Skogspolitik

Anf. 93 Malin Larsson (S)

Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU15, som handlar om skogspolitik. Vi socialdemokrater har en reservation, nummer 26, som jag yrkar bifall till. Under övriga punkter yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Ja, i dag ska vi debattera skogen, som täcker 70 procent av Sveriges landyta. Det motsvarar hela 40 miljoner fotbollsplaner, och det här gör också Sverige till ett av de skogrikaste länderna i världen.

Själv är jag både stolt skogsägare och stolt västernorrlänning. Jag kommer från ett län där skogen verkligen betyder mycket. Vi hämtar guld ur våra gröna skogar genom jakt, svamp- och bärplockning, rekreation och framför allt genom alla produkter och arbetstillfällen som skogen ger. Sverige är ett stolt skogsland. Skogen byggde vårt lands välstånd, och den kommer att vara viktig för jobben och välfärden också i framtiden.

Fru talman! Vi har mycket kunskap genom vårt över hundraåriga brukande av den svenska skogen. Skogen är också en viktig byggsten när vi ska gå från en fossil ekonomi till en cirkulär och fossilfri. I den växande cirkulära bioekonomin måste ett långsiktigt hållbart uttag av skogsråvara säkras samtidigt som också biologisk mångfald och sociala värden säkerställs.

Regeringen och landsbygdsministern har lyft upp de många, breda och viktiga skogsfrågorna på dagordningen under hela mandatperioden. Den tydliga inriktning som regeringen satt för skogspolitiken ligger fast. Den svenska skogspolitiken bygger på de jämställda målen om produktion och miljö. En grundläggande del av skogspolitiken är skogsbrukets sektorsansvar och skogsägarnas frihet under ansvar. Vi anser att äganderätten till skog behöver värnas och stärkas.

Skogsutredningens slutbetänkande har nu överlämnats till regeringen och är ute på remiss till den 30 april för att inhämta synpunkter och underlag från en bred grupp intressenter. Utredningen är på hela 1 300 sidor och innehåller ett femtiotal förslag. Vi kommer nu tillsammans att få vrida och vända på förslagen och remissynpunkterna.

Skogsutredningens förslag är att enskilt särskilt skydda 550 000 hektar av fjällskogen. Det är enormt mycket i en särskilt utpekad del av landet, och det är vi socialdemokrater tveksamma till. Fjällskogen är den skogstyp som är mest skyddad av alla våra skogstyper, och vi socialdemokrater anser att även ett hållbart brukande i de här delarna av landet är värdefullt.

Det finns också skyddsvärda arter i andra delar av landet, så vi kan inte lägga hela insatsen i samma korg. Skogsutredningens förslag om att i högre utsträckning ta till vara skogsägarnas välvilja, kunskap och drivkraft för att rätt insats ska göras på rätt ställe tror vi är avgörande för förtroendet för skogspolitiken och våra myndigheters viktiga arbete. Frivilligheten måste vara grunden.

I februari i år fattade också regeringen ett mycket klokt och välkommet beslut och gav då Naturvårdsverket i uppdrag att se över hur Sverige gör sin rapportering av skyddade områden till Europeiska miljöbyrån, EEA. Det har nämligen visat sig att Sveriges sätt att rapportera skiljer sig från andra jämförbara länder, och då blir jämförelsen missvisande. Bland annat räknas inte frivilliga avsättningar av skog, impediment eller strandskydd till den formellt skyddade skogen. Och vi måste säkerställa att vi rapporterar på rätt sätt. Detta uppdrag är oerhört viktigt i förhållande till våra internationella åtaganden för att skydda värdefull natur och stärka den biologiska mångfalden, men det är också en viktig pusselbit när förslag från Skogsutredningen så småningom ska arbetas fram. Ett klargörande av redovisningen kommer att bidra till att minska missförstånd och felaktigheter i diskussionen och ge oss politiker ett bättre underlag när vi så småningom ska fatta beslut.

Fru talman! Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet SLU kan nu kraftsamla i arbetet mot skogsskador. Från och med i år har Skogsstyrelsen och SLU fått 30 miljoner kronor vardera för att övervaka, förebygga och bekämpa skogsskador.

Här slår Centern, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna egentligen in öppna dörrar när de vill rikta ett tillkännagivande om åtgärder mot almsjuka och askskottsjuka till regeringen. Regeringen har ju redan gett ett uppdrag, som det redan jobbas med. Skogsstyrelsen och SLU har dessutom redan tagit fram var sin långsiktig plan. Ett nytt skogsskadecentrum blir navet i arbetet med att förebygga och övervaka skogsskador orsakade av en bredd av skadegörare, för det handlar inte bara om almsjuka och askskottssjuka utan även om skador av granbarkborre, törskatesvamp och klövvilt.

Och vad vet vi om framtiden? Risken för olika typer av skogsskador ökar i takt med klimatförändringarna. Marktorka kommer att bli vanligare, vilket innebär ökad risk för insektsangrepp och skogsbränder. Mildare och kortare vintrar kan innebära mindre tjäle och ökad risk för stormfällningar. Ett varmare klimat ökar också risken för att nya skadegörare etablerar sig i landet.

Fru talman! Förra veckan presenterades vårändringsbudgeten, och även där finns det satsningar på skogen. Det föreslås att 365 miljoner kronor tillförs Skogsstyrelsen för ersättning till skogsägare som nekas avverkningstillstånd i fjällnära skogar. Regeringen föreslår också en satsning på naturnära jobb riktade mot unga. Åtgärder inom naturvård, friluftsliv och biologisk mångfald skapar sysselsättning över hela landet.

I den forskningspolitiska propositionen finns också satsningar på skogen. Forskning, innovation och ny kunskap är viktig för att ta till vara potentialen för utveckling av biobaserade värdekedjor från skogen. Därför satsar regeringen, i linje med strategin för det nationella skogsprogrammet, 30 miljoner kronor på detta under 2021.

Fru talman! Våra svenska skogstillgångar utgör basen för den svenska skogsindustrin. Skogen är också en viktig del av lösningen för att minska de globala utsläppen av växthusgaser för att bromsa klimatförändringen. Miljövärden i skogen ska skyddas samtidigt som jobb och exportinkomster från skogsbruket säkras.

Den svenska skogen är vårt gröna guld som skapar jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Men den svenska skogen har också ett unikt naturvärde och ska därför förvaltas i balans mellan naturvård och skogsbruk.

Nu krävs det att vi politiker är konstruktiva och beredda att se helheten i skogen för att vi ska komma framåt och lyckas få till en långsiktighet i skogsfrågorna. Det är nu upp till oss att säkerställa de långsiktiga spelreglerna för skogen, göra prioriteringar och hitta rätt balans mellan alla intressen.

Anf. 94 John Widegren (M)

Fru talman! Debatterna tar dubbelt så lång tid med alla dessa smittskyddsprocedurer före och efter, men vi har ju gott om tid.

Vi debatterar MJU15 Skogspolitik, och jag vill börja med att yrka bifall till Moderaternas reservation nummer 2.

Jag vill också lyfta fram det som Socialdemokraterna tycker är ett onödigt tillkännagivande. Jag tycker att det är ett viktigt tillkännagivande. Det är en viktig signal politiken sänder när en majoritet här skickar vidare att det är viktigt med de svenska lövträden ask och alm. Såklart är det viktigt också med alla andra träd som lider av sjukdomar och annat, men här har vi en stor del av de kulturella värdena i Sverige. Den svenska skogen och svenska parker och gårdar och annat har lidit stort de senaste åren. Därför är det en viktig signal att skicka att vi tycker att det är viktigt att det blir ett utvecklingsprojekt för att rädda ask och alm.

Från Moderaternas sida, fru talman, har vi under en tid sagt att mängden skog som är tagen ur produktion inte ska öka. Vi har också sagt att om man hittar väldigt höga naturvärden kan man kanske släppa på skyddet någon annanstans.

Vi tycker att det är viktigt att fortsätta driva den här frågan, för vi ser vad skogen ska bidra med i framtiden vad gäller substitut till byggmaterial och andra varor men också att bruka vår skog ordentligt och binda så mycket koldioxid vi kan för att skogen ska bidra till klimatet.

Socialdemokraterna lyfte nyss fram att vi i Sverige har misslyckats med att rapportera skyddad areal. Att Naturvårdsverket nu har fått ett uppdrag är jättebra, för det är ju oerhört anmärkningsvärt att det under en lång tid har varit så att vi rapporterar något helt annat och inte jämför oss med liknande länder på ett sätt som skulle kunna gynna oss i Sverige i stället för att missgynna oss. Vi tycker att det är viktigt och bra att det uppdraget har getts till Naturvårdsverket, och vi hoppas att det landar på ett för Sverige och svensk skog klokt sätt.

Men biologisk mångfald, då? säger någon. Ja, det går ju inte så dåligt för biologisk mångfald som många vill göra gällande. Det är snarare så att det går ganska bra i svensk skog och att trenderna går åt rätt håll.

Sedan vi införde den nya skogsvårdslagen 1993 med frihet under ansvar har mängden död ved i skogen ökat. Mängden lövträd och grova lövträd har ökat. Mängden gammal skog har ökat. Det här är saker som man många gånger använder för att se biologisk mångfald, så det är viktiga parametrar i den frågan.

Jag debatterade vid ett tillfälle med en ledamot från Miljöpartiet, fru talman, och hon sa att allt går åt fel håll i Sverige. All biologisk mångfald i svensk skog går åt fel håll.

