestod ledarskapet av att man stoppade huvudet i sanden och sköt upp det mesta. Det var ju inte så att det inte skedde någon utbyggnad av polisen eller att det blev skärpta straff. Vi såg också att den internationella brottsligheten fick ett allt starkare grepp även i Sverige.

Om man av effektivitetsskäl stänger gamla anstalter som ibland har funnits i flera hundra år måste man också bygga nytt. Detta har skjutits upp på grund av ovilja att ta dessa investeringar och oförmåga att hantera de två statliga entiteterna Kriminalvården och Specialfastigheter. Men vi kan nu konstatera att sedan 2017 har man, inte minst genom att Liberalerna drivit på, satt igång att bygga fler anstalter än man gjort på 50-60 år. Det byggs enormt många nya anstalter. De tar dock 5-7 år att bygga, och sedan ska de ha personal och så vidare. Det är en enorm apparat att öppna ny kriminalvård.

I väntan på att det ska bli klart är kriminalvården väldigt pressad. Man använder vilrum, kloster, kursgårdar och sommarstugor till fängelseplatser. På några av de gamla anstalterna har man slängt ut den nya verksamhet som etablerats och dragit gång kriminalvård igen.

Detta är helt nödvändigt, för effekterna av den bristande hanteringen från regeringens sida de senaste sju åren är sämre behandling, sämre förutsättningar för utbildning och sämre möjligheter till arbete. Som också nämndes i förra debatten pratar vi om människor som kanske aldrig har arbetat och som måste lära sig hur man får mat på bordet på ett hederligt sätt.

Det här innebär att en del intagna hamnar på fel plats, det vill säga att personer trycks ut i den lägsta säkerhetsklassen på våra kriminalvårdsanstalter, vilket gör att risken för brott eller rymningar är ganska stor.

Än värre är att det har uppstått köer. Trots alla dessa vilrum och kloster och dubbelbeläggning på våra anstalter är det kö, soningskö, in i kriminalvården. Vad händer då, fru talman? Jo, hör och häpna, ibland begår människorna i kön nya brott. De kan begå ganska allvarliga brott, och med nuvarande straffrätt i Sverige är det i stort sett straffritt. Vi pratar om människor med mycket svag självkänsla, låg empatisk förmåga och inte sällan drogmissbruk, så det är också synd om de människor som är på väg in på anstalt för att få hjälp med sitt liv - resten av sitt liv, förhoppningsvis. De begår nya brott, och det blir nya brottsoffer som drabbas. Det är så att säga stopp i systemet. Det är inte bra.

Liberalerna kommer att fortsätta driva på för att man ska fortsätta bygga nya anstalter. En hel del av det som nu tas till som nödåtgärder är ju sådant som leder till att även nästa rapport från Riksrevisionen kommer att visa på effektivitetsbrist. När vi bygger om kursgårdar till fängelser är det ju inte helt självklart att det blir större effektivitet vad gäller vare sig kostnad eller innehåll med tanke på att rehabiliteringen är viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Reservationerna i betänkandet bygger mycket på just effektiviteten. Liberalerna står bakom reservation nummer 1, som egentligen inkluderar en hel del andra reservationer. Det handlar om att häkten, frivård och transporter inte är med i utredningen från Riksrevisionen men också om frågan om stordriftsfördelar.

Den senare är också en fråga om effektivitet och hur man mäter och om man mäter effektivitet nu. Om vi hade tre fängelser - Nord, Mitt och Syd - och 1 500 eller 2 000 i varje enhet skulle det såklart bli billigare. Men skulle det bli bättre vad gäller förutsättningarna att samverka med program för att ta sig utanför murarna, villkorlig frigivning ihop med frivården och så? Det är inte säkert.

Jag yrkar dock bifall endast till reservation 1. Det finns mycket mer att göra, och vi i Liberalerna ska göra vad vi kan för att se till att utbyggnaden av kvalitativa platser med stort innehåll fortsätter också framöver. Vi är dock imponerade av det arbete som görs av alla medarbetare i kriminalvården i dag under ganska tuffa förhållanden.

