Herr talman! Mikael Damberg har frågat mig varför regeringen väljer att avsluta Utbetalningsmyndighetens arbete med ett transaktionskonto. Han har även frågat mig vad som skiljer den information regeringen har i dag från den information regeringen hade när beslutet om transaktionskonto fattades. Slutligen har han frågat mig om jag och regeringen tagit del av Pensionsmyndighetens och Försäkringskassans inspel när beslutet om transaktionskonto genomfördes och vad dessa myndigheter anförde.

Utbetalningsmyndigheten inrättades 2024 och har redan gjort ett arbete som har lett till 120 miljoner kronor i återkrav och förhindrade framtida utbetalningar. Myndighetens arbete har stor potential även utan ett transaktionskontosystem.

Initiativet att avveckla systemet med transaktionskonto är ett resultat av att regeringen har lyssnat på de invändningar som kommit från berörda myndigheter. Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten hemställde i augusti 2025 om lagändringar som innebär att Utbetalningsmyndigheten inte ska förmedla några utbetalningar i systemet med transaktionskonto. De pekade då på betydande risker med införandet av ett transaktionskonto i form av försämrad effektivitet, högre kostnader och ökad sårbarhet. Utbetalningsmyndigheten meddelade dessutom i augusti att man inte skulle hinna driftsätta systemet till den 1 januari 2027.

Hemställan från Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten 2025 ändrar det informationsläge regeringen hade när beslutet om införandet av transaktionskonto fattades 2022. Myndigheterna hade även då vissa invändningar men tillstyrkte i sina remissvar införandet av ett transaktionskonto. De synpunkter som myndigheterna framförde i augusti 2025 var allvarligare och tog delvis upp nya problem, som blivit tydliga för myndigheterna efter hand. Det fanns därför skäl att ompröva systemet.

Det viktiga för mig är att vi säkrar utbetalningarna från välfärdssystemen till de människor som har rätt till dem och behöver dem. Vår bedömning är att ett system utan transaktionskonto kommer att bli säkrare och bättre och dessutom innebära en besparing av statens resurser på sikt. Kampen mot de felaktiga utbetalningarna och den kriminella ekonomin fortgår med oförminskad kraft, och Utbetalningsmyndigheten fortsätter att vara en viktig del i det arbetet.

Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Ingela Nylund Watz (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Vi talar om 200 miljoner som satsades i förgävesinvesteringar när regeringen gav Utbetalningsmyndigheten i uppdrag att införa ett system med ett så kallat transaktionskonto. Man skulle samla alla utbetalningar från de statliga välfärdssystemen till ett ställe för att få bättre kontroll över fusk och annat.

Det var alltså den nuvarande regeringen som fattade beslutet om att införa ett sådant här transaktionskonto på Utbetalningsmyndigheten. Men redan i det underlag som regeringen hade när beslutet fattades fanns det varningar för att införa och samla ett sådant här system till en myndighet. Den så kallade inrättandeutredningen lämnade också i februari synpunkterna att det skulle bli kostnadsdrivande, att det inte skulle ge några nämnvärda effekter och att det saknade ett tydligt mervärde att införa ett sådant konto. Men regeringen lyssnade inte på detta utan gick vidare.

I en artikel i Svenska Dagbladet i september 2023 gav finansministern tillsammans med centrala företrädare för L, SD och KD tydliga besked om att Utbetalningsmyndigheten skulle arbeta med ett system med transaktionskonto. Myndigheten satte därför igång arbetet. Men regeringen ändrade sig plötsligt i höstas och sa att myndigheten ska avbryta detta utvecklingsarbete. På det sättet förlorade skattebetalarna 200 miljoner kronor, som gick i drickat.

Regeringen hänvisar till nya uppgifter om säkerhet och bristande mervärde. Men de farhågorna hade regeringen kännedom om redan 2022. När regeringen gav Utbetalningsmyndigheten uppdraget var det alltså inte någon nyhet att de farhågorna fanns.