Det rimmar ganska illa med de klara bevis vi får för att det inte är så. Så är inte fallet, så jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att det faktiskt går bra och att svenska skogsägare gör rätt saker för att bevara biologisk mångfald.

Det kommer alltid att finnas saker som blir lidande och en del arter som kanske har tuffa perioder. Men vi införde den nya skogsvårdslagen -93, och hur många arter har försvunnit från svensk skog sedan dess? Noll eller en, kanske. Det är alltså viktigt att föra den här debatten om hur vi hanterar den biologiska mångfalden.

Från Moderaternas sida har vi också sagt att när vi inte vill ta mer mark ur produktion vill vi i stället öka arbetet på den mark som är tagen ur produktion. Alltså ökar vi pengarna där och har mer pengar än regeringen har till skötsel av redan skyddad mark, för det finns ett skötselunderskott. Både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har rapporterat att det finns ett stort skötselunderskott på marker som redan är tagna ur produktion. Därför är det viktigt att i stället sköta om de höga naturvärden som finns där.

Något annat som svenska skogsägare gör frivilligt är att avsätta hänsynsytor när de avverkar sin skog. Hänsynsytor i svensk skog i dag är till exempel kantzoner, grova lövträd och annat som är särskilt värdefullt att skydda vid en avverkning.

Då kommer nästa orosmoment: Det här får inte bli den nya tidens nyckelbiotoper. När skogsbrukaren har gjort det här, visat hänsyn och lämnat en yta med höga naturvärden vid sin avverkning, får det inte bli så att någon kommer inom ett år eller två och säger: "Här har vi höga naturvärden, så här bestämmer inte du längre." Det vill vi absolut undvika, och det är viktigt att vi tar med oss det nu när Skogsutredningen dessutom har sagt att nyckelbiotoper inte är ett bra begrepp. Hänsynsytor får inte bli ett nytt begrepp som försvårar för skogsbruket.

Fru talman! Skogen förändras. Klimatet har förändrats och blir varmare, men vi har också större möjligheter att ha hög produktion i skogen.

Därför är det viktigt att vi inte sätter käppar i hjulen för modern teknik, förädlingsteknik, i skogen. Vi ska inte sätta käppar i hjulen för att eventuellt använda skogsgödsling på vissa ytor för att höja produktionen. Det får inte vara helt omöjligt att få till skogsdikning där det är möjligt att göra sådan. Vi ska kunna använda verktyg för att öka produktionen i svensk skog.

Vi är också ganska nära hur mycket vi kan avverka i svensk skog i dag i förhållande till tillväxten eftersom vi har valt att ta så mycket mark ur produktion. Då är det otroligt viktigt att vi har hög produktion på den mark där vi faktiskt ska ha produktion.

Ett annat orosmoment i svensk skog i dag - eller kanske en möjlighet och inte ett orosmoment, men i nuläget känner jag mer oro - är de olika strategier och annat som kommer från EU. Vi har till exempel den nya biodiversitetsstrategin. Vi har EU:s nya skogsstrategi. Vi har förslaget som handlar om EU:s taxonomi och hållbara finanser, som det kom lite besked om i går. Vi har LULUCF.

Alla dessa strategier och annat från EU är sådant som skulle kunna försvåra för svenskt skogsbruk och göra det svårare för oss att ha produktion i Sverige. Övriga EU har inte skogsproduktion på samma sätt som vi har här i Sverige, så man har lite svårt att förstå hur viktigt det här är för oss.

Vi har ett miljömål som heter Levande skogar. Ganska många är rörande överens om att vi inte kommer att kunna uppnå det oavsett om vi fortsätter på dagens sätt eller helt ändrar dagens brukande av skogen. Det känns ganska märkligt, fru talman, att vi ska ha ett miljömål som egentligen är utopiskt och som vi aldrig skulle kunna nå. Vi behöver därför få en översyn av detta miljömål så att det går att uppnå.

Något som också oroar är när vår skogsstyrelse rapporterar om hur det går när det gäller detta mål och säger att den utvecklingen är neutral, men regeringen säger att den är negativ. Regeringen har alltså större kunskap än Skogsstyrelsen i detta läge, och sådant kan bekymra mig en del. Vi måste ha objektiva myndigheter, och vi måste lyssna på dem i det läget. Objektiva myndigheter ska vi alltid ha inom skogssektorn.

Talaren före från Socialdemokraterna sa att skogspolitiken ligger fast. Vi har ända sedan den nya skogspolitiken antogs 1993 haft ett antal ministrar som hela tiden sagt att skogspolitiken ligger fast. Men det är inte riktigt så, och det beror kanske mer på hur våra myndigheter arbetar när det gäller den svenska skogen och skogspolitiken. Det har nämligen hänt otroligt mycket negativt för enskilda skogsägare under denna tid, med marker som har exproprierats och på olika sätt tagits från skogsägarna. Så skogspolitiken ligger inte fast.

Skogsutredningen, som presenterades här, är intressant på många sätt men inte så intressant på en del andra sätt. Det är klart att frivillighet är jättebra. Ersättningar till markägare är jättebra.

Men om jag ska tänka mig hur detta kommer att landa och möjligheten att faktiskt få till en proposition av detta får Centerpartiet ursäkta lite - jag tror att ni kanske är lite lurade. Det är nog min bild av detta. Jag skulle säga att man är lurad av skogssocialism, med ett nytt uttryck. Det är nämligen det vi har sett och hela tiden ser. Vi ser ett miljöparti som uttalar att vi ska skydda dubbelt så mycket skog som i dag. Vi har en skogsutredning som säger att vi ska ta ytterligare ett antal hundra tusen hektar mark ur produktion, när vi snarare behöver öka vår produktion.

Så, Centerpartiet - ni har en klok och bra skogspolitik, och den rimmar väldigt väl med den moderata skogspolitiken. Jag sträcker ut min hand till er här i dag och säger: Ta oss i hand där ni har chansen att få igenom den här skogspolitiken så gör vi verkstad av det!

Anf. 95 Mats Nordberg (SD)

Herr talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till vår reservation nummer 10; den handlar om nyckelbiotoperna.

Vi debatterar nu skogsbruk.

Herr talman! Sverige har världens hållbaraste skogsbruk. För den som läser lantbrukstidningar är väl detta ingen överraskning, men jag vill ändå påpeka det för dem som har lite kontakt med skogsnäringen och kanske får sin information från tidningar som Dagens Nyheter, som verkar ha använts för att driva en formlig kampanj mot skogssektorn under den här våren.

I Sverige har vi brukat våra skogar i hundratals år, men de står där ännu, med kanske mer virke än någonsin, med högre tillväxt än någonsin och framför allt med så stor artrikedom att vi kan hitta rödlistade arter i snart sagt alla våra skogar. Att ha sällsynta arter är en tillgång, inte tvärtom.

Antalet skogslevande arter som har dött ut i Sverige de senaste 50 åren är ytterst litet, mindre än tio. Den typiska sådana arten levde i den allra sydligaste delen av Sverige i olika mellanformer mellan ädellövskog och jordbruk. Det finns inga tecken på att antalet arter som försvinner i Sverige ökar, snarare tvärtom.

Den varierade landskapsbild som följer av att ha skog i olika åldersklasser gör att vi kan plocka hallon eller lingon eller se på älgar i nyavverkade skogar eller plocka svamp i gammelskogen.

Det täta skogsbilvägnät som skogsbruket håller i skick gör naturen tillgänglig för dem som vill komma ut i den. Allemansrätten låter oss upptäcka skogarna och djuren som lever där.

Skogsbruket i Sverige är sammanknippat med en skogsindustri i absolut världsklass. I kedjan från skog till nyproducerade småhus - ja till och med höghus, förresten - eller tidningar och blöjor skapas massor av arbetstillfällen och även export- och skatteinkomster. Ingen annan industrinäring har så många anställda i så stora delar av landet som skogssektorn. I framtiden kan industrin förhoppningsvis också producera textilier, nedbrytbara plaster, flygbränslen och munskydd.

Herr talman! Hållbarhet bygger på tre ben: ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Jag har just givit exempel på hur Sveriges skogsbruk är hållbart ur alla dessa tre aspekter - ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Det är därför jag stolt kan säga att svenskt skogsbruk, tillsammans med Finlands, är världens bästa.

Jag vill här ta tillfället i akt att tacka landsbygdsminister Jennie Nilsson, som den 16 mars i år tydligt och klart deklarerade till DN att svenskt skogsbruk är hållbart. Det är tyvärr inte så ofta man hör detta från andra ministrar i regeringen.

Skogsbruket är dock bara hållbart så länge alla länkar i kedjan är beredda att göra sitt. Det behövs nya investeringar i industrin och allt bättre vardagshänsyn i skogsbruket, som utförs av motiverade ägare eller brukare som stöttas myndigheterna. Det är värt att komma ihåg att långt över hälften av Sveriges skogar ägs av enskilda skogsägare.

Herr talman! Världen står med nödvändighet inför en stor omställning. Vi måste bli bättre på att skapa produkter av förnybara material, och vi måste ersätta fossilbaserade material och bränslen. Sveriges främsta bidrag till den här omvandlingen måste bestå i nya produkter från skogen, vår största tillgång. Detta framhöll även näringsminister Ibrahim Baylan på ett seminarium om skogsbrukets framtid i förrgår, tisdag. Vi behöver lägga mycket stora resurser på att forska fram nya sätt att producera textilier, nedbrytbara plaster och så vidare från skogen.

