överförandet av indelningsfrågor från regeringen till riksdagen

Herr talman! Rigmor Stenmark har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att lägga fram en proposition med förslag om att det ska vara riksdagen som avgör hur länsindelningen ska se ut i Sverige. Mikael Oscarsson har frågat mig om jag avser att skyndsamt bereda frågan om att det ska vara riksdagen som avgör hur länsindelningen ska se ut i Sverige, så att Heby kommuns länsbyte kan ske i tid till valet 2006. Inledningsvis vill jag säga att när det gäller länsindelningen finns det i dagsläget inte några författningsbestämmelser som rör vem som ska avgöra hur Sveriges indelning i län ska se ut. Det finns inte heller några författningsbestämmelser som rör förfarandet vid ändring i länsindelningen. Enligt praxis anses regeringen ha rätt att på egen hand besluta om mindre ändringar i länsindelningen, medan riksdagen bör underställas frågor om mer omfattande ändringar. I november 2003 biföll riksdagen en reservation till vad utskottet hemställt i sitt betänkande Frågor om kommunal demokrati (bet. 2003/04:KU3, rskr. 2003/04:34) rörande indelningsfrågor. I tillkännagivandet till regeringen angavs att regeringen bör bereda frågan om beslutsformer och förfarande vid ändringar i Sveriges indelning i län och landsting samt överlämna erforderliga lagförslag till riksdagen. I mars 2004 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för att bland annat undersöka förutsättningarna för att beslutanderätten rörande landstingsindelningen ska kunna föras över från regeringen till riksdagen. Utredaren ska också överväga en lagreglering rörande förfarandet vid ändringar i länsindelningen. Utgångspunkten ska vara att det är riksdagen som ska fatta beslut om sådana ändringar. En ändring av läns- och landstingsgräns kan också komma att ske genom att en kommungräns ändras. Därför ska utredaren även överväga om denna typ av indelningsändringar bör prövas av riksdagen. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 16 december 2004. Regeringen har således tillmötesgått riksdagens begäran att bereda frågan om beslutsformer och förfarande vid ändringar i Sveriges indelning i län och landsting. När utredaren redovisat sitt uppdrag kommer en sedvanlig remissomgång att följa. Först därefter kan en proposition lämnas till riksdagen.

Herr talman! Tack för svaret, kommunministern. Det måste naturligtvis ligga i bostads- och kommunministerns intresse att värna kommunmedborgarna. Kommunerna utgör ju grunden för den samhällsindelning som vi har i landet, och det är där som man löser de lokala frågorna. Kommunerna läggs sedan samman i större sammanslutningar, i landsting, i län och numera även i regioner. Regeringen har haft uppdraget att besluta om indelningslagen. Nu har dock riksdagen beslutat att det är riksdagen som ska besluta om kommuners tillhörighet till landsting och län. Riksdagen ska också se till att man tar till vara de intressen som har med den lokala demokratin att göra. Anledningen till att man fattade beslut om denna ändring var att man inte anser att regeringen har skött dessa frågor på ett bra sätt. Det visar bland annat på ett alltför tydligt sätt hanteringen av Heby kommuns ansökan om att byta län - en fråga som har dragit ut på tiden. Här kan man verkligen tala om beslutsångest och långbänk. När jag läste statsrådet Lars-Erik Lövdéns svar i går blev jag väldigt besviken. Nu har vi hört svaret, och det har inte heller ändrats i den muntliga föredragningen. Så min besvikelse - och dessvärre också många andras - kvarstår. Herr talman! Det mest anmärkningsvärda i svaret är att ministern - när det gäller den proposition som jag efterlyser i min interpellation - säger att en utredare har fått i uppdrag att lämna sin redovisning till regeringen senast den 16 december 2004. Därpå kommer en sedvanlig remissomgång, och först därefter kan regeringen lämna en proposition till riksdagen. Denna beskrivning stämmer inte med det uppdrag som regeringen har fått av riksdagen. Riksdagen har ställt sig bakom följande text, och jag läser högt ur konstitutionsbetänkandet: God tid mellan indelningsändringar och allmänna val behövs också för valförberedelser både på myndighetsnivå och för partierna. Det innebär att erforderliga lagförslag måste föreläggas riksdagen för ställningstagande senast under hösten 2004. Den nu begärda utredningen och beredningen bör således bedrivas skyndsamt så att propositionen läggs fram för riksdagen senast den 1 september 2004. Herr talman! Det är anmärkningsvärt att ministern inte avser att följa det som riksdagen har beslutat om. Får en regering och en minister med ansvar för en fråga underlåta att efterkomma det som riksdagen har beslutat om - och detta utan att ens komma tillbaka till riksdagen och begära tidsförlängning, om det mot förmodan skulle behövas? När det gäller en ändring av indelningslagen kan jag inte se något behov av en längre handläggningstid, eftersom ärendet är så väl känt av alla parter och så väl förberett. Jag hoppas innerligt att jag har fel i min misstanke om att regeringen återigen försöker att förhala ärendet. Är det så, kommunministern, att regeringen har bestämt sig för att Heby kommun inte heller ska få byta län vid valet 2006? Det är ju i första hand det som det handlar om. Om inte, kommer ministern att skynda på ärendet så att en proposition om indelningslagen presenteras helt i linje med riksdagens uppdrag till regeringen, nämligen den 1 september 2004?

