Företrädaransvar i aktiebolag

Herr talman! Larry Söder har frågat mig

om det är mitt ställningstagande att det är en ändamålsenlig ordning att Skatteverket har en särställning bland aktiebolagens borgenärer

vilka effekter jag bedömer att detta kan väntas få på dagens och morgondagens entreprenörer i Sverige

när jag avser att tillsätta en utredning om regler om personligt betalningsansvar, och varför det har dröjt trots riksdagens beslut om skyndsam hantering.

I november 2016 besvarade jag en interpellation där Larry Söder hade ställt samma frågor. Jag svarade då följande på den första frågan:

Bestämmelserna om företrädaransvar kom till som ett svar på de problem som hade konstaterats med skatteförluster, främst när det gällde aktiebolag. Bolagen fortsatte inte sällan sin verksamhet långt efter det att de borde ha trätt i likvidation. När de slutligen hade försatts i konkurs hade tidigare skulder till enskilda fordringsägare betalats fullt ut eller till så stor del att det bara återstod obetydliga belopp i jämförelse med skatteskulderna. Den slutsats som drogs var att bolagsformen mer eller mindre medvetet hade utnyttjats för att så långt som möjligt låta det allmänna stå för verksamhetens kostnader.

Jag avslutade med att säga att min utgångspunkt var att skälen för att införa ett skatterättsligt företrädaransvar fortfarande har bärkraft. Jag har inte ändrat uppfattning på den punkten. Det kan tilläggas att riksdagen i samband med behandlingen av tillkännagivandet om en översyn också avslog en motion om slopande av reglerna om företrädaransvar.

På den andra frågan svarade jag följande:

Vilka effekter företrädaransvaret har beror naturligtvis på hur bestämmelserna närmare är utformade och hur de tillämpas. Det är viktigt att regler är tydligt och ändamålsenligt utformade.

Jag nämnde också det uppdrag som Skatteverket har haft att belysa ett par frågor, nämligen tillämpningen av möjligheten att medge så kallat borgenärsanstånd och därmed ge företaget en tidsfrist som sträcker sig bortom den ordinarie förfallodagen för skatten och hur myndigheten beaktar reglerna om hel eller delvis befrielse från företrädaransvaret.

Som svar på den sista frågan konstaterade jag att Skatteverkets redovisning av uppdraget var en del av underlaget för regeringens fortsatta arbete med anledning av riksdagens begäran om en översyn. Jag har senare i annat sammanhang sagt att riksdagens tillkännagivande ska följas. Efter analys av Skatteverkets redovisning har nu beredning satts igång i Regeringskansliet av bland annat frågan om formerna för det fortsatta arbetet med anledning av tillkännagivandet. Jag är inte beredd att föregripa den beredningen.

Herr talman! Sverige är beroende av att företag startas och att de växer och stannar i Sverige. Entreprenörskapet, riskviljan och den kreativa företagsamhet som dessa företag står för måste ges ytterligare förutsättningar i Sverige. De ska inte hämmas. De behövs för att skapa värden, som i sin tur genererar jobb och stärker välfärden. Därför är det oroande när de som startar och driver företag upplever bekymmer med att verka i Sverige i dag och bedömer kostnaden för att misslyckas som alltför hög.

En bidragande orsak till den ökade rädslan för att misslyckas är bestämmelsen om det skatterättsliga så kallade företrädaransvaret i skatteförfarandelagen.

Finansministern ägnar en betydande del av sitt svar åt att ge sin bild av företrädaransvaret - som jag tolkar det är det en annan bild än vad majoriteten i riksdagen har. Det är i sig inget förvånande, eftersom regeringspartiet röstade emot det tillkännagivande som gjordes i april 2015. Jag kan säga till den som lyssnar: Det var ingen felsägning. Riksdagens majoritet gav regeringen i uppdrag i april 2015 att skyndsamt se över företrädaransvaret. Konsekvenserna av en alltför hård bedömning av Skatteverket är att en del företag läggs ned som kanske inte skulle behöva läggas ned.

Skattemyndigheten har inte bara en särställning bland fordringsägarna utan är ibland också drivande mot en olycklig utveckling för företagen. Ibland använder de sin makt för hårt, och alltför ofta tar de inte hänsyn till orsaker till situationer eller till argument som kan ge en annan bild av företagets situation och framtida möjligheter. Man kan få bilden av att de systematiskt driver in skatterna utan hänsyn till något annat. Följden blir att företag som skulle ha kunnat leva länge går i konkurs. Det leder i sin tur till färre jobb och till personliga tragedier.

