Utfasning av burar inom äggindustrin

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att agera för att fasa ut burarna från den svenska äggindustrin och se till att burarna inte återintroduceras.

Sverige har varit ett föregångsland i arbetet med att förbättra inhysningen för värphöns. Redan i slutet av 1990-talet förbjöds traditionella burar, så kallade oinredda burar, i Sverige. Sedan dess har det funnits ett krav på att alla höns ska hållas i inhysningssystem som erbjuder rede, sittpinne och sandbad. Sverige var det första landet inom EU som fullt ut genomförde omställningen till mer djurvänliga inhysningssystem för värphöns. Det skulle dröja till 2012 innan resten av EU följde efter och också förbjöd oinredda burar.

Välfärden för värphöns är en aktuell fråga på EU-nivå, inte minst sedan Sverige tillsammans med Belgien, Danmark, Nederländerna och Tyskland bidrog till att EU-kommissionen 2017 inrättade EU-plattformen för djurskydd. Samarbetsländerna har även bidragit till att det inom ramen för plattformen pågår arbete med att förbättra välfärden för unghöns, ett område där det i dagsläget saknas gemensam lagstiftning.

Enligt kravet i djurskyddsförordningen ska värphöns alltid ges möjlighet att uppfylla sina behov av att värpa i rede, sitta upphöjt och sandbada oavsett inhysningssystem. Detta ligger väl i linje med bestämmelsen i den nya djurskyddslagen om att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas samt att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. De flesta värphöns hålls i dag i frigående system, och denna andel har ökat under senare år. Jag har mot bakgrund av detta inte för avsikt att vidta några särskilda åtgärder i frågan.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Den 1 april i år fick Sverige som bekant en ny djurskyddslag. I den lagen blev det tydligare skrivningar som bland annat handlar om att djur ska ha möjlighet att utföra sitt naturliga beteende, som är en viktig del av deras välbefinnande. Det klargörs också tydligt att djur ska ha rätt att röra sig obehindrat.

Lagen beskrevs av regeringen när den kom som en helt ny, uppdaterad och modern djurskyddslagstiftning där avsikten klart var att stärka respekten för djur och att säkerställa en god djurvälfärd. Det fanns ljus och ett visst hopp om förändring efter lagens antagande, men mycket lite har skett sedan dess.

I Sverige sitter i dag fortfarande omkring 800 000 hönor instängda i små burar inom den svenska äggindustrin. Rätten för dem att utföra sitt naturliga beteende lyser med sin frånvaro. I dessa burar kan hönorna inte sträcka ut sina vingar. De kan inte lägga sig ned utan att röra vid varandra eller burarnas väggar. Det är trånga burar som inte kan anses vara förenliga med den ambition som nu finns i djurskyddslagstiftningen om att djur ska ha möjlighet att utöva sitt naturliga beteende.

Frågan om höns i bur är på inget sätt en ny fråga. År 1988 blev Astrid Lindgren lovad ett burförbud av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson, ett löfte som han tyvärr inte höll. Då var argumentet att det saknades fullgoda alternativ till burarna inom den storskaliga äggindustrin. Mycket har dock som bekant skett sedan dess. I dag är frigående system det absolut vanligaste bland svenska äggproducenter. Det är tack vare oss konsumenter, som aktivt visat att vi vill ha ägg från frigående höns, och företagens aktiva arbete att erbjuda oss just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots de stora förändringar som gjorts hålls fortfarande omkring 10 procent av hönorna i bur. Eftersom de äggen är svårsålda direkt till konsument används de i blandprodukter och färdigmat som säljs i matvarubutikerna, där vi som konsumenter omöjligt kan veta om äggen kommer från frigående höns eller inte.

Därför behövs politiska beslut som säkerställer att samtliga hönor inom den svenska äggindustrin har de rättigheter som djurskyddslagen kräver. Det behövs ett beslut om att fasa ut burarna från den svenska äggproduktionen. Frågan kan inte längre ligga enbart på konsumenternas axlar.

Enligt en Novusundersökning som gjordes tidigare i år vill nio av tio svenskar att burarna inom äggindustrin fasas ut. Flera länder har redan fattat beslut om detta, däribland Tyskland, Österrike och Schweiz, liksom flera delstater i USA. I Sverige vill vi gärna slå oss för bröstet som det främsta landet när det kommer till starkt djurskydd, men på flera områden har vi halkat efter.

