Skärpta krav för svenskt medborgarskap

Fru talman! Vi moderater vill att det svenska medborgarskapet ska vara något att vara stolt över. Att bli medborgare i Sverige genom naturalisation, det vill säga att man förvärvar det svenska medborgarskapet efter ansökan, ska vara slutet på en lyckad integrationsprocess – ett kvitto både på egna ansträngningar och på att man fullt ut vill bli, och är, en del av vår svenska samhällsgemenskap.

Under alldeles för lång tid har det svenska medborgarskapet präglats av kravlöshet och låga förväntningar. Det har inte spelat någon roll om den som kommit till Sverige har ansträngt sig för att lära sig svenska, arbeta eller bli en del av vår samhällsgemenskap.

Till skillnad från i de allra flesta andra länder i Europa har man i Sverige kunnat bli medborgare utan att kunna ett enda ord svenska, utan att veta någonting om hur det svenska samhället fungerar och utan att ha en egen försörjning. Det är inte rimligt, och det är inte heller rättvist mot alla dem som kommer till Sverige och anstränger sig för att bli en del av vår samhällsgemenskap.

Därutöver har det varit mycket bekymmersamt att personer som har begått, eller varit misstänkta för, grova brott har kunnat få svenskt medborgarskap. Vi minns nog alla den 16-åriga pojke som i mars 2022 sköt ihjäl en oskyldig trebarnspappa på ett gym i centrala Stockholm. Pappan fick betala med sitt liv på grund av att han råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och hade civilkurage nog att konfrontera gärningsmannen. Pojken som dömdes för mordet i tingsrätten och därefter fick ett skärpt straff i hovrätten belönades absurt nog med att tilldelas ett svenskt medborgarskap under den tid som han var misstänkt för mordet.

Jag är övertygad om att jag inte var ensam om att bli såväl upprörd som bestört. Att människor som begått grova brott kan tilldelas bland det finaste vi har i Sverige, ett svenskt medborgarskap, är varken rätt eller rättvist.

För oss moderater är det en självklarhet att ansträngning ska löna sig och att brott ska straffa sig. Det var därför efterlängtat att riksdagen 2024 på den moderatledda regeringens initiativ skärpte reglerna för att få svenskt medborgarskap, och det är efterlängtat att regeringen nu har lagt fram ytterligare skärpningar av kraven för att uppvärdera det svenska medborgarskapet.

Fru talman! Sverige är ingen kravlös gemenskap. Vi moderater är tydliga: I Sverige försörjer man sig själv, i Sverige talar man svenska och i Sverige accepterar och efterlever man svenska värderingar.

Vi förväntar oss att de som kommer till Sverige och vill bli en del av vårt samhälle anstränger sig för att lära sig svenska och för att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. Vi förväntar oss också att man lär sig hur det svenska samhället fungerar och att man anstränger sig för att bli en del av det.

Det svenska medborgarskapet är en symbol för delaktighet och samhörighet med Sverige. Det är därför helt rimligt att vi ställer krav på den som vill bli svensk medborgare att ha kunskaper i svenska och om det svenska samhället, att man kan försörja sig själv, att man har bott i Sverige en längre tid och att man har ett skötsamt och hederligt levnadssätt.

En mycket viktig del är att skärpa prövningen så att ingen som har begått brott eller utgör ett hot mot Sverige beviljas svenskt medborgarskap. Dessa krav borde ha varit på plats för länge sedan. Nu har den moderatledda regeringen lagt fram förslag för en klar uppvärdering av det svenska medborgarskapet på riksdagens bord, något som Socialdemokraterna inte lyckades med under åtta år i regeringsställning.

Fru talman! Ett svenskt medborgarskap är närmast oåterkalleligt. Det är därför av yttersta vikt att medborgarskap inte beviljas felaktigt till personer som utgör, eller kan komma att utgöra, en säkerhetsrisk. Flera av förslagen i regeringens proposition syftar till att förhindra just detta, och det är därför angeläget att förslagen i dessa delar får fullt genomslag så snart som möjligt.

I det här sammanhanget är det också viktigt att nämna att den moderatledda regeringen arbetar för att införa en möjlighet att återkalla ett svenskt medborgarskap från personer med dubbla medborgarskap som har förvärvat det svenska medborgarskapet genom oriktiga uppgifter eller som har begått mycket grova brott.

Så snart grundlagen medger detta kommer vi att se till att det blir verklighet – en proposition som en eventuell S-regering dock aldrig kommer att kunna lägga fram om olyckan skulle vara framme och vänsterpartister och miljöpartister ingår i den regeringen efter valet i höst. Det är värt att komma ihåg.

Fru talman! Jag blir minst sagt bekymrad när jag läser oppositionens motförslag vad gäller vår uppvärdering av det svenska medborgarskapet.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till såväl försörjningskrav som krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap, en längre hemvisttid i Sverige och att man har haft och kan förväntas komma att ha ett skötsamt och hederligt levnadssätt för att kunna beviljas svenskt medborgarskap.

I Vänsterpartiets och Miljöpartiets Sverige ska medborgarskap även i fortsättningen delas ut utan några som helst krav. De vill fortsätta dalta med dem som har begått brott och dem som inte anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället.

Min enkla fundering är: Vad skulle hända med medborgarskapslagstiftningen om vänstersidan fick makten efter höstens val? Hur skulle frågorna behandlas i Magdalena Anderssons regering, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver att få ingå i?

Fru talman! Vänstersidans kravlöshet riskerar att cementera bidragsberoende och utanförskap. Det är ett sätt att sänka förväntningarna på den som invandrar till Sverige. Det är en häpnadsväckande naivitet.

Vänstersidans låga förväntningar och kravlöshet är att göra så många människor som invandrat till Sverige en björntjänst, och det är mycket skadligt för integrationen. Lägg därtill den ansvarslösa migrationspolitik som dessa vänsterpartier vill bedriva så har man det recept som skapat 179 utanförskapsområden, där invånarna har svag förankring på arbetsmarknaden, högt bidragsberoende och svaga skolresultat.

Denna utveckling måste brytas. Därför har den moderatledda regeringen minskat den asylrelaterade invandringen till den lägsta nivån sedan mätningarna startade 1985.

Nu ökar vi drivkrafterna för dem som kommer till Sverige att integrera sig och bli en del av vår samhällsgemenskap. Vi moderater står på hårt arbetande människors sida. Den som kommer hit, anstränger sig och gör rätt för sig ska kunna bli en del av vår samhällsgemenskap och i slutet av en lyckad integrationsprocess bli svensk medborgare. Vart du är på väg är viktigare än varifrån du kommer.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till regeringens proposition, det vill säga bifall till utskottets förslag till beslut. Låt oss nu stifta lag för att uppvärdera medborgarskapet som, symboliskt viktigt, ska börja gälla på vår nationaldag den 6 juni!

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Låt oss stifta lag – men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

I Moderaternas Sverige hotas rättsstatens principer. Nu vill man alltså genomföra en ny medborgarskapslag utan övergångsbestämmelser.

Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak. Det förstår jag, och jag förstår även ledamotens argument. Men att avfärda utredarens och Lagrådets förslag om övergångsregler drabbar tiotusentals människor som redan har anpassat sig efter de nuvarande reglerna.

Brott tas här upp som ett exempel, men ledamoten kan inte på allvar mena att tiotusentals människor som har ansökt om medborgarskap i dag skulle vara brottslingar. Att utifrån de argumenten slopa övergångsregler blir ju en kollektiv bestraffning av alla som är inne i systemen i dag.

Det här handlar ytterst om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning, något som regeringen inte verkar bry sig om över huvud taget.

Lagrådet anser att det är olämpligt att genomföra förslag om en ny medborgarskapslag utan övergångsregler och har därför avrått regeringen från en sådan ordning. Jag delar Lagrådets bedömning. Det är faktiskt anmärkningsvärt att regeringen inte tar till sig av denna kritik utan avfärdar övergångsregler och undergräver tilliten till systemet och våra demokratiska principer.

Människor måste kunna lita på de regler som gällde vid tidpunkten då man ansökte om medborgarskap. Nu ändras detta med tillbakaverkande kraft. Det här blir i praktiken retroaktivt. En samlad opposition har reserverat sig och anser att regeringen behöver införa övergångsbestämmelser. Varför inför ni inte övergångsbestämmelser? Varför struntar regeringen i dessa människor?

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, och det är såklart oerhört glädjande att många vill bli en del av det svenska samhället och ha ett eget svenskt medborgarskap. Självklart är det glädjande, men vi har under alldeles för lång tid delat ut svenska medborgarskap närmast kravlöst till personer som inte har kunnat ett enda ord svenska, inte har kunnat någonting om det svenska samhället och inte har kunnat försörja sig själva.

Det finns stora problem med den tidigare lagstiftningen. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill behålla status quo och inte göra några förändringar. Vi gör detta för att vi har sett alla problem kopplade till denna alldeles för slappa lagstiftning.

Tony Haddou nämner rättssäkerheten. Det är klart att flera delar i det här lagförslaget syftar till att undvika att personer som utgör eller kan komma att utgöra ett säkerhetshot eller en säkerhetsrisk i Sverige eller som kan komma att begå brott eller har begått brott ska förvärva svenskt medborgarskap. Det tycker vi inte är lämpligt att de får. Därför vill vi att den nya lagstiftningen ska få fullt genomslag så snart det bara är möjligt. Det kommer att ske på Sveriges nationaldag.

Det här är ingen märklig idé ur en rent förvaltningsrättslig synpunkt. Det är helt naturligt att de vid tillfället för prövning gällande reglerna också är de som används när man prövar ansökningar om medborgarskap. Vi tycker att det är otroligt centralt att reglerna börjar gälla så snart som möjligt.

Vänsterpartiet är inte emot detta av något slags nobel rättssäkerhetsidé. Det handlar om att man i grund och botten tycker att det är ett dåligt förslag. Man vill ju behålla nuvarande regler som de är.

Frågan tillbaka till Vänsterpartiet är: Varför ska vi inte ställa högre krav på den som vill bli svensk medborgare? Varför ska man kunna bli svensk medborgare utan att kunna ett enda ord svenska, utan att kunna någonting om det svenska samhället och utan att ens ha en egen försörjning? Varför ska det vara på detta vis? Varför är det Vänsterpartiets svar på detta?

Fru talman! Jag måste bemöta att man återigen nämner det här med brott. Jag vill ändå säga att den nationella säkerheten redan är reglerad. Migrationsverket och Säkerhetspolisen har redan befogenheter att neka medborgarskap för personer som kanske skulle utgöra säkerhetsrisker eller är brottslingar och så vidare. Det är redan reglerat i dag.

Det här handlar ju om något helt annat, nämligen att regeringen vill neka tiotusentals människor som är inne i systemet medborgarskap. De har blivit lurade. De ansökte om medborgarskap under en period då vissa regler gällde. Men efter några år – även när handläggningstiderna är flera år – ändrar regeringen nu lagarna och inför helt andra krav, utan övergångsregler.

Vi har sett hur det går när den här regeringen lagstiftar utan övergångsregler. Människor hamnar i kläm. Människor blir lurade av nya system. Det är inte enligt våra principer, det vill säga rättsstatens principer i Sverige, att lagstifta på det sättet.

Det måste finnas seriösa regler när man stiftar nya lagar. Det har regeringen struntat helt och hållet i, och varje gång kommer det massiv kritik från era egna utredare men även från Lagrådet, som säger att man inte kan lagstifta så här eftersom det är emot rättsstatens principer. Nu gör ni det ännu en gång, så min fråga kvarstår: Varför inför ni inte övergångsbestämmelser?

Ni hindrar alla de här människorna som är inne i systemet, har väntat på medborgarskap i flera år och har ansökt under en tidsperiod då vissa regler gällde. Nu gäller inte de reglerna längre på grund av att regeringen känner för att lägga in andra krav och regler. Dessa människor blev alltså lurade när de ansökte om medborgarskap. Det är inte ett seriöst sätt att lagstifta. Regeringen borde lyssna på Lagrådet.

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiets Tony Haddou inte svarar på frågorna varför vi inte ska göra några förändringar över huvud taget och varför Vänsterpartiet säger nej till hela regeringens förslag, hela propositionen. Varför tycker Vänsterpartiet att nuvarande ordning är lämplig? Det handlar om människor som inte kan ett enda ord svenska, inte kan någonting om det svenska samhället, knappt har någon försörjning att luta sig mot och som har varit här relativt kort tid jämfört med övriga jämförbara länder. Varför ska den gruppen tilldelas svenskt medborgarskap på det sätt som gjorts tidigare och med alla problem kopplade till det? Detta svarar inte Vänsterpartiet på.

En central del i detta är naturligtvis nationell säkerhet. För oss moderater är det en viktig del i varför vi vill att reglerna ska få fullt genomslag så fort lagen träder i kraft på nationaldagen den 6 juni. Också Säpo, en inte alltför oväsentlig remissinstans, påpekar att det är viktigt att reglerna träder i kraft så snart det bara är möjligt, så att man har möjlighet att hitta dem som utgör en säkerhetsrisk för Sverige. Detta bortser Vänsterpartiet från helt och hållet ihop med övriga oppositionen. De tycker att övergångsbestämmelser är det viktigaste i detta, medan vi tycker att det viktiga är att få reglerna på plats.

Det Tony Haddou säger om att vi skulle ha lurat någon och kommer att avslå en massa ansökningar stämmer inte heller. Det är bara ett annat regelverk som ska följas för att någon ska få svenskt medborgarskap. Det är det finaste vi har, och det vill vi nu uppvärdera. Det ska vara sista steget i integrationsprocessen för att bli en del av det svenska samhället. Det bortser Vänsterpartiet helt från. Det respekterar Vänsterpartiet över huvud taget inte. I kombination med sin migrationspolitik vill man i och med detta gå tillbaka till krisläget som rådde när det var ett enormt flöde till Sverige. Dessutom vill man driva att det ska vara lätt att bli svensk medborgare. Det vill inte vi.

Fru talman! Jag börjar med en liten faktaupplysning för människor som lyssnar och som kanske inte har satt sig in i alla regler om medborgarskap. Det kan vara värt att påpeka att för att få medborgarskap i dag ska du ha levt ett skötsamt liv i Sverige. Det betyder till exempel att man kollar upp skulder hos Kronofogden, bland annat, och att det finns en väntetid om du har begått brott. De reglerna finns redan i dagsläget. Det är viktigt att ha med sig att du inte bara får ett medborgarskap, oavsett om du har begått brott eller inte. Det låter så i talarstolen. Så är det inte enligt de nuvarande reglerna. Jag tycker att det är jätteviktigt att säga.

Om vi inte utgår från fakta blir det väldigt svårt att ha en seriös debatt. Med tanke på att detta är första anförandet och vi redan börjar röra oss lite bort från den riktningen tycker jag att det kan vara värt att nämna att man till exempel inte kan bli medborgare om man har ett fängelsestraff eller liknande. Böter man har blivit dömd till ska också vara betalda. Sedan gäller en viss väntetid. Det är viktigt att ha med sig, för självklart ska brottslingar inte ha frikort till att bli svenska medborgare. Inte ens Vänsterpartiet tycker nog det, även om det ibland verkar osäkert.

En av frågorna som vi faktiskt är överens på oppositionssidan gäller övergångsregler. Det finns ju väldigt många människor här som har sökt medborgarskap under vissa förutsättningar. Jag har pratat med massor av dem. De har gjort allting rätt. De har jobbat. De har sökt enligt alla regler. De har inte begått några brott. De har inte gjort någonting fel över huvud taget. Flera regeringar, också den tidigare alliansregeringen – alltså svenska staten – har sagt att de människorna får vara här i Sverige och bli fullvärdiga medlemmar i vår klubb, eller vad man ska kalla det. Men nu ändras det. Det ger en signal från den svenska staten om att man inte kan lita på oss, och det tror jag inte är en bra signal. Varför ska det inte finnas övergångsregler?

Fru talman! Det vi nu alltså gör i utskottets betänkande, som är en bekräftelse på regeringens proposition, är att kodifiera den ordning som finns och skärpa detta med att man ska ha ett hederligt och skötsamt levnadssätt för att kunna bli svensk medborgare. Det är en central del i att uppvärdera det svenska medborgarskapet. Det är fakta.

Det här handlar dessutom om att man har kunnat begå mord i Sverige och ändå bli svensk medborgare. Niels Paarup-Petersen påstår att det inte alls har varit så, men det har det.

Det är bara att titta på fallet med den 16årige pojken, som jag nämnde i mitt anförande, som genom en anmälan enligt det regelverk som gällde då kunde bli svensk medborgare. Det var detta anmälningsförfarande vi ändrade på 2024, ett förfarande som vi nu fasar ut i så lång utsträckning det bara är möjligt. De allra flesta behöver i stället ansöka och få den prövning som är kopplad till ansökan.

Det här är viktiga distinktioner som Niels Paarup-Petersen inte tar upp här, utan han påstår lite slentrianmässigt att jag har stått i talarstolen och farit med osanning. Det har jag inte. Det var nämligen så att pojken kunde bli det, trots att han var misstänkt och senare dömdes för ett mycket grovt brott.

Det var den moderatledda regeringen – våra fyra samarbetspartier – som såg till att ändra på detta, med stort motstånd från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Inte ens om detta har Niels Paarup-Petersen rätt när han säger att Vänsterpartiet inte tycker så. Jo, Vänsterpartiet tycker inte att vi gjorde rätt som ändrade anmälningsförfarandet. Men det gjorde vi ändå.

Nu ändrar vi också ansökningsförfarandet så att man ska ha kunskaper i svenska språket, kunskaper om det svenska samhället, en inkomst etcetera. Vi uppvärderar nu det svenska medborgarskapet på centrala områden för att det ska bli adekvat och rätt.

