Nordiskt och arktiskt samarbete

Anf. 1 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservation 1.

I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande om nordiskt och arktiskt samarbete - vår årliga debatt om samverkan i vår närmaste omgivning. Denna debatt är både angelägen och aktuell, i år kanske i särskilt hög grad. Vi vet att 90 procent av de nordiska invånarna värdesätter nära nordiskt samarbete och att 60 procent, alltså sex av tio, vill se det fördjupas och förstärkas ytterligare.

Nordens regeringar har uttalat ambitionen att Norden ska vara världens mest integrerade region. Det har vårats för Norden. Jag och många med mig har talat om en renässans för det nordiska samarbetet, men jag får erkänna, herr talman, att hur vackert det nordiska ljuset än klär sommaren har det bromsats av en frostnatt som inte bara de svaga utan även de friska kan kalla höst. Under pandemins farsot har vi sorgligt nog bevittnat hur visionen om världens mest integrerade region kommit att blekna, just i den tid då den kanske behövs som mest.

Norden som region ska vara så sammansvetsad och samordnad som möjligt, men i stället har vi kunnat se otaliga stickspår och en situation där Sverige i många avseenden valt en diametralt motsatt strategi jämfört med våra grannländer och i hög grad ersatt politiskt ansvarstagande med tjänstemannastyre, vilket visat sig förödande. Detta har gjort att vi nu kan se ett visst mönster upprepa sig och att den nordiska passunionen dessvärre känns lika avlägsen som under migrationskrisen 2015 och framåt.

Antalet dödsfall har i Sverige skjutit i höjden men har hållits på en låg nivå i våra grannländer så här långt, och detta gör nu att man sätter Sverige i karantän då Nordens portar sakta öppnas. Det kommer, herr talman, att behövas en rad åtgärder på såväl nationell som nordisk nivå, även nu när krisen pågått en tid, inför eventuella kommande vågor och inte minst för framtida beredskap.

Vi som verkar i det nordiska samarbetet är besjälade av begreppen nordisk nytta och erfarenhetsutbyte. Vi ska samverka där synergieffekterna är som bäst och utväxla erfarenheter där vi lär oss som mest. I det här fallet behöver vi lära av våra felsteg och inrätta inte bara en nationell kommission som granskar åtgärder och utfall av coronakrisen utan också en nordisk kommission som utvärderar åtgärder och deras konsekvenser i våra nordiska länder under denna historiska prövning.

Herr talman! Betänkandet tar sin utgångspunkt i året som gått, även om ett visst fokus på den historiska situation som våra samhällen nu befinner sig i inte kan undgås, och i det faktum att Sverigedemokraterna med flera redan tidigare och inte minst förra året drivit på för en förstärkt nordisk krisberedskap. Det handlar till exempel om leveranssäkerhet i försörjningen av medicin och sjukvårdsmateriel inom Norden, särskilt under pandemier, vilket pekas ut i den nordiska krisberedskapsstrategi som antogs under Nordiska rådets generalsession här i Stockholm i höstas.

I ett vidare perspektiv handlar det om att utifrån erfarenheterna från de stora skogsbränderna den torra sommaren 2018 inventera och etablera resurser, till exempel en gemensam brandflygsflotta eller beredskapslager för vissa produkter, där den nordiska nyttan kan vara större och tydligare jämfört med ansvar på nationell, regional eller lokal nivå i de enskilda länderna. Vi anser därför att regeringen bör bejaka de initiativ som tagits av Nordiska rådet och som också går i linje med de yrkanden som återfinns i vår följdmotion till regeringens skrivelse, vilken vi i dag behandlar.

I vår årliga följdmotion om det nordiska samarbetet vill jag peka ut tre viktiga aspekter och avsluta med några kommentarer om Arktis.

Storbritanniens EU-utträde gör att de svensk-brittiska och nordisk-brittiska relationerna kan behöva hitta nya, fler och starkare former. Tillsammans har vi en lång historia av utbyte med Storbritannien, omfattande handel och mycket gamla historiska relationer till stora delar av det brittiska kungariket. En starkare och mer samordnad nordisk röst i EU blir allt viktigare, då alltmer makt har koncentrerats till unionen på bekostnad av de självständiga nationalstaterna.

Då de nordiska länderna delar såväl samhällssystem som värderingar och landgränser har vi mycket att vinna på att samordna och koordinera oss såväl i arbetet på EU-nivå som i följderna efter EU-beslut, när det kommer till implementeringar av direktiv. Ett gemensamt nordiskt lagråd skulle också tjäna denna samverkan och lagstiftningsprocessen och gynna det proaktiva arbetet med att lösa onödiga gränshinder väl.

Genom likheterna i levnadsbetingelser och årtusenden av nära och naturliga relationer mellan befolkningarna har en skandinavisk och nordisk kulturkrets vuxit fram. Det nordiska kultursamarbetet utgör hörnstenen i den gemenskap som binder samman de nordiska länderna. Kultursamarbetet återspeglar den grund av gemensamma värderingar som vi i de nordiska länderna står på.

Den nordiska litteraturkanon som presenterades 2008 bidrog till både en ökad debatt och ett ökat intresse för den nordiska kulturen. Jag menar att den kan vara en språngbräda för samma argument som nu finns och som lyftes upp redan 2008 av min danska kollega i Nordiska rådets presidium, tidigare utbildnings- och kulturminister, Bertel Haarder, det vill säga behovet av att allt fler lär känna sin historia och sitt kollektiva minne.

Man borde därför genom Nordiska ministerrådet följa upp satsningen på den nordiska litteraturkanonen genom en nordisk kulturkanon som även innefattar områden som arkitektur, bildkonst, musik, scenkonst, film etcetera inom skol- och utbildningsväsendet. Att känna sitt kollektiva minne och ordna alla delar till ett sammanhängande helt har sällan varit viktigare än i dag.

När det gäller Östersjön är fiske en traditionell och ofta viktig näring i alla våra nordiska länder. Fisket är så pass förknippat med flera av Nordens länder att det kan räknas som en i någon mån kulturbärande näring. Det finns frågor i skärningspunkten mellan ekonomi, kulturarv och miljö som är lika eller liknande mellan länderna och som skulle behöva ett systematiskt angreppssätt, inte minst eftersom de olika värdena och olika länder är sammanflätade.

Vi ser att många fiskbestånd är hårt ansträngda i dag. Vi hörde alldeles nyligen en dokumentär i Sveriges Radio om hur situationen ser ut för strömmingen på ostkusten men också hur torskbeståndet har utvecklats och hur allvarligt läget är för dem som verkar inom fisket. Det kan leda till att det inte kommer att kunna fiskas i framtiden. Detta leder till att det traditionella kustfisket och därmed kulturarvet också utmanas. Genomtänkta strategier som har en helhetssyn och som omfattar alla de nordiska länderna och fiskets olika värden har i ljuset av detta en möjlighet att skapa synergieffekter mellan långsiktig näringsverksamhet, kulturarv och miljö.

Vi menar att regeringen bör ta initiativ till en dialog med de andra nordiska länderna för att utveckla gemensamma miljöstandarder och utveckla förvaltningssystemen i de olika länderna så att de harmonierar med varandra. Målsättningen bör vara att optimera den långsiktiga nyttan, säkerställa livskraftiga fiskbestånd och möjliggöra ett levande kustfiske. Att främja och stärka det nordiska fisket går också i linje med den strategiska prioritering som angivits om ett grönt Norden. Det är miljöpolitik som gör skillnad.

Avslutningsvis herr talman, välkomnar jag en ny reviderad Arktisstrategi, då den gamla hade några år på nacken, och att regeringen aviserat att den tillkommande ska rymma försvars- och säkerhetspolitiska aspekter. Detta har saknats och kan inte längre kan undvikas i de geopolitiska aspekter som finns på området.

Anf. 2 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Vi har enats om att Norden ska vara världens mest integrerade region. Det är något som ger hopp och har stor potential när det gäller klimatlösningar och energifrågan, men också när det gäller sociala och rättsliga frågor. Men för att ett sådant samarbete ska funka och vara trovärdigt krävs gemensamma beslut och konkreta handlingar.

Gränshindersfrågorna är prioriterade för det nordiska samarbetet. Tanken är att vi ska bli den mest sammansvetsade regionen i världen, där det är lätt att röra sig mellan länder och där vi lätt kan flytta från det ena nordiska landet till det andra utan administrativa hinder.

Tyvärr har det nordiska samarbetet fått sig en törn i samband med coronakrisen. De framgångar som har nåtts i gränshindersfrågorna blev som bortblåsta. Gränser stängdes utan djupare samtal mellan länderna. Och öppnandet av gränserna har inte heller inneburit den samarbetsgrad vi hade velat ha när vi har ett så omfattande samarbete sinsemellan annars, detta trots det nordiska krisberedskapssamarbetet. Till viss del är det förståeligt, då de nordiska länderna inte har haft samma grad av beredskap inför en kris av denna storlek. Det är något som behöver diskuteras vidare, så att vi kan möta kriser i framtiden.

Vi har också sett en avsaknad av konsekvenstänk när gränserna har stängts. Det såg vi tydligt redan från början när våra gränsregioner drabbades hårt. Både handel och vård drabbades, men också vardagslivet för dem som bor där. Vid finska gränsen satte finska staten in gränsbevakare som inte har varit helt konsekventa med reglerna, och gränsbevakarna har fått stora befogenheter. Detta är bara ett av de problem som har skapats.

Sverige bör enligt Vänsterpartiets uppfattning verka för ett ökat samarbete i Norden, bland annat kring hbtq-frågor. Samtliga nordiska länder har i dag infört samkönade äktenskap. Det går framåt. Men vi behöver jobba mer i frågan, och det ska gälla alla. Därför föreslår vi från Vänsterpartiet att förordningen om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap ska gälla för samkönade äktenskap och partnerskap. Förordningen bygger på en familjerättslig konvention mellan de nordiska länderna från 1931 som förutsätter ömsesidighet. Eftersom alla de nordiska länderna numera tillåter samkönade äktenskap finns det inte längre några hållbara skäl att undanta förordningen från den allmänna regeln om att alla lagar om äktenskap och makar ska tillämpas på motsvarande sätt för samkönade äktenskap. Det handlar till exempel om diskriminerande gränshinder som gör att bland andra barn som tillkommit genom assisterad befruktning kan bli tvungna att adopteras av sina föräldrar vid en flytt mellan länderna. Så här kan vi inte ha det 2020. Därför väljer jag att yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! Vidare skulle jag vilja berätta lite grann om de förslag som Nordisk grön vänster, som är en partigrupp i Nordiska rådet där Vänsterpartiet ingår, har lagt fram. I utskottet för tillväxt och utveckling i Norden, där jag sitter tillsammans med min norska kamrat Freddy Øvstegård, har vi lagt fram ett förslag om nattåg i Norden som blivit väl mottaget av utskottet. En av våra förhoppningar är att Norden ska bli en förebild vad gäller att skydda miljön och kämpa mot den globala uppvärmningen.

