Enskilda avlopp

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! har frågat mig hur jag avser att gå vidare i frågan om enskilda avlopp.

Jag skulle vilja inleda med att vi överlag har för lite rening av avloppsvatten från enskilda avlopp snarare än för mycket. Närmare en kvarts miljon enskilda avloppsanläggningar med vattentoalett i Sverige saknar rening efter slamavskiljaren. Det innebär att avloppsvattnet i stort sett går orenat ut i diken, sjöar och vattendrag.

Frågan om hur mycket rening avloppsvatten från en enskild anläggning behöver beror på var någonstans anläggningen finns och de naturgivna förutsättningarna på den platsen. Om omgivningen är känslig och påverkas av många små enskilda avloppsanläggningar i närområdet ställer det förstås högre krav än om anläggningen ligger ensligt och på långt avstånd från exempelvis brunnar, vattendrag och badplatser.

Redan i dag görs en bedömning av vilken rening som är rimlig för varje anläggning. Om en avloppsanläggning inte riskerar att bidra till övergödningen krävs ingen särskild fosforrengöring enligt dagens regler. Nästan alltid krävs det däremot grundläggande rening för att minska utsläppen av smittämnen och organiskt material. När man gör det kommer man nästan alltid att få viss fosforrengöring på köpet.

Jag vill påminna om att Havs- och vattenmyndigheten, förutom den rapport som diskuteras i den här interpellationsdebatten, samtidigt också har finansierat två andra projekt för att uppdatera vägledningen kring riskerna med utsläpp från små avloppsanläggningar.

Jag uppfattar att våra myndigheter har en gemensam syn på de enskilda avloppens miljöpåverkan utifrån rådande vetenskaplig forskning, och den stämmer inte överens med vad Edward Riedl påstår. Jag kan konstatera att Havs- och vattenmyndigheten också håller sig uppdaterad, följer forskningsläget, beställer forskningsrapporter, hanterar dem och ser hur allt detta behöver påverka myndighetens arbete. Det handlar alltså om en samlad bedömning av hela vetenskapsläget som myndigheten gör.

Jag vill också påminna om den utredning som för närvarande ser över kommunens skyldigheter enligt vattentjänstlagen och frågor om små avlopp, den så kallade Utredningen om hållbara vattentjänster. Den kommer att redovisa sitt slutbetänkande den 31 maj.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Men låt mig börja i en annan ände. Jag tror att det var ca 15 år sedan jag fick ta del av en föreläsning som gjorde mig väldigt fascinerad. Den som höll i föreläsningen var Hans Rosling. Jag visste då inte alls vem det var. Han har ju haft en storhetstid som föreläsare, men ditintills hade jag missat det.

Det han pratade om var den ökade medellivslängden i världen och vad den berodde på. Han ställde en fråga ut i auditoriet: Vilka mänskliga framsteg tror ni har påverkat medellivslängden allra mest? Frågan var retoriskt ställd. Han undrade om vi trodde att det var till exempel antibiotikan eller medicinska framsteg i stort. Men det han nämnde - vilket var tankeväckande - var just rent vatten, fungerande avlopp och fungerande sophantering, som ser till att få bort smittor, smittspridning och så vidare. Jag ville säga detta från början, för det finns mellan oss ingen skillnad i uppfattning om huruvida vi ska ha rent vatten, fungerande avlopp och fungerande sophantering. Detta tror jag att vi är helt överens om, alla partier. Vi ser nödvändigheten av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår just nu en debatt som handlar om allt från fosfor till tungmetaller. Det har varit en ganska het och infekterad debatt om olika delar mellan Lantbrukarnas Riksförbund och Havs- och vattenmyndigheten. Jag är på inget sätt bättre än alla de olika aktörer som för fram olika påståenden i olika riktningar. Ministern pekar på utredningen. Det är en enmansutredning, om jag inte missminner mig. Det kan ministern säkert bättre än jag.

Ungefär 1 miljon fastigheter i Sverige saknar kommunalt vatten och avlopp och har andra lösningar i stället. Tvingar man ägarna att ansluta dessa fastigheter till kommunalt vatten och avlopp kan det bli ganska stora kostnader, herr talman. Vi pratar om summor på upp till en halv miljon kronor. Många av de här fastigheterna ligger långt borta, långt ut. Det är inte ens så att alla är värderade till belopp som uppgår till det man nu ska behöva investera bara för att få en sådan här lösning. Detta har LRF, Kalla fakta och många andra lyft fram. Det förs en ganska het debatt, och jag förstår varför. Det handlar om så väldigt mycket pengar.

