Särskild debatt om lantbrukets kostnadsutveckling

Fru talman! Tack för möjligheten att hålla denna särskilda debatt om kostnadsläget i lantbruket i dag!

Svenska lantbrukare befinner sig i ett väldigt pressat läge. Sedan krigsutbrottet i Mellanöstern i februari har priserna på diesel, kväve och soja ökat kraftigt. Det handlar om helt avgörande insatsvaror, sådant som behövs varje dag för att hålla produktionen igång. Det här är kostnadsökningar som slår direkt mot resultatet, mot den nedersta raden, mot lönsamheten och mot Sveriges livsmedelsberedskap. Sammantaget ökade kostnaderna för de här insatsvarorna med över 1,6 miljarder kronor mellan februari och maj 2026.

Utmaningarna finns dock inte bara här och nu. På längre sikt krävs det satsningar som stärker lantbrukarnas lönsamhet och ökar både vår egen produktion av insatsvaror och Sveriges självförsörjningsgrad. Därför är dagens debatt både nödvändig och välkommen.

Fru talman! Jag vill först säga tack till Centerpartiet, som tagit initiativ till den här debatten.

Jag har i mitt uppdrag förmånen att ganska ofta resa runt i landet för att träffa och samtala med våra bönder. Den som gör det inser snabbt hur skickliga de svenska bönderna är i hantverket samtidigt som de har en förmåga att möta omvärldsskiftningar på ett mycket strävsamt och uthålligt sätt. Det är viktigt att ha med sig som bakgrund nu när bönderna vittnar om hur tufft den senaste tidens omvärldsläge faktiskt slagit mot deras verksamheter.

Konflikten i Mellanöstern har drivit upp priserna på energi, drivmedel och inte minst gödsel. De har nått nivåer som gör att det för många lantbruksföretag inte handlar om huruvida man får ihop kalkylen för en kommande investering utan om huruvida det över huvud taget finns grund för nästa säsong.

Som land går det inte att se detta som ett isolerat problem för bönderna, något som de får lösa på egen hand. Produktionen av livsmedel ligger i hela samhällets intresse. Vi, i alla fall de flesta jag känner, behöver mat varje dag. Det gör att vår lantbruksnäring inte är som vilken näring som helst. Därför åvilar det varje ansvarsfull regering att se till att Sveriges lantbrukare har vettiga förutsättningar för att producera.

Fru talman! Den här regeringen har lagt om jordbrukspolitiken så att fokus nu ligger än tydligare på att öka svensk produktion. I det korta perspektivet har vi lyssnat in näringen och agerat på omvärldsläget.

Med anledning av den rådande kostnadskrisen lade vi fram ett omfattande budgetpaket för svensk primärproduktion. Cirka 1,6 miljarder ska gå ut i riktat stöd med fokus på växtodlingen, som är den del som drabbas hårdast. Men stöd går också till bland annat yrkesfisket och vattenbruket. På så vis bidrar vi till att säkerställa att produktionen kan fortsätta, att höstens sådd blir av och att nästa års skördar inte äventyras.

Men i regeringens arbete den här mandatperioden ligger som sagt också ett längre perspektiv för att öka konkurrenskraften. Under alldeles för lång tid under olika regeringar har denna sektor varit nedprioriterad. Resultatet har vi sett i försämrad konkurrenskraft, svagare lönsamhet och minskad produktion. Det är denna utveckling som regeringen nu bryter.

I livsmedelsstrategin 2.0 har vi slagit fast en ny riktning med ett fokus som faktiskt avgör om det går att driva företag på landsbygden. Det handlar om lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet.

När vi tillträdde hade Sverige Europas högsta dieselpriser, vilket slog hårt mot hela landet men allra hårdast mot dem som är beroende av traktorer, skördetröskor och långa transporter för att få verksamheten att gå ihop. Sedan dess har vi sänkt reduktionsplikten, och vi har prioriterat att förlänga den tillfälliga skattenedsättningen på jordbruksdiesel varje år – just för att hålla nere kostnaderna i det svenska jordbruket.

Ett annat exempel är att vi, till skillnad från föregående regering, såg till att återflödet av pengar, nästan trekvarts miljard vid en ändrad valutakurs, går ut till bönderna där de hör hemma. Vi har infört ett särskilt stöd för robusthöjande åtgärder, så att våra lantbruk kan stå starkare. Vi ser också att regelverket många gånger är ett gissel och har därför gett en lång rad myndighetsuppdrag, förenklat grundvillkoret och etablerat en regelkrångelsbekämpande struktur genom Förenklingsrådet och Implementeringsrådet. Men mycket mer finns att göra.

Det är dock i den här riktningen vi måste gå: ökad lönsamhet, mindre regelkrångel och en politik som inte ser Sveriges bönder som ett särintresse utan som inser att matproduktion är en nationell angelägenhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Utan svenska bönder har vi ingen trygg livsmedelsförsörjning, inga öppna landskap och ingen beredskap när världen skakas av kriser.

Det som nu händer i Mellanöstern driver upp kostnaderna för drivmedel, gödsel och andra insatsvaror och slår direkt mot svenska lantbrukare och i förlängningen mot svenska hushåll. Här och nu är det nödvändigt att regeringen agerar med ett krisstöd för att stötta jordbruket genom den här plötsliga kostnadschocken. Om detta är vi överens.

Men i grunden måste det svenska lantbruket stärkas långsiktigt, så att vi kommer ifrån sårbarheten för svängningar på världsmarknaden och behovet av akuta krisstöd. Det innebär att jordbruket måste ges förutsättningar att växa, öka lönsamheten och samtidigt bli mindre beroende av det fossila och mer motståndskraftigt.

Fru talman! Vi behöver ett starkare och mer självförsörjande lantbruk. Vi socialdemokrater vill se mer svenskt på tallriken, mer svenskt i glaset och mer svenskt i tanken. Därför vill vi se mer svensk produktion av biodrivmedel, mer biogas och en starkare bioekonomi.

Vi vill se en stabil och långsiktig finansiering av Klimatklivet. Vi vill komma bort från den inlåsning när det gäller fossilt som dagens skattenedsättning innebär för jordbruket, även om den behövs just nu. Vi vill se mer innovation och verklighetsnära forskning som kan komma jordbruket till nytta.

Vi vill få på plats en livsmedelsstrategi som också stärker produktionen av inhemska insatsvaror, så att matproduktionen kan fortsätta vid en kris. Alla vet att lagerhållning av mat räcker en tid. Men sedan behövs det också möjlighet att fortsätta produktionen. Det saknas definitivt i dagens livsmedelsstrategi.

Livsmedelsstrategin måste också kompletteras med åtgärder som skapar en lönsam klimatomställning för jordbruket. Det är viktigt för klimatet, men det är också viktigt för vår beredskap.

Matpriserna måste pressas, men inte på böndernas bekostnad. Därför har vi länge krävt ökad transparens i livsmedelskedjan och ett konkurrensverk med fler och kraftfullare verktyg i verktygslådan.

Svenska bönder efterfrågar långsiktiga spelregler, lönsamhet och framtidstro. Svenskt lantbruk behöver en regering som bygger beredskap innan krisen kommer. Vi socialdemokrater tar det på allvar. Får vi väljarnas förtroende kommer vi att se till att Sverige och Sveriges bönder ställer om och är bättre rustade för nästa kris.

Fru talman! Jag vill tacka Centerpartiet för att ha önskat den här debatten om kostnadsläget i lantbruket. Det är viktigt att lantbrukets frågor kommer upp på den svenska politiska agendan. Inte minst är det viktigt att det svenska lantbrukets förutsättningar diskuteras. Ett fungerande svenskt lantbruk är ju en angelägenhet för varje svensk.

Debatten föranleds av konflikten i Mellanöstern, som driver upp priserna på energi, drivmedel och gödsel samtidigt som osäkerhet kring viktiga handelsvägar skapar nya risker för hela livsmedelskedjan. Därför har vår regering lanserat ett kraftfullt stödpaket för att stärka svensk primärproduktion, säkra livsmedelsförsörjningen och motverka ökade matpriser. Vi gör det med ett arealbaserat stöd riktat mot växtodlingen. Det är utformat med utgångspunkt i kostnader för kvävegödsel och drivmedel, för det är där problemet är störst.

Det höga kostnadsläget har alltid varit en mycket viktig fråga, i alla fall i decennier. Här finner vi en stor del av förklaringen till det svenska lantbrukets kräftgång. Kostnadsläget har minskat lönsamheten under långa tider. Det är därför vi sverigedemokrater länge har gett oss i kast med kostnadsläget. Det är ett av flera områden som har betydelse för lantbrukets lönsamhet. Andra områden som har betydelse för lönsamheten och som vi arbetar mycket med är förutsättningar såsom sortutveckling, åtgärder mot skadegörare, teknikutveckling och teknikspridning, liksom efterfrågan på svenska livsmedel samt strategiska stöd som ger både produktionsnytta och miljönytta samtidigt; det får man inte glömma.

När det kommer till lantbrukets omkostnader är vår ingång pragmatisk. Kan vi sänka omkostnaderna får annat stå tillbaka. Tidöregeringen har hållit dieselskatten så låg som möjligt och fortsätter med det. Vi har sänkt reduktionsplikten. Vi har sänkt slakteriavgifterna. Eftersom full kompensation för ETS 2 nu verkar svårt anser vi att man bör lyfta ut jordbruket ur ETS 2. Vi har kompenserat för svenska merkostnader som inget annat lands lantbrukare har. I dag får man för mjölkkor som går på bete en betesersättning som kompenserar för i genomsnitt ungefär halva merkostnaden.

Vi följer vad som händer, och vi agerar. Den långsiktiga ambitionen är att öka lönsamheten och frihetsgraderna för branschen så mycket att den klarar av alla kriser helt själv. Målsättningen är att krisstöd inte ska behövas i framtiden. Vi kommer givetvis ändå alltid att följa situationen.

För ett par veckor sedan släppte vi sverigedemokrater vårt lantbruksprogram, med över 30 åtgärder som fortsätter Sverigedemokraternas påbörjade arbete för ett svenskt lantbruk med mycket goda förutsättningar. Det innehåller bland annat ökad nationell finansiering där EU drar ned, skydd av åkermarken mot kommunal exploatering, permanentad och dubblerad djurvälfärdsersättning, förenklade betesregler och minskad vargstam. Vi vill införa statliga kreditgarantier vid generationsskiften och sänka anställningskostnaden. Läs lantbruksprogrammet själv! Du kan hitta det på min Facebooksida.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att rikta mitt tack till Helena Lindahl personligen och inte till Centerpartiet. Jag vill tacka dig för alla dina år i Sveriges riksdag och för allt du har gjort för svenskt lantbruk, för landsbygden och för Norrland, som jag vet att våra hjärtan klappar allra mest för. Stort tack för allt det!

