Konkurser i Stockholmsregionen

Fru talman! har frågat mig hur jag ser på de senaste årens negativa utveckling av tillväxt och sysselsättning i Stockholms län samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att stoppa den pågående konkursvågen i Stockholms län. Patrick Björck har frågat mig vad regeringen och jag avser att vidta för åtgärder för att minska antalet konkurser och vända utvecklingen.

Många företag har haft det tufft de senaste åren. Pandemi och lågkonjunktur har slagit hårt mot många svenska företag vilket även har drabbat företagare och anställda. Inflation, energikris, höga räntor och ett krig i vår del av världen har medfört att många företag har fått kämpa för sin överlevnad. För många företag har dessa utmaningar dessutom sammanfallit med återbetalning av skulder från skatteanstånd under pandemin.

För ekonomin som helhet är det bra om produktiva företag expanderar. Samtidigt är det ofrånkomligt med vissa nedläggningar och konkurser. Så har det varit i alla tider. Regeringen följer självklart utvecklingen av konkurser både i Stockholm och i övriga delar av landet. Sverige behöver en näringspolitik för hela landet, och regeringen driver därför en aktiv och långsiktig politik för att förbättra näringslivsklimatet och företagens förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regelbördan och de administrativa kostnaderna behöver minska för att företag och entreprenörer ska kunna fokusera på sina kärnverksamheter. Svenska företag, inte minst de många små företagen, behöver bättre utformade och enklare regler samt minskade rapporteringskrav. Det stärker företagens konkurrenskraft och skapar fler jobb i fler och växande företag.

Det ska vara enkelt att starta, driva och utveckla sitt företag i Sverige. Regeringen driver därför en offensiv förenklingsagenda. Vi har bland annat inrättat ett förenklingsråd och ett implementeringsråd som syftar till att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader.

Regeringen har också tagit fram flera särskilda regeringsuppdrag om förenkling till ett flertal myndigheter. Regeringen har också gett ett trettiotal myndigheter uppdrag eller återrapporteringskrav i regleringsbreven för 2024 och 2025 om att stärka och påskynda förenklingsarbetet.

Fru talman! Tack för svaret, näringsministern!

När konkurserna ökar och ligger kvar på en hög nivå över tid är det ett tecken på att någonting är galet i ett land. Därför är det lite tråkigt att behöva konstatera att det ansvariga statsrådet i sitt svar inte har någonting att säga om de specifika förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning i huvudstadsregionen.

Varför tycker jag då det? Jo, för att man i Nordeas senaste regionala utsikter kan läsa att Stockholmsregionen som tillväxtmotor i Sverige tappat fart. Regionen drabbades hårt av pandemin, och sedan kom den höga inflationen med de stora räntehöjningarna. Det slog hårt mot tillväxten i Stockholmsregionen.

Många företag har problem med skatteanstånden. Men framför allt innebär den under de senaste åren kraftigt försämrade köpkraften hos hushållen att tillväxten sackar efter och inte kommer igång. Vi ligger i bottenligan på tillväxt i Europa.

Sammantaget har det lett till att bnp-bidraget från Stockholmsregionen har minskat. Stockholms län kommer, trots en viss ljusning under 2025, att ha en svagare tillväxttrend under 2020-talet än under 2010-talet. Det borde bekymra näringsministern. Under 2024 gick nästan 3 900 företag i konkurs. Det drabbade 13 000 anställda. De branscher som drabbas hårdast är byggindustrin, finans-, fastighets- och företagstjänster samt restaurang och catering.

Samtidigt har nyföretagandet minskat i Stockholms län precis som i övriga landet. Varselintensiteten var på sin högsta nivå någonsin under 2000-talet. Det var nästan 34 000 som var varslade i Stockholms län under förra året.