Herr talman! Heby kommuns länstillhörighet har varit en stor fråga bland hebyborna under många år. För sex år sedan var det dags att folkomrösta. Det bedrevs kampanj för både ja och nej. En stor del av de röstberättigade - 75 % - deltog i folkomröstningen. Resultatet blev att 39,9 % sade nej medan 57,7 % sade ja, det var alltså en klar majoritet med nästan 20 % övervikt för ja. Efter folkomröstningen skrev samtliga partier från höger till vänster i kommunfullmäktige i Heby under en ansökan till regeringen om att byta län. Kammarkollegiet, som är regeringens utredningsinstans i indelningsfrågor, utredde saken. När utredningen var klar rekommenderade Kammarkollegiet regeringen att bevilja länsbytet. Den noggranna utredningen visade att det skulle innebära bestående fördelar för Heby kommun att byta län. Utredningen visade också att konsekvenserna för andra berörda län var ringa. I april 2001 avslog regeringen Heby kommuns ansökan om att få byta län. Den främsta bevekelsegrunden var att en sådan indelningsändring skulle ha en negativ inverkan på sjukvården i Västmanland, och det gällde framför allt Sala lasarett. Andra utredningar, exempelvis Kommunförbundets, menade att sjukvården inte skulle försämras alls. Regeringen måste ha synnerligen starka skäl att gå emot folkviljan när även Kammarkollegiet, regeringens eget expertorgan, finner att indelningslagens villkor är uppfyllda. Men några sådana skäl har aldrig redovisats. Det skulle vara intressant att höra kommunministern redovisa några sådana skäl i den här debatten. Argumentet om Sala lasarett är överspelat. Numera är Sala sjukhus ett närsjukhus, och i folkmun kallar man det för en förstärkt vårdcentral. Man har ingen akutsjukvård och specialistvården har samlats i Västerås. För att kunna lösa frågan om Heby har riksdagen uppdragit åt regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag innebärande att det är riksdagen som ska avgöra hur länsindelningen ska vara i Sverige. Kan kommunministern ge besked om när propositionen om en länsindelning kommer? Riksdagen begärde för ett år sedan att propositionen skulle vara klar i september 2004. Först tio månader senare, i mars, tillsatte regeringen en utredare. Nu har vi fått besked om att utredningen ska vara färdig först den 16 december, och sedan blir det en remissbehandling. Det drar ut på tiden. Långbänken fortsätter. Det här tycker inte jag är rimligt. Herr talman! Finns det en deadline för regeringen? Kommer statsrådet att skyndsamt bereda frågan i enlighet med riksdagens vilja, så att Hebys länsbyte kan ske i tid till valet 2006? Det är den frågan som jag och, tror jag, tusentals hebybor vill ha svar på i dag.