Transportsektorn är en av de sektorer som bidrar allra mest till den globala uppvärmningen. Före coronapandemin stod flyget för 4-5 procent av de globala växthusgasutsläppen, där flygtrafiken var en av de snabbast växande utsläppskällorna. Enligt en studie av The European Federation for Transport and Environment har utsläppen från flyget fördubblats i Europa sedan 1990.

Under pandemin har flygtrafiken i Europa minskat med 70 procent. Utsläppen minskar, men av fel anledning. För att bevara de nordiska ländernas flygförbindelser har flera nordiska regeringar gått in med massiva stöd till flygbolagen. Det finns såklart behov av flygtransporter även i framtiden. Men vi måste skapa en mer hållbar transportsektor som sträcker sig över coronatiderna. Det behövs strukturella förändringar för att utsläppen inte ska kliva upp till sina tidigare nivåer när krisen avtar.

Ett annat förslag, förutom det om nattågen, är att man ska utreda gemensamma lösningar för att etablera en nordisk flygskatt. Att introducera en skatt på bränsle för flygresor inom Norden skulle bli ett föredöme för EU och resten av världen.

Vi menar att även om flygtransporterna lidit av pandemin finns det fortfarande belägg för att utreda en gemensam nordisk flygskatt. Alla nordiska länder har sedan 1990-talet skatter på koldioxidutsläpp. Men skatt på flygbränsle har varit undantaget. Att beskatta bilbränsle men inte flygbränsle innebär en tydlig subvention av flygindustrin och kan inte vara i linje med ambitionen att man ska vara världsledande i kampen mot den globala uppvärmningen. Tyvärr valde utskottet att rösta ned förslaget. Trots det anser vi att det finns nordisk nytta i att finna ett samarbete i fråga om detta.

När flygindustrin i dag får enorma stödpaket för att klara sig ur krisen bör de vara kopplade till miljö- och klimatkrav för att bidra till den ekologiska omställningen. Korta inrikesflyg bör ersättas av tåg. Det är ett minimum för ett framtida samhälle. Nu är det nämligen tid att ta itu med de strukturella lösningar som krävs för att bygga ett hållbart ekologiskt samhälle, och nu har vi chansen.

Herr talman! Andra förslag som vi har lagt fram i Nordiska rådet under 2019/20 handlar om att stoppa adoptioner från diktaturer eller rättsosäkra länder, att fördjupa det nordiska samarbetet mot högerextremism och att ge ensamkommande asylsökande barn permanent uppehållstillstånd. Under dessa coronatider ser vi konsekvenser för denna grupp. Här i Stockholm lever några av dessa ungdomar ute i skogen i tält.

Ytterligare förslag som vi har lagt fram i Nordiska rådet handlar om att ta ställning mot the global gag rule, en regel i USA som förbjuder allt ekonomiskt stöd till internationella organisationer som utför eller ger remiss till abort, och bygga ett starkare nordiskt samarbete i det internationella arbetet för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Detta förslag vill jag passa på att lyfta fram lite extra i en tid då vi vet att krisen har drabbat kvinnor och barn extra hårt, både nationellt och internationellt.

Enligt forskningsinstitutet Guttmacher Institute skulle till exempel en minskning med 10 procent i fråga om tillgång till vård under pandemin runt om i världen leda till att ca 49 miljoner kvinnor står utan tillgång till preventivmedel trots behov. Det skulle också leda till 15 miljoner oavsiktliga graviditeter och en ökning av osäkra aborter, födelsekomplikationer och död för kvinnor och nyfödda. Detta är en otroligt viktig fråga att jobba med nu under pandemins framfart.

Anf. 3 Pyry Niemi (S)

Herr talman! I dag debatterar vi nordiskt och arktiskt samarbete. Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Som ordförande i utskottet för tillväxt och utveckling i Norden i Nordiska rådet avser jag att belysa och reflektera över ett antal områden.

Herr talman! Jag börjar med att ta avstamp i dagens situation kring covid-19. Så tidigt som 1952 infördes passfrihet i Norden, och 1958 togs de inre gränskontrollerna bort mellan de nordiska länderna. Island och Färöarna anslöt 1965 respektive 1966.

Passfriheten och borttagandet av de inre gränskontrollerna har tjänat Norden väl. Detta har inneburit en öppen arbetsmarknad samt möjligheter att bo och verka som gränspendlare, studera i andra nordiska länder, turista med mera. Båda besluten syftade i allt väsentligt till att förebygga och motverka gränshinder.

Jag är också Nordiska rådets representant i ministerrådets gränshinderråd. Det är ett spännande och intressant uppdrag som bottnar i att följa de grundläggande beslut som fattades redan på 50-talet för ett öppet Norden som främjar rörlighet mellan och inom länderna med syftet att skapa välstånd och utbyte mellan nordbor.

Herr talman! Covid-19-pandemin har dock satt gränshindersproblematiken i en ny och dessvärre smärtsam dager. Våra nordiska grannländer har stängt gränserna mot Sverige för att minska smittspridningen, samtidigt som vi vet att det enligt den senaste informationen finns fler smittade till exempel i Torneå än i Haparanda och att Köpenhamnsregionen haft en större och mer omfattande spridning än Malmö. Våra danska vänner är tillåtna att resa in till Sverige, men endast svenskar med nödvändiga skäl får resa in till Danmark. Våra finska vänner håller stängd gräns för alla svenskar utom för dem som har en fastighet eller sommarstuga i Finland.

Den senaste spännande utvecklingen är den norska regeringens beslut att fortsätta att hålla gränsen stängd mot Sverige men samtidigt tillåta norrmän att turista på Gotland. Vad jag vet är huvuddelen av övriga turister på Gotland från Stockholmsområdet - under ett normalår, det vill säga.

Norges beslut visar dock på att covid-19-pandemin slår olika hårt i de olika regionerna. Därför blir stängda nationella gränser i det passfria Norden ett trubbigt smittskyddsbeslut och ett synnerligen allvarligt ekonomiskt beslut för alla som är beroende av försörjning via gränspendling och gränshandel. Ifall det skulle skapas någon form av restriktioner eller riktlinjer i dessa trakter skulle jag föreslå att till exempel hela Tornedalen skulle ha egna restriktioner och riktlinjer och att Jämtland Härjedalen och Trøndelag skulle ha sina egna restriktioner och riktlinjer. Även Värmland, Dalarna och Innlandet skulle ha sina egna, över gränserna. Detta är kanske en liten men viktig observation inför framtiden.

Här måste nu regeringarna med kraft lägga fokus på den deklaration som statsministrarna har utfäst om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region 2030. Den nationalism som delvis fått fäste, inte minst via sociala medier och en hel del uppblåst skrämseljournalistik, leder i en helt motsatt riktning i relation till statsministrarnas utfästelse. Ett öppet Norden är en förutsättning för en fortsatt utveckling av den framgångsrika nordiska modellen.

Herr talman! I Nordiska rådet i allmänhet och i utskottet för tillväxt och utveckling i synnerhet har kravet på ett inrättande av ett ministerråd för transporter i Norden varit ett hett och angeläget ämne. Jag vet inte hur många brev som skrivits till ministerrådet om detta krav. Senast har också ett enigt presidium i Nordiska rådet påpekat detta i skrift och muntligt.

Transportministrarna och statsministrarna har hittills varit relativt ointresserade sedan transportministerrådet togs bort 2005. Vid det senaste nordiska transportministermötet togs ett beslut om att tillsätta en arbetsgrupp för att reda ut ärendet och reflektera kring vilka frågor som kan lyftas i en konstellation som ett transportministerråd. Detta är i och för sig ett viktigt första steg, men det är långt ifrån ett faktum att det slutligen blir ett transportministerråd. Vi håller mycket noggrann koll på det här från Nordiska rådet.

Anledningen till att det är så angeläget är, när vi nu talar om världens med hållbara och integrerade region 2030, att gränskryssande transportalternativ är en given förutsättning för att deklarationen ska kunna genomföras. Det finns 26-27 projekt för att främja gränskryssande trafik inom järnvägssektorn, både för persontransporter och för godstransporter. Här behövs nordisk samsyn och politisk vilja. Jag vill tacka den svenska regeringen, som tillsammans med Centern och Liberalerna kommit överens om att tillföra extra medel för att utöka nattågstrafiken i Skandinavien och till kontinenten.

Herr talman! Jag vill nämna något om vätgas. Det pågår för närvarande stora satsningar runt omkring i EU för att utveckla vätgasproduktionen som ett mycket väsentligt alternativ eller komplement till främst andra drivmedel. Vätgas är en energibärare, precis som elektricitet. Det betyder att vätgas inte är någon primär energikälla men kan användas för att lagra, transportera och tillhandahålla energi. Flexibiliteten är stor eftersom vätgas kan produceras ur alla typer av energikällor. I dag sker det huvudsakligen från naturgas, men på sikt är det förnybar energi från till exempel sol, vind och biomassa som är de intressanta källorna. Man kan dock också få det ur el från kärnkraft.

Utskottet för tillväxt och utveckling har enhälligt ställt sig bakom det socialdemokratiska medlemsförslaget att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att undersöka på vilket sätt man kan främja användningen av vätgas på nordisk nivå genom att framställa en nordisk strategi för vätgas och utreda i vilken grad de nordiska länderna tillsammans kan utnyttja EU-finansiering i utbyggandet av nyttjandet av vätgas. Vi hoppas att ministerrådet nu tar stafettpinnen och följer upp detta.

Slutligen, herr talman, vill jag säga något kort om Arktis.