Anf. 36 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget och avslag på motionerna.

I mitt uppdrag har jag haft förmånen att besöka häkten och anstalter runt om i Sverige. Det är starkt berörande att komma till en så sluten och främmande miljö och få ta del av människors livsöden och det arbete som utförs av personalen i verksamheten med målet att klienten ska komma bättre ut efter avtjänat straff.

Tyvärr har fysiska besök inte varit möjliga det senaste året, av förklarliga skäl. Smittspridningen har kunnat hållas nere tack vare besöksförbud och permissioner i begränsad omfattning. Sverige har klarat sig bra relativt andra länder när det gäller att begränsa smittspridningen på anstalter.

Det finns 45 fängelser i landet, indelade i tre säkerhetsklasser. De senaste åren har beläggningen på häkten och anstalter ökat kraftigt. I höstas var platsbristen så stor att myndigheten tillsatte en krisledningsstab för att med korta beslutsled öka arbetet med att få fram fler platser inom befintlig struktur.

För andra året i rad redovisar Kriminalvården en rapport om platskapaciteten 2021-2030. Planen för platstillskott revideras upp kraftigt jämfört med förra året, då beläggningen har fortsatt öka. Det innebär en uppräkning från 2 000 till 3 400 fasta platser, fördelade på 900 i häkte och 2 500 på anstalt.

Planering pågår för ny- och ombyggnation av anstalter. Trots detta räknar myndigheten med att det kommer att finnas fortsatt behov av tillfälliga platser och dubbelbeläggningar. Med utökad platskapacitet följer också ett växande kompetens- och utbildningsbehov.

Riksrevisionen har granskat resurseffektiviteten på Kriminalvårdens anstalter under perioden 2015-2018 samt analyserat om verksamheten arbetar på ett ändamålsenligt sätt när det gäller att etablera och sprida goda arbetssätt i organisationen.

Riksrevisionen rekommenderar Kriminalvården att intensifiera arbetet med att göra anstalterna större och färre samt att utveckla rutiner för att möjliggöra systematisk uppföljning av effektiviteten i anstaltsverksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Utskottet delar regeringens bedömning att Riksrevisionens rapport kommer att bidra till Kriminalvårdens fortsatta arbete med att effektivisera, utveckla och förbättra verksamheten.

De beräkningar som gjorts när det gäller möjliga kostnadsbesparingar med färre och större anstalter ska dock tolkas med försiktighet. De utgör en värdefull vägledning och är något som Kriminalvården redan har med i sin plan när det gäller framtida behov av platser och anstalter. Men att följa förslaget fullt ut är orealistiskt, fru talman, eftersom det förutsätter att organisationen görs om från grunden och att två tredjedelar av anstalterna läggs ned och ett antal nya byggs. Till detta ska också läggas att platsbristen har ökat efter den tid som Riksrevisionen granskat.

Fru talman! Effektivitet mäts i pengar men också i kvalitet. Kriminalvården bedriver en verksamhet med människor och för människor. Det handlar varje dag om att så långt som möjligt säkerställa att varje gemensam skattekrona används så effektivt som möjligt samt att utveckla och förbättra verksamheten för dem den är till för. Det gäller att ta till vara medarbetarnas kompetens och erfarenheter och sprida goda arbetssätt. Detta utvecklingsuppdrag är ett ansvar för alla, och ledningens särskilda ansvar är att ha tillit till den personal som jobbar närmast klienterna.

Kriminalvården behöver förbättra systemstödet och ta vara på digitaliseringens möjligheter för en mer effektiv verksamhetsutveckling. Kanske kan den period vi nu lever i, med hälsokris och pandemi, påskynda den utvecklingen också i Kriminalvårdens verksamhet.