Jag är dock jätteledsen för Centerpartiets vänstersväng. Man vill nu samarbeta med tre vänsterpartier i stället för med de borgerliga. Detta beklagar jag verkligen. Det gör också dagens debatt lite svår, fru talman, för jag kommer att hålla med Helena Lindahl om väldigt mycket av det hon säger. Problemet är bara att det inte längre är Centerpartiets politik. Centerpartiets politik är nu att samarbeta med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Då blir det mer byråkrati, mer regelkrångel och högre skatter. Det kommer inte att vara bra för det svenska lantbruket, fru talman.

Det här ska sättas i relation till partier som vill gå åt andra hållet – borgerliga partier som i stället vill underlätta för det svenska lantbruket. Vi moderater kommer att jobba allt vi kan för att svenskt lantbruk ska ha bra konkurrensvillkor. Vi ska se till att det blir färre regler, mindre byråkrati och lägre skatter. Då kommer det svenska lantbruket att kunna stå starkt.

Det som sker just nu gör att vi behöver krisstöd på plats. Långsiktigt behöver svenskt lantbruk bättre spelregler, så att man kan konkurrera på lika villkor. Målsättningen, fru talman, är mer svensk mat på tallriken. Det är bra för svensk beredskap och för de skatteintäkter som bygger vårt välfärdssamhälle. Det håller också landsbygden öppen. Vi som är uppvuxna eller bor där vet hur viktigt det är med öppna landskap, och det bidrar svenskt lantbruk till.

(Applåder)

Fru talman! Sveriges jordbruk står inför många utmaningar. Vi behöver öka vår självförsörjning och vår beredskap, samtidigt som vi inte ska minska den biologiska mångfalden. Vi behöver också ställa om för klimatets skull.

Den pågående krisen i Hormuzsundet gör inte saken bättre på kort sikt. Priser höjs för jordbrukare, livsmedelsproducenter och konsumenter. Vi ser hur beroende vi fortfarande är av det fossila, både av drivmedel och av till exempel mineralgödsel. Det behövs kompensation till utsatta näringar som jordbruket samt till de människor som utsätts för höga priser. Det är viktigt att vi kan förhålla oss till jordbrukets utmaningar på både kort och lång sikt.

Fru talman! Jag tycker att Tidöpartierna har varit lite väl inaktiva i den viktiga frågan om att göra Sverige mer oberoende av det fossila – av oljan, som förutom att den gör vår värld ogästvänlig ofta kommer från skurkstater och nu även försvårar för många inom jordbruksnäringen. Varför har man inte redan från mandatperiodens början snabbat på åtgärder som skulle kunna skydda fler jordbrukare? Jordbruket skulle bli mer robust om det blev mer oberoende av det fossila.

Varför har man till exempel låtit bli att ta fram ett förslag på ett jordbruksavdrag, en grön skatteväxling, som hade kunnat användas för en utfasning av det fossila inom jordbruket? Det finns frågetecken om huruvida just det förslaget skulle kunna strida mot EU:s statsstödsregler, men jag tycker att regeringen faktiskt hade kunnat arbeta med det och finna en lämplig lösning. Det är min tanke.

Vi i Vänsterpartiet tar frågan på allvar. Vi budgeterade i höstbudgeten 1,2 miljarder mer än regeringen till åtgärder för att säkra jordbruket. Vi motsätter oss inte den extra satsning som regeringen nu gör på jordbruket i sin extra ändringsbudget.

Fru talman! Först vill jag tacka Edward Riedl så mycket för hans fina ord. Det är alltid lite speciellt när man befinner sig på sluttampen. Man kommer ihåg sin första dag, och man kommer också ihåg sin sista.

Krisstödet är väldigt välkommet. Tack, regeringen, för att ni kom med de pengarna! Men det jag efterlyser är att man har två bollar i luften. Vi behöver också ha en långsiktig plan, inte bara en kortsiktig plan för krisen. Vi måste producera mer av den mat vi själva behöver. Det handlar inte bara om ekonomi, utan som ni alla vet om handlar det även om beredskap och säkerhet. Pandemin visade hur snabbt globala leveranskedjor kan brytas. Kriget i Ukraina visade sårbarheten i att vara beroende av import. Ändå har man inte fullt ut agerat med den kraft som situationen kräver, skulle jag vilja säga.

Centerpartiet har ett tydligt mål: Sverige ska nå en självförsörjningsgrad på 80 procent när det gäller grundläggande livsmedel. Vi är långt därifrån i dag. Det gör oss sårbara på ett sätt som inte är acceptabelt i ett mer osäkert världsläge. Ett lönsamt lantbruk är inte ett särintresse – det är en nationell säkerhetsfråga. Då måste också villkoren vara rimliga.

Fru talman! I dag pressas lantbrukare av höga kostnader, omfattande regelverk och osäkerhet inför framtiden. Många saknar möjlighet att investera, utveckla och föra verksamheten vidare.

Centerpartiet föreslår därför ett permanent jordbruksavdrag för att stärka lönsamheten, ökade investeringar i fossilfria drivmedel och biogas, enklare ägarskiften för att säkra nästa generations lantbrukare och att offentlig sektor i högre grad ska efterfråga svenska närodlade livsmedel.

Sverige behöver en långsiktig politik för att stärka livsmedelsproduktionen. Här finns det en del brister i regeringens arbete, även om man också har gjort en del bra. Låt mig få peka på två saker, där jag hoppas få svar på mina frågor i dag.

Den uppdaterade livsmedelsstrategin presenterades som en huvudreform. Sedan gav lantbruksministern Jordbruksverket i uppdrag att ta fram mätbara mål. De målen har regeringen valt att inte gå vidare med. Vad händer med dem?

Utredningen om en mer konkurrenskraftig animalieproduktion har inte heller lett till några konkreta resultat. Varför inte?

Fru talman! Avslutningsvis: Jag vet att regeringen och statsrådet Kullgren har goda intentioner. Men om vi ska öka landets självförsörjningsgrad och få fler bönder i Sverige måste det hända mer. Framför allt måste svenska bönder kunna tjäna mer pengar. Jag kommer att återkomma till just den biten.

Fru talman! Tack för att vi har den här debatten!

Just när det gäller jordbruk tror jag att vi alla i den här kammaren oavsett parti vill se mer svenskt jordbruk och mer svenska livsmedel. Vi ser nu att vi har en kostnadskris i lantbruket. Det är inte en kris som bara beror på höga priser. Det är en kris som bottnar i beroende.

Så länge svenskt lantbruk är beroende av fossil diesel och importerad mineralgödsel och så länge det är en skakig global energimarknad kommer kostnadskrisen tillbaka. Den förda politiken har försatt Sveriges lantbruk i ett mycket pressat läge.

Vi ska ha respekt för den akuta situationen. Det behövs ett stöd, och vi har kostnadschockerna. Men det är också politikens uppgift att se till att man inte behöver rycka ut varje gång det är kris. Det gäller att bygga ett robust system, en livsmedelskedja, som håller även i kris.

Problemet är inte priset utan beroendet. När dieselpriset stiger stiger också priset för att bruka jorden såsom systemet är i dag. När naturgaspriset stiger stiger också priset på mineralgödsel. Vi är beroende av det i dag.

Oroligheterna i världen – det är egentligen en underdrift att kalla det som sker för oroligheter; det är fruktansvärda händelser – påverkar fossila flöden, och då påverkas svensk matproduktion direkt. Då hjälper det inte att bara sänka matmomsen.

Vi behöver ha en robust livsmedelskedja. För Miljöpartiet är det tydligt att vi måste minska sårbarheten. Vi måste stärka kedjan. Vi vill se ett jordbruksavdrag, precis som har tagits upp här i debatten.

Det har funnits förslag på regeringens bord sedan 2021, när utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk kom. Den låg färdig på bordet när Peter Kullgren med kollegor kom in. Varför har det inte hänt mer? Det finns vissa otydligheter när det gäller statsstödsregler och annat, men utred det i stället för att avfärda det!

Styrmedelsutredningen kom nyss med samma förslag. Den utredningen ville man inte ens ta emot publikt. Klimatpolitiska rådet lämnade förra året en rapport där man hade en ingående fördjupning om fossilberoendet i jordbruket. Den har man inte heller tagit till sig. Riksrevisionen gjorde en granskning, men den avfärdades. LRF, som är den största organisationen för jordbruket, säger samma sak. Ändå har ingenting hänt.

Miljöpartiet menar att det är otroligt viktigt att vi får ett fossiloberoende lantbruk. Vi vill se till att lantbruket blir mer energiförsörjande med mer biodrivmedel, elektrifiering, energilagring och fossilfria arbetsmaskiner. Vi vill se till att vi blir mindre beroende av importerad mineralgödsel och att vi ökar den svenska produktionen. Jag kommer att återkomma till detta senare.

Fru talman! Vi är alla smärtsamt medvetna om den oroliga tid vi lever i. Precis som många har sagt här innan mig i dag påverkar det inte minst lantbruket som pressas hårt av konflikten i Mellanöstern och kriget i Ukraina. Vi ser ökade kostnader för drivmedel, energi och gödsel och stora osäkerheter vad gäller viktiga handelsvägar.

I ett sådant läge är det viktigt med handlingskraft. Därför har Liberalerna och våra samarbetspartier presenterat ett kraftigt stödpaket för att just stärka primärproduktionen, säkra livsmedelsförsörjningen och dämpa matpriserna. Det är viktigt att inte stå handfallna medan lantbruket tar smällen av internationella kriser.

Fru talman! Vi är i den här kammaren rörande överens om att vi behöver öka den svenska livsmedelsförsörjningen. Det behöver produceras mer mat i Sverige. Ett land som inte kan producera tillräckligt med mat i fredstid får stora problem i krig och kris.

För att nå fram till det har vi vidtagit en lång rad åtgärder under mandatperioden. Vi måste fortsätta arbetet med att minska regelkrångel, förenkla tillståndsprocesser och öka friheten för svenska lantbruksföretag.

Vi behöver helt enkelt stärka lönsamheten, konkurrenskraften och robustheten i hela livsmedelskedjan. Målsättningen måste vara, precis som någon här innan mig sa, att lantbruket är så starkt att krisstöd inte ska behövas. Här har vi kommit en bit på väg, men mer finns att göra.

(Applåder)

Fru talman! Den som samtalar med lantbrukare runt om i Sverige möter företagare som är vana att hantera osäkerheter. Det är väder, marknad och omvärldsläge. Detta har alltid varit en del av vardagen.

Man möter också en frustration över att politiken alltför länge har gjort det svårare att producera mat i Sverige. Under alldeles för många år har svenska bönder fått höra att de måste använda mindre mark, följa fler regler och bära allt fler kostnader. Resultaten av den politiken har blivit minskad produktion, försämrad konkurrenskraft och ett växande importberoende.

Det är just därför som vi har försökt att lägga om kursen. Vi har sänkt reduktionsplikten, tryckt ned skatten på jordbruksdiesel och betalat ut återflöde från jordbruksstödet till bönderna. Vi har tagit steg för att minska regelkrånglet. Vi har tagit fram en uppdaterad livsmedelsstrategi med ett tydligt fokus på lönsamhet, konkurrenskraft och ökad produktion. Vi menar att Sverige behöver mer produktion och inte mindre.

