Statsministerns frågestund

Statsministerns frågestund

Fru talman! 7 250 var antalet vuxna utan asylskäl som regeringen gav uppehållstillstånd förra året med den så kallade gymnasielagen. Lagen fick hård kritik av Advokatsamfundet, SKL, Unicef och polisen. Upprördast av dem alla var Lagrådet. Det sa att gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. Men ni lät er inte stoppas. Ni baxade lagen genom riksdagen. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna röstade nej.

Nu har verkligheten kommit i kapp. Socialstyrelsen larmar om hemlöshet och prostitution. Sveriges Kommuner och Landsting slog förra veckan fast att dagens situation är ohållbar, som de skriver. De varnar för utbredd psykisk ohälsa och växande parallellsamhällen.

Vad gör då regeringen? Justitieministerns enda svar på kritiken är att, som han säger: Lagen gäller. Det är inte aktuellt med en översyn.

Alla tar nu skada av politiken. Decennier av ogenomtänkt ryckighet måste få ett slut. I Sverige måste den enkla principen råda: Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ett nej. Den som kommer hit ska veta att man förväntas och välkomnas att bli en del av det svenska samhället. Den som får avslag måste lämna landet, inte fastna i hemlöshet eller parallella samhällen.

Min fråga till statsministern är mot denna bakgrund: Vad svarar statsministern, nu och i denna kammare, på Sveriges Kommuner och Landstings nödrop?

(Applåder)

Fru talman! Det är regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har lagt om migrationspolitiken. Den som gällde före, och också under den förra regeringen som Ulf Kristersson ingick i, var inte hållbar. Vi fick en situation 2015 som vi var tvungna att hantera. Därför har vi lagt om migrationspolitiken. Det är därför den är mer restriktiv nu. Det är också därför vi ser att antalet människor som söker asyl i Sverige har sjunkit betydligt från den tiden.

Samtidigt har ungdomar en möjlighet att få en utbildning när de är här. Vi tyckte att det var ett ganska humant skäl. Att ge ungdomar utbildning gör inte ont. Jag tycker att det är att föra det för långt att säga att ökning av hemlöshet och prostitution har direkt med en lagstiftning att göra. Det är att ta det väl långt.

Nu ligger migrationspolitiken fast. Det ska den göra. Under tiden som vi har lagstiftningen, och vi har förlängt den tillfälliga, ska en parlamentarisk kommitté arbeta fram den nya, långsiktigt hållbara migrationspolitiken. I den ingår åtta av riksdagens åtta partier.

Jag hoppas att vi kan samarbeta i den. Jag hoppas att alla partier kommer att lägga fram sina förslag i kommittéarbetet, och så får vi ta fram en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Jag hoppas att Moderaterna orkar vara med hela vägen i det arbetet så att vi kan slutföra en bred överenskommelse om en långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Fru talman! Jag uppfattade inte det glasklara svaret på frågan: Vad gör statsministern nu åt SKL:s nödrop?

Gymnasielagen borde aldrig ha införts. Det absolut sämsta som regeringen nu skulle kunna göra är att övergå till regelrätt amnesti. Det vore principiellt farligt och fel. Det skulle sända ett budskap till omvärlden att Sverige är ett land som emellanåt beviljar amnestier och göra Sverige ännu mer intressant och attraktivt för asylsökande utan asylskäl.

Min andra fråga till statsministern, med förhoppning om bättre tur den här gången, är: Kan statsministern här och nu garantera att amnesti inte är aktuell för den grupp vi nu pratar om?

(Applåder)

Fru talman! Jag har precis förklarat. Nu har vi en politik som gäller. Vi har förlängt den tillfälliga lagen i två år. Den parlamentariska kommittén är tillsatt. Åtta partier möts för att diskutera hur en långsiktigt hållbar politik ska se ut. Det är vad som gäller. Då hoppas jag att Moderaterna till skillnad från i andra diskussioner orkar hålla distansen ut så att vi kan få en bred överenskommelse.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill hävda att migrationspolitiken är vår tids stora ödesfråga med tanke på vad den har betytt för alla delar av samhället. Det är gigantiska kostnader som går ut över välfärden men också sociala problem i form av segregation, utanförskap, splittring i samhället och så vidare.

Nu har vi, som vi hörde under den förra frågan här, fått en lite ny situation i vårt land där man till slut från regeringspartierna kände sig tvingade att göra någonting därför att situationen blev ohållbar. Det är något som jag tror att alla välkomnar. Vi har en tillfällig lagstiftning. Vi har en kommitté som ska titta på den mer långsiktiga migrationspolitiken. Det är gott så.

Nu har frågan ställts till statsministern ett antal gånger under de senaste veckorna. Statsministern ger uttryck för att vi bör ha en mindre invandring än vad vi har i dag. Vice statsministern har å andra sidan kontrat detta med att vi bör ha en större invandring än vad vi har i dag.

Fru talman! Den enkla frågan till statsministern, som jag känner att ingen har fått något riktigt svar på än, är: Vilken är regeringens hållning? Ska vi ha en större invandring, eller ska vi ha en mindre invandring?

Fru talman! Vi tar det igen. Vi har lagt om migrationspolitiken. Den är mer restriktiv nu. Den måste vara långsiktigt hållbar. Vi har förlängt den tillfälliga lagen i två år. Under de två åren ska vi arbeta fram en bred överenskommelse om en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Där deltar åtta partier.

I regeringsförklaringen, som jag läste upp för ett tag sedan i riksdagen, står så här: "I samarbete med andra medlemsstater arbetar Sverige för ett gemensamt asylsystem i EU där medlemsstaterna solidariskt delar på ansvaret för människor på flykt.

Den svenska migrationspolitiken ska vara rättssäker, effektiv och human. Politiken måste vara brett förankrad. En parlamentarisk kommitté har fått regeringens uppdrag att lämna förslag om en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Asylrätten ska värnas."

Det är regeringens politik. Det är våra två partier som har lagt om migrationspolitiken. Det är våra två partier som lade fram den tillfälliga lagen. Det är våra två partier som har lagt fram förslag om att den tillfälliga lagen förlängs och likaså tillsatt den kommitté som nu ska arbeta. Det är regeringens formella politik på migrationsområdet.