Vi socialdemokrater välkomnar att regeringen under året kommer att presentera en ny Arktisstrategi för riksdagen. Som vi alla vet har den globala uppvärmningen en synnerligen stor inverkan på Arktisområdet. Detta påverkar levnadsförhållandena för de boende där men också förutsättningarna i de nordiska länderna.

Det är bra att det blir en säkerhetspolitisk dimension i strategin. Det är angeläget att ha en position när stormakterna USA, Ryssland och Kina med ökat intresse noterar klimateffekterna i Arktis och flyttar fram positionerna för att säkerställa egna geopolitiska intressen när dessa möjligheter framkommer som en följd av uppvärmningen.

Många vill komma åt naturresurser i Arktis, och det är väsentligt att i möjligaste mån vårda och bevara Arktis unika biologiska mångfald. Det är också viktigt att länderna med intressen i Arktis respekterar och värnar allt det som är unikt för Arktis. Som en följd av issmältningen kommer också nya farleder samt möjligheter för såväl gods- och krigsfartyg som turistfartyg att förflyttas mer flexibelt i Arktis. Det kommer att krävas en god samordning mellan alla länder och ett väl fungerade regelverk för att skapa en stabil fartygssäkerhet ur ett räddningsperspektiv. Det kommer också att krävas respekt mellan länderna för att förebygga eskalering och eventuella fartygsincidenter.

Anf. 4 Hans Wallmark (M)

Herr talman och statsrådet! Det ser ut som en tanke att riksdagen håller nordisk debatt just den 15 juni - den dag då flera länder bestämt att öppna upp gränserna mot varandra efter att de bryskt och utan koordination stängts för någon månad sedan som reaktion på pandemin. Men för svenskarna är det fortsatt stängt. Visst finns möjligheter för arbetspendling, men i grunden är det stängt. Det är tillbommat, med gränser som inte kan passeras i Öresundsregionen, i Tornedalen, i Jämtland Härjedalen, i Värmland och i Bohuslän.

Herr talman! Låt oss säga som det är: Det är ett misslyckande. Det är ett misslyckande för den svenska regeringen men också ett misslyckande för våra relationer här i Norden.

Herr talman! Vi håller den här tiden på året traditionsenligt en debatt om nordiska och arktiska frågor, år efter år. Utgångspunkten är den skrivelse som lämnats av Sveriges delegation till Nordiska rådet och regeringens skrivelse om arbetet i Nordiska ministerrådet. Det blir gärna lätt tillbakablickande - i år mot 2019. Samtidigt finns det all anledning att med utgångspunkt i det som varit speja mot det som ska komma.

Herr talman! Jag har fått förtroendet att axla ordförandeposten i den svenska delegationen till Nordiska rådet. I den egenskapen kan jag reda nu tacka mina kolleger från alla partier för ett engagerat arbete. Vi uppskattar också mycket den klokhet och kunskap som finns i det sekretariat under Lena Eklöfs ledning som vi har till vårt förfogande. Förra året, 2019, var intensivt, då Sverige och därmed riksdagen ansvarade för - och väl genomförde - den 71:a sessionen vecka 44. Detta är någonting talmannen också kan ta med sig till alla medarbetare i riksdagen.

Även en ny nordisk samarbetsminister finns på plats i Anna Hallberg, och hon har redan ett flertal gånger prioriterat att träffa den svenska delegationen.

Vi konstaterar i vår skrivelse från delegationen till riksdagen: "Nordiska rådets roll är att ta initiativ där man ser problem som kan lösas på nordisk nivå eller där nya möjligheter kan tas till vara genom nordiskt samarbete. Vidare är Nordiska rådet rådgivande i frågor som rör två eller flera nordiska länder. Begreppet 'nordisk nytta' är grundläggande, vilket innebär att de nordiska länderna samarbetar om sådant de kan göra bättre tillsammans än om de agerar var för sig. Det handlar om att förbättra medborgarnas vardag, erfarenhetsutbyte inför reformer på olika samhällsområden och att få genomslag för gemensamma nordiska värderingar i internationella sammanhang.

Nordiska rådet består av 87 valda medlemmar från de nordiska länderna samt Färöarna, Grönland och Åland."

Sverige var 2019 ordförandeland i Nordiska rådet, och ordförandeskapsprogrammet gick under temat Norden var dag - demokrati och folklig förankring. Den svenska delegationen ville under sitt ordförandeskap i Nordiska rådet sätta fokus på demokratins betydelse för våra nordiska länders välmående. Delegationen ville även lyfta fram de nordiska ländernas unika samarbete och dess fundament - den breda folkliga förankringen. Den nordiska gemenskapen har sitt ursprung i ett nätverk av personliga kontakter över de nordiska gränserna, och den nordiska integrationen och det nordiska samarbetet har av tradition en bred förankring.

Herr talman! En av de prioriterade uppgifterna är just gränshinder, att bekämpa och ta bort gränshinder. Att förhindra och lösa gränshinder innebär att Nordiska rådet kan bidra till att förenkla människors vardag. Gränshinder handlar om praktiska och vardagliga problem. För att främja ett mer integrerat Norden måste de hinder och den brist på information som på olika sätt gör det svårare att flytta, pendla, studera eller bedriva näringsverksamhet över gränserna i Norden bli färre. Återkommande teman om gränshinder handlar bland annat om e-recept, vård på distans, möjligheten att pendla, att studera och att arbeta i gränsregionerna, förbättrade villkor i byggbranschen, ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, likställda utbildningar och krav på yrkeskompetens samt att undanröja hinder för kulturarbetare. Men då måste vi också ärligt konstatera att sättet att hantera pandemin - utan synlig koordinering - och före det migrationsströmmarna 2015 inte har bidragit till att öka den nordiska sammanhållningen. Vi talar om att ta bort gränshinder, men i dag ser svenskar hur gränserna söderut, västerut, norrut och österut bokstavligt talat är stängda. Tydligare hinder än så kan det knappast bli!

Den politiska gruppering som Moderaterna tillhör i Nordiska rådet, och som jag leder, har i dag sänt i väg ett brev till sekretariatet i Nordiska rådet i Köpenhamn. Vi ledamöter uppmanar att en diskussion vid det första fysiska möte som blir möjligt ska föras om hur Norden har hanterat pandemin. Det vore nyttigt att diskutera hur de enskilda länderna har reagerat på krisen och vad som inte har fungerat. Vi kan konstatera att de enskilda länderna har valt olika strategier. Därför bör vi ålägga oss själva att se vad som kunde ha gjorts annorlunda och bättre, detta för att säkerställa att vi står starkare inför eventuella kommande kriser. Vi behöver en debatt som inte bara är tillbakablickande utan också just framåtsyftande.

Covid-19 påminner oss om behovet av att fokusera på frågor och utmaningar som leder till nordisk nytta. Vår grupp lade också tidigare fram ett förslag om hur en strategi skulle kunna utarbetas för ökat nordiskt samarbete i händelse av kris och påfrestningar, både militärt och civilt. En arbetsgrupp i Nordiska rådet tillsattes under ledning av min partivän Wille Rydman från Finland. Och vid vår session i Stockholm förra hösten kunde så Nordiska rådet anta en strategi för ökad samfundssäkerhet. Nordiska rådet har påmint statsministrarna om denna och avvaktar regeringarnas respons. I spåren av pandemin borde det exempelvis handla om vaccin. Men det finns även andra hot, som cybersäkerhet, där vi i Norden borde kunna göra mer tillsammans.

Herr talman! Man skulle kunna påstå att det hettar till i Arktis, både som resultat av klimatförändringarna som av en ökad geopolitisk betydelse. I issmältningens spår tydliggörs kopplingen mellan klimatförändringar och militär säkerhet. Det ställer stora krav på en mer aktiv svensk Arktispolitik. Därför är det bra att vårt krav från Moderaternas sida om att regeringen måste återkomma till riksdagen med en skrivelse för att förankra en kommande Arktisstrategi nu blir verklighet.

Det ryska agerandet i vårt närområde har utvecklats i en fortsatt aggressiv riktning med ett tydligt avståndstagande från den europeiska ordningen för fred och säkerhet. Samtidigt blir de kinesiska maktambitionerna i Arktis alltmer påtagliga och utmanar nordiska intressen. Den ryska inriktningen i Arktispolitiken är tydlig i sin strävan att kontrollera Nordostpassagen, sjövägen norr om Europa och Asien, så långt som möjligt, till havs såväl som i luften. Arktis utgör därtill en central plats för de ryska kärnvapnen och deras andraslagsförmåga som är av stor betydelse för landets säkerhetsdoktrin.

Folkrepubliken Kina har under senare år tydliggjort sina arktiska ambitioner. Det alltmer offensiva agerandet motiverat utifrån termer av att vara en "nära-Arktisstat" ställer nu centrala frågor om Pekings syn på havsrätten, mellanstatligt samarbete och internationella normer på sin spets. Det kan noteras att den kinesiska synen på Arktis som ett för världen gemensamt och delat arv skiljer sig ordentligt från hur man ser på Sydkinesiska havet. Den kinesiska viljan att påverka utvecklingen i regionen har tydliggjorts än mer under de senaste åren tillsammans med Ryssland såväl som på egen hand, bland annat med lanseringen av en "polar sidenväg". Island, Grönland och Färöarna påverkas nu allt tydligare av kinesiska maktambitioner. Kina investerar i telekominfrastruktur och mineralutvinning, och ambitionen är tydlig att förvärva hamnar och upprätta flygfält.

Herr talman! Norden är vår naturliga plats. Våra grannländer är de allra viktigaste för oss. Inte bara Norden utan också de tre baltiska republikerna Estland, Lettland och Litauen förtjänar att nämnas då vi talar om nordiska frågor och vad som händer i Östersjöområdet.

Tyvärr måste det konstateras att det finns en hel del slag som riktats mot det nordiska, särskilt i Öresundsregionen, trots att bron mellan Skåne och Själland firar 20 år om ett par dagar, den l juli. För en tid sedan var det stor uppmärksamhet kring orenat avloppsvatten som pumpades ut och riskerade att ytterligare pumpas ut från dansk sida i Öresund. Tyvärr var det många från Stockholms sida som uppfattade att stödet var begränsat. På samma sätt uppfattas det som begränsat när det gäller gränsen. Vi håller öppet så att danskar kommer in på den skånska sidan. Samtidigt förnekas vi från Skåne möjligheten att ta oss till Danmark.