På det senaste insynsrådet fick vi ta del av Kriminalvårdens arbete med att ta ett samlat grepp om viktiga framtidsfrågor. Det handlar om att förbättra och stärka kapaciteten för uppdraget och utveckla kvaliteten i verksamheten, om ytterligare kompetensförsörjning och ett aktivt ledar- och medarbetarskap samt om behovet av ökad samordning och effektivitet, som några bärande delar.

Till detta, fru talman, ska också läggas det arbete som görs när det gäller att fördjupa och utveckla samverkan mellan Kriminalvården och andra myndigheter, exempelvis polisen och Åklagarmyndigheten, där ett mer formaliserat samarbete syftar till att rättsväsendets olika delar tydligare länkar i varandra och där delarna tillsammans bidrar till ökad effektivitet i hela rättskedjan.

Fru talman! Jag utgår från att Riksrevisionens rapport och iakttagelser kommer att vara ett stöd i Kriminalvårdens fortsatta arbete med detta.

Anf. 37 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Först vill jag haka på det som Johan Pehrson från Liberalerna sa. Jag sitter också i Kriminalvårdens insynsråd, precis som Ödebrink. Kriminalvården jobbar väldigt hårt med att försöka få fram så många platser som det bara går, och de jobbar också väldigt mycket med detta med covid och har klarat det ganska bra. De gör alltså vad de kan.

Men det går inte att komma ifrån att fängelseplatserna är oerhört dyra i Sverige. Som jag sa i mitt anförande har Statskontoret med data från 2003 jämfört Sveriges och Kanadas kostnader per fängelseplats. Man fann då att platserna var 60 procent dyrare i Sverige än i Kanada. Samma jämförelse gjordes 2018 och visade att Sveriges anstaltsplatser kostade 100 procent mer än Kanadas. Skillnaderna har alltså ökat ytterligare, från 60 till 100 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Då kan man fråga sig: Är det rimligt att fängelseplatserna i Sverige kostar 100 procent mer än de kostar i Kanada? Det tycker inte vi moderater.

Enligt Riksrevisionens rapport kan anstalterna i genomsnitt bli 20 procent bättre på att använda sina resurser. Det är regeringen som har huvudansvaret för att resurserna används väl. Jag skulle därför vilja fråga Carina Ödebrink hur regeringen tänker göra för att anstaltsplatserna inte ska vara så dyra och så mycket dyrare än i till exempel Kanada. Hur ska man göra för att pengarna helt enkelt ska användas bättre?

Anf. 38 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag lyssnade noga på Ellen Junttis inlägg, och för en liten stund fick jag känslan av att den som stod i talarstolen var den gamle socialdemokraten Gustav Möller, som talade om att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Men det var ju inte Gustav Möller utan ledamoten Juntti.

I detta sammanhang delar jag dock ledamoten Junttis uppfattning: Vi ska använda pengarna så effektivt som möjligt. Men innan man rakt av gör den jämförelse som finns i rapporten mellan kostnaden i Kanada respektive Sverige behöver man nog gräva lite djupare i detta för att se att det verkligen är rätt saker som jämförs. Min uppfattning, utifrån den information jag får från insynsrådet, där Ellen Juntti också är med, är att man kontinuerligt jobbar med dessa frågor för att bedriva verksamheten så kostnadseffektivt och med så god kvalitet som möjligt.

Man har tagit fram planen för kapacitet och behov av platser för de närmaste åren. Den kommer att revideras årligen. Vi fick också på det senaste mötet en dragning som handlar om att man måste ta ett mer samlat grepp kring viktiga interna framtidsfrågor, men naturligtvis också kring frågan om relationen med andra myndigheter, för att bedriva en så bra verksamhet som möjligt. I dessa delar finns det inga åsiktsskillnader mellan mig och Ellen Juntti.

Men det jag skulle vilja fråga är: Om man nu ska kunna spara 20 procent eller 300 miljoner, som det talas om i rapporten, förutsätter det att man har ett blankt papper - är det detta Ellen Juntti tycker att vi ska göra?

