Green Cargos möjlighet att klara sina uppdrag och sitt finansiella mål

Fru talman! Låt mig först hälsa gästerna på läktaren välkomna!

Isak From har ställt tre frågor till mig: för det första om jag har tagit initiativ till en analys av hur regeringens beslut utifrån skrivningen i Tidöavtalet påverkar Green Cargos möjlighet att klara sina uppdrag och sitt finansiella mål framöver och om jag i så fall kan redogöra för resultatet, för det andra om jag har tagit initiativ till en analys av om en ökning av Sveriges utsläpp har påverkat bolagets möjligheter att utveckla sin verksamhet och om jag kan redogöra för resultatet och för det tredje om jag har tagit initiativ till en analys av hur den statliga ägarpolicyn påverkar bolagets möjligheter att agera värdeskapande och långsiktigt då fler och fler transporter läggs över på lastbil och om jag i så fall kan redogöra för resultatet.

Det är Green Cargos styrelse och ledning som ansvarar för bolagets utveckling, organisation och dagliga verksamhet. Det framgår bland annat av aktiebolagslagen (2005:551), som gäller för såväl statligt ägda som privat ägda bolag.

Green Cargo har inte något samhällsuppdrag. Man bedriver sin verksamhet på affärsmässiga villkor på en marknad med fri konkurrens och förväntas gå med vinst.

Det finns ingenting i statens ägarpolicy som skulle påverka bolaget negativt, tvärtom. Enligt statens nya ägarpolicy ska bolag med statligt ägande agera affärsmässigt, ha god bolagsstyrning, generera hållbart värdeskapande och ha långsiktiga ambitioner och god omställningsförmåga. Med den nya policyn vill regeringen ge de statliga bolagen ännu bättre förutsättningar att vara konkurrenskraftiga och utvecklas på ett hållbart sätt över tid.

Jag har fullt förtroende för att Green Cargos styrelse och ledning gör sitt bästa för att bolaget ska hantera marknadens förutsättningar. Som ägare har regeringen tydliggjort sina förväntningar genom ägarpolicyn.

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret, och tack också för att det kom så snabbt! Det uppskattar jag.

Varför har jag ställt denna interpellation? Green Cargo är ett svenskt aktiebolag som till 100 procent ägs av svenska staten. Bolagets uppgift är att transportera gods på den svenska järnvägen. Det som har föranlett min interpellation är att Green Cargo nyligen meddelade att man fortsätter neddragningarna. Detta är en återkommande fråga då Green Cargo under denna mandatperiod och under finansministerns ledning redan har aviserat neddragningar och uppsägningar. Nu varslar man i Hallsberg, Göteborg och Nässjö, och dessutom bedömer man att det finns övertalighet på ytterligare tio orter. Det är alltså inte färdigt än. Bolaget hänvisar till att neddragningarna i huvudsak kommer sig av en svag industriell utveckling med svag orderingång hos industrin. Det är dessutom stora företagskonkurser, svag byggmarknad och omläggning av transporter från järnväg till väg.

Det sistnämnda påverkar också Sveriges möjlighet att nå de uppsatta klimatmålen, inte minst för trafiken. Det här hade kanske funkat lite bättre om elektrifieringen av de tunga fordonen och övergången till fossilfria drivmedel hade genomförts i större utsträckning. Men under denna mandatperiod har vi sett precis motsatsen. Den elektrifiering Tidöpartierna utlovade när de presenterade sitt Tidöavtal har ju inte genomförts. Dessutom tas dessa frågor upp på bara några få rader i Tidöavtalet.

En av mina frågor var hur Tidöavtalet påverkar Green Cargos möjlighet att klara sitt uppdrag och sitt finansiella mål. När vi ser resultatet och de aviserade neddragningarna blir finansministerns svar att bolaget förväntas gå med vinst inte särskilt trovärdigt. Det är lätt att säga när Tidöpartiernas hela övriga politik pekar i motsatt riktning.