Tillsammans med alla mina moderata kolleger från Skåne skrev vi en debattartikel i Kvällsposten, och jag ber att få citera lite ur den: "Öresund mår naturligtvis inte bra av att alldeles ofiltrerat avloppsvatten pumpas ut. Tvärtom har genom åren på många sätt den unika havsmiljön understrukits. I samband med bygget av Öresundsbron för drygt 20 år sedan stod just vattenmiljön i centrum för en hård tillstånds- och prövningsprocess. Från dansk sida har alltid skallen kunnat höras riktat mot kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck som nu också stängts i förtid genom politiskt beslut. Det har varit märkligt tyst från alla dessa tidigare så bullriga aktivister. För det andra är det också fråga om att värna det viktiga samarbetet mellan Skåne och Själland. Vi är en delad Öresundsregion!"

Herr talman! Så är det. Vi är många som i gränsbygder har en delad region med Danmark, med Norge och med Finland, och tillsammans har vi alla ett delat Norden. Det borde förplikta!

Anf. 5 Lars Adaktusson (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande UU14.

De nordiska ländernas gemensamma historia, våra språkliga likheter och gemensamma värderingar har inneburit en styrka för miljontals människor i vår del av världen.

Tidigare generationer i de nordiska länderna har gett oss frihet och självständighet men också demokratier byggda på kristen etik och västerländsk humanism. Värderingarna finns i lagstiftning, i normsystem och i synen på människovärde, jämlikhet och personlig frihet. Det nordiska kulturarvet med våra gemensamma värderingar binder samman de nordiska länderna och skapar tillit.

Mot bakgrund av detta är det oroande att se de svårigheter och de spänningar som har uppkommit i gränsområden till följd av coronapandemin.

Gränser har stängts och friheten och rörligheten begränsats. Det drabbar individer och familjer, och det drabbar ekonomi och företag. För besöksnäring och handel på gränsen till Norge har den pågående pandemin inneburit ett intäktsbortfall på i vissa fall 90-95 procent. På gränsen mellan Sverige och Finland har kravallstaket satts upp för att förhindra att människor kan handla och röra sig som man brukar.

Herr talman! Verkligheten i våra gränsnära nordiska lokalsamhällen har i generationer präglats av samverkan, samförstånd och goda relationer. Människor har inte bara haft arbetet på andra sidan nationsgränsen utan också fritidshuset och favoritbutiken. Inte sällan de även allra närmaste funnits där, släkt och vänner. Allt detta, den fungerande gränsnära tillvaron, sätts nu på prov. Samhällsgemenskapen över nationsgränserna riskerar att urholkas. Samtidigt minskar den ekonomiska tryggheten för alla.

I coronapandemins spår måste varje land ta ansvar för sina medborgare och de åtgärder som krävs för att stoppa smittspridning och ohälsa Om det råder inga tvivel. Samtidigt är det uppenbart att den svenska regeringen i större utsträckning skulle ha vägt in perspektivet och erfarenheterna från våra närmaste grannländer i sin coronastrategi. Om inte en samordning i detalj så borde de svenska åtgärderna ha varit mer i överensstämmelse och samklang med dem som har vidtagits i Norge, Danmark och Finland.

Mot den bakgrunden är det centralt att dialogen mellan de nordiska länderna nu värnas och att större hänsyn tas från alla nordiska regeringar till de tusentals människor och företag som lever i våra gränsområden.

Herr talman! Det nordiska samarbetet behöver utvecklas när det gäller krisberedskap. Så är det också när det gäller försvars- och säkerhetspolitik. Rysslands upprustning och anfallskrig i Georgien och Ukraina ger en hotbild också mot Norden och inte minst mot våra baltiska vänner.

Stormakternas ökande intresse för Arktis är oroande. Med smältande isar öppnas nya handelsvägar som gör att fiske liksom olje- och gasutvinning med största sannolikhet kommer att öka. När Arktis fullt ut kan utnyttjas för sjötransporter till Europa kommer transportsträckan från Japan, Sydkorea och norra Kina att förkortas med 40 procent. Det leder till ekonomiska vinster men också till en stormaktskamp om kontrollen över nya handelsvägar och viktiga naturresurser.

Militärt har Arktis under lång tid varit av stor strategisk betydelse för Ryssland som tydligt har ökat sin militära närvaro i området. Huvuddelen av landets kärnvapenbestyckade ubåtar har sina baser på Kolahalvön. För USA:s del är Arktis på motsvarande sätt viktigt för skydd mot interkontinentala robotar.

Herr talman! För Kristdemokraterna är arbetet inom Arktiska rådet för dialog och avspänning en prioriterad fråga. När stormakterna gör anspråk på Arktis och trappar upp sin militära närvaro måste de säkerhetspolitiska frågorna få en mer framskjuten plats inom ramen för det nordiska samarbetet. Vi ser därför fram emot att ta del av regeringens arbete med att förnya och revidera Sveriges nationella Arktisstrategi, i enlighet med vad utrikesutskottet har efterfrågat.

Norden och de nordiska ländernas närområden ska även i framtiden och för kommande generationer präglas av fred, frihet och jämlikhet - värderingar byggda på solidaritet över nationsgränserna.

Anf. 6 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Under våren har jag haft glädjen att träffa den svenska delegationen till Nordiska rådet i ett fysiskt möte i januari och i två digitala möten. Jag vill tacka för en god dialog och för de konstruktiva förslag som Nordiska rådet har kommit med för hur vi bäst tar visionsarbetet vidare.

I dag är jag här för att redovisa resultaten för det nordiska samarbetet under förra året, med utgångspunkt i den skrivelse som regeringen lämnade till riksdagen i mitten av mars.

Jag vill dock ta tillfället i akt att också tala om det nordiska samarbete i förhållande till det rådande läget. Covid-19-pandemin har inneburit gränsrestriktioner och nya gränshinder i vår vanligtvis så integrerade region. På många områden har krisen också inneburit en intensifiering av den nordiska dialogen.

Jag vill också passa på att blicka framåt och tala om vilken riktning regeringen vill se på det nordiska samarbetet framöver. Vi har en långsiktig version om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030, och det är viktigt att vi står fast vid den.

Men först resultaten från 2019 och det fortsatta arbetet med visionen. Förra året uppnådde vi flera viktiga resultat i det nordiska samarbetet, och jag tänkte nämna två exempel. I början av året antog de nordiska statsministrarna en deklaration om nordisk koldioxidneutralitet. Deklarationen innebär att vi ökar våra ambitioner och vårt samarbete på klimatområdet. I oktober antog den nordiska kulturministrarna en deklaration om kulturarvet som en förutsättning för trygg och fredlig utveckling i världen och betydelsen av att förhindra olaglig handel med kulturföremål. Detta är två av flera exempel på resultat inom det nordiska samarbetet förra året.

Framför allt, som ni känner till, antog statsministrarna under 2019 en ny vision för hela det nordiska samarbetet: Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. För att förverkliga visionen beslutade man också om tre strategiska prioriteringar som sträcker sig fram till 2024: ett grönt Norden, ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden.

Visionen ska omsättas i tydliga mål och konkreta aktiviteter som är enkla att följa upp och leder till åtgärder som bättre svarar mot de höga förväntningar som nordborna har på samarbetet. Visionen är ett viktigt steg mot att säkerställa större nordisk nytta för våra medborgare och företag och för att stärka den gemensamma nordiska identiteten.

Nu pågår arbetet med att förverkliga visionen. Tidigare i år fattade samarbetsministrarna beslut om en omfördelning av ungefär en femtedel av Nordiska ministerrådets budget för att styra verksamheten mot visionen. Ett intensivt arbete pågår också med att utarbeta handlingsplaner och projekt som ska leda oss mot målet. Från svensk sida understryker vi att fokus ska vara på konkreta projekt och mätbara mål.

Det råder dock inget tvivel om att det nordiska samarbetet har ställts inför stora utmaningar under coronakrisen. De nya utmaningarna förändrar dock inte vårt långsiktiga mål att bli världens mest hållbara och integrerade region. Tvärtom gör krisen det ännu viktigare att sträva mot att förverkliga denna vision.

De nordiska samarbetsministrarna är överens om att vi måste fortsätta prioritera visionsarbetet för att svara upp mot det tydliga uppdrag vi har fått av statsministrarna. Vi måste därför vara flexibla och undersöka möjligheter till nordiskt samarbete kopplat till coronakrisen och att det går hand i hand med visionsarbetet.

Jag ska lite kort ta upp gränsfrågor och gränshinder och vårt arbete med det under förra året innan jag återkommer till den kris vi nu befinner oss i.

I arbetet med att undanröja och förebygga gränshinder löste vi under 2019 åtta nordiska gränshinder, bland annat problem kopplade till ersättning vid föräldraledighet i Sverige och till folkbokföring i Norge.

Men i år har också Gränshinderrådet beslutat att fokusera på kvalitativa målsättningar, och man har särskilt prioriterat ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, elektroniskt id som fungerar över nordiska gränser och harmonisering av byggregler. För mig är det nya fokuset på kvalitativa målsättningar välkommet. Det är viktigt att vi löser ut gränshinder som gör stor skillnad för våra medborgare.

Under våren tillträdde en ny svensk representant i Gränshinderrådet - tidigare landsbygdsministern Sven-Erik Bucht. Sverige ska nu ta en ännu mer aktiv roll i Gränshinderrådet, och jag har stort förtroende för hur Sven-Erik Bucht kommer att ta sig an dessa frågor. Han har både kunskap och entusiasm.

Vi ser på Norden som en av världens mest sammanvävda regioner. Våra medborgare är vana vid att kunna leva och röra sig över gränserna både i sitt arbete och i sina sociala kontakter.

Men, herr talman, de nordiska länderna har drabbats olika hårt av coronapandemin. Vi har delvis valt olika strategier för att minska smittspridningen. De gränsrestriktioner som våra grannländer har infört har fått omfattande konsekvenser, inte minst för våra integrerade gränsregioner, när det gäller gränshandel, besöksnäring och de vardagliga kontakterna över gränserna.

