Påtryckningar mot Försäkringskassan

Fru talman! Arin Karapet har frågat mig hur jag kan vara säker på att det inte har förekommit några påtryckningar samtidigt som jag inte har kännedom om några kontakter förekommit över huvud taget i frågan.

Maria Malmer Stenergard har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Regeringskansliet efterlever grundlagens regler om offentlighetsprincip och utlämnande av handlingar.

Åsa Coenraads har frågat mig om jag tänker omvärdera mitt tidigare ställningstagande om att medier inte får tillgång till vissa offentliga handlingar.

Mattias Karlsson i Luleå har frågat mig hur jag avser att garantera meddelarfriheten och yttrandefriheten för Försäkringskassans medarbetare.

Ann-Sofie Alm har frågat mig vilken bedömning jag gör av konsekvenserna för framtida relationer mellan Försäkringskassan och Regeringskansliet vad gäller Försäkringskassans utlämnande av handlingar och mötesanteckningar och vilken tolkning jag gör av uttrycket "allvarliga konsekvenser". Ann-Sofie Alm har också frågat mig hur jag avser att säkerställa att Försäkringskassan lämnar ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lars Püss har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Socialdepartementet och Försäkringskassan lämnar ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip för vårt statsskick. Den ger allmänheten och massmedierna rätt till insyn i statens, kommunernas och landstingens verksamhet. Försäkringskassan ska, precis som alla andra myndigheter, följa offentlighetsprincipen.

Jag har självklart inga synpunkter på vilka uppgifter som Försäkringskassan lämnar ut till medierna. Jag har självklart inte heller några synpunkter på att enskilda tjänstemän använder sin grundlagsskyddade meddelarfrihet.

Socialdepartementet har självfallet inte utövat påtryckningar för att försöka påverka vilka handlingar som Försäkringskassan beslutar om att lämna ut. Den händelse som nu hänvisas till har sin utgångspunkt i att en tjänsteman på Socialdepartementet kontaktade Försäkringskassans tillförordnade generaldirektör för att fråga vad det var för minnesanteckningar som myndigheten lämnat ut. Frågan ställdes mot bakgrund av att Socialdepartementet inte hade några sådana minnesanteckningar från möten mellan Socialdepartementet och Försäkringskassan. I detta samtal var tjänstemannen tydlig med att departementet inte hade några synpunkter på vilka handlingar som Försäkringskassan lämnar ut.

Anställda i Regeringskansliet är väl medvetna om grundlagens regler om offentlighetsprincipen och utlämnande av handlingar. Det är grundläggande för alla som arbetar i Regeringskansliet att offentlighetsprincipen efterlevs. På motsvarande sätt är jag övertygad om att Försäkringskassan säkerställer att offentlighetsprincipen värnas och efterlevs av alla anställda i Försäkringskassan.

Tredje vice talmannen meddelade att interpellation 2018/19:249 av Ann-Sofie Alm om påtryckningar mot Försäkringskassan hade återtagits i ett sent skede.

Då Arin Karapet, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att David Josefsson i stället fick delta i debatten.

Fru talman! Tack för svaret från statsrådet! Jag är alltså här i stället för Arin Karapet, som tyvärr har fått förhinder i kväll.

Den här interpellationsdebatten handlar i huvudsak inte om det som hände innan Ann-Marie Begler fick lämna som generaldirektör för Försäkringskassan utan om vad som hände efteråt. Man brukar säga att en kris sällan uppstår i själva händelsen utan minst lika mycket i hanteringen efteråt, och det här är kanske ett skolboksexempel på detta.

KU:s granskning som kom för någon vecka sedan konstaterade att regeringen måste kunna omplacera myndighetschefer om man anser att chefskapet inte utövas på ett tillräckligt bra sätt men också att regeringen måste förhålla sig till lagen om offentlig anställning - det som diskuterades i den tidigare debatten i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och det är det sistnämnda som flera medier har försökt att granska och som också blivit ämnet för denna interpellationsdebatt, fru talman. Medierna begärde bland annat ut ett antal handlingar från Försäkringskassan för att kunna se vilken dialog som har förts mellan departementet och generaldirektören kring chefskapet i den process som slutligen landade i att Ann-Marie Begler fick sluta som generaldirektör.

Efter att handlingar från möten mellan Annika Strandhälls statssekreterare och Ann-Marie Begler lämnats ut till TV4 skickades den 21 maj 2018 ett mejl från den tillförordnade generaldirektören Maria Hemström Hemmingsson. Mejlet gick till fem högt uppsatta chefer på Försäkringskassan. Där beskrev Hemström att hon "haft upprörda samtal från departementet", där man varnat för allvarliga konsekvenser om mötesanteckningar lämnades ut till journalister och/eller allmänhet.