Enligt djurskyddslagen är det upp till regeringen att säkerställa att djur hålls på ett sätt som bland annat främjar deras välfärd. Om så krävs har regeringen rätt att bestämma att en viss form av djurhållning ska vara förbjuden och meddela det i djurskyddsförordningen. När det kommer till hönsen finns det inget tvivel om att den standard de har i dag inte lever upp till kraven. Att kunna sträcka ut vingarna borde vara varje hönas rätt. Ändå har regeringen inte agerat i frågan eller svarat upp mot folkets vilja att förändra.

Därför ställde jag frågan till statsrådet om regeringen tänker agera. Det är tråkigt att höra att så inte är fallet.

Fru talman! När man ändå är här kan man väl passa på att hoppa med i lite debatter. Det är ju roligt.

Jag vill faktiskt börja med att ge landsbygdsministern beröm i frågan. Jag tycker att detta är ett klokt ställningstagande från regeringen. Det här är en ganska svår fråga. Vi är ju väldigt noga med att ha strikta djurskyddsregler och miljöregler i Sverige, men frågan om burhöns är inte så himla lätt. Jag förstår precis Elin Segerlinds tankar och resonemang, absolut, men de måste också vägas mot annat. Jag har själv jobbat en hel del i fjäderfäproduktionen i min ungdom, både i frigående system och i bursystem. Man må tycka vad man vill om burarna, men faktum är att de höns som bor i bur i regel är de som har bäst produktion. De är friskast, de lever längre och de har en hög produktion lite längre. Dessa hönor mår alltså inte så himla dåligt som många vill göra gällande - vi talar då om inredda burar. Det gör frågan ännu svårare.

Denna produktion blir dessutom billigare än den frigående produktionen, mycket tack vare att man har en lite högre produktion. Industrin vill ju ha billigare ägg, och alternativet för industrin blir att importera mer ägg. Det tycker jag vore olyckligt, för den produktionen blir alltid sämre för miljö och djurskydd. Det vet vi sedan gammalt. Därför tycker jag att detta är en svår fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Handeln har i mångt och mycket tagit ställning för om man vill ha burhöns eller frigående höns. Konsumtionsäggen kommer väl i dag i princip bara från frigående höns, men industrin vill som sagt fortfarande ha de här lite billigare äggen.

Jag tror att detta i sinom tid säkert kommer att lösa sig självt. Men de burlevande hönsen i Sverige i dag har det som sagt ganska bra. Därför tycker jag att det är ett riktigt ställningstagande som regeringen gör. Det är ju också en viktig del i livsmedelsstrategin att vi kan behålla vår produktion i Sverige, en produktion som är ganska bra och som gynnar 800 000 höns och ett antal uppfödare.

Jag tror som sagt att landsbygdsministern landar klokt i detta. Det är ett bra steg i livsmedelsstrategin. Jag tror också att handeln kommer att ta hand om problemet och komma med en bättre lösning efter hand, och under den tiden är det viktigt att vi håller lönsamheten i svenskt jordbruk.

När jag ändå står här vill jag ställa en fråga till landsbygdsministern. När vi tog bort de icke inredda burarna exporterade vi ju många av dessa, och sedan köpte vi tillbaka ägg till Sverige från sådant som var förbjudet i Sverige. Tror landsbygdsministern att det finns en risk, om vi nu skulle förbjuda detta, att det blir lika tokigt en gång till?

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Elin Segerlind!

Initialt vill jag säga att Sverige har och ska ha världens bästa djurvälfärd. Jag hävdar att den lagstiftning som kom på plats den 1 april bidrar till att vi stärker den. Den blir mer modern, och det går i rätt riktning.

Samtidigt är jag ingen förespråkare för att lagreglera någonting om det finns andra incitament som fungerar lika bra eller bättre. Tittar man på utvecklingen i Sverige sedan 2010 ser man att vi då hade 35,2 procent av hönsbeståndet i inredd bur. År 2018, alltså åtta år senare, var siffran nere på 9,3 procent. För 2019 ser siffran ut att bli under 8 procent. Det innebär att vi har en utveckling i ganska snabb takt, utan förbud på plats, i riktning mot det som jag upplever att Elin Segerlind strävar mot. Det tycker jag är bra.

Det finns säkert flera skäl till att denna utveckling sker. Ett sådant är konsumentmakten, som Elin Segerlind själv tog upp i sin interpellation. Det syns tydligt framför allt på att de konsumtionsägg du köper nästan uteslutande är från frigående höns, eftersom det är det som kunderna efterfrågar. Kunskapsspridning, märkning som innebär att konsumenter kan göra medvetna val och konsumenternas betalningsvilja för att köpa någonting som är producerat på ett sjyst sätt är verkningsfullt i Sverige. Det påverkar väldigt uppenbart marknaden och hur vi producerar.

