Ordning och reda på avfallet

Herr ålderspresident! Dagens ärende om ordning och reda på avfallet är stort och brett - från utvinning av gruvfall till avfallsbrottslighet och ansvar för insamling av förpackningar.

Regeringens proposition innehåller en hel del bra förslag och andra mindre bra förslag. I vissa delar tycker vi att propositionen går i fel riktning och är bristfällig.

Ordning och reda på avfallet

Först några ord om avfallsbrottsligheten. Under de senaste åren har vi sett flera fall där oseriösa avfallsbolag hanterat stora mängder avfall felaktigt. Bolagen har hamnat på obestånd och lämnat efter sig omfattande miljöskulder och miljöfaror.

Med ökade krav på återvinning ökar också incitamenten för oseriösa aktörer, som organiserade brottslingar, att sko sig på återvinningen.

I en myndighetsgemensam lägesbild över organiserad brottslighet från 2021 beskrivs situationen med illegal avfallshantering i Sverige. I rapporten dras slutsatsen att den kriminella avfallshanteringen har ökat i såväl Sverige som resten av Europa de senaste åren.

Det här riskerar att ytterligare eskalera om vi inte gör någonting. Vi måste också motverka att fler kommuner drabbas av den typ av kostsamma och skadliga skandaler som till exempel Botkyrka har råkat ut för under de gångna åren.

Regeringen presenterar som sagt en del bra förslag. Vi stöder flera av dem, såsom vissa förändringar i en tillsynsmyndighets skyldighet att anmäla misstanke om brott. Vi stöder också införandet av ett straffansvar för överlämning av avfall till någon som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen.

Vi menar samtidigt att förslaget om beställaransvar riskerar att leda till ytterligare administration för beställare. Det gäller inte minst mindre företag. Vi vill därför att regeringen återkommer med förslag på hur företag på ett icke betungande sätt ska kunna bekräfta att rätt behörighet för att hantera avfall finns hos mottagaren. Det kan till exempel ske genom vägledning om hur kontrollen ska ske eller verktyg för att kontrollera behörighet.

Att kräva ekonomisk säkerhet för att avhjälpa en eventuell miljöskada är ett sätt att minska risken för att oseriösa aktörer etablerar sig. Vi ser dock en risk att regeringens förslag inte är tillräckligt träffsäkert utan kan föra med sig en rad oönskade konsekvenser. Bland dem finns risken att även mindre företag med begränsade ekonomiska resurser måste ställa ut säkerhet för förhållandevis små mängder avfall.

Det finns också en risk att bedömning av säkerhetens omfattning sker på olika sätt på olika håll i landet, och vi måste säkerställa att det finns tillräcklig kompetens hos dem som ska bedöma det hela.

Vi menar därför från Moderaternas sida att förslaget i propositionen bör avslås och att regeringen behöver återkomma med ett nytt förslag, som på ett mer ändamålsenligt sätt adresserar riskerna i storskalig hantering av avfall.

Flera av åtgärderna är alltså bra, men det krävs i grund och botten ett större grepp om vi ska hejda avfallsbrottsligheten från att breda ut sig i det här landet.

För det första måste vi framöver prioritera systematiska miljöbrott. Polis och åklagarmyndighet måste ta ett större ansvar för miljöbrott som begås systematiskt eller i organiserad form. Det ska vara svårt för den organiserade brottsligheten att etablera sig inom avfallsbranschen.

För det andra vill Moderaterna att vi ska skärpa straffen för miljöbrott. Miljöbrott som leder till skador som inte är obetydliga eller som begås i syfte att tjäna pengar ska leda till mer kännbara påföljder än böter. Straffen för miljöbrott bör vara extra hårda om brottet begås inom ramen för den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

För det tredje behöver vi en förbättrad tillsyn från kommunernas sida. I dag ligger ofta tillsynsansvaret på just kommunerna. Det ställer krav på korrekt genomförda tillsynsbesök som därefter följs upp på ett bra sätt. Till följd av att det i många fall i kommunerna tycks finnas osäkerhet och begränsad kunskap om miljöbalken och även eftersatta rutiner uppfylls inte alla de krav som egentligen borde kunna ställas på en tillsynsmyndighet.

Därför riktar utskottet ett tillkännagivande utifrån Moderaternas motion, där utskottet uppmanar regeringen att tillsätta en utredning som ska undersöka brister i tillsynsarbetet och lämna förslag på vilka resurser och förstärkningar det finns behov av.

Regeringen borde också låta utreda frågan om en vägledning om hur miljötillsynen ska gå till och om utformning av en standardiserad miniminivå så att kommunerna vet vad som ska kontrolleras och hur. Sveriges kommuner behöver helt enkelt bättre stöd och vägledning i detta viktiga arbete. Så långt det jag hade att säga om avfallsbrottsligheten.

En annan central del i propositionen handlar om att flytta ansvaret för insamling av förpackningar från producenter till kommunerna. Vi välkomnar de många kommuner som har gått före i dag. De har på frivillig väg gått längre än vad lagen kräver och erbjuder sina medborgare fastighetsnära insamling. Förslaget från regeringen om att helt flytta ansvaret för insamling till kommunerna är dock inte tillräckligt underbyggt och saknar analys vad gäller både kostnader och miljönytta. Därför vill Moderaterna att förslaget ska avslås.

Övergången till en cirkulär ekonomi och ett cirkulärt samhälle är viktig för att möjliggöra tillväxt inom ramen för begränsade naturtillgångar och för en klok resurshantering. För att det ska bli verklighet måste det vara möjligt att hantera - och tillgodogöra sig värdet i - de avfallsströmmar som uppstår på det mest kostnadseffektiva sättet.

Alldeles nya data från Naturvårdsverket visar dessutom att Sverige är på väg åt fel håll. Avfallsmängderna ökar, men återvinningen minskar. Det krävs verkligen en genomtänkt plan för hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna uppnå det cirkulära samhället och använda våra resurser på ett klokt sätt.