Mina frågor tillbaka blir: Varför tycker Centerpartiet inte att det är viktigt att vi får genomslag för detta så snart det är möjligt? Varför tycker Centerpartiet inte att det är viktigt att lyssna till exempelvis Säpo, som har bett om detta?

(Applåder)

Fru talman! Som jag sa anger dagens regler, som jag läste upp, att man redan i dag kollas för brott etcetera.

Jag ställde en fråga som jag inte fick svar på, men det får jag kanske i nästa runda. Det ska bli spännande! Den löd: Varför kan vi inte ha övergångsregler? Människor har ju gjort en ansökan med dessa förutsättningar.

Återigen är det självklart bra att folk kollas för brott. Vi hade säkert kunnat landa i att införa ett samhällsprov eller språkprov, om regeringssidan hade varit intresserad av att prata om det.

Att regeringen gång på gång ändrar förutsättningarna för människor är utmanande. Ett medborgarskap är ju en relation mellan en medborgare och en stat. Min uppfattning är att i relationen mellan å ena sidan medborgare och invånare och å andra sidan staten måste staten värva in aktörer som också beter sig ordentligt. Staten ska också vara någon man kan lita på. Den enskilda individen och den som ska bli medborgare ska självklart sköta sig och bete sig – eller vilka olika uttryck andra partier nu har för detta – men det ska också staten. Också staten ska vara en part att lita på.

När jag pratar med folk som har ett val och kan välja mellan olika stater i världen säger de att de inte känner sig välkomna längre. De ser att regeringen gång på gång sviker de utsikter de har ställt ut för människor som har kommit hit. Jag tror på riktigt att det skadar Sverige. De säger: Varför vill Sverige inte ha mig längre? Det här är inte något som jag bara hittar på, utan de som säger detta är människor som finns i den absoluta toppen av svenskt näringsliv.

De ser gång på gång att man hotar med att dra tillbaka alla permanenta uppehållstillstånd och ändrar förutsättningarna för människors framtida liv. Det görs bara så där utan att ta hänsyn till den verklighet som människor lever i.

Detta är orsaken till att jag igen frågar: Varför kan vi inte få övergångsregler för dem som redan har lämnat in en ansökan, vilket alla andra länder i Europa har?

Fru talman! Jag noterar återigen att jag inte får svar på frågan om varför man inte ska ta hänsyn till exempelvis Säpos inställning i frågan. Det är en viktig del för den nationella säkerheten i dessa fall för att vi ska ha möjlighet att gå igenom dem på ett djupare plan än vad vi kan med nuvarande lagstiftning.

Vi tycker att det är centralt att den här lagstiftningen blir implementerad till fullo så snart det är möjligt, det vill säga från och med att lagen träder i kraft den 6 juni, så att den får full effekt så snart den träder i kraft.

Ett svenskt medborgarskap som delas ut i dag är i praktiken nämligen oåterkalleligt. Oavsett vad vi får reda på senare är det mycket svårt att dra tillbaka ett svenskt medborgarskap. Det kommer att vara mycket svårt också i framtiden, och så ska det naturligtvis vara.

Det här är en samhällsgemenskapsfråga som är av oerhörd vikt i en rättsstat. Men eftersom det är det sista steget i integrationsprocessen, enligt vårt sätt att se det, och att det i praktiken är oåterkalleligt, speciellt i dag, vill vi att alla som blir svenska medborgare från och med nationaldagen ska ha prövats mot de högre krav som vi ställer i lagstiftningen.

Vi tycker att det är helt rimligt att man ska kunna svenska språket innan man blir svensk medborgare. Det är en debatt som vi har haft under lång tid i Sverige. Det är en debatt som dessutom innebar att man påstods fiska i grumliga vatten. Jag minns själv att Lars Leijonborg, som lyfte upp detta i valrörelsen för 25 år sedan, brunsmetades rätt rejält av bland annat Socialdemokraterna.

Det är viktigt att man kan det, att man är en del av det svenska samhället genom att kunna en del om det svenska samhället och att man har en egen försörjning. Det här är centrala delar i ett svenskt medborgarskap. Det handlar inte om att förbjuda människor att vara i Sverige eller om att ha uppehållsrätt i Sverige. Att bli svensk medborgare är det sista steget, och då tycker vi att det är rimligt att reglerna får full effekt så fort det går.

(Applåder)

Fru talman! Över 100 000 människor påverkas av det beslut som vi fattar i dag. 100 000 människor står i kö och har väntat länge på ett svar. De har skickat in sina ansökningar till Migrationsverket, ibland för fyra år sedan. De har skött sig, och de har bidragit. De har gjort allt det där som Moderaterna säger att man ska göra och belönas för. Men handläggningstiderna är skandalöst långa. De har vuxit från 90 000 i balans till 100 000 bara under den senaste tiden.

Nu vill regeringen med mycket kort varsel införa en rad nya regler. För de människor som har väntat i fyra år kommer det här att få stora konsekvenser. Det är inte rätt och rimligt i en rättsstat att ändra reglerna i efterhand. Människor behöver kunna lita på att det som gäller när man ansöker också kommer att gälla när man får sitt beslut, särskilt om man har väntat i fyra års tid.

Våra partier tycker olika om exakt vilka regler som ska gälla för att få ett svenskt medborgarskap. Men den grundläggande principen i en rättsstat att man ska kunna lita på att lagar inte ändras i efterhand eller mitt under en process borde vi kunna enas om. Det har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet gjort.

Moderaterna däremot går rakt emot experterna i Lagrådet och i sin egen utredning. Varför?

Fru talman! Annika Hirvonen säger: Våra partier tycker olika om vilka regler som ska gälla för att förvärva ett svenskt medlemskap. Det var kanske årets underdrift.

Miljöpartiet vill inte ha några förändringar alls. Miljöpartiet vill dessutom egentligen inte ta bort anmälningsförfarandet. Miljöpartiet vill inte att vi ska kunna stoppa den som är misstänkt för grovt brott eller har begått ett grovt brott fastän man är barn. Inte ens dem ska vi kunna stoppa från att bli svenska medborgare.

Det här är Miljöpartiets syn på det svenska medborgarskapet och den svenska migrationspolitiken. Vi får verkligen hoppas att Miljöpartiet inte får en majoritet tillsammans med de rödgröna efter höstens val, för då vet vi vad som väntar. Då blir det återigen kaos i migrationspolitiken, och det kommer återigen att bli kaos i den svenska medborgarskapslagstiftningen.

Annika Hirvonen har ett parti bakom sig. Man har nu också samlat hela oppositionen – S, V, C och MP – för att vara frank, som vill hålla dörren vidöppen för alla dem som redan har hunnit lämna in sin ansökan. Det tycker inte vi att man ska göra. Vi tycker att det är otroligt viktigt att se till att vi nu har skärpta regler.

Vi vill uppvärdera det svenska medborgarskapet med skärpta regler som gör att man måste kunna tala svenska, kunna en del om det svenska samhället och kunna försörja sig själv. Man måste dessutom ha varit här en längre tid.

Det är en relativt grundläggande förvaltningsrättslig princip att gällande regler ska följas vid prövningstillfället. Det är alltså inget nytt i svensk rätt; det är så det ser ut.

Att vi har många i kö som vill bli svenska medborgare är givetvis fantastiskt och ett kvitto på hur bra Sverige är. Men vi måste uppvärdera det svenska medborgarskapet. Det vill inte Miljöpartiet.

(Applåder)

Fru talman! I stället för att svara på min raka fråga ägnade Viktor Wärnick större delen av sitt anförande åt att göra en felaktig beskrivning av Miljöpartiets politik och polarisera, vantolka och överdriva. I ett politiskt landskap där vi mer och mer dras isär i ett vi och dom och där det polariseras och förenklas är det inte ett ansvarsfullt sätt att agera som politiker i riksdagens talarstol. Låt oss förstå varandra, och låt oss intressera oss för vad vi faktiskt är överens och inte överens om. Låt oss inte demonisera och överdriva.

Man kan tycka olika om huruvida det ska ta fem eller åtta år av vistelse i Sverige för att bli svensk medborgare. Inget av det är kaos. I Tyskland gick man precis från åtta år till fem år medan vi i Sverige nu går från fem år till åtta år. Regeringen och vi tycker olika om vilket som är rätt och vilket man tror är bäst för att människor som kommer hit ska bli delaktiga och integreras.

Det här är inte vidöppet i dag. Det görs noggranna säkerhetsprövningar, och reglerna har skärpts för vilken typ av brottslighet som gör att man inte kan få bli svensk medborgare. Faktum är att Miljöpartiet precis som Moderaterna tycker att om man är misstänkt för ett grovt brott ska man inte automatiskt kunna få svenskt medborgarskap genom anmälan.

Men min fråga handlade faktiskt om varför regeringen inte hanterar detta ansvarsfullt genom övergångsbestämmelser för de 100 000 människor som har väntat olagligt länge på beslut.

Fru talman! Detta är ett känt retoriskt knep. När det bränner till i sakfrågan backar man tillbaka och säger: Låt oss ta ansvar för det politiska samtalsklimatet. Då vill man inte ta ansvar för sina egna förslag och idéer. Det är precis detta Annika Hirvonen ägnar sig åt nu.

Miljöpartiet vill ha övergångsbestämmelser medan vi tycker att detta ska få full effekt så snart som möjligt, bland annat för att vi tycker att nationell säkerhet är en central fråga för Sverige. Vi lyssnar också på vad Säpo säger om övergångsbestämmelsernas vara eller icke vara. Vi tycker som sagt att det är viktigt att dessa regler får genomslag så snart som möjligt efter ikraftträdandet.

Det är inte så att de 100 000 som står i kö inte kan bli svenska medborgare. De ska helt enkelt bara möta de krav som finns i svensk medborgarskapslagstiftning, som vi nu uppvärderar. Den som kan svenska språket, har kunskaper om det svenska samhället, har egen försörjning, inte har begått brott, inte antas utgöra en säkerhetsrisk för Sverige och har befunnit sig här åtta år legalt ska kunna bli svensk medborgare. Det tycker vi är den ordning som ska råda.

Miljöpartiet tycker inte det. Utöver att ni säger att det ska vara övergångsbestämmelser säger ni nej till detta. Ni tar ingen hänsyn till den nationella säkerhetsfrågan, som bland annat Säpo tar upp. Ni struntar i den; det är fakta. I stället backar ni tillbaka och säger: Samtalet är viktigt; låt oss dämpa tonen.

Jag tycker att detta är en viktig konsumentupplysning till väljarna inför höstens val: Om Miljöpartiet och Vänsterpartiet får igenom sina krav att ingå i Magdalena Anderssons regering väntar kaos på migrationspolitikens område och i medborgarskapslagstiftningen.

(Applåder)

Fru talman! För oss socialdemokrater är utgångspunkten att den som har flyttat till Sverige och är stadigvarande bosatt i vårt land också ska vilja bli svensk medborgare och fullt ut ingå i den svenska samhällsgemenskapen och därmed också dela de skyldigheter och rättigheter som ingår i att vara svensk medborgare.

Fru talman! Jag har många gånger reflekterat över min egen svenskhet. Som tornedaling är jag inte ensam om att känna mig mer svensk när jag är i Finland och mer finsk när jag är i Sverige. Är jag inte helsvensk? Är jag halv? Vad är jag? Många som invandrat till Sverige känner likadant. Du är tjejen från Irak när du är i Sverige, och tjejen från Sverige när du är i Irak. Det är en universell känsla som delas av många människor med rötter i olika länder och platser i världen. Det är lätt att inte känna sig som helt av något – eller kanske lite av allt.

Medborgarskapet är en viktig del i känslan av att tillhöra något, vara svensk, få Sveriges beskydd och få kalla Sverige sitt hem. Medborgarskapet är inte hela ens identitet, men det är en viktig del av ens identitet. Jag är svensk medborgare från födseln, och jag känner stolthet när jag reser runt i världen och håller mitt svenska pass i handen med vetskapen om att det är en av världens kraftfullaste resehandlingar – något som också vittnar om synen på Sverige som ett uppskattat land i världen.

Fru talman! Sedan några decennier tillbaka har frågan om svenskt medborgarskap utretts i flera omgångar av flera regeringar, ofta kopplat till migration, integration och statens syn på medborgarskapets betydelse. År 1997 gjordes en total översyn av 1950 års medborgarlagstiftning, vilket ledde till den lag som stiftades 2001 och som än i dag utgör grunden för vår lagstiftning. År 2013 kom den utredning som Gunnar Strömmer, numera justitieminister, var ansvarig för. Där fastslogs bland annat att det svenska medborgarskapet står för en samhörighet med Sverige och att medborgarskapsceremonier ska genomföras i varje kommun. År 2021 tillsatte den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen en utredning om språk- och samhällskrav. Syftet var att stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle. Detta har tagits vidare av den här regeringen, bland annat i det förslag vi nu behandlar.

Fru talman! Det är inte kravlöst att bli svensk medborgare i dag, vilket det ibland ges sken av. Man ska kunna styrka sin identitet, ha permanent uppehållstillstånd eller liknande uppehållsstatus, ha bott i Sverige ett visst antal år, normalt fem år, och ha haft och förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt.

Fru talman! I propositionen Skärpta krav på svenskt medborgarskap görs bedömningen att det svenska medborgarskapet behöver värnas och respekteras bättre. Vi delar den bedömningen men håller inte med om alla delar i regeringens proposition.

Vi håller med om att som svensk medborgare och varaktigt bosatt i Sverige är det rimligt att man kan förstå och göra sig förstådd på en grundläggande nivå av det svenska språket och ha grundläggande kunskaper om det svenska samhället.

Har man tidigare begått brott bör det dröja längre tid innan man kan bli svensk medborgare, om man ens ska komma i fråga.

Vidare är det också rimligt att höja hemvisttiden från fem år till åtta år. Sedan hemvisttiden senast sågs över har inte minst det försämrade säkerhetsläget och komplexiteten i arbetet med att upptäcka potentiella säkerhetshot förändrat behovet av en skarpare lagstiftning och längre hemvisttid.

Detta gör att vi inte heller sticker ut bland våra nordiska grannländer, som har upp till nio år som minsta bosättningstid för att kunna få medborgarskap. Mot denna bakgrund är det rimligt att även de svenska reglerna skärps och harmoniseras med lagstiftningen i de övriga nordiska länderna.

Men, fru talman, vi har som sagt några invändningar. För det första: När det gäller att fasa ut anmälningsförfarandet, det vill säga det lite enklare sättet att ansöka om och prövas för medborgarskap, anser vi att det bör följas upp noggrant, särskilt med hänsyn till barnkonventionen – något som också förts fram av Barnombudsmannen.

För det andra: När det gäller försörjningskravet låter det som att det är något nytt, men sanningen är att det redan ställs krav på försörjning i och med att man behöver ha permanent uppehållstillstånd för att få svenskt medborgarskap. Vi har inget emot att detta förtydligas. Däremot har vi synpunkter på hur det är utformat. Vi vill, i linje med vad Arbetsförmedlingen anför, inkludera exempelvis arbetslöshetsersättning men även stöd för nyföretagande.

För det tredje: Svenska språket är en nyckel till integration och till att fullt ut kunna dela gemenskapen i det svenska samhällslivet. Det är rimligt att införa ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället, men när det gäller åldersgränsen är vi tveksamma till förslaget om 16 år och att det är en bra gräns för kunskapskraven. Precis som för inkomstkraven menar vi att det är mer rimligt att myndighetsåldern 18 år utgör gränsen för kunskapskraven.

Fru talman! Den fjärde invändningen handlar om att vi har fått väldigt många mejl med personliga berättelser om vägen till svenskt medborgarskap och framför allt hur länge man har väntat på att få sin sak prövad.

Lagrådet anser att det är olämpligt att införa den föreslagna regleringen utan övergångsbestämmelser och avråder från det. I linje med synpunkterna från Lagrådet ställer vi oss frågande till regeringens rätt enkla avfärdande av behovet av övergångsbestämmelser, när till och med regeringens egen utredare förordade sådana.

Ytterst handlar det om tilltro till rättsstaten och att den reglering som låg till grund för en ansökan eller ett överklagande av ett beslut inte undergrävs genom att man under handläggningstiden avsevärt förändrar reglerna till nackdel för den enskilde. Det är en viktig förvaltningsrättslig princip, fru talman. Jag yrkar därför bifall till reservation 2. Vi anser att det är angeläget att införa övergångsbestämmelser i enlighet med de förslag som lämnats av regeringens egen utredare.

Fru talman! Ikraftträdandet sker den 6 juni, på nationaldagen. Det är kort framförhållning av regeringen, förmodligen för att göra slagkraftig symbolik av det hela. Det börjar närma sig den 6 juni, den dag då de allra flesta kommuner inte bara anordnar nationaldagsfiranden utan också välkomnar nya medborgare vid dessa festligheter. Det är även den dag då vi uppmärksammar gamla kungar och lagar. För egen del tycker jag att lagarna är lite mer intressanta.

Den 6 juni 1809 skrev riksdagen under den regeringsform som lade grunden för det moderna Sverige. Den innebar mer makt till folket och mer demokrati efter en tid då kungamakten kunnat bestämma i princip allt själv.

Den regeringsform från 1974 som Sverige har i dag och som ersatte 1809 års regeringsform utfärdades också den 6 juni. I första kapitlet om statsskickets grunder finns såklart 1 §: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Den kan vi i sömnen, förhoppningsvis. Men sedan följer bestämmelser om fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt, respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet, allas rätt till arbete, bostad och utbildning, en god miljö för nuvarande och kommande generationer, allas likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet, yttrandefrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och religionsfrihet, rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola, forskningens frihet och allemansrätten.