Herr talman! Frågan om Hebys länsbyte från Västmanlands till Uppsala län handlar ytterst om demokrati, för demokrati är ju så mycket mer än bara att i val utse representanter. Demokrati handlar också om ett förhållningssätt där respekt och tolerans är ledstjärnor för att låta alla göra sin röst hörd och att lyssna på rösten oavsett om den passar makthavarna eller inte. Lagen om lokala folkomröstningar kom till 1994 som ett resultat av ett pionjärarbete av den kristdemokratiska civilministern Inger Davidson. Lagen gjorde det möjligt att direkt lyssna till den lokala folkviljan och låta den få genomslag i beslutsprocessen. Detta arv har Socialdemokraterna haft svårt att förvalta. Av de 70 initiativ till lokala folkomröstningar som tagits sedan den nuvarande lagen trädde i kraft har bara en handfull lett till folkomröstning. Resten har avslagits med hänvisning till olika mer eller mindre irrelevanta skäl. Och när folkomröstning genomförts har Socialdemokraterna än mindre lyssnat på resultatet. I stället har den egna ideologin fått gå före. Och det är klart att för en makthavare som själv anser sig veta bäst är det avsevärt mycket enklare att ignorera folkviljan än att lyssna till den. Riksdagen har därför uppdragit till regeringen att ta fram en reviderad lag om lokala folkomröstningar för att göra det svårare för politiker att strunta i folket. Det uppdraget har demokratiminister Sahlin dragit i långbänk trots debatt, bland annat med mig, för drygt ett år sedan här i riksdagen. I valet 1998 anordnades folkomröstningen om länsbyte i Heby. Resultatet blev att 57,7 % av de röstande valde att tillhöra Uppsala län. Frågan engagerade många människor, och valdeltagandet var över 75 %. Ett enigt kommunfullmäktige i Heby beslöt att ställa sig bakom att Heby överförs till Uppsala län. Sedan har den socialdemokratiska långbänken tagit över. Trots ett överväldigande stöd från hebyborna säger Socialdemokraterna på riksplanet och i landstinget nej, utnyttjar regeringspositionen och drar frågan i den egna hemsnickrade långbänken på ett ur demokratiskt perspektiv högst tvivelaktigt sätt. Efter den s-märkta regeringens märkliga nej till länsbytet, och trots att riksdagen gått så långt som lagstiftare som att ge regeringen i uppdrag att komma med förslag om ändringar i länsindelningslagen, har inget förslag kommit än. Först i mars 2004 tillsattes en utredare som väntas vara klar i december. Och förslagen, hur de nu kommer att se ut, ska sedan remissas, proposition läggas fram och beslut fattas i riksdagen. Jag har lätt att förstå hebybornas frustration över att processen tar så lång tid. Det är som om regeringen av någon anledning tar varje chans de kan att förhala genomförandet av hebybornas vilja. Det är nonchalant. Herr talman! Dagens debatt följs med stort intresse i Heby kommun. Statsrådet Lars-Erik Lövdén har chansen att ge besked. Kommer hebyborna i valet 2006 att få rösta i sitt nya län? Kommer folkviljan att respekteras, för något annat alternativ kan väl ändå knappast finnas?

Herr talman! Statsrådet glömde att notera att den kd-reservation som vann riksdagens gillande också hade en tidsram, som några av talarna varit inne på tidigare. Tillkännagivanden har inte någon rättslig grund. Däremot har KU sagt att om regeringen inte fullföljer tillkännagivanden bör man åtminstone inom samma tidsram informera riksdagen om sin hållning. För att statsrådet ska undvika att hamna i KU kan jag bara uppmana honom att informera riksdagen i dess helhet - det gäller inte i interpellationsdebatter - före tidsgränsen den 1 september. Herr talman! Frågorna om Heby kommuns landstings- och länstillhörighet har aktualiserat frågorna kring hur regeringen hanterar indelningsfrågorna i relation till riksdagen. Som ju påpekas i interpellationen har riksdagen beställt lagförslag som ska öka riksdagens inflytande i frågorna. Heby kommuns landstingstillhörighet, som är grunden för länsindelningen, är intressant ur flera synvinklar. Ett av de viktigaste skälen för att inte godkänna folkmajoritetens syn på landstingstillhörigheten var omsorg om underlaget för Sala lasarett. Nu är det klart att Sala lasarett försvinner, och en väsentlig del av hebyborna får då vända sig till Västerås för sjukvård. Det handlar för många om åtta-nio mil, medan avståndet till Uppsala är tre-fyra mil. Dessutom är kollektivförbindelserna mellan Västerås och Heby glesa, varför sjukhusbesök kommer att ta avsevärd tid i anspråk för medborgarna i Heby. Det är också intressant att notera att av pendlarna i kommunen är det cirka två tredjedelar som pendlar till Uppsala län. De drabbas dessutom av byte av länstrafik som inte är helt oproblematiskt. Kulturellt och näringsgeografiskt tillhör också kommunen Uppland. Företagen är riktade mot Uppland, liksom praktiskt taget alla idrottsförbund. Frekvensen studerande från Heby är också hög på gymnasium i Uppland. Även i kommunens västra delar är det mer än 70 % som går på gymnasium i Uppsala. Herr talman! Sjukvårdsmässigt har det också varit problem med avtalet med Uppsala läns landsting eftersom man har haft kostnadsproblem i Västmanland. Jag vet inte om det i dagsläget är löst, men det har i alla fall skapat vissa problem. De här samlade problemen påverkar också inflyttningsbenägenheten negativt. Sett i backspegeln har egentligen regeringens beslut att inte medge landstingsbyte och länsbyte inneburit ett allvarligt misstag av rent praktisk art för hebyborna. Det intressanta är också att regeringens hantering får principiella följder. Vi står nu inför situationen att vi måste ändra lagstiftningen därför att regeringen inte hanterat det här på ett bra sätt. Nu har alltså regeringen begärt förslag om ett större inflytande för riksdagen i den här typen av frågor. Min fråga till statsrådet är om regeringen kan hålla tidsplanen, så att till exempel Heby kan få en fair behandling och därmed kunna byta landsting och län den 1 januari 2007. Herr talman! Vi behöver en lex Heby, så att sådana här misstag inte behöver upprepas i framtiden.