Anf. 39 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Jag kan börja med att säga att Carina Ödebrink jämförde mig med en socialdemokrat - hjälp! Nej, jag bara skojar.

När det gäller vad man ska göra är det faktiskt regeringen som har huvudansvaret, så det är Carina Ödebrink som ska ha svaret på hur man ska effektivisera detta.

Jag tog också i mitt anförande upp att det man kan göra här och nu är att påtagligt öka överföringarna av intagna med utländskt medborgarskap till deras egna länder; detta tog även Katja Nyberg från Sverigedemokraterna upp. Det är alltså 30 procent av alla intagna i svenska fängelser som är utländska medborgare. För några år sedan kostade varje fängelseplats, enligt siffror som fanns då, 1,2 miljoner per år. Förmodligen har det blivit dyrare nu när det har gått några år. Det är alltså väldigt mycket pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Vi vill att man ska överföra dessa intagna till deras egna hemländer. Det gagnar dem också - de har lättare att återanpassa sig när de är i sina hemländer, där de kan språket och kanske har nära till familj och så vidare. Vi vill gärna att man lägger väldigt mycket kraft på att öka detta.

Hur tänker regeringen göra när det gäller detta? Tänker ni öka överföringarna påtagligt? Ser ni att det är ett problem att 30 procent av alla som sitter i fängelse är utländska medborgare?

Anf. 40 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Nej, Ellen Juntti kan vara lugn. Jag kommer nog aldrig någonsin att förknippa Ellen Juntti med en socialdemokrat. Vi har olika uppfattningar. Ibland kanske det låter som att vi har mer olikartade uppfattningar än vi egentligen har, och det tycker jag kan vara viktigt att understryka. I många av de viktiga frågorna på vårt område råder det oftast större samsyn än det kanske låter som i den allmänna debatten. Det kan jag tycka är lite olyckligt.

Frågan om överföring av verkställighet av straff är prioriterad för regeringen. Den kommer regeringen naturligtvis att fortsätta arbeta hårt med, för det är en pusselbit i att se till att vi kan ha en kapacitet som motsvarar det behov vi har över tid.

Regeringen har varit tydlig. Det har tillförts resurser till Kriminalvården, men i regleringsbrev har regeringen också varit tydlig med att den vill få en redovisning av hur kapaciteten och behoven ser ut och hur resurserna används. Därför har planen för platskapaciteten, som Ellen Juntti mycket väl känner till, tagits fram. I regleringsbrevet till Kriminalvården för 2020 är detta också en prioriterad fråga för regeringen.

Arbetet med att lösa de utmaningar som Kriminalvården faktiskt har i dag pågår och fortsätter alltså.

Anf. 41 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Situationen på Sveriges anstalter har under väldigt lång tid varit ansträngd. Läget är akut. Det börjar bli farligt för de anställda och för klienterna.

Det Riksrevisionen har påpekat i sin rapport är bra och nödvändigt. Det handlar om eventuella stordriftsfördelar och om spridning av goda arbetssätt. Det finns alltid förbättringspotential inom myndigheter. Men vad som också behövs är ett politiskt långsiktigt perspektiv.

Regeringen har i sin iver att verka handlingskraftig höjt straffen åt både det ena och det andra hållet. Vet fru talmannen vad som händer när straffen förlängs? Jo, tiden som en klient sitter på anstalt blir just lång. Det blir färre tomma platser. Personer som är dömda för brott kan inte inställa sig utan får gå fria på våra gator.