Det finns i dag lösningar som är billigare än tvångsanslutning till kommunalt vatten och avlopp och som klarar miljökraven. Trots det tillåts de inte, och det är vad hela debatten handlar om. Det är ingen debatt om huruvida vi är för eller emot fungerande avlopp och rent vatten. Det är vi helt överens om. Frågan är om det är rimligt att staten via sina myndigheter tvingar enskilda till extremt dyra lösningar när det finns lösningar som klarar gränsvärdena och är betydligt billigare för de enskilda. Det är egentligen vad hela den här debatten handlar om.

Jag tänker i mitt nästa inlägg, herr talman, prata om vad jag tycker är viktigt i den här debatten och vad jag tycker saknas. Det handlar om proportionalitet. Jag tänker försöka förklara vad det begreppet innebär i den här debatten. Det tycker jag nämligen saknas.

Min fråga till ministern är om ministern tycker att det är rimligt att vi tvingar enskilda till dyrare lösningar utan ökad miljönytta. Om det faktiskt finns olika fungerande lösningar, varför ska vi då tvinga enskilda till den allra dyraste lösningen? Det är vad vi gör i dag.

Herr talman! Frågan är inte fullt så enkel som Edward Riedl ger sken av. Jag ska försöka hantera några olika delar.

En del handlar om den kvarts miljon enskilda avlopp som i dag saknar rening efter slamavskiljaren, diskussionen om för vilka av dessa avlopp som det är sakligt och relevant att ställa krav på någon form av rening samt forskningsläget i den frågan. Som jag sa görs det enskilda bedömningar av detta. En faktor som man tar in är var anläggningen finns. Hur ser marken ut? Ligger anläggningen nära en brunn eller en badplats etcetera? Då ställer man högre krav. Man ställer alltid krav på att den typ av rening som ser till att smittrisken hanteras ska finnas.

Precis som Edward Riedl säger är detta en kanske lite bortglömd bas i vårt välfärdssamhälle. Vi har organiserat vårt samhälle på ett sådant sätt att vi hanterar va-frågan och ser till att vi har rent vatten i Sverige. Vi har ett gott vatten i Sverige, men den bilden ska inte göra att vi tänker att vi är helt färdiga. Det är fortfarande så att vi har ganska många enskilda avlopp som behöver bättre rening.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den första frågan är alltså vilken typ av krav man ska ställa. Det forskas ganska mycket på detta, och det tas in ny kunskap. Tyvärr har det på senare tid förekommit rena felaktigheter i diskussionerna. En halvfärdig forskningsrapport har använts som huvudskäl. Detta är tyvärr fallet även i den här interpellationen. Man målar upp en helt felaktig bild av forskningsläget. Det råder faktiskt hyfsad konsensus om det som heter retention, det vill säga hur näringsämnen sprider sig i marken. Men det kommer ny kunskap, och den tar myndigheterna in och använder som underlag för de enskilda besluten.

Sedan är det en annan del, som handlar om att vi kräver just att man ansluter sig till det kommunala va-nätet. Det styrs av vattentjänstlagen. Där har det funnits domar som har skapat en väldigt stelbent tillämpning av frågan när krav på anslutning till kommunalt va-nät ska ställas. Det är alltså ett antal domar som har skapat en praxis som jag uppfattar inte var lagstiftarens intentioner, som inte har stöd i riksdagen och som inte heller vi från regeringens sida menar är relevant. Därför har vi tillsatt en utredning som tittar just på den frågan: Måste vi alltid kräva anslutning till kommunalt va-nät på landsbygden, där man har ett mindre antal hus?

En viktig aspekt är precis det Edward Riedl tar upp, nämligen att vi har sett en teknisk utveckling. Det har kommit nya, smarta och mer småskaliga lösningar som kan vara ett alternativ till att ansluta till det kommunala va-nätet. Självklart ska vi se till att ha en lagstiftning som styr mot den smartaste lösningen, och jag väntar som sagt resultatet av utredningen den 31 maj. Utredningen tillsattes just för att hantera detta - för att uppdatera lagstiftningen så att vi inte ska vara stelbenta utan alltid ha en verksamhet som anpassas efter förutsättningarna, tar in ny kunskap och använder ny teknik.

Herr talman! Som jag sa handlar det mycket om proportionalitet, och låt mig förklara vad det är jag menar - ibland slänger man sig med alltför komplicerade ord. Vad det egentligen handlar om är att vi politiker har möjlighet att fatta beslut och via våra myndigheter tvinga enskilda att rätta sig efter det vi säger. Ibland medför det kostnader för den enskilde, men det ska stå i rimlig proportion till det vi politiskt vill uppnå.

Låt mig ta ett exempel för att mycket enkelt beskriva vad det handlar om: När man går och köper en petflaska med mineralvatten betalar man i dag priset för mineralvattnet plus 1 krona i pant, och när man lämnar tillbaka - pantar - flaskan får man tillbaka kronan. Det är ett rimligt och bra system som gör att vi får tillbaka de allra flesta petflaskor i stället för att de hamnar ute i naturen. Detta är proportionerligt, det vill säga att en rätt liten kostnad gör att vi får tillbaka nästan alla flaskor.