Fru talman! Det är därför lite anmärkningsvärt att Centerpartiet nu söker samarbete med två partier som i grunden bygger på en annan syn. Vänsterpartiet talar visserligen om självförsörjning, men samtidigt ska köttproduktionen minska kraftigt. Man ska styra om produktionen bort från animalier. Man ska kraftigt öka och regelstyra produktionen till större andel ekologisk areal. Man vill begränsa större företag och ge staten större inflytande över hur marken används.

Miljöpartiet går i exakt samma riktning. Även där är utgångspunkten att jordbruket ska styras mot fler villkor, fler miljökrav och fler politiskt bestämda produktionsmetoder. Fokus ligger inte i första hand på att producera mer mat utan på att använda jordbruket som ett verktyg för andra politiska mål.

Detta är naturligtvis en helt legitim politisk uppfattning, men då måste man också vara ärlig med konsekvenserna. Jag har absolut inget emot ekologisk produktion, men om man politiskt ska styra produktionen och minska animalieproduktionen i den extrema omfattning som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill och därmed öka regelbördan blir det svårare att öka den svenska livsmedelsproduktionen.

Fru talman! Skillnaden mellan oss handlar ytterst om synen på lantbruket. Regeringen kommer att fortsätta prioritera lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet, för när svensk livsmedelsproduktion växer blir Sverige både starkare, tryggare och mer motståndskraftigt.

(Applåder)

(I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).)

Fru talman! Vi har fyra förlorade år bakom oss när det gäller jordbrukets klimatomställning.

Trots att många lantbrukare verkligen vill ställa om och tar eget ansvar för att göra det saknas en tydlig riktning för politiken. Riksrevisionen har därför sågat regeringens politik för jordbrukets klimatomställning, och Sverige är nu också mer beroende av den fossila importen än vi var innan regeringen tillträdde. Det har ökat Sveriges sårbarhet.

Min fråga är förstås: Vad gör statsrådet nu de sista månaderna på posten för att minska jordbrukets beroende av importerade drivmedel, importerat gödsel och andra insatsvaror så att svenskt lantbruk kan stå starkare i nästa kris?

Fru talman! Jag är inte bonde, men jag vet hur irriterade bönder blir på just den här politiska retoriken från den röda sidan i Sverige.

Sverige har ett av de mest klimatsmarta jordbruken i världen. Sverige är det land som tar störst hänsyn till våra djur, vilket får konsekvensen att vi i princip har den lägsta antibiotikaanvändningen i världen. Samtidigt har vi ställt om genom bland annat Klimatklivet, där enorma summor skickas ut. Den som har varit ute, särskilt på spannmålsgårdar, ser vilken omställning jordbruket och jordbrukarna har gjort. Det finns knappt en oljepanna kvar som torkar vårt spannmål i Sverige.

Sverige ligger långt före, och ändå ska det hela tiden klankas ned på jordbrukare och bönder i det här landet för att de gör för lite. Visa mig pengarna som klarar den här omställningen! Ni har dem inte i er budget, och ni har dem inte i konkret politik. Det är bara retorik.

Fru talman! Det var lite osmakligt av Peter Kullgren att gömma sig bakom Sveriges lantbrukare. De har gjort enorma insatser utan tillräckligt stöd från just Peter Kullgren. Jag frågade vad Peter Kullgren tänker göra för att hjälpa dem att ställa om ytterligare.

Jag ska ställa en annan fråga i stället, som kanske kan få ett tydligare svar. En del i att öka lantbrukets lönsamhet och motståndskraft är att minska kostnaderna för viltskador. I Sverige har vi i dag cirka 300 000 vildsvin, som orsakar enorma skador för våra jordbrukare men också för många villaägare. Sveriges grannländer har, som en jämförelse, bara ett par tusen vildsvin.

Delar statsrådet Socialdemokraternas målsättning att kraftigt minska viltdjursskadorna och därmed också den svenska vildsvinsstammen?

Fru talman! Ja, det gör jag absolut! Vi behöver minska stammen kraftigt.

Det är också därför regeringen har lagt fram konkreta åtgärder för hur det skulle kunna gå till. Regelverket kring vildsvinsjakt har faktiskt även under tidigare regering ändrats, och vi har tydligt fortsatt i den riktningen. Fler tekniska hjälpmedel är möjliga, skyddsjaktsregler har blivit ännu mer tillåtande med mera.

Att gå in och säga att vi ska ha en tiondel kvar av stammen kommer dock att innebära att man klampar in över gränsen för vad äganderätten innebär. En markägare som har vildsvin på sin mark och har koll på sin stam måste självklart kunna förvalta den enligt eget huvud. Med Socialdemokraternas – återigen – retorik utan konkret politik kommer man ofrånkomligen att gå in och styra över markägares vilja att ha visst vilt på sin mark.

Fru talman! Tack, jordbruksministern, för anförandet!

Jag har en fråga om EU:s jordbruksbudget, CAP. Som ministern vet flaggas det från Bryssel om att den ska skäras ned kommande mandatperiod, och det är inte bra för svenska bönder om det skulle ske.

Företrädare från regeringen, bland annat från landsbygdsministerns parti, har sagt att det här inte ska få konsekvenser för jordbrukare. Men samtidigt pekar ni ut jordbrukspolitiken som ett område där ni är beredda att skära ned mer eftersom ni vill minska på EU:s budget. Det är i alla fall vad jag har läst mig till, men landsbygdsministern får rätta mig om jag har fel.

Jag kommer nu till min fråga. Om detta sker kommer det att innebära att svenska bönder råkar illa ut och får än mindre pengar att röra sig med. Jag undrar: Kommer regeringen, om ni får möjlighet nästa mandatperiod, att kunna kompensera för det här fullt ut med nationella pengar?

Fru talman! Eftersom Sverige är ett av de länder som skickar in mer pengar i EU-systemet och får tillbaka mindre har många partier i den här kammaren varit ganska budgetrestriktiva.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är en stor del av EU:s budget. Tidigare har nog många tänkt att vi kan reducera för att behålla mer av pengarna själva och prioritera dessa medel som vi vill. Nu är läget annorlunda i hela EU-budgetarbetet i och med nästa långtidsbudget. En budgetminskning på jordbrukssidan skulle inte gå hem till Sverige igen, utan den ska gå till andra EU-utgifter.

Då behöver man tänka både en och två gånger i ett land som dessutom vill ha rimliga priser på mat. Bönderna kommer ju inte att sluta producera mat om de här stöden inte kommer, utan de kommer att behöva sätta ännu högre priser. Det blir alltså konsumenten som får betala för en reducering av CAP.

Fru talman! Jag skulle nog säga att det är både och. Det blir högre priser, men det kommer självklart också att påverka bönderna eftersom det kommer att finnas mindre pengar till investeringar. Jag tror också att människor på grund av plånboken kommer att köpa mindre svensk mat, så det är klart att detta kommer att slå tillbaka på bonden också.

Därför tycker Centerpartiet att det är rimligt att en sittande regering kompenserar en eventuell minskning av jordbruksbudgeten med nationella pengar. Vi i Centerpartiet är beredda att göra en sådan kompensation.

Mina frågor till ministern är därför: Kan ministern här och nu ge samma besked? Och kan ministern lova att ni fullt ut kommer att kompensera för ett minskat CAP-stöd om regeringen blir omvald?

Fru talman! Nej, det kan ingen minister stå i kammaren och lova långt innan budgetprocesserna är klara. Det vore inte hederligt.

Däremot kan jag säga vad Kristdemokraternas inriktning är: Vi ska definitivt värna stödet till våra bönder just eftersom vi behöver öka livsmedelsproduktionen, inte minska den.

Jag tycker också att regeringen genom agerande har lett i bevis att den är beredd att satsa mer på lantbruket än vad tidigare, centerpartistiskt stödda, regering var.

När vi ändrade valutaförordningen förra gången fick vi en ansenlig summa mer. Den dåvarande, centerpartistiskt stödda regeringen valde dock inte att skicka ut de pengarna till bönderna utan skickade dem till andra hål i statens budget.

I den här omgången kom det 746 miljoner. Vi såg självklart till att de landade hos bönderna och inte gick till andra statliga utgifter.

Fru talman! Tack, landsbygdsminister Peter Kullgren, för ditt anförande!

Det var intressant att ministern lade så stor vikt vid att berätta vad vår politik är, samtidigt som han också hyllade vår politik. Han verkade tycka att Klimatklivet är en fantastisk uppfinning, och det kom ju faktiskt från Miljöpartiet från början. Jag tror dock att Peter Kullgren får läsa vår bondemotion lite noggrannare för att faktiskt se vad vi tycker i dessa frågor.

Jag vill gå tillbaka till samma fråga som Åsa Westlund tidigare ställde, för jag tycker inte att ministern gav något tillfredsställande svar. Det gäller vägen till ett fossiloberoende jordbruk. Tycker ministern att det är önskvärt att vi går mot ett fossiloberoende jordbruk och kommer bort från fossilberoendet, och vad gör i så fall regeringen för detta? Vad jag ser är det bara akutstöd och sänkta drivmedelsskatter, i stället för att växla över och försöka komma ur detta.

Fru talman! Det regeringen gör är att värna en av världens mest klimatsmarta livsmedelsproduktioner på det sätt som träffar den produktionen bäst. Just nu finns det ett eller möjligtvis två traktormärken som har biogastraktorer. Det är inte så att det sprutar fram eltraktorer som omedelbart kan ersätta de fossildrivna.

Är det en önskad riktning att vi minskar vårt fossilberoende? Definitivt! Men jag har heller inte i Miljöpartiets budget sett den fulla kostnad det skulle innebära att få fram den produktion vi behöver. Det blir mycket retorik.

Vi har fokuserat på att värna en klimatsmart och miljömässigt hållbar produktion i Sverige i stället för att öka importen av livsmedel. Det har vi gjort genom det som har träffat bäst. Just nu är det stöd som bäst träffar produktionen – tyck om det eller inte – drivmedelsstödet, alltså en låg dieselskatt.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag håller med: I det läge vi är i just nu är det nog det stödet som ger bäst träffsäkerhet. Men det är också för att vi under fyra års tid inte har sett några andra åtgärder för att komma ur fossilberoendet.

Som jag sa i mitt anförande ligger det sedan tidigare en utredning på ministerns bord, Vägen mot fossiloberoende jordbruk. Vi har styrmedelsutredningen som kom häromdagen. Klimatpolitiska rådet har tagit fram en rapport. LRF har egna förslag. Riksrevisionens granskning har visat på flera förslag om hur man ska komma vidare och vad som är marknadsmisslyckande.

