Förtroendeuppdrag i Norden

Fru talman! Rikard Larsson har frågat kultur- och demokratiministern vilka åtgärder hon kommer att vidta för att lösa det gränshinder som finns så att gränspendlare har rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag tolkar frågan så att det främst handlar om tjänstledighet för politiker på lokal och regional nivå och kommer därför att fokusera på detta.

Behovet av en lagändring som ger förtroendevalda rätt till tjänstledighet även om de arbetar i ett annat land påtalades redan 2009 av dåvarande Öresundskommittén i en skrivelse till svenska respektive danska regeringen. En kartläggning av behovet gjordes av Kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt i betänkandet Vital kommunal demokrati (SOU 2012:30). Kommittén gjorde bedömningen att det fanns behov av att införa regler för tjänstledighet för förtroendevalda som arbetar i ett annat land trots att antalet berörda i dagsläget är litet. Kommittén ansåg därför att möjligheten att införa en ömsesidig rätt till ledighet för förtroendevalda, primärt mellan de nordiska länderna, borde utredas vidare.

En gemensam deklaration om att underlätta förtroendevaldas tjänstledighet i Norden undertecknades sedermera på kommunministermötet 2014. Ett utkast till bilateralt avtal om ömsesidigt erkännande av tjänstledighetsreglerna för politiska uppdrag i Sverige och Danmark på lokal och regional nivå inkom 2016 från Danmark. Frågan bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Frågan är sedan 2014 upptagen i Nordiska ministerrådets gränshinderdatabas. Detta gränshinder är ett av Sveriges så kallade prioriterade gränshinder i Gränshinderrådet. Det är förstås viktigt att människor inte avstår från att engagera sig politiskt på grund av hinder av detta slag.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag ska ge en liten bakgrund till frågan. Det är egentligen inte främst riktat till statsrådet, eftersom statsrådet kan det utantill, utan till dem som eventuellt lyssnar på debatten.

Oftast när man frågor människor om de känner till politiker så förknippas det med politiker som statsrådet eller kanske till och med jag själv, det vill säga heltidsanställda politiker. Det kan vara kommunalråd, regionråd eller landstingsråd. Men så ser egentligen inte det politiska Sverige ut. Det politiska Sverige har många politiker, flera tiotusentals, som på sin fritid sysslar med politik. De har ett annat arbete i grunden.

Dessa personer ska kunna utföra sina uppdrag, sitta med och besluta om resurserna till skolan eller sjukvården, hur trafiken ska fungera i städerna, hur gatumiljön ska se ut och hur vi ska bygga våra bostäder. Det är jätteviktiga uppdrag vi ofta sätter ramarna för här i riksdagen. För att de ska kunna utföra de uppdragen behövs det en rätt att vara tjänstledig från sitt arbete för att kunna göra det.

Detta har vi inskrivet i lag. Det är jättebra. Men för en grupp människor som ständigt växer gäller inte detta. Det gäller de som pendlar över en landsgräns för att komma till sitt arbete. De skiljer sig inte på något sätt från alla de andra som är fritidspolitiker. De åker till sitt jobb på morgonen, och de kommer hem på eftermiddagen.

I Öresundsregionen, som är den region som jag känner till bäst, handlar det om över 15 000 personer som dagligen på morgonen sätter sig på tåget eller i bilen, åker över till sitt jobb i Köpenhamn. På andra sidan bron någon mil bort ligger Danmarks största arbetsplats Kastrup.

De lever precis som vem som helst. De har inte flyttat till något annat land. De lever kvar i Malmö, Staffanstorp, Lund eller var de nu bor. Men de har inte rätt att ta ledigt från sitt arbete för att kunna utföra sitt politiska uppdrag.

Jag satt tidigare med i Öresundskommittén, som är en kommitté mellan Sverige och Danmark för att främja utvecklingen i Öresundsregionen. Precis som statsrådet sa tog vi upp frågan i kommittén 2009. Jag vill inte peka finger åt någon. Det är flera regeringar inblandade, det är olika politiska färger och det är två länder. Man jag kan lite grann känna att om vi nästa år förhoppningsvis löser denna fråga har det tagit tio år.

Det har tagit tio år för att se till att de som pendlar till sitt jobb över en landsgräns, det är inte ens säkert att det är längre bort, får samma rättigheter som alla andra får att engagera sig politiskt. Jag känner mig trygg med att det är just civilministern som har frågan. Även om jag ställde frågan till en annan minister är jag tacksam för att det är civilministern som har frågan. Men det har tagit lite lång tid.