Vänsterpartiet har under lång tid påpekat att anstalterna behöver rustas upp och att den enda lösningen inte är inlåsningsstraffet. Det behöver finnas flera olika slags alternativa straff som domstolar kan utdöma. Det är farligt för både personal och klienter när överbeläggningen är så stor som den är. Det finns andra mer långsiktiga lösningar när det gäller överbeläggning, till exempel att bygga modulbyggnader, som man gjort på Anstalten Skenäs, som ligger hemma i Norrköping.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Frivården måste byggas ut, och det måste bli fler former av straff i frihet. Elektronisk övervakning med fotboja och olika former av digital övervakning fungerar utmärkt som straff samtidigt som det frigör platser så att allvarligt kriminella snabbt kan få en plats på anstalt. Det går också att påbörja den villkorliga frigivningen i förtid för att frigöra platser på anstalter så att nyligen dömda personer kan komma in på anstalter och personer som nästan har avtjänat sitt straff kan släppas ut.

Men det finns två stora reformer som kommer att göra situationen på anstalterna ännu mer ohanterlig och samhället mer otryggt. Det är att ta bort ungdomsreduktionen, den så kallade straffrabatten för unga, och att börja talla på när den villkorliga frigivningen ska kunna infalla.

Om den villkorliga frigivningen tas bort kommer tre saker att hända: Överbeläggningen på anstalterna blir ännu större. Personer kommer att lämnas med en plastpåse utanför anstaltsstängslet utan möjlighet till hjälp och stöd från Kriminalvården. Och kriminaliteten kommer att öka.

Om ungdomsreduktionen tas bort kommer tre saker att hända: Överbeläggningen på anstalterna blir ännu större. De unga personerna kommer att låsas in med långa straff och komma ut som vuxna gängledare. Och kriminaliteten kommer att öka.

Vad Kriminalvården behöver är tre saker: att personer inte längre behöver sitta på anstalt utan kan bli villkorligt frigivna med en utbyggd frivård, att fler verkställer sitt straff i frihet i stället för på anstalt och att man renoverar och bygger nya anstalter.

Det finns val att göra mellan det som funkar och minskar kriminalitet och det som ökar kriminalitet.

Jag står bakom utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 42 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Även om det är omtvistat om Gustav Möller verkligen var den som sa att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket är nog de flesta politiker både nu och historiskt eniga om att det är viktigt med kostnadseffektivitet i offentlig verksamhet. Vi ska få ut så mycket som möjligt av de skattepengar som staten och kommunerna tar in. Därför är det välkommet att Riksrevisionen har granskat effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter.

Kostnadseffektivitet är dock en av flera aspekter på välfärden och offentlig verksamhet. Verksamheten är ett viktigt mål i sig själv. Staten har inget vinstintresse men ett intresse av att verksamheten blir så bra som möjligt på ett kostnadseffektivt sätt.

För Kriminalvårdens del handlar det om att de som är dömda till fängelse i så låg utsträckning som möjligt ska återfalla i brott efter att straffet är avtjänat. Ur det perspektivet är det bra med ett underlag om vilken storlek som är optimal för anstalter så att man i möjligaste mån kan individanpassa åtgärder. Det gäller dem som är intagna i fängelse och som vill ta igen missad skolgång eller på andra sätt förbereda sig för att kunna komma ut till ett hederligt jobb. Riksrevisionens bedömning är att ungefär 300 platser är en optimal storlek på ett fängelse.

Fru talman! Man ska dock komma ihåg att frågan är komplex. Tidigare, för ett antal år sedan, var jag fritidspolitiker i Region Skåne. Då förde vi ofta debatter om hur sjukhusstrukturen borde se ut. Hur skulle ett optimalt sjukhus vara? Det handlade om antal vårdplatser och anställda och om vilka befattningar det skulle vara och så vidare. Att göra en modell av det är en sak, men verkligheten ser inte alltid ut som modellerna. Det gäller sjukvården, och det gäller fängelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Varken sjukhus eller fängelser är något som man bygger i en hast, på en kafferast eller så. Det är väldigt långa ledtider. Det är planering och beslut, och ofta överklaganden, innan spaden sätts i marken och det till slut är invigning av det som byggts. Man får räkna med att det tar tio år från planeringsstadiet till att ett nytt fängelse står färdigt. Ibland kan det ta ännu längre tid.