Enligt undersökningar som är gjorda är det många som avstår från att starta och driva företag på grund av de höga riskerna, som gör att de kan drabbas personligen. Företrädaransvaret är en stor del av detta.

Vi är nog överens om att fyra av fem jobb skapas i småföretagen och att vi behöver underlätta så att fler företag skapas. Det gäller inte minst bland ungdomar, där andelen som startar och driver företag är oroväckande låg. Att man då vägrar att ändra på företrädaransvaret så att det används på ett mer rimligt sätt är för mig obegripligt. Vore det inte mer rimligt att fordringsägare får samma ställning och att man får göra en bedömning från fall till fall av företagets stabilitet och möjlighet att drivas vidare och av konsekvenserna för företaget, övriga fordringsägare och Skatteverket innan man stänger dörren eller tar ned skylten för företag på detta systematiska sätt?

Att finansministern har en annan åsikt än jag om detta har jag förstått, och jag respekterar det. Men när det gäller riksdagens tillkännagivande borde vi väl ändå kunna komma överens om att det ska återrapporteras och att vi ska få möjlighet att diskutera det i denna kammare. På det sätt ni nu hanterar frågan i regeringen begraver ni den effektivt i en utredning som ser ut att aldrig bli klar. I april 2015 gavs tillkännagivandet, och det ser inte ut som att det händer något på fronten som indikerar att det blir ett snabbt avgörande.

Företagare väntar på svar på denna fråga. Framtida företagare vill veta. Riksdagen vill veta. Som jag ser det är finansministern den enda som inte vill ha svar på detta.

Herr talman! Självklart kommer regeringen att leva upp till tillkännagivandet. Det var precis därför som vi gav Skatteverket i uppdrag att se över denna fråga. Nu tittar vi över det svar som Skatteverket gav, och vi bereder hur vi ska gå vidare med denna fråga.

Det måste sägas att det är en komplicerad fråga. Det finns naturligtvis företagare som upplever att de har blivit behandlade på ett orimligt sätt. Det ska vi ha stor respekt för. Detta är naturligtvis ett ingripande i företagens verksamhet. Därför är det viktigt att Skatteverket är noggrant när man använder de instrument som man har. Det är också därför som vi gav Skatteverket möjligheten att göra detta uppdrag. Det är naturligtvis viktigt att Skatteverket använder de instrument som man har. Det handlar om möjlighet till anstånd om det är en tillfällig likviditetskris. Det handlar också om att använda de möjligheter som finns till hel eller delvis befrielse från företrädaransvar. Det handlar om att man använder dessa instrument på ett väl avvägt sätt, så att inget företag drabbas i onödan.

Samtidigt måste vi säga vad som ligger i den andra vågskålen. Det här är någonting som, om man inte använder detta instrument, kan användas för ekonomisk brottslighet. Det är naturligtvis inte heller bra för de företag som försöker bedriva en seriös verksamhet. Vi vill inte att seriösa företag ska konkurreras ut av företag som bedriver en kriminell verksamhet eller som på andra sätt skattefuskar. Det är viktigt att hitta rätt balans.

Jag delar inte Larry Söders uppfattning att det är en gräddfil för staten. Staten har nämligen en helt annan relation till bolagen än vad till exempel en leverantör har. En leverantör har möjlighet att sluta leverera varor om man är rädd för att man inte ska få betalning. Den möjligheten finns inte för staten. Det är alltid möjligt för ett bolag att inte göra sina skatteinbetalningar, och det finns då inget som staten kan sluta leverera till det bolaget. Staten har alltså en annan ställning än leverantörer. Det är därför som lagstiftningen ser ut som den gör.

Herr talman! I denna interpellation, som jag faktiskt försökte utforma på annat sätt än den som jag ställde för ett halvår sedan, påvisar jag att Skatteverket inte ens tar hänsyn till en sjukdomssituation.

I lagtexten framgår att det ska krävas grov oaktsamhet för att personligt ansvar ska inträda för en skatteskuld. Det framstår i sig som en skälig avvägning, då bestämmelsen fyller ett viktigt syfte. Om begreppet grov oaktsamhet hade tillämpats som det tillämpas i den övriga rättsordningen hade också regelverket i dag fungerat mycket bättre. Tyvärr har det utvecklats en mycket hård tolkning av begreppet i domstolarna, vilket i praktiken innebär att man inte längre prövar om någon varit grovt oaktsam.