Herr talman! Mina företrädare här i talarstolen har på ett utmärkt sätt skildrat Hebyärendets historik, och jag behöver inte upprepa den. Det har varit en på sitt sätt lidandets historia för dem i Heby som har verkat för ett länsbyte, men så småningom kommer man förmodligen ändå att kunna uppnå önskat resultat. Jag vill jämföra Heby kommuns länsbyte med Mullsjö kommuns länsbyte. Mullsjö kommun bytte ju län och kom att bli en del av Jönköpings län den 1 januari 1999. Det var ett smidigt länsbyte som skedde under den mandatperioden. Alla parter insåg att det som skedde var bra. Det skedde också med den lagstiftning som i dag gäller. I Heby kommun genomfördes en folkomröstning som gav ett entydigt resultat. Och precis som Mikael Oscarsson har angivit pekade de utredningar som gjordes av konsekvenserna också entydigt på att man borde bifalla ansökan. De enda som hade invändningar var egentligen Socialdemokraterna i Västmanlands län. På den grunden avslog regeringen ansökan. Man gick sedan in med en förnyad ansökan som också avslogs. Därefter har riksdagen, som har majoritet för att Heby ska få byta länstillhörighet, försökt att använda andra instrument. Det senaste instrumentet är att det ska åstadkommas en lagstiftning här i riksdagen som skulle kunna möjliggöra en snabb handläggning av ärendet. Nu har statsrådet mycket tydligt i sitt interpellationssvar visat att man inte avser att hålla tidsplanen. Jag skulle vilja fråga Lars-Erik Lövdén: Med en utredning som redovisas i december 2004, hur ska det då vara möjligt att hinna med ett länsbyte inom ramen för det som konstitutionsutskottet har sagt ska gälla tidsmässigt för ett länsbyte? Jag skulle vilja att Lars-Erik Lövdén presenterade hur han ser på tidsplanen för att Heby ska kunna byta län och för att man i valet 2006 ska kunna vara en del av Uppsala län, och framför allt då Uppsala läns landsting. Förmodligen kommer Lars-Erik Lövdén att få lov att ge beskedet att man troligen inte hinner med detta tidsmässigt med den här uppläggningen. Då kvarstår ju en möjlighet. Det är att regeringen bifaller en förnyad ansökan från Heby kommun om att få byta län eftersom man med befintlig lagstiftning, Mullsjöexemplet talar ju entydigt för det, kan låta regeringen fatta beslutet. Det intressanta är ju att det skäl som bidrog till, eller var helt avgörande för, att regeringen avslog de tidigare ansökningarna, nämligen Sala lasarett, inte längre finns. Då skulle jag vilja ställa frågan till Lars-Erik Lövdén: Om Heby kommun kommer in med en ny ansökan, och det borde de kunna göra väldigt snabbt, är Lars-Erik Lövdén då beredd att se till att Heby kommun får byta län och att man går den riksdagsmajoritet som finns här, som vill bifalla en sådan ansökan men inte ges möjligheten, till mötes?