Herr talman! För att om möjligt få klarhet i det här kallade vi i finansutskottet till oss finansministern i slutet av förra året. Vi ville helt enkelt veta hur regeringen motiverar att slösa bort 200 miljoner kronor. Finansministern kom inte själv till utskottet utan skickade statssekreteraren, som med förlov sagt kom med mycket knapphändiga och otydliga svar. Därför är det rimligt att finansministern är här i dag och bringar klarhet i regeringens agerande.

Herr talman! I sitt svar hänvisar finansministern till att ett nytt informationsläge uppkommit genom en hemställan från Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan i augusti 2025. Deras synpunkter ska enligt finansministern vara allvarligare och delvis nya.

Jag undrar nu vilka dessa synpunkter är, och jag vill att finansministern redogör för dem. Om finansministern inte kan göra det går det nämligen inte att betrakta regeringens hantering av Utbetalningsmyndigheten som något annat än slarv.

Poängen är att myndigheten ska spara pengar till staten genom att förhindra fusk och fel. Men regeringens tveksamma agerande har i stället kostat skattebetalarna 200 miljoner kronor utan att man fått något för pengarna.

Det vi framför allt behöver få veta nu är vilka omständigheter som framkommit efter det att regeringen fattade beslutet att lägga transaktionskontot på Utbetalningsmyndigheten. Vilken är den delvis nya information som framkommit? Utifrån sett verkar det som om regeringen inte tog del av eller rent av bortsåg från den information som fanns redan 2022 och 2023.

Herr talman! Jag tackar för frågan. För mig är det här inte så väldigt svårt. Tveksam är jag sällan. När jag får underlaget till ett beslut kan jag fatta beslut. Tveksamhet kanske inte är mitt starkaste kännetecken.

Det är väldigt viktigt för mig att denna myndighet, som nu äntligen har kommit på plats under den här regeringen, verkligen arbetar med det fusk och de bedrägerier som förekommer. Utbetalningsmyndighetens uppgift – för dem som inte vet det – är att komma till rätta med att medborgare felaktigt tar ut flera ersättningar från olika system som inte pratar med varandra.

Att transaktionskonto kunde vara ett verktyg var en väldigt tydlig inställning. I början var det både för- och nackdelar som lyftes. Nu lyfter Ingela Nylund Watz fram de negativa konsekvenserna, men det fanns både för- och nackdelar. Här är jag ödmjuk. Det här är en typ av verksamhet som det inte är självklart hur man ska arbeta med.

Det låter ungefär som om vi snabbt tryckte på en knapp och det var över. Men det var en lång diskussion. Jag har tänkt mycket på vad som är det bästa på sikt och vilket mervärde det finns med ett transaktionskonto. När myndigheten kom på plats såg vi att den kan utföra uppdraget utan detta konto. Att man har ett transaktionskonto innebär att alla transaktioner, det vill säga utbetalningar från olika myndigheter, ska gå in på ett konto och att de ska gå genom Utbetalningsmyndigheten. Men datan från de här myndigheterna har man tillgång till ändå. Analyserna som behövs för att se var fusk, bedrägerier och annat uppstår kan man göra utan transaktionskonto.

Det har förts diskussioner med både Utbetalningsmyndigheten och andra myndigheter, som jag sa i interpellationssvaret. Det är alldeles självklart att det allra bästa hade varit om vi inte börjat utveckla detta. Det var inte självklart då, men det är det nu. Att nu dra i bromsen och se till att det här inte utvecklas kommer att spara rätt mycket pengar under kommande år, och man kommer att kunna utföra sin uppgift ändå.

Herr talman! Det är kanske lite magstarkt att prata om risker. När jag tillträdde var planen att myndigheten skulle ligga i Södertälje. En myndighet som har data vilka nästan hör till de mest högklassificerade och som hanterar befolkningens olika ersättningar skulle placeras i en kommun som kämpar och jobbar hårt mot infiltration. Nu fanns det ingen bra lokal där, men det var ganska självklart för mig att detta inte var den bästa lösningen. Det var en ganska riskfylld miljö. Därför drog jag i bromsen och såg till att myndigheten hamnade på ett annat ställe: här i Stockholm. Det hade kunnat bli någon annanstans i landet, men det var ganska ont om tid.

