Statsministerns frågestund

Herr talman! I morse som så många andra morgnar ringde väckarklockan hos miljontals svenskar för att de skulle gå till jobbet eller till sitt företag. Alla deras ansträngningar bygger Sverige starkt, och de ska kunna förvänta sig att när de är med och bidrar genom att betala skatt ska polisen, vården och skolan fungera. Så är det inte i dag.

Dessutom behöver deras ansträngningar uppskattas mer. Det var därför Moderaterna och Kristdemokraterna i den budget som vann i riksdagen och som statsministern nu styr på innehöll skattesänkningar för alla Sveriges löntagare. Den skattesänkningen är jag väldigt stolt över.

Min fråga till statsministern är enkel: Kommer statsministern att fortsätta att sänka skatten för alla Sveriges löntagare, alla dem som bygger Sverige starkt, under åren framöver?

Herr talman! Precis som sas är det de som går till jobbet varje dag som ser till att vi kan bygga välfärd, och till välfärd behövs skatter. I den svenska modellen samlar vi in skatter tillsammans och fördelar utifrån olika behov.

Som det påpekades har vi en budget som vi styr på, och denna budget ska genomföras. Hur vi sedan kommer att göra med budgetar framöver får vi ta från budget till budget.

Det vi är överens om i januariavtalet är att vi ska ha en riktig genomgång av skattesystemet och försöka nå fram till en ny skattereform. Av avtalet framgår bland annat att vi ska minska de ekonomiska klyftorna i vårt land, och då ska vi arbeta efter det.

Låt oss ta en bred diskussion om hur den skattereform vi har framför oss ska se ut och se till att vi både har råd med den välfärd vi behöver och får en bättre fördelningspolitik.

Herr talman! Det var inte riktigt svaret på den fråga jag ställde. Januariöverenskommelsen innehåller många bra delar, bland annat att värnskatten ska bort, och här är statsministern tydlig.

Men jag förstummas av att statsministern aldrig kan tänka sig att sänka skatten för en industriarbetare, en banktjänsteman, en rektor eller en undersköterska. Kan inte även de löntagarna få sänkt skatt under denna mandatperiod?

Herr talman! Vi har en skattereform framför oss. Jag menar att det är smart att se på helheten och hur en skattereform ska utformas, och här ingår att vi ska minska de ekonomiska klyftorna.

Därutöver har vi en skatteväxling på 15 miljarder framför oss där vi ska höja skatten på utsläpp och sänka skatten på arbete och företagande. Exakt hur detta faller ut ska vi resonera om.

Jag kan dock konstatera att Elisabeth Svantesson har varit med och höjt skatten för en hel del löntagare bara för att de är med i en fackförening. Det är fel väg att gå.

Herr talman! När rapporterna om terrorsekten IS övergrepp mot mänskligheten började trilla in och vi nåddes av bilder på korsfästa barn, levande människor i burar som eldades upp och kvinnor som såldes på slavmarknader vände sig nästan alla svenskar oavsett religionstillhörighet bort i avsky.

Ett antal hundra svenska medborgare tilltalades dock av det de såg och åkte ned för att understödja IS i dessa övergrepp mot mänskligheten och folkmord. Nu vill ett antal hundra av dessa komma tillbaka eftersom det har visat sig att kalifatet de drömde om inte var livsdugligt.

Vi hade kunnat stoppa en del av dessa om vi redan under förra mandatperioden hade fattat beslut om att dra in medborgarskapet för dem som har dubbla medborgarskap. Sverigedemokraterna föreslog detta vid ett antal tillfällen, men statsministern och den dåvarande regeringen var inte beredda att stödja Sverigedemokraterna i detta.

Nu kommer dessa människor hem, och många av dem kommer inte att få något straff alls. De kommer tillbaka till vårt samhälle som fullvärdiga medborgare med full tillgång till svensk välfärd.

Med facit i hand, är statsministern beredd att medge att det var ett misstag att inte stödja Sverigedemokraternas förslag om att göra det möjligt att dra in medborgarskapet för IS-terrorister med dubbla medborgarskap?

Herr talman! Mattias Karlsson började inlägget precis som vi alla känner när det gäller dessa och andra fruktansvärda och fullständigt ofattbara övergrepp.

Att människor åker dit och deltar i detta är i sig ofattbart, men det viktigaste nu när vi fått ta del av dessa ofattbara grymheter är att dessa människor ställs till svars på något sätt.

Ett förslag som Sverige har tagit upp tillsammans med andra länder är en tribunal. Vi menar att detta är en exceptionell händelse av en exceptionellt grym terroristsekt. Detta har rönt ett visst intresse, och nu ska vi arbeta vidare så att dessa människor fälls för de brott som är begångna.

Jag tycker därför inte att man ska utgå från att de kommer att gå fria, utan de ska fällas. På initiativ av Sverige har bevisföringen redan påbörjats, och nu sker bevisinsamling för att kunna ställa dessa människor till svars.

Skulle en person i Sverige ha varit med och begått brott har svensk domstol ganska långtgående möjlighet att fälla också för brott begångna i andra länder, och då ska vi se till att göra det.

Fokus ska vara att få dem fällda, och det kan ske på plats eller i regionen. Det kan också ske på andra sätt, och man kan dömas här i Sverige.

Och man kan direkt ifrågasätta om de föräldrar som har dragit in sina barn i detta elände över huvud taget är lämpliga som föräldrar.

Herr talman! Jag delar till fullo statsministerns intention att lagföra och straffa alla som har deltagit i brott. Idén om en tribunal är värd att titta närmare på, och jag stöder regeringens ambition i detta avseende.

Det är dock ett faktum att ett antal hundra personer redan har kommit tillbaka hit, och de utgör ett hot mot svenska medborgares säkerhet. Vi såg vad som hände på Drottninggatan för att vi inte höll koll på IS sympatisörer.

För att undvika detta i framtiden, är statsministern beredd att titta på möjligheten att dra in medborgarskapet för personer med dubbla medborgarskap som ägnar sig åt sådan verksamhet som IS-terroristerna har gjort? Det kommer nästan säkert att uppstå liknande situationer i framtiden.

Finns det något scenario där statsministern är beredd att dra in medborgarskapet för människor som åker och stöttar organisationer som förklarar krig mot Sverige?

Herr talman! Det där är en av de frågeställningar som bevisligen har kommit upp. Det är dock så att när man gör detta är det, precis som Mattias Karlsson säger, bara för dem som har dubbla medborgarskap. Det innebär att det inte löser problemet. Det löser definitivt inte problemet här och nu, utan det kommer att ta ett antal år innan den lagstiftningen är på plats.

