EU-arbetet i riksdagen

Fru talman! Efter det att konstitutionsutskottet genom sin initiativrätt efterlyst en ny översyn av EU-arbetet i riksdagen tillsattes en parlamentarisk kommitté av riksdagsstyrelsen i juni 2016. Ett och ett halvt år senare, i februari 2018, överlämnades betänkandet till riksdagsstyrelsen. Det ärende vi behandlar i dag är ett resultat av de relativt få förslag som utmynnade ur den kommittén.

Vi sverigedemokrater är starkt kritiska till den utveckling som pågår i EU, där federalistiska ambitioner i allt högre utsträckning minimerar nationalstaternas rättmätiga självbestämmande på ett flertal områden. Det är en utveckling som absolut måste stoppas. I takt med att fler politikområden och därmed fler politiska beslut flyttas från Sverige till Bryssel får vi allt mindre inflytande över viktiga frågor för vårt land.

Sverigedemokraterna har därför drivit en tydlig linje i den nämnda parlamentariska kommittén, eftersom detta är ett led i hela den process som leder till mer federalism, vilket kräver mer insyn.

I detta arbete fokuserade vi på fyra områden. För det första ville vi ha mer öppenhet i hela processen. För det andra ville vi ha mer insyn och inflytande för Sveriges riksdag. För det tredje ville vi se större krav på regeringen i informationsutbytet med Sveriges riksdag, och för det fjärde önskade vi att konstitutionell praxis ska regleras i lag.

Utifrån dessa utgångspunkter förde vi fram en rad förslag om ändringar i riksdagens arbete med EU-frågor. Bland annat föreslog vi att EU-nämndens sammanträden skulle vara öppna för allmänheten, att utskottens handlingar i större utsträckning än i dag skulle vara offentliga och att stenografiska uppteckningar från nämndens sammanträden skulle tillgängliggöras. Vi föreslog också fler EU-debatter i kammaren och fler tv-sända EU-nämndssammanträden. Allt detta föreslog vi för att göra processen mer öppen och ge den enskilda medborgaren insyn.

Vi föreslog också skärpta krav på de underlag som regeringen presenterar för riksdagen inför beslut i EU, och vi menade att riksdagens utskott skulle kunna ge regeringen så kallat bokstavsmandat, alltså mycket preciserade direktiv om vad regeringen kan göra i beslutsprocessen. På så vis skulle riksdagen försäkras om att behålla kontrollen över hela informationsprocessen.

Kommittén valde dock att inte hörsamma våra förslag, och det förslag som nu ligger på riksdagens bord innebär ytterst marginella förändringar av riksdagens EU-arbete. Vi beklagar verkligen detta.

I det nu aktuella betänkandet har vi reserverat oss på de tre områden där vi anser att utskottsmajoriteten försvårar de fyra principer som vi haft som utgångspunkt och som jag nämnt tidigare.

För det första anser vi att det är fel att avskaffa den obligatoriska granskningen av grön- och vitböcker för att i stället låta varje utskott göra en bedömning av huruvida ett dokument ska granskas eller inte. Grön- och vitböcker är viktiga inslag i EU:s beredningsprocess inför kommande eventuell EU-lagstiftning.

EU-arbetet i riksdagen

Även om utskotten i de flesta fall sannolikt kommer att granska böckerna menar vi att ett obligatorium trots allt bidrar till ökad insyn och informationsspridning, dessutom i tidiga skeden. Risken för skönsmässiga bedömningar av vilket material som ska granskas minskar också. Därför vill vi behålla den obligatoriska granskningen av grön- och vitböcker.

För det andra är vi till skillnad från utskottsmajoriteten starkt positiva till ett ökat inslag av proportionalitetsbedömningar i samband med subsidiaritetsprövningar. Vi menar att det är viktigt att de nationella parlamenten får möjlighet att fullt ut uttrycka sina åsikter om en föreslagen åtgärd.

Enligt den praxis som fastslagits av konstitutionsutskottet kan utskotten inom ramen för subsidiaritetsprövningen även göra ett proportionalitetstest, det vill säga pröva huruvida förslagen inskränker det nationella lagstiftningsutrymmet i alltför stor utsträckning.