Herr talman! Folkpartiet anser att det bästa folkstyret uppnås om man följer folkviljan. Då tänker jag inte på tidningen Folkviljan utan något helt annat. Jag skulle vilja anknyta till det Lennart Hedquist började med. Det var ju så att när Västra Götalands län bildades för några år sedan, 1999, var det icke mindre än två kommuner, dels Mullsjö, dels faktiskt också Habo kommun, som kom att byta län från dåvarande Skaraborgs län efter folkomröstningar. Jag tror för min del att det är bra att följa den här typen av folkvilja och att folkstyret mår bäst av det. Vi har dessutom haft en lång rad kommundelningar som också följer det här mönstret. Vaxholm tillhörde till exempel ett tag Österåkers kommun. Nykvarn avknoppades allra senast från Södertälje. Salem och Botkyrka har också varit en kommun under en viss tid. Det finns ytterligare några exempel. Vi har ökat antalet kommuner på senare år sedan vi har haft just den här typen av folkviljeyttringar som man har tillgodosett. Jag tror för min del att man måste se till vilka näringspolitiska förutsättningar det finns och hur människor upplever detta. Man kan få en motsättning, som man har fått i Heby kommun, när man på något sätt följer en princip, en indelningsprincip, som folk inte upplever som relevant. Vi såg det väldigt konkret när något som hette Länsbytarpartiet, som inte har någon ideologi utan närmast gäller en administrativ indelning eller företeelse, fick nio mandat i Heby kommun för något år sedan. Det är inte heller bra för demokratin att vi får den typen av partier. Vi hade ju i Stockholmsområdet vid något tillfälle något som hette Planskilda korsningspartiet. Det finns mycket speciella omständigheter. Jag skulle vilja säga till statsrådet att jag för min del tror att det vore klokt - och man kan ju också vara klok i politiken - att bifalla den här ansökan från Heby. Jag tror att den fara man ser för att Västmanlands län skulle fara illa av detta är obefogad. Västmanlands län är ett starkt län med stark industri, stark administration och så vidare. Jag tror att båda länen skulle må väldigt bra av att man tillgodosåg den önskan som en ganska stor majoritet tycks ha i Heby kommun.

Herr talman! Inläggen har hittills handlat väldigt mycket om Heby, och det kan man ju förstå. Men riksdagens beställning är ju vidare än så. Riksdagens beställning handlar om att göra en förändring när det gäller beslutsrätten i fråga om landstingsindelning, att införa en lagreglering rörande ändrat förfarande vid ändring av länsindelning. Som en konsekvens av det handlar det också om att överföra beslutsrätten från regeringen när det gäller förändringar när en kommungräns ändras och de konsekvenser detta får för landstings- och länsindelningsfrågorna. Det är inte en så enkel problematik att man bara kan begränsa det till Heby. Det är en ganska komplicerad materia att hantera, att föra över den beslutsrätt som i dag finns hos regeringen till riksdagen. Det är inte bara fråga om att besluta. Det gäller förfarandereglerna också. Det handlar inte bara om Heby. Riksdagens beställning är vidare än så. Regeringen har därför ansett det nödvändigt att bereda de här frågorna på ett noggrant och omdömesgillt sätt. Det är därför vi har tillsatt en särskild utredare som ska lägga fram sina förslag senast i december. Vår tidsplanering är inriktad på att lämna en proposition till riksdagen i maj månad 2005. Det möjliggör för riksdagen att fatta ett beslut som innebär att riksdagen också beslutar om eventuella länsindelningsfrågor, inte bara Heby utan också andra frågor som kan aktualiseras, så att besluten kan träda i kraft den 1 januari 2007. Jag tycker att det är lite väl begränsat om man bara uppehåller sig vid Heby. Det är ett särskilt komplex. Men när riksdagen har förklarat att man vill ta över hela materian, hela beslutsrätten och därmed också förfarandet, måste man bereda de frågorna på ett noggrant och omdömesgillt sätt. Det finns inga baktankar, Rigmor Stenmark, från regeringens sida om att förhala. Det är omtanke om att när vi nu gör den här förändringen som riksdagen har beställt måste det ske på ett sätt som är noggrant och omdömesgillt. Tidsplaneringen gäller. Vi avser att lägga fram en proposition i maj 2005.