Jag tror att finansministern och jag är överens om att man givetvis inte ska kunna komma undan skattskyldighet genom brottslighet på något sätt. Vi som vill att företag ska kunna växa och frodas i Sverige vill givetvis att de ska betala en rimlig skatt. Men med tanke på det som påvisas i min interpellation och med tanke på lagtexten tycker jag att man är väldigt njugg. Man går långt utöver vad man borde göra i Skatteverket. Jag vill nog hävda att denna del när det gäller företrädaransvaret är ett stort problem för företagare.

Jag blir förvånad när regeringen använder den instans som detta handlar om, Skatteverket, som en part som får fälla avgörandet av hur systemet fungerar, vilka förändringar som kan göras och vilka förändringar som är lämpliga. Sedan ska Regeringskansliet fundera för att så småningom lägga fram förslag för riksdagen.

Man borde titta på om det finns någon annan instans eller organisation som kan hjälpa till att göra den bedömningen, eller om det går att luta sig mot någon annan part som har en annan ingång än att vara den part som det faktiskt handlar om.

Finansministerns svar i dag är i princip samma som hon gav när jag ställde min tidigare interpellation. Det stärker mig i tron att det egentligen inte har hänt någonting på ett halvår i frågan, vilket gör mig bekymrad.

Tillkännagivandet är från april 2015. Jag kan inte se att det skulle vara skyndsamt. Tycker finansministern att detta är att hantera ett tillkännagivande skyndsamt?

Herr talman! Jag håller helt med Larry Söder att vi självklart inte bara ska lyssna på Skatteverket i den här frågan. Det är naturligtvis viktigt att ha ett bredare perspektiv än så. Det är en viktig poäng, och jag delar helt den uppfattningen. Det är inte heller så vi har tänkt att förfara.

Däremot har vi tyckt att vi i samband med att vi tittar närmare på frågan ska få in underlaget från Skatteverket. I det underlag vi har fått från Skatteverket framgår det att det är mycket komplicerad materia. Det är viktigt att hitta rätt om förändringar ska göras. Det är fråga om svåra avvägningar.

Vi sitter nu på Finansdepartementet och funderar på frågan. Hur kan vi hitta en lämplig väg framåt? Å ena sidan vill vi självklart inte att företag på felaktigt sätt ska försättas i konkurs och inte kunna bedriva sina verksamheter, och å andra sidan vill vi inte heller att det här ska vara en arena för oseriösa aktörer att tjäna stora pengar genom att inte betala skatt. Där gäller det att hitta en balans. Det är inte alldeles enkelt om det ska göras förändringar i dagens system. Det är precis de frågorna vi funderar över. Det ligger i allas intresse att arbetet blir gjort på ett bra sätt.

Är detta skyndsamt? Givet hur pass komplicerad frågan är, är det naturligtvis viktigt att vi tar den tid som krävs för att få fram seriösa idéer.

Herr talman! Jag är ledsen för företagarna runt om i Sverige som känner ett tryck i frågan och inte får svar. Det gäller även de yngre människor som kan tänka sig att starta och driva företag i Sverige men som inte vågar ta steget. Företrädaransvaret kan vara en anledning till att de avstår och blir löntagare i stället. Då förlorar vi kreativiteten och möjligheten att ett nytt företag kan skapa jobb.

Jag delar finansministerns uppfattning att det är en komplicerad fråga. Men jag är fullständigt övertygad om att med hjälp av finansministerns kompetens - hon har löst andra komplicerade frågor - borde det inte vara så svårt att komma framåt.

Finansministern ger samma svar i dag som hon gav i samma fråga i skatteutskottet för ett par månader sedan. Det har alltså över huvud taget inte hänt någonting i frågan. Jag vädjar till finansministern att försöka hantera frågan. Det vore bra om vi kunde få bort den från riksdagens bord och komma överens om hur den ska hanteras. Det är våra företagare värda.

Herr talman! Jag uppskattar verkligen Larry Söders engagemang i frågan och hans engagemang för alla de små företag som runt om i Sverige bedriver verksamhet som är viktig för att bidra till jobb och tillväxt. Självklart ska det finnas goda villkor i Sverige för att driva företag. Samtidigt råder det svåra avvägningar i denna fråga. Det är viktigt att inte landa fel utan att det finns väl underbyggda tankar. Det är komplicerat.

Överläggningen var härmed avslutad.