Dessutom måste politiken stötta industrin med stabila villkor. Detta är en förutsättning för att företagen ska göra den viktigaste delen genom att lägga sina resurser på forskning, utveckling och investeringar i nya industrier.

Den här regeringens energipolitik är tyvärr inte stabil. Nedläggningen av två reaktorer i Oskarshamn och två reaktorer i Ringhals efter maktövertagandet 2014 har gjort elen dyrare och osäkrare från Stockholm och söderut. Skogsbolaget Holmen stängde i februari ned produktionen i två av sina pappersbruk efter att elpriset på nytt skjutit i höjden. Vi måste fråga oss: Är företagen beredda till nya miljardinvesteringar i framtidsprodukter under sådana förhållanden?

En annan energifråga gäller biobränslen. Med sin vanliga dåliga träffsäkerhet har EU-kommissionen i ett antal år hävdat att det inte är hållbart att tillverka biobränslen av material från skogen. Men i det förslag till taxonomi för hållbara produkter som presenterades i går tycks man nu ha backat något på den punkten. Bioenergi från restprodukter från skogen är ett av Sveriges största energislag. I dag är det mest i form av värme till industrin, men i framtiden bör vi även tillverka biobränslen till fordon.

Herr talman! Skogen utgör som sagt Sveriges stora möjlighet att bidra till en mer hållbar global produktion och konsumtion. Men då får vi inte lägga för mycket skog i malpåse.

Vi vet alla att synen på skogsbruk är delad i vårt land. Å ena sidan har vi dem som vill undandra ständigt större arealer från brukande. Här verkar inställningen vara att den riktiga skogen håller på att ta slut och måste räddas från sina ägare. Just ägarna ses med detta perspektiv som ett hinder eller kanske till och med ett hot. Å andra sidan har vi dem som ser skogsägarnas skogsbruk som grundförutsättningen för både ett gott skogstillstånd och en framåtsyftande skogsindustri, i samspel med politiken och med myndigheterna som stöttande organ.

Synen på att skogsägaren ska ha frihet under ansvar var som tidigare talare redan noterat kärnan i den skogspolitik som antogs av riksdagen 1993 och fortfarande ska gälla. Men under de senaste sju åren har skogspolitiken faktiskt underminerats just genom mindre fokus på samverkan med markägare och mer fokus på att undandra skog från skogsbruk, ofta på tveksam bevekelsegrund.

Låt mig ge ett exempel. Fem skogsavverkningar nära Bollnäs förbjöds för att skogen skulle vara belägen nära lavskrikans sydligaste utbredning. Närmare bestämt beräknade man att gränsen gick sju mil söder om avverkningsposterna.

Herr talman! I Sverige häckar 250 fågelarter, och alla arterna har sina utbredningsområden. Med den här typen av argumentation hamnar alla avverkningar nära någon fågelarts utbredningsområdesgräns.

Lagar och dess tillämpningar måste vara förutsägbara, även för markägare. Kritiken mot den här typen av beslut låg bakom att Äganderättsutredningen startades efter krav från riksdagen och som en del av JÖK. Utredningen kom tyvärr att handla oproportionerligt mycket om ytterligare skydd av skog. Som socialdemokraten Malin Larsson har påpekat finns ett jättereservat vid fjällkanten där redan 62 procent av Sveriges formellt skyddade skogar ligger.

Vi tycker att förslaget om ett sammanhängande område av skyddad skog nära fjällen bryter mot grundläggande principer för skogspolitiken. En sådan princip bör vara att objektiva skäl föreligger om man ska hindra avverkning mot ägarens vilja. En annan sådan princip är att myndigheter inte ska fatta beslut över markägarnas huvuden. Men om man säger att man ska ha ett sammanhängande skyddat område förutsätter det ju att man är beredd att köra över markägare som inte tycker att det är en bra idé.

Om vi ska kunna fortsätta att öka virkesproduktionen och förbättra den biologiska mångfalden måste myndigheterna ha som en tydlig huvuduppgift att stötta skogsägare. De ska verka för bättre skogsskötsel och naturvård, ja, men genom rådgivning och genom att kunna erbjuda betalda skötselavtal där så krävs.

Det är om dessa frågor vår skogsmotion handlar. Den innehåller 38 yrkanden, och de flesta av dem handlar om att ge Sverige starkare skogsbruk med fortsatt miljöhänsyn.

Ett av yrkandena har blivit ett tillkännagivande om att rädda alm och ask, vilket Staffan Eklöf kommer att tala mer om.

I övrigt handlar de flesta av våra yrkanden om att bevara den svenska modellen med vardagshänsyn i ett aktivt skogsbruk och om utveckling av den svenska skogssektorn, landsbygden och bioekonomin. Motionen bygger också på att skydda svenska skogsägare från beslut fattade över deras huvuden, såväl i Bryssel som i korridorer på svenska myndigheter.

Anf. 96 Elin Segerlind (V)

Herr talman! Vi behöver ett svenskt skogsbruk. Men vi behöver ett hållbart skogsbruk, och där är vi inte i dag. Visst, det finns goda exempel, men än så länge är de för få.

Skogen förser oss med en rad värdefulla ekosystemtjänster, som vatten- och luftrening, liksom den ger oss produktion av råvara. En rik biologisk mångfald ökar skogens produktionsförmåga och ger också större motståndskraft mot klimatförändringarna.

Några av Europas sista gammelskogar håller på att försvinna i Sverige, och vi har inte lång tid på oss att stoppa den utvecklingen. Sedan är den borta, och då för alltid.

Det finns inte tillräckligt med gammelskog för att ens nå den miniminivå för skydd av skog som vi har satt som mål. Skulle vi skydda all den här skogen skulle vi alltså ändå inte nå upp till målet, och ändå fortsätter den här avverkningen.

Inte ens svenska statens ägande av skog förmår vara lyhört för att värna sociala värden, biologisk mångfald, renbetesmarker och liknande i nödvändig utsträckning. Sedan flera decennier tillbaka bygger den svenska skogspolitiken på frihet under ansvar, och skogsvårdslagen säger att hänsyn till miljö ska väga lika tungt som produktionsintressen. Men så ser det ju inte ut i praktiken. Sverige når varken miljömål om levande skogar eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att i stora delar av dagens skogsbruk går vinstintressena före miljöhänsynen. För att Sverige ska uppnå ett hållbart skogsbruk krävs, precis som för vilken annan verksamhet som helst, regleringar och styrmedel för att stärka den miljömässiga och sociala hållbarheten.

Regeringen har i stället ökat tempot för att fortsätta in på den väg som leder oss längre från miljömålen och internationella åtaganden. Det är positivt att regeringen ökat anslaget för att skydda mer skog, men det behövs ytterligare ekonomiska medel för detta. Dessutom behövs det åtgärder för att stärka miljöhänsynen på de stora arealerna där det bedrivs skogsbruk.

Sverige behöver satsa på ett hyggesfritt skogsbruk och sätta ett nationellt mål för att nå dit och också satsa ekonomiskt för att fler ska kunna ställa om. Även om trakthyggesbruken kommer att finnas kvar krävs det att miljöhänsynen stärks även i denna skogsbruksmetod och att alternativa skogsskötselmetoder används i mycket större utsträckning.

Intresset för alternativa metoder, som hyggesfritt, har ökat enligt Skogsstyrelsen, främst då bland de mindre skogsägarna. Det är också något som enligt forskarna skulle gynna både klimatet och den biologiska mångfalden.

Vänsterpartiet anser att det finns skäl att begränsa storleken också på kalhyggena inom skogsvårdslagen. I dag finns endast en begränsning av hur stora kalhyggena får vara, och det är i den fjällnära skogen. I övrigt finns ingen laglig begränsning av hur stora de får vara, trots att fragmentering av livsmiljöer för många skogsarter är ett känt problem och att mycket stora kalhyggen även påverkar rennäringen i de delar av landet där det är aktuellt liksom de sociala värdena i hela landet.

Ett kalhygge sägs vara bra för Sverige. Men i dag står skogsnäringen för mindre än 3 procent av bnp, och till exempel turistnäringen står för minst lika mycket. Är man i en bygd eller en region där man står och väger mellan de två näringarna, skogsbruket å ena sidan och turismen å andra sidan, är det kanske inte så konstigt om man vill välja något mer långsiktigt för miljön men även för ekonomin, vilket blir en vinst för bygden.

Visst, skogen har varit med och byggt landet. Men nu handlar det om att skapa mervärden, och de värden som skapas blir inte alltid kvar i den bygd som de tas ifrån. Det gäller också annat, som vattenkraften för att nämna ett exempel.

Tidigare fanns en omfördelning, ett samhällskontrakt, där råvaran gick ut från landsbygden men staten gick in med samhällsbyggande investeringar. Så ser det inte ut längre. Står man inför att välja mellan att utveckla sitt samhälle, sin by och locka till naturturism å ena sidan och en engångsinkomst från ett hygge å andra sidan är det kanske inte så underligt om allt fler väljer den mer långsiktigt hållbara vägen.

Låt mig ändå vara tydlig med att Vänsterpartiet inte är emot vare sig privat äganderätt till skogen eller inslag av frivillighet i skogsbruket. Men hur våra skogar brukas är enligt vår uppfattning ändå en angelägenhet för oss alla liksom för kommande generationer.