Situationen innebär en prövning för den naturliga gemenskap och det ömsesidiga beroende som har byggts upp i gränsregionerna under lång tid. Vi måste säkerställa att det vardagliga utbytet kan börja fungera över gränserna igen - naturligtvis på ett ansvarsfullt sätt.

För gränspendlare har krisen inneburit oklarheter vad gäller om anställningslandets eller bosättningslandets regler ska kunna gälla. Flera av de problem som har uppstått har snabbt kunnat lösas, till exempel när det gäller frågor kopplade till socialförsäkringstillhörighet. De nordiska ländernas regeringar arbetar tillsammans med myndigheter för att lösa resterande gränshinder som har uppkommit till följd av krisen.

Tillsammans utgör Norden världens elfte största ekonomi. Vi är ofta varandras största handelspartner. 65 000 människor arbetspendlar normalt över de nordiska gränserna. Det är avgörande att den positiva utvecklingen i riktning mot världens mest integrerade region inte riskeras till följd av de åtgärder som vidtas för att förhindra spridningen av covid-19.

Sedan mars månad, när flera länder i närområdet införde inreserestriktioner, har regeringen haft en mycket tät dialog med våra nordiska kollegor om vilka konsekvenser detta innebär. De senaste veckorna har den svenska regeringen arbetat hårt för att nå en gemensam nordisk lösning för gränsfrågor och resande. Vi vill se en öppen region, och det fortsätter vi att arbeta för.

Det finns en oro, och det finns en frustration över situationen, inte minst i våra gränsregioner. De är hårt prövade. Längs gränsen mot Norge har den viktiga gränshandeln stannat av. Vid gränsen mot Finland har de sociala kontakterna med vänner och familj på andra sidan gränsen sats på paus. I Skåne har det funnits en upprördhet över att danskar besöker Sverige medan svenskar inte har kunnat resa till Danmark på samma sätt.

Sverige har inte stängt sina gränser i Norden. Det är viktigt att komma ihåg att det har betydelse för vår turistnäring och för vår ekonomi när andra nordbor besöker Sverige. Men alla i Sverige, även besökare, ska naturligtvis följa gällande regler och rekommendationer kopplade till covid-19.

Nu finns det några steg på vägen mot en öppning. Det är positivt. Finland öppnar till exempel upp för svenskar som har en stuga eller en partner att besöka i Finland. Det är också positivt att möjligheterna att öppna upp mer mot Sverige kommer att prövas igen om en till två veckor.

Vi hade dock gärna sett att våra nordiska grannländer hade kommit med besked om en mer långtgående öppning och en mer successiv och stegvis öppning, särskilt mot våra gränsregioner. Men vi fortsätter att ha en nära dialog om detta och om hur restriktionerna nu kan avvecklas steg för steg och i region för region.

Jag skulle vilja säga att den nordiska dialogen på många plan har intensifierats under krisen. Det har med extra stor tydlighet visat på hur viktigt det är med ett gott nära samarbete och en nära dialog. Ett arbete pågår för att närmare undersöka förutsättningarna för tillverkning av medicinsk skyddsutrustning med svenska licenser i Finland. Sverige och Norge har kommit överens om att Sverige ska köpa narkosmedel med avsikten att senare kunna sälja narkosmedel tillbaka till Norge för att återställa den nordiska beredskapen. Det här är exempel på när dialogen och samarbetet har varit verksamma också i krisen.

De nordiska näringsministrarna har inrättat en högnivågrupp som ska definiera områden där de nordiska länderna kan arbeta tillsammans för att starta om sina respektive ekonomier.

Genom konstruktivt och pragmatiskt arbete har den nödvändiga arbetspendlingen kunnat fortsätta även under covid-19-pandemin. Det har varit viktigt för att värna samhällskritiska funktioner, till exempel försörjning av personal till sjukvården.

Men coronakrisen har visat att vårt nordiska samarbete måste stärkas mer i flera avseenden. Jag har därför föreslagit för mina samarbetsministerkollegor att vi ska tydliggöra vårt ansvar som nordiska samarbetsministrar. Hur ska vi kunna vara mer koordinerade vid kriser, både vid krisens inledning, under krisen och vid avslutande av en kris? Vi behöver ett förtydligande av detta. Mitt förslag har vunnit stort gehör hos alla nordiska samarbetsministerkollegor, och vi kommer nu att ta fram en sådan modell.

Vi behöver nu lägga grunden för att stärka den nordiska samverkan. Jag ser fram emot att ta mig an detta arbete och fortsätta det goda arbetet med såväl riksdagen som Nordiska rådet.

Anf. 7 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Precis som statsrådet konstaterade har hon som ny minister med ansvar för det nordiska samarbetet varit en flitig gäst i den delegation till Nordiska rådet som jag leder. Det är uppskattat. Dessutom har jag berömt statsrådet, för hon brukar ge väldigt distinkta och tydliga svar på de många frågor som aktiva ledamöter i delegationen ställer.

Jag hoppas att hon kan vara lika tydlig i svaren på de frågor jag tänker ställa. Jag börjar med den första frågan, som handlar om de stängda gränserna. Statsrådet hänvisar till att det är en tät dialog och att man har arbetat hårt. Men ändå är gränserna stängda. Det är påtagligt att det är så. De är stängda norrut, söderut, österut och västerut.

Därför måste jag ställa frågan: Vad gör statsrådet för bedömning av varför andra länder behandlar Sverige på det här sättet? Jag tror nämligen inte att man är elak från norsk sida, från finsk sida eller från dansk sida, utan man gör detta av någon anledning.

Har statsrådet som företrädare för den sittande regeringen reflekterat över varför Sverige möts av dessa stängda gränser?

Herr talman! I lördags sa utrikesministern i tv: Vi hade hoppats på att man skulle gå längre. I går intervjuades statsministern i Agenda i tv. Jag kunde inte riktigt begripa vad han försökte säga, så statsrådet kanske kan hjälpa mig: Varför håller Norge, Danmark och Finland gränserna stängda för svenskar som vill ta sig över i Tornedalen, i Öresundsregionen, i Värmland, i Härjedalen och i Bohuslän? Varför är gränserna stängda mot Sverige?

Anf. 8 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Tack, Hans Wallmark, för frågan! Vi är olika hårt drabbade i Norden, och Sverige är hårdast drabbat av pandemin.

Att de nordiska grannländerna inte öppnar upp fullt ut för Sverige har givetvis att göra med att man vill värna smittskyddet i våra grannländer. Sverige är hårdast drabbat i Norden, och det är naturligtvis förklaringen.

Det vi hade hoppats på från regeringen och det som vi har verkat och fortfarande verkar för när det gäller gränsöppning handlar om att vi inte ser Sverige som en enda region vad gäller smittläget. Vi har en lägre grad av smitta i flera av våra gränsregioner. Detta har vi framfört, och vi haft en nära dialog med Folkhälsomyndigheten som i sin tur har haft en nära dialog med sina kollegor i de andra nordiska länderna för att kunna påvisa de skillnader som finns i Sverige. Framför allt är ju Stockholmsregionen hårdast drabbad.

Detta har varit anledningen till att vi har haft, och fortfarande har, förhoppningen om att kunna öppna steg för steg, framför allt i våra gränsregioner, för att underlätta både för ekonomin och för de sociala kontakterna.

Anf. 9 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Jag vill säga att än en gång har statsrådet gett prov på att ge ett ärligt svar. Det uppskattas. Tyvärr är det ett väldigt tråkigt svar, för det avslöjar konturerna av en misslyckandets politik. Det är beklagligt.

Jag önskar statsrådet tillsammans med regeringskollegor och tillsammans med regeringarna i de övriga nordiska länderna all lycka till med att försöka hitta den typen av delregionala lösningar eller steg i en öppning.

Men jag kan konstatera att i dag, den 15 juni, när gränser öppnas upp i Europa och i vårt närområde, förblir de stängda mot svenska medborgare som vill ta sig över till Norge, till Finland och till Danmark. Det kan inte beskrivas med någonting annat än ordet misslyckande.

Jag har en andra fråga. Jag konstaterade precis att regeringen också har ställt sig bakom ett ganska omfattande stödpaket till SAS och svensk flygindustri. Det handlar om betydande miljarder. I det kom också det tillväxtfientliga beskedet att det inte blir någon utbyggnad av Arlanda. Då undrar jag bara om man från den svenska regeringens sida har ringt och gratulerat den danska regeringen. Detta är ju ett gott besked för Danmark och Kastrup. Kastrup kommer nu att etablera sig som den stora flygplatsen för nordisk och skandinavisk trafik. Det är ett gott besked till Danmark.

Det är delvis också ett gott besked till sydsvenskar - den dagen, herr talman, gränserna åter öppnas i Öresundsregionen.

Jag hoppas alltså att man har framfört detta glädjande besked till Danmark. Arlanda och Stockholmsregionen är att beklaga.

Anf. 10 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Det är alldeles för tidigt att tala om en misslyckandets politik. Sverige har varit hårt drabbat av coronapandemin. Huruvida det beror på reseströmmar eller på att smittan har sökt sig in på äldreboenden måste vi titta på. Vi ska nu tillsätta en nationell kommission som ska utvärdera detta. Det är alldeles för tidigt att dra slutsatsen att den väg vi har valt, på inrådan av våra experter och myndigheter, är en misslyckandets politik.

När det gäller stödpaketet till SAS tänker jag inte kommentera det mer än att det naturligtvis är ett nordiskt intresse att fortfarande ha flygbolaget SAS. Vid uppstarten av ekonomin är det oerhört viktigt att ha ett flygbolag som är fullt berett att ställa upp med den nödvändiga infrastruktur som SAS svarar för i Norden.

Vad gäller utbyggnaden av Arlanda handlar det om att man har skjutit upp beslutet. Vi får återkomma till det i en senare debatt.

Anf. 11 Lars Adaktusson (KD)

Herr talman! Vi debatterar egentligen 2019 års verksamhet inom det nordiska samarbetet, men med den situation som vi har är det självklart och naturligt att den nuvarande situationen blir huvudtema i debatten.

Jag noterar att vi alla oavsett partifärg ser allvaret i och beklagar den situation som nu råder i gränsområdena mellan och i relationerna med våra nordiska grannländer med anledning av det som har hänt. De stängda gränserna är ett nederlag för oss alla, och naturligtvis framför allt för den regering som har haft ansvaret under krisen.