Här och nu menar jag att prioriteringen är att få dem dömda som har gjort detta. Oavsett var man döms ska man dömas. Vi har under förra mandatperioden tillfört och fortsätter nu att tillföra, bland annat genom två breda överenskommelser, mer resurser till Säkerhetspolisen, polisen och andra myndigheter. Vi har successivt stärkt lagstiftningen för att fler ska kunna dömas. Nu kommer snart lagen som gör även samröre med terroristorganisationer kriminellt. Successivt skärper vi straffen. Nu ser vi också att domarna börjar komma. En kom för bara en kort stund sedan. Så ska vi fortsätta.

Herr talman! Stefan Löfven har vid upprepade tillfällen uttryckt sin besvikelse över brexit. Han har talat om att det är en skilsmässa som han djupt beklagar. Samtidigt har Stefan Löfven, också vid upprepade tillfällen, markerat mot populism och talat om spridningen av falska nyheter som något som skakar demokratin i dess grundvalar.

Båda dessa saker är givetvis utmärkta, men det klingar falskt i ljuset av den märkliga kampanj som LO och ledande socialdemokrater startat inför Europaparlamentsvalet.

Statsministerns bild av populism och faran med brexit verkar inte alls delas av vare sig LO eller Socialdemokraternas andranamn på valsedeln i valet i maj. De har nämligen rakt av plankat brexitkampanjens slogan och gjort den till sin egen: "Ta tillbaka kontrollen!" I en valfilm målas en mörk bild upp av att makten över vardagen har försvunnit till Bryssel. Det påstås också att Centerpartiet kommer att utnyttja alla möjligheter att pressa tillbaka svenska arbetares löner och arbetsvillkor - helt utan belägg.

Detta är ren och skär vänsterpopulism, paketerad med ett budskap som användes för att försätta Storbritannien i den mycket svåra situation som man befinner sig i just nu.

Min fråga till statsministern är därför: Står Stefan Löfven bakom det budskap från brexitkampanjen som LO och ledande socialdemokrater sprider, och anser Stefan Löfven att Centerpartiet vill utnyttja alla möjligheter att pressa tillbaka svenska arbetares löner och arbetsvillkor?

Herr talman! Vad LO driver för kampanj vad gäller brexit står för LO. Jag har ingenting med det att göra över huvud taget.

Vi i det socialdemokratiska partiet vill driva en EU-kampanj där vi fokuserar på de absolut viktigaste frågorna som EU ska syssla med. Det är säkerhetsfrågor, men det är också arbetsmarknadsfrågor. Där har vi en balansgång att gå, enligt min uppfattning. Vi har en gemensam arbetsmarknad, och det ska vi vara glada för. Det ger oss styrka. Men reglerna på den arbetsmarknaden måste kännetecknas av rättvisa och ha sjysta villkor för löntagare - även när man åker från ett land till ett annat för att arbeta.

Vi drev frågan om utstationeringsdirektiv. Det utstationeringsdirektiv som fanns gav möjlighet för svenska domstolar att döma så att vi fick en regel som sa att svenska fackföreningar inte kunde ta strid för sina kollektivavtal. När vi ville ändra det var det inte så stor uppställning på den andra kanten, om jag får lov att säga så, utan då hette det att det inte skulle gå och att vi inte skulle klara av det. Vi skulle inte driva den frågan.

Nu gjorde vi det ändå - och fick stöd för att ändra utstationeringsdirektivet. Min fråga till Annie Lööf är om hon anser att det är ett bra sätt att stå upp för sjysta löner och sjysta villkor - jag menar att det är det, och det var därför vi drev det - och om Centern stöder den linjen. Gör man inte det, ja, då gör man sig skyldig till att stå för en arbetsmarknad som gör det fritt för kapital att röra sig men som innebär att löntagare ställs mot löntagare. Om vi är överens om de tagen ska jag uttala mig om Centerpartiets syn på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag står bakom fri rörlighet. Jag står bakom att den svenska modellen ska vara just svensk. Därför är Centerpartiet emot till exempel den sociala pelaren, som flyttar makt från den svenska modellen till EU och Bryssel.

Jag vill tacka statsministern för svaret, men nu är det ju faktiskt så att LO:s kampanjfilm lyfter fram andranamnet på Socialdemokraternas egen lista. Det är alltså ett av statsministerns egna toppnamn i den kommande valrörelsen som går till val på detta sätt.

Det är dessutom så att LO:s huvudbudskap "Ta tillbaka kontrollen!" är en direkt kopia av brexitkampanjens "Take back control". De strömningar som i Storbritannien har lett fram till ett beslut som statsministern själv beklagar använder nu hans eget parti och hans egna toppnamn för att kampanja i Sverige. För detta har naturligtvis partiledaren för Socialdemokraterna ett ansvar, men så också statsministern.

Nu kan inte statsministern se några som helst problem med att föra fram två helt diametrala åsikter, så jag frågar igen: Står statsministern bakom detta budskap?

Herr talman! Socialdemokraterna har en kampanj som går ut på att vi vill se till att EU fokuserar på det som är viktigast att EU fokuserar på, och det är i grunden ett positivt budskap. Vi tror på EU, vi står upp för EU och vi vill att EU ska utvecklas.

Däremot är vi inte för att flytta fler beslut till EU. Därför tycker vi att det är fel att säga att den sociala pelaren flyttar makt från Sverige till EU. Den gör inte det. Men bara den reaktionen och den synen på den sociala pelaren som Annie Lööf ger uttryck för gör mig bekymrad. Ska vi ha en marknad som är gemensam för kapital och företag och andra men där löntagares rättigheter kommer att hotas när löntagare ställs mot löntagare, då får vi ett problem.

Ett sätt att se till att makten ligger där den ska ligga är att svenska fackföreningar nu kan ta strid för sina kollektivavtal, löner och villkor. Det är bra. Det är en sådan väg vi ska gå med EU.

Herr talman! Statsministern! I veckan riktade LO mycket skarp kritik mot regeringens sjukförsäkringspolitik. Anledningen är att avslagen på ansökningar om sjukpenning har nästan sexfaldigats sedan 2014. Det är en mycket dramatisk ökning.

Det är svårt att beviljas sjukersättning i Sverige i dag. Vi har OECD:s hårdaste regler för det.