Detta rapporterades av Dagens Nyheter den 15 april i år. Då intervjuade DN också Annika Strandhäll, som först uppgav att hon inte hade någon kännedom om detta för att sedan säga att några sådana signaler inte har förekommit.

Frågan blir då, fru talman, hur statsrådet kan vara säker på att det inte har skett några påtryckningar, samtidigt som hon inte har någon kännedom om vilka kontakter som har förekommit.

I sitt svar säger nu statsrådet att Socialdepartementet endast frågade Försäkringskassan vilka handlingar som har lämnats ut, att man själv inte har några minnesanteckningar men att man var tydlig med att man inte hade några synpunkter på vilka handlingar som Försäkringskassan har lämnat ut.

Jag vet tyvärr inte om jag blir klokare av det svaret, fru talman. Följdfrågan blir: Hur kan ett samtal där man är tydlig med att man inte har några synpunkter vidareförmedlas av en generaldirektör till fem högre tjänstemän så som att departementet varnar för allvarliga konsekvenser om handlingarna lämnas ut i framtiden?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! I dag behandlas en rad interpellationer gällande socialförsäkringsminister Annika Strandhälls hantering av Försäkringskassan och dess tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler.

Interpellationerna handlar om vad som egentligen hände när Ann-Marie Begler plötsligt förflyttades och om processen kring den förflyttningen, där en rad frågetecken har uppkommit. Många av de frågetecknen kvarstår att räta ut.

Ett sådant frågetecken rör det mejl som skickades från den tillförordnade generaldirektören för Försäkringskassan till fem högt uppsatta tjänstemän på myndigheten på kvällen den 21 maj. Anledningen var att handlingar som gällde möten mellan Annika Strandhälls statssekreterare och den tidigare generaldirektören Ann-Marie Begler lämnats ut till TV4 efter sedvanlig sekretessprövning av rättschefen på Försäkringskassan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta föll, enligt den tillförordnade generaldirektörens mejl till tjänstemännen, inte i god jord hos regeringen. "Jag har haft upprörda samtal från departementet med anledning av att vi lämnat ut det här", skrev hon i mejlet. "De påpekar visserligen att vi 'naturligtvis får göra som vi vill' men att 'det kommer att få allvarliga konsekvenser för våra dialoger/samtal och den information de är beredda att dela med oss'."

I mejlet meddelade den tillförordnade generaldirektören att hon därmed ändrade rutinerna och själv skulle avgöra om handlingar skulle lämnas ut i framtiden.

Det här, fru talman, är bakgrunden till min interpellation. Jag har frågat hur Annika Strandhäll avser att säkerställa att Regeringskansliet efterlever grundlagens regler om offentlighetsprincip och om utlämnande av allmänna handlingar. Döm då om min förvåning, fru talman, när det verkar som om socialförsäkringsministern inte tycker att det finns några problem över huvud taget!

Annika Strandhälls fokus i svaret till mig är nämligen ett helt annat. Hon menar att Socialdepartementet kontaktade Försäkringskassans tillförordnade generaldirektör för att fråga vilka minnesanteckningar som lämnats ut eftersom Socialdepartementet inte har några sådana minnesanteckningar.

Låt mig bara bena ut det här eftersom det inte är helt enkelt att följa resonemanget. Om jag förstår det rätt har vi alltså en tillförordnad generaldirektör som är så orolig att hon mejlar sina högst uppsatta tjänstemän sent på kvällen och anmäler att hon omedelbart ändrar rutin gällande utlämnande av allmänna handlingar. Anledningen till detta är att hon, som hon själv uttrycker det, fått "upprörda samtal" från Socialdepartementet gällande handlingar som hennes myndighet lämnat ut med stöd av våra grundlagar.

Vilken är då reaktionen från socialförsäkringsministern? Jo, hon säger att Socialdepartementet "självfallet inte utövat påtryckningar".

Jag tycker inte alls att det känns särskilt självfallet, fru talman. Jag ställer därför dessa frågor: Vad föranledde den tillförordnade generaldirektörens mejl och ändrade rutiner sent på kvällen? Vad betyder egentligen orden "allvarliga konsekvenser"?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag har precis som många av mina kollegor här skrivit en interpellation till Annika Strandhäll med anledning av den senaste tidens mediala granskning och uttalanden som har kommit med anledning av den tidigare generaldirektören Ann-Marie Beglers förflyttning från Försäkringskassan.

Det är en granskning som avslöjar en del brister eftersom alla fakta inte ligger på bordet och åsikterna går isär om vad som egentligen har hänt och vilka dokument som finns att tillgå.