Att konkurserna ökar dramatiskt och fortsätter att ligga kvar på en hög nivå i inledningen av 2025 och att tillväxten i Sverige ligger illa till jämfört med EU:s övriga medlemsländer borde rimligen bekymra näringsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att Stockholmsregionens tillväxt sviktar borde vara en tydlig signal om att någonting måste göras. Men regeringen har hittills gjort både fel och för lite. Investeringsstödet för bostäder drogs ned. Byggbranschen kraschade. Regeringen prioriterade skattesänkningar för dem med de högsta inkomsterna i stället för att satsa på dem med de lägsta, vilket gjorde att köpkraften kollapsade.

Medan regeringen nyligen presenterade ett trafikprojekt som ska få klartecken och komma igång fram till och med 2030 är den sedan länge planerade tvärförbindelsen Södertörnsleden skjuten på framtiden och har nu en högst oviss framtid.

Exportindustrins önskemål om en ny vägförbindelse över Södertälje kanal har fått kalla handen av regeringen. I stället för att satsa på Arlanda för inrikesflyg och möjliggöra en spännande utveckling av Bromma som stadsdel för näringsliv och bostäder har regeringen lagt en död hand över utvecklingen, och Sverige riskerar nu att gå miste om investeringar. Vd:n för Stockholms Handelskammare uttryckte det så här i SVT den 12 januari: ”Det finns ingen naturlag som säger att företag kommer fortsätta göra sina etableringar i Stockholmsregionen eller Sverige om vi inte får ordning på flyget.”

Jag hoppas nu att statsrådet i den här debatten blir lite tydligare i sin syn på den negativa utvecklingen av tillväxten och sysselsättningen i Stockholmsregionen eftersom det betyder så oerhört mycket för hela vårt lands tillväxt.

Fru talman! Tack, fru näringsminister, för svaret!

Konkurser är rubriken på den interpellation jag har ställt till näringsministern. Det handlar om att det under 2024 var 10 141 aktiebolag som gick i konkurs. Det kunde vara en siffra som vilken som helst, men det är en siffra som innebär ett nytt rekord och en ökning med 23 procent jämfört med året innan.

Konkurserna har drabbat stora och små företag och har resulterat i över 33 000 förlorade arbetstillfällen. En bidragande orsak är regeringens politik eller brist på politik. De tidigare interpellanterna här i dag var uppe och pratade om att regeringen gör för lite och fel saker. Man kan ju diskutera vilket som är värst, men sammantaget blir det naturligtvis en soppa.

Antalet byggkonkurser överskred 2 000 bolag under 2024, enligt statistik från Tillväxtanalys. Det är det högsta antalet byggkonkurser sedan 90-talskrisen.

Det här är i sig ett jättebekymmer. Man kan till detta rekord i konkurser, fru talman, lägga att antalet nystartade företag är nere på historiskt låga nivåer. Regeringen misslyckas med att föra en politik som kan behålla de företag som finns, och den misslyckas med att föra en politik för ett klimat där det skapas nya företag. Detta gör sammantaget att vi har stora problem i Sverige.

I dag har vi två interpellationer som har blivit sammanslagna – min interpellation om konkurser och Ingela Nylund Watz interpellation om konkurser i Stockholmsregionen. Faktum är, fru talman, att man hade kunnat slå ihop fler interpellationsdebatter. Det gäller interpellationen om havsbaserad vindkraft och interpellationen om besöksnäringen av Isak From, för i samtliga debatter vi har hört här i kammaren i eftermiddag har det kommit fram att regeringen brister i sin politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man har en regering som inte har någon energipolitik, ingen arbetsmarknadspolitik och ingen näringspolitik får man till exempel ett stort antal konkurser. Då kommer tillväxten att vara låg, och då kommer arbetslösheten att vara hög.

Alla dessa debatter har egentligen speglat samma sak, det vill säga en passiv och tafatt regering som egentligen inte vet vad den ska göra. Och när regeringen gör någonting är det i kanten; det är mindre detaljer man rättar till. Men de stora bekymren och de stora problemen med att skapa ett nyföretagande och en miljö där företag kan leva vidare och ett samhälle där arbetslösheten sjunker och där köpkraften växer gör regeringen ingenting åt.