Det är många som drabbas av detta. SVT rapporterade till exempel om 26-årige Martin, som är funktionsnedsatt. Han bor på ett omsorgsboende med dygnet-runt-personal som hjälper honom. Han behöver en coach för att kunna vara på arbetsmarknaden. Tack vare det har han haft ett jobb och fått aktivitetsersättning för det. Nu har Försäkringskassan dragit in den, vilket innebär att Martin är hänvisad till kommunens socialkontor.

Samma sak gäller Sture Eklund från Norrbotten, som har kämpat mot Försäkringskassan och fått rätt. Han har fått en dom på att han ska ha sjukpenning, men Försäkringskassan betalar ändå inte ut sjukpenning till Sture.

Vad vill statsministern göra åt detta?

Herr talman! Jag tackar för att frågan väcks, för detta är en viktig del av svensk välfärd.

En sjukförsäkring ska fungera genom att ge ekonomisk trygghet till den som behöver det när hen inte kan arbeta men också stimulera en återgång till arbete så snabbt som möjligt - på ett värdigt sätt.

Av det skälet pågår just nu, när vi har sett ett antal domar och beslut från myndigheten, en utredning för att se vilken översyn och vilka eventuella förändringar som behöver göras av regelverket så att sjukförsäkringen ska tjäna på det sätt som vi vill att den ska tjäna på. Vi vill ha låga sjuktal, men vi vill naturligtvis också ha mänsklighet och värdighet i behandlingen av människor.

Begreppet "normalt förekommande arbete" ska ses över. Vad är det egentligen, och är det andra begrepp som behöver förändras så att vi kan ha en bra ersättning när folk behöver den utan att vi får en dramatisk ökning av kostnaderna? Vi vill inte att folk ska vara sjuka.

Herr talman! Tack för svaret, statsministern!

Det är ju också så att regeringen har beordrat Försäkringskassan att göra restriktiva bedömningar för att uppnå ett visst antal dagar som man inte får överskrida när det gäller sjukdagar.

Kan statsministern lova att man tar bort ordern till Försäkringskassan att hålla nere dessa dagar? Det är ju det som gör att det blir så många avslag.

Herr talman! Jag vet inte vad det är för beordring Nooshi Dadgostar talar om. En regering får inte lägga sig i myndighetsbeslut. De enskilda besluten om vem som får och inte får ersättning fattas av myndigheten. Det är enligt lag förbjudet för en regering att lägga sig i detta.

Den översyn som görs syftar, som jag sa, till att se om regelverket behöver förändras. Vi vill fortfarande ha låga sjuktal; ingen mår bra av att gå sjuk länge. Men det ska naturligtvis vara värdigt, och ersättningen ska vara bra när man behöver den.

Herr talman! År 2012 införde alliansregeringen avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Det var vi kristdemokrater som drev fram reformen, och den kom att bli en stor succé. Givandet ökade. Till en blygsam kostnad för statskassan kunde organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och Erikshjälpen hjälpa fler människor i utsatta situationer, både här i Sverige och utomlands.

Så många som var tionde svensk utnyttjade avdraget. Plan Sverige och Stockholms Stadsmission har berättat att man fick hela 15 miljoner kronor mer varje år att satsa på livsförändrande insatser för våra medmänniskor. Fler barn i tredje världen fick chansen att gå i skolan. Fler hemlösa kunde få en varm säng att sova i, ett mål mat och en stunds umgänge.

Sverige var det näst sista landet i Europa att införa avdragsrätt för gåvor. Socialdemokraterna har nämligen alltid varit emot det. Det var därför tragiskt men tyvärr inte ett dugg oväntat att ni så fort ni fick chansen under förra mandatperioden såg till att Sverige blev det första landet i Europa att avskaffa avdragsrätten.

Tack vare Kristdemokraternas och Moderaternas budgetreservation kommer skatteavdraget för gåvor nu att återinföras. Avdraget kommer att göra det möjligt för tusentals barn att gå i skolan och för forskning att frodas. Färre kommer att behöva somna hungriga och ensamma. Inte så illa för en servettskiss!

Detta är bra, men det går inte att lita på Socialdemokraterna i denna fråga. De organisationer som kämpar för att göra världen lite bättre behöver tydliga besked och långsiktiga spelregler.

Så till min konkreta fråga: Kan statsministern, här och nu, ge ett löfte om att gåvoavdraget blir kvar den här gången?

Herr talman! Återigen - varje gång en budget ska göras får man ta ställning till vilka skatter som ska vara med, vilka som eventuellt ska höjas och vilka som ska sänkas. Man står inte på en frågestund och svarar på exakt hur skatterna ska utformas.

Men jag kan säga så här: Som princip kan man fundera på vad det är för logik i att först sänka skatterna så mycket som det någonsin går, så att vi får mindre möjligheter att hjälpa till med att bygga upp skolorna, sjukvården och äldreomsorgen på ett bättre sätt, och sedan införa ett skatteavdrag för att människor ska betala ur plånboken. Skulle det vara en framgång? Jag tycker inte det.

Vi ska ha en välfärd i Sverige och betala skatter så att vi klarar den och kan utveckla den. Detta ska inte stå och falla med huruvida människor vill öppna plånboken i enskilda fall. Det gör människor ändå, tack och lov. Den ökning som vi har sett under lång tid, även före avdragets tillkomst, är bra - folk vill hjälpa till.

Men grunden för vårt välfärdssamhälle ska naturligtvis betalas via de skatter och andra inkomster som staten, kommunerna och landstingen får. Sedan ska de fördelas så att vi vet att vi har en tillräcklig vård. Detta gäller här hemma men också ute i världen. Sverige är ju ett av de länder som ger mest i bistånd och till biståndsutveckling.

Jag tycker att detta är ett bättre sätt. Det är stabilare, och det är det som är solidaritet. Det är så vi ska fortsätta.

(Applåder)

Herr talman! Här går en tydlig skiljelinje mellan Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Vi menar att solidaritet och medmänsklighet inte kan vara fint, rätt och riktigt bara om det sker via skattsedeln. Det måste också vara bra, och uppmuntras från samhällets sida, att det även sker mellan människor.

Jag undrar om statsministern menar att den grundläggande välfärden i Sverige är hotad på grund av ett gåvoavdrag. Kan man inte göra både och, ha en grundläggande välfärd från staten och ett gåvoavdrag?