Min interpellation handlar om offentlighetsprincipen och demokratin. Det är två frågor som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som dessutom är ytterst viktiga för en fri och transparent demokrati.

En erkänt duktig och kompetent chef som har löst de arbetsuppgifter hon har fått med bra resultat har fått lämna sin tjänst mot sin vilja. Anledningen påstås vara samarbetssvårigheter. Det är något som statsrådet hävdar har påtalats för generaldirektören vid upprepade tillfällen, men dokumentationen saknas på sina håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern har uttalat att hon har ett stort förtroende för Begler och att hon därför erbjöd henne möjligheten att vara generaldirektör, men nu inom Regeringskansliet. Jag tycker att det är lite konstigt att det förtroendet inte fanns när det gäller just Försäkringskassan. Utan den saknade dokumentationen om de påstådda samarbetssvårigheterna blir Strandhälls argumentation minst sagt ologisk och lite inkonsekvent.

Fru talman! Oavsett misstroendeomröstning eller KU-granskning är statsrådet fortfarande statsråd. Eftersom det fortfarande finns en del frågetecken runt hanteringen av den tidigare generaldirektörens förflyttning från Försäkringskassan fortsätter debatten här och nu. Det är inte vare sig konstigt eller anmärkningsvärt, som vi har hört av tidigare talare här, att vi gör detta. Det är demokrati och en rättighet som vi folkvalda riksdagsledamöter har. Om en opposition inte hade gjort detta hade det varit både anmärkningsvärt och odemokratiskt. Så vill vi faktiskt inte ha det.

Åsikterna och diskussionerna om samarbetsklimatet mellan regering och generaldirektör, eller generaldirektörer, borde ha funnits nedskrivna i minnesanteckningar. Men dessa lyser med sin frånvaro. Jag ställde en fråga till statsrådet om just granskningen och den dokumentation som är gjord av medierna. Det har nämligen framkommit att ministern har utövat påtryckningar på nuvarande generaldirektör och tjänstemän på Försäkringskassan om att inte lämna ut minnesanteckningar.

Den svenska offentlighetsprincipen är en viktig hörnsten för demokratin. Det är en princip som har tjänat Sverige väl under lång tid och som förhoppningsvis ska tjäna demokratin väl många år framöver. Det är därför allvarligt när det framkommer att den sittande ministern försöker undanhålla inte bara folkvalda politiker utan även journalistkåren möjlighet att granska ministerns tjänsteutövning.

Av både denna debatt och den tidigare debatten i kammaren är det tydligt att ministern väger sina ord på guldvåg och att hon inte bemöter den kritik eller svarar på de frågor som finns om avyttringen av den tidigare generaldirektören på Försäkringskassan.

Fru talman! Frågan återstår: Kan statsrådet garantera att journalister har fri tillgång till offentligt material från Försäkringskassan i ärendet om Ann-Marie Beglers samarbetsproblem?

Fru talman! Min interpellation handlar om hur statsrådet avser att arbeta för att garantera meddelarfriheten och yttrandefriheten för Försäkringskassans medarbetare efter den mediebild som har beskrivit att de skulle känna sig tystade. I efterdyningarna av att medierna uppmärksammade turerna runt förflyttningen av Försäkringskassans tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler har det också framkommit uppgifter om att tillförordnad generaldirektör i Försäkringskassan därefter skulle ha blivit varnad för allvarliga konsekvenser om Försäkringskassan i framtiden lämnar ut handlingar och mötesanteckningar som journalister begär ut.

När handlingarna på begäran av TV4 och andra medier lämnades ut valde någon vid Socialdepartementet att ringa upp tillförordnade generaldirektören i Försäkringskassan. Vad som verkligen sas vid det samtalet har det inte gått att få riktig klarhet i. Vad vi däremot vet är att samtalet till viss del finns beskrivet i det mejl som den tillförordnade generaldirektören den 21 maj 2018 på kvällen skickade och som interpellanter här har beskrivit. Där skriver hon att upprörda samtal hade kommit från Socialdepartementet med anledning av det material som hade offentliggjorts. Hot hade framförts om allvarliga konsekvenser för att dialogen mellan Regeringskansliet och Försäkringskassan lämnats ut. Tillförordnade generaldirektören tänkte hädanefter själv bestämma vad som lämnades ut och inte. I Dagens Nyheter försökte hon dock spela ned betydelsen av departementets synpunkter. De var inte, som hon uttryckte det, myndighetsstyrning på något negativt sätt. Men enligt Expressen fick hennes kommunikationsdirektör, som hanterade TV4:s begäran, sluta några månader senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När statsrådet Strandhäll får frågan om departementets försök att tysta Försäkringskassan säger hon att hon i det här fallet inte har någon kännedom om de påtryckningar som Regeringskansliet ska ha utövat. Samtidigt kan hon dock mena sig veta att några sådana signaler inte har kommit från departementet.