Vi vill slå vakt om denna praxis och menar att den borde förtydligas i bestämmelsen om riksdagens subsidiaritetsprövning. Vi tycker att det är viktigt att just den konstitutionella praxis som råder också regleras i lag.

Vi vill dessutom gå ett steg längre och se en utveckling av denna praxis så att proportionalitetsbedömningar alltid görs i samband med subsidiaritetsprövningarna.

Vi anser också att regeringen ska vara bunden av de synpunkter som riksdagen för fram i sina motiverade yttranden i subsidiaritetsprövningarna. Detta avfärdas av utskottsmajoriteten med att motiverade yttranden riktar sig till EU:s institutioner och inte till regeringen. Visst är det så, men vi menar ändå att det är rimligt att regeringen strikt förhåller sig till vad riksdagen tar ställning till. Här är motiverade yttranden ett viktigt inslag.

För det tredje föreslår vi ett stärkt regelverk vad gäller samråden mellan regering och riksdag i enlighet med den praxis som utvecklats i konstitutionsutskottet. Detta gäller främst frågan om samrådsskyldighet vid så kallade informella möten i Europeiska rådet och vid ministerrådsmöten.

Det faktum att en del av ett möte i rådet eller ett ministermöte förläggs till exempelvis en informell lunch, vilket är vanligt, ska inte innebära ett avsteg från samrådsskyldigheten. Det är av yttersta vikt att regleringen kring just samrådsskyldighet vid informella rådsmöten är skarp, inte minst för att konstitutionsutskottet vid ett flertal tillfällen har granskat och riktat kritik mot att regeringen avviker från den svenska linjen vid informella möten.

Ifall regelverket är otydligt finns en uppenbar risk för en oönskad maktförskjutning från riksdagen till regeringen. Det finns också ett demokratiskt dilemma i att insynen i beslutsfattandet minskar. Vår uppfattning är att samrådsskyldighet alltid ska råda i dessa sammanhang.

Fru talman! Jag står bakom Sverigedemokraternas alla tre reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna 2 och 3.

(Applåder)

I detta anförande instämde Matheus Enholm, Fredrik Lindahl, Jonas Millard och Mikael Strandman (alla SD).

Fru talman! Vi debatterar nu KU:s betänkande 2018/19:KU7 EU-arbetet i riksdagen. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Jag är visserligen inte ny i riksdagen men ny som ledamot i konstitutionsutskottet, och det här är min första debatt inom ramen för detta utskott. Därför är det oerhört glädjande att i min första KU-debatt få prata om något som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen EU och Sveriges plats i den europeiska gemenskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-arbetet i riksdagen

Våren 2016 beslutade riksdagen, efter ett utskottsinitiativ från KU, att en kommitté skulle ges i uppdrag att analysera och utvärdera riksdagens arbete med EU-frågor för att kunna göra en bedömning av om arbetet bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och huruvida formerna för arbetet ger oss i riksdagen de bästa förutsättningarna att kunna fullgöra våra uppgifter relaterade till EU.

Fru talman! Att utvärdera och analysera arbetssätt och arbetsformer är absolut nödvändigt, oavsett om det gäller EU eller något annat område. Året efter folkomröstningen 1994 klev Sverige in som medlem i Europeiska unionen, och vi kan konstatera att Sverige liksom EU såg väldigt annorlunda ut 1995 jämfört med i dag.

EU har förändrats. Utvecklingen av den inre marknaden och de fyra friheterna, den gemensamma valutan, utvidgningen av unionen till att nu bestå av 28 medlemsstater - snart 27, då Storbritannien lämnar den - ratificerandet av Lissabonfördraget och det faktum att EU i dag är en starkare och viktigare aktör på den internationella arenan gör att EU:s roll för oss i Sverige inte har minskat under den här tiden utan snarare är än mer viktig i dag och för framtiden.

