Prioritering av utvecklingsstrategier

Fru talman! Helena Lindahl har frågat mig:

vad jag avser att göra för att säkerställa att medel för landsbygdsutveckling finns i hela landet

om jag avser att motverka den fördelning av medel för lokalt ledd utveckling som Statens jordbruksverk har beslutat om

om jag avser att vidta några åtgärder för att komma tillrätta med hur Statens jordbruksverk har agerat

vad jag avser att göra för att säkerställa att projekt för landsbygdsutveckling kan genomföras i de områden som inte blivit prioriterade av Statens jordbruksverk.

De frågor som Helena Lindahl ställer uppkommer eftersom Statens jordbruksverk i april beslutade att prioritera 48 av de 53 förslag till lokala utvecklingsstrategier som inkommit till verket. Fem områden blev alltså inte prioriterade i det fortsatta arbetet.

Först och främst vill jag betona att jag förstår att det är ett tråkigt besked för de fem områden som inte har prioriterats. Mycket arbete har lagts ned på de lokala utvecklingsstrategierna och att hitta det sätt man bedömer att området bäst skulle utvecklas på.

Regeringen har uppdragit till Statens jordbruksverk att ansvara för urvalsprocessen och prioritera strategier som i hög grad bidrar till att uppfylla målen i de berörda EU-programmen och som bedöms ha en tillräcklig administrativ kapacitet. Att göra ett urval och bestämma hur förslagen till strategier ska bedömas har varit Statens jordbruksverks ansvar, och jag har förtroende för hur de har skött sitt uppdrag.

Jag vill även påminna om att det uppdrag som ligger till grund för Statens jordbruksverks arbete med urval av strategier beslutades av den förra regeringen, där landsbygdsministern kom från Helena Lindahls eget parti. Jag ställer mig därför lite frågande till interpellantens frågor.

För att återvända till sakfrågan och hur landsbygdsutveckling ska vara möjlig i alla delar av landet är det viktigt att komma ihåg att arbetet med lokalt ledd utveckling är en av de politiska insatser som riktar sig till landsbygden. Även om det är mycket pengar som går till arbetet med lokalt ledd utveckling är det en liten del av de EU-finansierade program och den nationella politik som syftar till att skapa förutsättningar för att kvinnor och män ska kunna bo och jobba i hela landet. Nu tror jag att det är viktigt att se vilka andra medel som finns för landsbygdsutveckling på den lokala nivån.

För att lyfta fram några andra finansieringsmöjligheter vill jag peka på landsbygdsprogrammet, där budgeten på 36 miljarder helt syftar till att utveckla den svenska landsbygden inom ett flertal områden. Även utanför de medel som är knutna till lokalt ledd utveckling finns det mycket pengar som kan användas för lokalt utvecklingsarbete. Jag tänker exempelvis på stöd till lokal serviceutveckling, till projekt inom exempelvis turism, idrotts- och fritidsanläggningar och utveckling av småskalig infrastruktur.

Det finns också goda möjligheter att arbeta med bland annat miljöinsatser, konkurrenskraft och företagande. Satsningarna inom landsbygdsprogrammet samverkar också med andra nationella satsningar och sådant som görs inom exempelvis den regionala tillväxtpolitiken.

Det är min förhoppning och övertygelse att även de områden som inte prioriterats i arbetet med lokalt ledd utveckling ska hitta andra sätt att fortsätta sitt utvecklingsarbete på. Från regeringens sida arbetar vi med att skapa förutsättningar för tillväxt och jobb i hela landet, både inom ramen för landsbygdspolitiken och inom andra politikområden.

Fru talman, alla som lyssnar och statsrådet! Först och främst vill jag tacka ministern för svaret. Jag kan konstatera att ministern ger följande besked i dag, nämligen att ministern inte har för avsikt att agera för att hela landet ska få tillgång till de pengar som finns inom området för lokalt ledd utveckling - det som också kallas Leader.

Ministern ger i dag inga besked om några speciella åtgärder som kommer att vidtas för att på något sätt kompensera de områden som nu blir utan utvecklingsmedel i form av Leader. Jag kan bara beklaga de svar som regeringen ger till de områden som nu inte har möjlighet att använda Leadermedel för att utveckla sina bygder. Leader, lokalt ledd utveckling som det numera kallas, är ett väl beprövat arbetssätt där tanken är att utveckling av landsbygd ska ha ett underifrånperspektiv. Organisationer, byalag och föreningar tar tillsammans fram idéer för sina projekt och deltar sedan i medfinansieringen genom att bidra med arbetade timmar.

