Information från regeringen

Herr talman! Jag vill tacka ministern för informationen. Listan på regeringens prioriterade frågor innefattar de flesta frågor, och de är väldigt vida. För mig ser det ut som att alla politikområden kan ingå, och det betyder egentligen att man inte gör någon prioritering. I vårt socialdemokratiska ordförandeskap hade vi tre prioriterade frågor, de tre E:na - environment , enlargement och employment . Vårt ordförandeskap var enligt de flesta bedömare mycket lyckat, och många kommer till och med ihåg de tre E:na. När Sverige nu dessutom ska komma överens med två andra länder, varav ett är en av de större EU-medlemmarna, vore det då inte en klokare strategi att peka ut några prioriterade frågor och kanske tjata väldigt mycket om dem? Jag undrar: Är det här verkligen övertänkt av regeringen, eller kan man kanske tänka sig en annan strategi där man blir mer spetsig i ett ganska tidigt skede? Jag hör också att ministern vill involvera oppositionen. Det är ju viktigt när vi har ett EU-ordförandeskap att vi försöker prata med så enad röst som möjligt, för det gör nog större intryck på de andra medlemmarna. Jag skulle gärna vilja höra lite närmare hur ministern har tänkt sig att det ska gå till.

Herr talman! Jag delar helt Susanne Ebersteins omdöme om det förra svenska ordförandeskapet, 2001. Det var ett lyckat ordförandeskap som lät tala om sig, också utanför vårt lands gränser. Vi har naturligtvis vunnit en stor erfarenhet från den tiden, både när det gäller tjänstemannaorganisationen och politiska erfarenheter och misstag, som vi nu kan använda. Men det är nu ett annat EU, och vi har situationen med tre på varandra följande ordförandeskap. Det som jag presenterar, de fem övergripande teman, är inte det svenska ordförandeskapsprogrammet. Det kommer senare. Där kommer vi absolut att vara mycket mer precisa, mycket mer spetsiga och formulera tydligare prioriteringar. Det här är de fem teman som vi har puttat in från svensk sida i det gemensamma arbetet med 18-målsprogrammet, därför att vi är angelägna om att ingenting ska falla bort där. Det är så med en ordförandeagenda att ungefär 80 procent ärver man. Sedan finns det ganska lite utrymme för egna initiativ. Ett initiativ som vi redan har tagit är Östersjöstrategin, som vi har jobbat med och som vi nu har lyckats få Europeiska rådet att anta som en europeisk strategi. Kommissionen har fått i uppdrag att formulera förslag till en sådan. Den kommer att presenteras precis före det svenska ordförandeskapet. Jag är väldigt glad över detta och tror också att det är en angelägenhet för hela riksdagen. Vi kommer att återkomma när det gäller det mer specificerade svenska programmet. Ambitionen att involvera riksdagen är självklar. Det är helt riktigt att om vi ska kunna genomföra ett lyckat ordförandeskap behöver vi känna att i alla fall majoriteten av riksdagen står bakom de huvudsakliga prioriteringarna och arbetet. Till att börja med handlar det om att regelbundet ge information om hur arbetet fortskrider och också föra samtal med berörda utskott, med EU-nämnd och andra, som vi också gjort hittills. Vi försöker hålla varandra informerade så mycket som möjligt om vad som händer. Så fort det blir en reell start av förhandlingarna kommer vi att ha samtal med och informera riksdagen om dem.

Herr talman! Jag vet inte riktigt om jag håller med om att man ska vänta med att vässa argumenten för det man vill ha med under ordförandeskapstiden. Med tanke på att just Frankrike ingår i trojkan tror jag att man ska vara väldigt noga med att inget tappas bort på vägen, att inte ha så många frågor som härrör från andra ordförandeskap att det till slut inte finns någonting kvar. Jag skulle också vilja kommentera det här med att inte så många städer och kommuner i landet blir involverade. Är det inte ett ytterligt bra tillfälle att verkligen låta EU komma till tals i Sverige genom att ha möten på många olika ställen? Är det inte chansen för oss att faktiskt föra ut EU-politik och EU-frågor i hela landet nära medborgarna? Jag funderar på om inte ministern borde tänka om där och ta med lite fler kommuner i landet.

Herr talman! Som jag sade kommer vi att återkomma. Vi funderar naturligtvis hela tiden på de svenska prioriteringarna. Jag är ute mycket och reser runt i landet och lyssnar in och känner in vilka frågor som är aktuella. Men det är väldigt mycket på EU-agendan som man ärver och som har en egen tidsplan. Det här handlar om de teman och frågor som absolut inte får komma bort. De ska sedan vässas. Sedan kommer det säkert att bli lite olika vinklingar från de tre ordförandeskapen när det gäller hur man adresserar dem. När det gäller mötena i Sverige kommer det utöver ministermötena, som kommer att vara på åtta olika ställen, också att vara ett hundratal andra möten - konferenser, expertmöten och så vidare. Vi har redan fått in hur mycket ansökningar och tips som helst till Regeringskansliet, och vi håller på att titta på dem. Vid sådana möten är det inte alls samma krav på säkerhet och organisation som vid ett ministerrådsmöte. De kan läggas ut på olika ställen. Det är alldeles för tidigt att säga något mer specifikt om detta, för vi har inte hunnit så långt ännu. Men det är naturligtvis ett utmärkt tillfälle att sprida EU över hela landet.

Herr talman! Tack, statsrådet, för presentationen! Det är intressanta punkter, och vi ser fram emot det andra halvåret 2009. Det blir ett tillfälle att visa upp Sverige inte bara politiskt utan även som besöksland, vilket blir möjligt bland annat genom att visa upp orter som Stockholm och Åre men också andra, så att man kan se sig om. Det hoppas vi att många vill göra därefter. Med fördraget på plats, vilket vi hoppas ha redan i år, får vi också verktyg att gå vidare, börja prata sakfrågor och börja lösa dem. Det ser jag fram emot. Det allra roligaste att höra av de här punkterna är så klart det svenska initiativet till en Östersjöstrategi. Det var också den allra första fråga som Sverige drev i Europaparlamentet när vi var alldeles nya medlemmar. Då var det en ny region på kartan. Förra utrikesministern Margaretha af Ugglas fick till och med dela ut en karta i Europaparlamentets utrikesutskott, för där visste de inte var den här regionen låg, än mindre vad den hade i EU att göra. Länderna på andra sidan var ju ännu inte medlemmar då. De fanns inte på kartan. Då drev vi på för medlemskap i öst, för ökad tillväxt i regionen och för ett samarbete runt Östersjön för miljöns och trygghetens skull. Nu är länderna på andra sidan med. Tillväxten är stark, särskilt i de nya länderna. Men vi har kvar frågorna om miljö och säkerhet, som jag hoppas blir centrala i en Östersjöstrategi. Där finns det mer att göra. För det första bör länderna i öst uppmanas att fortsätta minska sina utsläpp, som de faktiskt har gjort ordentligt sedan de slutade med socialism. Nu ges ett visst utrymme för en ökning, men vi hoppas att det inte blir för stort. För det andra saknade jag lite grann tryggheten i statsrådets framställning och hoppas att hon kan säga mer om trygghetens och säkerhetens plats i Östersjöstrategin. Hur jobbar vi där för att minska trafficking, knarkdistribution och de problem som finns i både öst och väst men som tyvärr är gränsöverskridande?