Ingen socialdemokratisk regering i EU förutom den svenska har minskat eller tagit bort avdragsgilla gåvor. I Danmark höjde man nu beloppet till närmare 20 000. I Norge är maxbeloppet 40 000. Av 28 EU-medlemsländer är det bara Sverige och Slovakien som i dag inte har denna möjlighet fullt ut.

Är det rimligt att införa ett gåvoavdrag och sedan ta bort det nästa år?

Herr talman! Det är inte så att välfärdssamhället står och faller med detta. Den huvudsakliga principen är att ett solidariskt välfärdssamhälle ska byggas med skatter och de inkomster som staten och kommunerna får.

Pengar skänks ändå. Jag skänker pengar varje månad. Det gör jag med glädje och stolthet, för jag inser att det är bra för alla de organisationer som gör ett så fint arbete runt om i Sverige och världen. Men jag sitter inte och tänker att jag nog tycker att Ebba Busch Thor ska vara med och betala. Jag gör det själv. Jag tycker att det är rätt.

Det är inte så att gåvorna försvinner om man inte har ett avdrag. Hur avdraget ska se ut framöver blir en framtida diskussion, men min princip är att vi ska bygga ett solidariskt välfärdssamhälle inte på enskilda personers bidragsvilja utan på solidaritet i samhället.

(Applåder)

Herr talman! Det europeiska samarbetet har skapat fred på vår kontinent, stabila demokratier och den högsta levnadsstandard som människor över huvud taget har upplevt. Men det europeiska samarbetet står inför ett mycket stort vägval under kommande år. Vägvalet kan bero på erfarenheterna under ett antal kriser på senare tid, där EU-samarbetet inte riktigt har lyckats lösa problemen: finanskrisen, terroristhotet och migrationskrisen.

Det finns nu två synsätt i Europa. Det ena är att vi behöver samarbeta mer inom EU och att EU behöver mer muskler för att lösa denna typ av kriser i framtiden. Det andra synsättet är att vi ska rulla tillbaka och samarbeta mindre.

Denna diskussion förs i hela Europa just nu. De stora länderna - Tyskland och Frankrike - och ett antal länder till driver på för att fördjupa samarbetet, och det förs en mycket intressant debatt om hur det ska gå till. Det är ett fåtal länder som sätter sig på bakhasorna: Polen och Ungern, men tyvärr också Sverige. Sverige är inte med på denna fördjupningsdiskussion. Risken är att man hela tiden hamnar mer och mer utanför om man inte deltar när andra länder samarbetar mer.

Jag vet, Stefan Löfven, att vi står på samma sida. Vi hade väl gemensamma presskonferenser en gång i tiden i samband med EMU-omröstningen. Jag vet innerst inne att det bor en Europavän i Stefan Löfvens hjärta. Men varför, Stefan Löfven, bromsar Sverige denna diskussion? Varför ställer vi oss på samma sida som de som inte vill fördjupa EU-samarbetet?

Herr talman! Detta med att samarbeta mer behöver nog förtydligas lite. Vi är med i diskussionen om hur vi stärker samarbetet för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet, hur vi stärker vårt försvar och hur vi får till stånd mer forskning, innovation och klimatomställning. Detta har vi hela tiden uttalat. Vi vill att EU ska göra mer och att vi ska göra mer tillsammans.

Sedan är frågan ibland hur mycket EU-institutionerna och respektive medlemsstat ska bestämma. Det är en annan diskussion. Vi är inte lika övertygade om att man per automatik ska överföra beslutsrätt till EU. Man kan göra det i vissa frågor, och det har också skett. Det står i fördraget, så vi vet vilka beslut det gäller.

Det är ingen tvekan om att vi vill ha det här samarbetet. Vi ser EU som en enorm möjlighet för Sverige. Alla som har varit emot EU och en del som för inte så länge sedan till och med tyckte att vi skulle gå ur EU måste nu begripa att detta samarbete faktiskt är A och O för Sveriges välstånd och framtid. EU gör dock inte allting rätt. Vi måste också få säga att man inte per automatik måste ha nya EU-byråer om man vill stärka säkerheten i EU.

Jag välkomnar alltså denna diskussion, och vi deltar i den. Jag välkomnar Macrons diskussion även om jag inte alltid delar hans uppfattning att det när vi stärker samarbetet för ökad säkerhet måste innebära att vi ska ha en europeisk byrå för att klara det. Just den delen, hur det ska gå till, återstår att se.

Men att EU ska samarbeta mer för vår säkerhet och vår framgång, för innovation och export och naturligtvis för att klara klimatet är vi helt införstådda med. Det innebär dock inte per automatik att mer beslutsmakt ska flyttas till Bryssel.

Herr talman! Statsministern förhåller sig som något slags neutral kommentator. Han välkomnar diskussioner, säger han. Men säg något i diskussionen själv! Sverige har en åsikt i detta.

Statsministern säger att vi inte med automatik ska flytta över makt till Bryssel. Nej, det är väl ingen som har påstått att det skulle ske med automatik. Ska vi kunna lösa klimatproblemen krävs mer beslutskraft i Europa. Ska vi kunna bekämpa terrorismen behövs mer beslutskraft i Europa.

Sverige säger nu nej till att delta i finanspakten, finansregelverket som är en erfarenhet av finanskrisen. Sverige säger nej till att delta i bankunionen för att stabilisera bankväsendet i Europa. Sverige ställer sig utanför eurosamarbetet. Sverige har sagt nej till åklagarsamarbetet för att bekämpa korruption och terrorism. Sverige säger nej till en gemensam koldioxidskatt i Europa, och Sverige säger nej till det försvarssamarbete som president Macron föreslår.

Vi kan säga att vi välkomnar diskussioner. Men vi säger ju nej i diskussionerna! Sverige säger nej, nej, nej. Vi deltar i diskussioner och säger nej.

Problemet är bara att de här samarbetena nu kommer att byggas upp och bli verklighet. Jag och Liberalerna vill att Sverige ska vara med på planen och spela i matchen, inte flytta sig längre och längre upp på läktaren och käka varmkorv.

Herr talman! Jag gillar varmkorv .

(JAN BJÖRKLUND (L): Jag visste ju det.)

(Applåder)

. men det äter vi inte i det här sammanhanget, Björklund. Det är en felaktig bild. Sverige leder faktiskt klimatdiskussionen i EU. Vi är precis i framkant. Det är vi som pratar om vad vi behöver göra inom ramen för samarbetet för att hela världen ska klara det mål som är uppsatt. Vi är med i ledningen i den diskussionen.