Den tekniska utvecklingen på området går snabbt. Nya tekniska lösningar som optisk sortering har potential att ytterligare öka återvinningsgraden och minska mängden felsorterat avfall. Just därför värnar Moderaterna det sammanhållna producentansvaret, där producenterna står för kostnaderna för hanteringen men också har möjlighet att påverka hur insamlingen ska gå till och incitament för att göra den mer effektiv.

Vi menar att de förslag som regeringen lämnar i propositionen minskar denna möjlighet och att de kan innebära ett hot mot den cirkulära ekonomin. Skälen till detta är flera och framgår av de många remissvar som lämnats till regeringens bakomliggande utredning.

Att regeringen trots detta går vidare tycker vi är anmärkningsvärt, särskilt när det som sagt inte görs någon miljö- eller kostnadsbedömning som är underbyggd. I stället hänvisas det till att den sammantagna bilden är att en fastighetsnära insamling främjar en bättre utsortering av samtliga materialslag, minskar felsorteringen och ökar insamlingen. Men detta kan starkt ifrågasättas, och det underbyggs inte av någon analys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Remissinstanser som Återvinningsindustrierna med flera har fört fram att förslagen kan innebära mångmiljardinvesteringar utan någon bevisad miljönytta i andra änden. De investeringar som har gjorts i befintligt system riskerar att förloras. Det finns också en risk att förslagen föreskriver teknikval och organisation av arbetet som på ett olyckligt sätt kan låsa fast oss vid en viss struktur. I stället borde vi helt enkelt få rätt förutsättningar på plats för att öka cirkulariteten.

Den utredning som ligger till grund för propositionen har inte heller tittat på några alternativa lösningar, och det är kanske där vår huvudsakliga kritik ligger. Man har landat direkt i ett slags kommunalisering.

Även Sveriges Kommuner och Regioner är kraftigt kritiska och menar att förslaget är underfinansierat. De menar att inte minst små kommuner eller kommuner som inte har möjlighet att uppfylla det ganska rigida kravet på fastighetsnära insamling riskerar att drabbas av systemet. Vi menar att det måste till en helt annan flexibilitet än vad regeringen föreskriver.

Sammanfattningsvis anser vi att regeringens förslag riskerar att slå sönder ett system som i hög grad har fungerat. Man borde i stället ha undersökt hur man kunde ha utvecklat det. Vi behöver snarare ett helhetstänk kring hur vi bäst kan uppnå en cirkulär ekonomi.

Flera partier och remissinstanser har riktat skarp kritik mot förslaget. Regeringens svar har då varit att man ska försöka bemöta detta på ett klokt sätt. Problemet är att det är muntliga utfästelser som riksdagen och berörda aktörer har fått. Det är ingenting som ingår i själva lagstiftningen, utan de befogenheter som vi ger regeringen i form av bemyndiganden är väldigt stora. De ger regeringen en hög grad av frihet när det gäller att göra denna kommunalisering.

Det är en situation vi känner igen från behandlingen av andra ärenden. Engångsplastdirektivet var ett sådant, som vi hade uppe så sent som förra året. Det gav regeringen långtgående befogenheter. Det beskrevs att det skulle införas på ett visst sätt, men det är inte helt uppenbart att så blev fallet.

Också Lagrådet anmärker i sitt yttrande på omfattningen av de bemyndiganden som föreslås i propositionen. Enligt rådets yttrande kan vissa föreskrifter anses kunna omfatta såväl civilrättsliga som offentligrättsliga regler, och de är därför inte möjliga att delegera. Rådet efterfrågar därför en redovisning av hur man ska se på bemyndigandena i förslaget.

Vi menar som sagt att bemyndigandena är långtgående och att den bakomliggande utredningen om att flytta ansvaret till kommunerna har flera brister. Man har inte utrett kostnads- och miljönytta tillräckligt, och man riskerar att slå sönder möjligheterna att nå den cirkulära ekonomin.

Därför vill vi avslå propositionen i denna del.

Herr ålderspresident! Jag står bakom Moderaternas samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 5.

Herr ålderspresident! Vi behandlar i dag ett betänkande som handlar om lagstiftning på två olika områden, men det handlar också om mycket annat. Det handlar en hel del om hur regeringen avser att agera vad gäller förordningar, myndighetsstyrning och sådana saker.

Av denna anledning framstår det möjligen som lite oordnat. Vi diskuterar frågor om fastighetsnära insamling och så vidare, och samtidigt diskuterar vi en konkret proposition med lagstiftningsändringar som egentligen inte har så mycket att göra med allt som diskuteras i sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Sverigedemokraterna har under åren konstaterat några saker på det här området. Vi har haft ett i grunden fungerande system. Mängden sorterat avfall har för de flesta kategorier utvecklats väl. Branschen har i allmänhet varit nöjd, även om vi haft en del missnöje från de kommunala bolagen.

Herr ålderspresident! Det som hänt nu är att vi har fått EU-direktiv på området, möjligen till tveksam nytta.

Oavsett vad man tycker måste en del saker fungera annorlunda. Vår analys har landat i att vi behöver ny lagstiftning. Betalning ska exempelvis ske till andra parter. Vi har också fått en situation med konkurrerande producentansvarsorganisationer, en situation som riskerar att bli ohållbar om vi inte redan nu kan få ett regelverk på plats. Detta regelverk kan inte möjliggöras nu utan att vi röstar igenom propositionen i den här delen. Status quo blir således inget alternativ.

Vi har under processen talat med många olika aktörer och tagit del av ännu fler synpunkter. Min bild är att det i grunden egentligen inte är propositionen som det finns problem med här. Vad man har problem med är regeringen, och det har även vi i Sverigedemokraterna. Man litar inte på att regeringen kommer att fixa detta på ett ändamålsenligt sätt med tillräckligt hög grad av flexibilitet.