När det nu finns ett avtal blir min fråga till civilministern: Finns det några svårigheter i det avtalet? Finns det någonting som kan göra det lite besvärligt att komma fram snabbt i frågan, eller är det bara att skriva under?

Fru talman! Tack, Rikard Larsson, för frågan!

Den svenska demokratin bygger på det regionala och lokala engagemanget. Det är en grundförutsättning för oss att demokratin på regional och lokal nivå fungerar väl. Vi har flera hot mot det.

Vi har hot och våld mot kommunala och regionala företrädare som har lett till att bara under det senaste året har flera kommunalråd och landstingsråd valt att avsluta sitt engagemang för att de känner att det finns ett hot mot till och med ens familj. Så kan det inte få vara. Den frågan får vi återkomma till.

Det finns också rättliga och praktiska förutsättningar som måste finnas på plats för att det ska fungera. I områden där vi har gränsöverskridande pendling är den typen av hinder som Rikard Larsson pekar på ett av hindren för en välfungerande lokal och regional demokrati.

Vi kommer att prioritera det här arbetet. Frågan hanteras just nu på bland annat Finansdepartementet. Den danska regeringen har i november 2014 lagt fram ett förslag till ändring av den lagstiftning som gäller i Danmark. Den lagändringen har lett till att den danska regeringen getts möjlighet att ingå bilaterala avtal.

Sedan finns det en massa praktiska frågor som vi måste titta på. Det är klart att det kan innebära en belastning för arbetsgivare eftersom det innebär att man blir tvingad att bevilja fler förtroendevalda ledighet.

Men utgångspunkten är att de principer som ska underlätta politiskt engagemang som skyddas i vår lagstiftning i dag också ska gälla i gränsöverskridande situationer. Det kommer att vara utgångspunkten för vårt arbete. Min ingång i detta är att vi ska lösa det så fort möjlighet ges.

Fru talman! Tack återigen för svaret! Jag tror också att det kan finnas svårigheter med att hantera frågan snabbt. Men jag tycker även att man ska försöka göra det på ett sätt så att man inte krånglar till det i onödan.

I detta fall rör det Sverige och Danmark. Det kan också röra Sverige och Norge eller Sverige och Finland, där man har en gränspendling. Både Sverige och Danmark har rättighetslagstiftning; man får ta ledigt från sitt arbete. Egentligen handlar det för arbetsgivaren inte om någonting annat än att ge samma rättigheter till den arbetstagare som man har anställt som bor i Malmö som den som bor i Køge. Det kan inte vara någon större skillnad för arbetsgivaren. Det är samma förhållande för alla dem som är anställda.

Man har sagt att detta förmodligen inte är någon jättestor fråga och inget stort problem just i dag. Jag skulle vilja säga att vi nog inte vet riktigt säkert hur stort det är. Detta kan vägas in i det beslut som ändå alltför få fattar, nämligen att engagera sig politiskt och ta ett politiskt uppdrag.

Vi vet dessutom att även för alla dem som har den lagliga rätten att ta ledigt från sitt arbete är det lite bekymmersamt att ha politiska uppdrag. Det innebär att man rätt ofta får lämna över saker till sina arbetskamrater och att man måste vara borta ett par gånger i månaden. Man har kanske en arbetsgivare som egentligen inte tycker att detta är speciellt bra. Även de som har laglig rätt kan alltså ha bekymmer med detta. Då blir det såklart ännu mer bekymmersamt för dem som inte har den lagliga rätten.

Jag delar dock helt i övrigt de bedömningar som statsrådet gör och det han pekar på när det gäller den lokala demokratin och hot mot förtroendevalda. Vi har ett behov av fler som är beredda att ta på sig kommunala uppdrag som fritidspolitiker, och inte färre.

Jag tackar ministern för svaret och ser fram emot avtalsundertecknande vad gäller förändringar av regelverk, eller vad det nu kan bli för någonting.

Fru talman! Jag vill tacka Rikard Larsson för inläggen och för interpellationen i denna viktiga fråga. Vi avser att fortsätta att jobba med frågan på departementet och kommer att göra allt vi kan för att så fort som möjligt lösa denna frågeställning.

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.