Vi deltar fullt ut i diskussionen om försvarssamarbete. Vi är däremot väldigt vaksamma på att försvarssamarbetet och det försvarsindustriella samarbetet inte får innebära att försvarsindustrier bara finns i Frankrike, Tyskland och några andra stora länder, utan det ska finnas i Sverige också. Därför är vi naturligtvis varsamma i den diskussionen.

Vad gäller bankunionen pågår en utredning. Det vet Björklund. Vi vet inte hur den slutar.

Gå gärna på offensiven, Björklund, men vi får hålla oss lite mer till fakta.

Herr talman! Klimatkrisen är kanske mänsklighetens svåraste utmaning. Det kommer att krävas stora ansträngningar från alla delar av samhället. Något som är oerhört avgörande är att investera i ett hållbart resande. Vi behöver få över mer persontrafik och godstrafik på tåg.

Som Uppsalabo ser jag tydligt att järnvägen är något av en livsnerv för Uppsala. Det handlar om kommunikationen till Stockholm, övriga Sverige och ut i Europa. Jag är därför oerhört glad över beskedet förra mandatperioden om fyrspår och bättre förbindelse mellan Uppsala och Stockholm.

Men klimatfrågan är global. Vi behöver också se över möjligheterna till hållbara resor i ett större perspektiv. Jag vill fråga: Hur ser statsministern på möjligheten till ett hållbart resande i Europa?

Herr talman! Detta är en av de viktigare frågorna. Hur ser vi till att nå de klimatmål som vi har bestämt oss för? Det måste vi ju göra. Där är personresor och godstransporter avgörande. Vi måste flytta över så mycket vi kan från väg till järnväg, men vägarna kommer att finans kvar, och vi behöver ha lastbilstransporter i framtiden. Då måste det vara betydligt renare bilar.

Vi gör nu en enorm satsning och investering i järnväg. Vi gör det både i form av nyinvesteringar och i form av underhåll. Så ska vi fortsätta, för det är detta som ger oss möjlighet. De tre nya stambanor för höghastighet som vi har talat om kommer att knyta ihop Sverige med övriga Europa och ge oss ännu bättre möjligheter. Därför vill vi också se över möjligheten att förenkla biljettsystemet, så att det blir enklare att ta tåget ned till kontinenten om det passar.

Det finns alltså en hel del att göra här. Det arbetet är igång, och det tänker vi fortsätta med. Vi ska leva upp till klimatmålen.

Herr talman! Statsministern! Frågan om klimatsmart, hållbar konsumtion engagerar. I förra veckan träffade jag elever på Rosendalsgymnasiet i Uppsala. De tyckte att vi vuxna måste ta ett större klimatansvar nu.

Den offentliga sektorns konsumtion orsakar faktiskt 40 procent av koldioxidutsläppen från konsumtion i Sverige. Den största branschen som levererar till offentlig sektor är byggbranschen.

Agenda 2030-delegationen skrev på DN Debatt i måndags att det ställs för lite krav i upphandlingen. Då har jag en fråga till statsministern: Tror statsministern att vi kan få mer klimatresultat genom att adressera offentlig upphandling och speciellt byggbranschen tydligare?

Herr talman! Ja, det tror jag definitivt att vi kan. Jag är glad över att vi såg till att få till stånd en upphandlingsmyndighet. Det handlar inte bara om klimatmålen utan också om andra aspekter av upphandlingar där vi kan göra betydligt bättre ifrån oss. Men just miljö- och klimatperspektivet är viktigt, och därför har Upphandlingsmyndigheten detta i uppdrag. Det finns ett stöd för upphandling, inte minst när det gäller byggentreprenader. Det är ett av de tre prioriterade områden som myndigheten arbetar med.

Dessutom har man fått ett särskilt uppdrag att också arbeta för en mer miljöanpassad transportsektor, som ju är en annan miljöbov. Det arbetet pågår. Det måste pågå. Det är ett sätt att implementera och se till att de miljömålsättningar vi har faktiskt kan uppnås.

Herr talman! Runt om i Sverige vittnar man om en helt ohållbar situation för de unga vuxna som har fått stanna här till följd av gymnasielagen, som de rödgröna drev igenom. De drabbas av hemlöshet och utnyttjas av kriminella gäng. Socialdemokraternas egna kommunalråd larmar om att regeringen inte har tänkt på konsekvenserna. Tyvärr är detta bara ännu ett exempel på en misslyckad integrationspolitik. Det måste vara slut på det nu!

Vi moderater är beredda att vara med och ta ansvar för en stram och hållbar migrationspolitik, men då måste en rad frågor upp på bordet. Det handlar om anhöriginvandring, uppvärdering av medborgarskap, kvalificering in i välfärden och ett fungerande återvändande.

Det besked som hittills har kommit från regeringen är att man bara är beredd att titta på ett fåtal frågor som endast syftar till att göra migrationspolitiken mer generös. Det är inte att ta ansvar. Varför är regeringen inte beredd att ta det bredare ansvaret?

Herr talman! Jo, det är precis det vi är. Först och främst har vi under förra mandatperioden sett till att ändra reglerna så att det var betydligt färre som sökte asyl i Sverige än det var med de gamla reglerna i början av mandatperioden. Det är viktigt att vi ser till att hålla en nivå som gör att alla EU:s länder faktiskt tar sitt ansvar. Sverige kan inte ta det ansvaret ensamt.

Nu pågår diskussion om de sju direktiv som på EU-nivå ska reglera att vi får en någorlunda sammanhållen migrationspolitik. Det kommer att vara bra för Sverige. Det kommer att tjäna Sverige. Därför ska vi se till att vara delaktiga i det arbetet. Vi ska söka så bred delaktighet som möjligt för att det ska bli bra.

Sedan är det integrationsarbetet. Där har vi nu en överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna. Vi har varit väldigt tydliga med hur integrationsarbetet ska stärkas, alltifrån skolorna till möjligheterna att komma ut i arbete liksom samhällsorientering med mera.

Herr talman! År 2016 började Rumäniens socialdemokrater att driva igenom lagförslag som i praktiken legaliserar korruption och ger regeringen rätt att sparka domare. Reformen är sannolikt relaterad till att socialdemokraternas ordförande personligen är misstänkt för enorma bedrägerier mot EU:s budget. Han har också blivit dömd till ett års fängelse för valfusk år 2015 och ytterligare tre och ett halvt års fängelse i ett annat korruptionsmål förra året. Efter detta sparkades chefen för den särskilda korruptionsåklagaren i landet.