När det kommer till insamlingsansvaret har vi tidigare delat de kommunala bolagens synpunkter. Vad som hänt nu är att man har fått till stånd en överenskommelse mellan producentansvarsorganisationerna och de kommunala bolagen. Från Sverigedemokraternas sida lägger vi inga värderingar i detta. Det grundläggande är att vi ska ha system som kan kombinera nytta och enkelhet för privatpersoner med effektiva system som kan hålla nere kostnaderna. Att Avfall Sverige och producentansvarsorganisationerna är överens om den här omfördelningen och har nått en överenskommelse kring ersättningsnivåerna har gjort det svårt, i alla fall för mitt parti, att motivera att de har fel.

Ett problem i denna analys är att det är svårt att få en klar bild av kommunsektorn. Det talas om att vissa kommuner kommer att missgynnas av detta, och så kan det säkert vara. Vi vet ännu inte riktigt vad alla tycker om ersättningsnivåerna, och det har varit lite knepigt att använda sig av SKR som remissinstans eftersom de helt enkelt inte har velat tala om vad de tycker. De har också meddelat att de inte har kunnat vara med och förhandla om ersättningsnivåerna, även om de har bjudits in. Det har också gjort det svårt för oss att ta hänsyn till de synpunkter som SKR haft på utredningen, innan propositionen kom till och ändrade på en del saker.

Herr ålderspresident! Att vi säger ja till propositionen innebär dock inget generellt stöd till regeringen på det här området. Vi instämmer till fullo i en stor del av den oro som branschen överlag uttryckt till följd av de förordningar och myndighetsuppdrag som regeringen har aviserat. Denna osäkerhet har dock till viss del kunnat minska genom att regeringen accepterat en vädjan från branschen om att överföringen av ansvar från producenter till kommuner ska ske genom ett så kallat clean cut. Tidsgränsen för fastighetsnära insamling har också flyttats fram, men här finns såklart problem och osäkerheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Från Sverigedemokraternas sida vill vi vara tydliga: One size fits all är ingenting som passar ett helt land av Sveriges storlek. Vad som är regeringens åsikt här är inte helt tydligt. Det är fortfarande svårt att få klarhet i exakt vad som avses. Men den fastighetsnära insamlingen är ingenting som vi röstar om nu.

En grundläggande synpunkt från Sverigedemokraterna på detta område är att det inte finns någon rationell anledning att generellt sträva efter att exempelvis allt glas ska samlas in fastighetsnära. Glas är tungt och tar mycket plats, och det är inte minst svårt att se att insamlingsnivån kan öka. Det är snarare så att ju mer man förändrar, desto större risk är det att vi får en försämring. Det är också det vi har kunnat se: Kvaliteten på avfallet sjunker till viss del under den fastighetsnära insamlingen, vilket naturligtvis skapar en oro hos dem som jobbar med detta.

Vår analys landar i att vi behöver flexibilitet på det här området. Glas ska man förmodligen inte sträva efter att nödvändigtvis ha i fastighetsnära system, medan plast förmodligen är väldigt bra att ha i fastighetsnära system där fastighetsnära system passar, vilket kanske inte är vid småhus där det inte bor tillräckligt många människor. De kanske inte passar vid radhus i storstadsområden heller. Vi vill gärna se en flexibilitet på området.

Sammanfattningsvis, herr ålderspresident: Problemen på detta område kräver en bra regering, samtidigt som propositionen i sig nu faktiskt bidrar till en bättre fungerande marknad.

Vi har också en del som berör utvinningsverksamhet. Här är det EU-direktivet om utvinningsverksamhet som föranleder förslagen.

När det kommer till säkerheter vid utvinningsverksamhet har detta varit ett problem historiskt. Vi måste ha en lagstiftning som säkrar att det är gruvbolagen och inte skattebetalarna som står för exempelvis återställningskostnader.

Det här är viktiga frågor. Världen skriker efter mineral, och vi har väldigt mycket av dessa i vår berggrund och vår mark. Vi har bland annat sett det på prisuppgångarna, och vi ser det också genom de trender som råder över hela världen vad gäller batterier, infrastruktur och så vidare.

Sverige har ett akut problem vad gäller tillståndsprocesser. Det är svårt att få tillstånd, och det tar lång tid. Sammantaget innebär detta en kostsam risk för alla som vill investera i Sverige. Processerna behöver förenklas och snabbas på. De behöver bli mindre kostsamma. Miljökraven ska inte försvinna, men vi måste få ett klimat på området där man på ett lämpligt sätt kan väga intressen mot varandra - ett system som inte är så stelbent som det upplevs i dag.

Här ser vi med viss oro att det exempelvis saknas tidsbegränsning för Riksgäldskontorets bedömning av storleken på säkerheterna, vilket kan innebära risk för förseningar i tillståndsprocesserna. Därför ser vi gärna ett avslag här.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr ålderspresident! Det är en ganska spännande rubrik på det betänkande som vi nu avhandlar och den proposition som är framlagd. Utan att på något vis låta påskina att det skulle påverka innehållet i förslagen tycker jag att det är spännande att propositionen heter Ordning och reda på avfallet när det är en proposition som handlar om tre helt separata delar, områden som i och för sig kan sägas beröra avfall men som gör det på ganska olika vis. Den första delen handlar om utvinningsavfall och är kanske framför allt av intresse för anläggningsföretagen och gruvbranschen. Den andra delen rör avfallsbrottslighet. Den sista rör förpackningsinsamlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Jag kommer inte att uppehålla mig mycket vid den första delen utan kan helt enkelt konstatera att man kan utläsa våra åsikter i betänkandet. Vi har försökt lyssna in branschen och dem som kommer att vara berörda av den nya lagstiftningen när vi har tagit ställning till förslagen.

Jag går vidare till avfallsbrottsligheten, herr ålderspresident. Jag tror att vi alla i denna kammare vet att detta är ett angeläget område att ta tag i. Vi har sedan länge en bransch där de allra flesta aktörer sköter sig, vill göra rätt och hela tiden strävar efter ett bättre resultat i sin verksamhet men där det också sedan länge finns en problematik med fusk, med mygel och med folk som vill sko sig på att runda hörn som laglydiga och seriösa aktörer faktiskt måste förhålla sig till.