Men om vi lämnar politikens innehåll åt sidan och i stället fokuserar på KU:s betänkande, som är ett resultat av den parlamentariska EU-kommittén, är det snarare formerna för EU-arbetet som vi ska diskutera här. Kommittén fick i uppdrag att se över om de nuvarande formerna och bestämmelserna är ändamålsenliga för hur riksdagens arbete i praktiken ter sig eller om det finns önskemål om att förbättra och utveckla vissa delar.

I början av innevarande år lämnade kommittén över betänkandet till riksdagen. Så som framgår i texten konstaterar kommittén att riksdagens arbetsformer gällande EU-frågor i huvudsak är adekvata. Man menar med andra ord att sättet som riksdagen hanterar EU-frågorna på i dag i det stora hela fungerar bra.

Varje medlemsstats parlament väljer sitt eget arbetssätt för att debattera och förankra de politiska beslut som sedan ska vidare till Bryssel, och den svenska modellen präglas, enligt min uppfattning och erfarenhet av riksdagens EU-arbete, av en tydlig och ömsesidig relation mellan riksdag och regering gällande samråd och en proaktiv hållning från utskotten att tidigt bli inkluderade i arbetet med att staka ut en svensk ståndpunkt.

Under tiden som Sverige har varit medlem i EU har de nationella parlamentens EU-arbete intensifierats och mer och mer kommit att bli en vardaglig del i arbetet. Givetvis kan det i ett sådant läge, när EU-arbetet tar mer tid, uppstå att man väljer att ta genvägar för att minska arbetsbördan, och farhågan finns att demokratin minskar när det ges kortare tid att processa viktiga frågor.

Fru talman! Så är det enligt min uppfattning inte när det gäller riksdagens arbete. Vi står fast vid principen att riksdagen ska vara involverad hela vägen. När jag möter parlamentariker från andra medlemsstater i olika EU-sammanhang är det tydligt att vi i Sverige håller hårt på principen att de nationella parlamenten ska ha inflytande och styrning. Det är trots allt vi riksdagsledamöter som enligt folksuveränitetsprincipen är de som ytterst ansvarar för och beslutar om när och vilken makt som ska flyttas från riksdagen till EU. Vårt förhållningssätt, som jag anser går över partigränserna i riksdagen, är således något vi ska hålla fast vid. Det innebär en ökad legitimitet för Sveriges plats i EU gentemot väljarna, och det skapar transparens och delaktighet bland oss riksdagsledamöter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-arbetet i riksdagen

Även om vi kan ha olika uppfattningar kring innehållet i den politik som EU ska föra hoppas jag att vi är överens om att arbetsformerna ger oss i riksdagen goda möjligheter att påverka unionen. Därmed inte sagt att inget kan bli bättre. I betänkandet finns ett antal förslag på förändringar, som innebär ändringar i både riksdagsordningen och offentlighets- och sekretesslagen. Låt mig konstatera att förslagen inte är revolutionerande på så sätt att det för den utomstående sker dramatiska förändringar. Inte heller för riksdagens ledamöter kommer vardagen att påverkas nämnbart.

Det förekommer som bekant reservationer från Sverigedemokraterna i betänkandet. Låt mig bara kort få redogöra för några av våra ståndpunkter.

Flera av förslagen innebär en ökad handlingsfrihet för riksdagen och ökad möjlighet för ledamöterna att ta del av den aktuella EU-debatten. Det är handlingsfrihet i form av att riksdagen själv beslutar om den avser att behandla grön- och vitböcker, möjligheten att behandla andra EU-dokument på eget initiativ och stärkt möjlighet för oss ledamöter att begära ordet med anledning av subsidiaritetsprövning då anmälan i kammaren föreslås, vilket är en viktig kontrollfunktion för riksdagen och dess ledamöter.

Gällande proportionalitetstest i förhållande till subsidiaritetsprövning är det viktigt att det finns med en bedömning av hur olika förslags verkan står i paritet med proportionalitet. Dock måste vi påminna oss om att även om vi gärna tenderar att diskutera sakinnehåll redan på ett tidigt stadium är subsidiaritetsprövning till för att bestämma huruvida en åtgärd vidtas bäst på EU-nivå eller på medlemsstatsnivå.