Herr talman! Tack för att jag får återkomma till detta med Östersjön! Jag är väldigt engagerad i frågan, och jag vet att det finns ett enormt intresse och engagemang runt omkring i hela landet. Alla länder kring Östersjön utom Ryssland är medlemmar i EU. Vi har ju ett samarbete sedan många år mellan länderna, men vi har via EU-medlemskapet en unik möjlighet att åstadkomma förbättringar runt Östersjön. Vi kan på miljöområdet, eftersom miljösituationen i Östersjön på många sätt är akut, använda EU:s lagstiftning för att komma framåt i frågan. Vi kan också, som Anna Kinberg Batra var inne på, se till Östersjöns potential som en tillväxtregion med väldigt dynamiska länder som vi kan öka samarbetet med. Det handlar om samarbete på en mängd olika områden. Det handlar om kommunikationer och transporter. Där finns naturligtvis en säkerhetsaspekt. Det kan gälla samarbete för trygga transporter för att undvika oljehaverier och så vidare. Vi kan också samarbeta när det gäller implementering av direktiv och så vidare och kanske på lite mindre områden. Trygghetsfrågorna är väldigt viktiga. Trafficking, narkotikasmuggling, vapensmuggling och så vidare förekommer i regionen. Genom att knyta varandra närmare har man möjlighet att öka samarbetet mellan de polisiära myndigheterna, mellan tullmyndigheterna och mellan de brottsbekämpande myndigheterna - utbyta information och så vidare. Får vi det till en EU-strategi blir det en angelägenhet för hela EU. Jag har hört många kolleger från södra Europa som är väldigt nyfikna på detta och vill se om man kan hitta metoder att jobba inom Östersjön som man sedan kan använda i andra maritima miljöer inom EU. Just vi som bor runt Östersjön är kanske mest angelägna, men det är viktigt att hela Europa involveras i Östersjöstrategin.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaren! Det gläder mig att regeringen prioriterar bland annat de här områdena inom ramen för Östersjöstrategin. Om man står här i Stockholm utanför Riksdagshuset och luktar på eller till och med sticker fingret i vattnet så är det faktiskt samma vatten som man ska dela med dem på andra sidan, dem i Tallinn och dem ända borta i S:t Petersburg. Därför är det vårt gemensamma ansvar. Där har vi inte kommit så långt än. Därför är det väldigt viktigt att få med sig hela EU på en sådan här strategi. Jag skulle dock vilja återkomma till miljöfrågan. I går presenterades förslagen till bördefördelning och klimat- och energipaketet. Hur avser regeringen att både före och under ordförandeskapet driva på för att länderna på den östra sidan ska bli ännu mycket bättre än vad de är i dag och än vad de kanske behöver? Jag vill se ännu bättre resultat, ännu mer förnybara energikällor, ännu mer minskade utsläpp. De är på mycket god väg redan nu. Hur ska vi uppmuntra detta att fortsätta?

Herr talman! En del kan man göra inom ramen för samarbetet. Det handlar om idéutbyte på miljöområdet och det handlar om att när vi så småningom ser över jordbrukspolitiken också ha med miljöaspekterna, till exempel. Kommissionen presenterade sitt förslag till bördefördelning i går. Vi har precis fått det. Vi har hållit på att analysera vad det kommer att innebära för oss här i Sverige. Vi har förstås otroligt höga ambitioner. Sverige var pådrivande för att vi skulle ta ambitiösa bindande mål. Nu har vi fått förslaget. Det kommer att förhandlas och diskuteras under kanske ett års tid, möjligen längre. Vi kommer att göra vårt för att kunna implementera det i Sverige på allra bästa sätt och naturligtvis försöka stötta andra länder att göra detsamma, med förhoppningen att detta ska vara en viktig pusselbit för att vi faktiskt kommer överens i Köpenhamn i december om en post-Kyoto-överenskommelse. Lyckas vi inte med detta är förutsättningen för oss att ha ett starkt förhandlingskort i Köpenhamn ganska små.

Herr talman! Det är roligt och viktigt att Sverige närmar sig ännu ett ordförandeskap. Det är bra att vi har en engagerad EU-minister och att Sverige är med i EU:s kärna och vill vara med och driva på. Det är roligt att se att vi ligger så långt framme i planeringen. Det är ett bra anslag som ministern har och som vi har diskuterat och diskuterar i EU-nämnden. Jag välkomnar Susanne Ebersteins uppfattning att det är bra att vi står rätt samlade i Sverige i dessa frågor. Det blir tolv ministermöten på sju olika platser. Jag beklagar givetvis att Linköping inte är med, men jag hoppas att det kan komma många andra möten dit och till andra orter i Sverige. Det är viktigt att vi sprider möten över landet också. De fem punkterna är viktiga. Jag vill framför allt lyfta fram den om samarbetet i Östersjöregionen, vår del av EU. Det är viktigt med goda relationer och med bra samarbete i vårt närområde. Det är bra med en europeisk Östersjöstrategi. Förvarsberedningen underströk nyligen vikten av gemensam övervakning av sjötransporter och eventuella gasledningar i Östersjön ur miljö- och säkerhetssynpunkt. Jag utgår från att Sverige driver på dessa frågor, både innan och under sitt ordförandeskap. Sverige godkände 2004, utan någon som helst dramatik, en 21 mil lång gasledning mellan Trelleborg och Rostock - förmodligen för att det låg i Sveriges nationella intresse. Gasledningsdebatten nu är rätt vildvuxen. Starka krafter hävdar att Sverige endast ska se till sitt nationella intresse och kanske inte till något europeiskt intresse i frågan. Vi vet inte var den frågan har landat 2009, men det är viktigt att Sverige utnyttjar tillfället för att utveckla goda relationer till länderna i vår omvärld för att se till att hitta gemensamma lösningar på de för Östersjön angelägna miljöfrågorna.

Herr talman! Helt kort om platserna: Vi har verkligen försökt sprida mötena så mycket som möjligt över landet med hänsyn taget till kostnader, kommunikation, organisation och säkerhet. Det är andra krav i dag än vad det var 2001 av en del beklagliga skäl. Men, som sagt, det är inte alls uteslutet att det blir många andra möten runt omkring i Sverige på andra orter än dessa. Vi får återkomma till det när vi är klara med beredningen internt. När det gäller Östersjön finns det, som flera frågeställare har varit inne på, en mängd olika områden att samarbeta på, egentligen hur många som helst. Transportfrågor och transportsäkerhet är otroligt viktiga frågor. Energifrågorna har redan i dag en plats, men i en Östersjökontext kan de verkligen diskuteras. Frågan om gasledningen har en egen tidtabell. Det kom en ansökan precis före jul, som vi håller på att titta på. Den kommer med all sannolikhet att behöva kompletteras, och det finns ett internationellt regelverk som ska följas, som miljöministern har redovisat här flera gånger. Frågan är inte kopplad till det svenska ordförandeskapet, men helt oavsett gasledningen finns det all anledning att inom ramen för Östersjöstrategin och i EU-samarbetet titta just på sjösäkerhetsfrågorna, transportfrågorna och energifrågorna.

Herr talman! Vi vill ha fred och säkerhet i Europa. Jag tror att en nyckel för detta, liksom med kol- och stålhandel, är handel mellan länder - även med Ryssland trots att de inte är i ett idealtillstånd vad gäller demokrati. För fred och säkerhet, och ur miljösynpunkt framför allt för Östersjön, är vikten av gemensamma lösningar nyckeln för att utveckla våra förbindelser med våra grannar. Detta är något som olika länder utnyttjar under sitt ordförandeskap för att lyfta fram sitt närområde och sina möjligheter och vad EU kan göra där. Portugal gjorde det i Medelhavsområdet. Det kunde vara intressant om ministern ville utveckla vad ordförandeåret betyder för olika länder när det roterar bland EU:s länder och vad det betyder för att kunna lyfta fram den nordliga dimensionen, som finnarna uttryckte det, eller Östersjöområdet, som vi säger, och vad som kan ligga i pipeline för detta som vi nu tar upp och driver under ordförandeåret.

Herr talman! Detta är en av EU:s absolut största styrkor, nämligen att vi är så många länder med så många olika erfarenheter, så skild historia, så skilda prioriteringar och så vidare. Tillsammans är vi oerhört starka. Det är riktigt att man försöker använda ordförandeskapet till att profilera sitt eget land men också till att lyfta fram de frågor som känns oerhört angelägna. För oss är Östersjön otroligt angelägen, men samtidigt får vi inte gå i fällan att det bara är länderna kring Östersjön som berörs. Om vi har ett välmående Östersjön med samarbete på alla dessa områden så gynnar det hela Europeiska unionen. Det blir på samma sätt som att fransmännen under sitt ordförandeskap kommer att lyfta fram vad de kallar ett slags Medelhavsstrategi. De håller nu på att formulera vad den exakt ska innehålla. Det är också en angelägenhet för oss här uppe i Norden att Medelhavsområdet är ett område där man samarbetar - kring delvis andra frågor, men där finns migration, sjöfart, säkerhet, brottsbekämpning, energifrågor och så vidare. Det är viktigt att också det fungerar på ett bra sätt. Det är viktiga grannländer, och det finns en viktig demokratidimension i samarbetet som ska utvecklas och stärkas. Om det fungerar bra så gynnar det hela Europeiska unionen.