Det är därför angeläget att det kommer förslag på hur vi kan förbättra villkoren för de rättsvårdande myndigheterna och tillsynsmyndigheterna att se till att allting går rätt till och att vi inte har fusk som drabbar enskilda medborgare, lokalsamhällen, naturen och miljön.

Tyvärr har vi dock sett oss tvungna att avvisa förslagen i propositionen. Det är inte så att vi på rak arm eller per definition vill avvisa förslag. Tvärtom ser vi verkligen varför regeringen vill gå fram med detta. Men vi tror inte att man i alla delar har tänkt igenom det hela vägen eller att man kommer att få det utfall man har sett framför sig. Jag ska ta några exempel för att inte göra en klyscha av det och säga att det här inte är tillräckligt genomtänkt och sedan rakt av avslå.

När det gäller det krav som läggs fram i den här propositionen på att skyndsamt anmäla brott tror jag att vi alla instinktivt tänker att det här är precis vad som behövs: Vi måste snabbt få fram var oegentligheterna finns, var någon kan ha ägnat sig åt brottslighet, och sedan snabbt rätta till problemet.

Med risk, herr ålderspresident, för att gå in lite mer på rättspolitik än på miljöpolitik tror jag att det här blir ett feltänk med tanke på hur situationen för de rättsvårdande myndigheterna, inte minst Åklagarmyndigheten, ser ut just nu. Vi har försökt reda ut hur de rättsvårdande myndigheterna skulle ta emot det här och kollat på vad remissinstanserna säger, och det stora problemet verkar inte vara att anmälningarna inte kommer in snabbt nog. Tvärtom är det som framför allt leder till att man inte kan lagföra dem som inte sköter sig att man inte har ett tillräckligt bra grundarbete och att åklagare ser sig tvungna att lägga ned utredningar i brist på bevisning eller på grund av bristfällig bevisning.

Det problemet skulle inte lösas med ett skyndsamhetskrav. Tvärtom finns en påtaglig risk för att det skulle förvärras. Det som vi tror skulle behöva göras är att man ser över förutsättningarna för att faktiskt på ett effektivare och grundligare sätt kunna lägga fram ett bra underlag tillsammans med anmälan till Åklagarmyndigheten för att de ska ha goda förutsättningar att sedan kunna bedriva en framgångsrik utredning.

Jag hinner inte dyka djupare i rättspolitiken, men jag vill säga, vilket jag tror att alla inser, att det här också är ett problem som handlar om att vi måste förbättra möjligheterna för just de rättsvårdande myndigheterna - polisen och Åklagarmyndigheten - att utreda brott. Vi vet att vi har resursbrister där. Det är något som vi har lagt förslag om i kammaren för att försöka reda ut, men det påverkar också den här situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Det förhåller sig på ett liknande sätt med de förslag som reses, för att försöka stävja fusket, om att man faktiskt ska ha kontroll på vem man lämnar över avfall till och vem man har tagit emot avfall från. Jag tror att vi alla här inne tycker att intentionen är god även där. Men det har också följdeffekter.

Vad händer om en aktör flera led bort från dig - den som har tagit över avfall från en annan aktör som i sin tur har tagit över det från en annan aktör som i sin tur har tagit över det från dig - inte sköter sig? Hur ska man kontrollera det här? Och vad kan anses vara ett rimligt arbete för att visa att man faktiskt inte har lämnat ifrån sig avfall som man har ansvar för till en aktör som kommer att behandla det på ett felaktigt sätt? Tyvärr ser vi inte i dagsläget att frågorna som rör de problemen är tillräckligt tillgodosedda, och vi ser oss därför tvungna att avvisa detta.

Det kommer nu att gå igenom i kammaren. Vi får väl se om vi har rätt eller om vi har fel. Jag ska säga att jag verkligen hoppas att jag har fel. Det är inte ofta man säger det i den här kammaren, men i det här fallet hoppas jag att det förhåller sig så.

Så till den del av propositionen som kanske har varit mest omdiskuterad, trots att det som är föremål för diskussionen egentligen inte ligger i propositionen, nämligen kommunaliseringen av förpackningsinsamlingen. Här, herr ålderspresident, har vi i min mening inte en sak som är pudelns kärna utan två.

Den första är var ansvaret för insamlingen och återvinningen ska ligga: Ska det vara hos producenterna eller någon annanstans? För Centerpartiets del har vi sedan länge sagt att vi vill ha ett starkt producentansvar och vill värna det där det är möjligt. Det vill vi för att säkra att man omhändertar avfallet och ser det mer som en resurs, och vi tror att det då lämpar sig bättre om producenterna har ansvaret. Det handlar också om incitament och drivkrafter. Vi tror i grunden att det är bättre att producenten har ett verkligt intresse av att omhänderta avfallet och faktiskt kunna ta det vidare och resurssätta det i nästa led.

Den andra delen handlar om att vi ser en oro när detta lämpas över på kommunerna. Det här är en fråga som har en lång historia med många vändningar. Vi har också en viss brådska för att kunna leva upp till kraven i EU-direktiv. Det är en brådska som vi kanske inte skulle ha behövt känna lika starkt om regeringen under föregående mandatperiod och i början av den här mandatperioden hade klarat av att vara en aning smidigare, om jag får använda de orden, herr ålderspresident. De farhågor som vi och övriga oppositionen hade under förra mandatperioden har kommit att besannas.

Med det sagt har regeringen nu faktiskt tagit steg framåt. Jag är inte säker på att det går i helt rätt riktning, men man har visat en vilja att gå framåt med det här. Vi ser också att det har funnits en föredömlig vilja till kompromiss mellan vissa aktörer på marknaden - Avfall Sverige och Svenskt Producentansvar - men det här har tyvärr också lett till att man kanske har missat vissa andra aktörer i remissgången och när man har arbetat fram propositionen. Det är åtminstone en kritik som vi har hört. Sedan får var och en i den här kammaren bedöma hur relevant kritiken är och hur rimlig den är, men det väcker oro när vi har vissa aktörer som starkt vänder sig mot det här och vissa som starkt vill se att det drivs igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

För vår del tror vi att det bästa hade varit att fortsätta värna producentansvaret, att fortsätta värna det som är bra i den svenska avfallshanteringen och att försöka utveckla den för att uppnå kraven i direktiven.