Myndigheten gör nytta och kommer att göra nytta för att pressa tillbaka den kriminella ekonomin men också fusk och bedrägerier, så att skattepengarna går till rätt personer och till rätt saker. Det kommer att vara otroligt viktigt i arbetet med att bekämpa kriminalitet, men det handlar också om förtroendet för hela systemet. Det har kanske funnits en naiv syn på tilliten mellan medborgarna och staten; det behövs vissa kontrollfunktioner. Men man kan göra det här utan transaktionskonto.

Herr talman! Jag tackar för den kompletterande informationen från finansministern.

Jag vill börja med att understryka att finansministern inte kommer att kunna provocera mig med frågan om lokalisering i Södertälje eller inte. Den här interpellationsdebatten handlar inte om det.

Nu är det så – för er som lyssnar – att vi riksdagsledamöter har ett ansvar att ställa kontrollfrågor till regeringsmakten. I det här fallet undrar jag hur regeringen har hanterat det faktum att skattebetalarna förlorat 200 miljoner kronor på grund av ett oskickligt hanterande från regeringen.

Vi är helt överens om att Utbetalningsmyndigheten ska spela en central roll i arbetet med att bekämpa den kriminella ekonomin. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, presenterade alldeles nyligen en rapport som redovisade helt nya och skrämmande siffror på den kriminella ekonomins omfattning i Sverige. Enligt deras definition bedöms den kriminella ekonomin i Sverige nu omfatta 352 miljarder kronor i omsättning och 185 miljarder kronor i vinst per år. Det här är betydligt mer än tidigare uppskattningar som har gjorts om ungefär 100 miljarder. Det är otroligt alarmerande.

Mot den här bakgrunden känns det bra att Utbetalningsmyndigheten är på plats nu. Efter att den socialdemokratiska regeringen tagit initiativet till den nya myndigheten och den nuvarande regeringen fullföljt arbetet, precis som finansministern säger, är den i drift sedan 2024. Som finansministern pekat på har den sparat en del pengar i form av återkrav på över 100 miljoner kronor. Det är bra. Det visar på en hög och samlad kompetens hos myndigheten.

Det var dock tråkigt att man fick en så dålig start i och med att regeringen uppvisade sådan ryckighet och krävde att myndigheten skulle sluta arbetet med transaktionskontot. Det är naturligtvis allvarligt att regeringen har slösat bort 200 miljoner kronor genom det här agerandet, som inte kan betraktas som något annat än slarvigt.

Frågan är nu hur regeringen ser på Utbetalningsmyndighetens framtid. Regeringen har sagt att uppdraget ska renodlas till att upptäcka och förhindra felaktiga utbetalningar, men tänker regeringen stanna där?

Vi socialdemokrater vill ge Utbetalningsmyndigheten verktyg att punktmarkera gängkriminella. Genom att kartlägga och punktmarkera dem kan man strypa pengaflödet till deras verksamheter. Utbetalningsmyndigheten själv vill ha ett sådant här brottsförebyggande uppdrag och har stöd för detta av både Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, men regeringen säger nej.

Varför inte ta till vara myndighetens kompetens nu? Det är naturligtvis viktigt att myndigheten upptäcker och förhindrar att enskilda medvetet, omedvetet eller på grund av bristande kunskaper tar eller får del av våra gemensamma resurser på ett felaktigt sätt. Men när myndigheten nu ser att man på ett konkret och tydligt sätt på allvar kan göra skillnad i arbetet mot den ekonomiska brottsligheten undrar jag: Har vi råd att avstå?

Under den här debatten upplever jag att jag hittills inte fått svar om regeringens motiv för att avsluta Utbetalningsmyndighetens arbete med ett transaktionskonto. Jag har inte fått något tydligt svar på vilken information ministern har i dag jämfört med den information man hade när beslutet om transaktionskontot togs. Det är svårt att uttyda vad interpellationssvarets formuleringar om ett ändrat informationsläge och allvarligare och delvis nya problem egentligen betyder. Här är finansministern enligt min mening inte tillräckligt transparent. Slutligen är finansministern inte heller tydlig med om regeringen tog del av de synpunkter som Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan lämnade redan 2022.