Herr talman! Under dessa fem rubriker döljer sig naturligtvis mer specifika frågor. Jag tänker närmast på jobb, tillväxt och konkurrenskraft. EU:s medlemsstater har mött en väldig framgång under 1900-talet genom att vi har lagt ungefär ett kvarts sekel till vår medellivslängd. Detta fortsätter, och kommer år 2050 att innebära att ungefär 40 procent av EU:s befolkning är 60 år och äldre. Detta är en möjlighet och en utmaning men inrymmer också vissa problem. Möjligheten är att ta vara på den resurs som hela denna generation utgör i form av kunskap och livserfarenhet. Det är en resurs som vi faktiskt inte tar vara på fullt ut. Det är lite olika i olika länder, men ska vi ha en konkurrenskraft får vi inte ställa denna resurs åt sidan. Då gäller det också att denna generation får bevara sin hälsa. Här har EU gjort en del. Man har givit ut ett par publikationer, Healthy aging , som visar vägen hur vi kan bevara hälsan. Vi måste göra det för att ha resurser för dem som behöver vård och omsorg under de sista åren av sin levnad. Jag vill fråga Cecilia Malmström om vi får denna del belyst under ordförandeskapet.

Herr talman! Precis som Barbro Westerholm säger är detta oerhört viktiga frågor. Länderna ser lite olika ut. Men allesammans delar den gemensamma demografiska frågan och den glada nyheten att folk lever längre och är friskare, vilket gör att det uppstår nya behov i samhället. I allra största utsträckning är det en nationell fråga att hantera detta genom de system som finns. Vi har glädjande nog en lagstiftning på gång i Sverige som ska förbjuda diskriminering med hänvisning till ålder. Vi försöker också göra olika förslag som ska underlätta och uppmuntra människor att stanna kvar längre på arbetsmarknaden. Det finns förstås mycket man kan göra genom att utbyta idéer och erfarenheter på europeisk nivå, precis som Barbro Westerholm hänvisade till. Och det gör man. Inom ramen för Lissabonstrategin är den demografiska frågan, om jag lite slarvigt får kalla den det, en viktig dimension. Det står redan i dag klart att vi inte kommer att ha löst alla de frågorna till 2010 när Lissabonstrategin och tillväxtstrategin löper ut. Det kommer att finnas med. Vi kommer att diskutera det förebyggande hälsoarbetet mycket. Frågor som rör patientrörlighet och patientens rättigheter kommer de närmaste åren att vara en viktig fråga. Vad jag vet i dag finns det inget konkret förslag som planeras från kommissionen på området. Men frågan finns med inom ramen för Lissabonstrategin och också inom ramen för det jämförande samarbete på området som finns mellan EU-länderna.

Herr talman! Även om mycket av detta ligger på nationell nivå är de signaler som sänds ut under ordförandeskapet viktiga. Det ger ett stöd för till exempel ideella organisationer. När Österrike hade ordförandeskapet anordnade de ett seminarium om äldre med funktionshinder. Det är en fullständigt gömd och glömd fråga. Den deklaration som då utformades har dock varit till stort stöd för ideella organisationer att arbeta vidare på. Man kan ordna seminarier i det som kan tyckas vara begränsade frågeställningar men som trots det kan vara mycket viktiga normsändare till de olika länderna.

Herr talman! Absolut, det är jätteviktigt. Som jag nämnde tidigare har vi precis påbörjat en diskussion om hur det svenska ordförandeskapsprogrammet ska se ut. Det är ännu lite för tidigt att nämna prioriteringarna eftersom vi helt enkelt inte är klara med dem. Det finns dock alla möjligheter att under ordförandeskapet ordna sådant i samarbete med regeringen. Jag vet också att en mängd olika föreningar, organisationer och liknande planerar att på egen hand ordna konferenser och seminarier om angelägna ämnen. Sverige står i fokus under den tiden, och då är det lättare att få talare, man får uppmärksamhet, många människor kommer. Man kan använda ordförandeskapet som ett slags dragplåster för att lyfta fram viktiga områden i regi av det civila samhället. Det finns alltså alla möjligheter att diskutera både den typen av frågor och även andra frågor. Låt oss återkomma mer specifikt till det svenska ordförandeskapet så småningom.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för en bra presentation och finfina svar på frågorna så här långt. Jag vill beröra två delar av det svenska ordförandeskapet. I sin presentation var statsrådet inne på att det svenska ordförandeskapet infaller under en period med stark dynamik i EU-arbetet, minst sagt. Det nya fördraget ska implementeras, det finns en mängd nyheter vad gäller arbetssättet, parlamentens inflytande stärks och så vidare. Jag vill fråga vad det finns för utrymme att driva och profilera svenska frågor i perspektivet av att det sker så mycket i EU-samarbetet som är av rent administrativ, byråkratisk och institutionell karaktär. Det andra jag vill beröra är något som vi kanske inte alltid tänker på i Sverige, nämligen att vi varje dag berörs av beslut i EU. De påverkar våra liv från det att vi vaknar och äter frukost. Det gäller maten vi äter och luften vi andas, det vill säga matkvaliteten, miljön och många andra delar av livet. Inte minst gäller det kommunalt och regionalt beslutsfattande. Nu ser jag till min glädje att regeringen avser att involvera det civila samhället i ordförandeskapet i så stor omfattning som möjligt. Det skulle därför vara intressant att höra om det finns några tankar om på vilket sätt det ska ske.

Herr talman! Det var många frågor. Jag ska försöka svara så gott det går. Ett ordförandeskap består, som jag sagt många gånger och som också är allmänt känt, till 80 procent av ärvda frågor. Det finns frågor som ligger i en tidtabell och som man ärver. Det är både små uppdateringar av program och processer och långsiktiga reformprocesser. Det har vi att ta ställning till. Man kan även lyfta fram egna frågor. Det är därför vi redan nu till exempel har lyft fram Östersjöfrågan. Man har ju ett eget perspektiv på de frågor som ligger i processen. Utan att peka ut något annat land kan vi säga att Sverige har en betydligt mer positiv syn på frihandel och Turkiets medlemskap i EU än vissa andra länder som vi kanske kommer att samarbeta med under 18-månadersperioden. Vi närmar oss det hela på ett annat sätt. Öppenhetsfrågor är sådant som alltid finns på EU:s agenda. Sverige är en känd kämpe när det gäller att verkligen nå konkreta resultat och flytta fram positionerna på det området. I just öppenhetsfrågorna gjorde det förra svenska ordförandeskapet en heroisk insats. Det finns alltså möjligheter att sätta sin prägel på frågor, men det är klart att EU är stort och rullar på. Ett ordförandeland kan inte dramatiskt förändra EU, utan man får vara glad och stolt om man på ett professionellt sätt kan sköta ordförandeskapet och förhoppningsvis driva fram processerna i rätt riktning. När det gäller att involvera det civila samhället tycker jag verkligen att det är en anledning att använda hela 2009 till det. 2009 är ett Europaår. Vi har val till Europaparlamentet, de förändringar som frågeställaren nämnde och det svenska ordförandeskapet. Jag vet att många skolor planerar att sätta fokus på detta. Detsamma gäller många föreningar. Jag för samtal med dem, och vi planerar för olika typer av rundabordssamtal för att samtala med dem om ordförandeskapet. Det har redan skett en del, och det kommer att ske mer just för att se vad de planerar att göra. Jag reser även runt i kommuner och landsting och samtalar med lokala politiker och andra företrädare för att se hur de kommer att jobba med dessa frågor. Som Sven Gunnar säger är det där som mycket av den dagliga EU-politiken formas.

Herr talman! Eftersom det var så bra svar på dessa två frågor passar jag på att ställa en tredje fråga. Den berör ett av de områden som många svenskar, medborgarna i det civila samhället, verkligen är starkt engagerade i och mer och mer intresserade av, nämligen klimatet. Vid mötet på Bali kom man överens om en färdväg fram till den konferens som ska fatta mer avgörande beslut 2009. Under tiden kommer det att visa sig ifall det är möjligt att göra stora globala överenskommelser. I sådant fall, om så sker, har EU sagt att man är beredd till åtaganden som innebär en minskning av utsläppen med 30 procent, inte med 20 procent som man nu räknar med. Jag skulle vilja höra vilka ambitioner den svenska regeringen har för att höja de 20 procenten till åtminstone 30 procent. Det handlar alltså om utsläppsreduktion.