Fru talman! I mitten av 00-talet lades flera fängelser ned i Sverige. Det var överskott på platser. Lokalerna som användes var slitna. Vad som har hänt sedan dess är att fler har dömts till fängelse, framför allt till längre tid i fängelse. Behovet har alltså på relativt kort tid ändrats. Behovet av platser har ökat. Det har ökat snabbare än vad vi har fått fram nya platser.

Det planeras nu för nya anstalter, bland annat i Kalmar och i Trelleborg. Det är nödvändigt. Det behövs. Det är i dag en stor överbeläggning i Kriminalvården. Det får många negativa konsekvenser, inte minst ur personalsynpunkt. Men det handlar också om möjligheten att underhålla lokalerna. Är beläggningsgraden över 100 procent är det naturligtvis oerhört kritiskt. Den behöver vara 85-90 procent för att man ska kunna underhålla lokalerna på det sätt som behövs. Men det är naturligtvis negativt även för de intagna när det blir trångt på anstalterna. Då blir möjligheten att rusta sig för att leva ett normalt liv efter avtjänat straff sämre.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 43 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Vi har debatterat det här med långsiktiga planeringsförutsättningar inom kriminalvården några gånger. Det är otroligt viktigt när det är sådana processer där det alltså tar sju till nio år att få igång en anstalt och det dessutom är långa processer innan dess. Är det någon kommun som vill ha en anstalt finns det säkert några stollar som säger att de inte vill ha det, och så blir det typ folkomröstning i frågan. Det är också konstigt.

Rasmus Ling återgav det här med att det blev tomma platser för ett antal år sedan. Det var en konsekvens av att Högsta domstolen hastigt och kanske mindre lustigt fick för sig att halvera narkotikastraffen i Sverige, vilket naturligtvis bidrog till att det blev rea på att smuggla och sälja narkotika och sko sig på den och dess dödlighet. Det var ju en dålig effekt.

Åter till planeringen! Kan vi liberaler lita på att Miljöpartiet är med på tåget nu när vi tittar på budgeten för nästa år? Det handlar om att fortsätta satsningen på att bygga ut platserna, för det behövs mer resurser så att de kommer ut till anstalterna, men det behövs också satsningar på innehållet så att vi får kvalitet och så att människor som tas in på anstalt får en chans att inte bara förvaras utan också komma ut därifrån bättre.

Tänker Miljöpartiet stödja Liberalerna i kampen för en långsiktigt hållbar kriminalvård?

Anf. 44 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Precis som Johan Pehrson anför är det vid byggandet av nya anstalter en lång planeringshorisont, och ibland dyker det upp saker på vägen. I Svedala var det väldigt långt gånget, men där var det partier som ändrade sig i sista stund, och man hade en folkomröstning som gav ett nej. Det gjorde att Kriminalvården tappade flera år och att man måste börja om från början på nästa ställe.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Jag hoppas naturligtvis att man har bättre planering i de kommuner som nu är föremål för diskussionen om att få anstalter så att det inte blir samma visa en gång till, för då kommer vi att förlora ännu mer tid.

Fru talman! När det gäller anledningen till att det blev tomma platser i mitten av 00-talet gjorde Högsta domstolen en sådan förändring som fick konsekvenser. Icke desto mindre var det politiska beslut som låg bakom detta. Man hade kunnat hantera det annorlunda och satsa på att rusta lokaler, flytta intagna till andra fängelser och agera på ett annat sätt, så hade situationen inte sett ut som den gör i dag.

Det är naturligtvis lätt att vara efterklok, men om man från politiskt håll inte var nöjd med att narkotikastraffen blev lägre kunde man ha haft framförhållning och förberett förändringar av lagstiftningen. Det gjorde man inte.