Låt oss nu arbeta för att se till att få en långsiktigt hållbar och bred överenskommelse om migrationspolitiken. Det måste nu vara vår uppgift.

Fru talman! Jag håller med om att det måste vara vår uppgift. Det var inte det jag frågade efter. Min fråga gällde att oavsett vad statsministern förde fram i regeringsförklaringen är det uppenbart att den har tolkats på olika sätt av våra två regeringspartier, där den ena parten hävdar att invandringen ska bli mindre och den andra parten, det vill säga Miljöpartiet, tycker att invandringen ska bli större.

Svaret här är inte tyvärr inte glasklart. Därför måste jag ställa frågan igen: Vilken är regeringens uppfattning? Ska invandringen vara mindre än den är i dag, eller ska den vara större än vad den är i dag?

Det kan inte vara jättesvårt att svara på den frågan. Den är väldigt konkret.

Fru talman! Regeringens politik är precis den som jag läste upp. Så har vi åtta partier som sitter i en parlamentarisk kommitté, och jag utgår från att åtta partier också ger uttryck för hur man vill att framtidens politik ska se ut. Det kommer slutligen att avgöras i kommittén - hoppas jag. Jag hoppas att kommittén kan komma fram till en bred överenskommelse, och då utgår jag från att alla de åtta partierna ger sin syn på hur det ska se ut i framtiden.

Vad som gäller här och nu är regeringens politik. Den politiken har jag redogjort för i mitt första inlägg, och det är den som gäller. Punkt.

(Applåder)

Fru talman! Vi har tyvärr alldeles för länge sett hur snattare gång på gång stjäl från butiker, hur ungdomsgäng trakasserar och stör på bibliotek runt om i Sverige och hur kvinnor och flickor utsätts för kränkningar och sexuella trakasserier i badhus. Tyvärr kan vi också konstatera att det inte sällan är samma förövare som begår brott, som stör verksamheter och som också kan återkomma till samma plats och göra om precis samma sak igen. Det är helt ohållbart.

Centerpartiet lade redan 2017 en motion i riksdagen om att införa ett tillträdesförbud i butiker så att den som har dömts för att ha stulit eller misskött sig i en butik kan nekas att gå dit igen - portas, helt enkelt. Vi har också föreslagit tillträdesförbud till simhallar för personer som på mycket goda grunder kan misstänkas ha misskött sig.

Nu har även regeringen utrett frågan om tillträdesförbud. Utredningens förslag välkomnas av bland annat Svensk Handel, Sveriges Kommuner och Landsting och Polismyndigheten. Min fråga till statsministern är: När får vi se ett skarpt lagförslag från regeringen om att verkligen införa detta så att vi kan ta ytterligare välbehövliga steg på vägen mot att skapa och bygga en ny trygghet för alla?

(Applåder)

Fru talman! Jag är helt överens med Annie Lööf om den beskrivningen av verkligheten. Vi måste göra någonting åt detta, och det var av det skälet utredningen tillsattes.

Sedan måste regeringen naturligtvis bereda utifrån utredningssvaret. Vad finns det för för- och nackdelar med olika lösningar? Där finns inte bara svart och vitt, utan det finns olika syn på effektiviteten i olika förslag.

Vi kommer alltså att bereda detta, men vi har ingen annan ambition än den som Annie Lööf ger uttryck för: Sköter man sig inte på allmän plats måste det synas. Vi accepterar inte vilket beteende som helst på allmän plats.

Vi måste få bereda detta i vanlig ordning, så därför kan jag tyvärr inte ge något datum för när ett sådant förslag kommer. Men vi arbetar på det.

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Självklart är det så att lagstiftning måste vara noggrant analyserad och rättssäker. Men det här är samtidigt en fråga som har uppmärksammats i många år. Motioner har lagts här i riksdagen, och det har debatterats. Svensk Handel, till exempel, har efterlyst detta i ett flertal år. Polismyndigheten är positiv till förslaget.

Det utredningen föreslår är just att beslut om ett eventuellt tillträdesförbud ska fattas av åklagare för att motverka godtycklighet och för att värna rättssäkerheten. Sett till att väldigt många genom åren har påtalat problem med trakasserier, upprepad brottslighet och ordningsstörningar måste vi kunna ta steg framåt här.

Jag hör vad statsministern säger och vill än en gång bara understryka frågans vikt. Kan statsministern ge ett löfte om att ett lagförslag på detta område är en prioriterad fråga för regeringen och någonting som kan läggas fram i riksdagen så skyndsamt som möjligt?

Fru talman! Eftersom det är den här regeringen som nu tar tag i frågan måste vi samtidigt få arbeta så som grundlagen säger att vi ska arbeta, det vill säga strukturerat och systematiskt så att vi har ett beredningsunderlag när vi väl går till beslut med ett förslag till proposition.

Jag kan alltså inte ge någon tidtabell. Arbetet pågår, och det är klart att vi vill ha fram all den lagstiftning som vi arbetar med så snabbt som möjligt. Jag konstaterade vid dagens regeringssammanträde att vi beslutade om proposition 205, tror jag att det var, från Justitiedepartementet sedan vi tillträdde - proposition 205! Vi arbetar alltså med ett antal, och vi arbetar så snabbt vi någonsin kan.

(Applåder)

Fru talman! Nästa år försvinner värnskatten, och det är framför allt rika män i Danderyd och Djursholm som blir de tydliga vinnarna på regeringens budget. De kan köpa sig ytterligare en SUV och glatt korka upp och skåla i champagnen.

Samtidigt får vi hela tiden rapporter från kommun efter kommun om stora neddragningar. I äldreomsorgen dras det ned på personal. De gamla får tillbringa allt fler timmar ensamma. Avgifterna för maten höjs. Möjligheterna till utevistelse dras in. Man har till och med diskuterat att sänka inomhustemperaturen på äldreboenden.

Men det är inte bara äldreomsorgen som drabbas. Barnen och skolan drabbas också. I Nordmaling läggs den öppna förskolan ned. I Stockholm drabbas också förskolor. I Göteborg blir det färre specialpedagoger på gymnasiet, och på vissa håll dras läxhjälpen in helt och hållet. På Tjörn, en kommun där elevantalet ökar, ska samtidigt 45 tjänster bort inom skolans område. Det här är några av väldigt många exempel.