Det är precis som Ingela Nylund Watz var inne på: Företag är beroende av väldigt mycket. De är naturligtvis beroende av politik och av lagar och regler och att de fungerar på ett företagsproduktivt sätt.

Men företag är också oerhört beroende av köpkraft. De är beroende av att vi har människor som har råd att fira semester i Norrland. Nu försvann Isak From ur kammaren, men det var kanske besöksnäringen i Norrland han pratade om. Men företag är också beroende av att människor konsumerar vardagliga tjänster och artiklar. Det är när människor inte har råd att köpa en ny soffa som träföretagen i Småland får problem. Det är när människor inte har råd att byta ut det 30 år gamla köket som köksföretagen i Västergötland får problem. Det är då konkurserna skapas.

Vi har en regering vars politik brister på många områden. Det råder brist på näringspolitik, brist på energipolitik, brist på arbetsmarknadspolitik och brist på politik över huvud taget, och det leder bland annat till en rekordökning av antalet konkurser.

Fru talman! Vi har hört Isak From, en av debattörerna i dag. När vi nu också lyssnar på Patrik Björck hör vi att han sammanfattar det hela väldigt väl. Det handlar om politikens och framför allt regeringens bristande förmåga att leverera aktivitet och politik på en mängd olika områden.

Sverige befinner sig nu i ett läge där vi har ungefär 600 000 arbetslösa. Konkurserna slår i taket. År 2024 hade vi det största antalet konkurser sedan 1996.

Innan jag gick in i kammaren i dag roade jag mig med att lyssna på en interpellationsdebatt mellan Ebba Busch och Ida Ekeroth Clausson från den 12 mars förra året på temat antalet konkurser i Sverige. Det som slår mig när jag lyssnar till energi- och näringsministern är att ditt svar i dag är exakt likadant som det för ett år sedan.

Det är skrämmande. Man undrar om det är staben hos dig som brister i fantasi eller om verkligheten är den att ni de facto inte klarar av att leverera en politik som får ned antalet arbetslösa och antalet konkurser, som ökar människors konsumtionsutrymme och som ser till att leverera ny el i vårt energisystem. Som Patrik Björck sa är det på väldigt många olika områden som regeringen inte levererar.

Jag tänker, Ebba Busch, att det är så här: Det är väldigt lätt när man sitter som politiker i opposition i många år att vara en pitbull och jaga regeringen. Men när man själv har satt på sig hattarna i regeringsställning, när man är vice statsminister, när man är energiminister och när man är näringsminister, räcker det inte längre med retorik i talarstolen. Då krävs åtgärder som får ned arbetslösheten, som levererar terawattimmar i energisystemet, som svarar upp mot den retorik som man har använt i valrörelsen och som ser till att få ned antalet konkurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men på inget av dessa områden, som du ansvarar för, Ebba Busch, levererar du. Det är det vi kan konstatera. Näringsministern levererar inte som hon har utlovat.

I höstas kom EU-kommissionens prognos för tillväxten i de europeiska länderna. Det var ganska lustigt att läsa den – eller det var rättare sagt absolut inte lustigt, för de beskrev den svenska ekonomiska tillväxten de senaste två och ett halvt åren, när Ebba Busch har varit ansvarig för viktiga områden, som ”glanslös”. Jag tror att vi är många i oppositionen som kan hålla med.

Men, Ebba Busch, utöver att man måste leverera en politik som de facto har effekt måste man förstå att de människor som drabbas är riktiga människor. Det är tiotusentals människor i Sverige just nu som är arbetslösa. Det är tiotusentals företagare som har fått se sina livsverk gå i kras. Och det jag hör från näringsministern i talarstolen i Sveriges riksdag är exakt samma talepunkter som hon levererade den 12 mars förra året. Det är inte okej.

Fru talman! Jag vet hur det är att växa upp i en familj där varje hundralapp gör skillnad.

Jag vet hur det är att växa upp i en familj där man litade på välfärdssystemet och det fallerade.