Statsrådet vet alltså ingenting om försöken att mörka uppgifterna om skälen till sparkandet av Begler, men hon vet dock att de inte har inträffat. För mig tyder de två påståendena på att de inte är samspelta. De kan inte stämma. Var statsrådet någonsin i kontakt med den tillförordnade generaldirektören för att efterhöra hur hon hade upplevt samtalet med tjänstemannen från departementet?

Fru talman! Oavsett vad som är sagt eller gjort, eller vad som är sant eller inte sant, har det nu spridits en bild i medierna av att departementet har försökt att påverka myndigheten att inte lämna ut material. Det är enligt min mening så att statsrådet måste vara tydlig med att det står myndigheten fritt att lämna ut icke sekretessbelagt material - om så begärs. Det är inte någon som kräver något slags godkännandestämpel från vare sig statsråd eller tjänsteman på ett departement för att kunna lämna ut material.

I Sverige gäller ju offentlighetsprincipen, och myndighetsanställda har dessutom rätt att anonymt ge material till journalister, exempelvis visselblåsare. Det ska inte råda några tvivel om att offentlighetsprincipen alltfort gäller i Sverige.

Med anledning av att det har spridits en mediebild av att departementet har försökt tysta myndigheten, finns det inte anledning för statsrådet att tydliggöra denna fråga gentemot de myndigheter hon ansvarar för?

Fru talman! Vi står här i dag precis en vecka efter att KU har prickat statsrådet Strandhäll. KU:s granskning pekar bland annat på den uppenbara bristen på dokumentation av vad som har skett på Socialdepartementet. I det här sammanhanget tycker jag inte att det är så konstigt att det råder tvivel angående statsrådets syn på vad som är rätt och fel. När det gäller frågan om eventuella påtryckningar från Socialdepartementet om att inte lämna ut handlingar till medierna finns det onekligen skäl till skepticism.

I DN i april refererades en konversation mellan tidningen och statsrådet. Hon ansåg sig där vara helt oinvigd i historien. Hon hade tydligen inte en aning om att det skulle ha skett några påtryckningar om att inte lämna ut några handlingar. På samma gång ville hon vara tydlig med att några sådana signaler inte skulle ha kommit från Socialdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är just här jag ser ett av problemen med statsrådets sätt att förhålla sig till vad som är rätt och fel. Hur kan man vara helt ovetande om vad som har skett och på samma gång vara helt övertygad om att några felaktigheter inte har begåtts? När jag så hör svaret på min fråga i dag är det tydligt att statsrådet Strandhäll inte avser att vidta några som helst åtgärder för att säkerställa att detta inte upprepas, trots uppenbara brister i trovärdighet.

Inga-Britt Ahlenius, tidigare bland annat i Riksrevisionsverket, konstaterade så sent som i fredags att det mest anmärkningsvärda är att det, i alla fall för oss utomstående, helt saknas dokumentation från departementets sida. Jag undrar hur man kan välja att flytta en generaldirektör från en myndighet till en annan utan att ens föra minnesanteckningar för att kunna styrka vad som faktiskt har hänt - framför allt när man i ena stunden hävdar att man har förtroende för Begler för att i nästa stund hävda att man saknar förtroende för henne. På samma gång är man beredd att utnämna henne till ny generaldirektör för Pensionsmyndigheten. Vad är det för signal man vill skicka till medborgarna med den utnämningen?

För att summera det hela: Min första fråga kvarstår. Hur avser statsrådet att säkerställa att Socialdepartementet och Försäkringskassan lämnar ut handlingar enligt offentlighetsprincipen?

Vidare undrar jag hur statsrådet avser att säkerställa att det över huvud taget finns dokumentation som beskriver de bevekelsegrunder som finns när beslut fattas.

Fru talman! Vi i denna kammare är nog alla ense om att offentlighetsprincipen är en av de finaste principer vi har här i Sverige och att vi behöver vårda den.

Den innebär dock inte att vem som helst har rätt att ta del av internt arbetsmaterial som är upprättat hos myndigheter. Detta regleras av tryckfrihetsordningen och offentlighetsprincipen. Arbetsmaterial utgör inte handlingar som medborgare enligt vår offentlighetsprincip har rätt att ta del av automatiskt.

Vi behöver värna offentlighetsprincipen, men då gäller det också att vi talar sanning om vad den faktiskt innebär. Här försöker Moderaterna tänja på gränserna för vad vår offentlighetsprincip innebär.