Herr talman! Självklart tar regeringen emot synpunkter från olika håll när man bygger upp en ny och viktig myndighet som har ett väldigt svårt men viktigt uppdrag.

Herr talman! Om det är någon regering som har tagit tag i både den kriminella ekonomin och fuskande med olika typer av ersättningar är det just den här.

Vi har till exempel en folkräkning som gör att vi just nu har bättre koll än någonsin på hur många och vilka som befinner sig i landet. Vi har aldrig, vill jag hävda, haft en så bra bild av just detta. Det är en helt grundläggande förutsättning för att kunna bekämpa människohandel, trafficking och andra saker som drabbar människor men också bekämpa den grova kriminaliteten, där man lurar systemen på pengar och tjänar pengar på att sälja narkotika och mycket annat.

Vi har också stärkt Försäkringskassans möjligheter att till exempel upptäcka felaktiga utbetalningar av vab.

Det kanske största problemet i svensk statsförvaltning har varit att myndigheter inte ska ta del av varandras uppgifter. Det var en väldigt fin tanke från början, men vi bryter nu den sekretessen för att få ordning på kriminaliteten.

Min poäng är att det är viktigt att allt blir rätt när en sådan här myndighet startar och byggs upp. Men i olika vägskäl är inte alltid besluten självklara.

Vi gick vidare med transaktionskonto och vägde för- och nackdelar med det. Vi ser sedan efter tidens gång att man kan lösa den uppgift Utbetalningsmyndigheten har utan detta.

Kommer Utbetalningsmyndigheten att få nya uppdrag framöver? Det utesluter jag absolut inte. Nu måste den få ännu högre fart och takt på det den nu gör. Precis som Ingela Nylund Watz säger är det klokt att den också ska bidra till brottsbekämpning på fler sätt.

Att inte ha transaktionskontot ser jag slutligen som ett sätt att renodla myndighetens uppdrag. Här kan man helt och hållet fokusera på kärnuppgiften som är att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar eftersom man har tillgång till den data som ingen myndighet samlat har haft förut. Det ger en väldigt god förutsättning för att komma åt mycket av fusket i bidragssystemen.

Herr talman! 200 miljoner kronor är rätt mycket pengar. För de flesta är det ett ofattbart stort belopp. I regeringens budget kanske det inte är den största posten. Det finns mycket annat som är mycket dyrare. Men 200 miljoner kronor är ändå 200 miljoner kronor.

Det är precis vad skattebetalarna har förlorat därför att regeringen har hanterat beslutet om att Utbetalningsmyndigheten skulle inrätta transaktionskontot på ett oskickligt och slarvigt sätt.

Jag har inte fått något svar på vilken information ministern har i dag jämfört med när regeringen fattade beslut om transaktionskontot. Det är väldigt svårt att tyda vad finansministern menar med att det har uppkommit ett ändrat informationsläge och allvarligare och delvis nya problem.

Det vore väldigt enkelt för finansministern att här redovisa för parlamentet och svenska folket vad det står för. Vad är det nya informationsläget och de delvis nya problemen som har gjort att regeringen och finansministern tyckt att det var värt att skicka 200 miljoner kronor i drickat?

Slutligen är finansministern inte heller riktigt tydlig med om regeringen verkligen tog del av de synpunkter som Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan hade när man remissbehandlade förslaget om att införa ett så kallat transaktionskonto.

Det blir lite märkligt att regeringen via finansministern här i dag i riksdagen inte kan svara på vad det var för konkreta skillnader i informationen från den tidpunkt man fattade beslutet om transaktionskontot fram till hösten 2025.

Det är inte en särskilt lång tidsutdräkt. Det borde vara ganska enkelt för finansministern att räkna upp ett antal allvarliga frågor som gjort att man ändrat sig. Men med tanke på den kritik som finansministern fått den senaste veckan från Finanspolitiska rådet om sin finanspolitik är det väl inte så konstigt att man slarvar också med detta.

Finansministern avstår från sin slutreplik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.