Engagemanget hos människor, idéer och drivkrafter, är något som behöver tas till vara - inte tvärtom. Med den prioritering som Jordbruksverket gör, och det besked som ministern ger i dag, verkar det nästan som att man ställer sig likgiltig inför det faktum att det offentliga väljer att dra undan mattan för de fem områdena i Sverige. Det kan jag bara beklaga.

Ministern påpekar även att det var den förra regeringen som fattade beslut om uppdraget till Jordbruksverket. Det är helt korrekt. Den förra alliansregeringen uppdrog i ett regeringsbeslut den 27 februari 2014 till Jordbruksverket att vidta förberedande åtgärder för att kunna hantera det nuvarande stödet till den här strukturfondsperioden, det vill säga stöd till lokalt ledd utveckling. Här ingick även att Jordbruksverket skulle titta på olika urvalskriterier. Det var ett första steg.

Egentligen är det inte så konstigt. Fem år efter en strukturfondsperiod är det naturligt att utvärdera hur det har gått, vad som var bra, vad som var mindre bra och om något kan förändras till nästa gång. Men att följa själva urvalsprocessen, inklusive uppföljning av regeringsbeslutet, övergick till nuvarande regering i och med valet. Det betyder att statsrådet Bucht och hans stab hade uppdraget redan från första dagen att vidta åtgärder om resultatet inte blev det önskade. Sådana åtgärder har den nya regeringen inte vidtagit - tyvärr.

Det förvånar mig att ministern inte kommenterar de utvärderingar och åsikter som faktiskt har framkommit om hur processen har fungerat. Missnöjet från organisationerna i urvalskommittén har varit stort. De åsikterna måste självklart tas på allvar. Inte minst hoppas jag att ministern tänker på detta inför det framtida arbetet.

Givetvis kan vi stå här i talarstolen och tala om vems fel det var. Men när vi båda kan enas om att ett oönskat läge har uppstått måste vi se på vad som kan göras framöver för att se till att det kan bedrivas en aktiv landsbygdsutveckling i hela landet.

De som tittar, lyssnar eller efteråt läser vad vi har sagt, och de människor som är engagerade i Leaderprojekten, vill utveckla sina bygder - och de är oroliga. De funderar över vad de kan göra. Hur kan dessa områden arbeta med landsbygdsutveckling och liknande projekt i framtiden?

Fru talman! Denna fråga är viktig för många människor. På Jordbruksverkets hemsida framgår att lokalt ledd utveckling genom Leadermetoden innebär att kunna engagera sig i utveckling av sin bygd och få stöd för sina utvecklingsprojekt. Tanken är att lokal utveckling genomförs mest effektivt av dem som bor och verkar i ett område.

Genom att det beslut som har fattats tyvärr inte prioriterar fem Leaderområden kommer 437 000 invånare att drabbas. Massor av människor kommer inte att få chansen att utveckla sina idéer för de områden där de bor. Flera av kommunerna är glesbygdskommuner med svag tillväxt, och de behöver verkligen allt stöd de kan få för sina invånare.

Fru talman! Varför har det blivit så? Jo, därför att Jordbruksverket har beslutat sig för att ändra kriterierna för hur ett Leaderområde ska se ut.

Är det regeringens politik att utesluta människor från landsbygdsutveckling i dessa områden? Visste landsbygdsministern om att kriterierna skulle ändras? Vem bär ansvaret?

Fru talman! Jag förstår den besvikelse som finns i de fem områden som inte har blivit prioriterade. Det var många ansökningar som lämnades in. En grupp har tittat på dem och rangordnat dem. Sedan har de hanterats av Jordbruksverket, som är en myndighet.

Jag tänker inte som statsråd gå in och styra en myndighet. Det har jag inte gjort i det här fallet, och det tänker jag inte göra. Jag vet att både Magnus Oscarsson och Helena Lindahl mycket snabbt skulle trycka på knappen till konstitutionsutskottet om jag gjorde så.