Även denna fråga kommer konstitutionsutskottet att pröva i rimlig ordning för att bringa klarhet i frågan.

Från vår sida tycker vi att detta inte tyder på någonting annat än ren desperation och ren och skär populism från Moderaternas sida. Moderaternas regeringsduglighet verkar vara ett minne blott. Ni tog ett förhastat beslut när ni väckte misstroende mot statsrådet Strandhäll, och nu försöker ni rädda ansiktet. Det duger inte.

Fru talman! Självklart är det så som jag säger i mitt svar att offentlighetsprincipen är en grundläggande del av Sveriges statsskick. Just därför ska vi också ha lite ordning och reda och värna den.

För mig som ansvarigt statsråd på Socialdepartementet är det fullständigt självklart att de tjänstemän som arbetar där, liksom de myndigheter jag ansvarar för, följer gällande svensk lagstiftning. Något annat är fullständigt otänkbart. Därmed är det ganska självklara svaret från min sida att det självfallet inte hade förekommit några påtryckningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag går djupare i frågan kan jag dessutom konstatera att det handlar om samtal mellan myndigheten och departementet. Det är ett ganska vanligt samtal mellan i detta fall den aktuella tjänstemannen och generaldirektören. Det är en kontakt som sker kontinuerligt. Det handlar om vad det är för typ av minnesanteckningar som har lämnats ut med Socialdepartementets logotyp på i och med att vi själva inte har upprättat några sådana.

Det visar sig att det handlar om en enskild tjänsteman på Försäkringskassan som på Socialdepartementets dagordning har gjort egna noteringar. Det skapade naturligtvis stor förvirring när detta lämnades ut, både på Socialdepartementet och bland de journalister som begärde ut handlingarna.

I grund och botten är det självklart att det måste råda transparens. Det var heller inga konstigheter från vår ansvariga tjänsteman i detta fall när vi gick djupare i frågan. Hon var också tydlig med att hon inte hade någon som helst minnesbild av att detta var ett upprört samtal. Tvärtom var det ett samtal som inte var annorlunda än andra. Hon var också, precis som återges, tydlig med att det är självklart att man inte har några synpunkter på vilka handlingar som lämnas ut från Försäkringskassans sida. Det måste den pröva.

Vad sedan den tillförordnade generaldirektören formulerar i sitt mejl kan jag naturligtvis inte överpröva eller ha tankar om, utan det måste den ansvariga tillförordnade generaldirektören i detta fall själv svara på - vilket hon också har gjort. Det återgavs här alldeles nyss.

Jag stannar där och välkomnar verkligen en KU-granskning av denna fråga.

(Applåder)

Fru talman! I tidigare nämnda intervju med DN uppgav statsrådet först att hon inte haft kännedom om kontakter och sedan att inga signaler har skickats.

Jag blir fortfarande inte riktigt klok på detta. Man kan säga att det får generaldirektören själv redogöra för, men hur kan en generaldirektör misstolka ett sådant budskap så att det i stället får betydelsen att det kan få allvarliga konsekvenser om handlingarna lämnas ut?

I DN-artikeln står det att samma dag som mejlet skickades hade Försäkringskassan ett ledningsgruppsmöte, där man diskuterade behovet av förtroendefullt informationsutbyte med Socialdepartementet. Efter samtalet med departementet ändrades rutinerna för Försäkringskassan, och den tillförordnade generaldirektören skulle själv avgöra vilka handlingar som skulle lämnas ut.

Därför undrar jag, fru talman: Kan det vara så att departementet påpekat att man formellt inte kan ha några synpunkter på vilka dokument som lämnas ut men att man har önskat att handlingar som har lämnats ut i stället ska benämnas som arbetsmaterial, som då inte skulle ha lämnats ut? Det vill säga har man i praktiken haft åsikter men formulerat dem på ett annat sätt som gör att det blir kosmetiskt snyggare men i praktiken är lika allvarligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret - igen! Jag förstår att det blir en lång eftermiddag och kväll här för statsrådet.

Först vill jag vända mig mot det som Ida Karkiainen sa i sitt inlägg.

Hon beskyllde oss moderater för desperation och populism. Men vad det egentligen handlar om är ju ett oppositionsarbete, och som mina kollegor tidigare sagt är det vår skyldighet att bedriva det. Även vi ser fram emot en KU-granskning, men det gör inte att den granskning som vi som enskilda ledamöter har möjlighet att genomföra inte ska göras.

Vidare sa Ida Karkiainen att man härav kan ifrågasätta Moderaternas regeringsduglighet. Men det är faktiskt inte den det handlar om här, utan det här handlar om Socialdemokraternas regeringsduglighet. Vi bör väl ändå hålla oss till ämnet.