Det är inte bara fina ord utan betydelse, utan det är ord som formar vårt Sverige. Det är de värderingar som präglar vårt land och som gör att vi som bor och lever här tillhör de 7 procent människor i världen som får leva i fullvärdiga demokratier. Det är sorgligt nog få förunnat.

Färska mätningar av demokratins utveckling visar att det går åt fel håll. Tillbakagången för demokratin fortsätter, och auktoritära krafter växer. Över 120 miljoner människor är på flykt från sina hem. Det ska vi påminna oss om den 6 juni, samtidigt som vi också ska glädjas åt alla som får sitt medborgarskap bekräftat och välkomnat och som en gång för alla får kalla Sverige sitt, vårt hem.

(Applåder)

Fru talman! Ida Karkiainen talade väldigt vackert om medborgarskapets betydelse och också om grunderna för vårt statsskick i regeringsformen. I regeringsformen 1 kap. 2 § femte stycket står också att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Medborgarskapet är ett krav för att fullt ut uppnå delaktighet i demokratin och få rätt att rösta i riksdagsvalet och rätt att delta och ställa upp som kandidat.

För att kunna se till att alla som lever här och vars framtid avgörs av lagarna här i riksdagen ska uppnå jämlikhet och delaktighet kan man inte, menar vi i Miljöpartiet, ställa upp krav på till exempel förmåga att försörja sig eller förmåga att klara av olika typer av prov. Det finns visserligen några undantag i regeringens förslag, men vi tycker att de är vagt formulerade och otillräckliga.

Socialdemokraterna kräver att fler typer av försörjning ska kunna räknas in vid bedömningen av om någon ska få rätt att rösta, bli svensk medborgare och kunna delta fullt ut i demokratin. Hur ser Socialdemokraterna på rätten för människor som inte kan uppnå förmåga att försörja sig och som kanske inte ens klarar av att ta sig till en provsituation eller lyckas på ett test? Ska de också ha rätten att bli fullt ut delaktiga och jämlika när de lever sina liv och har sin framtid i Sverige?

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan! Det är verkligen en viktig aspekt. Det är därför det i regeringens proposition bland annat beskrivs hur viktigt det är att kunna göra undantag för människor som har exempelvis en funktionsnedsättning och att göra bedömningar utifrån varje persons enskilda situation. Det är mycket viktigt.

Det är klart att vi inte kan lagstifta för situationer som rör varenda individ fullt ut och träffa rätt, utan det behövs undantagsbestämmelser. Detta finns formulerat i regeringens proposition, vilket vi är mycket glada för och välkomnar.

Fru talman! Det finns en grupp som har särskilt svårt att bli medborgare, både med de nuvarande reglerna och med de kommande, nämligen de ensamkommande ungdomar som Migrationsverket ändrat födelsedatum för. För deras situation finns i dag ingen bedömning eller lösning när det gäller hur länge man ska ha levt i Sverige för att kunna bli svensk medborgare, om man när man kom till Sverige fick en annan ålder och en annan födelsedag av Migrationsverket därför att man inte blev trodd när man berättade när man var född.

Dessa personer uppnår aldrig styrkt identitet och inte ens sannolik identitet, så som bedömningen ser ut i dag. Är Socialdemokraterna beredda att vidta åtgärder om det krävs lagstiftning för att säkerställa att också den gruppen ungdomar, som kanske kommer att leva i Sverige inte bara i några få decennier utan i 70–80 år, inom en rimlig framtid någon gång också ska kunna bli fullt ut delaktiga och jämlika?

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för följdfrågan!

Jag har också blivit uppvaktad om precis detta problem och har uppmärksammats på hur det kan ställa till det för de här människorna. Det är såklart en grupp som man behöver titta på. Man behöver se om myndigheterna kan göra något för dem, i och med att det är myndighetsbeslut som ligger till grund för bedömningen.

Det är klart – det säger vi också – att det är viktigt att människor som ska bo varaktigt i Sverige och leva här resten av sitt liv också har möjlighet att bli svenska medborgare.

Fru talman! Den svenska medborgarskapslagstiftningen har under hela min livstid varit fullständigt absurd. I Sverige har man fram till nu kunnat bli medborgare utan att kunna ett enda ord svenska, utan att ha jobbat och tjänat en ärlig krona i hela sitt liv här, utan att ha grundläggande förståelse för vad Sverige är och hur landet fungerar och dessutom utan att ha behövt bo här någon längre tid.

Det enda land jag har kunnat hitta som kommer i närheten av det svenska tillståndet är Irland. Irland saknar ett språktest. Det beror på att de uppfattar sitt vardagliga språk engelska som ett arv från utländsk ockupation, så de vill inte ha ett test i det språket. Det är en speciell situation. Alla andra jämförbara länder har den här typen av reglering, och detta av väldigt enkelt begripliga skäl.

Varför har inte Sverige detta? Ja, om man går tillbaka och tittar på de utredningar som har kikat på de här frågorna tidigare hittar man samma gamla trötta talepunkter som alltid lyfts fram så fort någon ens funderar på att ställa minsta krav på utlänningar i Sverige. Det är också precis samma trötta talepunkter som förs fram av bland annat Miljöpartiet och Vänsterpartiet här i dag.

Det handlar om att krav på exempelvis språkkunskaper skulle kunna vara orättvisa eftersom olika människor lär sig språk olika enkelt. Det handlar om praktiska svårigheter, som om vi inte hade en uppsjö av teoretiska kunskapsprov för allt möjligt redan i dag. Men framför allt handlar det om den berömda integrationen, som påstås skadas om man ställer krav på att den som vill bli medborgare i Sverige också ska förstå landet som personen bor i.

Det här perspektivet blir jättetydligt för den som tittar i 1997 års medborgarskapskommittés betänkande. Det har en rubrik som heter ”Medborgarskapet och integrationsprocessen”. Det är ingen vacker läsning, sett med dagens ögon.

Men frågan som ingen velat ställa sig, av någon märklig anledning, är denna: Stämmer verkligen det här? Är det här verkligen sant? Har de otroligt generösa medborgarskapsregler som vi tillämpar i Sverige verkligen gjort att integrationen fungerar bättre här jämfört med i andra länder? Knappast! Det finns nog ingen, inte ens bland de mest inbitna vänsterpartisterna, som skulle argumentera åt det hållet.

Tittar man på objektiva kriterier, till exempel skillnader i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda, vilket man brukar titta på när man mäter integration, ser man att Sverige ligger i EU:s bottenskikt. Tittar man på skillnader i skolresultat mellan inrikes och utrikes födda elever enligt det berömda Pisatestet, som jag vet att vi pratar om ibland, ser man också att Sverige traditionellt ligger i botten. Tittar man på andra faktorer där det kanske är lite svårare att göra direkta jämförelser mellan olika länder, till exempel utsatta områden, kriminalitet och socialt utanförskap, blir bilden inte direkt bättre.

Fru talman! De unikt generösa mottagningsvillkor som vi har i Sverige, inklusive medborgarskapslagstiftningen, är kärnorsaken till att integrationen har varit ett fullständigt haveri i det här landet. Det är inte svårt att förstå varför: För en person som har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden och som har liten eller ingen utbildningsbakgrund blir bidrag som livsstil och självvald segregation ett extra attraktivt alternativ om man ändå får precis allt man vill ha och behöver, inklusive medborgarskap, utan att själv behöva anstränga sig.

Alla som själva har gått igenom den här processen förstår det. Jag tror att jag är den enda i kammaren i den här debatten som faktiskt har flyttat till en helt annan världsdel i vuxen ålder, och jag vet vad jag pratar om. De förstår det. Alla förstår det. De regler som vi har i dag har dödat alla drivkrafter för invandrare att faktiskt lyckas i Sverige, och det är svårt att inte misstänka att det var just det som var syftet från första början.

Fru talman! Vad gör vi då? Jo, Sverigedemokraternas roll i svensk politik kan sammanfattas med att vi levererar det som andra pratar om. Frågan om medborgarskap har ju utretts och övervägts av alla partier som deltar i den här debatten, utom Vänsterpartiet, men det är ingen som har gjort slag i saken förrän den här mandatperioden. Vad beror det på? Jo, det är helt uppenbart: Det är vi som utgör skillnaden.

Hur kommer då den nya medborgarskapslagen att se ut?

Ja, först och främst kommer hemvistkravet att förlängas. Det blir i normalfallet åtta år som man ska bo i Sverige men tio år för personer som inte kan styrka sin identitet, sju år för vissa specifika grupper och också en kortare tid för barn.

Den här förlängningen har efterfrågats av bland annat Säkerhetspolisen därför att säkerhetshot, som vi tyvärr har ganska gott om i Sverige, är något som kanske inte visar sig på en gång utan först efter ett tag. Då är det fullständigt rimligt att man måste bo i Sverige en viss tid innan man kan bli medborgare, med tanke på att medborgarskapet inte heller kan tas tillbaka – i alla fall inte enligt dagens regler.

För det andra införs ett krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för att försäkra sig om att den som ansöker om medborgarskap också faktiskt vill bli medborgare. Jag skulle säga att det är helt rimligt att anta att en person som verkligen vill det är tillräckligt intresserad av Sverige för att kunna klara de här testerna ganska galant. Jag personligen har faktiskt klarat ett försöksprov på det japanska medborgarskapstestet, så det är inte så svårt. Jag bor inte ens i det landet. Jag tycker inte att vi sätter upp några överdrivet höga trösklar här för den som faktiskt vill bli medborgare.

För det tredje införs ett självförsörjningskrav i två delar. Den ena är en bidragskarens så att den som lever på försörjningsstöd inte kan ansöka om medborgarskap på tre år. Det är alltså tillbakablickande. Den andra är ett inkomstkrav på tre inkomstbasbelopp, vilket är framåtblickande. Det här är nödvändigt därför att en person som inte vill göra rätt för sig, som väljer att leva på bidrag, naturligtvis inte heller ska få bli medborgare i Sverige. Det ser jag som en fullständig självklarhet.

Vi skärper dessutom kravet på hederlig vandel. Det gäller framför allt i delen som handlar om tidigare kriminell belastning. Redan i dag gäller att den som begår brott inte kan bli medborgare på viss tid. Det kallas karens. Om en person till exempel döms till fängelse i en månad för mindre allvarlig brottslighet gäller karensen i 4 år. Det här ökas nu till 7 år. Vid lite mer allvarlig brottslighet, till exempel om man döms till fängelse i 6 år, kommer karensen att gälla i 17 år efter verkställt straff, alltså 23 år allt som allt i stället för 16 år som i dag. Det är alltså en ganska rejäl skärpning.

Man ska komma ihåg att det här i kombination med de nya reglerna om utvisning på grund av brott, som vi kommer att prata om här lite längre fram, troligen kommer att göra att vi inte kommer att ha några fler kriminella utlänningar som blir medborgare i Sverige. Det är ett problem som vi nu kan lägga bakom oss, och det känns otroligt bra.

Vi kommer också att fasa ut anmälningsförfarandet. Anmälningsförfarandet är alltså ett förenklat förfarande som ger en sorts presumtion eller rätt till medborgarskap utan någon egentlig materiell prövning. Det är i dag tillgängligt fram tills man är 21 år gammal, på vissa villkor.

Det här är alltså den regel som tidigare, fram till oktober 2025, tillät misstänkta eller till och med dömda mördare att anmäla sig till ett medborgarskap, vilket har varit ett känt problem i Sverige under många år. Men tidigare regeringar, ledda av Vänsterpartiet – och de andra om vi ska vara ärliga – har struntat fullständigt i det.

Det här kryphålet fasade vi ut förra året, och nu avvecklar vi hela det här förenklade anmälningsförfarandet.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att reglerna är väl avvägda. De är inte för tuffa, men de är inte heller för generösa. I och med det här gör vi Sverige till ett normalt och genomsnittligt land sett till vårt närområde. Vi gör Sverige bra igen.

Sist men inte minst, fru talman, har vi övergångsbestämmelser. Det handlar om vem som kommer att träffas av den nya lagen.

Här har vi något så unikt som en gemensam reservation från oppositionen. Det har vi inte haft så jättemånga av på utlänningsrättens område. Jag kommer inte ihåg att vi har haft någon, faktiskt. Det är ju trevligt att de kan prata ihop sig.

Vad det handlar om är lite förenklat att personer som har ansökt om medborgarskap innan de nya reglerna träder i kraft ska prövas enligt de gamla reglerna. Detta skapar en ganska absurd situation, för vi har sett att antalet ansökningar om medborgarskap har ökat väldigt kraftigt sedan debatten om det här har blivit mer uppmärksammad i det offentliga.

Det är ganska uppenbart att människor känner att det finns en möjlighet att slinka igenom utan att göra rätt för sig bara genom att tidigt skicka in en ansökan. Det är naturligtvis väldigt viktigt att det här genomförs enligt den förvaltningsrättsliga huvudregeln, alltså enligt gällande rätt på beslutsdagen.

I reservationen från oppositionen, alltså reservation 2 om behovet av övergångsbestämmelser, skriver de: Beroende av övergångsbestämmelser handlar det i detta fall om hänsynstagande till enskildas tilltro till rättsordningens robusthet och den sökandes berättigade förväntan att den reglering som låg till grund för ansökan eller för överklagan av ett beslut inte undergrävs genom att regleringen under handläggningstiden avsevärt ändras till nackdel för den enskilde.

Vi kan börja med argumentet om rättsordningens robusthet. Jag måste återigen bara understryka att det alltså är den förvaltningsrättsliga huvudregeln i Sverige att beslut fattas enligt gällande rätt den dag då beslutet expedieras. Om någon annan ordning hade varit det normala eller huvudregel hade det varit vår sida som behövde övergångsbestämmelser.

Oppositionen verkar inte riktigt förstå det här, men anledningen till att oppositionen behöver övergångsbestämmelser – alltså speciella regler för att få det som de vill ha – är just att det de vill ha inte är det normala och inte den vanliga huvudregeln.

Det andra argumentet, om den sökandes berättigade förväntningar, tycker jag är lite mer intressant. Den nuvarande ordningen är som sagt fullständigt absurd. Den är världsunikt generös. Den är vansinnig ur ett integrationsperspektiv, och den är en reell säkerhetsrisk.

Om du bor i ett annat land som har allmänna val och det landet tillämpar fullständigt absurda regler, så som Sverige gör i dag, kan du då hävda att du har en berättigad förväntan att de reglerna inte ska förändras? Svaret är nej!

Kan man enligt något slags allmänna principer säga att man har en berättigad förväntan att bli medborgare i något land över huvud taget utan att kunna det landets språk? Svaret är nej, självklart inte!

De regler som vi har i dag är helt galna. Det finns ingen som helst anledning att ha en berättigad förväntan på att de ska bestå. När man lyssnar på debatten här i dag låter det dessutom väldigt mycket som att de här reglerna skulle ha kommit som en blixt från klar himmel och att personer som redan har ansökt helt plötsligt vaknar en morgon och upptäcker att ojdå, nu kommer reglerna att förändras. Så är det naturligtvis inte.

Att det här ska genomföras står i Tidöavtalet, som har varit omdebatterat och är offentligt. Ingen kan säga att man inte kunde se det här komma.

Med det sagt ger vi naturligtvis människor en ärlig chans. Det finns möjligheter att pausa handläggning, och det finns möjligheter att anmäla sig till exempelvis testet Swedex, som man kan använda för att styrka att man kan prata svenska. Det finns tillgängligt redan i dag, och man kan gå in och anmäla sig direkt, om man vill.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Fru talman! Jag tackar ledamoten för tipset om språktest. Man kanske ska anmäla sig – du får skicka länken senare!

Det kanske svenskaste som finns av det jag har upplevt i det här landet är nog tillit. Om det är något område där Sverige verkligen står ut på internationell nivå är det inte till exempel rätten till yttrandefrihet, för det har många länder. Det är lite kallare här än i andra länder, men många andra länder har också kyla – men vi har tillit. Det är nog verkligen det absolut mest svenska som finns.

Vi såg till exempel under pandemin vilket otroligt värde detta hade. Vi behövde inte ha alla de vansinniga regler som många länder i Europa hade, som att man inte fick gå omkring och att man behövde coronapass etcetera – och om jag uppfattade det korrekt tror jag att Sverigedemokraterna också uppskattade detta. Vi slapp sådant, för vi kunde bara be medborgarna om att ”hej, snälla bete er”.

Detta är vad den svenska tilliten gör i ett samhälle. Den gör att den människa som jobbar för staten vågar räcka upp handen och säga: ”Hej, just nu gör staten någonting som inte är så bra.” Det gör att jag vågar parkera min cykel när jag går ute på gator och torg utan att den blir stulen. Jag vågar kanske inte göra det i Stockholm och Malmö, men om jag tappar min plånbok någonstans eller om jag tappar min mobiltelefon på tåget vet jag att den kommer att komma tillbaka till mig.

Det är inte så många länder som har det här – denna basala tillit. Man underminerar det svenskaste av allt när man då från statens sida gång på gång går in och totalt underminerar förutsättningarna för människor som har kommit hit och ska lära sig vad Sverige är genom att säga: ”Ni kan inte lita på staten längre.”

Det är därför vi vill ha övergångsregler. Det är för att vi i alla fall från Centerpartiets sida vill att staten ska vara någonting man kan lita på, precis som den enskilda medborgaren. Det är därför jag undrar varför man vill underminera den här tilliten. Det är det som är grundfrågan.

Fru talman! Jag tror att Niels Paarup-Petersen måste uppdatera sig lite grann, för om han tappar sin plånbok här i Stockholm någonstans i närheten av där vi är just nu kommer han absolut inte att få tillbaka den; det finns inte en chans.