Den skogspolitik vi har påverkar klimatet, den biologiska mångfalden, rennäringen, naturturismen och de sociala värdena. All statlig skog bör ha hållbart brukande som främsta mål. Det statliga ägandet av skogsområden bör samlas i ett bolag och ha ett hållbart brukande av skogens resurser, inte avkastning, som främsta mål. Dagens vinstkrav gör det svårt för ett statligt bolag eller en statlig förvaltare att avstå produktiva skogar till andra intressen. Statliga Sveaskog sköter i dag 99 procent av sina skogar med kalhyggesbruk. Det finns således rum för förändring.

Klimatkrisen kräver att vi agerar för att minska utsläppen. Vänsterpartiet anser att biomassan från skogen ska användas där den bäst behövs, eftersom den utgör en begränsad resurs som bara kan ersätta mindre delar av fossilberoendet. I dag behöver vi fundera på hur vi använder den. Eftersom vi i dag inte har ett hållbart skogsbruk har vi inte heller en hållbar tillgång på biobränslen. Det behövs ett bättre och tydligare regelverk för att ett hållbart uttag ska vara möjligt. Då kan vi använda biobränslen. Vänsterpartiet menar att det är restprodukter från skogen som ska användas till biobränslen, om något. Men de senaste veckornas rapporteringar har i stället visat hur träd huggs ned enkom för att eldas upp som bränsle.

Vi vet att skogen inte kommer att räcka till allt som vi vill att den ska räcka till.

Tittar man på Fossilfritt Sveriges färdplaner ser man snabbt att matematiken inte går ihop. Därför måste vi börja prioritera.

Att låta 26 procent av allt skogsbiobränsle som produceras med inhemsk råvara i Sverige komma från trädets stam är slöseri och rimmar illa med det regeringen sagt om att det i det svenska biobränslet bara finns restprodukter från skogsindustrin. Det är helt enkelt inte sant.

Nej, det handlar inte bara om skadade träd. Det handlar om fullt friska träd eller träd som redan innan de togs ner var döda. Båda kategorierna hade om de hade fått stå kvar kunnat bidra både till den biologiska mångfalden och klimatet. Av Sveriges totalt 25 000 skogslevande arter bedöms minst 25 procent vara beroende av just död ved.

Allt hänger ihop. Monokulturer, kalla det skog eller inte, är extra sårbara för extremväder, hårda vindar och skogsbränder. De är också extra sårbara för granbarkborreangrepp. Hade man låtit den döda veden ligga hade det gynnat skogens ekosystem, för i den döda veden bor barkborrens naturliga fiender.

Det är också viktigt att se att skogen, det gröna guldet, inte kan rädda oss från allt. Som jag nyss sa finns inte tillräckligt med råvara från skogen för att ersätta vårt fossilberoende i dag med produkter från skogen i morgon.

Vi behöver alltså göra mer. En klimatomställning krävs men också att vi minskar vårt klimatutrymme. Med det följer att vi måste minska vår konsumtion och i förlängningen vår produktion av saker.

På de flesta håll i landet är skogen vår viktigaste friluftsmiljö. Skogar i och nära tätorter lockar människor i alla åldrar till lek, rekreation och naturupplevelser.

Enligt studier tycks människor trivas i skogar där man ser stor variation i struktur, trädslag och ålder. Ju äldre och större träden blir i en skog, desto mer bidrar de positivt till skogsupplevelsen.

Studier i Sverige och utomlands visar att skillnaden i folkhälsa till följd av socioekonomisk status minskar i områden med god tillgång på gröna miljöer. Sverige bör därför anta en nationell målsättning för skydd av tätortsnära skogar och stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv.

Sammanfattningsvis vill Vänsterpartiet se att avverkning av skog med höga naturvärden stoppas, att regleringen för ökad naturhänsyn i skogen stärks, att skogspolitiken ses över för att nå våra miljömål och att statliga Sveaskog ska ha hållbarhet som sitt främsta mål.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 1.

Anf. 97 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 9. Det är också bra att det blir ett tillkännagivande om åtgärder mot alm- och asksjuka.

I dag debatterar vi skogspolitik här i kammaren. Skogen har verkligen blivit ett stort diskussionsämne på senare år. Väldigt många har åsikter om skogen och hur skogen ska skötas. Det är jättebra att det diskuteras och att folk kanske får lite mer kunskap.

Vi kristdemokrater menar dock att inga andra vet bättre än skogsägarna själva hur deras skog ska skötas. Det föryngringsavverkas. Skogen fälls, man sätter tre nya plantor runt stubben och det röjs och gallras. Cirkeln är igång. Detta bidrar också till att sänka koldioxidhalten.

I dag har vi 320 000 skogsägare med i genomsnitt 50 hektar som äger och brukar sin skog enligt devisen frihet under ansvar. Så ska det naturligtvis fortsätta, hoppas jag.

För några år sedan tog jag upp just äganderätten här i kammaren. Jag vet att några i det rödgröna laget sa att den inte alls är i fara. I dag ser vi dock tydligt att så är fallet.

Det är klart att man får äga sin skog, men man får inte bruka den. Det är mycket man inte får göra med den. Jag håller med ledamoten John Widegren som kallar det grön skogssocialism.

Herr talman! Vi ser i dag olika hot mot äganderätten och att få bruka sin egen skog. Till exempel diskuteras taxonomin i EU och förslag som skulle innebära ett mycket allvarligt hot mot svenskt skogsbruk.

Men vi är inte bättre på hemmaplan. På senare år har det gång på gång införts förbud och restriktioner. Exempel på det är nyckelbiotopsinventeringen, som lagt en blöt filt över alla som vill bruka sin egen skog.

Jag har träffat många som kan vittna om hur illa behandlade de känner sig av myndigheter. Vid en generationsväxling eller en omarrondering har det fått stora konsekvenser eftersom ingen vill köpa skog som har nyckelbiotop.

Här yrkar vi kristdemokrater på att all nyckelbiotopsklassning ska upphöra. Den är i dag inte rättssaker utan ytterst godtycklig beroende på var man bor i landet.

Herr talman! För ett tag sedan kom Skogsutredningen. Den kallades i januariöverenskommelsen för en äganderättsutredning. Alla, inklusive jag själv, som hade höga förväntningar på en stärkt äganderätt är i dag besvikna och oroade.

I utredningen föreslås att 500 000 hektar fjällnära produktiv skogsmark skyddas till naturvård. Det handlar om hundra mil motsvarande två tredjedelar av den totala arealen fjällnära skog. Förslaget berör cirka 7 000 markägare direkt men drabbar hela samhällen, som kommer att tystna. Många som bor, lever och verkar här har haft sin inkomst av skogen. Skogsmarken har ägts i generationer och brukats i hundratals år.

Senast i går ringde en skogsägare

från Mellansverige till mig. Han berättade att mängder av skogsägare som har fjällnära produktiv skogsmark är oerhört bekymrade efter att ha tagit del av Skogsutredningens förslag.

Kristdemokraterna kommer aldrig att tumma på äganderätten. Vi kommer aldrig att medverka till att människor känner sig fullständigt överkörda och i värsta fall tvingade att lämna gården de lever av.

Herr talman! Skogen är en fantastisk tillgång för vårt land. Det har flera pratat om här. Det totala exportvärdet uppgick 2019 till 150 miljarder svenska kronor. Det är 70 000 människor som är direkt anställda i skogsnäringen. Räknar vi med alla underleverantörer så talar vi om hela 120 000 människor som har sin inkomst tack vare skogen.

Under 2019 investerades 13,4 miljarder i svensk skogsindustri. Det är enorma belopp. Vi vet att det kan komma att investeras mer, men då krävs det att det finns långsiktighet i politiken. Den kommer att garanteras med en ny regering där Kristdemokraterna finns med.

Anf. 98 Nina Lundström (L)

Herr talman! Jag yrkar bifall till Liberalernas reservation nummer 7 om bioekonomi, men självfallet står jag bakom alla våra förslag.

I detta betänkande har Liberalerna ett särskilt yttrande som berör bredden på vår skogspolitik. Med anledning av samarbetet i januariavtalet mellan Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer vi att ha ett särskilt yttrande med anledning av många av de förslag som finns i våra motioner. Och ja, äganderätten berörs också.

Herr talman! Skogen betyder väldigt mycket för väldigt många. Det är inte bara en fråga om produktion. Även för skogsägare finns det många olika perspektiv på skogen, för det handlar också om deras livsmiljö. För en del handlar det om friluftsliv och rekreation. Inte minst i dessa pandemitider har skogens betydelse lyfts fram i många olika sammanhang.

I år, 2021, är det friluftslivets år. De tio målen fastställdes 2012. Några av målen handlar om tillgänglig natur och behovet av skyddade områden som resurs även för friluftslivet. Tätortsnära skog har stor betydelse.

Vi i Liberalerna ser positivt på utvecklingen. Vi har i dag hört ett antal tal som väcker en rad orosperspektiv på skogspolitiken, men vi liberaler ser med tillförsikt på framtiden. Skogsbruket är viktigt för klimatomställningen och även, som sagt, för naturupplevelser.

Ett hållbart jord- och skogsbruk är en del av lösningen på dagens miljöutmaningar. Det behövs ett fokus på klimatfrågan, hållbart brukande, landskapsvård, miljöskydd och bevarad biologisk mångfald.

Skogen spelar en stor roll för klimatarbetet. Skogsbruket har i likhet med andra sektorer ansvar för miljön och klimatet men ska också ersättas för de kollektiva nyttigheter som naturvård och bevarande av den biologiska mångfalden ger. Skogen behövs för att rena luften som vi andas och för att upprätthålla balansen i atmosfären och på så sätt motverka klimatförändringar.