Herr talman! Jag tycker också att riksdagens beställning är vidare än att bara se till Heby. Men egentligen hade detta inte behövts om vi hade haft en regeringen som var villig att lyssna till folkviljan. Det är inte en så komplicerad materia som ministern säger och som man alltid har sagt under de år som har gått. Jag tror att det är två mandatperioder som vi redan har diskuterat det här, och vi är inne på en tredje. Så komplicerat är det inte, utan det handlar väldigt mycket om vilja. Det är bara att erkänna det. Demokrati är ju människors möjligheter att få vara med och forma samhället. För oss i Centerpartiet är det grundbulten i det hela. Jag tror faktiskt att jag kan göra mig till tolk för alla partier. Jag har lyssnat in den biten. Alla partier är egentligen eniga om att slå vakt om den demokrati som vi har i Sverige - även Socialdemokraterna. Jag hoppas det. Vi vill ju alla bli respekterade. Vi vill bli respekterade som individer och respekterade i samarbete med andra. Vi riksdagsledamöter som har fått det stora förtroendet i allmänna val att vara människors företrädare från de valkretsar som vi är valda i har ju också att hela tiden ha med oss detta i bakhuvudet, i alla de beslut som vi är med om när vi ska stifta lagar. Det ska vara något som främjar människors vardag och helg. Det ska underlätta för människor i deras liv. Det här beslutet, ministern, har inte underlättat för Heby kommun och dess medborgares vilja att byta län. Jag tillhör ju Uppsala län, och jag brukar säga att för mig i Uppsala län spelar det inte så stor roll om det kommer nya medlemmar till länet eller inte. Men det skulle vara främmande för mig att säga ifrån att nej tack, ni ska inte komma hit. I stället har uppsalaborna hela tiden, oavsett parti, sagt: Hebyborna är hjärtligt välkomna till oss, för de finns redan här - de är våra arbetskamrater, våra medresenärer. De är våra grannar hela tiden, införlivade. Varför ska det då vara så omöjligt? Om man respekterar kommunmedborgarnas yttersta vilja är det självklart att man går från ord till handling. Det är trist att konstatera att ministern försöker göra det här så omöjligt. Det är också trist - jag återkommer till det - att regeringen så totalt nonchalerar till och med ett riksdagsbeslut om att ärendet ska vara framme på riksdagens bord den 1 september. Som någon sade, det finns en chans att det här inte ska behöva bli ett KU-ärende. Jag har inte någon större vilja att det ska bli det. Men det är klart, om ministern inte tänker gå riksdagens vilja till mötes och inte ens tänker komma tillbaka till riksdagen och begära utsträckt tid, då måste även vi från oppositionen gå från ord till handling. Vi menar ju faktiskt någonting med det här. Lex Heby, var det någon som sade. Det var ett förslag som jag faktiskt lade fram på ett mycket tidigt stadium i bostadsutskottet. Jag fick dessutom gehör för det. Det finns redan ett förslag framlagt. Det är till och med så att Lagrådet har tittat på det. Det fanns ingenting som pekade mot att vi inte skulle ha kunnat få det så. Men det fanns inte riktigt majoritet för det i riksdagen, och det beklagar jag. Jag hälsar med tillfredsställelse att åtminstone kd är med på den sidan nu. Det är också en möjlighet. Det finns hur många förslag som helst. Gör det inte mer komplicerat än vad det är, ministern.

Herr talman! Heby hänger ihop med Uppsala län. Låt mig nämna två exempel. Över 70 % av dem som arbetar utanför Heby arbetar i Uppsala- Arlanda-regionen. En växande andel av gymnasisterna väljer Uppsala. För närvarande är det närmare 70 % av alla gymnasister från Heby som går i gymnasium i Uppsala. Jag nämnde i mitt förra inlägg nedläggningen av lasarettet i Sala, som nu är ett närsjukhus. När det gäller sjukvårdsavtalet, som har nämnts här i debatten, är det så att Västmanlands län sade upp det i höstas av besparingsskäl. Hebybor får alltså inte längre åka till Akademiska sjukhuset. Det får ibland absurda följder, som när en sjuksköterska från Heby som jobbar på ortopeden på Ackis måste åka till Västerås för att få behandling för sitt knä. Ett nytt landstingsavtal är utlovat, men ingen vet hur det kommer att se ut. Det här är ett exempel på att hebyborna är misshandlade. Den ovisshet som har varit under en lång tid skadar kommunen på olika vis. Jag vill också påminna om den stora majoriteten i folkomröstningen. Det var nästan 20 % skillnad mellan ja och nej. När det gällde folkomröstningen om EMU var partierna överens om att folkomröstningen skulle få gälla om det så bara skulle skilja en tiondels procent. Det här är en demokratifråga. Jag hade under förra mandatperioden vid ett par tillfällen förmånen att få debattera frågan med dåvarande demokratiministern. Jag hade egentligen ställt min interpellation till demokratiminister Mona Sahlin, för jag tycker att det här är en demokratifråga. Om man tillåter människor i en kommun att folkomrösta måste man respektera det. Annars tappar folk tilltron till demokratin. Frågan om Salalasarettet är nu avskriven, som flera har sagt. Det var det enda skäl som regeringen då angav. Finns det några nya argument mot att Heby inte ska få byta län? Den frågan har jag fått från flera hebybor inför den här debatten. Det vore intressant att få svar på den frågan. Det är dags att sluta sinka. Det är dags att få den här frågan ur långbänken. Nu kom Lars-Erik Lövdén med ett löfte om att det ska komma en proposition i maj nästa år. Är det ett löfte och kan vi lita på det? Regeringen lyckades ju förhala det här beslutet under hela förra mandatperioden.