Jag har också frågat om finansministern har tagit initiativ till en analys av hur ökningen av Sveriges utsläpp påverkar bolagets möjligheter att utveckla sin verksamhet. Detta har jag inte fått något svar på.

Vidare har jag frågat om finansministern har tagit initiativ till en analys av hur den statliga ägarpolicyn påverkar bolagets möjligheter att agera värdeskapande och långsiktigt. Det är möjligt att bolaget klarar detta trots stora neddragningar och varsel, men då infinner sig en annan fråga. När industrin förhoppningsvis vaknar till liv igen i framtiden, kommer då järnvägstransporter att finnas kvar som en möjlighet?

Fru talman! Jag tackar Isak From som har ställt frågan, och jag tackar finansministern för svaret.

Detta ger oss en möjlighet att prata om en viktig fråga för Sverige. Det handlar om att ta tag i klimatutmaningarna och om att få en tillväxt. Då behövs en stark klimatpolitik och en stark industripolitik, och det har Sverige inte just nu. Vi vet att Sverige kan bli vinnare i den gröna omställningen, men då måste politiken hänga ihop. Klimatpolitiska rådet konstaterar att regeringens nuvarande politik inte räcker för att nå Sveriges klimatmål eller EU-åtaganden. Det är också så att de länder som investerar offensivt i grön energi, industri och infrastruktur får framtidens jobb och tillväxt. Vi vet att grön omställning inte är ett hot mot jobben utan en möjlighet att skapa tiotusentals nya jobb.

Det handlar inte enbart om utsläppsminskningar och klimatmål. Det handlar också om Sveriges plats i världen och vår förmåga att stå starka när geopolitiken förändras. Det handlar om vår ekonomiska självständighet och om något som ibland glöms bort i debatten: att den gröna omställningen inte bara handlar om jobb, tillväxt och politik utan om att också i framtiden kunna finansiera det vi tycker är bra, det vill säga den svenska välfärdsmodellen.

Sverige har tagit stora kliv tidigare. Vi har elektrifierat, vi har byggt ut järnvägen, vi har utvecklat folkhemmet och vi har skapat företag i världsklass. Vi kan göra det igen, men framtiden väntar inte på den som tvekar.

Det är därför Isak Froms fråga är så viktig: Vad tänker regeringen göra när det handlar om investeringar i infrastruktur men också för att styra och leda de statliga bolagen? Det ger effekter för industrin. När klimatpolitiken och tillväxtpolitiken inte har någon tydlig vision eller är ledarlös får det effekter för industrin.

Till exempel sa vd:n för ett av våra större bolag nyligen – jag tror att det var i förra veckan – så här: ”Vi behöver ett rejält skifte. Får vi inte det sitter vi med investeringar som vi inte får tillbaka. Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker.”

Det känns därför oroande när svaren blir så bleka. Det vi behöver är inte bara en satsning på klimatpolitiken, som många längtar efter, utan också en satsning på tillväxt. Det är därför Isak Froms frågor här är så viktiga.

Fru talman! Jag vill än en gång tacka Isak From för interpellationen. Den handlar först och främst om Green Cargo, som jag är ansvarig minister för och som är en del av den statliga bolagsportföljen.

Jag ska först erkänna att jag inte förstår den första frågan, som handlar om en skrivning som vi tydligen har haft tidigare och som har att göra med just Green Cargo. Det frågetecknet får Isak From gärna räta ut sedan.

I övrigt kan jag bara konstatera att det är en väldigt tuff tid för både Green Cargo och många andra godstågbolag just nu. Fem av sju kämpar med lönsamhet. Det handlar om flera olika saker. Som interpellanten var inne på är det ekonomisk nedgång och lågkonjunktur nu, och då är det naturligt att det blir färre transporter. Redan nästa år väntas dock svensk tillväxt öka ganska rejält, och vi kommer att se ett ännu större behov av transporter på järnväg.