Den svenska tilliten har urholkats rejält under de senaste decennierna. Jag misstänker att ledamoten aldrig själv har funderat på hur det blev så här, men det kanske är dags att ta en funderare på vad som kan ha orsakat detta.

Centerpartiet var med och orsakade en fullständig katastrof på migrationsområdet. Det är ett parti som ideologiskt sett inte har några problem med att fylla på Sverige med tiotals miljoner asylsökande. En tidigare partiledare svarade i en intervju att 40 miljoner personer inte skulle vara en orimlig siffra att fylla på Sverige med. Centerpartiet är fullständigt gränslösa vad gäller invandringsfrågan.

Vad har då det med detta att göra? Jo, det är nämligen så att Centerpartiets inställning – tillsammans med ett antal andra partiers – orsakade en chockvåg av migranter för ungefär tio år sedan. Detta ledde till en fullständigt orimlig situation, och den orimliga situationen har nu skjutit över från utlänningsrätten till medborgarskapsreglerna. Det här gör att det finns en enorm mängd människor, uppåt 100 000 personer, som väntar på att få svenskt medborgarskap.

Det finns en berättigad oro från min sida som säger att de inte borde få medborgarskap eftersom de inte kan prata svenska och aldrig har jobbat. De har knappt någon anknytning hit, och vi vet i många fall knappt vilka personerna är. Vi har ett särskilt myndighetsuppdrag, och när vi har börjat gräva i det här har vi upptäckt att det finns en massa personer som i sina medborgarskapshandlingar, alltså i sin ansökan, far med osanning.

Det är därför de här reglerna måste genomföras utan övergångsbestämmelser. Ärendevolymen är nämligen enorm, och det finns massor av människor där som inte borde bli medborgare.

Titta dig själv i spegeln, Niels – det här är ert fel.

Fru talman! Vad skönt att alltid kunna skylla ifrån sig på andra partier – najs ändå!

I anförandet pratade Aspling om en blixt från en klar himmel, och det är ju sant att detta var med i Tidöavtalet, men de som ansökte innan Tidösamarbetet startade står fortfarande i kö – så nej, medborgarskapsutredningar är inte en blixt från en klar himmel. Det är som ett evigt regn i bergen. Det bara fortsätter, och folk står i kö i flera år. Så är verkligheten redan i dag.

Ja, det är en utmaning att det har kommit hit så många. Det är vi överens om. Både vi och ni, Socialdemokraterna och de flesta andra partier var med och skärpte reglerna redan 2016 just för att det inte gick. Jag som kommer från Malmö vet utmärkt hur det såg ut vid gränsen både före och efter åtstramningarna, kan jag säga.

Inget annat land i Europa har ändrat sina medborgarskapsregler utan att ha övergångsregler. Hur kommer det sig att borgerliga, nationalistiska, socialistiska och liberala – vad det än kan vara – partier i hela Europa har förmågan att göra övergångsregler, men just när det gäller Sverigedemokraterna med deras bakgrund – om vi nu ska prata om gamla historier om partier etcetera – kan de inte göra övergångsregler. Det är ju ändå anmärkningsvärt.

Om vi ska prata om vad som urholkar tilliten är det ju Sverigedemokraterna som gör det. Jag kan säga att jag har tappat min plånbok i invandrarkiosker i Malmö och blivit uppringd – om vi nu ska ta den diskussionen, för vi vet ju vad du menar när du pratar om ”vad det kan vara”.

Det är ju så verkligheten är! Jag har fått hjälp av invandrare med att få ut min bil när den blivit inlåst på ställen i Malmö. Jag träffar invandrare varenda dag som gör rätt för sig.

Ledamoten säger att man har underminerat tilliten, men vi vet från undersökningar i svenska skolklasser om tillit – ni vill ju gärna ha åsiktsregistrering etcetera – att de som har kommit hit som invandrare har lika hög tillit. De är lite mer strävsamma än svenskarna, visar det sig i de här undersökningarna, men tilliten är lika hög. Prata med Sanandaji, som har gjort undersökningarna! Det har varit föreläsningar och seminarier om detta här i riksdagen.

Snälla, inkludera inte varje enskild individ som söker i en kollektiv bestraffning därför att några gör fel! Se i stället till att alla bedöms utifrån sina egna meriter!

(Applåder)

Fru talman! Det var spännande att höra om Niels Paarup-Petersens vardag. Det handlade om hans bilar och plånböcker och att han träffar personer från andra länder. Fascinerande! Jag uppfattade inte att det fanns någon fråga i inlägget, utan det var mer en lång berättelse om att Niels Paarup-Petersen har träffat invandrare som är snälla. Fantastiskt!

Det här sammanfattar väldigt väl Centerpartiets syn på de här frågorna. Det finns ingen djupare analys än: ”Jag träffade en gång en kille som kom från ett annat land. Han var trevlig, så vi kan släppa in 40 miljoner personer från den delen av världen – inga problem alls!” Det här är inte ett seriöst sätt att argumentera, och det är inte ett seriöst sätt att resonera. Det är därför Centerpartiet alltid landar fel i de här frågorna.

Vi kommer att genomföra det här så som det ser ut, utan övergångsbestämmelser, därför att det är det Sverige måste göra för att ha en chans att lösa den kris som Niels Paarup-Petersens parti har försatt Sverige i.

Fru talman! Den som lever i Sverige – som arbetar, studerar, bildar familj och bygger sin framtid här – ska ha en rimlig utsikt att bli svensk medborgare. Det är en viktig del av människors möjlighet att fullt ut bli en del av det svenska samhället.

Regeringens förslag som vi debatterar i dag går i motsatt riktning och syftar snarare till att förhindra och försvåra för människor som har kommit till Sverige att få svenskt medborgarskap. Tidöpartiernas ambition är att göra det avsevärt svårare att bli svensk medborgare jämfört med i dag. Sammantaget har hela deras politiska projekt handlat om att hålla människor utanför; det har de tydligt visat under mandatperioden.

Fru talman! Ett svenskt medborgarskap bidrar positivt till individens integrationsprocess. Medborgarskapslagstiftningen bör därför främja och inte försvåra integrationen. Regeringens förslag bygger på en politik som gör vägen till svenskt medborgarskap längre, osäkrare och mer ojämlik. De förändringar som föreslås riskerar också att förstärka ojämlikhet och utanförskap i stället för att minska det.

Redan utsatta grupper i samhället riskerar att drabbas särskilt hårt. Detta kommer att slå hårdast mot personer som upplever strukturella hinder som individen inte kan påverka, det vill säga hinder som är bortom ens kontroll. Det kommer också att slå hårdast mot barn, statslösa personer, analfabeter, personer som står längre från arbetsmarknaden, personer som har en otryggare och osäkrare ekonomi samt personer från länder med bristfällig folkbokföring.

Hårdare krav för medborgarskap ökar inte incitamenten för integration, utan det bidrar snarare till utanförskap om en växande grupp människor under lång tid befinner sig i landet utanför medborgarskapets grundläggande rättigheter.

Man ska också se det faktum att regeringen gör det mycket svårare att bli svensk medborgare mot bakgrund av att samma regering vill ta bort permanenta uppehållstillstånd. Ett permanent uppehållstillstånd är ett löfte om att man får stanna, att man är trygg och att man får bygga sitt liv och sin framtid här. Parallellt med att regeringen försvårar för människor att bli medborgare vill den alltså ta bort även permanenta uppehållstillstånd. För grupper som äldre eller sjuka och för dem som står långt från arbetsmarknaden är det inte lika lätt att leva upp till tester och krav.

Därutöver är regeringens förslag i många delar tveksamt ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och det kan ifrågasättas om det i vissa delar är förenligt med barnkonventionen och principen om barnets bästa. En utmönstring av anmälningsförfarandet riskerar att förstärka utanförskapet och skapa ytterligare hinder för integrationen. Vidare vill regeringen förlänga hemvistkravet från fem till åtta år, vilket försämrar integrationen, riskerar att öka utanförskapet och minskar deltagandet i den demokratiska processen.

Alla eventuella förslag om skärpta villkor för att erhålla medborgarskap behöver vara välgrundade då medborgarskapet är av stor betydelse för enskilda och deras integration i Sverige. Här levererar inte regeringen. Förutsättningarna för att erhålla medborgarskap behöver utformas på ett rättssäkert sätt som förhindrar godtyckliga beslut.

Kravet om skötsamt och hederligt levnadssätt är vagt formulerat och kan öppna upp för godtycke gällande hur medborgarskap uppnås. Särskilt allvarligt är det att även barn som har fyllt 15 år ska omfattas. Regeringen frångår här helt barnkonventionens krav på att barn har särskilda rättigheter och ska behandlas som barn i bedömningarna.

Regeringen föreslår även att det ska införas ett försörjningskrav. Ett försörjningskrav av det slag som regeringen vill ha kommer att slå särskilt hårt mot personer som har svårt att etablera sig på den öppna arbetsmarknaden och medför därför en risk för utestängningseffekter. Det här sker alltså när vi har en regering som har skapat ännu fler arbetslösa och som inte har vidtagit några arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vi anser inte heller att ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället är rimligt. Jag menar: Utbildningsministern, tillika partiledaren för Liberalerna, kunde ju inte ens räkna upp Sveriges grundlagar. Lagstiftare bommar prov som de kräver att andra ska klara. Det blir ojämlikt och skapar ytterligare utestängningseffekter. Jag tycker att man ska fundera lite kring det.

Fru talman! Eftersom man inte bryr sig särskilt mycket om väletablerade principer för rättssäkerhet drabbar förslaget över tiotusentals – uppemot hundratusen – människor, som nekas medborgarskap. Regeringen och SD vill införa den här lagen utan övergångsbestämmelser. Lagrådet anser att det är olämpligt att genomföra förslagen utan övergångsregler och har därför avrått regeringen från att göra detta.

Jag delar Lagrådets bedömning. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tar till sig av denna kritik utan avfärdar behovet av sådana regler utan att ha gjort någon analys. Att hundratusen drabbas får stora konsekvenser. En ordning utan övergångsregler undergräver tilliten till systemet. En sådan ordning riskerar även att förlänga de redan oacceptabelt långa handläggningstiderna för medborgarskap.

Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak, men att avfärda Lagrådets eller utredarens förslag om övergångsregler drabbar människor som redan har anpassat sig efter nuvarande regler. Detta handlar om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning, vilket regeringen har gjort det väldigt tydligt – inte minst i replikskiften här – att man inte bryr sig särskilt mycket om. Man avfärdar detta, och det undergräver tilliten till våra system och demokratiska principer.

Människor måste kunna lita på att de regler som gäller vid tidpunkten för deras ansökan inte ändras med tillbakaverkande kraft. Det här blir ju på ett sätt retroaktiv lagstiftning – det är den effekt det får – och det drabbar hundratusen människor. Under just den punkten har en samlad opposition reserverat sig, då vi anser att regeringen behöver införa övergångsbestämmelser.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Att Vänsterpartiet än en gång säger nej till de förslag till förändringar vi gör på utlänningsrättens område, i det här fallet medborgarskapslagstiftningen, är inte särskilt förvånande. Men jag skulle ändå vilja ställa samma fråga till Tony Haddou som jag försökte få svar på i vårt tidigare replikskifte men som han inte svarade på då.

Frågan är: Varför tycker Vänsterpartiet att det är rimligt att man ska kunna bli svensk medborgare utan att kunna ett enda ord svenska, utan att kunna någonting om det svenska samhället och utan att egentligen kunna försörja sig själv? Varför ska man kunna bli svensk medborgare utan att kunna dessa grundläggande saker? I övriga västvärlden är det helt normalt att man ställer krav på att människor kan detta för att de ska få bli medborgare av en nation.

Fru talman! Jag kom direkt att tänka på det vi tidigare hört från exempelvis Ludvig Aspling, som ju representerar Sverigedemokraterna, som är ett av Moderaternas samarbetspartier, om att människor väljer att leva på bidrag. Detta har vi hört även från moderater och andra, och det säger väldigt mycket om den här regeringens människosyn.

Vi delar inte den synen. Vi anser att medborgarskap bidrar positivt till människors integrationsprocess. Vi vill gärna välkomna människor och ser det bästa i dem.

Förutom att man ägnar sig åt kollektiv bestraffning vill den här regeringen dela upp människor i ett A-lag och ett B-lag. Vissa människor kommer att ha väldigt svårt att få medborgarskap, och andra kommer att ha lättare att få det.

Vi motsätter oss den ojämlikheten. Vi tycker att alla ska få en rimlig och ärlig chans att bli medborgare i Sverige. Vi köper inte de hinder som regeringen sätter upp. De förstärker ojämlikheten och försvårar integrationsprocessen.

Om vi ska vara helt ärliga tror jag att många människor inte känner sig särskilt välkomnade av den här regeringen. Under fyra år har man använt sig av en väldigt rasistisk retorik, ägnat sig åt syndabockspolitik och pekat på invandrare som ett problem.

Vi delar inte den synen. Vi ser det goda i människor och pratar gott om dem. Vi vill välkomna dem och ser integrationsprocessen som en del av medborgarskapet. Det gör inte den här regeringen.

Fru talman! Jag blir beklämd över Tony Haddous retorik. Han påstår att regeringens politik och retorik är rasistisk. Så här gör Vänsterpartiet i alla inlägg när det kommer till kritan – då hävdar man att meningsmotståndarna är rasister. Jag tycker att det är vämjeligt av Vänsterpartiet att agera på det sättet.

Den fråga jag ställde till Tony Haddou och Vänsterpartiet var: Varför ska man kunna bli svensk medborgare utan att kunna ett enda ord svenska och utan att kunna någonting om vårt samhälle? Tony Haddou svarade inte på detta. Han gjorde det hela till något slags klasskampsdebatt om att alla inte kan bli svenska medborgare om vi ställer krav på att man ska kunna försörja sig själv.

Vi tycker att det är rimligt att man försörjer sig själv innan man blir svensk medborgare. Vi tycker att det är rimligt att ställa krav på ett skötsamt leverne. Vi tycker att det är rimligt att man kan det svenska språket och att man kan något om det svenska samhället innan man blir svensk medborgare.

Tony Haddou ville inte svara på varför Vänsterpartiet tycker att det är rimligt att man inte ska behöva kunna något av detta eller på varför den svenska staten ska fortsätta att närmast kravlöst dela ut medborgarskap till människor som inte har integrerats i det svenska samhället.

Vår idé är att det svenska medborgarskapet är det finaste som den svenska staten kan dela ut till en människa och att det är slutet på en lyckad integrationsprocess. Man har då ansträngt sig och visat att man vill bli en del av det svenska samhället. Det ska löna sig att anstränga sig, men brott ska också straffa sig. Det är därför vi tycker att det är väldigt viktigt, precis som Säpo påpekar, att de som är säkerhetsrisker inte ska kunna bli svenska medborgare. Detta avfärdar dock Vänsterpartiet.

Fru talman! Jag ger nu Tony Haddou en sista chans att svara på varför han tycker att man ska kunna leva i Sverige som svensk medborgare utan att kunna göra sig förstådd och utan att över huvud taget förstå eller kunna någonting om Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker absolut att människor ska lära sig svenska; det tror jag att alla tycker. Jag ställer mig dock inte bakom det som regeringen gör när man utifrån detta vill skapa ett A-lag och ett B-lag och göra det svårare för människor att bli en del av samhället. Där skiljer vi oss åt helt och hållet.

Min fråga tillbaka är: Varför vill den här regeringen hålla människor utanför genom att göra det svårare för dem att bli en del av samhället? Alla politiska förslag från den här regeringen handlar om krav. När människor har det svårt säger man att de väljer att leva på bidrag och så vidare.

Vänsterpartiet delar inte den synen. Här skiljer sig våra partier åt väldigt mycket.

Jag skulle säga att politikens uppgift är att skapa förutsättningar för människor att bli en del av samhället. Det har den här regeringen totalt misslyckats med. Man har heller inte velat eller haft några ambitioner att göra det. Sverige har exempelvis fått 100 000 fler arbetslösa. Vi får höra att de väljer att leva på bidrag.

Vi använder inte den retoriken om människor. Det talas om att lära sig svenska och skapa jobb. Jag tycker att politiken ska skapa förutsättningar för människor att på alla sätt komma in i och bli en del av samhället och för en bra integrationsresa, men det gör inte den här regeringen.

Jag tog upp att regeringen vill ta bort permanenta uppehållstillstånd. Ska människor år efter år känna sig otrygga i Sverige och sedan få ännu svårare att bli svenska medborgare?

Jag var tidigare inne på ojämlikhet. Vi vet att det kommer att slå hårdast mot vissa grupper. Vi lämnar dem inte åt sitt öde, men det gör den här regeringen. Vi har inte den människosyn som ni har, Viktor Wärnick.

Fru talman! I reservation 1 skriver Vänsterpartiet att de förslag som nu läggs fram om krav på egenförsörjning och språkkunskaper för medborgarskap kommer att skada den berömda integrationen. Det står så här: ”Svenskt medborgarskap bidrar positivt till individens integrationsprocess.”

Jag undrar om Tony Haddou någonsin har reflekterat över om detta verkligen stämmer. Är medborgarskap utan att man behöver jobba och utan att man kan prata svenska verkligen bra för integrationen? Det enklaste sättet att undersöka detta är såklart att titta på den tidsperiod då språkkunskaper och självförsörjning var förutsättningar för att en person skulle kunna bli svensk medborgare. Det var ändå inte så länge sedan.

Frågan är ganska enkel: På vilket sätt tycker Tony Haddou att integrationen fungerade sämre på den tid då vi hade dessa krav än vad den gör i dag?