Den sista fasta siffra jag har i min tabell är 2018-siffran. Jämför man den med EU kan man konstatera att 53 procent av hönsen i EU finns och vistas i inredd bur, att jämföra med 9,3 procent i Sverige. Det är alltså kanske inte så jättekonstigt att det finns vissa länder som behöver ta till lagstiftning för att flytta sina processer och där det är lite mer angeläget.

Vilken typ av verktyg man använder för att uppnå en utveckling och en inriktning som man önskar är ju ett vägval som politiken gör. Interpellanten nämnde Tyskland som ett exempel, och Tyskland finns med i mina papper. Där har man jobbat med lagstiftningskrav med en övergångsperiod fram till 2025. Det innebär att vi om sex år, med samma utveckling som vi haft i Sverige så här långt, har fasat ut detta snabbare utan lagstiftning än vad man bedömer att man kan göra i Tyskland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Österrike har man också jobbat med lagstiftning och hade en utfasningsperiod på 15 år. Det finns alltså ingenting som egentligen verifierar att det med hjälp av lagstiftning skulle vara snabbare, enklare eller effektivare att se till att vi inte har några i bur i Sverige jämfört med de incitament som vi redan har på plats.

Därför är svaret att så länge vi har den utvecklingen ser jag inget behov av att lagstifta på detta område.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag kan inte säga att jag är förvånad, men det är ändå tråkigt att höra att Socialdemokraterna som parti har övergett den ambition som ni angav i valrörelsen 2018. I en enkät från Djurens Rätt sa ni då: Vi arbetar först och främst för att alla djur ska hållas lösgående. Vi bedömer sammantaget att de stora fördelarna med lösgående system, med möjlighet till utevistelse, är rätt väg att gå framför allt när det gäller att öka djurens möjlighet till naturligt beteende.

Utifrån ministerns svar kan jag inte förstå det på annat sätt än att detta inte längre är en prioriterad ambition. Och jag har mycket svårt att se att det skulle vara ert samarbetsparti i regeringen som håller er tillbaka.

I sitt svar säger ministern att hönorna ges möjlighet att uppfylla sina naturliga behov som att värpa i rede, att sitta upphöjt och att sandbada tillsammans med tillräcklig rörelsefrihet, som jag förstår det. Och därför ska dagens bursystem anses leva upp till djurskyddslagstiftningen. Vänsterpartiet delar inte på något sätt den uppfattningen.

Vi kan ta oss igenom de olika delarna. Men låt oss först konstatera att hönorna i äggindustrin härstammar från djungelhönsen i Asien. De är fortfarande samma art och har kvar den starka motivationen att sitta högt upp på natten för att undvika rovdjur, att välja ett passande rede, att sandbada för att rengöra fjädrarna och att sprätta och picka på marken mer än hälften av sin vakna tid för att må bra. Inget av det kan de göra på ett tillfredsställande sätt med dagens system.

För det första: Ges hönorna som hålls i bur tillräcklig rörelsefrihet? Ministern säger ja. Men om vi utgår från det faktum att varje höna ges mindre än ett A4-ark av eget utrymme i burarna är det onekligen svårt att svara ja på den frågan. Inför den nya djurskyddslagen påpekades i lagrådsremissen att djuren ska kunna lägga sig ned, resa på sig, vända sig, klia sig och putsa sin päls eller fjäderdräkt. Men enligt Jordbruksverket är det fortfarande tillåtet med mindre yta än vad som skulle krävas för att hönorna ska kunna ligga ned och rengöra sin fjäderdräkt. Deras utrymmen är närmare bestämt nära på hälften så stora som de skulle behöva vara i det avseendet.

För det andra: Ges möjlighet till sandbad? Ministern säger ja. Vänsterpartiet säger nej, inte i realiteten. Kritiken här riktas främst mot att ströbaden i burarna är för små samt att det är tidsbegränsat, vilket gör att inte alla hönor kan eller vill använda dem. Ströbaden är nedemot en femtedel av den storlek de skulle behöva vara, enligt forskare på bland annat SLU. Det har lett till att många hönor inte använder de resurser som har satts in i de inredda burarna. Vissa hönor försöker till och med utföra sandbadningen på gallergolvet. Det kan leda till skador och ger inte heller den effekt hönan vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det tredje: Kan en pinne ett par centimeter upp anses tillgodose behovet av att sitta upphöjt? Ja, säger ministern. Nej, säger forskarna. Eftersom burens höjd kan vara så liten som 45 centimeter innebär det att sittpinnen bara är några centimeter ovanför burgolvet. Att sitta högt är en del av deras instinktiva beteende. Forskare menar att effekten av enbart ett par centimeters höjning är tveksam och att hönorna snarare ser det som ett extra golv som råkar ha fördelen att inte vara täckt av galler.