Det vi har sett är - det är svårt att blunda för det - att Sverige har inte bara högre utan väsentligt högre dödstal än de nordiska grannländerna. Det vi har sett är en större smittspridning i Sverige. Det vi har sett är samtidigt en mindre andel genomförda tester än i våra grannländer.

Min fråga till statsrådet är, mot bakgrund av att verkligheten ser ut så här: Är det inte rimligt och naturligt att våra nordiska grannländer reagerar på det sätt som de gör i den här situationen - är försiktiga, vill skydda sin egen befolkning och därmed vill stänga gränserna mot Sverige?

Anf. 12 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Det är självklart rimligt att alla regeringar och länder vill göra allt för att över tid ha en smittbekämpning som värnar liv, hälsa och ekonomi. Från regeringens sida hade vi hellre sett att man hade haft en mer flexibel syn på gränsöppningen. Som jag poängterade tidigare i dag finns det ju stora regionala skillnader i smittspridningen i Sverige. Det har vi påpekat för våra nordiska grannländer. Jag har full respekt för att man vill göra allt för att hålla nere smittan i våra grannländer, men när vi tittar på de skillnader som råder mellan Skåne och Köpenhamn, i Tornedalen och i flera av våra gränsregioner mot Norge ser vi inte att det är fullt motiverat att ha stängda gränser i de regionerna. Det är det vi har verkat för.

Vi har också verkat för att tillsammans med våra respektive folkhälsomyndigheter hitta regionala lösningar där man periodvis eller varannan vecka kan utvärdera hur smittläget förändras i olika regioner och därmed öppna upp successivt, förhoppningsvis mer och mer.

Det är den taktiken vi har haft i vår dialog. Vi har också vunnit framgång när det till exempel gäller Finland, där man från början ville stänga gränserna helt, med att säga att arbetspendling är tillåtet. Nu öppnar man också upp lite mer vid finska gränsen.

Detta är ett successivt arbete. Jag vill inte kritisera våra nordiska grannländer för att de till viss del vill ha fortsatt stängda gränser, men vi ser inte att det har funnits regionala motiv för att stänga så pass helt som i dag.

Anf. 13 Lars Adaktusson (KD)

Herr talman! Jag noterar när jag lyssnar till regeringens företrädare, även statsrådet Hallberg, att det är ungefär samma svar. Det är ungefär samma talepunkter när det gäller den regionala smittspridningen och skillnaderna i landet. Däremot noterar jag ingen som helst självkritik från den svenska regeringens sida. I går medverkade statsministern i SVT:s Agenda och fick frågor om just detta. Det fanns inte en tillstymmelse till självkritik - trots de höga dödstalen, trots att smittspridningen är större än i de övriga nordiska länderna, trots att vi inte har genomfört tester i den utsträckning som andra länder har gjort.

Nu när det är viktigt att värna det nordiska samarbetet tror jag också att det är viktigt att signalera att Sverige, eller den svenska regeringen, inte har agerat fullt ut på rätt sätt i den situation som råder. För att överbrygga de motsättningar vi ser och de spänningar som finns i dag vore det inte bara klädsamt utan också viktigt och väsentligt om regeringen visade en viss självkritik i hanteringen av krisen. Min vädjan till Anna Hallberg är att regeringen ska ha en något mer självkritisk analys av den situation vi befinner oss i.

Anf. 14 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Varje dödsfall till följd av covid-19 är givetvis en tragedi. Vad vi kunde ha gjort annorlunda, vad vi har gjort som har varit rätt, vad vi har gjort som kunde ha gjorts bättre och så vidare är för tidigt att säga. Det finns också ett stort behov, både när krisen är över och redan nu när vi tillsätter en kommission, av att utvärdera detta.

Självkritik handlar ju också om att ha ett alternativ och en förståelse för vad det alternativet hade kunnat vara. De faktauppgifterna har vi inte på bordet i dag. Jag vill dock verkligen betona det: Det är självklart en tragedi att vi har så pass många avlidna i Sverige.

Vi behöver nu utvärdera detta. Vi har inte lyckats skydda våra äldre i tillräcklig utsträckning. Huruvida det är en effekt av coronastrategin eller av den äldreomsorg vi har i Sverige och många års politik när det gäller äldreomsorgen behöver vi också utreda. Vi behöver åtgärda detta.

När det handlar om självkritik vet jag inte om ordet är rätt valt, men det är en oerhört allvarlig situation vi i Sverige i dag befinner oss i. Det tror jag har framgått från alla regeringens företrädare. Vi ska också utvärdera detta. Vad som ska göras framåt, vad som ska göras i nästa kris, vad som kunde ha gjorts bättre och så vidare ska kommissionen och vår utvärdering visa. Jag tror också, som vi hörde tidigare, att vi behöver jämföra oss med andra länder och se vad vi kunde ha gjort annorlunda och vad de kunde ha gjort annorlunda. Detta är ett pågående arbete som vi måste ta med oss framåt.

Anf. 16 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Jag tror att vi alla delar visionen och bilden av att Norden ska vara världens mest integrerade region. Vi har också ett antal olika yrkanden på bordet för att komma dit när vi i dag behandlar de följdmotioner som finns till regeringens skrivelse och den här årliga Nordendebatten.

Men vi har samtidigt en situation där, precis som Hans Wallmark tidigare nämnde, förankringen och människors förtroende för att det här ska vara en möjlig vision att uppnå är skjuten i sank genom den senaste tidens diametralt motsatta strategier för att hantera coronakrisen.

Vackra ord räcker inte längre. Jag hör statsrådet nämna att vi har drabbats olika hårt, att smittan har sökt sig in till äldreboenden och så vidare. Men det är inte riktigt så. Vi har ju drabbats i den omfattning vi har för att vi har vidtagit en rad åtgärder som inte har visat sig vara en korrekt och rimlig strategi i förhållande till våra grannländer. Det är resultat av politiska beslut. Vi har också en situation där smittan har kunnat sprida sig på äldreboenden på grund av just de besluten.

Generalfelet, skulle jag påstå, är att de nordiska statsledningarna, statsministrarna och samarbetsministrarna inte satte sig ned i ett väldigt tidigt skede och diskuterade gemensamma likartade direktiv till sina respektive berörda myndigheter och andra institutioner och aktörer för att försöka tackla det så gemensamt så möjligt.

Min fråga är: Hur vill nu statsrådet Anna Hallberg koordinera de insatser som ska göras framåt, och vill man utvärdera de insatser som har gjorts i en nordisk coronakommission? Är man beredd att sjösätta en sådan, och vad vill man se ska ingå där?

Anf. 17 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Det har verkligen inte bara varit vackra ord, utan det har varit ett hårt arbete för att successivt lösa pragmatiska frågor. Det har handlat om att tillåta arbetspendling och att låta sjuksköterskor och undersköterskor komma till sina arbetsplatser på andra sidan gränsen i Tornedalen. Det har handlat om att erbjuda finländska boende på den norra sidan att också få ta del av IVA-platser vid Sunderby sjukhus i Region Norrbotten och så vidare. Det har varit långt ifrån bara vackra ord, och det har verkligen varit ett pragmatiskt arbete för att göra allt vad vi kan för att öppna gränserna: att påvisa hur låg smittan är i Strömstad jämfört med i Stockholm till exempel och att försöka få förståelse för att vi behöver ha en integrerad Öresundsregion. Vi har kommit en liten bit på väg, men vi är långt ifrån nöjda.

Jag håller med Aron Emilsson om att vi måste vara mer koordinerade mellan de nordiska länderna i en krissituation. Det gick väldigt snabbt, och det finns förståelse från oss alla för att vi var tvungna att agera snabbt, men vi borde ha stängt ned koordinerat och haft en bättre dialog inledningsvis. Också nu när vi öppnar upp ska vi vara mer koordinerade. Det är därför jag har tagit initiativet att vi nordiska samarbetsministrar i alla fall måste ha en tydligare modell för hur man ska samverka i en kris. Vad är vårt ansvar som nordiska samarbetsministrar? Har vi samma syn på det?

Vi behöver ha någon form av code of conduct när det gäller hur vi förhåller oss i en kris, hur vi samtalar och har en dialog och inte bara informerar utan också diskuterar oss fram till ett förhållningssätt att ha vid nästa krissituation.

Att vi redan nu i det här läget skulle ha svar på vad som har gått rätt och vad som har gått fel i de olika ländernas smittbekämpning är för tidigt att utvisa, som jag har sagt tidigare. Vi måste utvärdera detta när tid är.

Anf. 18 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Jag är väl medveten om att det dagligen görs mycket viktigt och angeläget i gränsområdena - där delar jag statsrådets uppfattning - och jag har också hört av aktörer i gränsregionerna att det är så. Problemet är bara att det är när den överordnade statssamordningen inte finns på plats som man märker att den folkliga förankringen av det nordiska samarbetet utmanas i grundvalarna. Detta menar jag är allvarligt i förhållande till visionen.

Statsrådet nämnde tidigare att det finns ett antal prioriteringar relaterade till den vision som man nu har fastslagit för det nordiska samarbetet, och det finns ett antal prioriteringar som ska föranleda beslut i den nordiska samarbetsbudgeten. Jag har tidigare ställt frågan till statsrådet hur beredd man är att anpassa kartan efter verkligheten när terrängen ändras, och den vill jag ställa i dag också. Det här är prioriteringar som slogs fast innan coronakrisen kom och innan vi hade de enorma utmaningar vi i dag har inom hälso- och sjukvårdssamarbetet och för både forskningen och den medicinska situationen.

Vi har från partigruppen Nordisk frihets sida - jag har förtroendet att vara ordförande för gruppen - i presidiet drivit på för att man nu till exempel borde ställa om resurserna till att fokusera på ökade insatser för samnordisk pandemiforskning, till att kunna sjösätta och implementera delar av krisberedskapsstrategin mer skyndsamt än vad man kanske tidigare hade tänkt och inte minst till att se över förmågan och möjligheten att kunna mobilisera gemensamma beredskapsresurser, till exempel samordna lager och så vidare.