Herr talman! Vi fick förslaget från kommissionen i går och håller som bäst på att smälta det. Den svenska regeringen, liksom hela EU, har höga ambitioner. EU har möjlighet att visa ett globalt ledarskap, men det bygger på att vi fullgör de åtaganden vi satt upp. Det ska göras på ett konkret och realistiskt sätt. Vi håller nu på att tolka och analysera det åtagande som kom i går och vad det kommer att innebära. Det kommer att innebära en hel del tuffa beslut för Sveriges befolkning. Låt oss alltså se hur långt vi kan komma. Ambitionen är naturligtvis att gå ännu längre. EU kan göra väldigt mycket, men det hela beror också på hur det ser ut i resten av världen, till exempel vem som blir president i USA och hur de väljer att förhålla sig till Kyotoarbetet. Det är förstås avgörande på många sätt. EU kan göra mycket och har höga ambitioner när det gäller att få till stånd någon form av post-Kyoto-överenskommelse vid klimatmötet i december 2009. Där kommer Sverige som ordförandeland i EU att spela en viktig roll, och vi tar frågan på allra största allvar.

Herr talman! Jag vill tacka EU-ministern för att hon är här och informerar så tydligt och klart. Det är väl ingen statshemlighet att vi i Miljöpartiet är nöjda med att klimatfrågorna lyfts fram i en hög position. Vi hoppas att sakpolitik inte mynnar ut i att vi åker till EU-kommissionen i Bryssel och beklagar oss över bördor. Om vi ska klara av att inför andra länder föra EU:s talan måste vi kunna visa att åtagandena är möjliga att uppfylla. Det hoppas jag att EU-ministern är införstådd med. Det är bra att man inte bara tar upp klimatfrågorna utan även miljöfrågorna och energifrågorna. De är minst lika viktiga; det gäller bland annat den biologiska mångfalden. Många viktiga frågor lyfts upp, men jag saknar två frågor. Den ena är jämställdhetsfrågan som Sverige tidigare betonat starkt. Jag hoppas att regeringen inte glömmer den. Den andra är öppenheten som varit en svensk paradfråga i EU. Det jobbet är ännu inte klart, utan vi har mycket kvar att göra på det området. En tredje fråga gäller budgetramarna som EU-ministern bara nämnde parentetiskt. En av de viktigaste frågorna är hur vi ska förändra EU:s budget. Det finns i riksdagen stor enighet om att EU:s budget måste minska vad gäller jordbrukssektorn, nu dessutom med tillägget att den ska klimatanpassas. EU:s budget ska alltså inte användas till sådant som förstör klimatet. Också det hoppas jag att EU-ministern kan skriva under på. Sedan är frågan hur vi ska genomföra detta. EU-ministern sade att man ska ha ett gott samarbete med riksdagen. Jag skulle vilja att en parlamentarisk kommitté behandlade frågan. Det räcker inte att, som fallet är i dag, EU-nämndens beredningsgrupp diskuterar dessa frågor - senast vid sammanträdet den 23 oktober förra året - utan vi måste ha mer kontinuitet i de samtalen för att vi alla, inte bara regeringen, ska känna oss involverade i frågorna. Det tror jag skulle gynna Sverige.

Herr talman! Jag är glad att jag får möjlighet att korrigera den bild som falskeligen spridits. Det är inte så att Sverige sprungit i korridorerna i Bryssel och vädjat om att siffrorna skrivs ned. Vi från Sverige har, på samma sätt som alla andra, varit i Bryssel och presenterat våra förutsättningar, hur vi arbetar med dessa frågor och vad vi tror är realistiskt. Alla länder har gjort det, och det är ingenting konstigt med det. Sverige har fått ett väldigt tungt beting. Vi har också hunnit väldigt långt. Vi är på många av de här områdena världsledande. Vi ska ta på oss en stor uppgift, men det är också viktigt att vi inte straffas för att vi redan har hunnit långt i Sverige. Nu ska vi analysera siffrorna. Det är en lång process som återstår. Vi har naturligtvis väldigt höga ambitioner. Sverige var som sagt pådrivande för att vi skulle ha de här bindande målen och målsättningarna. Jag håller helt med Ulf Holm om att miljö, klimat, energi och också näringslivsfrågor bildar en helhet. Man måste angripa från ett brett perspektiv. Det hoppas vi kunna göra. Hållbarhetsstrategin är ett område som också ska uppdateras under det svenska ordförandeskapet, under hösten 2009. Det finns säkert anledning att återkomma till detta. Det var många frågor jag inte nämnde. Jag försökte pensla de breda perspektiven. Jämställdheten är en oerhört viktig fråga. Den finns med i EU:s strategi för tillväxt och jobb, Lissabonstrategin. Den ska naturligtvis också genomsyra EU-arbetet på fler områden. Öppenheten tror jag att jag nämnde i ett svar här. Det är en jätteviktig fråga. Under min tid som Europaparlamentariker var jag mycket engagerad i den frågan. Jag kan försäkra Ulf Holm att den kommer att finnas med högt, både i metoden som vi arbetar efter och som sakfråga. Budgetfrågan är jätteviktig. Det är fortfarande lite oklart när den kommer att landa och när kommissionens förslag kommer, men Sverige har en mycket stark position och jobbar mycket redan nu med att försöka argumentera för att ett modernt EU ska ha en modern budget. Så är inte fallet i dag.

Herr talman! Det är givetvis jättebra att frågorna om jämställdhet, öppenhet och budgetarbetet är med. Men de är inte prioriterade. Jag förväntade mig att vi skulle lyfta fram dem tydligare, inte minst i samarbetet med Tjeckien och Frankrike. Vi vet att i alla fall ett av dessa länder har ett ljumt intresse för dessa frågor. Det borde vara bra om vi lyfte fram dem för att pressa på EU att agera i de frågorna. När det gäller samarbetet med riksdagen fick jag inget svar. Varför tillsätter man inte en parlamentarisk kommitté som ska behandla detta, så att man vet att alla riksdagens partier har fått samma information och är delaktiga? Det tror jag skulle gynna Sverige väldigt mycket, om vi vill att Sverige ska kunna agera i EU. Frågan är också på vilket sätt medborgarna involveras. Kommer regeringen att avsätta några av dessa 890 miljoner kronor till exempel till att stödja frivilligorganisationer som arrangerar EU-möten, ungefär som vi hade EU-kommittéer tidigare som fördelade pengar i Sverige, under det halvår då vi har ordförandeskapet? Det tror jag är väldigt viktigt för att medborgarna ska känna sig delaktiga i arbetet.

Herr talman! Det var väldigt många frågor, Ulf Holm, så jag hann inte svara på allt. Låt mig och övriga delar av regeringen föra ett samtal med talmannen om exakt hur vi ska lösa formerna på bästa sätt när det gäller att involvera riksdagen. Sedan kan vi återkomma till detta. Jämställdheten är en mycket viktig fråga. Jag vill återigen understryka att jag inte presenterade det svenska ordförandeskapsprogrammet, utan de här prioriteringarna. Där finns jämställdhet med under flera punkter. Jag förde för bara några veckor sedan samtal med det ordförandeskap som kommer efter Sverige, nämligen det spanska. Nu är det val där, så det kan hända mycket, men Spanien är ett land som har ett litet nymornat men otroligt starkt engagemang i jämställdhetsfrågor. Vi pratar om att göra eventuella gemensamma saker i skarven mellan våra ordförandeskap. Det rullar ju på så hela tiden. Medborgarna är jätteviktiga. Vi håller precis på att titta som bäst på hur vi ska kunna informera medborgarna, men också involvera dem i processen. Mycket händer redan utanför regeringens kontroll, och så ska det vara, men låt mig få återkomma om ett litet tag mer precist när vi har landat.

Herr talman! Det är intressant att höra de fem punkterna. Det är självklart väldigt viktigt att vi diskuterar jobb, tillväxt och konkurrenskraft. Det har att göra med employment , som vi hade på den tiden när vi var ordförande. Men det är också viktigt att vi går vidare och lyfter fram frågorna om likabehandling, arbetsmiljö och ett uthålligt arbetsliv, där ingen diskrimineras. EU-domstolens svar till vår arbetsdomstol vad gäller Lavalmålet, eller Vaxholmskonflikten som en del säger, har visat att man behöver se över utstationeringsdirektivet. Jag vill fråga ministern om det är något som vi kommer att lyfta in inom ramen för det här med jobb, tillväxt och konkurrenskraft. Det är viktigt att alla har lika möjligheter när de olika länderna konkurrerar. Jag vill också fråga om det här med att det civila samhället ska involveras. Det är glädjande att ministern säger så, men sedan man lade ned EU 2004-kommittén när den borgerliga regeringen tillträdde har i alla fall jag märkt att EU-frågorna har kommit lite i skymundan inom många folkrörelser. De behöver också tid för att planera, och de behöver resurser för att genomföra aktiviteterna. Nu vill jag höra av ministern om det kommer några resurser till fackföreningsrörelsen, PRO, ABF och andra folkrörelser i Sverige för att kunna genomföra aktiviteter inför vårt ordförandeskap och under vårt ordförandeskap.