Skogen spelar en viktig roll för svensk ekonomi och är som sagt avgörande för den biologiska mångfalden. Hälften av de utrotningshotade arterna i Sverige är knutna till skogen. Skogen är också en viktig del av många svenskars privatekonomi. Därför är äganderätten ett viktigt perspektiv inom skogspolitiken.

Många skogsbruk drivs småskaligt och långsiktigt hållbart. Det är också en livsmiljö för många av skogsägarna. Skogen är viktig som källa till råvaror som behövs i en ekonomi exempelvis utan fossila bränslen.

Skogspolitiken är viktig och central i arbetet för att hejda förlusten av biologisk mångfald och för att bevara livsviktiga ekosystem. Det innebär att arbetet med att skydda värdefull skog måste fortsätta liksom arbetet med att använda skogen som kolsänka. Den svenska skogspolitiken vilar på två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet.

Både staten och skogsnäringen har ett långtgående ansvar för att skydda skogens ekosystemtjänster, bevara den biologiska mångfalden och slå vakt om naturvård och miljöhänsyn. Förvaltningen och brukandet av skogen ska även beakta påverkan på skogens ekosystemtjänster. Att inrätta naturreservat skapar möjligheter att värna dessa ekosystemtjänster. Skyddade tätortsnära skogar kan fylla en mycket viktig funktion i tätbebyggda områden, även ur ett klimatperspektiv.

Markanvändning är en kommunal angelägenhet vad gäller planering. Kommuner som inrättar reservat gör det oftast för att värna livsmiljön. Det behöver inte bara handla om att gynna ekosystemen och mångfalden, utan det handlar också om människors närmiljö, rekreation och trivsel och inte minst om besöksnäringen.

Herr talman! Förvaltningen av skogen bör också beakta klimatförändringar genom exempelvis vad som återplanteras. Granplanteringar eller så kallade plantager kan skapa sårbarhet i skogsbeståndet. Skyddade tätortsnära skogar kan fylla en mycket viktig funktion med tanke på kommande klimatförändringar, med värme och stora regnmängder.

Miljöhänsynen inom skogsbruket måste öka genom till exempel avverkningsmetoder och återplantering. Möjligheten till återvätning och våtmarker är viktig, och ekologiskt värdefull skog bör skyddas och bevaras. Skogen har också stor potential som källa till förnybara material, kemiska produkter, textilier, energiproduktion med mera.

Herr talman! Liberalernas reservation handlar om bioekonomi. Liberalerna menar att hållbart producerad biomassa är en begränsad resurs som ska användas där den har högt förädlingsvärde och där den binder kolet länge. Ett exempel är kemiindustrins användning av biomassa.

Oaktsamt utformade subventioner kan leda till att biomassan går till bränslen i stället för till produkter i kemiindustrin. Styrmedel ska vara utformade så att den begränsade biobränsleresursen styrs till verksamheter där den har ett högt förädlingsvärde och där kol kan bindas in under så lång tid som möjligt.

Förädlingsvärdet och möjligheten att binda kol på lång sikt behöver styra allokeringen för att biomassan ska ge ett så stort bidrag som möjligt i klimatarbetet, samtidigt som den utnyttjas samhällsekonomiskt effektivt. Här är tidsperspektivet mycket viktigt.

Eftersom halterna av klimatgaser i atmosfären måste stabiliseras inom två till tre decennier blir kravet på uttaget av biobränslen att det är klimatneutralt på betydligt kortare tid än så.

Slutligen, herr talman, vad gäller almsjukan, askskottsjukan och bevarandet av viktiga trädslag, menar vi i Liberalerna att det arbete som har påbörjats med Skogsskadecentrum, uppdragen till SLU och Skogforsk med mera innebär att arbetet redan är igång. Därför står vi bakom reservationen.

Anf. 99 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Jag passar på att inledningsvis yrka bifall till reservation nummer 26.

Det behövs en grönare skogspolitik. Vi vet alla att den svenska skogen är viktig. Den är viktig inte bara för skogsnäringen utan också för rennäringen och besöksnäringen. Det är inte bara den grundlagsskyddade äganderätten som borde vara i fokus i skogsdebatten utan också den grundlagsskyddade allemansrätten.

Den skog som skogsbrukaren kallar sin kanske grannen kallar sin svampskog. Herr talmannen kanske kallar samma skog för sin strövskog. Och jag tittar på fåglar i skogen. För någon annan är det en orienteringsskog.

Miljöpartiet står upp för ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Målet är att fler ska kunna leva av skogen. Fler mångbruksföretagare med koppling till skogen ger fler gröna jobb.

Vi måste lyfta blicken från trakthyggesbruket med de stora kalhyggena och se skogens olika tjänster och förtjänster. Skogen ger oss timmer och virke och råvaror till olika produkter, som i allt högre utsträckning kommer att behöva återvinnas. Skogen ger också nytta för klimatet och den biologiska mångfalden. Den ger blåbärsplockning, jakt, vildmarksliv och turism. Den ger folkhälsa. Moderna, naturnära brukningsmetoder kan gå hand i hand med lönsamhet för den enskilda skogsägaren.

I Sverige finns det över 300 000 enskilda skogsägare. Vi måste underlätta för alla dessa skogsägare att syssla med mångbruk, med produktion av kvalitetstimmer och med ekoturism och ge dem bättre förutsättningar att certifiera sina skogsbruk och skydda skogen.

Bioekonomistrategin är något som vi arbetar med att ta fram just nu. Det pågår tack vare att det är en punkt i klimathandlingsplanen. I bioekonomistrategin kan cirkulär ekonomi bli drivkraften. Bioråvarorna kan bli mer långlivade, och vi kan ha ett bredare perspektiv där vi inte ser skogens produkter för sig, jordbrukets produkter för sig och produkter från havet för sig utan ser att alla bioråvaror behöver samsas i en bioekononomistrategi. I den strategin behöver också biologisk mångfald vara ett grundkrav. Skogens resurser är inte oändliga.

Förra veckan hade föreningen Ekoskog ett nordiskt seminarium om en ny framtidssatsning för skogen som kallas Ecoforestry Initiative. Det finns ett växande intresse från skogsägare att bedriva skogsbruk med moderna och natursmarta metoder som kontinuitetsskogsbruk och hyggesfritt skogsbruk. Jag tycker att det var särskilt intressant att höra hur de enskilda skogsägarnas ekonomi de facto kan gynnas av att de bedriver ett skogsbruk där ekosystemen gynnas och där kollagren hålls höga i både skog och mark.

Herr talman! I skogsdebatten har Moderaterna många gånger lyft fram att de inte vill skydda mer skog och att de gärna håller nere budgeten för skydd av naturreservat. Professor Sten B Nilsson uttryckte i en debattartikel att Moderaternas politik har ett problem. Detta problem är att de små skogsägarna drabbas av den. Skogsägarna kommer i kläm när staten inte kan betala för naturvården och skogsägarna inte får pengar. Skogsägarna kommer i kläm när staten och Moderaterna inte förstår att det finns ett värde i att bli certifierad för miljön. Skogsbruk och skydd av skog är inte motsättningar. Det är två förenliga aktiviteter för de allra flesta skogsägare.

I en motion menar Moderaterna att myndigheter inte får peka ut enskild mark utan att det sker i överenskommelse med markägarna. Det är redan i dag så att det i 100 procent av fallen sker i överenskommelser med markägarna.

Det har under många år funnits en konfliktyta mellan naturvården och skogsbruket om skogsbruksmetoder. Och under det senaste decenniet har konfliktytan glidit över till att handla mer om statens egna naturvårdsambitioner och även om enskilda skogsägare. Det har skett i takt med att reservatsbildningsprocesser har blivit vanligare på enskilda markägares fastigheter och att nyckelbiotoper har blivit ett certifieringskrav, alltså ett frivilligt marknadsinstrument.

När myndigheterna började tillämpa artskyddsförordningen med resultatet att planerade skogsavverkningar hindras och när Skogsstyrelsen i sin tillämpning av skogsvårdslagen nekar tillstånd till avverkning av fjällskog med höga naturvärden då har en hel del skogsägare reagerat. Det har även lyfts fram i regelrätta kampanjer från vissa av skogsbrukets organisationer, och det har landat i politiska ställningstaganden från oppositionen.

Det är en formell myndighetsuppgift att säkerställa att skog med höga naturvärden skyddas, och det finns också lagstöd för detta i miljöbalken och i förordningen om områdesskydd. Även kommuner har rätt att fatta beslut om naturreservat.

Det tar ofta ganska lång tid att skapa ett skydd, i genomsnitt tre till sex år, men det är inte ovanligt med tio års handläggningstid. Det blir en ojämlikhet. Det tar några månader att få klartecken för att avverka skog, men det tar kanske tio år att få klartecken om att få ersättning för sin skyddade skog. Det blir väldigt svårt för den enskilda markägaren att planera.

Det förekommer påståenden i debatten om att staten skulle expropriera mark från skogsägare. Det händer i princip aldrig.

Riksrevisionen pekade redan 2018 i sin granskning på att reservatsarbetet tar lång tid och att förhandlingarna ofta kör fast. Detta sker på grund av att det är en förhandling med markägarna. Därför är det väldigt viktigt att skapa tydligare processer kring detta och att skapa bättre handläggarresurser och liknande.

Ersättningsformerna för skydd och skötsel av skog och natur måste bli bättre. Här pekar Skogsutredningen, som flera av ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet har talat om, på viktiga förslag. Det är förslag som vi nu diskuterar och som kommer att komma tillbaka till denna kammare, hoppas jag.