I våras stod statsministern här på frågestunden och pratade om att regeringen gör satsningar på välfärden - speciella satsningar på sjukvården och skolan och generella satsningar på kommunerna i stort. Men utvecklingen går ju åt helt fel håll. Slopad värnskatt ger 6 miljarder mindre i statskassan. I fyra av fem kommuner görs nedskärningar i verksamheterna nästa år.

Min fråga till statsministern är: När kommer de rejäla satsningarna på välfärden som statsministern pratade om på frågestunden i våras?

Fru talman! En viktig satsning påbörjades redan den förra mandatperioden. Då gjordes en satsning på 35 miljarder kronor till svensk välfärd. Vi har nu 100 000 fler anställda i den svenska välfärden jämfört med när regeringen tillträdde. Vi måste fortsätta med detta, och därför tillkommer det ytterligare generella 20 miljarder under den här mandatperioden. Som jag sa tidigare görs det flera satsningar speciellt på skolan, sjukvården, äldreomsorgen och så vidare.

Vad gäller värnskatten är det viktigt att hålla i minnet att oavsett vilket av de två regeringsalternativen som var på tal i januari hade värnskatten tagits bort. Det var tre högerkonservativa partier som var överens om att värnskatten skulle bort vid det tillfället, och vi fick det som ett inslag i den januariöverenskommelse som slöts.

Man ska också komma ihåg att en stor omfördelning i vårt samhälle sker i välfärdssystemet. Det är det som gör det möjligt för vanligt folk att faktiskt få vård när de vill ha det, skola och äldreomsorg när föräldrarna blir gamla och så vidare.

Välfärdssystemet i sig är alltså omfördelande, och då fanns det två val i Sveriges riksdag i vintras: ett alternativ där värnskatten tas bort och man inte gör de här satsningarna på välfärden och ett annat där värnskatten också tas bort men där satsningar på välfärden finns som en väldigt stark pelare.

Det tänker vi fortsätta med under hela denna mandatperiod. Vi vet att vi kommer att behöva göra mer, och det återkommer vi till. Men det handlar om 20 miljarder i generellt stöd till kommunerna och därutöver speciella satsningar på respektive välfärdssektor.

Fru talman! Det stämmer att jämlikheten ökade med budgetarna under den förra mandatperioden. Det stämmer också att 6 miljarder mindre i statskassan på grund av slopad värnskatt var med i det här alternativet och kanske i ett annat alternativ.

Statsministern har pratat om att öka den generella välfärden. Ändå är det 6 miljarder i minskade intäkter som värnar dem som har det mest och 5 miljarder i generella satsningar på välfärden.

Det här drabbar även S-styrda kommuner. Ludvika kommun drar ned på äldreomsorgen. Där är det fråga om 12 miljoner på ett år. Det är mycket i en liten kommun. Ytterligare neddragningar blir det 2020. En annan kommun där S styr är Hudiksvall, och där ska man minska med 60-70 miljoner de kommande åren.

Fortfarande satsar man mer på de rika i Danderyd och Djursholm än på välfärden. När kommer satsningarna, statsministern?

Fru talman! Satsningarna påbörjades förra mandatperioden, och de fortsätter. Lägg bara ihop det som görs på sänkningar av pensionärsskatten, höjningar av pensionerna och höjningar av taken på bostadstillägg. De motsvarar ungefär det som görs. Lägg därtill det som görs för de generella bidragen till kommuner och landsting, och lägg därtill det som görs för skolan, sjukvården och så vidare, så blir det helt andra tal när man jämför med värnskatten.

Det är fortfarande det generella välfärdssystemet som är garanten för omfördelningen i samhället, och det är därför som regeringen i samarbete med Centern och Liberalerna har ett program för dessa satsningar hela mandatperioden, inte bara i år utan även nästa år och nästa år.

Fru talman! I veckan talade jag med Mikael Ovrell, som driver en närbutik i Kortedala. Han är handlare, precis som sin far och farfar före honom. Familjen har drivit butiken sedan 1952. Men Mikael har funderat över att lägga ned. På bara några år har brotten fullkomligt exploderat i omfattning. När det var som mest kunde det vara sex till sju incidenter om dagen i hans butik.

Mikael har blivit hotad och trakasserad, och hans personal har blivit hotad och attackerad. Personalen har trakasserats. För vad? För att de säljer potatis, falukorv och närproducerade tomater till dem som bor i närområdet.

En man som Mikael känner igen väl är dömd sex gånger för stölder enbart i just den butiken. Efter den senaste domen tog det bara tolv timmar innan han var på plats i butiken igen.

Med ett tillträdesförbud skulle handlaren kunna ringa polisen direkt när en känd kriminell går in genom butiksdörren. Ett lagförslag finns färdigt. Det var remitterat och klart i mars. Även om frågan redan har ställts tidigare, vill jag ändå ställa frågan igen. Vad är det som gör att ett sådant förslag om tillträdesförbud inte kan presenteras före jul?

En del av invändningarna har handlat om rörelsefriheten och den fria rörligheten, men vad händer när man värnar den fria rörligheten för kriminella mer än hederligas äganderätt och rätt till fri rörlighet? Vad är det som gör att det är omöjligt för regeringen att presentera ett skarpt förslag till riksdagen före jul?

Fru talman! Det må bli tråkigt, men jag får lämna samma svar som till Annie Lööf. Det är klart att vi har samma uppfattning om hur man ska sköta sig på allmän plats, i offentligheten och gentemot andra människor, att visa respekt och inte bära sig åt hur som helst. Det är därför som lagförslaget arbetas fram successivt.

Men grundlagen ålägger regeringen att göra den beredning som ska göras. Det är ansvarigt statsråd som vet tidsplanen. Jag kan inte tidsplanen. Det är ett antal propositioner som ska behandlas i Regeringskansliet, och jag har inte den tidsplanen. Men vi arbetar så snabbt som det någonsin går.

205 propositioner har Justitiedepartementet arbetat fram och regeringen sedan fattat beslut om sedan vi tillträdde. Det får nog anses vara rejält bra arbetat eftersom det är mycket som ska göras.