När nu denna fördelning har gjorts har de pengarna förbrukats på de 48 Leaderområden som har fått ett positivt beslut. Pengarna för det särskilda anslaget är i princip förbrukade. Men precis som jag nämnde i mitt svar finns andra pengar, inte minst inom landsbygdsprogrammet. Det finns också pengar inom strukturfondsprogrammet. Loppet är inte kört. Men jag förstår frustrationen i de fem områden som inte fick igenom sina ansökningar. Som jag förstår det finns det ett kriterium som inte har uppfyllts, inte minst i fråga om administrativ kapacitet där det tydligen har funnits brister.

Sedan var det frågan om Leaderprojektet som pågick under tiden 2006-2013. Det är ännu inte slutrapporterat, och det är därför lite för tidigt att dra några slutsatser om urvalskriterier. Jag vet att det fanns bra och lysande projekt som genomfördes under det förra programmet. Sedan fanns det mindre lysande projekt.

Så är det. Allt i vår värld är till syvende och sist en fråga om prioriteringar.

Fru talman! Förra strukturfondsperioden fick hela Landsbygdssverige ta del av Leaderpengarna. I dag är det fem områden i Sverige som blir utan. Det handlar inte om bara ett år, utan det är fråga om fem år. Om administrationen inte går så fort kan det till och med bli lite längre.

Det är alltså under jättelång tid som fem områden i Sverige i princip kommer att vara vita fläckar när det gäller Leader.

Landsbygdsministern hänvisar till att man kan söka andra typer av projekt från landsbygdsprogrammet, länsstyrelsen eller strukturfondsprogrammen. Ja, det kan man göra. Men det är inte samma sak. Det som skiljer Leader från många andra projekt är att de projekten är större. Där finns inte det här underifrånperspektivet där den lilla föreningen kan gå in med en idé, kanske söka en liten slant och själv bidra till förverkligandet.

Det är klart att det här bidrar till mycket mer än bara en eventuell fysisk byggnad. Det handlar också om att tillsammans skapa en gemensam framtid för byn. Jag tror att landsbygdsministern förstår det. Landsbygdsministern kommer också från norra Sverige och från ett mindre samhälle, så jag tror att han vet vad jag pratar om.

Det är en utopi att tro att lokal utveckling ska se i tillräcklig omfattning utan just Leaderområden. Som jag sa har Leadermetoden ett underifrånperspektiv. Den utgår alltså från lokala förutsättningar och lokala behov. Andra program bygger på större regionala eller i vissa fall nationella planer och prioriteringar. Där står de små och lokalt viktiga frågorna inte så högt på listan. Det, landsbygdsministern, är den stora skillnaden, och det är därför det här kommer att bli ett jättestort problem.

Min förhoppning - och jag hoppas att landsbygdsministern lyssnar på mig nu, för det jag vill säga är viktigt - är att den här debatten kan leda till att vi hittar någon form av positiv lösning. Jag är inte ute efter att sitta och peka på vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel. Det är egentligen oväsentligt, för det utvecklar inte landsbygden en millimeter. Det som kan bidra till någonting är att ministern håller en dörr på glänt i stället för att stänga dörren helt.

Jag vet att företrädare för de här fem olika områdena har kontaktat landsbygdsministern för att tala om nya möjligheter och möjliga förslag. Min fråga är därför: Är statsrådet beredd att lyssna in idéer och förslag på eventuella lösningar?

Fru talman! Tack för ditt svar, landsbygdsministern!

Du säger att man kan ta lite från landsbygdsprogrammet. Men frågan är om man kan lägga på mer på det programmet - det är faktiskt fulltecknat.

Du säger att det inte är kört för de människor som inte får detta, men när man hör svaret känns det att det är kört. Nu får de inte del av de här pengarna. De kommer inte att kunna utveckla områdena där de bor och verkar.

Landsbygdsministern! Tycker du att det är okej att ändra spelreglerna mitt under pågående arbete? Det är nämligen det man gör.

Jag har talat med företrädare från ett Leaderområde som heter Sommenbygd-Vätterstrand. Beslutet från Jordbruksverket kom för dem som en blixt från klar himmel. De hade inte fått några indikationer på att de var uträknade eftersom kriterierna hade ändrats.

Min fråga är: Vad ska jag hälsa alla invånare i området jag kommer från, alla i Aneby, Boxholm, norra delen av Jönköping, Kinda, Tranås, Ydre och Ödeshög, som alla hade hoppats kunna utveckla sina områden där de lever och verkar?

Jag önskar, precis som interpellanten Helena sa, att landsbygdsministern håller en dörr öppen för att vara konstruktiv och hitta en lösning så att det inte är kört för dessa människor.