På tal om Skogsutredningen, herr talman, vill jag också nämna att Moderaterna i sitt anförande tog upp att det är positivt att mängden död ved har ökat i skogen. Det framkommer också i Skogsutredningen att det är en sådan positiv trend. Det framkommer också väldigt tydligt i Skogsutredningen att det i de skyddade skogarna finns tillräckligt med död ved, eller större mängder. Men i produktionsskogarna är mängden död ved fortfarande alldeles för liten. I produktionsskogarna är naturvården eftersatt. Den biologiska mångfalden behöver skyddas. Den internationella miljöforskningen visar också att vi även här i Sverige har ett mycket stort problem. Genomförda åtgärder har inte varit tillräckliga för att nå de miljömål som vi har för skogen. Vi måste stoppa den förlust som sker av viktiga livsmiljöer i skogslandskapet.

Anf. 100 John Widegren (M)

Herr talman! Det råder ingen som helst tvekan om att Moderaterna och Miljöpartiet ligger en bit ifrån varandra när det kommer till skogspolitiken. Det är nog ingen hemlighet. Det är nog ingen här inne som tror något annat.

Eftersom vi blev omnämnda ett flertal gånger kände jag att jag ville ta chansen och ställa någon form av motfråga.

Man hör ganska tidigt i detta anförande att vår och Miljöpartiets syn på äganderätt är en bit ifrån varandra. För oss är äganderätten det absoluta kärnvärdet när det kommer till skog. Äganderätt och brukanderätt är den absoluta kärnan.

Sedan har vi andra saker, till exempel allemansrätten som är otroligt värdefull på alla sätt. Det har vi aldrig sagt någonting om. Däremot ser vi att det finns stora bekymmer i dag med allemansrätten, och den missbrukas väldigt mycket. Jag ser till exempel i mitt eget skogsägande hur allemansrätten missbrukas. Det är ett stort bekymmer. Men det är en annan fråga, och den tar vi en annan gång.

Herr talman! Jag skulle vilja säga att det verkar finnas en föreställning hos Miljöpartiet om att staten är den som bäst sköter skogen. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än så när jag ser ledande företrädare för Miljöpartiet säga att vi ska skydda dubbelt så mycket mark. Man tror tydligen att staten sköter om skogsmarken bättre än vad den privata markägaren, som kanske har ägt skogen och byggt upp värden i generationer, gör.

Jag skulle därför gärna vilja ha en kommentar från Miljöpartiet gällande det som sas från språkrören om att vi ska skydda dubbelt så mycket. Är det rätt väg? Tar det offentliga faktiskt bättre hand om skogen än vad den privata markägaren gör?

Anf. 101 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! FN:s mångfaldspanel Ipbes slår fast att förlusten av biologisk mångfald är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatförändringarna, och det gäller även i Sverige. Skogen spelar en jätteviktig roll både i bevarandearbetet och i klimatarbetet, och trycket på vad skogen ska räcka till ökar nu väldigt kraftigt.

Detta står också Miljöpartiet bakom. Vi har drivit fram reduktionsplikten för att kunna fasa ut bensin och diesel ur fordonsflottan, och vi trycker på för utvecklingen av bioraffindustrin. Vi vill verkligen se en utveckling där bioråvaror ersätter de fossila råvarorna, och då måste vi göra det på ett sätt som gör att den svenska skogen står stark. För att den ska kunna göra det krävs två saker: Det krävs mer skydd av natur, men det krävs också ett naturinriktat skogsbruk.

De här delarna är viktiga båda två, för det finns ingenting som talar för att de företag som ska tillverka alla dessa produkter från den framtida skogen inte kommer att ställa höga krav just på att den biologiska mångfalden kan klaras. Och eftersom de kommer att ställa krav på biologisk mångfald tycker vi i Miljöpartiet att det är riktigt att de skogsägare som har dessa värdefulla skogsområden också ska få ersättning från staten när de inte får bruka den marken.

Anf. 102 John Widegren (M)

Herr talman! Jag fick egentligen inte svar på frågan huruvida man faktiskt menar och står bakom att vi ska skydda dubbelt så mycket som vi gör i dag.

Herr talman! Jag är själv skogsägare - jag har lite skog hemma. Jag skulle nog säga att vi inte är på något sätt ovanliga i vårt skogsägande: Vi är certifierade skogsägare. Vi har vissa områden med kontinuitetsskogsbruk. Vi använder oss av trakthyggesbruk. Vi jobbar väldigt mycket med bryn. Vi har naturbetesmarker insprängda i skogsområdena. Vi har skogsbete. Vi har ädellövsproduktion på vår skogsfastighet. Jag skulle nog säga att vi inte är på något sätt ovanliga, och vi tar ett ganska stort ansvar när det gäller skogsägandet.

Jag tror att det ser ut så här precis överallt. Man tar ett stort ansvar, för man tycker som privat skogsägare att det här är viktigt. Det är viktigt med biologiska värden. Det kommer såklart också att finnas sämre skogsägare, som bara vill rada upp granåkrar. Men enligt Riksskogstaxeringens bedömning av hur mycket som faktiskt är blandskog i Sverige är det ganska höga procenttal som är blandskog. Det pratas annars väldigt mycket om monokulturer i svensk skog, och om plantager och annat, och jag menar att det är felaktigt.

Det jag vill säga är alltså att det privata ägandet och brukandet är en garant för att vi kommer att fortsätta ha dessa höga miljövärden. Det är inte staten som kommer att vara en garant för nya och höga naturvärden eller för att vi tar hand om naturvärdena. Därför kvarstår min fråga: Borde vi skydda dubbelt så mycket skog som i dag?

Anf. 103 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Jag tror att det privata ägandet är viktigt för att skapa en variation i skogsbruket. Det finns också en förutsättning: Med en grönare skogspolitik kommer vi att kunna få en ökad variation. Vi kommer att kunna få fler skogsbrukare som precis som John Widegren satsar extra på ädellövskog eller lövinblandning, på att säkerställa att skogar också fortsättningsvis används för skogsbete och på att naturbetesmarkerna ska bli en del av jordbruksverksamheten. Jag tror att det är oerhört viktigt att öka kunskapen kring just detta.

När det gäller att privat ägande skulle vara en garant för att det blir bra visar all forskning och alla de undersökningar vi har i dag att det inte stämmer. Vi har nämligen en utarmning av ekosystemen, inte bara på genetisk nivå och på artnivå utan även på en övergripande systemnivå. Det är också en av orsakerna till att Skogsutredningen föreslår att fjällskogen ska skyddas i ett långt, sammanhängande område på 100 mil, från Dalarna upp till Norrbotten.

Skogens klimatnytta är väldigt viktig, men det är också väldigt viktigt med den biologiska mångfalden. Jag och Miljöpartiet tycker att vi i Sverige måste leva upp till de internationella konventioner som finns gällande skydd av biologisk mångfald.

Anf. 104 Peter Helander (C)

Herr talman! Centerpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna slutit en sakpolitisk överenskommelse, det så kallade januariavtalet. Det finns två punkter i detta avtal som har stark koppling till det vi debatterar i dag, nämligen skogspolitik, och det är punkterna 26 och 27. De här punkterna har dock flera underpunkter, så egentligen är det många fler skogspunkter än vad många tror.

Den första punkten inleds med orden "Värna och stärk den privata äganderätten", och där står det att rättssäkerheten för markägare och företag ska stärkas och att det ska säkerställas att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de har rätt till. Anslagen för ersättningar för skyddad mark ska vara tillräckliga för detta.

Vidare står det att det nationella skogsprogrammet ska utvecklas för att ytterligare främja en växande skogsnäring och ett hållbart skogsbruk. Programmet ska bygga på skogsvårdslagens två mål om produktion och miljöhänsyn. Särskilt fokus ska läggas på goda villkor för företagande i skogssektorn.

En mycket viktig punkt i januariavtalet är den om att ansvariga myndigheter ska få i uppdrag att föreslå ett nytt och enhetligt sätt att räkna skyddad mark. Uppdraget att se över detta har gått till Naturvårdsverket, som ska återrapportera innan sommaren. Min och Centerpartiets ambition är att Sverige ska använda samma internationella standardmetod som de flesta andra länder i EU använder sig av. Om vi skulle räkna ungefär som Tyskland och England skulle vi gå från att vara sämst i EU till att vara bäst i EU när det gäller skydd av natur.

Januariavtalet stipulerade att den utökade nyckelbiotopsinventeringen skulle stoppas, och så skedde också. I Skogsutredningen har legaliteten för nyckelbiotopsinventeringen ifrågasatts, och vi lär få komma tillbaka till vad det kan innebära.

Herr talman! En översyn av artskyddsförordningen finns också med i januariavtalet. Den pågår just nu och ska slutredovisas den 10 juni i år. För oss i Centerpartiet har det varit viktigt att rätten till ersättning tydliggörs genom utredningen.

Jag ska ta upp den mening i januariavtalet som resulterade i det som populärt kallas Skogsutredningen - en del tror att det är en äganderättsutredning, men det står ingenstans i januariavtalet. Meningen lyder som följer: "Utredningar tillsätts om stärkt äganderätt, nya flexibla skydds- och ersättningsformer vid skydd av mark samt hur internationella åtaganden om biologisk mångfald ska kunna förenas med en växande cirkulär bioekonomi." Den meningen blev sedan till 22 sidor i ett utredningsdirektiv, och det resulterade i sin tur i ett betänkande från Skogsutredningen på 1 261 sidor - kanske 1 264 sidor, om man räknar med de sista.