Vi är helt överens om att brottsligheten måste bekämpas. Det är därför som vi har höjt straffen för ett trettiotal brott, och det är därför som vi för till så mycket resurser till polisen. Det ska bli fler poliser så att det går snabbare för dem att komma dit när Mikael ringer.

Det är minst en fördubbling av antalet poliser som utbildas nu jämfört med tidigare. Snart är det en tredubbling. Nu kommer 500-700 poliser varje halvår. Senast i våras anställdes omkring 560 poliser.

Det är så vi måste ta oss an denna fråga, och lagstiftning arbetar vi med så snabbt det någonsin går. Men det finns ett beredningskrav enligt grundlagen, och därför kan jag inte ge ett exakt datum.

Fru talman! Inte i dag, inte i morgon, men en dag. Så låter det.

Det är samma ord som den 21-åriga flickan som jobbade i butiken i Kortedala fick höra av de kriminella som höll fast henne och sa: Inte i dag, inte i morgon, men en dag när du går hem kommer vi att våldta dig. Det är samma män som dyker upp i butiken varje vecka.

Förslaget om tillträdesförbud ligger i en byrålåda på Justitiedepartementet, färdigt, utrett. Förslaget är remitterat och klart, och det har varit så i närmare ett halvår. Återigen får vi svart på vitt, rätt ifrån statsministern, fru talman, att när regeringen vill få något gjort, då kan man göra det. Vi har sett det med amnestilagen, som Ulf Kristersson debatterade tidigare, och vi har sett det i fråga om värnskatten, men för att säkerställa en grundläggande trygghet och att man inte ska bli utsatt för den typen av trakasserier bara för att man driver hederlig handel händer inget.

Fru talman! Det sista var ingen fråga utan väl inövad retorik. Det må vara hänt om Ebba Busch Thor vill ge sig hän åt det.

Jag har samma svar som förut, nämligen att vi arbetar så snabbt som det någonsin går. Inget ligger till sig i byrålådan. Men det är rätt många lagstiftningar som ska gå igenom.

Vi delar uppfattningen om problemet, och så snabbt som det någonsin går ska lagstiftningen tas fram. Något annat svar kan jag inte ge.

Fru talman! För oss liberaler är det lätt att stämma in i frågorna om utsatta platser. Det handlar om människor som bedriver handel, våra badhus samt våra offentliga och gemensamma bibliotek som är till för kunskap, inte att vara värmestuga åt grovt kriminella.

Min fråga från Liberalernas sida handlar mer om de omfattande omvärldsförändringar vi ser när det gäller den grövre kriminaliteten. Vi ser hur globalisering och digitalisering påverkar så att allt blir så otroligt mycket mer komplext. Trots enorma satsningar med 10 000 fler polisanställda, vässade verktyg för polis och åklagare så att de kan gå vidare i enskilda utredningar krävs ändå mer av samverkan.

Nyligen presenterade, under polisens ledning, flera brottsbekämpande myndigheter en gemensam lägesbild där man pekade på att de kriminella nätverken är alltmer gränsöverskridande. De använder sig av alltmer avancerade digitala verktyg. Inte minst våra digitala legitimationer är ett brottsverktyg för dem som vill komma åt enskilda personers pengar.

Detta gäller också våra välfärdssystem, vår arbetsmarknad samt narkotika- och våldsbrottslighet. Den breda ansatsen är tydlig.

I samband med att brottsbekämpande myndigheter samverkar och lägger fram sina förslag är en viktig önskan att alla myndigheter inom välfärdsområdet ska ha - förutom att utföra sitt huvuduppdrag, rätt försäkringar, rätt a-kassa, rätt service - ett medskick att de också ska agera brottsförebyggande och brottsbekämpande.

Fru talman! Jag är glad att denna fråga har tagits upp eftersom den ingår i kampen mot den organiserade brottsligheten. Vi är fast beslutna att knäcka gängen, och då krävs att hela samhället, inklusive myndigheterna, ägnar sig åt brottsbekämpande verksamhet. Till exempel Skatteverket, Försäkringskassan och livsmedelsinspektörer i kommunerna måste samarbeta fullt ut med poliser och andra myndigheter. Det är precis vad polisen själv säger.

Nu sker en myndighetssamverkan mellan tolv myndigheter i och utanför rättsväsendet. År 2015 beslutade regeringen att inrikta myndighetssamverkan lokalt, och det har burit framgång på sina ställen i just utsatta områden.

Detta ska fortsätta. Precis som Johan Pehrson sa finns en gemensam lägesbild. De arbetar med den, och de sitter tillsammans i polisens egna lokaler och delar underrättelseinformation om individer och annat. Det är totalt 200 polisanställda som ingår i jobbet.

I det 34-punktsprogram mot brottsligheten som nu tagits fram är punkt 8 just arbete med att förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot grov organiserad brottslighet. Styrningen är en del av detta, och den ska utvecklas så att allt fler myndigheter får precis det dubbla uppdrag som nämndes här - sitt eget grunduppdrag men också samverkan. Det ska också genomföras pilotprojekt i ett antal utsatta områden för att utarbeta ännu bättre strategier i detta arbete.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Vi får se till att vi verkligen angriper den grova brottsligheten, som håller på att äta sig in i själva samhällskroppen.

Det är omfattande bedrägerier som vi kan ta del av i rapporter, både de som går att läsa på myndigheternas webbplatser och de som vi kan ta till oss i rollen som statsminister eller ledamot i justitieutskottet. Det handlar om CSN, LSS, a-kassan och andra ersättningar från Försäkringskassan och nystartsjobb. Det är en mängd områden där vi måste se till att uppdraget hos de beviljande myndigheterna också handlar om att förebygga och, som en underuppgift, bekämpa brotten mer operativt. Annars kommer det att sluta med förskräckelse.

Jag hoppas att statsministern återkommer med ett förslag där alla berörda myndigheter får i tydligt angivet uppdrag att samarbeta för att förebygga och även bekämpa brott.

Fru talman! Vi är helt överens om vilket bekymmer detta är, och vi ska inte låta det gå över styr.

Det är samhällets uppgift att visa medborgarna att samhället är starkare än dessa gäng. Det är därför brottsligheten måste bekämpas på flera olika sätt. Det gäller inte minst den ekonomiska brottsligheten, för den är ett sätt för kriminella att livnära sig och i några fall tyvärr leva väldigt gott på denna typ av verksamhet.