Herr talman! Lavaldomen löper i sina egna processer, och arbetsmarknadsministern kommer nästa vecka att ha samtal med arbetsmarknadens parter för att tillsammans analysera och diskutera och påbörja ett arbete för hur vi från svensk sida ska förhålla oss till detta. Med det sagt är det naturligtvis så att det ökade utbytet och handeln oss emellan ställer en del gemensamma krav. Det finns också med inom ramen för EU:s tillväxtstrategi. Lissabonstrategin har också ett socialt ben som det är viktigt att inte glömma att nämna. Ett av de ministermöten jag nämnde är ett så kallat Epscomöte i Jönköping, där just arbetsmarknadsministrar och socialministrar normalt möts. Exakt hur det kommer att organiseras är det alldeles för tidigt att säga; det beror på hur agendan ser ut för 2009. Men frågan finns absolut med och kommer att göra det även då. Kommittén för EU-debatt kommer inte att återuppstå. Det har under den här tiden varit ett ganska omfattande engagemang i EU-frågor från många olika föreningar. Många representanter och föreningar som har sökt upp oss har berättat att de just tänker genomföra en mängd olika arrangemang knutna till EU-ordförandeskapet 2009. En förkrossande majoritet av dem har inte bett om några pengar, utan vill mest att detta ska rymmas inom ramen för ordförandeskapsplaneringen. De vill kanske finnas med på en hemsida eller se om någon från Regeringskansliet kan delta och så vidare. Men som jag sade till Ulf Holm pågår en diskussion som vi inte riktigt är klara med om hur vi ska involvera det civila samhället och om vilka eventuella ekonomiska resurser som detta kommer att omfatta.

Herr talman! Det är jättebra att arbetsmarknadsministrarna träffas och pratar, men det är också viktigt att vi från svensk sida lyfter fram det här, eftersom det är någonting som har börjat i Sverige. Det diskuteras också mycket i fackföreningsrörelsen inom EU huruvida man behöver modernisera utstationeringsdirektivet. Nu har vi chansen att göra något åt det. Jag tycker inte att Sverige ska missa den chansen. Här kan vi göra skillnad för många arbetstagare i Europeiska unionen.

Herr talman! Såväl utstationeringsdirektivet som Laval och lex Britannia står på dagordningen för det första möte som ska vara med den svenska arbetsmarknadsministern och arbetsmarknadens parter. De har alla signalerat en bred villighet att ha den initiala dialogen, analysera Lavaldomen och sätta in detta i ett större sammanhang för att undersöka vilka eventuella förändringar som krävs på lång sikt. Den frågan kommer att finnas med mycket snarare än det svenska ordförandeskapet.

Herr talman! Ett av de prioriterade områdena är jobb, tillväxt och konkurrenskraft. Jag tänker också på de socioekonomiska frågorna, som är viktiga när det gäller framgången för jobb och tillväxt. Det gäller god hälsa hos befolkningen. En fråga som Sverige kan prioritera är också de vuxnas och barnens hälsa ute i Europa. Jag tänker på en enskild fråga: alkoholpolitiken i Europa, EU:s alkoholpolitik och alkoholens skadeverkningar socioekonomiskt i varje europeiskt land. Vi får rapporter om hur det ser ut ute i Europa. Debutåldern för alkohol ligger hos barnen på tolv år. Nio miljoner barn växer upp hos missbrukande föräldrar. Behovet av en solidarisk alkoholpolitik är skriande. Jag vill fråga regeringen: Kommer regeringen att prioritera denna viktiga fråga och fokusera på den under ordförandeskapet?

Herr talman! Alkohol och tobak är viktiga folkhälsofrågor. I det nya fördraget skrivs de också in som folkhälsofrågor. Det står väldigt tydligt att EU ska arbete med den typen av frågor, vilket är glädjande. Frågor som rör narkotika kommer också att komma upp under det svenska ordförandeskapet år 2009 eftersom handlingsplanen mot narkotika ska ses över under 2009. Det är ytterligare ett exempel på sådant som ligger i tidsplanen och som kommer att landa under vårt ordförandeskap. Som jag har sagt flera gånger tidigare har ännu vi inte lagt fast prioriteringarna för det svenska ordförandeskapet. Jag kan inte svara på den frågan ännu. Men att alkoholfrågan kommer upp på ett eller annat sätt tror jag nog. I vilken form och på vilket sätt det sker får vi återkomma till. Jag delar frågeställarens åsikt att det är viktiga frågor och att man kan göra ganska mycket på Europanivå i det avseendet.

Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret. Vi kan med det politiska hantverket värna om människoliv ute i Europa och se till att barnens uppväxtförhållanden blir tryggare genom att förhindra att så många miljoner barn växer upp med missbrukande föräldrar. Det kan vi lyfta fram under ordförandeskapet också här i Sverige genom konferenser, möten där vi lyfter upp frågan som ett prioriterat område.

Herr talman! Det finns många olika sätt man kan lyfta upp en fråga. Det är inte säkert att lagstiftning på EU-nivå är det mest framkomliga. Man kan till exempel se vad som har hänt på tobaksområdet och med rökfrihet i restaurangbranschen. Det är inte en följd av en gemensam lagstiftning på EU-nivå. Man har diskuterat detta, mötts och presenterat olika erfarenheter och idéer. Sedan har det spridit sig över länderna. Man kan arbeta på lite olika sätt.

Herr talman! Jag har ett par frågor. Jag kommer precis från kommissionens presentation av klimatpaketet, utsläppsminskningarna och förnybarhetsmålet. Det var mycket papper jag fick där, och vi fick också en jättesnygg kasse. Jag tänkte att jag tar med mig den eftersom vi inte har någon EU-flagga här inne i kammaren. Jag undrar lite om gången. Det är ganska många saker som ska komma på plats för att det ska falla ut ordentligt. Mycket hamnar under det franska ordförandeskapet. Jag undrar om statsrådet tror att Frankrike hinner stuva undan allt detta så att man inte behöver lämna så mycket till nästa parlament och om man hinner lösa det innan parlamentet upplöses och ledamöterna får åka hem och bli omvalda eller sluta. Efter Frankrike kommer Tjeckien. Jag undrar om statsrådet kan säga lite om hur hon ser på det tjeckiska ordförandeskapet. Det har inte direkt kört hårt i klimatspåret. Jag får instämmanden från bänken när jag säger det där. Det är de två frågor jag har.

Herr talman! Det sittande Europaparlamentet kommer att försöka hinna klara av många frågor innan det upplöses och går till valkampanj. Sedan blir det som jag sade inledningsvis när du inte hade kommit. Det kommer att bli ett litet glapp med valet till Europaparlamentet och tills det har utsett en ny kommission. De spelpartner som ett ordförandeskap är beroende av och viktiga institutioner kommer inte att fungera som partner på riktigt samma sätt under kanske våren och fram till mitten på hösten. Det komplicerar naturligtvis ordförandeskapet lite grann för vår del, och det får vi planera för. Exakt vad som kommer att hinnas med kan jag inte riktigt säga. Många av dessa processer är väldigt långsiktiga. Det är tänkt att Lissabonstrategin ska vara klar år 2010. Det kommer den inte att vara. Det pågår redan nu diskussioner om vad som ska komma efter den. Troligen kommer det att fattas någon form av beslut på det informella toppmötet i mars år 2010. Det arbetet rullar på. Budgetöversynen har vi också nämnt här lite kort. Det är också en sådan långsiktig process. Vi hoppas naturligtvis att man ska kunna fatta viktiga beslut senast under vårt ordförandeskap. Men det är otroligt komplicerade och svåra frågor. Likaså rullar utvidgningspolitiken på, och så vidare. Frankrike kommer säkert att hinna att beta av en hel del. Men dessa frågor är så pass långsiktiga. När det gäller det tjeckiska ordförandeskapet har det lyft fram Europe Without Borders som tema. Det handlar om rörligheten på den inre marknaden men också för människor inom EU. En del av det är också kopplat till Lissabonstrategin och att hinna med så mycket som möjligt. Arbetet kommer säkert att hinna en bra bit. Men också det är lite drabbat av att parlamentet lämnar i halvtid. Det är lite speciella förutsättningar under vårt gemensamma 18-månadersordförandeskap. Det är lite svårt att säga hur det blir. Alla dessa frågor är långsiktiga.

