Anf. 56 Emma Nohrén (MP)
Fru talman! De senaste dagarna har vi kunnat läsa i tidningarna att flera av världens största och äldsta träd, baobabträd eller apbrödsträd som vi säger på svenska, plötsligt och oförutsett har dött. Det är träd som har levt i tusentals år. Man vet att de kan bli över 2 000 år gamla. De är 30 meter höga och kan bli lika breda som en buss. De har stort kulturellt värde och ger savannen en silhuett som många känner igen. De är också vattenreservoarer vid torka för både människor och djur. Deras enorma rötter kan sträcka sig långt ned och hitta vatten när det annars är torka överallt. Men nu dör de alltså, träden som har sett den moderna människan komma.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling (PGU)
Faktum är att träddöd är en global trend. Även här i Europa har den förvärrats påtagligt sedan millennieskiftet. Vi har fått varmare somrar och nya nederbördsmönster.
I veckan har vi också nåtts av nyheten att Antarktis glaciärer försvinner allt snabbare. Vi ser inte längre en fördubbling utan en tredubbling av hur snabbt isarna smälter på bara ett decennium.
När det gäller oväder, både skyfall och orkaner, som ska komma med 500 års mellanrum har vi sett skyfall komma med ett års mellanrum och tre stora orkaner på ett och samma halvår. Jag tror inte att folk i Florida drar en lättnadens suck och säger: Ha, nu får vi inga fler orkaner på 1 500 år! Jag tror att de blir rädda.
Från Kalifornien kan vi se bilder på folk som målar sina gräsmattor gröna med sprejfärg eftersom man inte får vattna. Även i Sverige har vi gula gräsmattor och sinande brunnar, och det finns de som talar om nödslakt.
Bit läggs till bit. Det förändrade klimatet, som vi har pratat om så länge, börjar bli ett reellt hot. Det är inget som ligger långt fram i tiden och kommer att drabba oss om 50 år när vi alla är döda, som Carl Bildt en gång sa - kanske ett av världens slarvigaste och mest ansvarslösa uttalanden.
Klimatet förändras nu, och som vi i denna kammare vet är det de fattigaste som drabbas först. När vi i västvärlden, USA, Ryssland, Kenya och Indien släpper ut drabbar det globalt. Det är inte vi som drabbas hårdast av våra utsläpp. Vi får aldrig förlora världens fattiga som drabbas av detta, samtidigt som det är de som har bidragit minst.
Konsekvenserna kommer att vara kännbara. I västvärlden kan vi ofta räkna ut vad det kostar. Förra årets katastrofer i USA kostade till exempel 300 miljarder dollar. I de fattiga länderna görs inte de uppskattningarna, utan folk anpassar sig, flyttar eller flyr - eller svälter.
Vad jag vill ha sagt är nog tydligt. Klimatförändringarna är en av många utmaningar som visar varför PGU är så viktigt. Den visar att världen hänger ihop och att vi behöver ha en sammanhängande, samstämmig global politik för att vi ska kunna ta itu med den och andra utmaningar. Det duger inte att göra energieffektiviseringar i byggsektorn om vi samtidigt subventionerar flyg och fossila bränslen.
Jag var på ett seminarium om säkerhet runt Östersjön i måndags. Där sa man att det är paradoxalt att vi bygger vallar mot ökade vattenflöden av fossiltung cement. Det blir en loop där vi biter oss i svansen.
Det är så med många av de globala utmaningar vi står inför. Biståndet ensamt är inte tillräckligt för att bekämpa fattigdom. Här behövs alla politikområden, och man måste dra åt samma håll. Handelspolitik måste med, liksom skattepolitik, konfliktförebyggande och diplomati. Allt detta och mer därtill är viktiga redskap i det svåra men nödvändiga arbetet för att främja en hållbar utveckling, förpassa världsfattigdomen till historien och se till att alla människor får sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt, var man än bor i världen.