Jag tackar för förtydligandet från ministern om varför vissa av de sex dokument som tidigare lämnats ut till DN och TV4 är skrivna på Regeringskansliets brevpapper, för det kan man verkligen ställa sig frågande till. Det har alltså statsrådet svarat på här. Men det faktum att det inte finns några handlingar om Socialdepartementet är anmärkningsvärt i sig.

Sedan dessa interpellationer lämnades in har konstitutionsutskottet, som tidigare nämnts, riktat allvarlig kritik mot Annika Strandhäll på flera punkter med anledning av entledigandet av Ann-Marie Begler.

En av punkterna rör just bristande dokumentation. Konstitutionsutskottet skriver: "Vidare kan utskottet konstatera att någon dokumentation kring förflyttningen inte har gått att uppbringa. I samband med övervägandena om det finns tillräckligt starka skäl för att skilja en myndighetschef från dennes anställning bör enligt utskottet även beaktas vilken dokumentation som kan behövas av dialogen med myndighetschefen." Statsrådet bär ansvaret för de bristerna, konstaterar KU.

Fru talman! Att den tillförordnade generaldirektören hastigt ändrat rutinerna för utlämnande av handlingar hos Försäkringskassan har fått konsekvenser för vilka rättsliga bedömningar man har gjort på myndigheterna när det gäller just utlämnande av allmänna handlingar.

DN har efter det begärt ut mötesanteckningar och protokoll från Försäkringskassan för alla möten mellan den tillförordnade generaldirektören och Regeringskansliet men fått nej.

Försäkringskassan har nu valt att lämna ut kallelser men inga protokoll. När liknande begäran gjordes innan det berömda mejlet kom var den rättsliga bedömningen en annan.

Av detta har jag svårt att dra någon annan slutsats än att det samtal Socialdepartementet haft med den tillförordnade generaldirektören faktiskt har inneburit påtryckningar.

Jag menar detsamma som Mattias Karlsson sa här tidigare: Detta borde rimligtvis föranleda någon form av självkritik från statsrådets sida.

Fru talman! Fanns det inte, när statsrådet hörde och såg vad den tillförordnade generaldirektören för Försäkringskassan skrev i sitt mejl till sina medarbetare, någon anledning att ta kontakt med henne och fråga vad som gjort att hon uppfattat samtalet på det sättet och var tvungen att skriva till sina närmaste medarbetare att det framförts hot om allvarliga konsekvenser eller att det skulle få konsekvenser för relationen med departementet? Har antingen du som socialminister eller din efterträdare varit i kontakt med den tillförordnade myndighetschefen och frågat om hon uppfattat det på det sättet eller om hon vridit på sanningen för att tydliggöra något gentemot sina medarbetare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och vad får det för konsekvenser för den tillförordnade myndighetschefens anställning på myndigheten om detta drivs så här långt? Något ansvar har väl ändå departementet och departementschefen för att myndighetscheferna uttrycker sig på ett bra sätt och för att det kan få konsekvenser om man inte följer de lagar och föreskrifter som finns?

Fru talman! Efter att ha lyssnat på debatten här i kväll är jag lite bekymrad. Av riksdagens 349 ledamöter saknar 172 förtroende för statsrådet Strandhäll. Det är rafflande nära hälften av riksdagens ledamöter. Då vore i alla fall jag intresserad av att försöka återskapa någon form av förtroende bland dessa 172.

Det är uppenbart att vi inte delar synen på vilken politik vi ska ha, och det är inte heller därför vi står här i dag. Det handlar i stället om hur statsrådet har utövat sitt ämbete i förhållande till svensk lagstiftning. Det svar jag hör från statsrådet beskriver bara hur det ser ut just i dag. Tyvärr är det detta som är problemet - vi känner oss inte trygga med hur det ser ut i dag. Vi tycker inte att den rådande hanteringen skapar det förtroende som vi anser att Socialdepartementet bör kunna inge.

Att det finns tvivel hos allmänheten när det gäller hur mediernas frågor om Begler har skötts är inte så konstigt med tanke på den senaste tidens rubriker. Vore det inte i det sammanhanget angeläget att för allmänheten och riksdagen visa att man tar kritiken på allvar och att samma historia inte kommer att upprepas i framtiden?

Min fråga, fru talman, är därför: Ser inte statsrådet ett problem i att allmänheten saknar förtroende för Socialdepartementet, och borde det inte vara angeläget att återupprätta det förtroendet?

Fru talman! Maria Malmer Stenergard hänvisar till KU:s granskning och vårt ställningstagande, och jag vill bara erinra ledamöterna här i kammaren om att kraven på dokumentation kring ett sådant här förfarande inte kunde upprätthållas heller när det gäller alliansregeringens förflyttning av Bosse Bylund, exempelvis.