När dokument om härvan läckte ut svarade socialdemokraterna med att hota journalister som skriver om fallet med ett par hundra miljoner kronor i böter enligt EU:s dataskyddsförordning. Senast i förra veckan försökte socialdemokraterna förbjuda oppositionspartier att delta i EP-valet.

Jag vill därför fråga statsministern varför han anser att hans rumänska partikamrater fortfarande ligger i linje med artikel 2 i fördraget och unionens värderingar.

Herr talman! Nej, det ska jag vara väldigt tydlig med. Vi accepterar ingen som helst korruption, inte ens något i närheten av det. Jag kan inte ta ansvar för vad som sker i ett annat land, hur de reglerna ser ut och hur de efterföljs. Men principen är vi väldigt tydliga med just i fråga om det partiet. Vi tänker inte lägga några fingrar emellan och vara försiktiga i någon del bara för att det råkar vara ett parti som har samma namn som vårt. Korruption och allt som har med det att göra ska bekämpas. Därför står vi upp för det arbete som kommissionen gör i de länder där det är problem med detta. Alla länder ska nämligen leva upp till våra grundläggande värderingar, oavsett vilken regering som sitter i landet. Det finns ingen som helst tvekan om var vi står när det gäller korruption.

Herr talman! Den 11 februari träffade statsministern Indiens försvarsminister. Sveriges försvarsminister undertecknade sedan ett säkerhetsskyddsavtal mellan våra länder. Det planerades också för försäljning av över 100 JAS-plan till Indien. Och Sverige har sedan tidigare sålt vapen både till Indien och till Pakistan. De länderna är dessutom två av åtta kärnvapenstater i världen. År 2018 fanns båda med på den topp-5-lista över länder som Sverige exporterade mest vapen till.

För en tid sedan blossade den långvariga konflikten mellan Indien och Pakistan om området Kashmir upp. Stridsflygplan på båda sidor blev nedskjutna, troligtvis med hjälp av det svenska vapensystemet Erieye, som sålts till Pakistan.

Min fråga är om statsministern anser att det finns risk för ett kärnvapenkrig och hur statsministern ser på att vi exporterar vapen till två kärnvapenmakter som är i konflikt med varandra.

Herr talman! När det gäller vapenexporten har vi precis antagit ett nytt regelverk för hur det ska gå till - i bred överenskommelse. Det regelverket ska följas. Vad det sedan får för konsekvenser för de enskilda affärerna vet inte jag. Det kan inte jag stå här och säga.

Vi har ett viktigt och bra samarbete med Indien. Den konflikt som vi nu har fått följa är allvarlig i sig. Det är ingen tvekan om det. Vad jag förstår har man ändå fått ned graden av allvar i detta, och man för en dialog. Vi måste naturligtvis utgå från att det slutar på ett sådant sätt.

Vad jag tycker om kärnvapen är ingen hemlighet. Jag menar att vi måste se till att börja nedrusta allmänt sett i världen. Det gäller naturligtvis också kärnvapen.

Herr talman! Nu i veckan hamnade min hemkommun i riksmediernas strålkastarljus. Orsaken kunde ha varit trevligare.

En kvinnlig lärare på en skola i kommunen skulle samla in elevernas mobiltelefoner. En elev blir provocerad och kallar henne för hora. En manlig lärare hör vad som händer och eskorterar pojken ut ur klassrummet. Därefter anmäler 15-åringen och hans föräldrar den manlige läraren för ofredande.

Antalet elever som anmäler lärare har kraftigt ökat de senaste åren. Det gör att vi riskerar att få lärare som är både rädda och osäkra, vilket leder till att det blir svårt att upprätthålla ordning och en god undervisningsmiljö. Denna utveckling är förstås en nationell angelägenhet. Jag undrar därför: Hur allvarligt ser statsministern på utvecklingen, och vilka åtgärder vill statsministern vidta för att stärka lärarna i deras uppdrag och för att åter bringa ordning i skolan?

Herr talman! En av de bärande delarna i skolpolitiken måste vara just ordning och studiero. Det är själva grundförutsättningen. Det är inte minst viktigt för de barn som behöver mer stöd och som kanske har svårare att ta till sig kunskap. Detta är alltså grunden. Det är därför som jag och regeringen har uttalat att vi vill vända på ordningen när det gäller mobilförbud. Man ska utgå från att mobilerna inte är på, men lärare eller rektorer kan besluta att det är okej i undervisningssyfte om de tycker så.

Sedan gäller det detta med ofredande och läraren som blev anmäld. Nej, jag menar att lärarna ska ha de regler och det stöd från samhället som de behöver för att upprätthålla ordning och studiero. Jag kan inte regelverket i detalj, men jag är helt överens med ansvarigt statsråd, Anna Ekström, om att det är viktigt för oss att vi visar detta. Behöver det ändras regler i någon del får vi göra det. Jag vet inte exakt vad det skulle vara, men lärarna ska ha vårt stöd för att upprätthålla studiero. Annars kommer inte eleverna att lära sig någonting.

Herr talman! I en ny mätning av Världsbanken rankas Sverige som ett av sex länder att inspireras av när det kommer till jämställdhet på arbetsmarknaden. Samtidigt vet vi att vi har en lång väg kvar.

I den revolution som inleddes för ett år sedan under namnet metoo vittnade hundratusentals kvinnor om sexuella övergrepp och trakasserier, många gånger utförda på arbetsplatsen. I Sverige tog revolutionen sig unika uttryck genom yrkes- och sektorsvisa uppror, som visade på kvinnors utsatthet på arbetsmarknaden och en särskild utsatthet för kvinnor som arbetar under otrygga anställningsformer.

Min fråga till statsministern är därför: Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att öka kvinnors trygghet på arbetsmarknaden?

Herr talman! Det är en mycket viktig fråga. Jag är stolt över att leda en av världens första feministiska regeringar. Sverige framhålls ofta som föredöme på detta område. Men det är precis som sägs här: Vi har långt kvar. Inte minst visar metoo-upproret att det pågår alldeles för mycket. Den mängd som vi fick rapporter om tror jag skakade ganska många.

Vi har sedan tidigare en långsiktig strategi vad gäller mäns våld mot kvinnor. Den innefattar naturligtvis också sexuella trakasserier och det som kvinnor råkar ut för. När det gäller arbetsplatserna tror jag att parternas arbete och parternas samarbete mot sexuella trakasserier är helt avgörande. Där kan man också ha stöd av arbetsmiljölag, arbetsmiljöavtal, inspektioner och vad det nu kan vara. Men därutöver behöver vi mycket mer. Det behövs en debatt i samhället om hur sjutton vi uppträder mot varandra, framför allt hur män uppträder mot kvinnor. Det finns en rad saker på gång, och detta ska fortsätta.