Det här är skattebetalarnas pengar. De ska gå till välfärd. Om det är studiestöd eller arbetslöshetsförsäkring spelar mindre roll; de ska gå till medborgarna i Sverige som betalar skatt. De ska inte gå till organiserad brottslighet.

Det är därför styrningen nu utvecklas vartefter så att fler myndigheter får samma uppdrag att naturligtvis sköta sitt fögderi men också ingå i samverkan med polisen och de andra myndigheterna. Vi ska knäcka den här brottsligheten.

(Applåder)

Fru talman! Till och med den sista september har i år 32 personer omkommit på sin arbetsplats i Sverige. Det är mammor och pappor, människor som någon älskar, som på grund av brister i skydd och säkerhet aldrig kommer att komma hem igen. Det är 32 personer för mycket. Och i veckan kunde vi läsa om ytterligare en man som omkommit på en byggarbetsplats i Vallentuna.

Vi socialdemokrater uppmärksammade tidigt behovet av att jobba för att minska antalet dödsolyckor i arbetslivet. Förra mandatperioden tog regeringen fram en första nollvision som en del i en bred arbetsmiljöstrategi. Tyvärr har dessa åtgärder inte varit tillräckliga.

Vad avser statsministern att göra vidare i frågan för att minska antalet dödsfall i arbetslivet?

Fru talman! Nollvisionen är oerhört viktig att hålla i. Ingen ska behöva dö på sitt arbete.

Det var därför vi startade förra mandatperioden med att ge ett rejält tillskott till Arbetsmiljöverket så att det tillkom 150 inspektörer. Vi höjer nu beloppet så att vi kan fortsätta anställa fler inspektörer. Arbetslivsforskningen startades upp igen efter att ha tagits bort av den förra regeringen. Vi ger också inte minst polisen bättre möjligheter att inspektera arbetsplatser där man misstänker att här går det helt enkelt inte rätt till.

Vi har nu överlämnat en proposition till riksdagen med ett förslag om att maxbeloppet för företagsbot ska höjas från 10 miljoner till 500 miljoner kronor för allvarliga brott som begås av större företag. Vi föreslår att detta träder i kraft redan den 1 januari 2020.

Vi måste fortsätta se till att människor kan vara säkra på sina arbeten.

Fru talman och statsministern! Hundratusentals människor är på flykt efter Turkiets invasion av norra Syrien och offensiv mot den kurdiska befolkningen med bomber, granater och marktrupper. Det har rapporterats över 100 döda människor, även civila.

Erdogan vill upprätta en så kallad säkerhetszon i Syrien, dit han vill flytta upp till 2 miljoner av de 3,6 miljoner syriska flyktingar som finns i Turkiet. Kurderna befarar att syftet är etnisk rensning, och det är inte svårt att dela den oron eller instämma i den beskrivningen av vad som faktiskt händer.

Det är bra att Sverige har markerat mot Erdogan tillsammans med EU. Det är bra att vi slutar exportera vapen till Turkiet och att biståndet ökar med 100 miljoner. Men vad händer nu, och på vilket sätt kommer Sverige att verka för fred i regionen och stödja civilbefolkningen?

Fru talman! Sverige var ju bland de första som tydligt fördömde det som Turkiet gjorde med sin militära offensiv i norra Syrien.

Vi är drivande inom EU för att få EU att agera, inte minst genom att införa ett vapenembargo, eftersom det Turkiet har gjort är ett brott mot folkrätten. Det försvårar naturligtvis för civilbefolkningen, och det kommer med stor sannolikhet att göra det lättare för Daish att fortsätta sina operationer.

Vi har också verkat i FN:s säkerhetsråd, inte minst för att EU-länderna som ingår i säkerhetsrådet - exempelvis Tyskland - ska driva frågan i säkerhetsrådet. Om jag kommer ihåg rätt togs den upp som en övrig fråga, men vi vill fortsätta driva att FN:s säkerhetsråd tar stort ansvar i frågan så att världssamfundet visar att detta inte är acceptabelt.

Därutöver är det viktigt för oss att se till att det finns humanitära resurser så att vi kan hjälpa folk här och nu. Vi kommer aldrig att ge oss utan jobba för fred i norra Syrien.

Fru talman! Sverige ska ta sitt delansvar för dem som är på flykt i världen. Människor med asylskäl ska få en chans ett bygga ett nytt liv här. Men den chansen förpliktar. Den som inte följer våra lagar utan gör sig skyldig till allvarligare brott måste anses ha förbrukat vårt förtroende. Det är inte en hård linje, fru talman. Det är en rättvis linje.

En riksdagsmajoritet har också krävt tuffare regler, där fler fall ska leda till utvisning. Riksdagen har alltså varit tydlig. Det har inte regeringen. Justitieministern har lovat en utredning, men den har vi ännu inte sett röken av. Tiden går, och i takt med det riskerar regeringen att ytterligare urholka förtroendet för rättsstaten.

Gång på gång möts vi av fall där människor får stanna i Sverige trots att de begått avskyvärda brott som våldtäkt. När tänker statsministern sätta stopp för det?

Fru talman! Det är klart att människor som begår grov brottslighet inte ska ha en plats här utan ska utvisas. Det menar vi också.

Det är också det som faktiskt sker. Man kan tycka att det sker för sällan, men det är inte så att det inte sker. Det är inte så att man kan göra vad som helst här och säga att man har all rätt att bli kvar. Låt oss ändå konstatera det.

Också detta måste utredas, men som jag sagt tidigare tror jag att det finns få departement som har så många propositioner att arbeta med. Allt kommer inte att kunna göras på precis samma gång, utan departementet och departementschefen måste få hantera detta i den ordning det går att göra det. Men det är inte så att ingen utvisas på grund av grov brottslighet.

Låt oss se när detta kan tas vidare. Jag kan inte ge något datum för exakt när det kan ske.

Fru talman! Min fråga kommer att knyta an till det första replikskiftet, som var med Ulf Kristersson.

Jag vill först poängtera att även om utbildning för unga såklart är något behjärtansvärt kan det knappast vara Sveriges uppgift att ge utbildning till vuxna som har missbrukat våra asyllagar och sökt sig hit trots att de saknat asylskäl, vilket är precis vad gymnasielagen handlar om.