(Applåder)

Fru talman! Europeiska unionen blir en alltmer omfattande och relevant del av vår vardag, inte bara i detta hus utan också utanför riksdagshusets väggar. Det är fler saker i dag än för kanske tio tjugo år sedan som påverkas av det europeiska samarbetet, och detta är i många delar väldigt bra.

Arbetet i riksdagen måste följa med i den utveckling som sker. Europeiska unionen ska ha ett viktigt ansvar för de saker där vi ska arbeta tillsammans men inget ansvar för de saker som vi gör bäst på nationell nivå.

Det betänkande som kammaren har framför sig i dag är ett steg i rätt riktning, där vi väljer att prioritera våra insatser för att göra Europeiska unionen och också riksdagens arbete med Europeiska unionen bättre. Vi har en bred samsyn i kammaren och i konstitutionsutskottet i många av dessa frågor. Jag tänker därför inte trötta ut kammaren med att upprepa mycket av det som Erik Ezelius sa, men jag skulle vilja tillägga några ytterligare saker.

När det gäller till exempel att motiverade yttranden skulle vara bindande för regeringen tror jag att vi binder ris åt egen rygg. Anledningen är att vi har en ordning där EU-nämnden samråder med regeringen och klargör vad som är den svenska ståndpunkten. En majoritet i kammaren är också en majoritet i EU-nämnden, och en majoritet i kammaren kommer att återspeglas i EU-nämnden. Men ett kammarbeslut i form av ett motiverat yttrande kan inte på något vis ändras eller justeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-arbetet i riksdagen

Icke förty är det inte nödvändigtvis så att ett motiverat yttrande från Sveriges parlament vinner bifall i en massa andra parlament runt omkring i Europa, och därför kommer vi ändå att behöva hantera frågan i en mer materiell kontext i processen framöver. Om riksdagen då har ett kammarbeslut som säger att vi inte vill ta i frågan och att vi har lämnat ett motiverat yttrande där vi tycker att EU inte ska arbeta med frågan alls inskränks riksdagens och Sveriges möjligheter att hantera frågan i Europeiska unionen, eftersom vi har ett kammarbeslut som ska vara allenarådande. Det kan inte överprövas av EU-nämnden och inte av regeringen, utan det är bara kammaren som kan överpröva ett kammarbeslut. Jag tror därför att vi binder ris åt egen rygg om vi skulle gå den vägen.

Med detta sagt innebär inte detta att vi bara ska kapitulera om det nu är så att vi i något läge har lämnat ett motiverat yttrande till kommissionen och sagt att det är en fråga som vi inte tycker att EU ska ägna sig åt. Där har vi omfattande möjligheter att i de ordinarie processerna visa vad den svenska ståndpunkten är. Så länge det är den svenska ståndpunkten bör det också vara Sveriges ståndpunkt i Bryssel eller var man nu bestämmer sig för att sammanträda.

Det är dessutom så att vi i denna kammare, i EU-nämnden och i alla andra delar är resultatet av de demokratiska val som vi har vart fjärde år. Det kan innebära olika uppfattningar i europeiska frågor, och därför tror jag att det vore att binda ris åt egen rygg och inskränka våra handlingsmöjligheter att välja att säga att ett motiverat yttrande i kammaren ska vara bindande för regeringen.

Med detta tillägg, fru talman, vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar, KU7 EU-arbetet i riksdagen, är ett typexempel på hur KU arbetar. Vi höjer inte rösten. Vi kan rent av låta lite torra i våra pläderingar. Men vi har i uppgift att försöka se till att vi får spelregler som vi alla brett kan ställa oss bakom. Sedan kan vi jobba tillsammans utifrån dem.

En utredning har jobbat med detta sedan juni 2016, och den blev klar i februari 2018. Utredningen har analyserat hur riksdagen ska arbeta med EU-frågor. Jag fick vara med ett tag i utredningen och fick därmed inblick i den. Utan att höja rösten och utan att närmare engagera oss med känslolivet såg vi till hur vi bäst skulle kunna organisera arbetet.