Det är viktigt att vi är överens om hur vi hanterar förflyttningsinstrumentet. Det är inte detta som den här interpellationsdebatten handlar om, men eftersom kraven på dokumentation kom upp vill jag erinra om att det inte finns några krav på att man ska dokumentera hur en förflyttning sker. Om man kan misstänka att det kan vara till hjälp vid en eventuell granskning eller att det kommer att uppstå diskussion eller meningsskiljaktigheter kan det vara bra att dokumentera, men det finns inget sådant krav. Detta är det viktigt att vi känner till.

Vi vet inte heller om vi vill ställa sådana krav på en regering - att vid varje förflyttning av en generaldirektör teckna ned varför och på vilka grunder. Detta ingår inte i förflyttningsinstrumentet. Jag hoppas att vi, oavsett vilken regering som styr, kan vara överens om förflyttningsinstrumentets grundläggande principer. Detta är nämligen viktigt för vår demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har å min sida försökt vara väldigt tydlig gällande den situation som interpellanterna lyfter upp genom att tydligt och klart ge en bakgrund till det samtal som uppenbarligen fördes, i vilken kontext det fördes och varför frågan restes.

Min utgångspunkt är fortfarande, precis som jag också framförde direkt efteråt när jag fick frågor om detta, att vi i Regeringskansliet självklart värnar offentlighetsprincipen och följer gällande svensk lagstiftning. Det finns ingenting i de uppgifter som finns på bordet i dag som pekar i någon annan riktning. Därför välkomnar jag, som jag också har sagt, en KU-granskning av denna fråga.

Det är också otroligt viktigt att understryka det som Ida Karkiainen säger. När det gäller dokumentationen om de förändrade arbetsuppgifterna för Ann-Marie Begler har vi hanterat den ungefär som man tidigare har hanterat dokumentation vid förflyttningar av generaldirektörer.

Om det däremot är så att vi, mot bakgrund av den granskning som KU nu har gjort, inför framtiden bör göra andra ställningstaganden från Regeringskansliets sida ska vi naturligtvis göra de övervägandena. Jag har också varit tydlig med att vi naturligtvis tar till oss av den kritik som KU riktar i denna fråga.

Jag tror också att det i grund och botten är viktigt att konstatera detta. I debatten fördes det nämligen fram diskussioner om allmänhetens förtroende för Socialdepartementet. Vi har sedan en vecka tillbaka en klar KUgranskning, som bland annat Moderaterna inte hade för avsikt att invänta. I stället väckte man ett misstroende i riksdagen innan man hade de korten på bordet.

Granskningen pekar klart och tydligt på att det finns vissa brister, bland annat dem som jag precis nämnde gällande dokumentation och kommunikation. Det finns ingenting i den KU-granskning som nu är gjord som till exempel pekar på att det skulle ha förts fram osanna uppgifter till KU. Detta klargjordes i den tidigare interpellationen. Jag tycker därför också att det är viktigt, när vi nu ändå befinner oss där vi befinner oss, att vi är varsamma med debatten och orden och hur vi uttrycker oss.

Varken Socialdepartementet eller jag som ansvarigt statsråd har naturligtvis några andra ambitioner än att vara fullständigt transparenta och följa gällande svensk lagstiftning. Detta är fullständigt självklart. Därför har jag också uttryckt detta väldigt tydligt i de kontakter jag har haft med massmedierna.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Att tjänstemän på ett departement förhör sig hos en myndighetschef om vilka dokument som lämnats ut till medierna är väl i sig att bege sig ut på ett sluttande plan. Offentlighetsprincipen är stark i Sverige, som bland annat ledamoten Ida Karkiainen lyfte, och kommer till uttryck på en rad olika sätt i den svenska myndighetsförvaltningen. Det handlar exempelvis om rätten att ta del av allmänna handlingar, men också om yttrandefriheten och meddelarfriheten och därmed också efterforskandeförbudet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när tjänstemän från regeringen hör av sig till en myndighetschef för att försäkra vederbörande om att man inte har några som helst synpunkter på vilka handlingar som lämnas ut och generaldirektören uppfattar detta som att det kan leda till allvarliga konsekvenser att lämna ut handlingarna - då är det något som inte stämmer. Jag vet inte, fru talman, men det illustrerar kanske ännu bättre riskerna med att regeringstjänstemän kontaktar myndigheter med frågor kring hur offentlighetsprincipen har utövats.