Herr talman! Jag vill tacka så mycket för svaret. Jag förstår att det inte är jätteenkelt att sia om vad som kommer att hända. Det känns ändå tryggt att vi har Lissabonstrategin som något slags struktur för det fortsatta arbetet. Klimatfrågorna är för viktiga för att tappas bort. Det är tricksigt att bara välja ett antal områden som man prioriterar. Ändå förstår vi att det är nödvändigt för ordförandeskapet. Jag tackar återigen för svaret.

Herr talman! Det är lite grann det som är poängen med att man har trioarrangemanget. Vi är så många länder, och de frågor som vi står inför som gemensamma utmaningar är långsiktiga. I och med att man har ett 18-månadersprogram får man en större struktur i de övergripande frågorna. Sedan kommer varje land att prägla frågorna under sitt eget ordförandeskap och välja sina prioriteringsfrågor. Men de långsiktiga prioriteringarna måste man vara överens om. Vi kommer aldrig att kunna lyckas med klimatfrågorna och komma fram till en överenskommelse i Köpenhamn år 2009 om inte det slovenska ordförandeskapet, som är nu, det franska och det tjeckiska ordförandeskapet har drivit på allt vad de kan.

Herr talman! Det är många av våra medborgare som upplever att EU är väldigt stort. Vi har gått från sex länder till 27 på ett antal år. Vi har i riksdagen i dag haft en framtidsdag som hämtade sin grund i just klimatsituationen. Vi blev än en gång upplysta om det allvarliga läget och hur bråttom det faktiskt är. Man kan konstatera att Sverige som enskilt land globalt bidrar med växthusgaser motsvarande 0,2 procent. Det innebär att den övriga världen bidrar med 99,8 procent, och hela EU bidrar med 10 procent. EU har visat sig kunna vara en reell aktör när det gäller att kunna skapa bindande överenskommelser för att hålla tillbaka ökningen och eventuellt också kunna gå tillbaka. Men i dessa sammanhang är både Sverige och EU alldeles för små. Det framgår med all tydlighet när man växlar upp till ett globalt perspektiv. Jag har en fråga till EU-ministern. Vi måste för att kunna komma till rätta med situationen som berör alla människor på jorden involvera Indien, Kina, USA etcetera. Min fråga är: Anser ministern att den agenda som nu ligger framför oss är ett tillräckligt verktyg för att vi med den som grund skulle kunna med EU:s hjälp få övriga världen att komma till stora globala överenskommelser?

Herr talman! Om jag kunde svara på det! Vi har ett oerhört arbete framför oss på nationell nivå, regional nivå, europeisk nivå och också på global nivå. Det positiva är att det finns en medvetenhet. Det finns en oerhört global medvetenhet. Vi har en kunskap och fakta om hur dramatisk situationen är. Ingen politiker med självkänsla kan på något sätt ignorera de fakta som har ställts framför oss. Det är en väldigt viktig del i att bryta mark framåt. Vi har ett stort beting framför oss. Man ska inte underskatta Sveriges 0,2 procent. Vi kan göra mycket och visa vägen. Vi är också väldigt duktiga på till exempel miljöteknik. Vi kan visa vägen för andra länder, få med detta i export och ha med det i vårt bistånd och så vidare och förmå andra länder att också ha det. Vi måste göra mer på global nivå. Om vi kommer att lyckas eller inte kan jag inte svara på. Vi har verktyg och vet vad vi behöver göra. Det är svåra beslut, och de kommer att få konsekvenser för oss också i vår vardag. Men vi måste göra det. Sverige är ledande på många sätt på det här området. Det ska vi fortsätta att vara. Om vi från svensk och europeisk sida kan bidra och visa ett starkt ledarskap genom att också leverera det vi har lovat har vi ännu bättre förutsättningar att påverka våra internationella partner.

Fru talman! Tack så mycket för svaret. Jag gläds åt ministerns engagemang i frågan. Jag vill bara skicka med vikten av att regeringen i den mån den upplever att det behövs starkare incitament för att också kunna påverka övriga världen inte drar sig för att ta fram de verktygen.

Fru talman! Tack, EU-ministern, för ett bra föredragande! Arbetet med en gemensam asyl- och flyktingpolitik pågår nu inom Europeiska unionen och är tänkt att vara klart till 2010. Vi vet om att i många europeiska länder har främlingsfientliga partier vunnit valframgångar. Vi ser också stora skillnader i den praktiska flyktingpolitiken inom den europeiska unionen. Ett exempel på detta är att av de flyktingar som kommer från krigets Irak till Europa kommer 60 procent till Sverige. Över 80 procent får uppehållstillstånd. I Grekland, som också tar emot många flyktingar, har inte en enda person från Irak fått uppehållstillstånd. Vi socialdemokrater är positiva till en harmonisering av asyl- och flyktingpolitiken. Men det är viktigt att den politiken bygger på en generös flyktingpolitik som har höga normer. Det är klart att det finns en risk att så inte blir fallet. Det kan komma att handla om minimiregler och normer under det som vi har i Sverige i dag. EU-ministern nämnde detta som en av de prioriterade frågorna i sin föredragning. Det är naturligtvis önskvärt att denna fråga avgörs under Sveriges ordförandeskap. Min fråga är då vilka åtgärder EU-ministern och den svenska regeringen vidtar för att frågan om en gemensam flykting- och asylpolitik hamnar på bordet under Sveriges ordförandeskap.

Fru talman! Det är naturligtvis glädjande att det finns en samsyn i många avseenden på de här frågorna. Precis som frågeställaren säger är det frågor där det finns olika uppfattningar inom Europa. Det är inget att hymla med. Vi företräder vår uppfattning och försöker få stöd för den så mycket som möjligt. Just i dag och i morgon är det ett så kallat RIF-möte, det vill säga ett möte mellan migrations- och justitieministrarna, i Ljubljana i Slovenien för att diskutera de här frågorna. Det finns en tidtabell som syftar till att mycket ska vara klart till 2009-2010. Men det är en omfattande agenda. Det handlar dels om asylpolitiken - att få en alltmer harmoniserad asylpolitik så att vi helt enkelt delar på ansvaret. Det har gjorts en hel del när det gäller massflyktsituationen, ensamkommande barn och så vidare. Där finns det en del regelverk. Men det finns mycket att göra. Migrationsministern har flera gånger i riksdagen redovisat hur Sverige arbetar med detta. Men det handlar också om att få till stånd en migrationspolitik som gör att det är möjligt att på laglig väg komma till Europa. Det finns förslag som diskuteras nu om ett så kallat blått kort, ett blue card . Det är en europeisk variant av green card som man har i Amerika. Det ger alltså en möjlighet att få arbetstillstånd i Europa. Det kommer att vara nödvändigt för vår egen skull, av demografiska skäl och därför att vi behöver arbetskraftsinvandring. Det kommer också att göra det möjligt för människor att komma hit lagligt och därigenom i alla fall lite grann dra undan mattan för de fruktansvärda människosmugglare som tjänar otroliga pengar på att smuggla människor hit eftersom det inte finns någon legal väg. Det finns tidtabeller som anger 2009-2010. Jag tror att alla är angelägna om att de ska hållas eftersom man ser att det här är viktiga frågor. Det nya fördraget ger oss nya beslutsmöjligheter på området, vilket gör att man kan fatta beslut med kvalificerad majoritet på fler områden. Det underlättar beslutsfattandet. Det har länge stått och trampat lite grann eftersom det har blockerats på olika sätt. Det finns naturligtvis också risker med detta, men jag tror ändå att det finns ganska goda förutsättningar för att vi ska kunna komma till beslut. Antingen kan vi besluta under det svenska ordförandeskapet eller så kan vi bädda för att beslut kan fattas omedelbart efteråt.

Fru talman! Jag håller med EU-ministern om att vi är överens i mycket i de här frågorna. Det händer mycket på migrationsområdet just nu. Jag tycker dock att det är viktigt att man skiljer på arbetskraftsinvandring och asyl- och flyktingpolitiken. Lösningen får inte bli att människor som har hög utbildning kan komma hit och jobba genom blue card medan det blir allt svårare för flyktingar som kommer hit att få uppehållstillstånd. Just därför tror jag att detta är oerhört viktigt. Jag tyckte inte riktigt att jag fick svar på min fråga om ifall regeringen och EU-ministern kommer att försöka arbeta för att få resultatet av den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken klart till Sveriges ordförandeskap. Vi vet ju om att det finns en risk för att det här kommer att bygga på normer under dem som finns i dag. Jag hoppas få svar på frågan.