Det finns något slags underton här att den ekonomiska situationen för Green Cargo skulle vara skapad av regeringen. Det är fel. Bolaget har haft ekonomiska utmaningar och svårigheter i över ett decennium nu, alltså långt innan vi tillträdde. Jag tar definitivt ansvar för nutid, men det kan vara viktigt att påpeka att tidigare regeringar vid upprepade tillfällen har tvingats skjuta till kapital för att hålla bolaget flytande. Problemen är alltså inte nya, men det är klart att de förvärras i en tid då vi har en lång och utdragen lågkonjunktur.

Regeringens investeringar i infrastruktur är också en viktig fråga här. Vi tar järnvägens konkurrenskraft på allra största allvar. Det är en avgörande fråga för Sveriges tillväxt men också för klimatsmarta transporter.

I vår budget och i vår infrastrukturproposition gör vi stora satsningar. Under nästa period, från 2026 till 2037, lägger vi 1 171 miljarder kronor, vilket är en ökning med 200 miljarder jämfört med tidigare planperiod. I mångt och mycket handlar det om att beta av en underhållsskuld, som många tidigare regeringar av olika färger har skuld i. Det är en viktig förutsättning.

Vi kommer att göra så mycket underhåll av järnvägen som är praktiskt möjligt. Vi vill inte att nätet ska stängas under två år för att allt ska renoveras, utan man får göra det etapp för etapp. Det är inte regeringen som bestämmer exakt i vilken ordning detta ska ske, men det finns stora resurser för att göra det.

När det gäller klimatarbetet är Green Cargo viktigt. Green Cargo är ett viktigt bolag för att vi ska ha klimatsmarta transporter. Vi kan konstatera, fru talman, att Sverige ligger i framkant där på många sätt.

Vi har i ett europeiskt perspektiv en fantastiskt bra och stark klimatpolitik. Vi har haft några tuffa år. Många hushåll fick tidigare betala väldigt höga bränslepriser, men det har vi förändrat. Järnvägen kommer att fortsätta att vara, och ska vara, en viktig del i svensk konkurrenskraft framöver och bidra till att vi sänker våra utsläpp – inte tu tal om det.

Sammanfattningsvis har Green Cargo stora utmaningar, men de är inte ensamma om det.

Slutligen satsar vi på och investerar i infrastruktur och elektrifiering. Det är helt uppenbart att det är så. Det är därför vi nu satsar på kärnkraft, till exempel – för att möjliggöra omställningen och elektrifieringen.

Fru talman! Kommunikationschefen för Green Cargo säger: Vi har ett ansträngt ekonomiskt läge och anpassar kostnaderna efter de minskade intäkterna. Vi kör färre tåg, och då krävs mindre personal.

Detta har lett till att man nu har meddelat att neddragningar och förändringar ska göras i Nässjö, Hallsberg, Göteborg, Boden, Vännäs, Skelleftehamn, Långsele, Ånge, Sundsvall, Borlänge, Eskilstuna, Helsingborg och Tomteboda. Fortfarande vet man inte exakt hur många jobb som kan försvinna.

Det man redan har gjort är att dra ned på stora delar av det styckegods som man har kört på järnväg i Dalarna. Bland annat har både Ludvika, Borlänge, Mora och Malungsfors tappat alla möjligheter att skicka gods med Green Cargo därför att hela verksamheten har tagits bort. Det är klart att detta påverkar andra företags möjligheter att utvecklas, växa och skicka gods med järnväg.

Finansministern får gärna svara på hur en byggstart för kärnkraftsindustrin om sisådär tio år kan rädda Green Cargo här och nu. Finansministern säger att bolaget ska agera långsiktigt och värdeskapande, men just nu ser det ut som att bolaget gör allt i sin makt för att rädda det som är kvar. I förlängningen blir det jobbigt för staten att ha ett bolag som återkommande visar minusresultat, men det blir ännu jobbigare för Sverige och svensk industri att öka produktionen och nyttja klimatsmarta transporter.