Skogsutredningen har haft stora ambitioner att lösa alla målkonflikter i skogen, och det finns ett femtiotal förslag i utredningen. Många förslag är riktigt bra, och några andra är mindre bra. Mitt och Centerpartiets fokus är att genomföra det som står i januariavtalet, nämligen att stärka äganderätten och öka rättssäkerheten. Just nu väntar vi på de cirka 190 remissinstanser som ska lämna in sina svar inom åtta dagar - senast den 30 april.

Eftersom Centerpartiet förhandlar skogsfrågorna med regeringen och Liberalerna har vi ett särskilt yttrande i detta betänkande där vi förklarar varför vi inte driver våra politiska ståndpunkter i detta betänkande utan i stället gör det genom januariavtalet.

Herr talman! Jag vill ändå lyfta fram några av våra motioner i betänkandet för att de som tittar och lyssnar ska förstå vilka skogspolitiska frågor Centerpartiet driver förutom äganderättsfrågorna och rätten att få bruka sin skog.

Sedan den gällande skogslagstiftningen kom på plats 1993, då detaljregleringen av skogen upphörde och vi i stället fick det vi kallar frihet under ansvar, har det mesta blivit bättre i skogen, vilket vi också har hört flera personer vittna om. Detta visar att Sverige har förmågan att bedriva ett långsiktigt och uthålligt skogsbruk, och därför måste regelverket utformas för att möjliggöra ett ökat, långsiktigt och hållbart utnyttjande av skogsråvara även i fortsättningen. Skogsvårdslagstiftningens inriktning ska även i framtiden baseras på jämställda mål mellan uthållig produktion som ger god avkastning och bibehållandet av biologisk mångfald.

Sverige bör ta vara på den potential som finns i den svenska skogen för biobaserade insatsvaror. I Sverige finns teknisk spetskompetens och en gedigen infrastruktur. Tillsammans skapar detta goda förutsättningar för att öka andelen biobaserade insatsvaror och produkter och på så vis ersätta en hel del fossila alternativ. För att möjliggöra detta behövs en nationell strategi och handlingsplan för en konkurrenskraftig bioekonomi som tydliggör de konkreta åtgärder och styrmedel som behövs.

I vår ständiga jakt på regelförenklingar lägger vi i Centerpartiet fram ett förslag om att lägsta slutavverkningsålder bör slopas. I Finland har man tagit bort gränsen för lägsta slutavverkningsålder. Sverige är ett avlångt land där skogens tillväxttakt varierar betydligt, och i vissa fall kan det vara rationellt att avverka bestånd tidigare än vad lagen medger i dag. Vi menar att skogsägare själva kan fatta de beslut som rör skogens brukande. Erfarenheten från Finland visar på att denna begränsning är onödig och kan tas bort.

I färdplanen för ett fossilfritt Sverige 2045 anges att vi behöver avverka 50 miljoner skogskubikmeter mer än i dag för att kunna leverera det biodrivmedel som krävs. En del - kanske hälften - skulle kunna komma från den kvarlämnade groten i skogen, alltså grenar och toppar, men vi skulle också behöva öka tillväxten i skogen. För att vi ska kunna öka uttaget av biomassa behövs åtgärder som gynnar konkurrenskraften inom skogsbruket.

Skogsgödsling på lämpliga marker är ett sådant sätt. I dag är gödsling av skog bara tillåten i mellersta och norra Sverige. Samtidigt är gödsling av skog, rätt utförd och på rätt marker, den snabbaste och mest lönsamma skogliga åtgärd vi kan vidta. Det finns inget skäl till att denna åtgärd ska vara förbehållen norra och mellersta Sverige, där bolagsskogsbruket dominerar. Det är förstås viktigt att spridning av gödsel sker på samma ansvarsfulla sätt som i jordbruket för att hindra övergödning och näringsläckage.

Herr talman! Jag vill avsluta med en frågeställning som sällan lyfts i skogspolitiken.

Även om Centerpartiet driver frågan att skogsägare måste få ersättning om de inte får bruka sin mark finns det också andra parametrar. Skogen har oftast brukats inom en familj eller en släkt i generationer. Man har jagat, fiskat och plockat bär i sin skog. Skogen brukas och lämnas vidare till nästa generation. Denna känslomässiga bindning till skogen kan inte köpas för pengar. Detta måste myndigheter och vi politiker ta till oss.

Om man genom generationers arbete har skapat en värdefull skog som måste bevaras borde man därför kunna få behålla ägandet av skogen, fortsätta fiska och jaga och ha kvar sin jaktkoja eller kanske sätta upp en liten stuga men få en ersättning, gärna genom ett årligt arrende, för att man inte får bruka sin skog eller brukar den med vissa begränsningar. Jag tror att vi på detta sätt kan bygga upp en tillit och ett förtroende mellan skogsägare och de myndigheter som vi politiker styr.

Anf. 105 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! I Skogsutredningen, som vi skogspolitiker pratar mycket om nu för tiden, beskriver man att marknaden för kvalitetsvirke uppgår till flera hundra miljoner kronor per år. Man skriver att det genom att överhålla bestånd för att kunna producera virke från äldre träd och skapa naturvärden genom att lämna delar av beståndet för naturvård går att skapa ett lönsamt alternativ till virkesproduktion för skogsindustrin.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Peter Helander apropå att vi ser att det finns ett ökat intresse bland enskilda skogsbrukare för att utveckla nya, eller nygamla, skogsbruksmetoder, ekosystembaserade lösningar och olika naturnära brukningsformer, till exempel hyggesfritt. Hur ser Centerpartiet på möjligheterna att utveckla hyggesfritt skogsbruk och nya brukningsformer som till exempel kan ge denna typ av kvalitetsvirke som resultat?

Anf. 106 Peter Helander (C)

Herr talman! Tack, Maria Gardfjell, för frågan!

Jag tycker att det är jättebra att skogsägare utvecklar sitt skogsägande för att få ett större värde både ekonomiskt och på andra sätt. Det finns väl ingen skogsägare som inte vill ha kvalitetsvirke som man får mycket betalt för.

Jag menar, som vanligt, att skogsägarna är fantastiskt duktiga på att utveckla sina egna värden i sina egna skogar. Jag har ingenting emot att man överhåller skog; vi behöver mer kvalitetsvirke. Det som skapar kvalitetsvirke är dock platsen som skogen växer på snarare än att den överhålls.

Jag hörde att Maria Gardfjell flera gånger sa att det finns ett ökat intresse för alternativa brukningsmetoder. Jättebra - låt dem som vill hålla på med detta göra det! Den biologiska mångfald som vi har i dag är framför allt skapad av familjeskogsbruket. Man har skapat en biologisk mångfald som vi ska vara stolta över, framför allt efter 1993, då staten slutade att lägga sig i med detaljreglering i skogen.

Vi som är lite äldre kommer ihåg att det på 70-talet satt en direktör i tv och drack hormoslyr för att visa att det var ofarligt. Skogarna besprutades - staten bestämde att alla löv skulle bort. Som tur var fanns det privata familjeskogsbruket, som visste bättre och inte gjorde som staten sa.

Sedan 1993 har allting blivit bättre i skogen. Det kan bli ännu bättre; vi kan fortsätta att jobba på den vägen. Men jag är ingen stor vän av att staten på lite olika sätt ska bestämma hur skogen ska skötas.

Jag kan se att Skogsstyrelsen har en massa kurser och erbjudanden om hur man ska kunna bruka skogen alternativt. Det är jättebra, och de som vill får använda sig av detta. Men staten ska inte bestämma det.

Anf. 107 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Peter Helander säger att staten inte ska bestämma, men ändå står vi här i riksdagen och diskuterar dessa frågor.

Jag tycker naturligtvis också att man ska låta de skogsägare som vill syssla med hyggesfritt och så vidare hålla på med det. Men kommer man att låta dem hålla på med det om man, vilket Centerpartiet driver på för, sänker avverkningsåldern generellt? Ger inte det negativa effekter för möjligheterna att utveckla marknaden för kvalitetsvirke och träbyggnation?

Kommer det att vara så att man skapar möjligheter för skogsägarna och skogsbruket att utveckla bättre och mer miljöanpassade metoder om man går in med stora satsningar för att gödsla skogen? Det här med gödsling av svenska skogar tycker jag låter som en av de absolut sämsta idéer som över huvud taget finns med i skogsdebatten. Handelsgödsel är ju den absolut största klimatboven i jordbruket. Hur ska vi då över huvud taget, utifrån ett klimatperspektiv, kunna räkna hem att öka användningen av gödselmedel också i skogsbruket? Det är helt obegripligt för mig.

Jag undrar: Hur ska egentligen Centerpartiet främja en växande skogsnäring där vi tar mycket mer hänsyn till den biologiska mångfalden och verkligen också åstadkommer nya utvecklingar av produktion och bättre certifiering av skogen?

Anf. 108 Peter Helander (C)

Herr talman! Tack, Maria, för flera frågor! Jag som riksdagsledamot skulle vilja minska min makt över människor; jag tycker att det är bra om människor får bestämma mer själva. Det är min ingång.