Herr talman! I tisdags skrev Skolverket att lärarbehörigheten minskar i landets grundskolor. Det gör den från redan väldigt låga nivåer. Lärarbristen är ett stort problem, och kompetensförsörjningen behöver tas på allvar.

Slaget om lärarna slår ekonomiskt mot landets kommuner och fristående huvudmän när de snabbt har pressat upp lärarlöner och personalkostnader. Jag ser som lärare och politiker hur skolhuvudmän bjuder över varandra i fråga om löner i slaget om behöriga lärare. Det riskerar att försämra likvärdigheten i våra skolor.

Att lärarbehörigheten minskar i grundskolan är skrämmande. Utvecklingen går åt fel håll. Stefan Löfvens regering borde ha agerat tidigare. Därför vill jag fråga statsministern: Vilka åtgärder tänker statsministern nu vidta för att stoppa den negativa utvecklingen i fråga om lärarbehörigheten i grundskolan?

Herr talman! Vi fick börja den förra perioden med att se till att öka antalet platser på lärarutbildningarna liksom på sjuksköterskeutbildningarna. Det hade nämligen under lång tid utbildats alldeles för få, och då blir det underskott.

Det är några saker som måste till. Det handlar om fler utbildningsplatser och om en ännu bättre utbildning så att kvaliteten höjs och så att det blir mer attraktivt att bli lärare. Men det handlar också om att de som har en akademisk examen men inte en pedagogisk examen ska få en sådan så snabbt som möjligt. Vi ser redan nu att det kommer ut ingenjörer i skolorna som tjänstgör på bra sätt.

Sedan måste naturligtvis kommunernas resurser öka. Det har de gjort under hela den förra mandatperioden. Tyvärr fick vi nu en annan budget som gör att resurserna till kommunerna minskar, men vi får rätta till det när vi lägger fram vår budget. Dessutom måste villkoren för lärarna bli bättre. Det handlar om deras löner - vi har ökat lönerna - och om möjligheten att få hjälp av exempelvis lärarassistenter.

Herr talman! Statsministern! Boverkets senaste rapport pekade på ett behov av att bygga 93 000 bostäder per år för att komma i balans på bostadsmarknaden. Samtidigt påbörjades det under 2018 55 000 bostäder. Det här ska ställas i relation till regeringens migrationspolitik, där det under 2018 beviljades 133 000 uppehållstillstånd. Bostadsbyggandet går alltså kraftigt i otakt med befolkningsökningen i Sverige.

Detta föranleder mig att ställa frågan till statsministern: Genomför regeringen någon som helst konsekvensanalys av sin förda politik?

Herr talman! En är denna: Om man inför ett investeringsstöd byggs det mer. Det hade den förra socialdemokratiska regeringen i början på 2000-talet infört, och det togs bort av den efterföljande borgerliga regeringen. Då sjönk byggandet. Vi införde det igen - då ökade byggandet.

Nu har Sverigedemokraterna varit med och godkänt en budget där man vill ta bort just detta investeringsstöd. Att å ena sidan stå och bekymra sig över att vi har bostadsbrist - vilket vi har, och det är allvarligt - och å andra sidan godkänna och rösta för en budget där stödet för att bygga fler hyreslägenheter till rimliga hyror för fler människor röstas bort är väldigt ologiskt, är jag rädd.

Vi ska se till att föra tillbaka stödet, för vi behöver bygga mycket mer bostäder. Vi har nu en stor möjlighet i landet att under lång tid bygga många bostäder. Kan vi komma överens i politiken och med branschen och andra aktörer ska vi se till att få snurr på byggandet!

(Applåder)

Herr talman! I samband med firandet av 40-årsdagen av den islamiska revolutionen i Iran uppvaktade den svenska regeringen iranska ambassaden. Samma islamistiska revolution innebar införandet av sharialagar som tillämpas i Nasrin Sotoudehs fall. Hon döms till 148 piskrapp och 38 års fängelse endast på grund av att hon företrätt kvinnor som inte respekterar den islamiska regeringens sharialagar, till exempel om tvångsslöja och könsapartheid. Nasrin Sotoudeh är advokat och människorättsaktivist och företräder kvinnor som har levt där i 40 år.

Min fråga till statsministern är: Kommer regeringen att göra ett nytt besök eller kalla upp den iranska ambassadören för att ge regeringens syn på Nasrin Sotoudehs straff och kräva frigivning av henne och hennes medsystrar?

Herr talman! Huruvida ambassadören kommer att kallas upp eller inte avgör Utrikesdepartementet.

Det är ingen tvekan om var vi står vad gäller mänskliga rättigheter, oavsett vilket land vi pratar om. Vi försöker att ha en dialog och en så bra relation som det går med alla länder, eftersom det är det enda sättet att sist och slutligen nå fram med ett budskap. Men vi tvekar aldrig att föra fram det budskap som ska föras fram mot dödsstraff och naturligtvis för kvinnors och andras rättigheter. Detta budskap för vi konstant fram på det bästa sätt vi kan komma på, just för att vi ska stå upp för mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, oavsett vem vi träffar och när vi träffar dem.

Det råder alltså ingen tvekan: Oavsett om man har en bra relation med ett land eller inte tvekar Sverige aldrig om att föra fram budskapet.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern kring vad som görs för att alla ska få komma hem från arbetet.

Jag är själv i det närmaste uppväxt i byggbranschen. Mina bröder, min far och hans far före honom verkar på olika sätt i byggbranschen liksom många av mina närmaste vänner, och vi ser en hemsk utveckling. Året har börjat med ett par riktigt mörka månader. Alltför många, inte minst i byggbranschen, har omkommit på jobbet.

Min fråga till statsministern är: Vad avser statsministern och regeringen att göra för att förhindra ytterligare dödsfall i arbetet?

Herr talman! Trots att vi, sett under en lång period, har fått ned antalet dödsfall är ett dödsfall ett för mycket. Om det som vi har upplevt under början av året håller i sig ser vi dessvärre nu en ökning. Vi kan inte acceptera någonting annat än en nollvision på det här området. Du ska naturligtvis kunna komma hem från jobbet.