Herr talman! Ingen enkel problematik, säger Lars-Erik Lövdén. Problemet är bara att det blir svårt med trovärdigheten när argument efter argument har fallit i diskussionen under årens lopp. Ett av huvudargumenten har Lars-Erik Lövdéns socialdemokratiska kolleger med benäget bistånd av Vänsterpartiet, Moderaterna och Folkpartiet avvecklat, nämligen genom de beslut som har tagits om sjukvården i Västmanland. Nu har lasarettet i Sala förändrats och fått betala priset för åratal av misskött ekonomi i det landstinget. Därmed har också Socialdemokraternas absoluta huvudinvändningar mot länsbytet fallit. Herr talman! Frågan är om det inte är dags att utifrån detta också våga ta ett steg till. Nu tändes ändå ett ljus, i Lars-Erik Lövdéns andra anförande. Det lovades en proposition. Det talades om en ambition. Jag hoppas verkligen att den propositionen kommer, så att riksdagen får tillfälle att behandla den och vi får ett riksdagsbeslut så att hebybornas folkvilja kan respekteras. Annars måste jag säga, som västmanlänning, att jag känner mig väldigt kränkt av regeringens agerande. Herr talman! Det är dags för en proposition. Det är dags för beslut - upp till bevis. Det är dags att respektera folkviljan.

Herr talman! Jag vill instämma med statsrådets synpunkter, att det är en komplicerad fråga att ändra indelningslagen och ge riksdagen ökad makt. Det gäller även förfarandereglerna. Det är en fråga som är vidare än Heby. Ofrånkomligen kvarstår att riksdagen har tagit initiativ i frågan och att det är orsakat av regeringens hantering av Heby. Regeringen har själv skapat problematiken. Jag vill också instämma i det som sägs om att det finns ett beredningstvång. Som KU-ledamot är jag särskilt angelägen att regeringen uppfyller beredningstvånget. Det har jag inga invändningar mot. När det gäller tidsplanen talas det om en proposition i maj 2005. Vi kan få problem med tidsplanen därför att det inte finns några garantier för att propositionen verkligen kommer. Det finns ett antal exempel i gångna tider på att propositioner som är utlovade inte har kommit, inte har dykt upp. Då har vi ett problem, om riksdagens majoritet vill lösa den här frågan. I utskotten finns nu inte äkta majoriteter, det vill säga majoriteter som motsvarar kammaren. Därför kan man inte heller ta utskottsinitiativ om man skulle vilja det, såvida man inte får med sig regeringssidan och Vänsterpartiet. Det är ett problem för majoriteten i riksdagen på den punkten. Det betyder att om vi ska vara helt säkra på att få igenom detta så måste vi, under allmänna motionstiden i höst, lägga fram konkreta förslag på hur vi vill se detta. Det kanske inte är helt lyckligt. Jag skulle vilja vädja till statsrådet att så långt möjligt ge garantier för att den här propositionen kommer.