Jag vet också att socialdemokraterna inom Nordiska rådet har uttryckt stöd och själva också drivit ett förslag som liknar vårt eget om just lagsamarbete eller ett gemensamt lagråd som kan koordinera lagstiftning initialt och proaktivt för att vi inte ska hamna i den här svåra gränshinderproblematiken.

Är man från statsrådets sida beredd att driva detta i regeringen och i samarbetet?

Anf. 19 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Jag vill återigen understryka hur viktigt det är och att jag håller med Aron Emilsson om att vi behöver ha en överordnad samordning av alltifrån statsministrar till statsråd och samarbetsministrar och så vidare. Det är en lärdom efter den här krisen, och vi behöver diskutera tillsammans i Norden på olika nivåer hur vi ska möta sådant här på ett mer effektivt sätt framöver.

Visionen är prioriterad. Jag ser också att vägen mot visionen har förändrats med anledning av coronakrisen. Om vi till exempel tittar på krisberedskapen ser vi att det är en ännu mer angelägen fråga. Situationen har verkligen tydliggjort att vi behöver en tätare nordisk koordination i kriser. Vi har omdisponerat budgeten initialt för att styra mer mot visionen. Vi nordiska samarbetsministrar har också diskuterat att vi behöver ta ytterligare en del av budgeten för att styra om. Vi ska diskutera det vid vårt möte nu i juni. Jag tror att det även kommer att komma upp som ett förslag vid mötet i höst att vi behöver se om ytterligare en del av budgeten behöver disponeras om för att kunna hantera den krissituation som vi har haft och för att kunna ha en beredskap för att ta oss ur krisen och hantera den här typen av pandemier.

Det är helt rätt att budgeten har omdisponerats en gång för visionen, men vi behöver också se över om vi bör göra ytterligare förändringar i budgeten med anledning av krisen och för att öka den gemensamma krisberedskapen i Norden.

Anf. 20 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Jag vill först lyfta fram att det verkligen uppskattas att man försöker tydliggöra ansvar vid krishantering. Det är någonting som vi har lyft fram tidigare. Jag tror att vi kommer att dra många lärdomar från den här krisen.

Norge öppnar och stänger gränserna beroende på antalet smittade. Samtidigt håller vi här i Sverige på att öka antalet provtagningar, vilket kommer att leda till att vår smittkurva kommer att förlängas. Det blir nästan kontraproduktivt att bli mer noggrann i smittspårningen. Jag undrar lite om Norges förhållningssätt till de här siffrorna. Man skulle kunna dra det så långt som till att säga att Norges gränsöppnande kan bidra till att länder faktiskt minskar sin smittspårning för att kunna skynda på öppnandet och förhållandena mellan länderna.

Jag undrar om statsrådet har ifrågasatt detta tillvägagångssätt.

Anf. 21 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Testningen ökar nu markant i Sverige. Då är det absolut sannolikt att vi kommer att hitta fler smittade.

Det överordnade är smittbekämpningen. Nu går vi in i en fas där det är möjligt att testa. Allt fler regioner går också ut och testar, spårar och isolerar. Att testa, spåra och isolera blir strategin i den fas som Sverige nu är i. Det är överordnat.

Det kan på kort sikt få negativa effekter på möjligheterna för gränsöppning. Vi ser att antalet inlagda på IVA går ned. Vi ser också att smittan blir mer begränsad i Stockholm samtidigt som den kanske ökar i andra regioner. Vi måste alltså hantera detta.

Det vi har lyft fram gentemot Norge och de andra nordiska länderna är att man inte bara ska titta på antalet smittade. Det kommer nämligen att justeras nu när testningen ökar. Man bör också titta på antalet inlagda på sjukhus, antalet dödsfall och så vidare. Det finns också en eftersläpning. Det behövs alltså fler parametrar för att mäta läget i respektive region. Det är också vad vår folkhälsomyndighet har föreslagit.

Det ligger alltså förslag på bordet till de nordiska länderna och deras folkhälsomyndigheter. Det är nästan en daglig dialog om hur man ska kunna hitta rättvisande regionala bilder för att kunna öppna upp våra gränsregioner. Det jobbar vi med nu.

Men det ska inte hindra oss från att inleda omfattande testningar i Sverige. Det måste vi göra utifrån ett smittskyddsperspektiv.

Anf. 22 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Smittbekämpning ska såklart vara överordnat. Jag hoppas att det gäller i alla nordiska länder och att vi försöker hitta gemensamma sätt att analysera den data som finns.

Jag tänker på det statsrådet nämnde tidigare angående äldreomsorgen. Har ni haft några diskussioner om skillnader i till exempel sjukvårdssystem och äldreomsorgssystem mellan länderna vad gäller smittspridningen? Tidigare nämndes också lager för medicinsk utrustning och så vidare.

Har ni diskuterat hur man kan jobba för att ha ett någorlunda koordinerat och balanserat förhållningssätt till de frågorna i de olika länderna, så att man kan mötas på ett solidariskt sätt? Det är nästan som att man har stängt gränserna och slutat vara solidariska med varandra, just på grund av att vi förhåller oss så olika till dessa teman.

Anf. 23 Statsrådet Anna Hallberg (S)

Herr talman! Jag är väldigt glad att Lorena Delgado Varas lyfte upp just den här frågan. När vi tittar på hur vi framöver ska kunna bli mer integrerade i Norden och hur vi ska kunna lösa nästa kris mer gemensamt ser vi att det är en av de viktigaste frågorna. Det handlar också om att titta på vilka gemensamma förutsättningar vi har, på vad vi kan lära av varandra och av vad som har fungerat och inte fungerat i respektive land.

Det är otroligt viktigt att vara solidarisk när det gäller sjukvården. Jag nämnde tidigare att vi erbjöd finländarna IVA-platser och så vidare. Vi måste göra mycket mer sådant. Det var tyvärr ett undantag i Norden. Jag, som nordisk samarbetsminister, ser det definitivt som en fråga som jag vill lägga upp på bordet inom nordisk samverkansmodell. Det handlar mycket om solidaritet och om liv och hälsa. Vi ser det som en integrerad lösning och som ett integrerat ställningstagande för Norden, inte land för land.

Våra medborgare känner inte gränserna utan är vana vid att det inte finns några gränser i vardagen. Då ska det inte heller finnas gränser när vi tittar på liv och hälsa och på att ställa upp för varandra solidariskt med den typen av resurser. Det är absolut en av de viktigaste frågorna för mig som samarbetsminister att lyfta upp framöver.

Anf. 24 Gunilla Carlsson (S)

Herr talman! Det finns ett stort engagemang i att Sverige ska vara en aktiv part i det nordiska samarbetet; det visar inte minst dagens debatt. För oss i Sverige är det en självklarhet att det ska vara lätt att ta sig över till våra nordiska grannländer. För mig som boende i Göteborg är en dagstur till exempelvis Fredrikshamn i Danmark eller en skidhelg i Norge självklarheter. Men så är det inte längre. De senaste månadernas stängning av gränser har visat att vi inte alls kan ta det för givet.

Vi befinner oss sedan en tid tillbaka i ett väldigt speciellt läge, med en pandemi. Få av oss kunde föreställa sig den komma och än mindre se dess konsekvenser. Det är svårt för mig, precis som för många före mig, att inte nämna den i debatten. Det är en situation som har påverkat oss på en mängd olika sätt.

Den visar tydligt hur integrerade vi är i de nordiska länderna. För arbetsmarknaden, familjeförhållanden, möjligheten att studera är landsgränser inte några stora bekymmer. Därför är ländernas gemensamma vision, att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030, en väldigt bra men också nödvändig ambition. Med den tydliga visionen och med strategiska prioriteringar är jag övertygad om att det går att nå. Men det görs inte av sig självt. Man måste nu också titta på och dra lärdom av de nordiska ländernas hantering de senaste månaderna, så att de problem som har uppstått inte behöver upprepas vid en eventuell annan stor kris.

Herr talman! Nordiska rådets roll är bland annat att ta initiativ när man ser problem som kan lösas på nordisk nivå eller där nya möjligheter kan tas till vara genom nordiskt samarbete. I slutet av april skickade Nordiska rådets presidium ett brev till samtliga nordiska länders statsministrar. Vi tackade för allt arbete som respektive lands regering hade gjort inom ramen för covid-19-pandemin.

Vi lyfte också upp vikten av ett ökat samarbete och tog upp några punkter. Vi vill bland annat se att regeringarna implementerar förslagen i Nordiska rådets strategi för samhällssäkerhet och beredskap, som vi beslutade om i denna kammare när Sverige stod värd för den 71:a sessionen. Det handlar bland annat om att koordinera inköp av hälsomaterial och mediciner och om att göra en nordisk riskanalys och beredskapsplan.

Vi tog även upp reseförbudet mellan länderna och den problematik som har blivit verklighet för många, både privat men också för företag som ligger i våra gränsregioner. Vi tog upp behovet av att koordinera insatser för att stärka konkurrenskraften och ekonomin tillsammans. Men vi lyfte också upp att länderna tillsammans behöver stå upp och visa solidaritet med de länder som är hårt drabbade.

Brevet avslutades med följande meningar: Norden har gång på gång visat att vi är starka när vi står samman. Det bör vi fortsätta med.

Herr talman! Under verksamhetsåret 2019 hade Sverige ordförandeskapet i Nordiska rådet. Jag vill som vice ordförande i den svenska delegationen tacka ordförande Hans Wallmark och delegationen för ett gott samarbete. Jag vill också rikta ett stort tack till sekretariatet och all personal i riksdagen som gjorde ett fantastiskt arbete både med förberedelser och genomförande. Det blev en väldigt lyckad session, tack vare alla er!

Ordförandeskapet gav Sverige tillfälle att debattera och ta fram frågor som vi som land tycker är viktiga att belysa för att få till förändring. Den svenska delegationens ordförandeskapsprogram för 2019 lyfte fram betydelsen av demokrati i Norden och det breda folkliga samarbetet. Programmet betonade fyra olika områden: jämställdhet, digitalisering, gränshinder och klimat.

Jämställda samhällen är något som oftast förknippas med de nordiska länderna, och det har varit en förutsättning för att den nordiska modellen har blivit så framgångsrik. Och visst har vi i jämförelse med många andra länder kommit långt, men det är fortfarande stora skillnader även i de nordiska länderna. Diskriminering av kvinnor i Norden förekommer fortfarande.