Fru talman! Om jag var otydlig med att det finns en skillnad mellan arbetskraftsinvandring och asylpolitik ber jag om ursäkt. Jag försökte tvärtom illustrera att det ryms mycket i migrationspolitiken. Alla EU-länder har skrivit under internationella konventioner och är i alla dokument mycket tydliga med att de ska respektera asylrätten. Att människor får söka asyl när de flyr för sitt liv från diktatur och förtryck är en helt annan sak än att människor söker arbete. Det kan sammanfalla ibland, men det är olika spår och det ska finnas tydliga, klara och rättssäkra system för detta oavsett vilken kategori man befinner sig i. Det är svårt. Vi har tagit med detta som en viktig fråga i vårt gemensamma 18-månadersprogram. Vi vill lyfta fram detta. Det vill de andra länderna också. Inte minst Frankrike har sagt att detta är en viktig fråga. Våra båda länder kanske har lite olika infallsvinklar i detta. Jag kan inte säga exakt när det skulle landa. Men det är klart att vi gärna ser att det landar under 2009.

Fru talman! Tack, statsrådet! I inledningen nämndes bara orden modern budget och att det var viktigt. Jag vill ställa en fråga om budgetöversynen. Är regeringen beredd att trycka på för att det verkligen ska bli förändringar mitt i sjuårsperioden? Det behövs för att vi ska få trovärdighet när det gäller EU:s satsning på tillväxt och forskning med mera. Det behövs också i reformeringen av jordbrukspolitiken. Det måste leda till förändringar så snart som möjligt, och vi kan inte vänta på att långtidsbudgetperioden är över. Det är ju inte förrän 2013-2014. Många regeringar verkar vara inne på att möjligen komma överens om vissa riktlinjer i samband med halvtidsöversynen men att de vill låta genomslaget vänta till 2014. Det tycker jag inte vore bra, särskilt om vi nu pratar om den nuvarande storsatsningen på klimat- och energipolitiken. Om detta ska få genomslag i budgeten måste det ske redan 2010. Allt annat vore orimligt. Jag vill höra statsrådets syn på detta.

Fru talman! Budgetöversynen är en otroligt viktig uppgift. Om vi nu lyckas få ett nytt fördrag och EU får ett mer modernt styrelseskick behöver vi också en modern budget. Det har vi inte i dag. Kommissionen har skickat ut ett meddelande, som det heter, där man ställer lite frågor och för resonemang om budgeten. Det är nu ute i alla medlemsländer, och vem som helst kan svara på detta fram till den 15 april. Jag vet att partier, organisationer och rörelser kommer att göra det. Regeringen kommer naturligtvis också att göra det. Vi har en väldigt modernistisk syn på detta; vi behöver modernisera budgeten kraftfullt. Vi behöver föra en ordentlig diskussion. Jag har redan varit på hearing en gång i riksdagen, och jag vet att ni också för diskussioner om vad vi ska använda våra gemensamma resurser till. Vi ska ha en minskning av jordbrukspolitiken, men vad ska vi prioritera i framtiden? Vad finns det ett europeiskt mervärde i att vi finansierar tillsammans? Jag kan hitta många sådana frågor. Men här krävs ytterligare diskussion innan vi landar. Vår målsättning är absolut att kunna komma överens om reformer, och om möjligt verkligen genomföra dem inom ramen för detta finansiella perspektiv. Vi skulle behöva det. Det har flutit mycket vatten under broarna, och många frågor har uppstått. Vi har nya stora utmaningar som kommer att kosta pengar, och vi behöver ha en mer flexibel budget. Det här är en mycket stor stridsfråga inom EU. Det är ingen hemlighet att vi har olika synpunkter på detta. Men vi hoppas att man ska kunna komma så långt som möjligt med ambitionen att genomföra reformer under detta finansiella perspektiv.

Fru talman! Jag tackar för svaret, och jag instämmer i att budgetrestriktiviteten är viktig. Det tycker vi också från socialdemokratiskt håll. Jag tycker också att det är viktigt att regeringen både i 18-månadersprogrammet och i diskussioner försöker se till att det verkligen blir ett genomslag före 2013. Jag tror att vi vinner på detta. Det är viktiga områden. Det handlar om bättre ekonomi vad gäller budgetpolitiken och att vi kan minska kostnaderna och lägga pengar på de områden som är den moderna delen i budgeten - forskning och utveckling och liknande. Där är vi överens med regeringen. Vi hoppas på att regeringen verkligen får genomslag för detta i förhandlingarna på de olika ställena i Bryssel och på andra platser.

Fru talman! Det känns oerhört bra att det finns en samsyn på detta. Det kanske inte gäller varenda detalj, men i den stora övergripande delen finns det en mycket stor samsyn i riksdagen. Det ger oss förstås ett starkt förhandlingsmandat. Vi driver frågan helt oavsett ordförandeskap. I varenda kontakt jag har med någon minister från något annat land tar jag upp frågan och presenterar den svenska synen. Men jag ska inte heller dölja för riksdagen och för Sonia Karlsson att det här är en fråga där det som alltid i budgetsammanhang, inte minst i EU:s historia, finns mycket starka olika åsikter. Det kommer alltså inte att bli lätt. Men vi har så stora utmaningar framför oss, och det vet alla medlemsländer. Alla vill vara budgetrestriktiva. Ingen vill öka budgeten. Då måste man prioritera internt - så enkelt är det. Därför hoppas jag att vi ska kunna komma en bra bit på vägen, om än kanske inte riktigt med en så reformerad budget som vi skulle vilja. Det är verkligen vår ambition.

Fru talman! Jag vill koncentrera mig lite på det prioriterade området med tillväxt, jobb och så vidare. Här kommer det att ske mycket utifrån Lissabonstrategin. Lissabonstrategin kom till en gång för att Europa skulle få samma, eller till och med bättre, konkurrenskraft som USA. Men redan från början tydliggjordes det att det inte skulle ske på samma sätt som i USA med stora klyftor och råkapitalism. Lissabonstrategin skulle vila på tre ben. Det handlade om tillväxt och jobb, och det skulle ske på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt. Då kan man tycka att det är en självklarhet att man också höll sig till det. Men bara för något år sedan kom det signaler från högsta ort i kommissionen att det bara var tillväxten som var intressant. Man berättade en historia om tre bröder. Om en av bröderna var sjuk fick de andra två bröderna stå tillbaka. Det var tillväxten som var sjuk, och alltså fick de andra två benen som Lissabonstrategin vilar på vika. Nu har det hänt en del sedan dess, bland annat har klimathotet börjat diskuteras. Jag tror inte att någon i dag skulle säga att vi inte ska ta med det miljöhotet i Lissabonstrategin. Det är väl tyvärr inte riktigt lika mycket fokus på det sociala benet. Jag tycker att vi nu under ordförandeskapet ska framhålla hur framgångsrik den nordiska modellen har varit. Den nordiska dimensionen handlar inte bara om Östersjöregionen, utan det handlar om en modell med utbyggd välfärd, stora satsningar på forskning och välutbildad arbetskraft i stället för lönedumpning. Jag hoppas verkligen att regeringen vågar stå för den linjen och driver den nu under ordförandeskapet.

Fru talman! Jag satt med när Barroso presenterade den här liknelsen med de tre bröderna. Jag uppfattade den inte så som Hillevi Larsson. Även om det kanske inte var en idealisk liknelse uppfattade jag det så att om inte alla tre bröderna är friska mår alla dåligt och att alla tre var viktiga. Sedan dess har kommissionen och Barroso visat väldigt tydligt att just hållbarhetsaspekten har en väldigt viktig roll att spela. Hela den diskussion som vi för nu om klimat och miljö spelar förstås en viktig roll där. Vi har också en hållbarhetsstrategi som löper lite parallellt med Lissabonsprocessen. Det finns verkligen med där. Den senaste tiden har kommissionen fokuserat väldigt mycket på det som man kallar för flexicurity . Där lyfter man fram den nordiska modellen, och inte minst Sverige. Lissabonprocessen är till för att vi ska kunna jämföra med varandra. Vi sätter upp mål, sedan har vi lite olika vägar att gå dit och sedan kollar man av. Tanken är inte att man ska lagstifta tillsammans utan att man ska lära av varandra. Kommissionen och bland annat kommissionär Spidla, som delvis är ansvarig för detta, lyfter väldigt ofta fram just den nordiska modellen som ett föredöme för att hur alla tre benen, och inte minst det sociala benet, ska hålla ihop i Lissabonstrategin. Det finns absolut med.