Jag hade hoppats på ett klargörande från ministern kring vad man visste eller inte visste om kontakterna mellan departementet och myndigheten i maj förra året. Jag måste säga att jag tyvärr inte har fått jättemånga av de frågetecknen uträtade. Snarare tycker jag att det finns fler frågetecken kring vad som egentligen sas i samtalet mellan tjänstemannen på Socialdepartementet och generaldirektören. Men vi kommer inte längre i denna debatt, och jag tackar därför för de svar vi har fått och för en bra debatt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag konstaterar inledningsvis att det var ett enigt KU som menade att det brast i dokumentationen. Om detta har varit fallet även hos andra, tidigare regeringar av andra färger spelar egentligen ingen roll. Vi måste ändå ha en högre ambitionsnivå än att bara peka finger åt varandra.

Det här handlar om fundamentala delar av vårt demokratiska system. Offentlighetsprincipen, som skyddas av grundlagen, syftar ytterst till att ge medborgarna möjlighet att granska makten.

Utlämnandet kan få allvarliga konsekvenser, ska ha sagts i upprörda samtal. Omedelbart därefter har generaldirektören ändrat rutiner för utlämnande av allmänna handlingar från myndigheten. Detta är uppgifter som har framkommit i medierna hittills. Vi har i denna debatt inte blivit mycket klokare om vad som i övrigt har försiggått, men det återstår väl att se.

De uppgifter som har framkommit är i varje fall synnerligen allvarliga, fru talman. När makten försöker begränsa insynen, som grundlagen är satt att garantera, är vi inne på en mycket farlig väg. När sådant framkommer förväntar man sig att ansvarig politiker - i detta fall socialförsäkringsministern - ska ta uppgifterna på allra största allvar och göra allt i sin makt för att säkerställa att det inte händer igen och för att säkerställa att respekten för grundlagarna är total hos medarbetarna på departementet.

När så inte sker och när uppgifterna inte tas på allvar av ansvarigt statsråd, utan snarare tonas ned och förklaras bort, kan det få allvarliga konsekvenser.

Fru talman! Jag har ingen anledning att misstro att statsrådet är övertygad om att ingen påverkan har skett från departementet. Det vill jag tydliggöra. Samtidigt tänker jag att om man är socialminister och om bilden i medierna sätts utifrån ett mejl som tillförordnad generaldirektör har skrivit till sina medarbetare, där hon beskriver hur departementet försöker påverka myndigheten, måste man som statsråd bli upprörd. Varför skriver hon ett sådant mejl? Vilken bild sätts i medierna utifrån detta mejl? Det här gör kanske att många myndighetsanställda känner att de inte har möjlighet att lämna ut offentliga handlingar i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har nu ställt samma fråga två tre gånger. Fanns det någon kontakt med tillförordnad generaldirektör om varför hon hade uttryckt sig på detta sätt? Det här har ju gjort att hela mediebilden har blivit att departementet har försökt att påverka myndigheten. Det i sig är oerhört allvarligt för hela offentlighetsprincipen i Sverige, även gentemot andra departement.

Frågan kvarstår. Har statsrådet eller departementet tagit kontakt med tillförordnad generaldirektör och ställt frågan om varför hon har uttryckt sig på detta sätt?

Fru talman! Jag vill börja med att besvara Maria Malmer Stenergards inlägg, som handlade om att frågan inte tas på allvar.

Detta är inte med sanningen överensstämmande. Jag har varit enormt tydlig med att offentlighetsprincipen är helt grundläggande i Sverige. När dessa uppgifter nådde mig satte jag mig naturligtvis exakt in i vad som kunde ligga bakom dem och vad som har gjort att denna situation har uppstått.

Jag redogjorde alldeles nyss - här i denna interpellationsdebatt - för det. Jag beskrev att det handlar om en tjänsteman på Socialdepartementet som har regelbunden kontakt med generaldirektören på Försäkringskassan. I detta fall handlade det om att det i medierna förekom minnesanteckningar med Socialdepartementets logga. Men vi på Socialdepartementet kände inte igen dessa anteckningar. Då är det naturligt att departementet tar kontakt med generaldirektören för att klargöra vad som har lämnats ut. Det såg ju ut som att det var gemensamma anteckningar, medan vi kunde konstatera att det inte var det.

Jag tycker att detta är att ta frågan på stort allvar. Jag har från min sida försökt att säkerställa att situationen i detta fall har hanterats på ett sätt som är enligt boken och att samtalet har förts i en ton som åtminstone från vår sida inte har uppfattats på något märkligt sätt.

Självfallet har frågan också rests med den dåvarande tillförordnade generaldirektören i samband med att uppgifterna kom fram. Vi diskuterade detta. Hon har också i redogjort i medierna för hur hon uppfattade situationen och det mejl som hon skrev. Jag har inga andra uppgifter än detta.

Jag välkomnar som sagt KU:s granskning.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.