Herr talman! Jag är övertygad om att det kommer att skrivas en rad statsvetenskapliga uppsatser om Hebyärendet, just genom att det är ett så åskådligt exempel på ansvarsområden för regering och riksdag, på hur regeringen hanterar frågor när det finns en annan majoritet i riksdagen och på hur riksdagen då försöker använda sin beslutskapacitet, dock misslyckat i det här fallet, för att försöka få sin vilja igenom. Det här är i grunden ett enkelt ärende där regeringen borde ha gått folkviljan i Heby till mötes. Sedan hade det varit klart. Men en mängd dolda beslutskriterier kom att spela in och styra regeringens hantering. Jag tror att man i regeringen, om man tänker efter, inte finner att det var en särskilt bra hantering av frågan under föregående mandatperiod. I den meningen har dock Lars-Erik Lövdén bordet rent. Visserligen var han statsråd då, men det var en annan person som var föredragande statsråd och den som väl får bära ansvaret för den hanteringen. Hur är läget i dag? Ja, Lars-Erik Lövdén säger att det är en stor fråga att ändra den aktuella lagstiftningen, och det kan jag hålla med om. Utredningen kommer i december och en proposition eventuellt i maj. Alla inser att det kan innebära att Hebyärendet inte kommer att kunna avgöras under den här mandatperioden. Därför kvarstår min fråga till Lars-Erik Lövdén: I vilken utsträckning är regeringen beredd att med nuvarande lagstiftning som grund behandla en ny ansökan från Heby kommun och, mot bakgrund av att de av regeringen tidigare åberopade skälen mot inte längre föreligger, snabbt besluta i enlighet med Heby kommuns och därmed även riksdagsmajoritetens vilja?

Herr talman! Lennart Hedquist blir säkert inte förvånad om jag säger att jag passar i den sista frågan. Det är ju inte så att jag på förhand kan uttala mig om en eventuell ny ansökan från Heby kommun. Det är regeringen som kollektivt fattar det beslutet. Jag kan alltså inte på förhand göra en bedömning av en sådan hypotetisk frågeställning. Jag vill upprepa vad jag sade tidigare, nämligen att jag har respekt för riksdagens beslut. Riksdagens beslut tar emellertid inte sikte bara på Heby. Riksdagens beslut är vidare än så. Det handlar om att föra över hela beslutsrätten i alla indelningsfrågor som rör län och landsting till riksdagen. Då måste man också titta på förfarandereglerna. Det handlar också om att väga in konsekvenserna av att en förändring av en kommuns gränser även kan få konsekvenser för landstings- och länsindelningen. Detta är en komplicerad materia som man måste ta allvarligt på när man ska föra över beslutsbefogenheterna till riksdagen. Därför har vi tillsatt en särskild utredare. Vi har nu gjort upp en tidsplan utifrån riksdagens tillkännagivande. Den tidsplanen innebär att vi efter remissbehandling av utredarens förslag ska lägga fram en proposition på riksdagens bord i maj 2005. Det är regeringens ambition utifrån det tillkännagivande som riksdagen gjort i den här frågan.

Herr talman! Jag vill tacka mina meddebattörer. Det är inte ofta som så många deltar i en interpellationsdebatt som fallet varit i dag. Det visar att frågan är intressant och angelägen för fler än Mikael och mig som interpellerat. Jag vill också tacka ministern. Fortfarande har vi dock inte fått något riktigt klart svar, och fortfarande har riksdagen inte medgivit någon förlängning av tiden. I stället har riksdagen begärt att det ska komma någonting från regeringen till den 1 september 2004. Säkerligen kommer någon student vid Uppsala universitet att nappa på detta och skriva en C-uppsats eller på annat sätt bevaka Heby, precis som var fallet när Knivsta bröt sig ur Uppsala och blev egen kommun. Det ärendet var ganska likt det här; skillnaden är egentligen bara att orterna ligger på var sin sida av länet. Den delningen var ganska lätt att få igenom till och med från statligt håll, till och med från den socialdemokratiska regeringens sida. Därför förstår jag inte vad som är skillnaden nu. Vad är det som är så svårt? Tack ändå för svaret i dag. Vi återkommer säkerligen till ärendet, och jag kommer att bevaka frågan och hur den hanteras framöver.

Herr talman! Jag vill också tacka för den här debatten. Frågan om Hebys länsbyte har dragit ut på tiden, och regeringen har vid flera tillfällen kört över riksdagen i just denna fråga. Det var sagt att en proposition skulle komma till hösten. Nu har vi fått beskedet, som i och för sig är positivt, att det ska komma en proposition i maj nästa år. Jag och flera andra kommer att, månad för månad, följa utvecklingen så att det verkligen blir så. Herr talman! Det har snart gått två mandatperioder sedan folkomröstningen. Det är negativt för Heby kommun, och det är negativt för demokratin. Därför är det hög tid att en ändring kommer till stånd så att Heby kommun får bli en del av Uppsala län och att invånarna får rösta där vid valet 2006.