Finansministern frågade om jag vill redogöra för min första fråga kopplat till Tidöavtalet. Green Cargo nämns över huvud taget inte i Tidöavtalet, vad jag kan se. Inte ens svensk järnväg nämns. Däremot finns det fyra rader i dokumentet som handlar om näringspolitik, en näringspolitik som ska föda all annan politik, generera värdeskapande och säkerställa välfärden – alla de delarna.

Man skriver att Sverige behöver vara ett välfärdsland med god tillväxt som bygger på hög produktivitet och att företagen ska ha konkurrenskraftiga förutsättningar. Där ingår såklart att ha transporter och möjligheter till transporter. Nu är det faktiskt så att regeringens politik på den ena sidan omöjliggör eller försvårar politiken på den andra sidan.

Det kan vara så att finansministern ska svara här på vad man tänker göra med bolaget. Jag misstänker att bolaget inte är så lätt att sälja, om man nu skulle vilja det som moderat finansminister. Det kan ju vara så att man vill privatisera godstransporterna, men det står faktiskt inga andra bolag i kö för att ta över transporterna.

Detta hotar den industriella utvecklingen, det hotar arbeten ute i Sverige och det hotar svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Låt oss konstatera några saker. Green Cargo har en otroligt viktig roll, för det vi behöver är att få mer transporter på järnväg, inte att öka transporterna på väg.

Det som också kan konstateras är att nu flyttas tvärtom fler transporter från järnväg till väg. Det påverkar inte bara Green Cargo utan också Sveriges framtid och Sveriges klimat, för när utsläppen ökar inom transport och energi och när fler transporter övergår till väg blir det svårare för svenska företag att profilera sig som klimatledande leverantörer. När andra länder samtidigt förstärker sin gröna industripolitik och sin gröna omställningspolitik riskerar detta naturligtvis att dra investeringar från Sverige. Det är bra att andra länder gör det, men då måste Sverige hänga med och vara med i den utvecklingen, inte i utvecklingen nedåt.

Nu när Sverige befinner sig i en tid av global konkurrens om den gröna industrins framtid behöver Sverige vara med i den. Vi behöver investera i klimatteknik, i ren energi och i nya industriella värdekedjor. Vi behöver investera i gröna transporter.

Därför är det viktigt att få till det här, för vi oroar oss på allvar över att till exempel utländska investeringar i Sverige minskar och att industri och företag inte längre kan säga: Vi kör på svensk järnväg; det är grönt. Det skulle också vara något positivt och bra för Sverige.

Fru talman! Vad handlar det här egentligen om? Jo, det handlar om ansvar. Det handlar om ansvar för klimatet. Det handlar om ansvar för statens finanser. Det handlar om ansvar för de statliga bolagen. Jag kan bara säga, fru talman, att jag tar ansvar för alla de delarna tillsammans med mina kollegor i regeringen och med Sverigedemokraterna.

Jag ska bara kort svara på frågan som handlar om Green Cargo och investeringar från andra länder. Bara så att vi har det klart för oss: Sverige är ett av de länder som många investerare vill till – och fler ska de bli, har jag bestämt mig för. Vi har en stabil politisk situation och en stabil ekonomisk situation. Vi har alltså statsfinanser i världsklass. I en av de större tidningarna skrev en reporter bara häromdagen om Sverige som en safe haven, som man brukar säga, för den som vill investera.

Man vet också att Sverige är ett grönt land. Hur mycket Socialdemokraterna än beklagar sig över att vi har underlättat för människor genom att göra det billigare att tanka – Socialdemokraterna tyckte att det var en dålig idé – är det bra för människor att veta att vi gör det samtidigt som vi på lång sikt stärker elektrifieringen. Det är det som är poängen med kärnkraft. Elektrifiering kräver att man gör saker här och nu men också på sikt och vågar fatta beslut i dag som underlättar för omställningen även under åren som kommer, när vi inte är kvar i den här kammaren. Gud förbjude, kanske någon tänker. Isak vill vara kvar i några år till, och det ska vi nog vara. Men min poäng är att vi tar ansvar. Vi tar ansvar för klimatet, och vi tar ansvar för infrastrukturen. Och den proposition som vi nu har lagt fram stärker alltså den svenska järnvägen mer än på mycket länge.