Återigen: Varför har inte regeringen tagit till sig detta och försökt komma härifrån? Avfärdar regeringen till exempel jordbruksavdrag helt och hållet? Det är ju ändå något som många förespråkar. Ska vi inte ha en biopremie? Ska vi fortsätta med diesel, eller hur är vägen dit?

Man måste ju ha incitament för att skapa efterfrågan på något annat och för att det ska vara lönsamt att ställa om. Då kan vi inte ha inlåsningseffekter.

Fru talman! Det är klart att jordbruksavdraget inte är avskrivet. Däremot kan vi ju konstatera – och det är också anledningen till att vi har denna debatt – att det har varit ett extremt ansträngt läge. Och det handlar inte bara om den senaste situationen. Redan torkan 2018 ställde till det ordentligt för jordbruket. Slag i slag med den kom pandemin. Slag i slag med den fick vi krig på vår kontinent. Sedan fick vi en president i USA som twittrar och vänder upp och ned på hela världsmarknadsläget för flera viktiga insatsvaror, och nu också kriget i Iran och situationen i Hormuzsundet.

Fokus har inte varit nya idéer med osäkra effekter på produktionen. I allvarliga situationer gäller det att koncentrera sina åtgärder på det som faktiskt är viktigast. Just nu har det varit att inte äventyra svensk produktion. Det vore inte till gagn vare sig för vår livsmedelsproduktion eller för klimatet.

Fru talman! Tyvärr har Sverigedemokraterna och regeringen efter fyra år vid makten inte stärkt lantbrukets långsiktiga motståndskraft. De har inte presenterat någon trovärdig plan för att minska jordbrukets beroende av importerade drivmedel, importerad gödsel eller andra insatsvaror. De har inte heller bidragit till att öka efterfrågan på svenskt kött genom att kräva en riktig ursprungsmärkning av kött på restauranger.

De har inte agerat tillräckligt mot viltskadorna, inte minst från vildsvin, som orsakar enorma förluster för Sveriges bönder. De har inte gått vidare med bioekonomiutredningen, och de har gjort för lite för att stärka konkurrensen i livsmedelskedjan. I dag får lantbrukare för lite betalt, samtidigt som priserna i butik ofta är höga. De har dragit ut på frågan om livsmedelsberedskap. Än i dag har beredskapslager bara kommit igång i norra Sverige.

Regeringen och Sverigedemokraterna har samtidigt sagt nej till våra förslag om Sverigebränsle, det vill säga inhemsk produktion av biodrivmedel för att både klara klimatet och minska vårt oljeberoende. De har gjort för lite för att öka produktionen av biogas och därmed också biogödsel, som är ett viktigt sätt att öka återföringen av näringsämnen till jorden.

I stället för att påbörja jordbrukets klimatomställning har Sverigedemokraterna och regeringen valt att inkludera jordbruket i EU:s utsläppshandelssystem för drivmedel från och med 2028. När vi efterfrågat en konsekvensanalys av detta har vi mötts av totalt avfärdande. Nu säger regeringens egen utredning att det är olämpligt att göra just detta, men regeringens politik ligger fast.

Det kan inte bli tydligare. Resultatet av den här regeringen är fyra förlorade år – fyra förlorade år som kommer att göra omställningen av jordbruket svårare och dyrare än vad den annars hade varit, fyra förlorade år när det gäller Sveriges långsiktiga och stabila livsmedelsförsörjning.

Fru talman! Här handlar debatten om sådant som står i konflikt med lönsamhet och konkurrenskraft. En del åtgärder står i sådan konflikt, en del kan innebära synergi.

Naturrestaureringsförordningen gick igenom med minsta möjliga marginal i Bryssel och på ett demokratiskt tvivelaktigt sätt. Socialdemokraterna röstade för förordningen i EU-parlamentet. När myndigheterna nu har föreslagit hur förordningen ska implementeras står det klart att livsmedelsproduktionen kommer att minska vid ett genomförande.

Räknar vi in skogen kan implementeringen dessutom kosta 20 miljarder kronor årligen i direkta kostnader för staten, enligt myndigheterna. De indirekta effekterna inkluderar bland annat avsättning av stora arealer skog, vilket skulle drabba många samhällen. 11 000 arbetstillfällen försvinner, och det handlar om trakter där det finns få andra arbetstillfällen.

Min fråga till Socialdemokraterna är: Är Socialdemokraterna nöjda med den förordning som man har röstat för?

Fru talman! Det återstår väldigt mycket arbete med den biologiska mångfalden. Vi vet att klimatkrisen är ett reellt hot. Vi vet också att den biologiska mångfalden hotas. Vi vet att säkerhetstjänster i exempelvis Storbritannien ser detta som ett av de stora säkerhetshoten framöver.

Här har svenskt lantbruk en jätteviktig roll. Jag tror att vi kan åstadkomma väldigt många samarbeten i Sverige som ökar livsmedelsproduktionen och samtidigt stärker både hela samhällets och lantbrukets motståndskraft mot klimatförändringarna och de hot som ekosystemkollapser innebär.

Nu ligger bollen hos regeringen när det gäller att förbereda den här implementeringen på ett så bra sätt som möjligt. Jag tror att det kommer att vara väldigt tufft. Jag tror också att det är extremt viktigt att vi tar hänsyn till svenska förhållanden när vi gör det och att vi ser till att ha ett lokalt samarbete om alla åtgärder som behöver vidtas.

(Applåder)

Fru talman! Vår sida i politiken anser att det inte blir rimligt med nuvarande krav. Ytterligare negativa konsekvenser är minskad djurhållning och minskad lönsamhet i lantbruket, vilket gör att världens bästa lantbruk kommer att producera mindre. Det blir mindre från lantbruket.

Vi vill agera för att få rimliga krav och nya förutsättningar för svenskt lantbruk och skogsbruk i både Bryssel och Sverige. Av Åsa Westlunds svar att döma kommer inte Socialdemokraterna att göra så utan i stället offra stora delar av Norrland och därmed den så viktiga ökningen av svensk livsmedelsproduktion.

Skulle Socialdemokraterna ändå komma på bättre tankar kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet att utgöra ett hinder.

Fru talman! Det var en lång rad osanna påståenden.

Det här är en stor utmaning. Både klimatfrågan och den biologiska mångfalden är en stor utmaning. Det svenska lantbruket har en central roll i att klara omställningen, och vi måste se till att lantbruket inte skadas av den klimatförändring vi ser och som vi själva orsakar och inte heller drabbas av systemkollapser därför att den biologiska mångfalden försvinner. Vi vet alla vilken enorm skada det skulle göra om pollinatörerna försvann.

Jag konstaterar att Sverigedemokraterna aldrig bryr sig om klimatomställningen eller den biologiska mångfalden. De lägger inte fram några förslag på området, vilket svenskt jordbruk är beroende av.

Fru talman! Svenska lantbrukare är i jämförelse extremt duktiga på djurhållning och har vidtagit olika klimatåtgärder. Vi ligger verkligen i framkant.

Vad gäller användning av pesticider är vi extremt duktiga. Teknikutvecklingen går framåt, och det finns en stor vilja att använda så lite växtskyddsmedel som möjligt. På gödselsidan är man angelägen om att precisionsgödsla och inte sprida mer gödsel än vad som behövs.

Ändå kan jag konstatera att mycket i Åsa Westlunds anföranden fortfarande handlar om att det svenska jordbruket ska göra mer och mer på området. Det tror jag att man vill, och jag tror att det kommer tids nog, inte minst med lönsamma företag som grund.

Är Socialdemokraterna beredda att lägga mer pålagor på svenska jordbrukare med risk för minskad produktion i Sverige? Går det före?

Fru talman! Nej, det är vi inte. Återigen misstar statsrådet sig själv för Sveriges bönder. Jag kritiserar statsrådet för att han gör för lite för att stötta bönderna i deras klimatomställning, i deras arbete för att göra just det som har gjort svenskt lantbruk så framgångsrikt, nämligen att faktiskt göra det som statsrådet säger – hantera bekämpningsmedel och gödsel på ett så framgångsrikt sätt som möjligt.

Bönderna behöver mer stöd än det statsrådet levererar. Det är statsrådet som får ta kritiken för detta, inte Sveriges bönder.

Jag tror att statsrådet gör sig själv en otjänst genom att tro att han är representanten för Sveriges bönder i alla lägen. När jag kritiserar statsrådet är det statsrådet som bär ansvaret, inte Sveriges bönder. De hade behövt en annan politik än den statsrådet har erbjudit.

Fru talman! Det Sveriges bönder efterfrågar är ett enklare regelverk, rättvis beskattning, stor frihet under ansvar och rimliga krav som harmoniserar med övriga EU-länders, eftersom man är konkurrenter på samma marknad.

Problemet med socialdemokratiskt ledda regeringar är att man hela tiden har verkat strunta i att Sverige är en del av Europeiska unionen och fungerar på samma marknad. Man har lagt pålaga på pålaga på Sveriges bönder som inte på motsvarande sätt har landat på europeiska bönder. Det är grundanledningen till en dålig lönsamhet i svenskt jordbruk och en försämrad konkurrenskraft.

Jag hör ingenting som pekar på att en ny socialdemokratiskt ledd regering inte skulle fortsätta i samma riktning, särskilt inte med tanke på vilka man ämnar bilda regering med.

Fru talman! En konkret sak som den här regeringen inte har gjort för att stötta svenskt lantbruk och inte minst animalieproduktionen i Sverige är att införa ursprungsmärkning av kött på alla restauranger. Det hade gjort att betalningsviljan som ändå finns hos svenska konsumenter, det vill säga att betala lite mer för den fantastiska djurhållningen i Sverige, hade kunnat komma till större uttryck. Det hade stärkt det svenska lantbruket. Det har Peter Kullgren inte levererat.

Regeringen har också pratat mycket om regelförenkling. I praktiken är resultatet magert. Jag tror att få lantbrukare upplever att de har färre regler i dag att rätta sig efter än när regeringen tog över.

Det finns otroligt mycket att göra för att stötta lantbruket framöver. Se till att det finns en långsiktighet i Klimatklivet så att man slipper ryckigheten, och stötta de bönder som vill ta ytterligare steg för att komma bort från det fossila och samtidigt leverera en högre säkerhet i svensk livsmedelsproduktion!

(Applåder)

Fru talman! Nu är det dags för kostnadsökningens elefant i rummet, det vill säga alla missriktade, dåligt anpassade och icke konsekvensanalyserade strategier och förordningar från EU-kommissionen.

Lantbrukare ska mäta och räkna, ska registrera och rapportera, måste återväta torvjord, får inte ta ned skog, får inte använda växtskyddsmedel, måste göra det ena och får inte göra det andra.

Staterna måste skapa incitament och straffsanktioner för allt mellan himmel och jord, vilket drabbar lantbrukaren i form av regelkrångel, stödavdrag och straff.