Herr ålderspresident! Jag har talat, om möjligt, fortare än vanligt. Det är för att jag ville ha några sekunder kvar i slutet av mitt anförande. Det är nämligen så att just för mig är det här den sista kammardebatten med kollegorna och vännerna i miljö- och jordbruksutskottet. Jag ville ha några sekunder kvar för att hinna tacka dem för de här åren tillsammans - för alla långa möten, för allt hårt arbete, för all kompromissvilja, för all förståelse för att vi inte alltid har en samsyn och för strävan att försöka nå fram till goda politiska resultat.

Vi hade aldrig nått de resultaten utan det goda arbetet från kansliet. Man får inte ha favoriter bland utskottskanslierna, men till vännerna på MJU-kansliet vill jag säga att ni ska veta att ni ligger mig varmt om hjärtat.

Tusen tack för de här åren! All lycka till er i ert fortsatta arbete! Jag kommer att jaga på er från sidan.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ordning och reda på avfallet ska vi ha. Det hade kanske varit lättare att hantera om det också hade varit ordning och reda på den här propositionen som ligger till grund för dagens betänkande och debatt. Här är det, som vi har hört tidigare, en salig blandning av mjölkkartonger och gruvavfall och allt däremellan. Dessutom, som vi har hört, har vi under hanteringen av ärendet noterat att det kommer fram olika signaler om hur de olika aktörerna egentligen ställer sig till frågorna som propositionen behandlar och om hur de har involverats i processen. Det är inte bra, och för frågans del kanske ett omtag hade varit bra för att verkligen få klarhet i allt. Men nu är vi där vi är, och vi kör på.

I vår följdmotion har vi förslag på avslag i tre delar, och vi har fyra förslag till tillkännagivanden som vi vill rikta till regeringen om att återkomma med förändringar, förbättringar eller förtydliganden. En stor del av kritiken rör förslag i propositionen som innebär att regeringen ges långtgående befogenheter att meddela föreskrifter på ett antal områden, inte minst vad gäller producentansvarets utformning och hur insamling av avfall ska organiseras och genomföras.

Lagrådet anmärker i sitt yttrande på omfattningen av de bemyndiganden som föreslås. Enligt rådets yttrande kan det vara så att vissa föreskrifter inte ens är möjliga att delegera. Rådet efterfrågar därför en redovisning av hur man ska se på bemyndigandena i förslaget. Vi menar att de här bemyndigandena är alltför långtgående mot bakgrund av att regeringen i propositionen inte tillräckligt ingående redogör för hur de ska användas.

De bakomliggande utredningar och promemorior som kommer att ligga till grund för föreskrifterna har i stora delar fått ganska allvarlig kritik från tunga remissinstanser. Denna kritik pekar enligt oss tydligt på att stora delar av propositionen bör avslås.

Herr ålderspresident! I takt med omställningen till ett fossilfritt samhälle ökar efterfrågan på de metaller och mineral som används i allt från bilbatterier till vindkraftverk. Sverige har unika möjligheter att bidra till att möta denna ökade efterfrågan. Tyvärr har Sverige dock blivit mindre attraktivt för gruvinvesteringar och har rasat i internationella rankningar, vilket bland annat beror på de alltför långdragna och komplicerade tillståndsprocesserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Vi har länge påpekat att tillståndsprocesserna behöver förenklas och att tiden för att handlägga ärenden måste förkortas. I tisdags presenterade Miljöprövningsutredningen en del förslag som till vissa delar ligger i linje med vår syn på tillståndsprocesserna medan andra inte gör det. Det är ömsom vin, ömsom vatten. Det ska bli intressant att se vad resultatet blir när det så småningom förpackas i en proposition.

Miljökraven ska även fortsättningsvis vara höga, men det måste bli betydligt tydligare för verksamheter som söker tillstånd hur de ska leva upp till kraven, vilka underlag som krävs och hur processen för att bedöma dem ser ut.

Förslagen om säkerheter vid hantering av utvinningsavfall samt om att avfallshanteringsplanen ska utgöra en processförutsättning i prövningen av gruv- och täktverksamheter är ytterligare exempel på förslag som snarare ökar än minskar komplexiteten och tiden för tillståndsgivning. Förslaget om en ny typ av säkerhet innebär bland annat en risk för kostsamma överförsäkringar, eftersom det redan i dag ställs krav på säkerhet för efterbehandling. Detta skulle ytterligare hämma investeringar i gruvnäringen.

De eventuella kostnader som kan uppstå för avfallshanteringen bör i stället kunna hanteras inom ramen för dagens krav på säkerheter för efterbehandling. Kristdemokraterna anser därmed att förslagen i propositionen om säkerheter vid hantering av utvinningsavfall bör avslås.

Herr ålderspresident! Vi värnar ett sammanhållet producentansvar och anser att det är viktigt att producenterna kan påverka utformningen av regler och incitament vid anpassning till EU:s krav. Regeringens förslag motverkar i vissa delar detta.

Det finns också flera svagheter i förslaget. Det kommer bland annat att krävas stora investeringar trots att det är tveksamt om de leder till någon resurs- eller miljönytta. Vi är också tveksamma till kravet på fastighetsnära insamling och menar att det måste gå att göra avsteg från detta med hänsyn till kommunernas olika förutsättningar.

Vi vill i stället för regeringens förslag se ett samlat producentansvar som ges möjlighet att utvecklas med hänsyn till teknik och affärsmodeller för att möta behoven i en växande cirkulär ekonomi. Därför bör riksdagen avslå förslagen i propositionen om förändringar av producentansvaret för förpackningar.