Fru talman! Man får nog se på den sammantagna bilden. Jag tror också att vi behöver vara ärliga här. Ledamoten vill ju inte att människor som kommer till Sverige ska bli en del av samhället; jag tycker att vi ska vara ärliga med det. Ledamoten har ju föreslagit att de ska återvända – han vill inte ha dem här. Jag har hört det i varje debatt som vi har haft. Jag tror inte att ledamoten är särskilt intresserad av att fler människor ska bli medborgare. I debatterna brukar man höra att de ska skickas hem. Jag tycker att vi ska vara ärliga med att detta ligger i Sverigedemokraternas dna.

Jag går vidare till integrationsprocessen. Vi pratar gott om människor, Ludvig. Det tycker jag är jätteviktigt. Vi ser också de goda exemplen. I en debatt för någon vecka sedan tog jag upp att 400 000 utrikes födda har kommit in på den svenska arbetsmarknaden och att tiden för etablering på arbetsmarknaden har kortats från sju till tre år. Åtta av tio ensamkommande har kommit in på arbetsmarknaden.

Vi pratar gott om människor och tror det bästa om dem. Om politiken skapar förutsättningar för dem att lära sig svenska, komma in på arbetsmarknaden och så vidare tror jag att vi får det bästa av samhället. Då känner människor sig delaktiga och som en del av samhällsgemenskapen.

Jag tror att det är viktigt att människor får bli medborgare. Vi ser inga problem med det. Vi vill inte sätta upp fler hinder för att människor ska kunna bli svenska medborgare. Vi tycker att de ska få vara en del av samhället. Vi alla utgör tillsammans samhället. Många av dem som har blivit medborgare bär upp samhället, och vi pratar gott om dem.

Fru talman! Jag frågade ju vad som har blivit bättre med integrationen sedan de här kraven togs bort. Tony Haddou har absolut ingen aning – jag tror inte ens att han känner till att de här kraven har funnits i Sverige.

Upplysningsvis kan jag säga att språkkravet infördes i och med 1924 års medborgarskapslag och gällde fram till början av 1980-talet. Det fasades ut på grund av den syn på integration som Tony Haddou ger uttryck för. Även ett krav på självförsörjning infördes i och med 1924 års medborgarskapslag, och det gällde fram till år 2000. Båda dessa regelverk genomgick vissa förändringar under årens lopp, men principen fanns ändå där.

En lite intressant detalj är att Tony Haddous eget parti, som på den tiden hade ett annat namn, röstade för den här regleringen. Man tyckte att detta var bra. Vänsterpartiet stod också bakom de här reglerna ändå tills de fasades ut i slutet av 1900-talet.

Men låt oss återgå till saken! Kravet på språk fasades alltså ut år 1980 och kravet på inkomst år 2000. Ungefär vid den här tidpunkten hände någonting med den berömda integrationen. De flesta tycker att det har blivit sämre. De flesta objektiva sätt att mäta integrationen vittnar också om att det har blivit sämre. Tony Haddous hypotes att de här kraven försvårar integrationen har en rejäl uppförsbacke. Det är ganska mycket som ska till för att han ska övertyga någon tänkande människa om att det han säger är sant. Han kunde ju till exempel inte nämna en enda faktor som skulle tala för att integrationen blivit bättre av att kraven tagits bort. Men vi provar igen. Tony Haddou! Vad är det som du tycker har blivit bättre med integrationen sedan 90-talet?

Fru talman! Ledamoten lyssnade inte på svaret. Jag sa att man får se till det stora hela när det gäller lagförslag och så vidare. Men det ville inte ledamoten göra, utan han gick igång direkt med en klassisk översittarstil. Jag tycker att det är en dålig mötesetik som den här ledamoten uppvisar varje gång vi debatterar här i kammaren.

Ett exempel på något som har varit dåligt för integrationen, för att se till det stora hela, som jag återkommer till, är tillfälliga uppehållstillstånd. Det tror jag har varit dåligt, exempelvis för integrationen. Jag tror att det hade varit bättre om människor kunnat känna sig tryggare och säkrare här.

Men vad ledamoten inte vill gå in på över huvud taget är de försvåringar och hinder som uppstår genom den politik han själv står för. Det var det jag var inne på i hela mitt anförande. Man försvårar för människor som kommer till Sverige att bli en del av det svenska samhället.

För att ta det grundligt: Sverigedemokraterna vill inte ha integration. Då faller det sig ganska naturligt att Sverigedemokraterna gör det mycket svårare för människor att få svenskt medborgarskap. Man vill inte ha övergångsbestämmelser, vilket drabbar 100 000 människor i systemet. Man kör kollektiv bestraffning och pratar om brottslingar.

Det är just den människosynen vi inte delar med er, Ludvig Aspling. Vi tror det bästa om människor och talar gott om människor. Vi vill inte se fler hinder som försvårar för integrationen. Vi ser medborgarskapet som positivt i integrationsprocessen. Det gör inte Sverigedemokraterna, och det är där vi skiljer oss åt väldigt mycket.

Det förslag vi nu debatterar kommer att slå som hårdast mot barn, statslösa personer, analfabeter, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, personer som har osäker ekonomi och personer från länder med bristfällig folkbokföring. Det här kommer Sverigedemokraterna över huvud taget inte att ta något ansvar för. I stället kommer de att beskylla människor för dålig integration trots att det är de själva som satt upp hindren.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i enlighet med utskottets majoritetsbeslut och avslag på alla motionsyrkanden och reservationer i betänkandet.

Vi närmar oss slutet på mandatperioden. Beträffande migrationspolitiken visade det senaste valet att väljarna ville se en förändring jämfört med de förlorade åren under en S-ledd regering. Man ville ha en kursändring, som är nödvändig för vårt land. Vi kristdemokrater fick tillsammans med övriga Tidökollegor förtroende från väljarna att se till att Sverige tar tag i frågan på ett sätt som inte skett under tidigare mandatperioder.

För oss kristdemokrater ska migrationspolitiken handla om långsiktighet, ansvarstagande och rättssäkerhet. Det ska vara en politik som håller över tid och som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen. Den politik som tidigare fördes tog inte hand om de problem som uppstod. I dag lever vi med konsekvenserna: ett utanförskap som vuxit, ett skuggsamhälle som bitit sig fast och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av. Det är mot den bakgrunden som vi kristdemokrater ser behovet av en fortsatt stram och ansvarsfull migrationspolitik som är långsiktigt hållbar och jämförbar med våra nordiska grannländers.

Fru talman! En viktig pusselbit i den ansvarsfulla migrations- och integrationspolitiken är förutsättningarna för att få svenskt medborgarskap. Medborgarskapet innebär delaktighet i en större gemenskap med skyldigheter och rättigheter gentemot andra. Det intar en central ställning i ett modernt samhälle. Det representerar det formella medlemskapet i och samhörigheten med Sverige och har stor betydelse både rättsligt och symboliskt. Till exempel får endast svenska medborgare rösta i riksdagsval och ha vissa yrken.

Att vara svensk medborgare innebär att vara delaktig i det gemensamma projektet att bygga Sverige starkt. Människor som kommer till Sverige och vill bidra med sin kompetens, sin kunskap och sin drivkraft ska självklart kunna bli medborgare. Men det får inte ske kravlöst. Därför skärper vi nu kraven från de tidigare mycket låga kraven. På så sätt stärker vi vår samhällsgemenskap, som vilar på våra gemensamma svenska värderingar.

Medborgarskapets stora värde och betydelse återspeglas dock inte fullt ut i de krav som ställs i dag. Sverige sticker ut bland jämförbara länder vad gäller en mängd frågor knutna till medborgarskapet. Vi ställer i dag lägre krav på den enskildes självförsörjning och uppförande och på den tid som ska ha passerat för att en person ska nå det formella medlemskapet i sitt nya hemland.

Den här ordningen får också konsekvenser. Vi har genom tiderna sett exempel där personer blivit medborgare trots att de misskött sig eller till och med begått brott. Förutom att det är stötande för en bred allmänhet riskerar det också att urholka medborgarskapets värde på sikt. Rätt ställda kan dock kraven för att bli svensk medborgare bli en positiv kraft och bidra till att människor från andra länder integreras och blir en del av det svenska samhället. De förväntningar som ställs avspeglar det som vi som samhälle vill att nya medlemmar i gemenskapen ska kunna bli: en aktiv och bidragande del av det svenska samhället som behärskar svenska språket, har kunskap om Sveriges samhälle och kultur, lever hederligt och har egen försörjning.

Fru talman! Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier har därför kommit överens om innehållet i den proposition som vi nu debatterar, med förslag som skärper kraven för att förvärva svenskt medborgarskap. Syftet är som sagt att stärka medborgarskapets status och öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.

Genom den nya regleringen skärps reglerna om förvärv av svenskt medborgarskap. Kraven på hemvist skärps. Det ställs högre krav på levnadssättet hos den som vill förvärva svenskt medborgarskap. Det införs ett försörjningskrav. Det införs ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället. Det införs också en möjlighet för barn att självständigt förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 6 juni i år.

Fru talman! Genom den omläggning vi gör ersätts de i princip kravlösa förutsättningarna för att få svenskt medborgarskap av tydliga och relevanta krav. Att kunna försörja sig själv har stor betydelse för förutsättningarna för att vara en del av det svenska samhället. Genom språket kan man ta sig in i samhället men också ta till vara sina rättigheter och förstå sina skyldigheter. Personer som begår brott ska inte lättvindigt kunna bli svenska medborgare och därmed skyddas från att utvisas på grund av sina brott. Förlängning av hemvisttiden är en ändring som Säkerhetspolisen har efterfrågat för att få bättre förutsättningar för att upptäcka personer som utgör hot.

Det svenska medborgarskapet ska betyda mycket mer än vad det gör i dag. Det är både rimligt och rättvist att den som vill bli svensk medborgare förväntas kunna svenska, kunna försörja sig själv, ha grundläggande kunskaper om vårt land och leva skötsamt och hederligt. Förändringen utgör en viktig del i arbetet med att uppvärdera det svenska medborgarskapet och bygga den svenska samhällsgemenskapen.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om oppositionen. Jag kan konstatera att den här debatten inte skiljer sig så mycket från tidigare, även om det i det här betänkandet finns några gemensamma reservationer. Den migrationspolitik som vi tidigare har hanterat i kammaren för att få ordning på situationen i Sverige har i princip fått bifall från Socialdemokraterna. Men övriga oppositionspartier har i olika grad ställt sig emot den eller reserverat sig. I många fall har de också yrkat avslag på våra förslag. Som jag sagt i tidigare debatter kan man, trots de utfästelser som gjorts av Socialdemokraterna, fråga sig vad som kommer att bli linjen efter en eventuell valseger.

Vi såg senast i går att man inte ens kan samlas i en vårbudget. Man vill inte från Socialdemokraterna peka ut ett framtida regeringsunderlag, och det kan jag förstå med alla de röda linjer som har dragits om vem som ska vara med och vad man får bestämma.

Även när det gäller medborgarskap finns det skiljelinjer. Vi har till och med hört i replikskiften att oppositionspartierna inte tycker lika. Vilka kraven kommer att bli kan vi bara spekulera i.

Den strama linje som Socialdemokraterna nu förespråkar efter sin omvändning i politikens inriktning är tyvärr en utopisk och orealistisk önskedröm. Kraven som ställs kommer säkert att sätta stopp för den vägriktningen.

Det finns som tur var ett bättre alternativ. Vi Tidöpartier har visat att samarbete fungerar. Vi diskuterar, vi resonerar och vi tar ansvar. Vi har gjort det i en svår situation, och vi levererar resultat. Det lovar jag att vi kommer att fortsätta med.

Fru talman! Det är mer än bara symboliskt att de nya kraven träder i kraft på Sveriges nationaldag. Det nya svenska medborgarskapet handlar om att stärka både den enskildes integration och den svenska samhällsgemenskapen.

Genom att fler kan tala svenska, är självförsörjande och uppfyller kraven på god vandel kommer Sverige att bli ett starkare land. Det är på vår nationaldag vi firar det vi älskar med Sverige. Det är alla de fantastiska möjligheter och rättigheter som följer med ett svenskt medborgarskap.

Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi bygger samhällsgemenskap. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige. Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkandena.

(Applåder)

Fru talman! Långsiktighet och rättssäkerhet, det var vad Ingemar Kihlström sa att han ville att migrationspolitiken skulle präglas av. Tvära kast där reglerna ändras mitt i matchen är knappast vare sig långsiktigt eller rättssäkert.

Över 100 000 människor väntar på beslut om medborgarskap. De flesta har väntat olagligt länge. Vissa har väntat i mer än fyra års tid. Innan Tidöavtalet skrevs skickade de in sina ansökningar. Redan då uppfyllde de kraven på att ha bott här med uppehållstillstånd i fem års tid.

Min mejlkorg svämmar över av berättelser från de människorna. De har skickat in sina pass. De har svårt att få det att gå ihop praktiskt med sitt arbete om de måste resa. Otryggheten och osäkerheten växer när man hör förslag efter förslag som i efterhand ändrar spelreglerna. Nästa steg, om ni på Tidösidan vinner valet igen, blir väl att riva upp de permanenta uppehållstillstånden.

Lagrådet är de som ska granska all lagstiftning. De är kanske våra mest erfarna domare. De har sagt att det är olämpligt att de regler som nu läggs fram ska gälla även de 100 000 människor som väntat länge på beslut.

Jag förstår inte hur Ingemar Kihlström kan tycka att det är långsiktigt och rättssäkert att agera på det sättet.

Fru talman! Jag kan konstatera att bilden av långsiktighet delar sig mellan mig och ledamoten Hirvonen. Vi har en situation där vi har sett problemen och sett att det behöver göras något. Vi har tillsatt en mängd utredningar, och vi ser till att leverera.

Vi levererar svar till det svenska folket på de problem som man såg att de tidigare regeringarna – i många fall MP- och S-regeringen, och det sista året S-regeringen – inte lyckades lösa.

Vi kan konstatera att vi har haft ett flöde av asylmottagande – ett flöde av människor som Migrationsverket ska hantera. Det har inneburit både en stor påfrestning för det svenska samhället och en stor påfrestning för Migrationsverkets möjlighet att hantera olika ärenden.

Därför har vi en situation med ett antal ärenden gällande medborgarskap som inte har kommit till avgörande. I mångt och mycket kan jag anta att det har att göra med den stora ärendeflod som finns.

Vi i regeringen lyssnar till de myndigheter, bland annat Säkerhetspolitiken, som säger: Vi behöver ändra nu. Vi behöver skapa förutsättningar för helt rimliga krav.

Jag skulle tro och spekulera i att många av dem som står i den kön i dag också förstår nödvändigheten av att ställa relevanta krav. De kan också i många fall uppfylla de kraven redan i dag.

Har man levt en lång tid i Sverige finns det goda förutsättningar att man både har språkkunskap och kunskap i samhällskunskap. Man har också levt vandelsfritt och på andra sätt så att man inte påverkas negativt av att vi skärper kraven för att möta den trygghetsbegäran som finns från myndigheter.

Det är anledningen till att vi vill genomföra det så snart som möjlighet.

Fru talman! Det är klart att de drabbas. Det är 100 000 människor som redan har väntat alldeles för länge. Deras väntetider kommer att skjuta i höjden.

Jag fick mejl från en man vars fru fått en stroke. Hon är nu på bättringsvägen, men han säger att hon aldrig kommer att klara att skriva proven.

Jag vill i det här sammanhanget också lyfta fram en annan aspekt av medborgarskapet. Med förändringarna kommer vi egentligen att gå tillbaka till en tid som Sverige för länge sedan lämnat.

En gång i tiden berodde din rösträtt på hur rik du var, på din ekonomiska kapacitet. Den som är arbetslös kommer inte att få tillgång till demokratin och till jämlikhet och delaktighet. Vi i Miljöpartiet tycker att samhället ska satsa mer på att fler ska lära sig svenska och att fler ska komma i arbete.

Det handlar om att straffa dem som inte klarar det med en framtid i utanförskap. Människor ska leva resten av sina liv i ett land där de inte får vara med och bestämma. Det skulle jag ändå säga försvagar demokratin.

I Sverige i dag har du rösträtt oavsett om du är smart och duktig på prov eller inte och oavsett om du kan arbeta eller har en funktionsnedsättning. Med de nya reglerna kommer många att hamna permanent eller åtminstone långvarigt utanför.

Det finns en grupp som det just nu inte finns en väg till medborgarskap för. Det är de som har fått sin ålder ändrad av Migrationsverket. Vill Kristdemokraterna att även de ensamkommande ska kunna bli svenska medborgare?

Fru talman! Vi kan konstatera att Kristdemokraterna jämfört med Miljöpartiet har olika syn på möjligheter att ställa krav och liknande.

Den kravlöshet som funnits har kanske varit bromsklossen för en socialdemokratisk regering. Vi såg vad som hände det sista året i frihet. Det var så många utredningar som sattes igång på rättsområdet och på migrationsområdet under det sista året av mandatperioden. Man kan undra vad det fanns för hållhake.

Sedan är det inte korrekt. Finns man här i Sverige med uppehållstillstånd har man rösträtt. Man får rösta i kommunval och regionval. Det här handlar om att rösta i riksdagsvalet.

Det är högst relevant att vi ställer krav som motsvarar dem som finns i i princip alla europeiska länder också på dem som vill bli medborgare i vårt land.

Vi skapar en drivkraft att lära sig språket och lära sig något om samhället. Det handlar om att ta sig ur en situation där man kanske fastnar i ett bidragsberoende. Det handlar om att hitta ett arbete som kan leda vidare. Naturligtvis finns det möjligheter till undantag om man av olika anledningar inte kan göra ett test på ett visst sätt.

Jag tycker att det är högst relevant att vi som land ser till vår trygghet men också skapar en drivkraft att bli en fullvärdig del, med de möjligheter och det ansvar som det innebär att bli svensk medborgare.