Jag vet hur det är att växa upp i en familj som påverkades hårt av 90talskrisen när man skattades ut som egenföretagare, räntorna slog i taket och man tvingades sälja sin lägenhet, oavsett om man gick plus minus noll eller rejält back.

Jag vet hur det är att växa upp i ett hem där man stått med erbjudande om förtidspensionering vid dryga 40 års ålder under en röd regering och där man stått utan någon ersättning alls under en blå regering.

När vi talar om att det är människor av kött och blod som påverkas av konkurserna kan jag alltså inte annat än att verkligen hålla med Annika Strandhäll. Jag är uppvuxen i en egenföretagarfamilj där jag redan när jag var nio år lärde mig ordet personlig konkurs. Det är också fortsatt min drivkraft – att veta att vi inte kommer att kunna bygga ett perfekt system men att systemet, staten, finns till för människor, inte tvärtom.

Det är därför det är så otroligt viktigt att ha koll på vilken effekt ens politik har. Under den tid jag har haft äran och ansvaret att vara energiminister i Sverige har det tillkommit 6 100 megawatt i ny kraftproduktion. Det motsvarar ungefär kraften från fem nya kärnkraftsreaktorer. Det är bara det att det inte har varit planerbar kraftproduktion utan intermittent kraftproduktion.

Och, Annika Strandhäll, detta är alltså inte kompensation för de sex kärnkraftsreaktorer som vi har i Sverige i dag – apropå att hålla koll på fakta – eller de fyra ytterligare som vi annars hade haft om vi inte hade haft de gångna mandatperioderna med de rödgröna.

Tittar vi vidare på fakta ser vi också att med oss vid makten och med den budget som nu gäller i Sverige får en vanlig familj med en polislön och en sjuksköterskelön 11 000 kronor mer att röra sig med i år. Räknat bara på inkomstskattesänkningar är det 9 000 kronor mer – apropå köpkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är det vi levererar från regeringens sida.

Då kan man titta på Stockholm. Vad levererar Stockholm för att möta den här tuffa situationen? Jo, regionen och staden levererar skattehöjningar med motsvarande 30 öre respektive 24 öre. Och vilka påverkas mest av skattehöjningar i kommuner och regioner? Jo, det är familjer som den jag själv kommer från, med många gånger låga inkomster och i perioder också beroende av välfärdsskyddsnätet, som i vissa fall totalt brast. Det är situationen i Stockholm.

Regeringen lättar bördan för ett vanligt hushåll med 9 000 eller upp till 11 000 kronor om man lägger på annat, medan Stockholm tvärtom går åt andra hållet och systematiskt höjer skatten för dem som har lägst inkomster – apropå att ha koll på fakta.

Flygskatten försvinner nu. Det krävdes att Socialdemokraterna hamnade i opposition och gjorde sig av med Miljöpartiet innan man också gjorde det som borde ha gjorts för länge sedan för att öka vår konkurrenskraft.

Tittar vi på konkurserna i januari ser vi en minskning med 14 procent. Majoriteten av de fruktansvärda konkurser vi sett de senaste åren är konkurser relaterade till pandemin. Nu ser vi till att få fart på Sverige igen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för kompletterande tillägg.

Min interpellation handlade om den ökande konkursvågen och den svaga tillväxten i Stockholmsregionen. På de frågor jag ställde kring detta är statsrådets svar ganska tunna. I svepande ordalag sägs – exakt som förra året, som Annika Strandhäll pekade på – att regeringen driver en aktiv och långsiktig politik för att förbättra näringslivsklimatet och företagens förutsättningar. Men konkret kokar detta ned till enbart regelförenklingsarbetet.

När Stockholmsregionens och Sveriges tillväxt sviktar, när konkurserna ligger på en förhöjd nivå, när nyföretagandet minskar – som Patrik Björck pekade på – och när arbetslösheten ökar dramatiskt räcker det inte att peka på regelförenklingsarbetet och i övrigt sätta sig på läktaren och titta på.