Det är några saker som måste på plats, och där fick vi börja om under den förra mandatperioden. Den forskning som den förutvarande borgerliga regeringen hade tagit bort har vi tillfört igen, för det är oerhört viktigt att vi forskar på området för att lära oss så mycket som möjligt och implementera så mycket kunskap som möjligt.

Vi har tillfört rejält med resurser till Arbetsmiljöverket så att vi har ungefär 100 inspektörer därutöver. Men det gäller även andra områden. Hur motverkar vi svartarbete så att inte människor utnyttjas på en helt svart arbetsmarknad? Där finns ju dessvärre inga regler alls.

Här vill det alltså till ett brett arbete, inte minst tillsammans med parterna, för att stoppa dödsolyckorna.

Herr talman! Länen norr om Dalälven behövs för att hela Sverige ska fungera. Det kan inte nog upprepas i denna kammare, och därför ser vid en första anblick regeringens politik vad gäller utlokalisering av myndigheter från storstäderna till resten av landet relativt tilltalande ut.

Verkligheten är dock en annan. Ett högaktuellt fall är kronofogdekontoret i Hudiksvalls kommun i mitt hemlän Gävleborg som nu lägger ned på oklara grunder. Det är ett välfungerande kontor och en viktig arbetsgivare i Hälsingland. Detta kan regeringen göra något åt, men tyvärr sitter man med armarna i kors.

Därför vill jag fråga statsministern om regeringens politik verkligen innebär att det bara är Stockholmsmyndigheterna som ska flyttas ut i landet, medan man accepterar att de som redan finns på plats utanför storstäderna centraliseras. Vad har statsministern att säga till alla de anställda och hälsingar som riskerar att förlora sitt kronofogdekontor i Hudiksvall?

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att hela landet inte bara ska leva utan också ska kunna växa och utvecklas, och det är därför som vi ska ha fler myndigheter och servicekontor runt om i Sverige. Därför var det så tragiskt att Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget gick igenom med en dramatisk minskning av resurserna till Arbetsförmedlingen, vilket också kommer att innebära att antalet arbetstillfällen runt om i landet, även norr om Dalälven, försvinner.

Förra fredagen, alltså för en knapp vecka sedan, hade jag tillsammans med civilministern en träff just med ett antal myndighetschefer. Jag tror att det var elva chefer som var på plats för att diskutera hur vi kan hjälpas åt för att se till att den statliga närvaron ska finnas runt om i landet och hur vi kan samordna olika myndigheter.

Servicekontor är ett sådant exempel på statlig närvaro. Där kan flera myndigheter ingå i ett och samma kontor så att invånarna får tillgång till service. Man kan även göra på andra sätt, och där är naturligtvis vår uppmaning till myndigheterna att tänka igenom om det går att samordna på något sätt så att servicen är kvar innan man fattar dramatiska beslut.

Herr talman! Statsministern! Jag har fått in en fråga från webbsidan Alla väljare. Det är ett samarbete med tidningen 8 sidor, som vänder sig till personer som av olika anledningar behöver få nyheter på lätt svenska.

Frågan är ställd av en kille som heter Javeed Javeedan. Han är 24 år och bor i Alingsås. Javeed skriver: Som vi vet är nästan hälften av alla bilresor i Sverige kortare än 5 kilometer. Varför säger regeringen inte att de som kör så kort bör cykla eller gå i stället? Om vi minskar dessa resor minskar vi hälften av dödligheten och sparar mycket bränsle. Det är bra för klimatet, och människor som börjar röra på sig i stället för att åka bil får bättre hälsa.

Regeringen har ju mål om att Sverige ska bli det första fossilfria välfärdslandet och klara en grön, hållbar omställning. Därför undrar jag hur statsministern ser på Javeeds fråga.

Herr talman! Hur vi ställer om klimatet så att vi kan se våra barn och barnbarn i ögonen är ett grundfundament i politiken, och det görs på många olika sätt. Vi har ett gemensamt klimatramverk med målsättningar om hur vi ska ta oss fram på de olika områdena.

Jag kommer däremot inte att säga till folk att de ska ta sig fram mellan punkt A och punkt B på ett visst sätt. Det får de välja. Men om de väljer bilen ska det naturligtvis vara en ren bil, det vill säga en bil som inte släpper ut CO2 utan i stället drivs av el eller något annat. Vi har därför infört bonus-malus-systemet som gör det lättare att välja ett grönt alternativ.

Jag tror faktiskt att stödet till elcyklarna har hjälpt till så att fler tar cykeln än bilen på korta sträckor. Men man ska själv få välja hur man ska resa.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag välkomna statsministern att gå med i Riksdagens bilnätverk - med tanke på föregående fråga.

Herr talman! Det finns ett samhällskontrakt mellan staten och svenska folket. I det samhällskontraktet ingår att staten ska garantera att kärnverksamheten fungerar. Det handlar om att det ska gå att köra bil efter våra vägar oavsett väderlek. Det handlar om att få vård i tid om du har en allvarlig sjukdom. Det handlar om att ditt barn ska få en bra skolgång. Det handlar om att inbrott ska klaras upp av polisen. Det handlar om att dina föräldrar ska få en värdig äldreomsorg.

Den här regeringen tänker införa ett friår, det vill säga betala vuxna människor för att vara lediga på andras bekostnad. Det är en reform som kan kosta mellan 1 och 10 miljarder. Många skulle kalla det en ren siestapolitik.

Det finns många samhällsproblem i Sverige, men att vuxna människor ska vara lediga på andras bekostnad för att gå kurser i flugfiske är inte rimligt.

Hur skapar friår bättre välfärd i Sverige?

Herr talman! Det är en felaktig beskrivning, och det är inte vad det är fråga om.

Friår ska vara en möjlighet för människor att inte vara lediga utan att få prova på något annat under ett år, kanske utvecklas, kanske hitta ett annat arbete. Vad vet jag? Det är den typen av verksamhet vi pratar om.

Jag tror att vi behöver mer av omställningsverksamhet på svensk arbetsmarknad. Om man får möjlighet att ställa om tror jag att fler faktiskt orkar arbeta längre. Det är den frågan som ska prövas.

Det är klart att det inte blir lättare att upprätthålla alla de saker som Lars Beckman räknar upp om man bara koncentrerar sig på att sänka skatter. Då blir det svårt. Det blir mindre pengar att röra sig med, och då blir det mindre pengar till polisen, skolan och så vidare. Har man det som utgångspunkt blir det svårt att också förklara för människor att de per automatik ska får bättre service.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.