Jag måste också säga att det svar som Kristersson fick förbluffade mig med den arrogans som det uppvisade gentemot Sveriges Kommuner och Landsting. Man avfärdade att kritiken skulle röra direkta effekter av lagen. På punkt efter punkt har farhågor och kritik lyfts, och på punkt efter punkt har dessa besannats, med direkt koppling till lagen.

I SKL:s debattartikel förra veckan sägs avslutningsvis att man i ett och ett halvt år har försökt tolka lagen och försökt få besked från regeringen utan att få det. Hur länge ska Sveriges Kommuner och Landsting vänta på att regeringen tar sitt ansvar för de lagar som införs och det ansvar som kommunerna åläggs?

Fru talman! Svaret är detsamma: Denna lagstiftning har passerat Sveriges riksdag, och den gäller. Det är inte så att det aldrig uppstår några frågetecken kring andra lagar. Även andra lagar kan mycket väl upplevas som otydliga, och det kan uppstå osäkerhet om tolkningen i början. Det är nog rätt vanligt när det gäller ny lagstiftning.

Vi duckar inte för problemet. Kommuner och landsting måste ha mer resurser överlag. Men det går inte att generellt dra ned på utbildning för de människor som får stanna i vårt land, som Sverigedemokraterna föreslår. Då får kommuner och landsting mindre resurser för att arbeta med välfärden, och det kommer att vara långsiktigt skadligt för vår välfärdssektor. Så låt oss se till att de som får stanna kommer i arbete! För detta behövs mer utbildning, inte mindre.

Fru talman! En tillfällig konsult, tillika uttalad jaktmotståndare med förtroendeuppdrag i Svenska rovdjursföreningen, fick i maj 2018 tillträde till Naturvårdsverkets databas Rovbase för att städa ut gamla noteringar gällande bland annat döda björnar. Uppdraget skulle gälla 2018 ut.

I mars 2019 upptäckte dock länsstyrelsen i Jämtland att någon utan behörighet gjort ändringar i databasen. Konsulten hade alltså efter avslutat uppdrag möjlighet att göra slagningar i ett sekretessbelagt register över svenska jägare som varit involverade i rovdjursjakt. En anmälan till Datainspektionen gällande misstänkt dataintrång är nu inlämnad.

Naturvårdsverkets undermåliga hantering av sekretessbelagda uppgifter är allvarlig på flera sätt, inte minst med Transportstyrelsen i färskt minne. Hotbilden mot redan utsatta personer riskerar att förvärras, men hanteringen riskerar också att leda till att medborgarnas förtroende för svenska myndigheter minskar. Hur tänker regeringen säkerställa att ett liknande säkerhetshaveri inte upprepas inom svenska myndigheter?

Fru talman! Jag vet inte hur jag ska behandla detta som en allmänpolitisk fråga. Myndigheternas ansvar för att hantera sin information är glasklart. Detta måste ske med integritet och rätt skydd, och därför har vi under ett antal år gentemot myndigheterna drivit att de måste vara mycket noggranna med den information de har så att det som har skett vid ett antal myndigheter inte upprepas. Vi har höjt säkerhetsnivån, vilket innebär att den myndighet som eventuellt tänker sig att andra ska kunna sköta viss information eller hantering måste vara mycket noggrann med den utläggningen.

Exakt hur det gick till vid denna myndighet kan jag inte svara på; det tror jag ledamoten inser. Men myndigheternas säkerhetsnivå har höjts generellt i samarbete med polis, försvar och säkerhetspolis.

Fru talman! Under förra söndagens partiledardebatt rök statsministern ihop med Jonas Sjöstedt om de pengar som EU ger till Turkiet. I efterhand visade det sig att det var Jonas Sjöstedt som hade rätt: 25 procent av EUpengarna går direkt till Turkiets statskassa.

Turkiet får också andra pengar i så kallat föranslutningsstöd, som man får för att man är kandidatland. Statsministern sa vid förra veckans EUnämnd att han inte tyckte att pengarna till Turkiet skulle stoppas eftersom oppositionen i Turkiet inte tyckte att man skulle ändra detta.

Jag har lite svårt att förstå varifrån statsministern har fått detta. Det är tydligt att oppositionen är kritisk mot Erdogan och tycker att man ska öka pressen på hans regim.

Myndigheten ISP har stoppat vapenexporten till Turkiet. Det är bra! Vi kan också se att Saab har samarbetat militärt med Turkiet. En av statsministerns närmaste medarbetare, hans planeringschef, gick nyligen till Saab. Jag undrar vad statsministern tycker om detta.

Fru talman! Det går inte pengar till Turkiets statskassa för att landets statsledning ska fara väl. Det går pengar till Turkiet för att flyktingar ska ha det så bra som det går under svåra förhållanden, eller i alla fall lindrigare. Pengarna går till barns utbildning, bostäder och annat. Tar man bort dem vet vi vilka som drabbas. Det är inte Turkiets statsledning utan ett antal miljoner flyktingar.

När det gäller EU och medlemskapsstödet är det möjligt att det finns olika oppositioner. Det finns också en tydlig del av oppositionen i Turkiet som vill hålla kvar kopplingen till EU och inser att de är i en mycket sämre situation om den brister helt. Stödet har dragits ned rejält och går bland annat till civilsamhället för att utveckla dess styrka. Jag tycker att detta är en bra satsning som görs i Turkiet.

Fru talman! Den senaste tiden har innehållet i Skolverkets förslag till nya kursplaner för grundskolan kritiserats därför att antiken skulle tas bort i ämnet historia. Men det är inte endast förslaget om antiken som gett upphov till protester. Det nya förslaget innebär också att de tydliga referenser till Bibeln och andra religiösa urkunder som finns i dagens kursplan för religionskunskap tas bort.

I ljuset av att mycket i vår kultur relaterar till Bibeln - i till exempel sångtexter, filmer och böcker - samt att vårt samhälle i hög grad har referenser till en judisk-kristen värdegrund framstår denna strykning, likt det ursprungliga förslaget om strykning av antiken, som märklig och historielös.