Mycket har hänt de senaste 30 åren för att minska antalet höns i bur. Men siffran på lite under 10 procent har under lång tid varit statisk. Det beror troligtvis på att konsumenternas makt inte längre når producenterna i och med att äggen främst används som ingrediens i olika matprodukter.

Det må se värre ut i andra länder. Men ska Sverige vara ett föregångsland bör vi också ta på oss den ledartröja som vi så gärna vill bära. Nu är det upp till politiken och i synnerhet regeringen att lyssna på både konsumenterna och forskningen och släppa burarna.

Fru talman! Jag förväntar mig att ministern återkopplar på min fråga i nästa inlägg. Hur ser man på risken för att precis samma produkt i stället importeras om vi inför förbud och plockar bort system? Det är ett faktum att industrin vill ha en del av de billigare äggen. Vi kommer att få svårt att göra den storskaliga frigående produktionen så billig som industrin vill ha den.

Fru talman! Handeln har, som landsbygdsministern säger, gått fort mot att vilja ha frigående ägg. Marknaden sköter det på ett föredömligt sätt.

Jag måste säga igen att jag förstår interpellanten när hon lägger fram siffror, mått, vetenskap och sådana saker. Men verkligheten blir inte alltid sådan. Jag har som sagt varit runt en del och tittat på system med inredda burar. De hönsen mår bra. De är mindre pickade, de har en högre produktion och luften är många gånger bättre än i de frigående systemen. Det här är alltså inte en enkel fråga.

Jag håller dock med om att det finns vetenskap som visar på olika saker. Marknaden styr oss dit. Vi behöver inte lagstifta om det. Vi behöver inte slå ned med ytterligare en lag för svenskt jordbruk som kommer att försvåra för produktionen. Vi ska såklart försöka behålla så mycket produktion som vi kan i landet. Vill marknaden bara betala för frigående ägg i framtiden blir det säkerligen så. Men vi behöver inte försvåra för våra näringsidkare.

Jag frågar landsbygdsministern igen: Om vi kommer med lite för hårda lagar och regler finns det då risk för att vi får en större import av produkter som blir sämre än de svenska?

Fru talman! Jag ber John Widegren om ursäkt. Jag noterade inte frågan i första rundan. Det var bra att den kom igen.

Om ett kostnadsläge för det vi producerar inte kan motiveras finns det alltid en risk att man väljer att i stället importera till en lägre kostnad och då oftast något som är sämre producerat. En annan fråga som vi driver hårt, exempelvis inom ramen för EU och inte minst kopplat till CAP-förhandlingarna, är att vi ska kunna tillgodoräkna oss den goda djurvälfärd som vi har i Sverige. Jag anser att den är världens bästa och att det är viktigt att vi har den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Elin Segerlind ställer också ett antal frågor som jag ska försöka hinna beta av. Den första var ett påstående om att vi har övergett vårt vallöfte. Jag tror inte att jag var så otydlig. Det jag säger är att jag inte på något sätt är övertygad om att lagstiftning är det snabbaste sättet att uppnå det som jag tror är min och Elin Segerlinds gemensamma ambition på området. Jag ser att, givet andra incitament, utvecklingen har drivit mot frigående höns på ett starkare sätt än den har gjort i länder som har valt att exempelvis lagstifta. Skulle det stanna upp helt eller om ingenting skulle hända är det rimligt att ha en diskussion om det och om man då behöver göra något annat.

Jag kan också konstatera att för att bygga nya burar krävs det att man förprövar. Vi har därför ganska god överblick av hur utvecklingen ser ut när det gäller om det tillkommer något nytt, ifall det skulle minska på ett ställe men växa någon annanstans. Statistik visar att det inte har förprövats något i Sverige sedan 2010. På nio år har alltså ingen valt nya burar eller ersatt något gammalt med det. Allting tyder på att all utveckling går i den riktning som jag och Elin Segerlind vill.

Jag får också ett antal frågor om hur stor pinnen ska vara, hur högt upp i luften den ska vara, hur stort sandbadet ska vara och så vidare. Jag tycker inte att det är politikens sak att bestämma hur stor pinnen eller sandbadet ska vara. Jag har fullt förtroende för att våra ansvariga myndigheter lyssnar på den vetenskapliga grund och rådgivning som vetenskapen ger och att myndigheterna ser till att implementera det på ett rimligt sätt

Vi har skärpt lagstiftningen ganska nyligen. Den har ett halvår på nacken. Självklart ska de myndigheter som utformar regler och efterser att det fungerar, som alltså har kontrollansvar för det här, uppfylla det som beslutats av politiken i lagar. Det är den ordningen jag tycker att vi måste ha.