Fru talman! Regeringens fokus på regelförenkling är visserligen vällovligt, men jag hoppas att regeringen inser att det finns fallgropar som måste undvikas för att inte tillväxten ska slå bakut ännu mer.

Jag vill därför lyfta fram Stockholms Handelskammares undersökning Status Stockholm, en undersökning de gör regelbundet, från oktober förra året. Där har över 1 500 företag från Stockholms- och Uppsalaregionen svarat på frågor kopplade till näringslivsklimatet och den pågående brottsutvecklingen. Svaren ger en mycket dyster bild. Åtta av tio företag i den här så kallade huvudstadsregionen är övertygade om att den ekonomiska brottsligheten kommer att öka de kommande fem åren. Så många som nio av tio företag upplever att den kriminella ekonomin är ett hot mot näringslivets utveckling och ett kraftigt hot mot den svenska tillväxten. Två av tre företag anser också att Sverige är dåligt eller mycket dåligt på att upptäcka och lagföra ekonomisk brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund vore det intressant att höra hur regeringen avser att hantera sitt regelförenklingsarbete så att vi inte hamnar i en situation där företagarna i Sverige och i Stockholmsregionen känner att det öppnas nya kryphål och möjligheter att begå ekonomisk brottslighet och skjuta den seriösa konkurrensen på marknaden i sank.

Fru talman! Vi lever i en orolig värld med många globala utmaningar. Hotet om tullkrig hänger över oss, och som ett litet, exportberoende land är vi extra utsatta. Det mesta talar nu för att lågkonjunkturen håller i sig längre än vad prognosmakarna tidigare bedömt och att arbetslösheten kommer att fortsätta öka. Dessvärre är också konkursnivån fortfarande kraftigt förhöjd.

Jag hoppas att näringsministern håller med mig om att Sverige behöver en attraktiv huvudstadsregion som kan locka till sig investeringar. Jag hoppas därför också att näringsministern kan redovisa på vilket sätt regeringen kan bidra till detta.

Det kan förvisso vara roligt att munhuggas om en skattehöjning hit och ett bidrag dit när det gäller vilken som är den mest effektiva politiken för en region. Men för Sverige som land måste väl ändå näringsministern ha någon tanke om hur huvudstadsregionen ska kunna utvecklas i konkurrens med andra huvudstadsregioner. Vi kan bara titta på flygfrågan och hur Danmark hanterar verksamheterna kring Kastrup och hur Sveriges regering på sitt taffliga sätt hanterar verksamheten på Arlanda. Här tycker jag att näringsministern är svaret skyldig. Vad vill näringsministern med Sveriges huvudstadsregion?

Fru talman! Jag tänkte försöka gå igenom svaret lite mer konkret. I svaret säger näringsministern att många företag har haft det tufft de senaste åren. Det har varit inflation, energikris, höga räntor och ett krig i vår del av världen som medfört att många företag har fått kämpa för sin överlevnad. Det är en korrekt beskrivning av verkligheten. Men det vi frågar är: Vad gör då regeringen för att stödja företagen i denna väldigt svåra omgivning? Då är svaret: Näst intill ingenting.

Om regeringen hade haft en effektiv utbildningspolitik, en effektiv energipolitik, en effektiv arbetsmarknadspolitik och en effektiv näringspolitik hade vi inte haft sämst tillväxt i hela Europa. Det kan inte ens näringsministern tro. Om vi hade haft en fungerande politik hade vi inte haft rekord i konkurser och det lägsta nyföretagandet sedan 90-talet.

Vad är svaret på att det är så tufft? Näringsministern beskriver att det är tufft, fru talman, men hon har ingen politik för att hantera det.

Näringsministern säger att det för ekonomin som helhet är bra om produktiva företag expanderar. Ja, det är vi överens om, men i dag går de i konkurs på grund av det svåra omvärldsläget, som näringsministern totalt nonchalerar.

