Herr talman, statsministern! I sitt årliga granskningsbetänkande riktar riksdagens konstitutionsutskott kritik mot den sittande regeringen. Det finns hela tio så kallade granskningsärenden med kritik där utskottet är enigt. Till exempel beskrivs beslutet att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats som "olämpligt", beredningen av regeringens proposition om avskaffande av vårdvalet beskrivs så att "regeringen förtjänar . kritik för de brister som framkommit vid Lagrådets och utskottets granskning", och hanteringen av erkännandet av Staten Palestina kritiseras genom orden: "För det inträffade bär utrikesministern ett särskilt ansvar och statsministern ett övergripande ansvar".
Hur kunde det bli så här?