Tidöregeringen har ändå varit historiskt framgångsrik med att stoppa, hålla tillbaka och mildra tokiga förslag. Äntligen vet EU-kommissionen och andra medlemsstater att Sverige kan säga nej. Vi har stoppat skogsövervakningen och stoppat restaureringsförordningen, även om den återuppstod genom att Österrikes miljöminister tubbades att rösta ja och därmed gå emot sin egen regering. Restaureringsförordningen är därmed troligen den EU-förordning som har minst demokratisk legitimitet.

Vi har mildrat avskogningsförordningen och andra bestämmelser. Vi har skapat nationell flexibilitet för stödregler och andra bestämmelser.

Saken är den att politiska beslut och intentioner från tidigare år ligger kvar. Det är mycket svårt att riva upp sådant som rosenkindade politiker har hyllat innan någon konsekvensanalys har gjorts, även när deras kinder senare har bleknat när konsekvensanalysen väl har gjorts eller eländet ska implementeras. Då inser de vad de har gjort.

Mitt tips till dig som ser på den här debatten är därför: Välj realistiska politiker som för din talan i Bryssel. Det är det enskilt viktigaste för svenskt lantbruk.

Fru talman! Jag vill passa på att ställa samma fråga till Sverigedemokraterna som jag tidigare gjorde till statsrådet Kullgren.

En del i att öka lantbrukets lönsamhet och motståndskraft är att minska kostnaderna för viltskador. En stor del av kostnaderna kommer i dag från att Sverige har en extremt stor vildsvinsstam. Det innebär kostnader för lantbruket och stora kostnader i form av skador för Sveriges villaägare.

Våra grannländer har som jämförelse kanske ett par tusen vildsvin, medan Sverige har ungefär 300 000 – och de fortsätter att sprida sig runt om i Sverige.

Instämmer Sverigedemokraterna i Socialdemokraternas mål att kraftigt minska den svenska vildsvinsstammen?

Fru talman! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att öka vildsvinsavskjutningen, och vi har lyckats så att stammarna har minskat. Nu har de ökat igen, och stammarna är nu för stora för att det ska vara optimalt.

Det svåra är att vildsvinet samtidigt är en resurs och ett problem. Det andra kruxet är att förhållandet mellan resurs och problem ser olika ut i olika delar av landet. Lösningen är att man ska komma överens i varje bygd om hur man ska göra. Markägare och jägare måste komma överens, och det gör man ofta. Men när det inte fungerar har vi konkreta förslag för hur man ska tvingas att sätta sig ned och komma överens.

Fru talman! Jag tror att väldigt få håller med om att den stora vildsvinsstam som Sverige har är en viktig resurs. De flesta är nog riktigt förbannade över vilka skador som vildsvinen orsakar för Sveriges bönder men också för Sveriges villaägare. Många känner också en ganska stor rädsla när de möter dem ute på kvällskvisten.

En resurs blir det först om man verkligen använder det som en resurs. Finns det några konkreta planer hos Sverigedemokraterna på att stötta kommuner och andra för att det ska efterfrågas mer vildsvinskött framöver så att det blir en resurs?

Jag ställer min förra fråga igen: Delar Sverigedemokraterna Socialdemokraternas uppfattning om att vi kraftigt måste minska den svenska vildsvinsstammen? Eller är det en viktig resurs så som ledamoten från Sverigedemokraterna sa i talarstolen?

Fru talman! Skillnaden är att vi försöker se helheten. Man måste se helheten. Att man inte gör det är nog de rödgrönas akilleshäl.

Beträffande kommunernas inköp finns det initiativ i många kommuner att köpa in mer viltkött, och mer sådant kommer säkert. Men det är en kommunal angelägenhet i första hand – och naturligtvis en regional för de inköp som regionerna gör.

Vi har inga planer på att detaljstyra kommunernas inköp på det viset. Det får de lösa själva, i enlighet med det kommunala självstyret.

Fru talman! Centerpartiet har nästan tjatat ihjäl sig om en viss fråga: att öka konkurrenskraften för svenska bönder. En möjlighet som vi har föreslagit är en snabbutredning för att se över de statliga pålagorna – skatter och avgifter – i hela livsmedelskedjan, inte minst i primärproduktionen. Men varje gång vi har fört detta på tal har vi blivit nedröstade.

Vi föreslog ett utskottsinitiativ i skatteutskottet, och då var det bara, hör och häpna, Miljöpartiet som stöttade det – ingen annan. Därefter har det varit likadant.

Jag kan inte förstå varför det skulle göra så ont att sänka statliga skatter och kostnader för våra bönder. Jag undrar varför Sverigedemokraterna inte stöttar ett sådant initiativ.

Fru talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågan och för engagemanget för konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Det ser jag som ett äkta engagemang, och det är ett engagemang som vi delar. Frågan är relevant.

Vi har på flera håll redan sänkt skatter och avgifter, så vi är redan på väg i detta. Men det behöver absolut inte räcka. Vi vill fortsätta.

I Tidöavtalet fick vi igenom en sak på jordbrukets område, nämligen en utredning om ökad konkurrenskraft för bibehållen djurvälfärd. Den har gått i mål och resulterat i vissa saker. Men vi säger inte nej till något framtida initiativ, om det bara har rätt profil och inte i detaljer innebär att det på något sätt är negativt.

Fru talman! Jag tror inte, om jag ska vara ärlig, att det alls finns så mycket dåligt med att sänka statliga skatter och pålagor för någon, särskilt inte för våra bönder. Att dessutom göra en utredning om det och vad det skulle kunna göra för böndernas plånböcker skulle jag se som någonting positivt. Det är ingenting som är negativt, och man behöver inte vara rädd för det.

Därför har jag och mina partikamrater blivit så förvånade över att stödet inte har kommit från partier som normalt sett tycker att jordbruket är viktigt och att bönderna är nödvändiga för Sverige.

För att stärka deras konkurrenskraft är det ett måste att staten drar undan sina fingrar från böndernas plånböcker. Jag kan inte förstå varför denna smygsocialism att behålla statens pålagor ska vara så viktig. Jag tycker inte att den här frågan egentligen borde vara så svår att svara på.

Fru talman! Nej, minskade skatter och pålagor är angeläget. Ibland talas det om styrmedel, det vill säga man vill styra med ekonomin och göra vissa saker dyrare och vissa billigare. Det tror jag är en farlig väg att gå. Mycket sådant föreslås av andra partier.

Jag tror att ökade frihetsgrader är det allra viktigaste, och det skulle man kunna få om man tar bort skatter och pålagor. Dessutom kan man inte hålla på för mycket med klimatstyrningar och andra styrningar av pengarna.

Med detta sagt är vi generellt positiva till detta, men vi vill se en bra profil på en sådan utredning. Den måste tackla alla de problem som jag nämnde, inte bara vissa av dem. Vi kommer att titta på varje initiativ specifikt och avgöra vad vi tycker.

Fru talman! När jag lyssnar på debatten inser jag att jag provoceras av samma saker som för 16 år sedan när jag kom in i kammaren efter att västerbottningarna hade valt att jag skulle få representera dem i riksdagen. Det gäller framför allt en specifik sak, nämligen vänsterpartier som vill lägga nya pålagor och skatter på svenska bönder.

När man väl har gjort det och har försvårat och fördyrat den svenska matproduktionen säger man nej till maten när man sitter och styr ute i kommuner och regioner. När det ska upphandlas mat till skolor, sjukhus och äldreboenden väljer man bort den svenska maten som man själv har varit med och fördyrat.

Det där, fru talman, har jag aldrig förstått. Varför man gör man det här till en black om foten för det svenska lantbruket och svenska bönder? Sedan vill man inte handla maten, som är mer klimatsmart och producerad på ett sätt som gör att den innehåller färre farliga ämnen för människor. Detta vill man inte upphandla, och det kan jag inte förstå.

Jag vill framföra ett stort tack till Sveriges alla bönder som håller våra landskap öppna och som kämpar. Vi som är uppvuxna på landet vet hur hårt man arbetar i det svenska lantbruket. Man jobbar alla dagar i veckan, eftersom djuren måste tas om hand oavsett om det är lördag eller söndag eller om det spelas fotboll på tv:n, något många av oss kommer att titta på framöver. Stort tack till alla bönder som sliter och sätter mat på bordet!

Vi från politiken ska göra vår del. Vi ska se till att ni får bra förutsättningar. Det har vi jobbat med under fyra år i det samarbete som vi har. Vi försöker minska regelkrånglet och se till att det blir mindre byråkrati, lägre skatter och bättre förutsättningar.

Vi behöver såklart göra mer, inte minst om vi ska klara den svenska beredskapen. Pandemin visade oss någonting, nämligen att när det blir kris måste vi ha egen matproduktion. Man kan inte lita på att leveranserna alltid kommer.

(Applåder)

Fru talman! Jag möter många svenska bönder som tycker att det är konstigt att samhällets stöd till dem kräver att de fortsätter att tanka fossilt och att de inte stöttas i att göra mer för att gå över till förnybara sätt att sköta transporterna.

Denna problematik har regeringen lämnat orörd under hela den här mandatperioden. Det man i stället har gjort är att man har inkluderat drivmedel för jordbruksmaskiner i EU ETS2, det vill säga att man kommer att kraftigt öka kostnaderna för det fossila i jordbruksmaskiner framöver.

När regeringen kom med detta förslag efterfrågade Socialdemokraterna en tydlig konsekvensanalys och oroade sig för vad detta skulle innebära. Men regeringen står fast – det kommer att bli dyrare för bönderna att tanka fossilt framöver. Regeringen bär skulden för att man är fastlåst vid detta sätt att sköta transporterna.

Varför, fru talman, har ledamoten accepterat att jordbruket lämnas i sticket på det här sättet?

Fru talman! Jag tror att den som lyssnar på debatten förstår vad detta är. De fyra samarbetspartier som nu utgör regering och regeringsunderlag har sett till att de högsta dieselpriserna i världen har blivit de lägsta i Västeuropa. De högsta dieselpriserna rådde under socialdemokratiskt styre.

Jag tror att det är få bönder som tycker att den här regeringen har gjort för lite för att se till att dieseln inte ska bli för dyr. Vi har sänkt världens högsta dieselpriser. Vi har i praktiken skattebefriat det svenska lantbrukets diesel. Vi har gjort så mycket för att sänka kostnaderna.

Delar av Åsa Westlunds regeringsunderlag har, fru talman, röstat emot varenda sänkning av priset på diesel. De har röstat emot varenda sänkning av lantbrukets kostnader för dieseln. Så det där håller inte – jag är ledsen.

Vi kommer att se till att det blir billigt för svenska bilister, det svenska lantbruket och transportnäringen. Vi behöver såklart långsiktigt ställa om, men dessa saker står inte emot varandra.

Fru talman! Jag konstaterar att regeringens politik alltså ligger fast. Man ska göra det dyrare för svenska lantbrukare att tanka fossilt framöver, och samtidigt låser man fast alla lantbrukare vid att just tanka fossilt; annars kan de inte få samhällets stöd.