Jag tycker att näringsministern är lite nonchalant: Äh, det är ofrånkomligt med vissa nedläggningar och konkurser. Ja, vissa kanske, men det är inte ofrånkomligt att vi har lägst tillväxt i Europa. Det är inte ofrånkomligt att det slås rekord i antalet konkurser. Det här är nonchalans från näringsministern, fru talman.

Hon säger också att Sverige behöver en näringspolitik i hela landet och att regeringen ska föra en aktiv och långsiktig politik för att förbättra näringslivsklimatet och företagens förutsättningar. Det var en debatt här förut med anledning av en interpellation av Isak From. Då kunde vi konstatera att regeringen inte har någon näringspolitik, och definitivt inte för hela landet. Det klargjordes tydligt i debatten mellan näringsministern och interpellanten Isak From. Så även detta påstående ekar helt tomt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kom ministern in på att regelbördan och de administrativa kostnaderna ska minska för företagen så att de kan fokusera på kärnverksamheten. Ja, det är rätt och bra. Jag håller med om det. Det här är jättebra. Men det är väldigt svårt, fru talman, att fokusera på sin kärnverksamhet när man har gått i konkurs. Återigen är det tomt.

Monica Haider, som deltog i en debatt tidigare i dag, ställde med viss förtvivlan frågan: Vad vill regeringen? Jag instämmer i frågan. Jag tror säkert att regeringen vill gott.

Jag hade en debatt med arbetsmarknadsministern förra veckan, och då anklagade han mig för att tro att han vill ont. Jag svarade: Nej, jag tror inte att arbetsmarknadsministern vill ont. Men genom att inte regera gör arbetsmarknadsministern ont när arbetslösheten växer.

Genom att inte regera gör näringsministern ont genom att låta företagskonkurserna slå rekord, nyföretagandet sjunka till bottennivåer och svensk tillväxt sjunka till Europaligans botten. Det är dags för regeringen att börja föra en aktiv politik. Det här är inte bra.

Fru talman! Det var en oerhört välfunnen avslutning på Patrik Björcks anförande: Det är dags för regeringen att börja regera.

Faktum är att innan Ebba Busch tillträdde som energi- och näringsminister och vice statsminister hade vi en annan regering, och den tog landet genom pandemin och gjorde det med aktiv politik, vilket ledde till att vi slapp konkurser. Bara korttidsstödet gjorde att ungefär 40 000 svenskar slapp bli arbetslösa. Vi hade omfattande stöd till näringslivet i form av tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och tillfälligt sänkta sjuklöneavgifter.

Vad gör den här regeringen, som påstår att kris på kris behöver hanteras? Den sitter och väntar på någon utredning om regelförenklingar. Det här är inte okej, Ebba Busch.

Jag noterar att hon vid flera tillfällen drar upp sin bakgrund. Jag växte själv upp med en ensamstående sjukpensionerad mamma i Bergsjön. Min pappa var egenföretagare under hela sitt liv. Han var en av dem som fick ta stryk när regeringen Bildt och Kristdemokraterna styrde Sverige i början av 90-talet och räntan var 500 procent.

Vi sanerade svensk ekonomi. Var var Kristdemokraterna då?

Ebba Busch! Man kan inte föra en politik där man sänker skatten för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden, det vill säga du själv, Jimmie Åkesson och era kompisar, samtidigt som vanliga svenskar betalar 70 spänn för ett paket Bregott eller 100 spänn för ett paket kaffe och Sverige slår i taket när det gäller antalet konkurser och människor i arbetslöshet. Dessutom är vi sämst i EU i fråga om tillväxt.

Att sitta i regering är inte som att sitta i opposition. Kom med i matchen!

Fru talman! Nej, att sitta i regering är att ha ansvaret att göra skillnad för de medborgare som man har möjlighet att göra skillnad för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen gå tillbaka till fakta. När vi trädde in i regeringsställning låg inflationen på 10 procent. Anledningen till att inflationen är en otroligt farlig fiende för ett land är att den slår stenhårt mot företagen, som ju är Sveriges jobbskapare. Den slår också stenhårt mot Sveriges konkurrenskraft och möjlighet att stå sig i en otroligt tuff internationell konkurrens och globaliserad värld. Den är en så farlig fiende för att den slår stenhårt mot alla löntagare. Allt blir dyrare, och värdet på den lön man har i slutet av månaden går effektivt sett ned.