Det finns också en annan diskussion - jag minns inte riktigt vem som tog upp den. Det handlar om att det må vara att det man köper för att koka till sin frukost kommer från en frigående höna, men i övrigt finns inga incitament som innebär att det blir en efterfrågan på något annat. Jag har dock en lista med mig över företag som enligt egen uppgift håller på att fasa ut andra ägg. Det är Axfood, Bergendahls Citygross, Coop, Lantmännen, Martin & Servera, hamburgerkedjan Max, hamburgerkedjan McDonalds, Pågen och SJ.

Detta indikerar att sådana som använder det i annat led också tydligt har börjat efterfråga något annat. Jag ser därför ingen risk för att efterfrågan på god kvalitet har tagit slut.

Fru talman! Jag delar denna bild och tror inte heller att vi kommer att se en ökning av burhöns i framtiden. Jag menar bara att 800 000 är för många.

Slutsatsen är ändå att hönor som lever i bur inte har möjlighet att utöva sitt naturliga beteende. Burarna ger varje höna mindre än ett A4-ark att röra sig på. Ströbaden är en femtedel av den storlek de skulle behöva vara för att hönorna ska kunna använda dem, och sittpinnen är placerad ett par centimeter snarare än ett par meter ovanför marken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med om att det inte är vår sak att inom politiken ange sådana detaljer, men det är vår sak att ge myndigheterna uppdrag som gör att de kan skriva bra förordningar och skapa en god välfärd för djuren. Sammantaget ger inte detta en bild av en god djurvälfärd.

Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet var, trodde jag och nog en hel del med mig, överens om att djur bör vara frigående och därför också var överens i denna fråga. Därför borde det finnas goda förutsättningar för ett beslut om att fasa ut burarna en gång för alla. Det går inte tillräckligt fort.

Hönornas liv i bur med mindre än ett A4-ark av eget utrymme att röra sig på är inte en god djurvälfärd. Ministern talar gärna om Sverige som ett land med högt anseende när det gäller djurskydd. Det kanske är sant i vissa sammanhang, men vi är inte bäst i alla lägen. Om ministern vill att vi ska återta vår roll som ett föregångsland i flera avseenden i praktiken och inte bara som ett minne av fornstora dagar kan vi inte fortsätta hålla höns i bur.

Vi skulle inte vara pionjärer i frågan, för andra länder har redan gått före. Nu är det dock dags för Sverige att följa efter, och ministern skulle få möjlighet att införliva Ingvar Carlssons löfte till Astrid Lindgren 30 år senare. Det är dags för ministern och regeringen att lyssna på folket, på forskningen och på den egna moraliska kompassen. Det är dags att släppa burarna.

Fru talman! Tack, Elin Segerlind, för en bra debatt! Givet retoriken måste jag för min del säga till Vänsterpartiet och Elin Segerlind att det är dags att släppa plakatpolitiken på området. Det som ger resultat i verkligheten för burhönsen borde vara det viktigaste.

Det är bekymmersamt när man hävdar att andra länder är föregångare på området bara för att de stiftar en lag. Det gör de i ett läge när de befinner sig i en mycket sämre situation än Sverige. De har avvecklingsplaner som är mycket långsammare än det vi ser i Sverige med de incitament vi har valt. Man försöker låtsas som att man bara kan göra förändringar genom lagar. Erfarenheten visar ju tydligt att så inte är fallet.

Jag är fast besluten om att vi ska ha en god djurvälfärd i vårt land. Jag är väldigt nöjd med att vi har fått en ny lagstiftning på plats. Om den på olika områden och på riktiga grunder skulle visa sig inte vara god nog eller visa en utveckling som är dålig eller inte ske för burhöns eller andra djur är jag beredd att justera den. Så är i nuläget inte fallet.

Jag tycker inte att vi har något anseende att reparera på området. Jag anser att vi är världsledande även på detta område. När jag träffat kollegor i Europa har jag fått bilden av att andra länder snarare tittar på Sverige. Vi ska säkerställa att det förblir så.

Tack ändå för att ni är en blåslampa! I någon mening är det nog alltid så att man behöver en debatt om man ska vara på alerten och se till att inte stagnera. Jag välkomnar givetvis debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.