För oss är det självklart. Vi ser behovet av det. Jag beklagar att Miljöpartiet lever kvar i mitten av 2010-talet, då den situation vi har i dag skapades.

Vi alla vill människor väl, men att inte ställa krav är inte att skapa en situation som leder bort från bidragsberoende. Därför ändrar vi detta nu.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 8 och 2.

Ibland kommer ett förslag som inte bara handlar om en fråga i sak utan om något mer. Det handlar om vad för slags samhälle vi vill ha och vilken riktning vi ska ta som land. Vi har haft några stycken under årens lopp. Jag tänker såklart på de stora grundlagsändringarna och Natofrågan, men också på några som kanske inte har varit så stora i sig men som ändå har pekat ut en riktning. Jag tycker att det är där vi är i dag, fru talman. Frågan handlar nämligen om vem som ska bli medborgare i vårt land och under vilka förutsättningar.

Vad ska den svenska gemenskapen gå ut på? Vad ska man ska leva upp till för att kunna kalla sig svensk, så där på riktigt, med medborgarskap och allting? Jag tycker att det är rimligt att man faktiskt blir en del av gemenskapen genom att bidra utifrån sin förmåga och genom att visa att man är här för att göra Sverige bättre och starkare. Det handlar om att göra en insats eller lära sig språket etcetera. Det är utmärkt, och där är vi överens i allt väsentligt.

Sedan har vi frågan om vad vi som nation vill säga till dem som vill bli en del av Sverige. Där är vi inte riktigt överens med regeringen. Från regeringens sida säger man i dag:

– Du som vill bli en del av landet kan inte lita på oss, på staten. Vi ändrar förutsättningarna för dig, utan övergångsregler, gång på gång.

Det här är faktiskt en ny riktning för Sverige. Att den enskilde ska bidra och göra sitt är en självklarhet. Men vi från Centerpartiets sida tycker också att staten ska göra sitt och vara trovärdig. Det tycker alla andra europeiska länder också. Inte ett enda europeiskt land har ändrat reglerna för medborgarskap utan övergångsregler. Det är bara Tidöpartiernas Sverige som gör det.

Man sätter saker framför ögonen på folk och säger: Kom hit, bidra, jobba och var här! Sök! Du kan bli medborgare efter fem år.

Det är detta som staten erbjuder enskilda som kommer hit och bidrar, beter sig och sköter sig. Sedan tar staten tillbaka löftet. Då sviker man själv det ideal som man vill att andra ska leva upp till. Man säger till alla andra att de ska göra rätt för sig. Men då får man göra det själv också. Här sviker faktiskt regeringen och Sverigedemokraterna själva grunden för det Sverige jag gärna vill se. Jag vill se ett Sverige där vi har en ömsesidighet och där staten inte bara är en stor, svart koloss som man inte kan förhålla sig till.

Staten ska respektera medborgarna och invånarna i landet. Det är det som är grunden för staten. Det är klassisk liberal och borgerlig politik, men regeringen sviker den inriktningen. De går bort från den. De partier som jag tidigare har kunnat kallat borgerliga blir alltmer kollektivistiska och ser medborgaren som en funktion för staten – eller nationen om vi ska prata sverigedemokratiska.

Vi ser på område efter område att folk har fått veta att de kan få komma hit och jobba.

– Du kan få vara kvar om du tjänar i enlighet med svenska löner, sa svenska staten.

Sedan slänger regeringen ut dem ändå, eftersom man hittar på helt nya krav.

– Vi vet att du har fått nej på din asylansökan, men om du går över till att jobba i Sverige kan du få vara kvar ändå, sa svenska staten.

Sedan slänger regeringen ut dem ändå, eftersom man tar bort ett regelverk utan att ha övergångsregler.

– Vi ser att du har gått i skola här, att du har vuxit upp här och att din familj är här, så vi vill bjuda in dig till samhället, sa man.

Sedan slänger regeringen ut dem ändå för att de blir 18 år.

Den här typen av förändringar har totalt ändrat förutsättningarna för människor som har kommit till Sverige, som många gånger har vuxit upp här och som kanske har köat för medborgarskap i över fem år. Det kan ta så lång tid.

Jag har pratat med människor som har väntat på svar på sin ansökan i fyra fem år. De har identifierat sig och allting – de har lämnat in passet – men handläggningstiden är otroligt lång. Då säger regeringen: Tyvärr ställer vi nya krav och förlänger processen, eftersom vi har tagit lång tid på oss att hantera din ansökan.

Det här är inte ett rimligt sätt att hantera den här typen av frågor, fru talman. Det är faktiskt att gå bort från det Sverige som vi från riksdagen själva säger att vi vill erbjuda: ett seriöst, långsiktigt och trovärdigt Sverige.

Jag vill vara tydlig med att brott såklart ska hindra eller åtminstone försena medborgarskap. Det är rimligt att ställa krav på att man bidrar, beter sig och såklart inte begår brott. Därför stöttar vi de nya regelverken. Det är också en nödvändig riktning. Det går att kombinera krav på nya medborgare med respekt för individen och en stat som går att lita på, men regeringen har valt bort det. Det kommer att kosta Sverige.

Vi vill ju att människor ska komma hit till Sverige, fru talman. Det känns ibland lite som om man är ensam kvar i den positionen i dagsläget. Men i grunden är det en självklar borgerlig och liberal uppfattning att det är bra att folk kommer hit. Ibland känns det som om vi är det enda borgerliga partiet över huvud taget, men det är en annan fråga.

Människor ska faktiskt vara välkomna hit. De ska vara välkomna att bidra, de ska vara välkomna att jobba och de ska kunna göra mer för Sverige. Det är självklart att de ska få komma hit och bygga Sverige. Vi är beroende av att folk från resten av världen kommer hit. Vi klarar oss inte själva – det kan vi inte vara nog tydliga med. Vi kommer att behöva mer folk. Företagen behöver folk, och välfärden behöver folk. Sverige behöver mer folk.

Man blir inte rikare och bättre som land av att utesluta människor. Man blir rikare av att få människor. Så har det varit genom all mänsklig historia. De som vinner är dem som människorna flyttar till, inte dem som människorna flyttar ifrån. Regeringen har sett till att Sverige alltmer blir ett land som människor vill flytta ifrån i stället för att flytta till.

Det betyder såklart inte att alla ska komma hit eller att alla ska bli medborgare – absolut inte. Vi behöver ha en kontrollerad migration och ha koll på vilka som kommer hit. Alla är överens om det. Man ska inte begå brott, och man ska bidra. Alla dessa delar är självklara, men det är klart att det i grunden är bra att människor kommer hit.

Det är en nödvändighet att få hit folk som är redo att bidra och stärka Sverige. Företagen, kommunerna och Centerpartiet vet det. Jag tror också att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna vet det. Men i dagsläget underminerar man förtroendet hos dem som kan välja. De som kan välja Tyskland, Nederländerna eller Kanada kommer att välja bort Sverige, eftersom de inte längre kan lita på den svenska staten. Prata med dem som har möjligheten att välja! De väljer bort Sverige numera.

Centerpartiet, som vill att folk ska komma hit, säger därför: Du som bidrar, som har betalat dina skatter så att vår välfärdsstat blivit rikare och som har gjort ditt ska också kunna bli medborgare snabbare. Har du betalat 500 000 kronor i skatt har du bidragit. Då kan du få lov att söka redan efter fem år, även med de nya reglerna. Du ska såklart leva upp till samma krav som alla andra, men vi vill visa att du som är med och bygger Sverige också ska känna att du är välkommen i Sverige.

Det är ett perspektiv som fullständigt har gått förlorat med den här regeringen, tyvärr. Vad hände med det Sverige som såg individen? Vad hände med borgerligheten som såg individen? Vad hände med Moderaterna som såg människorna före systemet? Vad hände med Liberalerna som stod upp för liberalismens grundläggande fundament om att varje individ ses som en egen? Vad hände?

Våra borgerliga partier kämpade för att stärka individerna både på 70-talet under Fälldin och på 2000-talet under Reinfeldt. Det var kampen mot löntagarfonderna och kampen för valfriheten. Det var kampen för den enskildes ansvar för sitt eget liv men också för den enskildes rättigheter. Mina tidigare allianskollegor har glömt den ena delen av den kampen. Numera handlar det bara om staten och den enskildes ansvar gentemot den. Statens ansvar för att leva upp till sina löften har försvunnit.

Regeringen tar tillbaka permanenta uppehållstillstånd för dem som redan har fått dem. Det är en del av Tidö. Regeringen ändrar förutsättningarna för den som har tagit sig över halva jordklotet med ett löfte om ett jobb, en framtid och en lön, bara så där. Nu gör man det med medborgarskapet också och ändrar förutsättningarna.

Fru talman! Med regeringens politik avgörs människors plats i det svenska samhället inte av vad de har gjort eller vad de bidrar med utan av hur snabbt de fick handläggning. Den avgörs inte av när de sökte utan av hur snabb handläggningen var, det vill säga när en tjänsteman råkade få ärendenumret. När den typen av tillfälligheter avgör utfallet undermineras tilliten till själva rättssäkerheten och rättsstaten. Lagar måste vara stabila, förutsägbara och rättvisa – annars förlorar vi tilliten till staten. Det är det som händer. Detta är mycket, mycket större än den enskilda lilla frågan här.

Fru talman! Den svenskaste av värderingar är tilliten. Tilliten är också det mest värdefulla vi har i detta vackra land. Regeringens återkommande underminering av människors tillit till staten är inte bara dåligt för Sverige – det är faktiskt osvenskt.

Fru talman! År 2002 lanserade Liberalernas dåvarande partiledare Lars Leijonborg en idé: Han talade om språkkrav för medborgarskap.

Där och då var reaktionerna häftiga. Han anklagades för att fiska i grumliga vatten, för att vara exkluderande och för att vara främlingsfientlig. Men det som då beskrevs som kontroversiellt framstår nu som självklart för de allra flesta, för i dag, 24 år senare, genomför vi äntligen denna reform. Lars hade rätt.

Fru talman! Det vi debatterar och fattar beslut om i dag är inte bara en teknisk justering av medborgarskapslagen utan också början på en tid då det svenska medborgarskapet uppvärderas. Alltför länge har Sverige stuckit ut genom att ställa anmärkningsvärt låga krav för medborgarskap. I praktiken har man kunnat bli svensk medborgare utan att kunna prata svenska, utan att ha grundläggande kunskap om hur vårt samhälle fungerar och utan att kunna försörja sig själv.

Detta är inte att värna det svenska medborgarskapet, utan att urvattna det. Medborgarskapet är inte som vilken stämpel som helst. Det är inte ett kvitto på att man har stått i ett väntrum i ett visst antal år och inte heller en nummerserie i något register.

Medborgarskapet är egentligen det formella uttrycket för samhörighet med vårt land. Det är tillträde till den fulla demokratiska gemenskapen. Det är rösträtt till denna kammare, och det ger också en möjlighet att ställa upp för att bli en del av den. Det är rättigheter men också ansvar. Det är frihet men också plikt.

Fru talman! Därför kommer det svenska medborgarskapet framöver att tas på större allvar än vad som är fallet i dag. Medborgarskapet är så mycket mer än bara ett pass; det är ett kvitto både på egna ansträngningar och på att man fullt ut vill bli och är en del av vår svenska gemenskap.

Det innebär bland annat att vi nu ställer krav på kunskaper i det svenska språket. Detta är rimligt, fru talman, för språket är nyckeln till ens egen frihet. Den som kan svenska kan tala med sitt barns lärare, förstå ett beslut från till exempel Försäkringskassan, läsa ett informationsblad, samtala med sina grannar, ta del av nyheter, hävda sin rätt i kontakt med myndigheter och göra sig förstådd på jobbet, i kontakter med vården och rent allmänt i vardagen.

Den som inte kan språket riskerar också att hamna i en beroendeställning till andra, vilket kan innebära en betydande förlust av ens självständighet och personliga frihet.

Den som vill bli en fullvärdig del av den svenska demokratin ska också kunna förstå det samhälle som han eller hon blir medborgare i. Därför inför vi också krav på grundläggande samhällskunskap. Vi gör det inte för att någon ska kunna rabbla kuriosa, kunna förstå vartenda ord på högskoleprovet eller kunna gå här tillsammans med oss på någon elitistisk tipspromenad om svensk politisk historia, utan för att medborgarskapet kräver något mycket mer grundläggande. Det kräver kunskap om landet man befinner sig i, om ens rättigheter och skyldigheter, om lagar och om demokratins spelregler.

Fru talman! Vi skärper kraven på hemvist i Sverige. Medborgarskapet ska inte vara ett förhastat första steg, utan det ska som huvudregel vara kronan på verket efter en tid av etablering, ansträngning och växande samhörighet. Tid spelar roll. Integration är ingen knapp man bara trycker på; det vet vi. Den kräver närvaro, deltagande och förankring.

Samtidigt gör den utökade hemvisten att Sverige placerar sig i linje med våra nordiska grannar, och den ger våra säkerhetsmyndigheter den tid de behöver för att göra ordentliga kontroller.

Vi stärker också kravet på ett hederligt och skötsamt levnadssätt. Det är en självklar princip att den som vill bli medborgare i Sverige också ska respektera vårt lands lagar. Den som begår brott, lever ohederligt eller missbrukar samhällets tillit ska inte utan vidare välkomnas in i den fulla medborgerliga gemenskapen.

Regeringen går också fram med krav på egen försörjning motsvarande cirka 20 000 kronor per månad. Det är en viktig reform, för den liberala idén om medborgarskap handlar inte om passiv tilldelning utan om delaktighet. Den som kan arbeta ska också försörja sig själv. Att stå på egna ben är inte bara en fråga om ekonomi, utan det är en fråga om respekt för arbetets värde och för den välfärd och det samhälle vi alla bygger tillsammans.

Fru talman! Det finns en del röster som säger att detta är exkluderande. Låt mig vända på det argumentet. Vad är mer exkluderande – att ställa tydliga krav som hjälper människor att lyckas eller att låta dem fastna i utanförskap utan språk, utan arbete och utan verklig delaktighet i vårt samhälle?

Liberalerna är av åsikten att frihet och ansvar är två sidor av samma mynt. Det finns ingen verklig frihet utan förmågan att använda den. Den förmågan kommer från språk, från arbete och från förståelse för det samhälle man lever i.

När vi ställer krav på tillräckliga kunskaper i svenska ger vi samtidigt människor en nyckel för att kunna öppna den stängda dörren. Det är den dörr som leder till arbetsmarknaden, till vänskaper, till delaktighet och till att kunna växa som individ. Medborgarskap handlar om rättigheter men också om skyldigheter. Det handlar om att bli sedd som en del av samhället och att vara det på riktigt.

Det är precis detta som våra förslag ska bidra till. Medborgarskapet ska vara kronan på verket efter en lyckad integration, och inte dess startpunkt.

Fru talman! När dessa förslag är genomförda kommer det svenska medborgarskapet att ha återfått sin dignitet. Det kommer att vara något man förtjänar och inte bara får. Det kommer att vara något man arbetar för och inte väntar på.

När någon då står med sitt svenska pass i handen, efter åtta års hemvist, med svenska språket som verktyg, med egen försörjning som grund och med kännedom om sitt nya land, kommer den personen att bära det svenska medborgarskapet med extra stor stolthet. Då kommer passet inte bara att visa vart man kan resa utan vem man har blivit. Det är inte en dag för tidigt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Patrik Karlson sa i sitt anförande att det svenska medborgarskapet är biljetten in till demokratin, till att få rösta i riksdagsvalet och till att få delta som kandidat.

Jag undrar: Varför tycker Liberalerna att arbetslösa inte ska få den rätten? Varför ska inte arbetslösa ha samma rösträtt som andra?

Det går såklart att diskutera hur länge man ska ha bott i ett land innan man får bli medborgare, men just detta att ställa krav på att man ska ha en viss lön för att få vara med i demokratin har ju vi i Sverige gått ifrån – på goda grunder.

Demokratin och rösträtten ska inte bara vara för rika, inte bara för dem som äger fastigheter och inte bara för dem som har förmåga att försörja sig själva. Det tycker i alla fall vi i Miljöpartiet är en självklarhet. Vi tror att man kan göra mycket bättre insatser för att hjälpa människor som är arbetslösa att komma i jobb än att säga: Nej, du får inte vara med i demokratin!

För mig själv och för många andra som är födda som svenska medborgare och som aldrig har gjort något alls för att förtjäna det framstår det som lite märkligt att säga att man inte skulle vara stolt över sitt medborgarskap förrän man har gjort något för att förtjäna det.

Liberalernas förslag går ut på att medborgarskapet är något man förtjänar genom prestation och att man kan straffas vad gäller medborgarskapet om man gör fel. Vi i Miljöpartiet ser annorlunda på detta. För oss är grunden att alla människor som lever och bor i ett samhälle och påverkas av lagarna som stiftas där ska kunna få möjlighet att påverka dessa lagar, oavsett om man kan arbeta eller inte.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Först och främst: Man har rätt att rösta i kommun- och regionval även om man inte är svensk medborgare. Och det är absolut inte bara rika människor som är svenska medborgare. Det är de facto en sanning, och det tror jag att även ledamoten håller med om.

Ledamoten försöker göra detta till något slags fråga om stängda dörrar, men det jag pratar om handlar om hur vi kan öppna dörrarna på riktigt. För mig är inte det svenska medborgarskapet vilken handling som helst. Det resonemang som ledamoten för i detta replikskifte leder ju till att alla som kliver över Sveriges gränser ska ges möjlighet att rösta i riksdagsvalet så fort de fått någon form av uppehållstillstånd.