Fru talman! Jag ska återupprepa mig. För tredje gången: Jag har stor förståelse för hur man känner sig i de områden som inte blev prioriterade.

Jag är själv landsbygdsbo; jag vet precis vad som krävs där. Och en sak ska jag säga er: Så länge jag är statsråd håller jag alltid dörren öppen för svensk landsbygd. Jag stänger inte dörren, som kanske andra har gjort. Jag håller den öppen.

Att den administrativa kapaciteten var ett av kriterierna var välkänt av förra regeringen. Det är klart att man kanske borde diskutera de sakerna och se över dem. Har man ställt upp kriterier som är för tuffa? En sådan diskussion är jag alltid öppen för att ta. Men jag tycker inte att man ska måla upp en så mörk bild som att det inte finns några möjligheter i dag och att de här områdena nu är vita fläckar. För er kanske de är vita fläckar, men för mig är de inte vita fläckar.

Jag kommer att göra allt för hela Sveriges landsbygd. Jag tänker inte lämna någon utanför. Vad finns det för anledning att lämna utanför och börja prata om vita fläckar? Det finns ju hur mycket kraft som helst även i de här områdena. Det finns andra medel som man kan tillföra för att få utvecklingskraft även i de områden som inte kom med i den prioritering som gjordes senast.

Men jag kommer inte att gå in och börja vrida om en myndighet. Försök inte få mig till det! Det kommer jag aldrig att göra. Det är inte ett statsråds uppgift och ska inte vara det.

Fru talman! Till statsrådet vill jag säga att det inte handlar om att man ska vrida om förutsättningarna för en myndighet i efterhand, alltså i morgon. Det handlar om att vara öppen för andra möjligheter, att ta emot den här gruppen av människor. De kanske har andra idéer om hur man skulle kunna lösa det här. Det är det jag pratar om, och det var det jag menade med att hålla en dörr öppen för företrädarna för Leaderområdena som nu blir utan Leaderpengar.

Jag skulle jättegärna vilja be statsrådet att inte ägna så mycket tid åt vad förra regeringen gjorde och vad som var mitt fel och ditt fel. Vi lämnar det bakom oss och tittar framåt. Vad kan vi göra? Faktum är att det här är ett problem. De här fem områdena blir utan lokala utvecklingspengar.

Statsrådet vet mycket väl vad jag pratar om. Det handlar ju om ett underifrånperspektiv. Det är ett unikt arbetssätt som har använts i många år och som är välkänt. Det kommer alltså gräsrötterna till del. Andra typer av strukturfonder gör inte det. Det är därför de här pengarna är så otroligt viktiga.

Ja, det kommer att bli vita områden när det gäller just den här formen av utveckling. Det handlar om 450 000 personer som kommer att beröras i 31 kommuner, tror jag, i åtta olika län.

Jag skulle vilja fråga statsrådet en gång till - jag tyckte inte att statsrådet svarade på min fråga, så jag provar en gång till: Är statsrådet beredd att lyssna in idéer och förslag på eventuella lösningar från företrädarna för de här fem olika Leaderområdena?

Fru talman! Ända sedan beslutet togs i Jordbruksverket har jag lyssnat in, Helena. Jag har inte gått med några hörselskydd på mig. Jag lyssnar varje dag. Jag tar emot varje dag. Jag jobbar mycket intensivt med svensk landsbygd i alla dess delar, även i de frågor du tar upp i din interpellation.

I Sverige har ingen socialdemokratisk regering, ingen borgerlig regering, ingen alliansregering haft en sammanhållen landsbygdspolitik. Det har funnits regionalpolitik i olika former och så vidare.

Det är därför den här regeringen tar ett nytt grepp, ett helt nytt grepp som aldrig tidigare har funnits i vårt land. Vi sätter ihop en parlamentarisk kommitté för att ta fram en kraftfull sammanhållen landsbygdspolitik som förhoppningsvis bär över mandatperioder och över minoritetsregeringar. Det finns så mycket som är ogjort på svensk landsbygd, och det måste vi ta på allvar.

I valrörelsen hösten 2014 talade alla partier om svensk landsbygd. Nu är det upp till bevis. Jag bjuder in er. Ska det bli pratklubb eller verkstad? Ni är välkomna att jobba för svensk landsbygd, hela gänget. Vi kör igång ganska snart. Regeringen beslutar snart om kriterierna och börjar utse ledamöter.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.