Alla nordiska länder har liknande utmaningar. Därför valde den svenska delegationen att ta upp frågan vid flera tillfällen under året. Ämnen har bland annat varit hur man kan arbeta för att komma åt löneskillnader, ojämlika maktförhållanden och utanförskap och erfarenheter efter uppropet metoo i kultursektorn i Norden.

Klimatförändringarna är en av vår tids stora utmaningar. Nordiska rådet har länge engagerat sig i miljö- och klimatfrågor. Under sessionen i Stockholm arrangerades en mycket uppskattad aktualitetsdebatt om klimatet med professor Michael Tjernström som gästtalare.

Vi socialdemokrater har under året lagt fram ett flertal medlemsförslag i Nordiska rådet, bland annat om mikroplast i kroppen. Vi vill att de nordiska länderna ska undersöka mängden mikroplast som vi får i oss och effekterna av detta. Vi tror att Norden med det underlaget kan driva gemensamma aktioner för att få till en förändring.

Vi har också lagt fram ett förslag om reduktioner av CO2 i nybyggnation. I de nordiska länderna har vi till exempel mycket trä. Det kan användas för konstruktion, vilket ger byggnaden en massfunktion av CO2-lagring. På detta sätt blir nya byggnader en klimatlindring i stället för en klimatbörda.

Våra länder är relativt små marknader, men om vi går samman kan vi skapa nya banbrytande byggmetoder och material som kan bli stora exportindustrier för våra länder. Några andra exempel på förslag från Socialdemokraterna har handlat om e-recept i Norden, om suicidprevention i Norden, om en nordisk handlingsplan för friluftslivet och om att stärka de nordiska mediernas kompetens inom undersökande journalistik.

Herr talman! Jag vill vända mig till statsrådet Anna Hallberg och tacka henne för det stora engagemang som hon visar för de nordiska frågorna. Jag vill också påminna om de prioriterade frågor som presidiet i Nordiska rådet har skickat till samordningsminister Mogens Jensen och som vi vill ska ge avtryck i de kommande handlingsplanerna och den budget som ministerrådet håller på att ta fram.

Flera punkter har varit uppe i debatten, bland annat att vi vill se ett ministerråd för transport, genomförande av strategin för samhällssäkerhet, satsning på demokrati och kunskap om desinformation, minskade gränshinder, ökat lagstiftningssamarbete samt satsningar på utbildning och kultur. Jag ser fram emot fortsatt samarbete för att vi gemensamt ska nå visionen om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030.

Anf. 25 Magnus Ek (C)

Herr talman! Som varande sann nordist är jag nog inte riktigt opartisk. Men enligt min mening är debatten vi nu har - på grund av det rådande läget i en ganska glest befolkad kammare - en av de absolut viktigaste vi har i riksdagen under hela året.

Det nordiska samarbetet gäller hur vi samarbetar med de absolut närmaste och bästa vänner vi har här i världen. De är våra viktigaste handelspartner och våra närmaste bundsförvanter, oavsett om det gäller säkerhetsfrågor, handelspolitik, bistånds- och utvecklingspolitik eller hur vi löser klimatfrågorna. Vi pratar om arbetet med och kopplingarna till de länder dit svenska medborgare kanske har mest kopplingar via arbete, släktband, språk och en gemensam historia. Det finns få relationer som är så avgörande och värdefulla att vårda som relationerna mellan oss här i Sverige och våra närmaste grannländer i Norden.

Herr talman! För inte ens ett år sedan deltog jag tillsammans med folkvalda parlamentariker från alla de nordiska länderna och de självstyrande områdena i Nordiska rådets sammanträde i den här kammaren. Bland annat antog vi då uppmaningar till våra respektive regeringar om att samarbeta rörande en strategi för samhällssäkerhet och rekommendationer till våra respektive regeringar om att samarbeta för att stärka vår gemensamma krisberedskap i syfte att ha beredskap för lägen där vi går från det normala och ha ett starkare svar tillsammans.

Vi har nu att hantera en pandemi som påverkar alla delar av våra samhällen och påverkar hela Norden. Att gränserna mellan våra länder i det här läget har stängts är inte ett tecken på tillräcklig beredskap. Det är inte ens ett tecken på god beredskap - tvärtom. Det är i stället ett alldeles för tydligt exempel på att vi inte har klarat av att hantera den här krisen så bra som vi borde. Vi har fallit tillbaka i ett alltför snävt nationellt tänkande i stället för att möta gemensamma hot och kriser tillsammans.

Det är nu av största vikt att Sveriges regering tillsammans med regeringarna i de övriga nordiska länderna i första hand agerar för att öppna upp gränserna mellan våra länder och se till att människor kan röra sig som de brukar, så att vi inte låter medborgarna drabbas av gränshindren. Men det är också av stor vikt att vi efter det agerar i den anda som vi tillsammans uttryckte i strategin för samhällssäkerhet för att se till att vi i framtiden möter kriser gemensamt. Hot, herr talman, ska mötas genom samarbete och tillit mellan de nordiska länderna.

Vi debatterar dock inte bara det nordiska samarbetet utan också Arktis. Effekterna av klimatförändringarna i Arktis är tydliga för både människa och natur. De är ett hot i sig själva, men öppnar också upp för en ökad exploatering av nordområdena. Mer behöver göras för att skydda de känsliga områdena kring Arktis. Vi vill från Centerpartiets sida att regeringen ska driva frågan om att etablera marina reservat för att skydda från exploatering som riskerar att skada och drabba både människor och natur. Jag vill därför yrka bifall till Centerpartiets reservation 3 under punkt 2.

Herr talman! Jag ser att min talartid tyvärr redan håller på att rinna ut. Men jag vill inte lämna er med känslan av att jag bara är förbannad. Ja, jag är förbannad över att gränser är stängda. Jag är förbannad över att samordningen från alla de nordiska länderna har varit för dålig. Jag är förbannad över att det nordiska perspektivet alltför ofta kommer i andra hand och över att vi har en bristande förståelse för hur detta drabbar människor, även svenska medborgare, inte minst i gränsregionerna. Men - min sista mening, herr talman - det är inte med den känslan jag vill lämna er, utan med känslan att anledningen till att jag är förbannad är att jag vet hur mycket vi har att vinna; jag hoppas att vi kan kroka arm för ett mer nära integrerat och välmående Norden.

(TALMANNEN: Det var en de längre meningar jag hört. Jag påminner också om att vi ska undvika ord som kan uppfattas som svordomar i kammarens debatter.)

Anf. 26 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag har anmält mig till debatten i egenskap av ledamot i Nordiska rådet, men kanske först och främst som gränsbo. När jag drar upp rullgardinen på morgonen har jag Norge ett stenkast längre västerut. Det här är påtagligt närvarande i min och vår vardag i bland annat Värmland. Men det här gäller alla gränsområden, inte bara mitt eget. Det gäller mot Finland. Det gäller mot Åland. Det gäller mot Danmark. Det är glädjande att höra att det är ett så högt tryck i kammaren från vänster till höger i gränshinderfrågorna.

Det var med en viss spänning, om inte optimism, som jag lyssnade på den norska regeringens presskonferens i fredags klockan två. Domen föll - och gränsen är fortfarande stängd. Utifrån de parametrar som presenterades på presskonferensen kommer vi tyvärr att ha en stängd gräns ganska länge, verkar det som. Det här pekar på regeringens diplomatiska misslyckande i frågan. Tyvärr späs det på av statsrådets partikamrat, som är kommunalråd i Årjäng, min egen kommun. Han hotar nu med att stämma Norge till EU-domstolen på grund av att han ser detta som ett handelshinder. Allt detta tas verkligen inte positivt emot i Norge, och det är inte bra för diplomatin.

Jag har ställt ett antal frågor till statsrådet, både muntligen och skriftligen. Vid varje tillfälle då statsrådet har svarat har hon framhållit att det förs positiva och konstruktiva samtal med Norge. Det har andats en väldig optimism i statsrådets svar, vilket är positivt. Tyvärr har det ändå inte burit frukt. Sverige har valt att gå en egen väg i pandemihanteringen, och tyvärr får vi nu fortsätta att gå ensamma. Det är ingen som vill leka med oss. Vad som är än värre är att vi ser former av gryende nationalism. Det bekymrar mig storligen.

De ekonomiska konsekvenserna är miljardförluster. Om stängningen av gränsen kommer att vara längre kommer det att ske otroligt många konkurser. Gränsregionerna har tidigare varit välmående just för att vi har haft gränshandeln och möjligheterna till arbete. Nu är det stor risk att detta kommer att förändras radikalt.

Sedan har vi en annan aspekt som jag brukar ta upp varje gång och som är minst lika viktig som den ekonomiska, nämligen den sociala aspekten. Det här splittrar släkter och familjer och drabbar vänskapsband. Det försvårar också enormt för föreningslivet. Det är ett sammelsurium av samarbeten över gränsen i vårt föreningsliv, med fotbollslag och så vidare, som nu inte längre fungerar. De som upplevde andra världskriget och fortfarande lever säger att det var lättare att passera gränsen legalt under kriget än vad det är i dag.

Som jag sa tidigare ser det ut som att de stängda gränserna kommer att vara länge utifrån de parametrar som man drog upp. Regeringen måste växla upp det diplomatiska arbetet drastiskt. Ibland i gränshindersamarbetet skulle jag önska att Stockholm låg betydligt närmare än riksgränsen. Då hade vi kanske sett annat ljud i skällan gällande vårt gränshinderarbete.

Vissa får passera gränsen. Vi hörde Lorena Delgado Varas nämna att det har varit problem vid den finska gränsen. Precis samma problem ser vi vid den norska gränsen. Polisen säger: Det er en forskrift som er meget vanskelig att forholde seg til.

Därför blir min avslutande uppmaning till samarbetsministern att man är tydlig mot Norge så att de regler som gäller för vilka som ska få passera gränsen verkligen blir tydliga. I dag är det godtyckligt. Du måste träffa rätt polis.

Herr talman! Detta leder kanske till ett grönt Norden för att det blir färre som reser. Men det leder absolut inte till ett konkurrenskraftigt och hållbart Norden. Till det är vägen nu väldigt lång. Sveriges regering måste absolut växla upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)