Jag håller inte alls med om det. För mig är det svenska medborgarskapet värt så himla mycket mer än så. Det är inte bara ett kvitto på att man bott i landet ett visst antal år. Det ska vara ett kvitto på att man klivit in i den fulla demokratiska gemenskap vi har. Det handlar bland annat om rösträtten till denna kammare, som ledamoten nu vill utvidga till att gälla fler än svenska medborgare. Den inställningen håller jag inte alls med om.

Vad är egentligen mest inkluderande? Om man ska rösta i eller ställa upp i ett val till denna kammare borde man kunna det svenska språket för att kunna ta in information och göra medvetna och, utifrån ens egna värderingar och åsikter, korrekta val. Jag står fortfarande fast vid hållningen att man ska vara svensk medborgare för att kunna ställa upp i riksdagsvalet och rösta i detsamma.

Fru talman! I stället för att svara på varför Liberalerna tycker att arbetslösa inte ska kunna bli svenska medborgare och inte ska kunna rösta hittar Patrik Karlson helt enkelt på åsikter åt Miljöpartiet och berättar att han är emot dem.

Miljöpartiet tycker inte att alla som kliver in på svensk mark och får ett uppehållstillstånd automatiskt ska ha rösträtt eller att andra än svenska medborgare ska kunna rösta i svenska riksdagsval. Det är ett oseriöst sätt att bedriva diskussionen på. Svara i stället på frågan! Varför vill Liberalerna att personer som är arbetslösa ska utestängas från att delta i demokratin? Den distinktionen gör man ju med de här försörjningskraven. Den distinktionen har Liberalerna valt.

Vi hade en tid i Sverige när bara rika, de som ägde fastigheter och mark, fick rösta. Det kämpade Liberalerna emot. Man ville ha allmän och lika rösträtt. Nu driver man en politik där rösträtten återigen blir beroende av vilken ekonomisk status du har. Varför tycker Liberalerna att det är rätt och riktigt att rösträtten ska hänga på om du har fått ett jobb eller blivit av med jobbet?

Fru talman! Ledamoten står i replikskiftet och anklagar mig för att feltolka Miljöpartiets politik och gör sedan detsamma med vår politik. Vi driver inte att arbetslösa inte ska kunna rösta i svenska riksdagsval. Det är väl självklart att alla som är svenska medborgare ska kunna göra det.

Det vi däremot säger är att vi nu ställer krav för att bli svensk medborgare, och i det ingår bland annat att man ska kunna tjäna cirka 20 000 kronor i månaden. Det är verkligen inte någon hög lön. Det finns också undantag där man tar hänsyn till personliga fall. Om du inte kan arbeta kan du ändå bli svensk medborgare. Men kan du arbeta ska du utbilda dig, lära dig det svenska språket och vara i jobb. Det tycker jag ändå är en väldigt låg nivå för att kunna träda in i den stora svenska gemenskapen och därmed också få rätten att delta i det svenska riksdagsvalet och även ställa upp som kandidat i det.

Fru talman! Liberalerna har 16 ledamöter i denna kammare, och av dem är 8 utkvittade i dagens omröstning. Hälften av Liberalernas ledamöter kommer alltså inte att rösta om medborgarskapslagen i dag, så jag undrar lite hur starkt fäste lagen har hos Liberalerna.

Men det var inte det jag framför allt reagerade på. Jag reagerade på att ledamoten står här och säger att det finns röster om att detta skulle vara exkluderande. En av dessa röster är ju regeringens egen utredare, som konstaterar att det finns grupper som kommer att exkluderas och få det väldigt svårt att uppnå de nya kraven. Jag vet inte om det är den rösten ledamoten hänvisar till.

Utredaren konstaterar till exempel att äldre, ensamstående föräldrar och personer med låg eller ingen utbildningsbakgrund är grupper som särskilt missgynnas av höjda trösklar för medborgarskapsförvärv. Det finns också resonemang om sårbara och marginaliserade grupper som kommer att ha det väldigt svårt.

När det gäller dessa röster är det alltså inte bara oppositionen som haft åsikter om detta, exempelvis om det Miljöpartiet tog upp i förra replikskiftet om arbetslösa som inte fullt ut kommer att kunna delta i det demokratiska Sverige. Även utredaren säger att många kommer att missgynnas av detta.

Jag skulle vilja veta varför Liberalerna förhindrar och försvårar för människor som kommer till Sverige att få svenskt medborgarskap och exkluderar en stor del av dem. Jag begriper faktiskt inte det. Vi vet ju att vissa grupper kommer att få det väldigt svårt att bli svenska medborgare. Det är inte direkt så att det finns en morot – om vi ställer högre krav kommer ni att få medborgarskap – utan för många grupper kommer det att bli väldigt svårt. För vissa grupper kommer det att bli omöjligt på grund av bristfällig folkbokföring i hemlandet.

Fru talman! Jag tackar för frågan från ledamoten Tony Haddou.

Återigen: Det svenska medborgarskapet är inte vilken handling som helst. Det ska inte bara vara ett kvitto på att man bott i landet ett visst antal år. Vi höjer nu kraven från krav som knappt existerade, och det målas här upp som ett gigantiskt hinder för en extremt stor grupp. Det håller inte jag med om.

Det är klart att det finns de som av olika individuella anledningar har svårt att nå upp till kraven. I de fall det är motiverat av anledningar som man själv inte kan råda över finns det undantagsregler, men för den grupp som kan lära sig språket genom att gå några kurser eller kan arbeta genom att ta de jobb som finns tycker jag att tröskeln till att bli svensk medborgare fortfarande är extremt låg.

När vi liberaler säger att medborgarskap ska förtjänas säger vi inte att människors värde på något sätt ska prövas. Medborgarskapet är dock ett formellt medlemskap i det här landet, och jag tycker att ett sådant medlemskap ska kunna omgärdas av rimliga krav som egen försörjning, språk, samhällskrav och ett hederligt och skötsamt levnadssätt.

Då återkommer vi till frågan om vad som egentligen är mest inkluderande. Är det att säga till människor att landets språk eller den egna försörjningen inte spelar någon roll och att de inte behöver bry sig om att känna till vad det här landet står för och sedan låta dem hamna i utanförskap – utanför arbetsmarknaden, utanför samtalet och utanför makten över sitt eget liv? Vi har ju redan sett vad det har lett till. Det har inte lett till något gott.

Detta är en nödvändig och bra reform som vi nu kommer att genomföra.

Fru talman! Det som händer här är ju att regeringen förstärker och förvärrar situationen. Man skapar helt enkelt ett A-lag och ett B-lag. Jag tycker att regeringen borde ha lyssnat på sin egen utredare, som pekar ut de grupper jag var inne på: äldre, ensamstående föräldrar och personer med låg eller ingen utbildningsbakgrund. Även kvinnor generellt pekas ut, vilket gör detta till en jämställdhetsfråga. Det här påverkar jämställdheten negativt.

Frågan är egentligen: Vad gör regeringen för de här grupperna? Ledamoten säger att om man är långt från arbetsmarknaden ska man ta ett jobb och så vidare. Vi har ju fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Vi får fler arbetslösa. Regeringen förvärrar situationen och ställer människor längre bort från arbetsmarknaden och därmed också längre bort från möjligheten att förvärva ett medborgarskap och fullt ut vara delaktig i samhället och demokratin.

Vi har också en situation där det finns strukturella hinder som är omöjliga för människor att påverka och som regeringen inte gör något åt över huvud taget. Där finns inga undantag. Det ledamoten säger stämmer inte. Det finns inga undantag om exempelvis folkbokföringen i hemlandet är bristfällig.

Regeringen gör ingenting åt de grupper som inte kommer att kunna förvärva medborgarskap. De kommer sannolikt att leva hela sina liv i Sverige utan att fullt ut kunna bli medborgare. Här gör regeringen exakt ingenting, utan det som händer med den här lagstiftningen är att det blir en längre, osäkrare och mer ojämlik väg till medborgarskap. Man förhindrar och försvårar för människor som kommer till Sverige att få svenskt medborgarskap. Det är hela problemet, och det här försökte utredaren peka på i utredningen. Men det har Liberalerna helt bortsett från.

Jag tog upp dessa exempel, men det finns ännu fler exempel där utredaren själv konstaterar att dessa grupper kommer att få det svårt. Där har Liberalerna inte levererat någonting alls.

Fru talman! Låt oss först konstatera att man när det gäller nästan samtliga utredningar inte alltid följer fullt ut vad utredaren föreslår eller tycker. Det finns en rad olika intressen att väga samman för oss politiker när vi ska samla ihop en proposition för ny lagstiftning.

Det här handlar inte om att säga till människor att de inte duger, utan det handlar om att säga att medborgarskapet är mer värt än vad som är fallet i dag. Samhörigheten och delaktigheten i vårt samhälle uppstår inte genom att vi blundar för skillnaderna i förutsättningar, utan den uppstår när människor får möjlighet att delta fullt ut.

En person som inte kan svenska, som inte förstår sina rättigheter och skyldigheter, som är beroende av andra för att tolka myndighetsbeslut, kontakter med skola och vård, är inte fri på samma sätt som andra att stå på egna ben. Det kanske är jobbigt att prata om detta, men det är sant. Vi ser hur det funkar på många håll och kanter i landet i dag. Jag tycker inte att det är dåligt, utan jag ser det snarare som att visa tilltro till att människor kan mer än vad vi förväntar oss av dem i dag.

Vi väljer att gå fram med dessa krav, och vi uppvärderar därmed det svenska medborgarskapet. I slutändan kommer det att bidra med extremt mycket gott för det här landet.

Fru talman! I dag debatterar vi vilka regler som ska gälla för att bli svensk medborgare. Och våra partier tycker olika. Och vi kan tycka lite olika; om hur många år man ska ha bott i Sverige för att få bli svensk medborgare, eller vilka andra krav som ska gälla. Men på en grundläggande punkt skiljer vi oss åt på ett lite mer fundamentalt sätt, nämligen om vi ser medborgarskapet som ett straff eller en belöning, eller om vi ser det som basen för demokratisk delaktighet i ett samhälle. Är medborgarskapet något man i grunden ska förtjäna, eller är det något man i grunden delar med dem som delar land och framtid tillsammans?

Vi i Miljöpartiet står på den senare sidan. Vi anser att medborgarskapet är biljetten in att fullt ut delta i demokratin, att påverka lagar och regler som gäller i det här landet, och i grund och botten ska det vara något som vi som delar framtid på den här platsen ska ha. Den utgångspunkten hindrar inte att vi också anser att det är legitimt att man ska ha bott här ett visst antal år, att man ska uppfylla grundläggande krav på att inte vara till exempel ett säkerhetshot, att inte ha begått allvarliga brott, för att få ett svenskt medborgarskap.

Vi tycker däremot att det är fel att uppställa krav på att ha lyckats få ett jobb eller ha undvikit att bli av med jobbet för att få bli svensk medborgare. Självklart ska samhället arbeta aktivt för att varje människa ska kunna försörja sig själv. Självklart ska samhället arbeta aktivt för att varje människa ska lära sig svenska språket. Men ska vi straffa den som blir av med jobbet, så att man inte kan få bli medborgare, så att man inte kan få delta i demokratin? Nej, det håller vi i Miljöpartiet inte med om.

Många länder har språktest för att bli medborgare. När vi har diskuterat om vi tycker att språktest är en bra idé för Sverige har vi framför allt frågat oss om vi tror att införandet av språktest kommer att leda till att fler blir bättre på svenska jämfört med om pengarna som det kostar att ha ett språktest hade satsats på annat. Vi har landat i att vi tror att fler blir bättre på svenska om vi tar de pengarna och satsar på bättre sfi, att det blir mer pengar till studieförbunden och folkhögskolorna som jobbar för att alla som flyttar till Sverige ska lära sig svenska språket. Därför tycker vi inte att språktest är en bra idé.

Vi delar också oron som många remissinstanser har framfört om att utsatta grupper, personer med låg begåvning eller hög ålder, kommer att missgynnas av olika sorters prov. Vi vet med oss att vissa har lättare att klara ett prov än andra. Vissa fryser; vissa klarar inte den situationen. Ska det göra att man inte förtjänar att bli svensk medborgare? Vi tycker också att de undantag som finns är för vaga. Vi oroar oss för att kunskapstesten kommer att missgynna personer med olika typer av funktionsnedsättningar.

Liberalerna sa i replikskiftet att personer som inte är fria att stå på egna ben inte borde få rösträtt. År 1989 bestämde Sverige att även den som så att säga inte är fri att stå på egna ben, den som inte har blivit myndig, den som trots att man är vuxen behöver en person som fattar viktiga beslut, att även den människan ska vara delaktig i demokratin och ha den grundläggande rätten att få rösta i ett riksdagsval.

Det var där och då som demokratin på riktigt blev för alla, oavsett funktionsförmåga. Innan dess fanns krav på egendom för rösträtt, och rösträtten var också reserverad enbart för män.

I takt med att Sverige har blivit ett land som många människor flyttar till riskerar omfattande och höga krav att leda till att många människor som lever i Sverige, som har sin framtid i Sverige, kommer att vara utestängda från de demokratiska beslut som påverkar dem och det land de lever i. Även om vi kan ha olika åsikter om exakt hur många år man ska ha bott här för att få tillgång till rösträtt, tror jag nog att de flesta ändå skulle erkänna att det är ett problem om många som lever i Sverige inte har möjlighet att påverka demokratiskt.

Andra länder har valt att gå i andra riktningar. Tyskland har nyligen beslutat att sänka hemvistkravet, så att man bara behöver ha levt i Tyskland i fem år i stället för åtta år. De gör det bland annat för att Tyskland ska bli mer attraktivt för alla talanger de behöver för att fortsätta vara ett konkurrenskraftigt land. Tyskland har, precis som Sverige, en utmaning med en åldrande befolkning och att färre människor ska försörja allt fler.

Sedan regeringen presenterade förslaget om att gå från fem till åtta år har vi också hört människor som säger att de nog hellre flyttar till Tyskland med sina talanger. Man ser att man har bättre framtidsutsikter där, bättre chans att få bli fullt delaktig och att fullt ut få höra till det land man väljer att leva i i framtiden.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige ska göra som Tyskland och stå fast vid fem år. Men något som vi tycker är viktigare än exakt vilka regler man landar i är på vilket sätt människor kan lita på reglerna som vi i riksdagen har bestämt. Det som mer än något annat skapar en känsla av otrygghet för människor som har flyttat till Sverige eller funderar på att flytta hit är nämligen att regeringen allt oftare ändrar reglerna mitt i matchen.

Människor har fått ett löfte, ett permanent uppehållstillstånd, och har känt: Nu kan jag rota mig och vara trygg här. Men de tvivlar nu. De oroar sig för sin framtid, eftersom regeringen jobbar på förslag om att ta bort den permanenta statusen, som staten en gång beviljade.

Spårbytarna drabbades hårt när regeringen från en dag till en annan ryckte bort möjligheten för 4 700 arbetande invandrare att fortsätta sina liv här. Tack och lov ångrade regeringen sig på en pressträff nyligen och har nu lovat att spårbytarna ska kunna fortsätta stanna i Sverige och arbeta på sina arbetsplatser utan att först behöva åka tillbaka till Iran, Afghanistan eller Somalia för att därifrån söka sitt eget jobb igen.

När det kommer till medborgarskap ser vi dock återigen att regeringen väljer att gå emot juristernas bedömningar och rekommendationer om vad som borde gälla i en rättsstat. Drygt 100 000 människor har ansökt om medborgarskap, ibland för flera år sedan, och väntar fortfarande på beslut. I stället för att låta lagt kort ligga och säga att de människor som redan har ansökt enligt gällande regler ska få bedömas enligt de regler som gällde när de sökte vill regeringen hasta fram de här reglerna, och de ska gälla för alla.

Lagrådet sa nej till det. Utredaren sa nej. Och i dag har vi samlat hela oppositionen bakom att det ska vara rimliga övergångsregler, så att de som har ansökt ska bedömas enligt de regler som gällde när de ansökte.

Fru talman! Därför yrkar jag i dag bifall till den gemensamma reservationen 2, om behovet av övergångsbestämmelser.

Fru talman! I reservation 1 skriver Miljöpartiet: ”En utmönstring av anmälningsförfarandet riskerar att förstärka utanförskapet och skapa hinder för integrationen, och förslaget kan inte anses vara förenligt med barnkonventionen. Även förslaget om att barn självständigt ska kunna förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan, varvid det bl.a. ställs krav på styrkt identitet och hemvist, strider mot barnkonventionen.”

Annika Hirvonen argumenterar alltså de jure, vilket är helt legitimt om det är så att man faktiskt har någon källa att hänga upp påståendet på. Det undrar jag om Annika Hirvonen verkligen har här.

Vilken artikel i barnkonventionen tror Annika Hirvonen stadgar att en undertecknande stat inte får kräva att en tolvåring som ska söka medborgarskap för egen maskin också ska kunna styrka sin identitet eller att man har hemvist i Sverige? Om hon drar slutsatsen att det kommer från ett uttalande från CRC, alltså FN:s barnrättskommitté – CRC skriver rättsligt icke-bindande tolkningsvägledning, kan man säga, om hur barnkonventionen ska tolkas – undrar jag vilket uttalande det i så fall skulle vara.

Jag har undersökt detta. Jag kan inte hitta någonting som stöder Annika Hirvonens påstående. Jag tror att hon har hittat på alltihop. Men jag är helt villig att bli motbevisad. Jag är alltså väldigt intresserad.

Vilken artikel i barnkonventionen är det som stadgar det som Annika Hirvonen påstår? Jag undrar alternativt vilket uttalande från FN:s barnrättskommitté det är som stöder påståendet.