Under de senaste åren har vi sett flera fall där oseriösa avfallsbolag har hanterat stora mängder avfall på ett felaktigt sätt. Man har hamnat på obestånd och lämnat efter sig omfattande miljöskulder. Ökade krav på återvinning ökar också incitamenten för oseriösa aktörer som vill sko sig på återvinning.

Att kräva ekonomisk säkerhet för att avhjälpa en eventuell miljöskada är ett sätt att minska risken för att oseriösa aktörer etablerar sig. Regeringens förslag på detta område är dock inte tillräckligt träffsäkert utan för med sig en rad oönskade konsekvenser. Bland annat finns risken att även mindre företag, med begränsade ekonomiska resurser, måste ställa ut säkerhet för förhållandevis små mängder avfall. Det finns också en risk att säkerhetens omfattning bedöms på olika sätt i olika kommuner. Flera kommuner påpekar också att de saknar kompetens på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Därför menar vi att förslagen i propositionen om säkerhet för anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter bör avslås. Vi anser att regeringen i stället ska återkomma med ett nytt förslag till utformning av säkerheter som på ett mer ändamålsenligt sätt adresserar riskerna med storskalig hantering av avfall.

Regeringen föreslår vidare i propositionen att den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken genom att lämna avfall till någon som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen ska dömas till böter. Vi välkomnar detta förslag och de förtydliganden som finns i propositionen om begränsning av beställaransvaret för att undvika en situation där beställaren blir ansvarig för eventuella senare överlämningar av avfallet.

Vi menar samtidigt att förslaget riskerar att leda till ytterligare administration för beställare som ska bekräfta att en mottagare av avfall har de behörigheter som krävs. Detta gäller inte minst mindre företag. Vi vill därför att regeringen återkommer med förslag på hur företag utan onödigt krångel och onödig byråkrati ska kunna bekräfta att rätt behörighet att hantera avfall finns hos mottagaren.

Herr ålderspresident! Regeringen föreslår att en ny bestämmelse om säkerhet för utvinningsverksamhet läggs till i miljöbalken. Det är bra att krav på säkerhet ska ställas, men regeringens förslag är inte tillräckligt. Ställd säkerhet vid utvinning av mineral och malm bör omfatta samtliga kostnader för efterbehandling, inte bara kostnaderna i relation till utvinningsavfall. Vid efterbehandling av en nedlagd gruvverksamhet ska finansieringsformer säkerställa att branschen, inte staten och skattebetalarna, står för de ekonomiska kostnaderna.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation nummer 2.

Herr ålderspresident! Ledamöter! Det är tre väldigt olika frågor som debatteras: förpacknings- och tidningsinsamlingen, att bekämpa avfallsbrottslighet och även gruvavfall. Jag tänker börja med den absolut största avfallsströmmen, den som kommer från gruvor.

Jag kan också passa på att yrka bifall till vår reservation som har nummer 8.

Blaiken, Dannemora, Svärtträsk och Tapuli - på alla de här platserna har gruvbolag gått i konkurs och haft otillräckliga ekonomiska säkerheter. På de platserna finns förorenad mark som det kostar väldigt mycket att ta hand om. Här är det inte företagen som betalar, utan folket, skattebetalarna, har fått stå för de pengarna. Särskilt Blaiken har krävt en väldigt stor och kostsam saneringsprocess. Det gör att saneringen efter äldre gruvor, som egentligen behöver saneras, har stoppats upp.

Om man ser på siffrorna i stort ser man att det i nuläget finns 2,6 miljarder i ekonomiska säkerheter. Det borde uppgå till ungefär 6,3 miljarder. Det är verkligen jättelika summor det handlar om.

Polluter pays principle är en central princip i miljöarbetet. Den genomsyrar miljöbalken, den finns i det internationella miljöarbetet och den finns i EU:s miljöarbete och lagstiftning. Det är där vi måste vara, med polluter pays principle och inte med people pay principle, som vi har hamnat i här. Det är en hygienfaktor, en basnivå, som vi måste upprätthålla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

När Miljöpartiet fortfarande satt kvar i regeringen jobbade vi tillsammans med Socialdemokraterna fram en promemoria om det här. Jag är väldigt glad att det har kommit med i en proposition. Det är tydliga steg framåt. Men vissa saker har vattnats ur, vilket oroar och bekymrar oss. Jag blir därför lite orolig i fråga om man verkligen når upp till polluter pays principle. Det gäller tre saker rent konkret.

Det ena är att det måste vara kristallklart att avfallsplanen ska vara på plats innan man får tillstånd. Det måste vara en tydlig processförutsättning. Det tycker jag är lite oklart i propositionen. I nuläget är avfallsplanens roll ganska oklar och otydlig i tillståndsprövningen, vilket länge har kritiserats.

Anledningen till att avfallsplanen är otroligt viktig är bland annat att den visar hur man ska ta hand om gruvavfall. Men den ekonomiska storleken baseras också på just avfallsplanen. Det är så man beräknar storleken på den ekonomiska säkerheten. Miljöpartiet tycker att det är väldigt bra att avfallsplanen ingår i tillståndet, men det borde ha varit mer tydligt att det verkligen är en processförutsättning.

Vi ser också att Svemin och andra företag och branschorganisationer har velat stryka just termen processförutsättning. Därför är vi extra oroliga över att den har försvunnit från promemoria till proposition.

Den andra biten som vi tycker kan bli ännu tydligare är att de ekonomiska säkerheterna också ska vara på plats innan man får tillståndet. Vi ser att verksamhetsutövaren kan börja med en viss del av verksamheten innan man får den ekonomiska säkerheten på plats. Det tycker vi är olyckligt. Det är också en förändring jämfört med promemorian.

Vi tycker alltså att allt måste finnas på plats. Det är nämligen när avfallsplanen och den ekonomiska säkerheten är på plats som man verkligen kan gallra bort oseriösa aktörer men också premiera riktigt bra och framåtlutade företag.