Man skulle kunna tänka sig att man i stället höjde den där kronan till 10 000 kronor. Då skulle vi givetvis på marginalen få tillbaka fler petflaskor, men det skulle inte längre stå i proportion till det politiska mål vi vill uppnå. Det är egentligen vad detta handlar om och det jag tycker är viktigt i den här debatten: De politiska mål vi vill uppnå och den enskildes kostnad ska stå i proportion till varandra. Här har vi människor ute på landsbygden vars fastigheter är värderade till under en halv miljon kronor och som, trots att de redan har fungerande lösningar, ska tvingas in i ett kommunalt vatten- och avloppssystem - vilket kan kosta upp till 500 000 kronor. Man tvingar bort människor från dessa fastigheter. Det är inte rimligt. Det står inte i proportion till det vi vill uppnå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då kommer vi till den fråga som ministern var inne på. Vi har inte olika uppfattningar; jag säger precis som jag sa i mitt första inlägg, vilket jag uppfattar att ministern håller med om. Det är en fråga vi pratar rätt lite om, men rent vatten, fungerande avloppslösningar och bra sophantering är bra grunder för att vi ska leva långa och friska liv. Det är vi helt överens om, men det är inte vad den här frågan handlar om. Ministern säger att detta inte är så enkelt. Nej, det kan man givetvis hävda, men det är inte heller särskilt svårt när man ser människor ute på landsbygden som får orimliga pålagor.

Jag tycker inte - och det var egentligen det som var min frågeställning, herr talman - att det står i proportion till de mål vi vill uppnå att tvinga in människor i extremt dyra lösningar på upp till en halv miljon kronor. Det finns lösningar som är näst intill lika bra eller lika bra - det tvistar man fortfarande om - och där det till en mycket lägre kostnad går att uppnå i praktiken samma effekter. Det är det jag menar: Vi vill ju uppnå en miljönytta med dessa pengar. Vi ska inte tvinga människor till extremt dyra lösningar. Det är inte proportionerligt, och det är egentligen det den här debatten handlar om.

Jag delar ministerns uppfattning att den som inte har någon rening självklart behöver skaffa någon form av rening. Frågan är vad svaret ska vara, och jag tolkar - någorlunda välvilligt - ministerns svar som att kanske inte heller ministern tycker att det är alldeles lyckosamt att svaret på alla dessa frågor ska vara kommunalt vatten och avlopp, vilket i vissa fall kan bli extremt dyrt. I stället man kan hitta andra, bättre lösningar.

Man får väl fästa stora förhoppningar vid utredningen. Det är fortfarande en enmansutredning som jag gissar handlar om att titta på det befintliga forskningsläget, och det är sannolikt inget revolutionerande som kommer fram. Förhoppningsvis kan dock utredningen komma fram till det jag menar måste vara proportionerliga lösningar gentemot den enskilde. Vi kan inte tvinga in människor i sådant som blir extremt dyrt om nyttan är marginell. Då kan vi inte göra det. Det finns ingen som skulle föreslå 10 000 kronor i pantavgift för en petflaska, även om vi vet att det på marginalen skulle bli lite fler flaskor som kom tillbaka. Det står inte i proportion till det vi vill uppnå.

Herr talman! Jag menar att den här diskussionen handlar om att vi i Sverige fortfarande har ett tämligen stort antal enskilda avloppsanläggningar, varav en del inte har en tillräckligt god rening från början och andra är ålderstigna och inte längre levererar.

Det bedrivs tillsyn, och om det vid en sådan tillsyn kommer fram att det sprids antingen smittämnen eller näringsämnen som riskerar att hamna i vattendrag och nå våra hav - som är kraftigt drabbade av övergödning - ställer man krav. Kraven är specificerade för platsen, och man använder självklart aktuell forskning när man gör den typen av bedömningar. Debatten kommer av att Havs- och vattenmyndigheten har beställt tre rapporter från olika forskare om olika delar av detta, bland annat om hur man räknar ut hur näringsämnen förs ut genom marken. Det har utvecklats helt nya digitala kartor som gör att den information som ligger till grund för dessa beslut är väldigt mycket bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra delen handlar om huruvida det när man ställer krav är just krav på anslutning till det kommunala va-nätet som ska ställas, och här slår Edward Riedl in en vidöppen dörr. Jag blev för ett tag sedan uppvaktad av ett antal kommunala företrädare, som påpekade att domstolar har utvecklat en praxis som är fyrkantig. Man kräver kommunalt avlopp som standard och tar inte in att det har kommit ny teknik. Därför har jag tillsatt en utredning som tittar på detta och på vattentjänstlagen. Det är i sig inte en jättesvår fråga, och jag hoppas kunna få ett förslag som ganska enkelt kommer att kunna ändra detta. Det är viktigt inte minst för landsbygden och möjligheten att bygga bostäder på landsbygden. Intresset för det är ju stort, och det ska vi välkomna.