Vi kom i bred enighet fram till följande: De föreslagna ändringarna innebär att riksdagen inte längre ska vara tvungen att behandla grön- och vitböcker som överlämnas till riksdagen av kommissionen. Förslag till rättsakter, och inte bara utkast till lagstiftningsakter, ska vara undantagna från riksdagens granskningsförfarande. Protokollsutdrag från ett utskott om att ett utkast till en lagstiftningsakt inte strider mot subsidiaritetsprincipen ska tas upp på föredragningslistan till ett sammanträde i riksdagens kammare. Det införs en bestämmelse om en delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol.

Det var detta vi kom fram till. Det är inga stora förändringar. Vi utvärderade vad vi hade gjort under flera år och har anpassat oss till vad som skulle kunna vara ett bättre förhållningssätt gentemot EU.

Vi är som sagt eniga om detta, utom Sverigedemokraterna. Jag läser deras reservation, som egentligen bottnar i att de inte är några vänner av EU-samarbetet.

(Applåder)

Fru talman! Från Liberalernas sida står vi bakom betänkandet om EU-arbetet i riksdagen i dess helhet. Men jag vill ändå, fru talman, ta tillfället i akt och säga några ord om vikten av att detta arbete fungerar, utvecklas och stärks.

I och med EU-medlemskapet och i princip i alla år därefter har EU-motståndare envist hävdat att EU i sig innebär ett demokratiskt underskott. Vi hörde det också i anförandet av ledamoten från Sverigedemokraterna för en liten stund sedan. Man menar att vår riksdag, vårt parlament, skulle ha fått ett minskat inflytande och en minskad insyn. Men, fru talman, en rad undersökningar visar att det är precis tvärtom.

Vi kan konstatera att utrikespolitiken är regeringens uppgift och att inrikespolitiken i mångt och mycket är riksdagens uppgift. Vad är det då som har hänt?

För det första kan vi konstatera att riksdagen har tillgång till betydligt mer information om utrikespolitik i dag än vad som var fallet före EU-inträdet.

För det andra har riksdagen fått ytterligare möjligheter att påverka utrikespolitiken genom EU-inträdet och kan i dag förändra regeringens förslag till ståndpunkter.

För det tredje har riksdagens möjlighet till ansvarsutkrävande inte förändrats på något direkt konstitutionellt sätt. Förändring har dock skett i praktiken genom att sakutskotten kraftigt kan påverka regeringens ståndpunkter, och den har framför allt skett genom att EU-nämnden i sig tack vare ökad information och insyn lättare kan kritisera regeringen. Kammarens majoritet har alltså fått makten över regeringens ståndpunkter.

Man kan därmed konstatera att nationalisternas stängda gränser och beslut i stängda rum inte är vägen. Det är precis tvärtom: Makten flyttas till det folkvalda öppna rummet.

EU-arbetet i riksdagen

Fru talman! Trots myten om det demokratiska underskottet har riksdagen inte, som var väntat, fått minskat inflytande över utrikespolitiken. Vi har visat att det är precis tvärtom: Riksdagen har i dag mer att säga till om. Parallellt med att riksdagen har delegerat vissa delar av lagstiftningsmakten till regeringen har riksdagen fått betydligt mer inflytande över utrikespolitiken. Man kan säga att riksdag och regering genom EU-medlemskapet har bytt vissa funktioner med varandra. Det är bra och i enlighet med min liberala grundsyn att makten ska ligga där makten hör hemma: i de folkvalda institutionerna i samspel med den verkställande makten, på rätt nivå, i rätt sakfrågor och vid rätt tidpunkt.

Därför är denna genomlysning och det betänkande som vi i dag ska fatta beslut om viktiga. Det handlar om förändringar som har genomförts på talmannens uppdrag, och det har varit värdefullt för att ytterligare stärka insynen och förtydliga inflytandet för det folkvalda parlamentet - riksdagen. Områden som traditionellt har varit regeringsuppgifter öppnas alltmer för riksdagen och tvärtom.

EU-arbetet i riksdagen

Fru talman! Från Liberalernas sida yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)