Jag vill passa på att ställa en annan fråga, om ursprungsmärkning av kött på restauranger. Ett sätt för svenska lantbrukare att tjäna mer pengar är att svenska konsumenter betalar lite mer för köttet och för det välmående som djuren i det svenska lantbruket åtnjuter, till skillnad från djuren i många andra länder. Detta gör svenska konsumenter i dag i stor utsträckning i livsmedelsbutiken, även om man skulle kunna önska att det var i ännu större utsträckning. Men på restaurang finns i dag ingen tydlig ursprungsmärkning av kött. Varför vill inte regeringen och Moderaterna införa en sådan ursprungsmärkning, som skulle stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att påpeka att Åsa Westlunds konstaterande såklart är felaktigt. Precis som jag beskrev har ingen regering någonsin sänkt dieselpriserna så mycket som den här regeringen – för svenska bönder, svensk transportnäring och svenska bilister. Jag tror att få går på försök till bluff för att få det att verka vara på något annat sätt.

Åsa Westlunds eget regeringsunderlag röstar gång på gång nej till varenda sänkning av bensin- och dieselpriser och av reduktionsplikten, vilket har gjort det rejält mycket billigare. Detta är bra för svenska bilister, svenska bönder och svensk transportnäring. Det kommer inte att gå att få någon där ute, utanför den här salen, att tro vare sig att Socialdemokraterna bryr sig om att få ned priserna eller att det finns partier som på riktigt skulle vilja göra det tillsammans med Socialdemokraterna. De har gång på gång visat att de inte vill det.

När det gäller svensk köttproduktion får jag återkomma.

Fru talman! Tack, ledamoten Riedl, för ett väldigt bra anförande! Jag kan inte annat än hålla med om att Sveriges bönder ska hyllas; det kändes väldigt varmt i hjärtat. Min pappa var grisbonde, och jag tänker väldigt mycket på honom och andra med utslitna kroppar. De som jobbar dag och natt, året runt, och knappt får vara lediga förtjänar att hyllas.

Min fråga handlar egentligen om Sveaskog. Centerpartiet gick nyligen ut med ett förslag om att sälja av en stor del av Sveaskogs produktionsskogar, som saknar höga naturvärden, för att satsa på den gröna omställningen i lantbruket. Vi behöver helt enkelt öka konkurrenskraften och på sikt ta fram mer biodiesel. Vi behöver kanske ha en egen produktion av konstgödsel och så vidare.

Jag vet att Moderaterna också var intresserade av att sälja delar av Sveaskog, så min fråga är: Stöttar Moderaterna Centerpartiets förslag, och är Moderaterna fortfarande intresserade av att sälja delar av Sveaskog?

Fru talman! Först och främst: Som jag sa delar vi såklart engagemanget både för landsbygden och för Norrland – och för de svenska bönderna. Därför beklagar jag att Helena Lindahl, som är en av de sista centerpartisterna med den inriktningen, nu lämnar riksdagen och inte ställer upp för omval. Det är dåligt för Sverige, för svenska bönder och för Norrland, så det är jag ledsen för.

Äganderätten är en av de viktigaste frågorna för mig och mitt parti Moderaterna. När det gäller Sveaskog ser jag gärna framför mig att vi skiftar ut statlig skog. Om jag får bestämma vill jag allra helst att vi gör det i små portioner så att vi får fler markägare i Sverige och fler människor, både ute på landsbygden och inne i städer, får möjlighet att köpa sig en plätt ute i skogen för jakt eller rekreation men också såklart för att kunna förvalta skogen. Vi vet att det skapas naturvärden och bra saker för framtiden när människor förvaltar sin egen skog. Jag ser alltså absolut framför mig att vi i framtiden kan skifta ut delar av Sveaskog.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Att sälja ser vi som ett bra sätt att helt enkelt få de enorma pengar som behövs för den gröna omställningen – bönderna kan inte stå för den själva – och för att vi ska ha en större självförsörjning i Sverige och inte vara beroende av alla volatila svängningar i Mellanöstern och andra delar av världen. Det blir ju så enormt dyrt med både konstgödsel och diesel och så vidare.

Min fråga är då: När skulle en sådan försäljning kunna tänkas äga rum? Jag vet att Moderaterna var inne på detta under förra mandatperioden, och den här mandatperioden har det inte skett så mycket när det gäller Sveaskog. Därför undrar jag om ledamoten möjligen kan svara på hur långt bort en sådan plan ligger.

Fru talman! Jag kan väl säga så här: Om Centerpartiet kom tillbaka till den borgerliga familjen, en fråga där jag tror att vi delar uppfattning, tror jag att det skulle gå både enklare och snabbare att göra den typen av reformer – framför allt att skifta ut delar av Sveaskog så att vi får fler markägare, många små markägare. Det vore bra för Sverige och den svenska skogen, och det vore nog bra för att få fler att förstå värdet av den skog som vi har i det här landet. Det vore välkommet. Jag välkomnar alltså de gamla centerpartisterna att komma med och engagera sig i detta, för jag tror att det vore bra.

Sedan glömde jag bort den andra frågan.

(HELENA LINDAHL (C): Ja, det höll jag nästan på att göra själv; jag var så inne i det ledamoten sa. Frågan var om ledamoten håller med Centerpartiet när det gäller ambitionen i fråga om omställningen.)

Nej, där tror jag inte att vi helt och hållet kommer att dela uppfattning. Vi behöver göra en omställning, men vi ska göra den på ett klokt och ekonomiskt rimligt sätt.

Fru talman! Tack, Edward Riedl, för ditt anförande! Det är väldigt spännande att få diskutera jordbruksfrågor med personer från andra utskott än det som vi brukar förhålla oss till. Edward Riedl är ju ordförande i finansutskottet, och jag tänker därför fråga lite grann om pengar och så.

Jag hörde i ett tidigare replikskifte att ledamoten var mycket stolt över att vi nu har det lägsta dieselpriset, att det är det man har åstadkommit och att det stärker svenskt lantbruk. Men för mig blir det lite fel. Om man ska skifta – Moderaterna vill ändå, tror jag, ha en kraftfull klimatpolitik och anser att vi ska bort från fossilberoendet – varför har man då inte jobbat på andra delar så att vi faktiskt kommer bort från fossilberoendet? En sänkning av ett pris utan några andra åtgärder låser ju fast hela systemet i ett fossilberoende.

Är detta, rent ekonomiskt, ett bra sätt att komma bort från fossilberoendet, eller ska vi ha det kvar? Vill ledamoten att vi ska vara fast i fossilberoendet?

Fru talman! Här tror jag att den stora skillnaden i svensk politik blir ganska tydlig för den som lyssnar på debatten.

Jag och Moderaterna tror inte att lösningen när det gäller klimatomställningen är att plåga svenska bönder, att plåga alla som varje dag är beroende av bilen för att ta sig till och från jobbet eller att plåga svensk transportnäring och svensk industri som är beroende av transporter. Vi tror inte att det är lösningen. Vi tror att man kan åstadkomma en klimatomställning med positiva incitament genom forskning, innovation och utveckling – inte genom att plåga våra medborgare. Här dyker den stora skillnaden upp mellan den svenska högern och den svenska vänstern.

Därför beklagar jag verkligen – Centerpartiet har ju traditionellt varit ett landsbygdsvänligt parti – att man nu vill genomföra den politiken med partier som tror att lösningen är pålagor, så att folk inte orkar bära den nuvarande lösningen. Jag tror tvärtom att en bra klimatomställning görs när det förnybara och klimatsmarta också är ekonomiskt rimligt.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag tycker ändå inte att jag fick ett riktigt svar. Om vi ska styra bort från det fossila måste vi ha incitament att göra det. Då måste det finnas andra delar som gör det lönsamt att styra mot eldrift eller biogas och så vidare. Det finns förslag som jordbruksavdrag, biopremie, inhemsk produktion av mineralgödsel och så vidare, men några satsningar på detta har vi inte sett. Det enda vi har sett är en inlåsningseffekt, vilket för en nationalekonom borde vara helt galet.

När jag ändå har ordet vill jag ställa en annan fråga. Vi pratar om jordbruket här, men det handlar ju om hela livsmedelsproduktionen, så jag hoppas att fru talman är okej med min fråga.

Det pratas mycket om krisstödet, och i krisstödet ingår även att fisket ska få pengar. Förra gången krisstöd delades ut, 2022, såg man att pengarna för fisket gick till de stora industritrålarna medan kustfisket blev utan. Kommer regeringen att se till att krisstödet med den utformning det nu har faktiskt styr mot det småskaliga? Jag tror att vi alla här i Sveriges riksdag är överens om att det är dit det ska styras.

Fru talman! Låt mig börja med att säga till den som lyssnar att även om ledamoten från Miljöpartiet inte uppfattade att hon fick ett riktigt svar så fick hon faktiskt det. Det var bara att hon inte höll med. Vi håller alltså inte med varandra om den riktning som Sverige behöver ta.

Jag försökte beskriva att inte tror att vi ska plåga medborgarna för att få dem att ställa om. Jag tror snarare på positiva incitament, det vill säga att se till att det miljövänliga och klimatsmarta också blir ekonomiskt rätt och rimligt. Då tror jag att man kan göra en rimlig klimatomställning. Jag tror också att det var detta medborgarna sa för fyra år sedan. De sa att de inte ville ha mer pålagor. De ville i stället att klimatomställningen och det miljövänliga ska ske på andra och bättre villkor.

Jag gav alltså svar. Vi håller helt enkelt inte med varandra. I höst får väljarna avgöra om de vill ha högre bränslepriser, mer pålagor och mer byråkrati på svensk landsbygd och svenska bönder eller om de vill ha mindre av sådant. Det är upp till väljarna att avgöra.

Den andra frågan kan jag tyvärr inte ge ledamoten svar på här och nu, men jag ska ge henne det efteråt. Mina kunskaper om förhandlingen sträcker sig inte så långt att jag vet exakt hur det blev med fiskeridelen. Men hon ska förstås få ett svar.

Fru talman! Det behövs ett starkt jordbruk om vi ska klara livsmedelsförsörjningen, lika väl som det behövs ett starkt jordbruk inom naturens ramar för att vi ska klara klimatomställningen. Vi är överens om att stötta jordbruket i den kris som nu USA har ställt till med i Hormuzsundet. Men vi behöver även en politik för ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Därför satsade vi i Vänsterpartiet 1,2 miljarder mer än regeringen i höstbudgeten. Vi vill se en ökad omställning till ekologiskt jordbruk där kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte används. För att minska behovet av importerad gödsel vill vi öka stödet för att använda mer stallgödsel effektivt i växtodlingen. Vi behöver också satsa på svensk produktion av grön mineralgödsel, men det kräver stora investeringar och produktion av grön vätgas.

Vi behöver satsa ännu mer på jordbrukets egen produktion av biodrivmedel men även på andra fossilfria drivmedel. Ska det fungera att ställa om behöver även priset på det fossilfria vara lägre än priset på det fossila. För att öka vår självförsörjningsgrad behöver vi stödja mer produktion och förädling av växtbaserade livsmedel.