Fru talman! Då beslutet om ny kursplan ligger hos regeringen skulle jag vilja fråga statsministern: Tycker statsministern och regeringen att det är rimligt att som Skolverket föreslår ta bort den tydliga referens till Bibeln och andra religiösa urkunder som finns i grundskolans ämnesplan i dag?

Fru talman! Jag tror inte att jag i detta läge ska gå in och diskutera exakt hur kursplanerna ska se ut i skolan. Vi har en myndighet som har i uppdrag att ta fram förslag, och när de sedan ligger på vårt bord ska vi bereda det vi ska fatta beslut om. Jag ska inte här och nu säga vad som ska vara med och inte vara med i denna kursplan. Låt oss följa den ordning vi har och diskutera det i den ordning det ska ske.

Fru talman! I april 2014 stod Stefan Löfven framför tusentals åhörare på det assyriska nyårsfirandet i Södertälje och lovade att regeringen, om han blev vald till statsminister, skulle erkänna Turkiets folkmord på assyrier, armenier och andra kristna minoriteter för hundra år sedan. Stefan Löfven svek det löftet.

Sedan kom Isis och började halshugga och folkmörda assyrierna - ättlingarna till dem som överlevde det första folkmordet - och andra grupper, som yazidier. Återigen vägrade Stefan Löfven att kalla Isis handlingar för folkmord. Regeringen ville inte heller skicka direktstöd till minoriteterna så att de kunde överleva.

I dag kan det assyriska nyårsfirandet knappast genomföras i vare sig Turkiet, Irak eller i Syrien - men i Sverige. Samtidigt ser vi att den största gruppen extremister i Sverige är våldsbejakande islamister - minst 2 000 personer, enligt Säpo.

Därför undrar jag, fru talman, om statsministern kan svara på min fråga. Vi informerar i dag om nazisternas och kommunisternas brott mot mänskligheten. Tänker statsministern jobba för att vi även ska informera skolungdomar om islamisternas brott mot mänskligheten?

Fru talman! Jag menar att det är skolans uppgift att informera om hur historien ser ut. Frågan gällde om man juridiskt skulle säga att det rör sig om ett folkmord. Vi är nog överens om hur vi betraktar det som skedde i samband med Osmanska rikets sönderfall - det mördande och de hemskheter som människor utsattes för. Frågan var om regeringen skulle uttrycka att det juridiskt sett var ett folkmord. Detta har utretts av de människor som jag tror är den bästa expertisen. De rådde oss att inte göra just detta, för det är väldigt få regeringar som har gjort det.

Däremot är det viktigt att konstatera att det har skett fruktansvärda övergrepp mot människor. I dag stöder också den svenska regeringen minoriteter och humanitärt bistånd i dessa länder.

Fru talman! En lågkonjunkturs inmarsch ska inte överdrivas, men nu när kurvorna inte pekar lika skarpt uppåt längre finns det tid att förbereda för framtiden och undvika de riktiga dalarna. Det är de personer som har svagast förankring på arbetsmarknaden som får lämna först. En sådan grupp är de unga.

Enligt Arbetsförmedlingen har ungdomsarbetslösheten vänt, om än ganska blygsamt. Därför vill jag fråga statsministern: Vad avser regeringen att göra för att säkerställa tryggheten för exempelvis ungdomar vid en vikande konjunktur?

Fru talman! Under förra mandatperioden minskade ungdomsarbetslösheten, även om den fortfarande är alldeles för hög. Den var för hög då, och vi riskerar nu att gå in i en avmattning i ekonomin, och då måste vi ha beredskap för att ge ungdomar möjligheter.

Då är det viktigt med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det måste finnas åtgärder så att ungdomar har direktkontakt med arbetsmarknaden, och det måste också finnas utbildningsmöjligheter. Därför lägger vi nu till exempelvis ytterligare platser i Kunskapslyftet, så att vi snart är uppe i 100 000 utbildningsplatser. Det vill vi fortsätta att öka, för det är viktigt.

För många ungdomar är det nog ytterligare utbildning som är nyckeln. Det är det långsiktigt bästa som ungdomar kan göra, och därför ska vi ge dem bra utbildningsmöjligheter. Därför är det fel att, som man gör i Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget, dra ned på den typen av åtgärder. Det vore förödande för våra ungdomar.

Fru talman! "Är man myndig ska man stå för sina handlingar fullt ut." Det är faktiskt inte mina utan Stefan Löfvens ord från så sent som häromåret, och de syftar på den straffrabatt som i dag ges till personer som är 21 år fyllda. Den är ett ganska märkligt påfund, för om man är myndig är man, precis som statsministern påpekade, myndig fullt ut. Tyvärr innebär den också att väldigt många brottsoffer i Sverige i dag inte får den upprättelse som de faktiskt förtjänar.

Nu har vi haft gängsamtal. Jag gick in i de förhandlingarna med just det förslag som statsministern presenterade häromåret. Men då visade det sig plötsligt att Socialdemokraterna inte alls var intresserade av det längre och inte ville gå med på det. I stället var det plötsligt Miljöpartiets linje som gällde, där man till slut landade i vad regeringen själv beskrev som en "marginell förändring".

Vad är det som har fått statsministern att ändra sin uppfattning på så kort tid? Eller är det så att statsministern har en uppfattning, partiledaren en annan och privatpersonen en tredje?

Fru talman! Man ska stå för sina handlingar, och så finns det straffsatser uppsatta för brott.

I det som vi har diskuterat i den grupp som Johan Forssell var med i - och jag förstår att Moderaterna till största del stöder de slutsatser som gruppen kom fram till - ingick också om man ska ta bort straffrabatten eller inte. Vi har sagt att vi är beredda att göra det för den grova brottsligheten.

Jag tror att Johan Forssell vet att det finns de som säger att det inte är det bästa att helt ta bort den så kallade straffrabatten eftersom ungdomar med långa fängelsestraff ofta blir kvar i kriminalitet. Det finns alltså en balans att väga av här. Men vi menar alltså att för den grova brottsligheten finns det all motivation att ta bort den, och det är en del i detta att stå för sina handlingar.

Fru talman! Gruv- och mineralnäringen och hela värdekedjan inom gruvklustret är en viktig näring i Tornedalen, Norrbotten och Sverige.