Fru talman! Jag berättar sällan om min uppväxt och var jag kommer ifrån i politiska sammanhang som detta. Men vid de få gånger det händer gör jag det i syfte att understryka att jag förstår och att vi är många som delar sådana erfarenheter. Uppenbarligen är vi också flera i dagens interpellationsdebatt som gör det. Det är därför drivkraften måste vara att gå från ord till handling.

Låt mig gå tillbaka till fakta. När vi tog över låg inflationen på 10 procent. Nu är den 2 procent. Det har vi gjort för Sveriges bästa, för företagandet, för konkurrenskraften, för att det ska löna sig att arbeta och för att det sakta men säkert ska bli lite billigare att vara svensk.

Om man vill måla upp poliser och sjuksköterskor som höginkomsttagare och raljera över det får valet stå för den som gör så. Jag konstaterar att många familjer med motsvarande en polislön och en sjuksköterskelön får en lättnad på 11 000 i år.

I huvudstadsregionen väljer man att höja skatten systematiskt för dem som har det absolut tuffast och som inte betalar statlig inkomstskatt. I detta område lägger man samtidigt ned anorexivård, skär ned på närakuten vid Hötorget och lägger ned 13 vårdval. Här har även köerna till bup skenat iväg, och 1 000 anställda hos privata vårdgivare har av ideologiska skäl fått lämna sina jobb.

När frågan helt rätt ställs om vilken vision regeringen och jag har för huvudstadsregionen och för Sverige svarar jag: Ur ett tillväxtperspektiv är det att varje stad, kommun och region ska få lov att bygga på sina styrkor. Vi har de producerande delarna av Sverige, inte minst i norr, som har vissa styrkor. Där är infrastrukturen helt avgörande – att vi har hamnar, järnväg och vägar som är farbara.

På det området har denna regering – inte den rödgröna regeringen – levererat den största infrastruktursatsningen någonsin i svensk historia: 200 miljarder mer. Vi har en nollad vägunderhållsskuld, något de rödgröna inte lyckades göra.

Vi vet att det är hårt arbete och nyfikenhet som har byggt svenskt välstånd och som har gjort att vi har tagit oss förbi tuffa tider tidigare. Därför finns en historiskt stor forsknings- och innovationssatsning i vår budget.

Ja, hela Europa står inför ett vägskäl – mer regelbörda eller lättad regelbörda – för att få ökad konkurrenskraft. Ja, det är därför rätt att prioritera regelförenklingar så tungt som regeringen gör.

Fru talman! Tack, statsrådet, för kompletterande information och argument! Jag är glad över att regeringen inte misslyckades med att få ned inflationen eftersom den har gått ned i hela Europa. Alla regeringar har arbetat hårt med det, och det hade varit förfärligt om den svenska regeringen inte skulle ha lyckats i det sammanhanget. Det är tur att det gick som det gick.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men låt oss återkomma till att statsrådet ser att det behövs investeringar för att vi ska få en sprudlande utveckling i olika delar av landet, utifrån de förutsättningar som råder. Jag måste konstatera att det är väldigt sorgesamt att när regeringen nu presenterat de projekt man släpper för byggstart fram till 2030 finns inget av dem i Stockholmsregionen. Det finns inget som har med Tvärförbindelse Södertörn att göra, vilket var en förutsättning för att bygga ut Norviks hamn, inget om en ny passage över Södertälje kanal, som den producerande exportindustrin i Stockholmsregionen så häftigt efterfrågar, och inget som har att göra med hur man ser på utvecklingen av Arlanda som en internationell och inrikes flygplats. Bland de tolv projekt som regeringen har pekat ut är det inget i Stockholmsregionen som har fått klartecken.