Fru talman! I dessa föränderliga vädertider med återkommande torrperioder och översvämningar får jordbruket ökade kostnader för bland annat vattenhanteringen. Även där behövs kraftfulla stöd.

Avslutningsvis vill jag säga att vi alla är beroende av ett långsiktigt och hållbart fungerande jordbruk, men i dag får jordbrukaren stå rätt ensam med riskerna. Därför är det viktigt för oss i Vänsterpartiet att det gemensamma är med och finansierar den omställning som nu krävs.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för anförandet! Jag begärde replik för att jag tycker att de politiska skiljelinjerna mellan vänster och höger blev så tydliga här. Det var när Kajsa Fredriksson pratade om gödselförsörjningen till landet och om att göra oss oberoende av fossil gödsel. Det är ju ett gott syfte. Det instämmer vi i. Men lösningen håller vi inte med om.

Lösningen är alltså enligt Kajsa Fredholm att öka användningen av stallgödsel genom stöd. Jag tror att stallgödseln används väldigt effektivt i dag, och är det inte så lär det hur som helst bli så när priset på konstgödsel går upp. Då går ju även priset på stallgödsel upp. Det blir mer av en resurs.

Det andra gäller konstgödselproduktion med vätgas. Att politiken ska bestämma att vätgas ska användas här är farligt. Marknaden har ju redan löst det. Men det har kommit en innovation: fossilfri gödsel utan vätgasproduktion. Den kommer att vara lönsam inom kort. Detta vill vi sverigedemokrater ge en extra skjuts i nästa budget, så att det kan etableras i större skala.

Fru talman! Vi skiljer oss åt i våra åsikter, naturligtvis. Det är meningen att vi ska göra det.

Detta med att använda stallgödsel mer effektivt är något som vi har sett behov av. Jag tänker inte gå in mer på det. Men vi har alltså budgeterat för det i vårt budgetförslag.

Sedan har vi detta med grön mineralgödsel. Det är jätteintressant att ledamoten nu berättar att det finns andra sätt än att använda grön vätgas. Ledamoten får gärna utveckla detta lite mer. Jag vill gärna höra mer om det.

Fru talman! Vi har ju talat om fossilberoende. Det lilla beroendet är drivmedlen. Det går lätt att skifta där. Det stora beroendet är konstgödseln, och det måste vi lösa.

Men marknaden löser detta efter att regeringen har satsat extra mycket på forskning i innovation. Jag vet inte om det finns något kausalt samband, men vi har hur som helt gjort så. Vi tror på forskning och innovation. Man kan nu med hjälp av plasmateknik – jag kan inte förklara det riktigt – producera gödsel. Man har fått kväve- och syremolekyler att mötas när man hettat upp det till 4 000 grader eller något liknande. Tyvärr kan jag inte detaljerna.

Jag tycker dock att detta tydligt visar att politiken ska vara försiktig när det gäller att peka ut att man ska göra just en vätgassatsning, för det kan bli väldigt dyrt. I stället ska man låta forskningen och marknaden ha sin gång. Sedan kan man se var man kan sätta in den sista putten för att få igång det hela.

Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för informationen! Jag får gräva vidare i detta.

Produktion av grön vätgas behövs även till annat i den gröna omställningen, så där är vi kanske inte riktigt överens.

Men jag skulle vilja ställa en övergripande fråga. Min uppfattning är ju att Sverigedemokraterna över huvud taget inte är intresserade av en klimatomställning och att staten så att säga bidrar ekonomiskt för att göra det enklare för människor att ställa om. Det gäller naturligtvis även jordbruket. Min fråga blir då: Hur många graders uppvärmning av vår planet anser Sverigedemokraterna är acceptabelt?

Fru talman! Vänsterpartiet vill kraftigt öka andelen ekologiskt jordbruk. Ni vill att minst 30 procent av jordbruksarealen ska vara ekologisk. Minst 60 procent av den offentliga konsumtionen ska vara ekologisk, och stöden till den ekologiska produktionen ska öka kraftigt.

Ni säger också att vi ska minska konsumtionen och därmed produktionen av kött med minst 25 procent till 2030.

Alla som kan sitt jordbruk vet att den ekologiska produktionen är enormt avhängig av att det finns djur, eftersom det är den gödseln man använder för att få upp grödorna. För det första skulle jag vilja höra hur Vänsterpartiet resonerar kring kopplingen mellan djur och ekologisk produktion. För det andra undrar jag: Hur ska Vänsterpartiet minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till år 2030?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Ministern tog upp just det här i sitt anförande. Vi vill minska konsumtionen av kött. Vi vill alltså att vi ska äta mindre kött – av klimatskäl. Men produktionen av kött i Sverige drabbas inte av det, eftersom vi äter rätt stora mängder av importerat kött. Vi vill att man ska äta svenskt kött. Det är lösningen på det här. Det är det enkla svaret.

Om vi ska ställa om jordbruket, bli mindre sårbara när det gäller det fossila och inte ha behov av insatsvaror samt bevara miljön behöver vi faktiskt öka produktionen av ekologiskt, anser vi.

Fru talman! Här blottas någonstans okunskapen och anledningen till att Vänsterpartiets politik inte går ihop. Vi ligger redan i häradet 70–75 procents självförsörjning i fråga om kött. En minskning med 25 procent skulle betyda att 100 procent av det vi konsumerar skulle vara svenskt. Det är nog lite utopiskt att tro det. Vi kommer ofrånkomligen att komma till läget då vi också minskar produktionen.

Ska man öka andelen ekologiskt så extremt mycket borde linjen vara, om man har en seriös politik, att man ska öka den inhemska animalieproduktionen för att kunna möta det behov man har. Där går alltså inte er politik ihop.

Ni vill också avveckla EU:s stöd till storskalig animalieproduktion. Då vill jag fråga er: Vad definierar Vänsterpartiet som storskalig animalieproduktion?

Fru talman! Just den frågan är en bra fråga, som jag helt enkelt inte har ett svar på.

Men vi har olika åsikter om jordbruket och hur det i framtiden ska utformas. Vi anser att vi måste ta hänsyn till den naturkris som vi faktiskt befinner oss i. Jag tänker på rapporter och varningar om ekosystemkollapser och annat – särskilt i vårt område och i de boreala skogarna, som finns i Sverige. Detta tror jag att många jordbrukare är väldigt angelägna om att göra också. Men då krävs det en kraftfull politik som gör det lättare att ställa om, tänker jag.

Fru talman! Jag måste bara få ge några kommentarer, inte minst när det gäller EU:s kommande jordbruksbudget och den aviserade bantningen av den.

Minister Kullgren svarade mig att man inte från regeringens eller Kristdemokraternas sida kan säga om man nationellt skulle kunna kompensera de svenska bönderna för ett sådant bortfall, för det vore ansvarslöst. Jag och Centerpartiet tycker inte att det är ansvarslöst. Vi vill gärna lova det, för detta är en enormt viktig fråga för Sveriges beredskap. Att ha mat på bordet är ju en av de stora försvarsfrågorna i Sverige. Att då säga att man inte ska kompensera för detta på nationell nivå och att dra undan mattan för våra bönder tycker jag är ansvarslöst.

När det gäller att sänka statliga skatter och avgifter i livsmedelskedjan hoppas och tror jag att lite extra tjat ska löna sig. Den frågan är nämligen viktig. Våra bönder behöver tjäna mer pengar. De måste kunna bli mer konkurrenskraftiga. Det finns enormt många pålagor från staten – för bönderna själva, för slakterierna, för matförädlingsindustrierna, för transporterna och slutligen för affären, även om momsen är tillfälligt sänkt. Det finns alltså en hel sjö att ösa ur, och då tycker jag faktiskt att man ska vara öppen för att göra det.

Avslutningsvis: Försäljning av delar av Sveaskogs skogsmark som saknar höga naturvärden är en väldigt bra idé, enligt Centerpartiet, för att ställa om jordbruket. Det stärker också familjejordbruket och bidrar till en mer levande landsbygd och mer lokalt ägande. Det är väl toppen, inte minst för äganderätten i Sverige.

Fru talman! Tack till Helena Lindahl för anförandet!

Det lilla problemet i klimatsammanhang är om Sveriges jordbruk uppfyller klimatmålen. Det stora problemet är att styrmodellen för minskning av klimatutsläppen i jordbruket missgynnar svenskt jordbruk. Det blir svårt att öka svensk livsmedelsproduktion eftersom jordbrukets totala utsläpp måste minska – trots att det svenska jordbruket är mycket klimatsnålare än andra länders.

En styrmodell som missgynnar tillväxt av unionens klimatsnålaste jordbruk är också kontraproduktiv när det gäller minskningen av klimatutsläpp från EU:s jordbruk.

Är Centerpartiet med på att i EU omförhandla kraven när det gäller klimatutsläpp för jordbruket, så att det inte handlar om de totala utsläppen från svenskt jordbruk utan om relationen till produktionens storlek, till exempel utsläpp per kilo produkt? Det skulle vara bra för svensk livsmedelsproduktion. Det skulle underlätta Sveriges uppfyllande av klimatmålen. Och det skulle minska klimatutsläppen från EU:s livsmedelsproduktion eftersom klimatsnåla jordbruk skulle växa på klimatbelastande jordbruks bekostnad.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågan!

Detta tangerar lite grann den handlingsplan som vi också behöver förhandla om i Bryssel. Det handlar ju inte bara om att förhandla om kronor och ören i den kommande jordbruksbudgeten, som sådan. Det handlar också om inriktningen när det gäller jordbruksbudgeten.

Centerpartiet tycker att det viktiga är att vi försöker få andra länder i EU att ta ett större ansvar för klimatet och för den gröna omställningen. Vi gör redan det i Sverige; svenska bönder gör det. Detta skulle gynna vårt jordbruk och göra det mer konkurrenskraftigt. Om vi inte gör detta – det vill säga att andra bara skulle få fokusera på ökad produktion och inte på någon förändrad klimatpolitik – kommer det att missgynna oss.

Jag hoppas och tror att den här regeringen och kommande regeringar ser att detta är en viktig fråga att förhandla fram för svenskt jordbruk.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, Helena Lindahl! Jag blir glad när jag hör det. Där tycker vi likadant.

Hur EU-reglerna blir och hur de införs är nog det viktigaste för svenskt lantbruk, inte minst på sikt. Ur det perspektivet vill jag fråga: Är ledamoten medveten om hur farligt det är för svenskt lantbruk att Centerpartiet nu har bestämt sig för att samarbeta med vänsterblocket?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Var det en fråga som jag var riktigt säker på att jag skulle få i den här debatten – och det är säkert någonting som även ministern kommer att fråga om, vad vet jag – var det just den här frågan.

Jag tänker så här: Det som är viktigt i dag är att prioritera sakpolitiken och inte spelpolitiken. Spelpolitiken kommer vi att kunna ägna oss åt under hela valrörelsen. Det har visserligen redan börjat, men den möjligheten kommer att återkomma så många gånger.