Fru talman! När det gäller budgeten för nästa år är jag naturligtvis nyfiken på hur Liberalerna kommer att agera. Vi har haft ett budgetsamarbete de här åren, och vi får se hur Liberalerna kommer att hantera det framöver. Från Miljöpartiets sida är vi väldigt stolta över att vi under de här åren i regering har stärkt rättsväsendet på ett sätt som har behövts. Vi ser att det även fortsatt kommer att finnas ett behov av det.

Sedan kommer vi naturligtvis att återkomma med hur budgeten ska se ut i höst. Det blir de som förhandlar fram den som får göra det, men för Miljöpartiets del är inriktningen klar.

Anf. 45 Johan Pehrson (L)

Fru talman! En mandatperiod är ju inget sällskapsspel. Att Miljöpartiet ingår i regeringen är en konsekvens av att vi träffade en januariöverenskommelse där vi från Liberalernas sida spelade in ett antal viktiga parametrar, bland annat att vi skulle rusta rättsstaten. Dit hör Kriminalvården.

Vad gäller frågan om narkotikastraffen har man återkommit efter den här abrovinken från Högsta domstolen och försökt skärpa straffen för synnerligen grova narkotikabrott och även få till en straffskärpning när det gäller narkotikabrott i övrigt.

Vi kommer att förhandla, var så säker! Rättsstatens kärna kommer att stå mot andra saker när vi förhandlar om detta. Vi hade ett samarbete den här mandatperioden, och efter det får vi se. Det är väljarnas val. Vi får se hur det går för både Liberalerna och Miljöpartiet - det kan ju bli spännande för båda faktiskt, om man ska vara helt ärlig.

Vi har tillsatt en utredning tillsammans som snart kommer med sitt betänkande. Den handlar om utvisning av icke svenska medborgare som begår brott. Liberalernas åsikt har i många, många år varit att vi säger: Välkommen till Sverige! Här arbetar vi och sköter oss, men begår man ett antal brott är man ganska snabbt icke önskvärd. Då får man utvisas till sitt hemland, där rehabiliteringen och återanpassningen sköts på allra bästa sätt. Man ska ju inte vara här för att stjäla, misshandla och råna eller vad man nu ägnar sig åt.

Min ena fråga är: Stöder Miljöpartiet denna utredning i förlängningen? Det kommer att minska trycket på kriminalvården och minska kostnaderna för svenska skattebetalare.

Riksrevisionens rapport om effek-tiviteten vid Kriminal-vårdens anstalter

Min andra fråga är: Kan Miljöpartiet tänka sig att göra någon insats för att snabba på detta så att man redan i befintligt system snabbare överför intagna till deras hemländer?

Anf. 46 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Utredningen om utvisning på grund av brott arbetar med detta, och när den är klar kommer vi att analysera resultatet och se vad vi ska lägga fram. Jag är inte främmande för att man i fler fall än i dag ska utvisas på grund av brott.

Vad gäller överföringar till andra länder är det inte alltid så enkelt som det kanske kan låta i en sådan här debatt. Det finns många länder som brister allvarligt när det gäller mänskliga rättigheter och där personer riskerar att hanteras på ett sätt som vi i Sverige anser inte är okej. Jag tror inte heller att Liberalerna vill att människor ska få kroppsstraff och liknande. Vi har inget principiellt emot det som utredningen tittar på.

Fru talman! När det gäller att rusta rättsstaten har vi gjort det under de här sex åren som vi har suttit i regering. Det har behövts. Polisen har mer resurser nu än vad man någon gång tidigare har haft. Det är viktigt att det fortsätter och att rättsstaten blir starkare samtidigt som vi också behöver göra väldigt mycket mer än vad vi gör i dag för att förhindra och förebygga att det här alls sker.

Slutligen, fru talman, ska jag rätta Johan Pehrson. Vi hade inte ett budgetsamarbete under den här mandatperioden, utan vi har det såvitt jag känner till - så länge som nu Liberalerna kommer att vara med på tåget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)