Slutligen, fru talman, handlar det om bolaget. Det är därför jag har fått den här frågan. Green Cargo har det tufft. Det är ett stort och viktigt bolag som just nu, som nästan alla, har det väldigt tufft och kämpar med lönsamhet. Det beror på flera saker, men främst såklart på en lång och utdragen lågkonjunktur som förlängdes av Trumps inträde på arenan med ett handelskrig. Det är en tuff tid.

Nästa år, däremot, förväntas svensk tillväxt vara betydligt högre än i år. Det kommer såklart att påverka hela den här branschen. Men den här branschen har kämpat under lång tid med allt från lönsamhet till kapacitetsbrist, eftersatt underhåll, höga banavgifter, förseningar och störningar – ibland på grund av vädret, som varken Isak From eller jag kan göra något åt. Där slutar väl ansvaret. Men man kan lita på och veta att det här är ett bolag som är viktigt.

Det är tufft nu. Vi har en ägarpolicy som tydliggör för Green Cargo och alla andra bolag vad vi förväntar oss av dem. Det är ett arv som jag är glad att jag lämnar efter mig när det gäller just bolagen och styrningen. Tydlighet är det som man efterfrågar – och dessutom att vi får fart på ekonomin så att transporterna får bättre lönsamhet och vi får ned utsläppen.

Fru talman! Finansministern! Vi socialdemokrater bygger hela vår välfärdspolitik på att vi har en industri som levererar, som levererar underlaget och skatteintäkterna.

För den industrin behöver vi ha kompetensförsörjning. Vi behöver ha transporter. Men omvärlden behöver också ha tilltro till att investeringar i Sverige är lönsamma, långsiktiga och bra.

Under Tidöpartiernas och finansministerns tid har det här förvärrats. Vi har gått från att vara ett land där alla ville investera, där vi låg i framkant, till att man nu frågar sig: Varför backar staten ur stora industriprojekt? Varför står inte staten fast vid sina åtaganden? Varför vill inte Sverige som land vara med och finansiera framtidsinvesteringar?

Jag tror också att de allra flesta personbilsförare som är ute på våra vägar ser att det vore mycket bättre att godstransporterna gick på järnväg i stället för att vara i vägen på vägen.

Jag ser att finansministern har goda ambitioner. Men det är tveklöst så att finansministern måste gå tillbaka till Finansdepartementet och ta tag i många viktiga frågor för att få bort det här stoppet.

Det är ju inte bara ny industri som backar. Det är traditionell skogsindustri som backar. Det är traditionell verkstadsindustri som backar. På område efter område backar Sverige tillbaka. Vi behöver ha en ambitiös klimat- och industripolitik.

Fru talman! Jag tackar för den här debatten.

Jag kan konstatera att när jag tillträdde låg inflationen på 10 procent. Den är nu bekämpad. Jag kan konstatera att Sverige låg på 22:a plats i tillväxtligan. Nästa år kommer vi att ligga på 5:e plats om prognoserna inträffar, vilket jag tror att de kommer att göra.

Jag kan också konstatera att i alla mina möten med både utländska investerare och finansministrar är många gröna av avund för att Sverige är ett så stabilt land. Jag tar inte åt mig hela äran för det, Isak From. Det är många regeringar som har tagit ansvar under decennier. Vi är ett fantastiskt land. Vi har det tufft när den globala efterfrågan sviktar, men vi kommer ur det här starkt.

Vi är ett föregångsland när det gäller klimat och miljö. Här kan man investera i klimatet och numera också i försvarsindustrin, i kriminalvården och i många andra delar. Vi har en fantastisk life science-sektor. Vi har så många delar av svensk industri att vara stolta över. Jag har kontakt med den på daglig basis och tänker fortsätta att göra allt jag kan för att svenska industrier och företag och svenska jobb ska bli fler.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.