Det är inte bara så att vi vill sänka avverkningsåldern. Vi vill ta bort gränsen helt. Den fyller ingen funktion. Erfarenheten från Finland visar att det är otroligt få avverkningar som sker av skog som är yngre än 70 år. Och när de sker, sker de i ett rationellt syfte. Det kan ha hänt någonting, man vill byta skogsbruksmetod eller man kanske vill sätta ett nytt träd. Det finns rationella skäl. Det finns inga skogsägare som tänker att om man låter skogen stå i 30 år till får man dubbelt så mycket betalt, utan man gör detta av rationella skäl. Det är ingen regel som skapar någonting annat, utan den är onödig och kan tas bort.

När det gäller gödsling har Skogsstyrelsen 88 förslag på hur vi ska kunna öka tillväxten i skogen, men man nämner gödsling som en av de främsta åtgärderna för att öka tillväxten och för att vi ska kunna ta ut dessa 50 miljoner kubikmeter skog för att skapa biodrivmedel och komma fram till ett fossilfritt 2045.

Man kan förstås vara motståndare till olika saker, men på något sätt måste vi hitta lösningen för att kunna använda skogen för att bekämpa klimatförändringarna. Det är ett problem som Miljöpartiet har att man inte riktigt vet hur man ska balansera klimat, brukande och biologisk mångfald. Man skjuter lite grann problemet framför sig.

Jag vet att skogsbolagen vill jobba med biologisk mångfald, och vi kan öka den biologiska mångfalden i den vanliga produktionsskogen. Det ska vi fortsätta att jobba med.

Anf. 109 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Den här debatten handlar om skogspolitik. Jag tänker fokusera på en enda fråga, som är mycket viktig för biologisk mångfald.

En majoritet i utskottet har enats, och utskottsbetänkandet innehåller därmed ett viktigt tillkännagivande till regeringen från riksdagen. Regeringen ska nu ge ett uppdrag till en myndighet eller ett forskningsinstitut att ta fram och genomföra ett växtförädlingsprojekt som ska ge våra almar resistens mot almsjukan och våra askar resistens mot askskottsjukan med syfte att rädda de här två trädarterna från utrotning.

Det är oerhört glädjande. Det vore mycket sorgligt om dessa två trädarter skulle gå ur tiden. De har funnits hos oss i hundratals generationer. Åtgärden är också alldeles utomordentligt effektiv som miljöåtgärd. Om träden skulle försvinna skulle nämligen ett hundratal andra arter som är beroende av träden också försvinna. Trots att detta kan komma att kosta i storleksordningen 100 miljoner kronor innan det är färdigt om 10-15 år är det minst 1 000 gånger effektivare per satsad krona än de reservatsavsättningar som nu görs i svensk skog.

Räkneexemplet utgår från att i storleksordningen 10 miljarder har satsats de senaste tio åren på reservatsavsättningar, och det fortsätter i ökande takt. För att de nuvarande avsättningarna ska vara lika effektiva skulle de behöva rädda 5 000 nya arter varje tioårsperiod. Dessutom har inte åtgärden några negativa effekter för andra värden, som storskaliga reservatsavsättningar har.

Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet hänvisar till att ett skogsskadecenter ska göra samma sak. Men ett skogsskadecenter handlar om andra saker och har inte ens en budget som även klarar av ett projekt för att rädda alm och ask.

Beskrivningen i regeringens pressmeddelande om skadecentret fokuserar på klimateffekter, barkborrar och nya skadegörare. Ingen seriös forskare skulle säga att almsjukan är en effekt av klimatförändringar. Vektorn, almsplintborren, är inhemsk, och skadesvampen kan överleva på svenska breddgrader. Det är med människans hjälp som svampen och problemet har kommit hit. Bekämpningen av nya skadegörare kräver en helt annan metodik än den som etablerade skadegörare kräver, som almsjukans svamp och askskottssjukans svamp.

Det står ingenting om resistensförädling, och det är ju det som är det avgörande. Det är det som löser frågan i stället för att skjuta upp utrotandet på framtiden.

Regeringen hoppas fortfarande på att ett bekämpningsarbete där man sågar ned och tar hand om sjuka almar ska räcka för att hejda almdöden. Naturvårdsverket var nära att ge upp när de i förrfjol aviserade att det inte leder till framgång. Inte heller då lyfte regeringen blicken för att hitta en ny metod utan kunde bara se nedsågning av sjuka träd som den enda lösningen. Detta faktum blev mycket tydligt i en interpellationsdebatt med miljöminister Isabella Lövin i mars i fjol, som alla kan ta del av. Regeringen förstår inte frågan.

Enskilda forskare har förstått betydelsen av att man måste finna en lösning och inte bara skjuta upp det obevekliga ödet och att lösningen handlar om att utveckla resistens mot sjukdomarna. Det har lett till enskilda forskningsinsatser och projekt och andra initiativ, som till exempel Skogforsk har tagit.

Det räcker naturligtvis inte för en så stor uppgift. Det måste finnas en aktör som får ett uppdrag att hålla ihop alla bitar som behövs ända fram till slutmålet, som kan ligga så långt bort som 15 år framåt i tiden.

Uppgiften är komplex och kräver dessutom uthållighet och flexibilitet på ett sätt som endast ett statligt uppdrag med ett tydligt slutmål skulle kunna ge. I och med det uppdrag som regeringen nu måste lägga kommer även de resurser som behövs att finnas. Över kanske 15 år kommer sammanlagt i storleksordningen 100 miljoner att behövas.

Regeringens involvering kommer också att möjliggöra nödvändig flexibilitet med en plan B, med resistens med hjälp av genomredigering, för att man ska vara säker på att lyckas. Vi har bara några år på oss, och vi har bara en chans. Sedan är det kört.

Det går inte att röra sig på ytan i den här frågan. Regeringen måste engagera sig så att alla de delar som behövs för att rädda alm och ask genomförs på ett bra sätt. Det handlar om insamling av representativa kloner med tillräckligt bred genetisk bas, förädling för effektiv resistens i fält, återkorsningar och inkorsning i befintliga bestånd, utplantering på ett biologiskt relevant sätt, fördröjningsåtgärder för utdöende av nyckelbestånd och åtgärder för att se till att de omkring etthundra arter som är beroende av träden inte hinner dö ut före projektets slutförande.

Efter voteringen inom detta område i nästa vecka måste regeringen göra det här. Jag ber om ursäkt, herr talman, för att jag drog över talartiden, men detta är en glädjens dag.

Anf. 110 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! I dag, när vi debatterar skog, är det också jordens dag. Låt oss då göra en liten utblick och se hur det står till i den svenska miljön.

Vi vet att vi har både en artkris och en klimatkris. Och de här pågår parallellt. Vi vet att tre fjärdedelar av de rödlistade arter vi har i Sverige minskar på grund av att vi omvandlar naturskogar till monokulturer. Vi vet att uppskattningsvis 126 miljoner ton frigörs på grund av just detta skogsbruk, som vissa hävdar är hållbart. Vi vet också att det skogsbruk vi bedriver är anledningen till att vi har förbrunat och förgiftat vatten.

Det vi diskuterar i dag är ett hett ämne. Det finns flera filmer, en debattserie i DN och rättsfall. Och det är inte bara i Sverige som folk börjar inse att det här inte är ett hållbart skogsbruk. Även i The Guardian kan man läsa om och se hur skogsbruket i Sverige bedrivs, och det är inte en smickrande bild.

Jag tror tyvärr också att det är i denna kammare som faktaresistensen är som störst - trots klara vittnesmål, trots tydliga bilder, trots tydliga fakta.

Vi har sett hur olika samebyar har gått ut och protesterat, sagt ifrån och ställt krav - inte minst nu Muonio sameby, som pressas hårt av Sveaskog. Vi har också sett att 33 miljöorganisationer har skrivit till EU-kommissionen och larmat om den greenwashing som pågår för att måla upp en bra bild av Sveriges skogsbruk.

Och på tal om greenwashing, herr talman: Vi har också hört i denna kammare att det bara går bättre och bättre för den biologiska mångfalden. Det har bland andra Moderaternas John Widegren påstått, med ett exempel om död ved. Så hur ser det ut egentligen? Vet John Widegren vad han pratar om, eller upprepar han bara samma talepunkter som skogsindustrin har förberett? Det är frågan.

Enligt riksskogstaxeringen är det som räknas som död ved det som är dugligt som brännved. De har alltså klivit över ruttnande lågor på marken och snarare räknat pinnar. Det är dokumenterat att det förr fanns 70-100 kubikmeter död ved per hektar. Nu är siffran 3 kubikmeter per hektar. Det är en drastisk minskning. Vad vi också vet är att den här klena döda veden har vi stormen Gudrun att tacka för. Detta är alltså inte alls i rätt riktning för den biologiska mångfalden, tvärtom.

Det finns fler exempel. Vi har också hört Kristdemokraterna säga att ingen vet bättre än markägaren hur skogen ska brukas och den biologiska mångfalden bevaras. Jag är själv biolog och vet hur komplext det är med ekosystem och skogsbiologi.

Herr talman! Det vi skulle behöva göra nu i denna kammare för att ta ansvar är först och främst att ta till oss fakta, utgå från den skogsutredning som finns och ta till oss remissvaren. Sedan behöver vi lösa de konflikter som finns. Vi behöver skydd, vi behöver omställning av skogsbruket, vi behöver lagstiftning och vi behöver hitta ekonomiska incitament som verkligen stöttar den privata markägaren att ta stegen in till ett hyggesfritt och hållbart skogsbruk.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 111 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Det blir ett jättekort anförande. Jag hade fel papper på mitt rum, så jag sa fel nummer på reservationen jag yrkade bifall till. Reservation 10 ska det vara och ingenting annat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)