Fru talman! När riksdagen klubbade PGU för 15 år sedan var Sverige ett av de första länderna i världen att anta en samstämmig politik för rättvis och global utveckling. Riksdagens alla partier var överens om en global och rättvis utveckling. Vi skulle, och ska, ta hänsyn till fattiga människors perspektiv och alla människors rättigheter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling (PGU)
Vi var också överens om att grundläggande målkonflikter ska redovisas och åtgärdas. Detta är en förutsättning för att vi ska få denna globala politik. Vi rönte internationell uppskattning då, och vi gör det fortfarande.
Men sedan den tiden har världen förändrats på fler sätt än jag kan räkna upp här. Vi har sett fantastiska resultat. Det är färre som är hungriga i dag än det var i går. Fler barn går i skolan. Färre kvinnor riskerar livet vid förlossningar, och fler kan läsa. Men vi ser också en tillbakagång i demokratiarbetet. Vi ser nya konfliktzoner, och vi ser att flertalet miljökurvor pekar åt fel håll.
Detta om något visar att PGU är lika relevant i dag som i går. Jag är glad över den enighet som fortfarande råder och över att vi här diskuterar formerna för PGU och viljan att vara med i PGU, snarare än att förändra den.
När den rödgröna regeringen tillträdde aviserade vi en nystart för PGU. Man såg att de ständiga målkonflikter som fanns var bromsklossar. Samordningen mellan departement var otillräcklig, och departementens kapacitet var ibland för låg för att de skulle kunna arbeta offensivt med PGU.
Därför har regeringen tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp med PGU-ansvariga i chefsposition. Detta är en nyckel. Ansvaret måste ligga på chefen, inte på dem som har det vid sidan om. UD:s utrikesråd för internationellt utvecklingssamarbete fick i uppgift att leda chefsarbetet.
Regeringen har också gett varje departement i uppdrag att ta fram handlingsplaner för att se hur man ska arbeta med PGU. De ska innehålla konkreta och praktiska resultatmål för verksamheten och förslag på hur myndigheter som man har ansvar för ska involveras i arbetet.
I de återkommande skrivelserna hit till riksdagen redogör man för arbetet och ger en fördjupad analys av de tematiska områden som vi och regeringen anser vara särskilt viktiga för en global utveckling. Syftet med detta har varit att tydliggöra och hantera motsättningar mellan regeringens mål inom olika politikområden.
Fru talman! Det sammantagna resultatet av arbetet och dessa åtgärder ser vi nu: en ambitionshöjning på departementen. Det finns en gedigen systematik i hur arbetet bedrivs. Det är klart att det när man gör en omstart är lite knackigt i början, men vi ser nu att det börjar ta form. Det finns tydliga rutiner och mekanismer för uppföljning. Man ser att PGU-arbetet har blivit ett integrerat perspektiv.
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag drar över tiden lite grann - jag har bara avslutningen kvar.
Agenda 2030 och de 17 globala målen, som antogs 2015, har gjort att vi i hela världen har en fantastisk och ambitiös vägvisare till en hållbar och rättvis värld. Agenda 2030 är vägen till omställningen för oss här hemma, men också för världen. Det ska den också vara lokalt.
Regeringens målsättning är att Sverige ska transformeras till världens första fossilfria välfärdsland. Det, om något, är en del av detta. Vi ska vara en internationell förebild när det gäller hållbar utveckling, och vi ska bedriva en politik som konsekvent tar hänsyn till fattiga människors perspektiv och mänskliga rättigheter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling (PGU)
PGU är därför ett centralt redskap för att genomföra de nya globala målen. Det hjälper regeringen att effektivisera arbetet mot de globala målen och minimerar risken för att regeringens arbete inom olika områden blir inbördes motverkande. Vi får mål och indikatorer på att det går åt rätt håll.
För att hela samhället ska vara delaktigt och framgångsrikt i arbetet måste vi ha en handlingsplan. Den antogs i går, och jag har inte sett den. Men jag hoppas att den kommer att göra att arbetet går framåt ännu mer. Jag ser att arbetet med PGU är en stor del av genomförandet av Agenda 2030, och jag ser med tillförsikt fram emot det fortsatta arbetet.
(Applåder)