Fru talman! Vi lutar oss på de remissinstanser som säger att de här reglerna försvagar barns rättigheter och strider mot vad som är barnets bästa.

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att ha ett medborgarskap. I Sverige finns det i dag barn som saknar den grundläggande rättigheten. Vi har statslösa barn som alltså inte har någon tillhörighet. Jag har själv träffat många av dem, och jag slås av den enkla önskan de kommer med. Tioåriga barn säger: Jag vill bara ha ett personnummer. När jag själv var tio år visste jag inte ens vad ett personnummer var. Men de här barnen vet att det betyder allt.

Vi i Miljöpartiet tycker inte att barns rättigheter ska försämras, men det gör regeringen med det här förslaget. Vi tycker i stället att barns rättigheter ska stärkas.

Vad gäller FN:s barnrättskommitté tycker vi att det vore på sin plats att Sverige, som drev på för inrättandet av barnkonventionen, också ratificerar det tredje tilläggsprotokollet, så att barnrättskommittén faktiskt kan pröva om Sverige bryter mot enskilda barns rättigheter enligt barnkonventionen.

Här i riksdagen hamnar vi ofta i ett läge där vi diskuterar om något är i strid med barnkonventionen eller inte. Men det kommer aldrig att kunna prövas förrän vi ratificerar det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen. Jag skulle välkomna om även Sverigedemokraterna ställde sig bakom detta.

Fru talman! Annika Hirvonen säger att vi hamnar i ett läge där vi diskuterar vad som är och inte är i linje med barnkonventionen. Ja, vi är i en sådan situation just nu, Annika Hirvonen.

Jag ställde en väldigt enkel fråga: Var i barnkonventionen hittar Miljöpartiet stöd för det här påståendet? Annika Hirvonen har ingen aning. Jag tvivlar på att hon ens har sett framsidan på barnkonventionen.

Upplysningsvis då: Frågan om medborgarskap regleras i artikel 7. I punkt 1 står det: ”Barnet ska registreras omedelbart efter födelsen och från födelsen ha rätt till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap” – alltså inte nödvändigtvis medborgarskap i det land som man föds i, utan ett medborgarskap – ”och, så långt det är möjligt, rätt att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad.” Detta tillåter vi ju i Sverige.

I punkt 2 står det: Konventionsstaterna ska säkerställa att dess rättigheter genomförs i enlighet med deras nationella lagstiftning och deras skyldigheter enligt andra relevanta internationella instrument på detta område, särskilt när barnets annars skulle vara statslöst. Det är inte statslösa vi pratar om nu, för när det gäller den gruppen finns anmälningsförfarandet kvar.

Jag vill stanna vid de orden: genomförs i enlighet med deras nationella lagstiftning – det är så det står i barnkonventionen. De orden betyder att när man genomför den bestämmelse som barnkonventionen rekommenderar gör man det i enlighet med Sveriges nationella lagstiftning. Vi i Sverige har alltså full rätt att utforma processen för dessa rättigheter helt själva. Det är detta de orden betyder. Det betyder också att Sverige, så länge som motsatsen inte ens påstås av barnrättskommittén, någon internationell domstol, någon svensk domstol eller någon annan rättskälla, har full rätt att utforma processen så som vi vill, till exempel genom att ställa krav på styrkt identitet.

Men jag återgår till frågan, som Annika Hirvonen inte riktigt lyckades besvara. Vilken är rättskällan här? Var kommer detta ifrån? Jag tror att hon har hittat på det.

Fru talman! Jag önskar att Sverigedemokraterna också brydde sig om att läsa de remissvar som organisationer och myndigheter anstränger sig för att skriva så att vi i riksdagen ska få ett bra underlag för att fatta kloka beslut. Det här beslutet, som kommer att fattas i dag, kommer att försämra barns rättigheter. Det tror jag att vi är överens om.

Sedan tycker jag verkligen på riktigt att det vore på sin plats att Sverige äntligen tillträdde barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, så att vi inte behöver fastna i spekulationer om vad barnrättskommittén tycker om Sveriges lagstiftning i det ena eller det andra avseendet. Om vi tillträder protokollet kommer också enskilda barn att kunna klaga till FN om man anser att rätten till medborgarskap eller andra rättigheter inte uppfylls enligt barnkonventionen. Detta tycker jag hade varit på sin plats i landet Sverige, som var med och drev igenom barnkonventionen.

Vi i Miljöpartiet kämpade hårt och fick också igenom barnkonventionen som svensk lag. Den behöver få genomslag; det får den inte fullt ut i dag. På migrationsrättens område ser vi i stället hur barns rättigheter försvagas på punkt efter punkt. Det strider mot barnkonventionen – mot barnets bästa, som är den grundläggande utgångspunkten.

Vi i Miljöpartiet tycker, till skillnad från Sverigedemokraterna, att detta är ett stort problem. Därför har vi en annan åsikt om flera delar av det förslag som vi i dag ska rösta om.

Fru talman! Jag vill gärna inleda med en berättelse som borde ha präglat vår debatt i dag men inte gör det.

Det var i mitten av 1990-talet, när jag fått ansvar för försäkringsfrågor inom fackföreningsrörelsen, som jag började se Sverige på ett annat sätt – inte genom siffror och rapporter utan genom de människor som bar industrin på sina axlar. De kom från hela världen: från före detta Jugoslavien, Italien, Turkiet, Grekland, Finland, Irak och Palestina. Många hade anlänt med en resväska, ett kontrakt och en tyst överenskommelse: att arbeta. Ofta började de samma dag som de kom fram.

Ingen frågade efter språket. Ingen krävde kunskap om samhället eller traditionerna. Säkerhetsföreskrifter förmedlades ibland via tolk, ibland genom en kollegas handrörelser och blickar. Sverige behövde händer – resten fick vänta.

Dragan var en av dem. Han kom från Makedonien och rörde sig genom fabrikens korridorer som en självklar del av byggnaden – alltid där, alltid i arbete. Vi sågs nästan varje dag. Han stannade till, log brett och sa sina ord, som om de räckte till allt: ”hej, hej, bra, bra, god jul, glad påsk”. Det var allt han kunde. Ändå fanns det något orubbligt i det, som om språket inte var en brist utan något han aldrig behövt göra till sitt.

Till julfesterna kom han med sina barnbarn. De var blyga först och gömde sig bakom hans ben men drogs snart med i skratten. Dragan stod mitt i ringen runt granen och hoppade till Små grodorna med en allvarlig koncentration som gjorde det hela ännu mer rörande. Han följde rytmen, inte orden. Men han var där, fullt ut.

Fru talman! Åren gick. Maskiner byttes ut, människor slutade, nya kom – men Dragan var kvar.

Sedan en dag var det hans tur att gå. Jag kallade in honom till mitt kontor. Pensionspapperen låg prydligt upplagda: ATP, allmän pension, premiepension, avtalspension. Det var system byggda av ord, siffror och regler – allt som kräver ett språk. Han satte sig mittemot mig med samma leende och samma lugn. Jag började förklara. Snart stod det klart: Hans svenska hade inte förändrats. ”Hej, hej” och ”bra, bra” bar fortfarande hela hans värld.

Så jag gjorde det enda möjliga. Jag förenklade, ritade, pekade och räknade på fingrarna. Tiden blev konkret, och pengar blev cirklar och pilar. Han följde med blicken och nickade långsamt. Ibland log han som om han redan förstått mer än jag trodde. Till slut lutade han sig tillbaka. ”Bra, bra”, sa han. Och jag visste att det räckte.

I över fyrtio år hade han gått till fabriken morgon efter morgon, samma väg, samma tid. Han klagade aldrig och uteblev aldrig. Arbetet var något man gjorde, inte något man talade om.

Dragan kom hit med en av de bussar som industrierna skickade ut och som kom tillbaka fyllda av människor som behövdes men sällan syntes. Dagarna följde varandra i ett jämnt flöde, där tiden mättes i skift och raster och det sällan fanns utrymme för något annat än arbete. Här byggde han inte bara sitt liv utan också Sveriges välfärd och framtid. Åren gick, men språket stannade alltid en bit ifrån honom. Ändå förstod han det som betydde mest: arbetet, gemenskapen och rytmen i ett liv som pågick, dag efter dag.

Jag ser honom fortfarande ibland, utanför den makedonska kyrkan i Malmö. Tiden har gjort honom långsammare men inte mindre närvarande. Han får syn på mig, lyser upp och lyfter handen: ”hej, hej, bra, bra”. I de få orden ryms allt – igenkännandet, värmen, ett helt liv som inte behöver sägas högt.

Fru talman! Detta är en sann historia även om namnet är ändrat. Jag berättar den för att påminna om något som riskerar att gå förlorat – att gå sönder.

Alltför ofta utgår våra debattörer från förenklade och farliga föreställningar, som att färre invandrare automatiskt skulle göra Sverige bättre eller tryggare. Den bilden är inte sann. Den har vuxit fram ur en ensidig berättelse som alltför länge fått stå oemotsagd.

Under mina snart 44 år i Sverige har jag aldrig sett en sådan ökning av okunskap och fördomar som nu. Samtidigt har integrationspolitiken brustit och de sociala och ekonomiska klyftorna fördjupats. Resultatet är ett kallare, mer splittrat Sverige, fattigare på medmänsklighet.

Ändå finns något bestående. Vi är fortfarande stolta över Sverige – ett land präglat av öppenhet, nyfikenhet och respekt, som reste sig ur fattigdom och byggde en välfärd som inspirerat världen. Men inget av detta är självklart.

Nu står vi inför vägval som riskerar att förändra detta i grunden. Det handlar inte bara om värderingar; det handlar också om rättsstatens principer.

Rättssäkerhet och förutsägbarhet är centrala i varje rättsstat. Spelregler ska inte ändras under pågående process. När krav införs retroaktivt skapas en osäkerhet som undergräver både individers trygghet och Sveriges anseende.

Fru talman! Legalitetsprincipen är en av rättsstatens mest grundläggande principer. Den skyddar människor från godtycke och säkerställer att staten utövar sin makt på stabila och förutsägbara grunder. När den urholkas rubbas inte bara rättssystemet utan också tilliten till demokratin.

Människor som har byggt sina liv i Sverige – arbetat, studerat, bildat familj – riskerar att få sin rättsliga status ifrågasatt i efterhand. Det är inte bara ett juridiskt problem. Det får konkreta konsekvenser för Sveriges framtid.

I dag tävlar andra länder om att attrahera talang, investeringar och kompetens medan Sverige fastnar i en debatt som alltför ofta präglas av symbolpolitik. Siffror från Statistiska centralbyrån visar att omkring 40 procent av de utländska forskarna och doktoranderna lämnar Sverige inom tre år efter examen på grund av krångliga regelverk. Företag vittnar om en växande brist på ingenjörer, forskare och specialister – kompetenser som är avgörande för att Sverige ska kunna växa och konkurrera internationellt.

Fru talman! Att värna rättsstatens principer handlar därför inte bara om juridik. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara.

Rättsstaten prövas inte när allt är enkelt utan när det är svårt. Det är då ledarskap krävs – inte för att tänja på principerna utan för att stå fast vid dem, för i längden är det just dessa principer som avgör ett lands styrka, trovärdighet och framtid.

I dagens Sverige hade Dragan sannolikt aldrig fått samma chans. Och när dörrar stängs går inte bara människor miste om möjligheter; Sverige gör det också. Vi förlorar kompetens, drivkraft och framtidstro. Frågan är: Hur många sådana berättelser har vi råd att gå miste om?

(Applåder)

Fru talman! Det som kanske är mest absurt med den reglering av medborgarskap som vi har i dag är att vi tillåter icke-svensktalande personer att delta i allmänna val. Sådana personer kan ju bli medborgare.

Detta är fel av flera skäl. Dels är det en principiell fråga. Demokrati betyder folkstyre. För att kunna tillhöra ett folk måste man prata det folkets språk. Det är en fullständig självklarhet. Jag har svårt att tänka mig att Jamal El-Haj skulle påstå att en person som inte är arabisktalande skulle kunna tillhöra det arabiska folket, till exempel. Det är en helt rimlig uppfattning i min värld.

Men det finns också en annan aspekt av detta som är ett ännu större problem, och det har att göra med hur det påverkar sammansättningen av partier. En person som inte är svensktalande och inte kan läsa kan inte göra ett informerat val i ett svenskt allmänt val. Det är en person som inte kan göra sin röst hörd på ett rimligt sätt, för den kan helt enkelt inte ta in all den tillgängliga information om valet som man ska kunna ta in för att förstå vad som händer i Sverige.

Detta är något som är ganska välkänt inom utvecklingsteorin. I mindre utvecklade länder, om vi använder det uttrycket, är det ganska vanligt att politiska partier baseras på klaner eller etniciteter. Deras politiska budskap är inte ”vi vill få ekonomin att växa” eller ”vi vill förändra skatterna” utan snarare ”vi vill att folkgruppen A ska betala pengar till folkgruppen B” eller ”vi kommer att ta resurser från folkgruppen A och ge till folkgruppen B”. Det är där man hamnar när man har ett samhälle som är splittrat på det sättet.

Förutsatt att Jamal El-Haj ämnar rösta emot förslaget, vilket jag uppfattar att han kommer att göra, skulle jag vilja veta: Vilka fördelar ser Jamal El-Haj med att icke-svensktalande personer kan delta i svenska val, och har detta någonting att göra med hans eget politiska projekt?

Fru talman! Jag har aldrig hävdat att språket inte har betydelse. Jag har under hela mitt arbete i facket och i politiken uppmanat människor att läsa svenska. Svenskan är en nyckel till att komma in i samhället.

I min berättelse har jag berättat om hur man när Sverige behövde människor och när Sverige behövde händer skickade bussar till Makedonien, Turkiet och andra länder och hämtade arbetskraft för att arbeta i Sverige. Det är dessa människor som har byggt den välfärd som jag och ledamoten lever i. Det är detta jag syftar på.

Jag har aldrig sagt att språket inte behövs. Det behövs. Men Dragan – han heter egentligen något annat – klarade sig längre i Sverige. Han har fått fyra barn och ungefär nio barnbarn, och alla är goda svenska medborgare. Han har fått en familj som är aktiv i samhället. Några av dem är politiker i dag. Många har studerat och servat oss väl i det svenska samhället.

Jag försökte berätta om detta, för ibland talar man om invandrare som en belastning som inte funkar och som ska skickas hem, enligt Sverigedemokraterna. Därför är den här berättelsen viktig. Många i den generation som sitter här i dag känner inte till de bussar som skickades iväg och hämtade arbetskraft för att bygga Sveriges välfärd. Jag tror att många av deras barnbarn sitter här i kammaren i dag.

Fru talman! Jag betvivlar inte att Jamal El-Hajs kompis Dragan är en trevlig person. Men jag känner inte att det är riktigt relevant för den här debatten. Min fråga gäller någonting helt annat, nämligen deltagande i svenska val för personer som inte kan tala svenska. Det här är ju någonting som är unikt för Sverige. Det finns inget jämförbart land som tillåter personer som inte fattar språket att bli medborgare.

Alla andra länder som går att jämföra med i vårt närområde har en sådan regel. Och det bygger väldigt mycket på resonemanget att för att man ska kunna ha en fungerande demokrati måste alla kunna ta del av samma informationsmaterial. Informationsmaterialet måste då, naturligtvis, spridas på landets hemspråk. Hemspråket i Sverige är ju svenska.

Om man börjar tumma på den principen utsätter man landet för en hel del risker. Framväxten av etniskt definierade partier är ett gift för demokratin. Det är väl känt, som jag sa i mitt inledande inlägg, att just etniskt definierade partier är den faktor som gör att demokratin har väldigt svårt att få fotfäste i vissa länder, framför allt i den utvecklade världen, inte minst i Afrika.

Det finns all anledning att anta att etniskt definierade partier kommer att bli ett enormt problem även här i Sverige om de får fotfäste här. Det sätt som de kan få fotfäste på här är framför allt om vi tillåter personer som inte förstår svenska att rösta i allmänna val. Sådana människor är lätta att manipulera av religiösa ledare, eller klanledare, traditionella auktoriteter eller vad man nu vill kalla det.

Därför ställer jag frågan igen: Vilken fördel ser Jamal El-Haj med att tillåta personer som inte kan prata svenska att ändå rösta i val till Sveriges riksdag?

Fru talman! Jag tror att ledamoten är väl medveten om vad jag menar. Han vill inte förstå min berättelse. Jag tror inte heller att ledamoten lyssnade på vad jag sa om att svenska är nyckeln till det svenska samhället. Det sa jag tidigare.

Det finns många i oppositionen som menar att det är Sverigedemokraterna som utnyttjar Moderaterna för att få igenom bland annat det här ärendet, men jag tror att de har fel. Jag tror att det är Moderaterna som utnyttjar Sverigedemokraterna. Moderaterna försöker driva Sverigedemokraterna från sina nyckelfrågor och gå högerut. Moderaternas syndrom är att vilja gå tillbaka till det gamla Sverige. Det handlar om ståndsriksdagen, som bestod av grupperna adel, präster, borgare och bönder. Det var det gamla systemet, som vi hade i Sverige.

När man vill förhindra medborgarskap och vill att det ska vara väldigt svårt att få ett medborgarskap väljer man verkligen att gå tillbaka till det drömsamhälle som vi hade. Det är alltså egentligen Moderaterna – detta är till er i oppositionen – som utnyttjar Sverigedemokraterna. Vi har sett detta när det gäller arbetslösheten, till exempel, där ni har backat i era frågor. Det handlar också om många andra frågor.

Frågan är: Varför tror ni att Moderaterna samarbetar med er och vill ha er i regeringen utan att de vill få in er i deras gamla sätt att tänka för att föra tillbaka Sverige till gamla tider?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)