Den tredje biten gäller att det är viktigt att man betar av gamla avfallsplaner som har ganska många år på nacken. Då behöver också de ekonomiska säkerheterna uppdateras. Som jag sa tidigare saknas det i nuläget nästan 4 miljarder. Enligt utvinningsavfallsförordningen ska man se över avfallsplanerna vart femte år. Vid en granskning har det framkommit att bara 10 av 19 planer är uppdaterade. Det är långt ifrån så många som borde ha uppdaterats.

Därför fanns det i promemorian ett förslag om att tydliggöra att verksamhetsutövarens översyn också innebär att se till att planerna hålls uppdaterade. Det ska ske tillsyn, och om de inte anses vara betryggande ska det läggas fram ett föreläggande. Om föreläggandet inte följs ska tillsynsmyndigheten kunna ställa en säkerhet på verksamhetsutövarens bekostnad. Regeringen menar att det finns lagrum för detta. Det finns i teorin, men i praktiken är det inte möjligt att använda dem. Då måste tillsynsmyndigheten förskottera en stor pengasumma som man helt enkelt inte har.

Om man menar allvar med miljöarbetet, herr talman, tycker vi att förslagen borde vara en självklarhet, just för att premiera dem som är framåtlutade och för att gallra bort oseriösa aktörer. Det handlar om att verkligen säkerställa att det är fråga om polluter pays principle och inte people pay principle.

Vi tycker att det finns stora brister i dagens system. Regeringen har tagit bra steg framåt, men man når inte riktigt ända fram. Vi skulle vilja ha förbättringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Jag ser med stor oro på att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill försämra utifrån regeringens förslag. Jag beklagar det.

Jag ska inte bara prata om gruvor, utan jag ska också prata om förpacknings- och tidningsinsamlingen. Tidigare har regeringen fattat beslut om fastighetsnära insamling. Det är bra, och vi har sett att det ökar återvinningen.

I propositionen finns en rad nya förslag, till exempel att kommunerna ska ta över ansvaret för insamlingen av förpackningar. Kommunerna ska också ställa i ordning platser för allmänheten för insamling, men det ekonomiska ansvaret ska vara kvar hos producenterna. Producenterna ska finansiera insamling och behandling samt kostnader för omlastning och information. Insamlat förpackningsavfall ska överlämnas till producenterna.

Vi i Miljöpartiet tycker att det i huvudsak är bra förslag från regeringen. Det är ett tydligt system. Kommunerna har effektiva samordnade insamlingslösningar. Man samlar till exempel in matavfallet redan i dag. Här är det verkligen polluter pays principle, det vill säga att det är förpackningsproducenten som betalar för avfallet.

Det bekymrar oss att alla partier inte helhjärtat ställer sig bakom förslaget. Det tycker vi är tråkigt. I arbetet har en mångårig konflikt mellan Avfall Sverige och producenter vänts till samsyn. Och det har varit en lång resa. Moderaterna och Centerpartiet vill ha en mer privat lösning, medan vi tycker att det är en bra samverkanslösning mellan kommuner och näringsliv. Sveriges Kommuner och Regioner har framfört kritik, men genom arbetets gång har man lyssnat på SKR och gjort ändringar efter remisshanteringen.

I många kommuner har fastighetsnära investeringar redan gjorts. Nu kan det rullas ut till landets alla kommuner. I glesbygd blir det insamlingsstationer, vilket är mycket bra.

Jag vill också säga några ord om illegal avfallshantering. Det är verkligen ett växande problem nationellt och internationellt som får stora konsekvenser för miljön och för hälsan. Vi har i medierna sett hur bolag har dumpat avfall. Det finns också problem med illegal export. Den illegala avfallshanteringen är kopplad till brottslighet.

Med Miljöpartiet i regering påbörjade vi ett arbete som tog flera kliv. Det är bra att arbetet fortsätter. Det handlar om att begränsa möjligheten för kriminella att tjäna pengar, och det handlar om att utövare av miljöfarlig verksamhet ska ställa säkerheter för kostnaden för återställning. Det ska också utdömas straff om man överlämnar avfall till någon som inte har tillstånd eller som inte har gjort anmälningar.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens lagda proposition Ordning och reda på avfallet. Det är en proposition som tar itu med att hantera de problem som flera kommuner upplever med att oseriösa och kriminella aktörer allt oftare ger sig in i avfallsbranschen. Problemet i dag kan i korthet beskrivas på följande vis.

Under 2021 har tio myndigheter på regeringens uppdrag arbetat med att ta fram en lägesbild och möjliga insatser mot den ökande avfallsbrottsligheten i Sverige. Dagens avfallshantering, med möjligheter att tjäna pengar på avfallet, har dragit till sig aktörer inom den organiserade brottsligheten. Förutom en djupt negativ samhällspåverkan innebär givetvis avfallsbrottsligheten en negativ miljöpåverkan. Den systematiska avfallsbrottsligheten är starkt sammankopplad med organiserad brottslighet och har kopplingar till ekonomisk brottslighet och arbetslivskriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

I myndigheternas rapport bedömer man att den komplexa miljöbrottsligheten kopplad till ekonomisk brottslighet kommer att öka om inte åtgärder vidtas. Den främsta drivkraften bakom illegala avfallstransporter och andra typer av avfallsbrottslighet är att det kan innebära möjligheter att tjäna grova pengar. Mina kollegor från miljö- och jordbruksutskottet minns säkert den sittning vi hade i utskottet för en tid sedan där polisen betonade att det finns tre stora inkomstkällor för kriminella aktörer i dag. Det är vapen, narkotika och sopor. Det beskriver en del av problemet vi debatterar i dag.

Herr talman! Låt mig citera Jesper Kotander, tillförordnad sektionschef vid Noas underrättelseenhet: "För att vara så lönsam som möjligt sker brottsligheten på ett organiserat sätt genom att bilda avfallshanteringsföretag. Företaget utgör en bas för den kriminella verksamheten och kan skapa en legitimitet gentemot andra aktörer på marknaden."