Vän av ordning kan invända att det är en smula förmätet av en enkel riksdagsledamot att stå här i riksdagens talarstol och påpeka detta för statsministern - en statsminister som varit ordförande för gruvarbetarnas fackförbund IF Metall och ibland talar sig varm för gruvnäringens nyckelroll i arbetet med hållbar utveckling och klimatomställning. Men sanningen är att det är just detta jag behöver göra. Jag och många med mig har förgäves försökt att fråga den förra och den nuvarande näringsministern när regeringen tänker börja avgöra ärendetypen ansökta bearbetningskoncessioner. Svaret är alltid detsamma sedan 2016, då Norra Kärr-målet avgjordes: sedan.

Min fråga till statsministern är därför: När har statsministerns andra regering för avsikt att börja besluta i dessa ärenden?

Fru talman! Jag förstår fullt ut frågeställningen och engagemanget. Det åskådliggör också lite grann av det svåra i detta.

Här finns i huvudsak två intressen som kolliderar. Det ena är att vi ska ha ett så effektivt utnyttjande av våra naturresurser som möjligt. Det är också därför vi ser över den lagstiftning som finns. Det andra är helt andra intressen som vill ta större hänsyn till den miljöpåverkan som detta innebär. Där har vi två motstående intressen. Dem måste vi få att samverka.

Vi har begåvats med metaller och mineraler och också med skog. Våra naturresurser ska vi ta till vara på så bra sätt som möjligt. Men vi måste få dessa två motstående intressen att sammanfalla och hitta en lösning som kan passa båda.

Fru talman! En infrastruktur som håller ihop Sverige är nödvändig för att vi ska kunna leva och verka över hela landet. Vi bor i ett avlångt land i utkanten av Europa, med en liten, exportberoende ekonomi. För oss är flygande nödvändigt för att hålla ihop landets alla delar.

Under den senaste tiden har det återigen förekommit lite olika besked om var regeringen står i frågan om Arlanda och Bromma. Infrastrukturministern säger att Arlanda ska byggas ut. Några timmar senare säger en mycket ilsken miljö- och klimatminister att så inte är fallet och att det inte är regeringens politik utan Socialdemokraternas. Återigen är detta lite oroväckande.

Min fråga till statsministern är därför: Vad tycker regeringen om Arlanda och Bromma, och när planerar man att starta utbyggnaden av Arlanda?

Fru talman! Som så riktigt påpekas är det väldigt betydelsefullt med en stark infrastruktur. Det gäller bilar, tåg, sjöfart och flyg.

När det gäller flyget har man utrett just Arlandas utbyggnad. Det enkla svaret, som båda statsråden har uttryckt, är att regeringen ännu inte har fattat beslut om just Arlanda. Det beslutet återstår att fatta. Tills vidare arbetar vi med att se till att flygets miljöpåverkan kan bli så liten som möjligt genom bland annat bättre bränsle. Flygskatten är beslutad och så vidare. Det arbetet fortgår, och när beslutsunderlaget är klart kommer regeringen naturligtvis att fatta beslut, men båda statsråden har tydligt sagt att inget beslut ännu är fattat av regeringen.

Fru talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen har under förra mandatperioden successivt byggt ut den avgiftsfria tandvården för unga vuxna till att från och med i år, 2019, ge kostnadsfri tandvård till alla unga till och med 23 års ålder.

Jag ser nu i den kristdemokratiska budgetmotionen att man vill ta bort tandvårdsstödet för vårt lands unga. Det gör mig orolig eftersom det är en angelägen reform som innebär att många unga kan ha god tandstatus, även de som studerar och kanske inte har en så god ekonomi. Jag undrar därför om statsministern här och nu kan försäkra oss om att regeringen inte kommer att föreslå något liknande och därmed ta bort en viktig välfärdsreform för landets unga.

Fru talman! Jag är stolt över att vi under den förra mandatperioden kunde höja åldersgränsen för kostnadsfri tandvård till att omfatta också 20-23-åringar. Jag kommer inte att medverka till att på nytt göra det dyrare för unga att gå till tandläkaren. Detta är en viktig förebyggande insats för en bättre tandhälsa längre fram i livet.

Men det är uppenbart att det finns olika syn här i kammaren när det gäller vad välfärd faktiskt är. För oss är det välfärd att ha kostnadsfri tandvård för dessa ungdomar, liksom för äldre. För oss är det viktigt med kostnadsfri mammografi för kvinnor och så vidare. Därför kommer vi att slåss för detta. Det är detta som är välfärd och det som vi ska stå upp för. Socialdemokratin är garanten för att välfärden alltid prioriteras.

Fru talman! Vi står just nu inför vår tids allra största utmaning. Vi ser världen över exempel på klimatförändringarna, som fått barn och unga att undra vad politikerna egentligen sysslar med.

Att klimatet ska behandlas med stor respekt och som en prioriterad och viktig fråga är det få som inte håller med om nu för tiden. Det handlar snarare om på vilket sätt man väljer att möta denna utmaning. Det blir därför självklart för mig och Moderaterna att varje satsad krona ska göra största möjliga nytta för klimatet.

Fru talman! Min fråga till statsministern baseras på debatten om Klimatklivet, som fördes i kammaren i går. Varför väljer regeringen att lägga miljarder på ett projekt som Riksrevisionen dömt ut som verkningslöst för att minska utsläppen?

Fru talman! Jag delar inte den uppfattningen. Vi har tusentals projekt runt om i vårt land. Det handlar om att sätta upp solceller. Det handlar om vindkraft, biogasanläggningar, laddstolpar och allt annat som pågår runt om i landet. Jag brukar säga att det är en folkrörelse som vi nu har igång.

Naturvårdsverkets bedömning är att detta minskar utsläppen med 1 ½ miljon ton, om jag kommer ihåg rätt. Det är rätt bra. Det är mycket. Vi gör alltså vår del. När vi gör vår del vad gäller både Klimatklivet och Industriklivet kommer vi att ligga före. Och när vi ligger före har vi möjlighet att sälja vårt kunnande och sälja produkter som vi utvecklar här i Sverige. Då gör vi klimatnytta i andra länder samtidigt som vi bidrar till jobb och välfärd här hemma. Den satsningen är bra. Vi tänker fortsätta med den. Det är ett bra sätt för Sverige att visa att vi ligger i framkant i, precis som det påpekas, den viktigaste frågan vi har.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.