Jag måste säga att jag noterar att Edward Riedl inte alls ställer samma frågor i diskussionen som han gjorde i sin interpellation, och jag skulle vilja fråga: Betyder det att du har tagit till dig det jag har kunnat redovisa i interpellationssvaret och att du helt enkelt förstått att det som står i interpellationen är fel, Edward Riedl? Den utgår nämligen från ett påstående om att internationell forskning är överens om att det inte behövs ytterligare rening för en trekammarbrunn med infiltration och huruvida man ska ställa den typen av krav. Det är faktiskt det som är frågan, alltså om jag vill sluta ställa den typen av krav, och frågan baseras på en helt felaktig bild av vad forskningen säger.

Det vore jättebra om debatten har lett till att du har tagit till dig den uppgiften, som kommer från våra myndigheter. Det faktiska forskningsläget visar att det är väldigt viktigt att ta hänsyn till de lokala förutsättningarna. De faktiska kunskaperna om hur näringsämnen tränger ut och huruvida de kan nå vattendrag säger att vi ska ställa krav på vattenrening även från näringsämnen.

Herr talman! Som jag inledde hela debatten med att säga är vinsterna med just rent vatten, fungerande avloppslösningar och bra sophantering stora för samhällen. De har gjort att vi lever mycket längre och mycket friskare liv. Det är vi helt överens om, och ingenting i den här debatten handlar om detta. Det tror jag är viktigt att slå fast.

Den andra delen, som jag har försökt att beskriva, handlar egentligen om proportionaliteten. Frågan är alltså: Är de politiska åtgärder vi föreslår rimliga eller inte rimliga, och hur drabbar de den enskilde? Det är väl därför frågan är så pass stor. Miljöministern kan i talarstolen hävda vad hon vill om än det ena, än det andra, men faktum är att väldigt många människor ute på landsbygden drabbas extremt hårt av detta. Det finns ett helt uppror kring just det som rör enskilda avlopp.

Denna debatt är viktig. I tv-programmet Kalla fakta, som jag gissar att ministern också har sett, handlade det om att man har en fungerande lösning. Jag tror att exemplet hämtades från Dalarna. Trots att man i detta fall har en fungerande lösning som har blivit godkänd ska man tvingas in i en mycket dyrare lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är bra - låt mig säga det - om ministerns initiativ landar i slutsatsen att man kan använda betydligt billigare lösningar. Jag hoppas att det blir på det sättet. Det är väl egentligen det som debatten har handlat om från början - att det är orimligt att tvinga in enskilda i det kommunala vatten- och avloppsnätet om man har andra lösningar som är minst lika bra men till en betydligt lägre kostnad för den enskilde.

Vad detta handlar om är att det rätt som det är droppar ned ett brev hos en människa där det står att personen nu tvingas att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Här är räkningen: 500 000! Var så god och betala! Beloppet kan vara något lägre, men detta kan ske trots att det finns andra lösningar som är betydligt bättre.

Herr talman! Det är bra att vi får möjlighet att diskutera dessa frågor i kammaren. Väldigt många människor sitter med ett enskilt avlopp och vill göra rätt. Vi har på vissa ställen omfattande problem med övergödning. Vi behöver komma till rätta med det, och då är det viktigt att vi jobbar effektivt.

Politiskt finns det ingen som helst konflikt här. Om det finns en smart lösning till lägre kostnad som ger samma resultat är det den som ska användas.

Lagstiftning måste uppdateras när det kommer ny teknik. Det finns i dag ett intresse för att bygga på svensk landsbygd. Detta är oerhört bra, och vi ska göra det enkelt. Jag hävdar fortfarande att denna fråga är tämligen okomplicerad. Vi har fått en olycklig utveckling i tillämpningen av lagstiftningen. Lagstiftningen är inte baserad på den teknik som är tillgänglig i dag, så då ska vi ordna det.

Den andra delen är att det i debatten förekommer felaktiga uppgifter om vilka behov av rening som kan finnas. En sådan felaktighet fanns tydligt uttryckt i den interpellation som jag har fått av Edward Riedl. Han påstår att den internationella forskningen är överens om att det inte behövs ytterligare rening efter slamavskiljaren, vilket helt enkelt inte stämmer.

Att Edward Riedl inte har upprepat detta någon gång i kammaren tolkar jag som att han har tagit sitt förnuft till fånga och lyssnat på vad myndigheterna säger. De har tydligt lyft fram vad forskningen faktiskt säger, och vi kan fortsätta diskussionen utifrån det. Det är bra.

Överläggningen var härmed avslutad.