De senaste åren har vi sett fler och fler exempel i landet på hur avfall har hanterats illegalt eller där stora mängder avfall har lämnats kvar efter att företaget har gått i konkurs. Oseriösa företag har tjänat stora pengar på att ta emot avfall och sedan låtit andra stå för kostnaderna.

Vi vet också att den illegala exporten av avfall är omfattande. I ett regeringsuppdrag 2016 uppskattade Länsstyrelsen i Skåne att det i region Syd varje år via hamnar passerar ut cirka 40 000 lastbilar som kan misstänkas vara illegala avfallstransporter. Den illegala avfallshanteringen har kopplingar till den organiserade ekonomiska brottsligheten. Att vända på varje sten för att stoppa brottsligheten är en prioriterad fråga för den socialdemokratiska regeringen.

Herr talman! Regeringen föreslår nu flera åtgärder för att ta tillbaka kontrollen över avfallshanteringen. Kriminella ska inte kunna tjäna pengar på avfall. Det är ett viktigt steg för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och givetvis för att minska riskerna för människors hälsa och för vår gemensamma miljö.

Vi föreslår skärpt straffansvar för den som lämnar avfall till obehöriga, och vi skyddar skattebetalarna från kostnaderna för att ta hand om avfallet. Regeringen lämnar även förslag som syftar till att förbättra avfallshanteringen. Det föreslås ett nytt bemyndigande som ger möjlighet att meddela föreskrifter om att den verksamhetsutövare som bedriver eller avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet som omfattas av anmälningsplikt ska ställa säkerhet för kostnaderna för de återställningsåtgärder som kan komma att behövas med anledning av verksamheten. Det föreslås även att straff ska kunna utdömas när någon överlämnar avfall till någon annan som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen.

Herr talman! Utöver förslag som syftar till att pressa tillbaka den organiserade brottsligheten innehåller propositionen också förslag på lagändringar som behövs för att genomföra nya bestämmelser i EU:s reviderade avfallsdirektiv.

I syfte att skapa förutsättningar för att producenterna ska kunna ansvara för insamling av förpackningsavfall från verksamheter föreslås i propositionen att föreskrifter ska kunna meddelas om att en producentansvarsorganisation ska hantera mer avfall än vad som motsvarar organisationens marknadsandel. Om det har skett ska övriga producentansvarsorganisationer vara skyldiga att betala skälig ersättning till den ansvariga organisationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ordning och reda på avfallet

Det föreslås också att det ska kunna meddelas föreskrifter om att de intäkter som en producentansvarsorganisation för förpackningar har endast får användas för verksamhet som har samband med organisationens skyldigheter eller för att göra en utbetalning till de producenter som har anlitat organisationen.

Förslagen innebär ett förbättrat genomförande av EU:s avfallsdirektiv. Det innebär också, i korthet och klartext, att det blir lättare att göra rätt för både företag och producenter och att återvinningen ökar.

Det är värt att betona att det här i så fall börjar gälla överallt samtidigt. Det ger stor frihet för kommunerna i utformningen och därtill kostnadstäckning men likväl ett enhetligt och förhoppningsvis förutsägbart system.

Herr talman! Vi behöver ta tillbaka kontrollen över avfallshanteringen. Det är det vi diskuterar här i dag - ordning och reda på avfallet. Vi måste täppa till kryphålen som möjliggör för kriminella att tjäna pengar på avfall. Det är viktigt för att minska riskerna för människors hälsa och för miljön och för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Vi vill se till att skattepengar inte går till att forsla bort hela sopberg om kriminella dumpar avfall i kommuner.

Regeringen och polisen ser en tydlig koppling mellan illegal avfallshantering och organiserad brottslighet. Den socialdemokratiska regeringen vänder på varje sten för att trycka tillbaka brottsligheten. De skärpningar kring avfallet som propositionen innehåller är ett viktigt steg för att ta tillbaka kontrollen över avfallshanteringen.

Avslutningsvis vill jag betona att den här propositionen medför att Sverige tar viktiga steg för att göra det lättare att göra rätt, öka mängden återvunnet material och tydliggöra roller och ansvar. EU-direktiv har vi givetvis att förhålla oss till, men alldeles oavsett dem har den socialdemokratiska regeringen höga ambitioner för avfallshantering.

Att åstadkomma mer ordning och reda på avfallet är både efterlängtat och välkommet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Hanna Westerén behöver inte oroa sig för att jag ska kasta mig in i ett sista, bittert replikskifte när jag redan har tackat för mig i MJU:s debatter. Det är helt enkelt så att fyra år visade sig vara för kort tid - jag glömde att yrka.

Därmed vill jag yrka bifall till vår reservation 3 under punkt 3 - och än en gång tacka Hanna Westerén och kollegorna så hjärtligt.

Ordning och reda på avfallet

Herr talman! Tack så hemskt mycket, Magnus Ek! Jag ska givetvis inte ha synpunkter på hur andra ledamöter yrkar.

Däremot vill jag från min sida och från resten av S-gruppen i miljö och jordbruksutskottet tacka Magnus Ek för oerhört konstruktivt samarbete i utskottet.

Det är alltid väldigt berikande och värmande att jobba i en kollegial miljö där man kan skilja på sak och person och ha roligt tillsammans. Det har jag verkligen uppskattat med en klok kollega som Magnus Ek.

Herr talman! Från min sida helt enkelt bifall och helhjärtat instämmande med föregående talare.

Herr talman! Jag skulle ändå vilja säga, nu när jag har möjligheten att prata ännu lite till om propositionen, att jag vet att Magnus Ek har jobbat väldigt ivrigt med frågorna om avfallshantering. Jag noterade särskilt de synpunkter som han hade på propositionen.

Jag kan också konstatera att det finns ett genuint engagemang i miljö och jordbruksutskottet för att ha bättre ordning och reda på avfallet. Jag vet att Magnus Ek kommer att jaga oss som förhoppningsvis finns kvar i riksdagen i höst när det gäller de här frågorna, och det ser jag fram emot.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)