Centerpartiet är ett dansant parti. Vi gillar att dansa. Jag gillar verkligen att dansa. Men när den som bjuder upp gör det med armbågen och sedan, när man väl dansar, ständigt trampar en på fötterna, då är det inte så kul att fortsätta dansa.

Det är mitt svar på den frågan.

Fru talman! Allra först får Helena Lindahl titta på vad jag sa kring CAP och så vidare. Sedan får hon värdera om det var en fultolkning av det hon sa i talarstolen eller inte.

Nu är det så att Centerpartiet har valt sida, och det är en sida med förslag som en ny avgift på avverkning, mer skog ur produktion och höjd skatt på jordbruksdiesel. Nästa år ska också en slutversion lämnas in av naturrestaureringsplanen, detta som en följd av en EU-lag som alla Centerpartiets kamrater gillar och som fel hanterad kommer att ta folks mark ur produktion och kosta skattebetalarna många, många miljarder.

Min fråga är ganska enkel: Varför gör ni så här? När det redan blåser kring våra bönder, varför öppnar man porten på vid gavel för miljöpartistisk full storm?

Fru talman! Som jag uttryckte mig tidigare var det här den mest förväntade frågan för dagen!

Jag kan säga som jag sa i det förra replikskiftet: Jag tycker att dagens debatt ska fokusera på sakpolitiken. Jag kan för mitt liv inte förstå varför denna fråga ständigt ska upprepas. Om jag ska vara ärlig med ministern är det ju det här svaret jag har fått på mina debattartiklar i Land Lantbruk och ATL, liksom när vi har debatterat hos LRF.

Bönder som tittar på den här debatten vill veta vad de ska göra med krisstöd, hur det kommer att se ut med EU:s jordbruksbudget och vad vi har för framtidsplaner för svenskt jordbruk. Att bara diskutera spelpolitik tycker jag tar udden av den viktiga debatten. Jag skulle önska att vi fokuserade på sakpolitiken i stället.

Fru talman! Centerpartiets jord- och skogsbrukspolitik liknar Kristdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Liberalernas betydligt mer än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik på området.

Det här är viktigt i sak, för vad blir kontentan av en ny regering? Vad kommer ni att få kompromissa med?

En sak är säker: Sitter man i regering måste man vara överens. Hur ska ni bli överens om skogsbrukspolitiken med Miljöpartiet och om köttkonsumtionen i Sverige med Vänsterpartiet? Hur ska äganderättsfrågorna lösas ut med Socialdemokraterna vid rodret?

Det är ingen icke-fråga. Det är bara retorik att hävda att det här inte handlar om sak, för det är just vad det gör. Vilken sakpolitik blir faktiska beslut om man lägger sin röst på Centerpartiet? Det är en relevant fråga.

Fru talman! Kanske jag hade tyckt att frågan var relevant om det vore första gången som ministern ställde den. Men ministern har ju konsekvent svarat på Centerpartiets sakpolitiska frågor med just den retoriken, och det är det jag till slut börjar tycka är oseriöst.

Senaste frågan jag fick handlade om fågeldirektivets översättning. Nu finns det ingen motivtext där, och då är problemet att domstolarna inte kan fatta beslut eftersom de inte vet vad lagstiftarens intention har varit. Då skickar man tillbaka det till Skogsstyrelsen, och redan nu, på en gång, har det blivit problem.

När jag ställer den typen av fråga får jag bara svar som ”och du då” och ”ni då, som ska jobba med dem och dem” och inte svar på sakpolitiska frågor som berör människor i deras vardag. Jag kan för mitt liv inte förstå varför det måste vara på det sättet.

(Applåder)

Fru talman! Nu börjar debatten lida mot sitt slut, och efter att ha lyssnat på debatten skulle jag hellre än att tala om spelteori vilja återvända till kärnfrågan: Hur stärker vi det svenska jordbruket?

Det jag hör här är att det inte finns någon riktig plan för hur vi ska gå vidare framåt. Man pratar om akutstöd, men det är väl ingen företagare, oavsett bransch, som vill ha en klapp på huvudet och lite stöd. Man vill ha satsningar. Man vill veta att det finns en framtidstro och vad som ska göras.

Om vi går tillbaka till de kostnadsökningar som vi har nu och som föranledde LRF:s hemställan till regeringen ser vi att det beror på bränslepriser, gödselpriser och beroendet av fossil energi. Allt har sin rot i vårt fossilberoende och beroende av andra stater. Vi måste öka självförsörjningen, och vi måste se till att vi gör det här på hemmaplan. Där är regeringen svarslös.

I LRF:s inlaga ser vi att en tredjedel av dem som har svarat på undersökningen säger att de kommer att minska på sin odling. Hälften av bönderna kommer att skjuta upp investeringar. En tredjedel kommer att göra kostnadsbesparingar. Sju av tio tycker att det här påverkar deras framtidssyn.

Då räcker det inte att säga att man sänker bensin- eller dieselpriset här och nu. Hur ska man komma ut på andra sidan? Där måste regeringen ta krafttag och se till att det faktiskt finns en annan väg att gå. Vi måste komma bort från det fossila och se till att det finns ett jordbruksavdrag och en biopremie. Vi måste ha en krisberedskap och öka den inhemska produktionen av mineralgödsel. Där har Miljöpartiet politik.

Fru talman! Det får bli lite högre tempo på det här inlägget!

Jag tänkte uppehålla mig lite vid frihandel och protektionism. När man pratar om inhemsk livsmedelsproduktion är det nämligen viktigt att inte falla ned i protektionismens dike. Det är det ibland vissa som gör. Man ser import som något negativt. Men parallellt med att vi stärker livsmedelsberedskapen och ökar produktionen behöver vi fortsätta att värna internationell handel och stärka vår position som exportland.

Handel har alltid varit viktigt för Sverige, och hur viktig den internationella handeln är för ett land i kris eller krig ser man inte minst när man tittar på Ukraina. Låt oss ta lärdom av det.

Slutligen, fru talman, vill jag passa på att tacka Helena Lindahl och Centerpartiet för den här möjligheten att prata frihandel när man snackar jordbrukspolitik – det retar kanske någon centerpartist någonstans!

Jag vill också ta tillfället i akt och rikta ett stort tack till landsbygdsminister Peter Kullgren för ett väldigt gott samarbete under mandatperioden, inte minst i skogsfrågorna och de frågor som är kopplade till äganderätten. Där har vi stått bredvid varandra vid fronten och faktiskt levererat, och vi kommer under nästa vecka att fatta otroligt viktiga beslut för Sveriges skogsägare. Det är jag otroligt glad och stolt över.

Vi har gjort väldigt mycket bra under de här fyra åren. Vi har samarbetat och konstruktivt kommit fram till lösningar i frågor där vi ibland har stått ganska långt ifrån varandra till en början men ändå landat i resultat som vi är väldigt nöjda med. Jag hoppas på fyra nya år för Tidöpartierna. Stort tack!

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag ställde i princip samma frågor till de andra två regeringspartierna, men jag tycker inte att jag har fått något svar. Därför frågar jag även Liberalerna, som ju också har klimat- och miljöministerposten. Finns det några tankar om hur vi ska komma bort från fossilberoendet inom jordbruket? Vi har varit inne på det flera gånger i den här debatten. Jag och Miljöpartiet anser att en sänkning inte hela tiden kan vara vägen ut. Man måste även se till att växla över till något annat. Det finns förslag om till exempel jordbruksavdrag och biopremie. De kommer bland annat från statliga Utredningen om fossiloberoende jordbruk och Utredningen om styrmedel för ett fossilfritt samhälle. Vad är Liberalernas svar på detta?

Fru talman! Stort tack, Emma Nohrén, för frågan! Den har ju ställts här av dig tidigare i dag, flera gånger. Jag vet inte om jag har lyssnat dåligt, men jag tror faktiskt inte att någon har nämnt kärnkraft. Det är vägen framåt även för lantbruket, på sikt. För ökad produktion av el från fossilfria källor är kärnkraften helt avgörande. Där tar vi nu i kapp många förlorade år. Under nästa vecka tar vi viktiga steg för ny kärnkraft. Det är viktigt även för lantbrukets omställning.

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Det var faktiskt ett av de första riktigt konkreta svaren som jag har fått under den här debatten. Även om jag inte håller med är jag tacksam för att man vågar säga vad man tycker.

Om man nu ser kärnkraften framför sig dröjer det ändå många, många år. Vi har tidigare i debatten hört från landsbygdsministern att det inte finns några eltraktorer, även om de börjar komma ut på marknaden. Men vi har ju möjlighet att göra biodrivmedel. Vi har möjlighet att skapa politiska incitament så att man får tillbaka prisskillnaden mellan det fossila och det fossilfria bränslet via jordbruksavdrag och biopremie. Det skulle leda till ett skifte.

Man kan använda samma maskiner som i dag men tanka fossilfritt. Vi måste satsa på att göra bränsle. Det måste finnas satsningar på biogas. Det måste också finnas konverteringsmöjligheter. Vi måste se till att det är lönsamt att göra det här skiftet, annars skapas ingen efterfrågan. Ligger det på bordet?

Fru talman! Exakt vad som ligger på bordet har jag inte full insyn i. Men återigen: Tillgång till tillräckligt med fossilfri el är avgörande för omställningen.

En annan fråga gäller att omställning görs av företag som har råd att göra omställning. Den bilden delar vi. Därför behöver vi öka lönsamheten och minska regelkrånglet. Det gör vi också, mycket.

Det är inte bara kärnkraft som är svaret på detta. Det måste ligga många ägg i korgen. Vi utesluter alltså ingenting. Jag har inga fler konkreta svar att ge, men jag tycker att jag var väldigt konkret när det gäller kärnkraften.

Fru talman! Tack till alla deltagare i den här debatten för bra diskussioner!

Sverige står inför ett vägval vad gäller jordbruks- och skogspolitiken. Endera fortsätter vi på den inslagna vägen som leder till bättre lönsamhet, mindre regelkrångel och mer framtidstro i svenskt jordbruk och svensk skogsproduktion eller väljer vi en väg med mer regler, sämre lönsamhet och mer krav på våra bönder, vilket ofrånkomligen kommer att leda till minskad livsmedelsproduktion.

Det finns mycket att vara stolt över kring det svenska jordbruket, som har nämnts i den här debatten. Framtidstron är större än på länge. Det ser vi inte minst genom de investeringar som nu är aviserade. Arla gör sin största investering någonsin i bolagets historia i Sverige. Lantmännen utvecklar vegetabiliska proteinfabriker med mera i Sverige. Pågen bygger nya bagerier, och Scan ska investera i slakterier i norr. Det finns framtidstro och bra driv i svensk livsmedelsproduktion. Låt den vägen fortsätta! Tack för debatten!

(Applåder)

Den särskilda debatten var härmed avslutad.