Detta tycker jag är ett tydligt besked från regeringen till Stockholmsregionen: Vi ser er, men ni behöver inga investeringar. Ungefär så tror jag att de flesta politiker i Stockholmsregionen, oavsett partifärg, bedömer regeringen.

Investeringsstödet för bostäder kraschade. De projekt som fått klartecken att sätta igång från Trafikverket och regeringen kommer inte Stockholmsregionen till del. Och regeringen har lagt en död hand över Arlanda. Jag är, näringsministern, rädd för att Sveriges regering kommer att få problem med att en Stockholmsregion som saktar in blir en hämsko för hela Sveriges tillväxt. Regeringen gör för lite – det duger inte.

Fru talman! Först vill jag bara rätta en sak. Det är ingen av oss som har deltagit i interpellationsdebatten från den socialdemokratiska sidan som har hävdat att poliser och sjuksköterskor generellt sett är höginkomsttagare. Om jag kommer ihåg rätt, fru talman, pratade min kollega Annika Strandhäll om personer med inkomster över 66 000. Det är möjligt att det finns någon polis eller sjuksköterska som har en inkomst över 66 000; jag kan inte dementera det. Det finns säkert någon polischef någonstans. Men den vanliga polisen eller sjuksköterskan känner inte igen sig i detta. Jag är gift med en sjuksköterska – jag vet att de normalt inte tjänar 66 000. Då har vi rett ut det; det är lite fånig retorik.

Men för att sammanfatta debatten: Enligt Ebba Busch själv, fru talman, är hon nöjd med sin insats som näringsminister och energiminister. Hon är nöjd med sin och regeringens budget- och fördelningspolitik. Vi kan konstatera att Ebba Buschs insats som näringsminister har lett till rekord i konkurser. Nyföretagandet har minskat till bottennivåer. Industrin är mycket tveksam till att våga investera eftersom den inte får några långsiktiga beslut i energifrågorna och inte någon utbyggd energi.

När det gäller regeringens budget- och fördelningspolitik, som skulle skapa konsumtionsutrymme, dömdes den ut av Finanspolitiska rådet. Regeringens budget som lades fram i höstas kommer inte att skapa fler arbetstillfällen, utan den kommer att skapa större arbetslöshet och därmed sämre köpkraft och fler konkurser. Detta är bara fakta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka Ingela Nylund Watz och Patrik Björck för interpellationerna. Vi har, fru talman, helt och hållet samma bild av vad Annika Strandhäll har sagt – jag har inte påstått något annat.

Fru talman! Jag uppskattar inte att Patrik Björck återkommande har sagt att vi inte har någon energipolitik eller näringspolitik. Jag köper en rak, tuff debatt. För att tala klarspråk tycker jag verkligen att Ingela Nylund Watz har stått för en sådan. Man kan tycka att det är fel, dålig, otillräcklig eller fel inriktad politik. Regeringen och Socialdemokraterna har uppenbarligen gett till exempel vägunderhållsfrågan olika vikt. Detta har jag inga problem med. Men ”ingen politik” stämmer sannerligen inte.

Reformtempot är enormt högt, bland annat på energiområdet, vilket till exempel gjort att SSAB nu har fått besked om den effekttilldelning som man inte kunde få tydligt besked om under den rödgröna regeringen. Det innebär att man kan stänga traditionell produktion av stål i Sverige 2029. Det är 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp som försvinner tack vare det höga tempot och den stora skickligheten i det politiska beslutsfattandet. Det handlar till exempel om att få bort luftbokningar i anslutningsköerna.

När hela Europa fick en örfil i form av Draghirapporten för att vi inte värnar konkurrenskraft genom regellättnader är detta en topprioritet för den svenska regeringen. Det kommer att ha effekt för Sveriges huvudstad.

Vi ser nu att en majoritet av dem som gick i konkurs hade skatteanstånd. Nu kan vi förhoppningsvis komma till en ny utgångspunkt för arbetet framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.