Fru talman! Risken i de här sammanhangen är att det blir en prioriteringsfråga, och då prioriterar man ned en del saker även om man säger att man inte ska strunta i dem. Här är det väldigt viktigt att vi i Sverige håller fanan högt och visar att de andra två benen inte bara är avgörande för att vi ska få ett hållbart Europa utan också för att vi ska få en hållbar tillväxt och sysselsättning. Det är inte hållbart i längden att vi ska konkurrera med låga lönenivåer, dålig arbetsmiljö och mindre satsningar på utbildning, forskning och så vidare. Det hållbara är snarare att vi ska vara spjutspetsen och sprida den nordiska modellen till hela Europa och självfallet vässa vår egen politik. Vaxholmskonflikten är ett konkret exempel. Det är inte bra om man på här sättet utmanar en arbetsmarknadsmodell som fungerar utmärkt och därmed öppnar dörren för lönedumpning. Jag hoppas att man vågar beröra även sådana kontroversiella frågor.

Fru talman! Jag är lite osäker på frågan. Alla de här aspekterna finns med i Lissabonprocessen. Det som har hänt de senaste åren är tvärtom att man har visat att Europa ska konkurrera med en välutbildad arbetskraft med satsningar på humankapital, på människan, på forskning och på det livslånga lärandet. Vi ska satsa på jämställdhet därför att det också är bra för arbetslivet som helhet. Vi ska finna möjligheter så att man kan kombinera yrkeslivet med familjelivet. Där lyfts, precis som Hillevi Larsson säger, den svenska modellen och den nordiska modellen fram som en förebild. Men det händer mycket i de andra länderna i Europa också. Det är inte så att vi ska slå oss för bröstet i alla avseenden. Detta finns med i Lissabonstrategin som är en strategi där vi jämför oss med varandra enligt den principen att man sporrar varandra att gå vidare. Man identifierar mål, och sedan går man vidare utifrån olika traditioner när det gäller hur man väljer att göra det, men målen är gemensamma. Under det svenska ordförandeskapet och tiden fram till dess kommer vi också att diskutera vad vi ska ha efter Lissabon, ett Lissabon 2 eller en uppföljning till detta. Då kommer alla de här frågorna att finnas med.

Fru talman! Det var ett ovanligt nyhetsfattigt hopkok av informationer om det framtida EU-ordförandeskapet som statsrådet bestod kammaren med. Det fanns inte en enda ny tanke. Statsrådet erkänner att det var minst 80 procent som var arvegods från tidigare ordförandeskap. Det verkar som om den borgerliga regeringen har som ambition att det ska vara minst 100 procent på dagordningen, det vill säga inga egna nya idéer och tankar, och så har det varit under de ett och ett halvt år som vi har haft den här borgerliga regeringen. Jag vill knyta an till det som min socialdemokratiska riksdagskollega Hillevi Larsson tog upp om Lissabonprocessen. Den har tre dimensioner. Regeringen redovisar egentligen bara tillväxt- och miljödimensionen och hoppar över den sociala dimensionen. Sedan säger statsrådet här att det är viktigt med den sociala dimensionen. Varför har man då utelämnat den sociala dimensionen i programmet? Den sociala dimensionen handlar om anställningsskydd, anställdas rättigheter, jämlikhet, vuxenutbildning och barnomsorg. Ingenting av det har tagits upp i programmet. Det är en sak att stå här och säga att det är viktigt, men varför har regeringen utelämnat den delen? Jag har en annan fråga som hänger ihop med att detta är ett gemensamt ordförandeskap med Frankrike och Tjeckien. Då gäller det att passa på att ta upp frågor där det kanske finns delade meningar mellan de tre ordförandeländerna så att vi kan påverka exempelvis Frankrike. Frankrike är inte entusiastiskt för ett turkiskt medlemskap i EU. Sverige har drivit på för det. Frankrike är minst sagt motsträvigt till att genomföra det som Cecilia Malmström förr tyckte var viktigt men numera inte bryr sig om, nämligen att flytta bort EU-parlamentets sessioner från Strasbourg. Kan Cecilia Malmström redovisa vad den svenska regeringen har gjort för att påverka den franska regeringen och lyfta upp de här två frågorna? Vad har regeringen gjort för att få bort de vidriga miljökonsekvenserna av att vi flyttar hela EU-parlamentet till Strasbourg en gång i månaden och framför allt för att påverka Frankrike att inta en annan attityd när det gäller turkiskt medlemskap i EU?

Fru talman! Jag försökte vara så tydlig och informativ som det någonsin var möjligt i informationen till riksdagen. Jag erkänner gärna att det här är den övergripande processen som jag nu redogjorde för. Det är ett led i ambitionen att informera riksdagen så mycket som möjligt och så tidigt som möjligt. Både jag och övriga statsråd, och så småningom också statsministern, återkommer vid ett flertal tillfällen för att informera om detaljerna i arbetet med svenska sexmånadersprogrammet. Det här är fortfarande rubrikerna och processen för 18-månadersprocessen. Lissabonprocessen är viktig. Den sociala dimensionen finns med. Jag har nämnt flera exempel. Mycket av det som Bosse Ringholm nämner är frågor som är föremål för lagstiftning och beslut på nationell nivå, barnomsorg till exempel, och så ska det också vara. Vi ska inte ha gemensamma lagar om barnomsorg på Europanivå. Däremot ska vi ha gemensamma målsättningar för att man ska kunna kombinera familjeliv med att göra karriär på arbetsmarknaden. Sedan redovisar vi regelbundet för varandra. Bosse Ringholm har ju själv som före detta EU-minister och Lissabonansvarig erfarenhet av att man möts i Bryssel och redovisar detta för varandra för att på så sätt sporra varandra att gå vidare. När det gäller Turkiet kan jag försäkra Bosse Ringholm om att det inte finns något land i Europa som så intensivt driver Turkietfrågan som Sverige. Vi är oerhört angelägna inte bara om att övertyga Frankrike utan även andra skeptiska medlemmar. Vi försöker mycket konkret att hjälpa Turkiet genom att påverka andra länder, stötta den turkiska regeringen när det gäller att implementera en del saker och driva på för att vi inte skulle frysa fler kapitel än vi gjorde. Vi driver verkligen den här frågan. Det är en sorglig historia med Europaparlamentet och Strasbourg. Det är mycket svårt att påverka Frankrike. Det här är en nationell stolthet för Frankrike. Det finns många politiker i Frankrike som också tycker att den här frågan borde lösas och att man skulle kunna komma fram till en ordning där man slapp det här pendlandet av alla de skäl som Bosse Ringholm nämner. Jag försöker naturligtvis att alliera mig med den typen av politiker i Frankrike och i andra länder för att så småningom förhoppningsvis kunna lösa den frågan som tyvärr kräver en fördragsändring.

Fru talman! Riksdagen förväntar sig naturligtvis när det ansvariga statsrådet kommer hit och ska berätta om det kommande EU-ordförandeskapet att riksdagen ska få information om några nya saker i EU-ordförandeskapets program. Men inte någon enda nyhet presenteras, ingenting utöver det vi visste förut. Man kan tycka att det är lite ointressant att behöva komma hit och ordna en diskussion när inget nytt finns att berätta. Det enda vi kunde se i programmet är att det är en upprepning av gamla frågor. Det enda som är intressant är egentligen det man har uteslutit. Det man har uteslutit är bland annat EU:s arbete med Lissabonprocessens sociala dimension. Jämställdhetsfrågorna nämns inte över huvud taget av Cecilia Malmström. Sedan kan hon säga här att det är viktigt. Det utesluts av den svenska regeringen. Jag får till sist konstatera att Cecilia Malmström tyvärr inte har varit särskilt framgångsrik, snarare misslyckats med att påverka Frankrike när det gäller Turkiet och när det gäller Europaparlamentets sessioner i Strasbourg. Hon kan inte meddela någon form av resultat i sina kontakter med den franska regeringen.

Fru talman! Det är lite magstarkt av Bosse Ringholm att stå här och tala om att det inte finns något intressant. Övriga ledamöter verkar i alla fall tycka att det var viktigt att jag var här och redovisade. De kanske inte har samma kunskapsnivå som Bosse Ringholm och behöver lite mer information. Jag tyckte i alla fall att det var viktigt att komma hit och är tacksam för den möjligheten, fru talman. Som jag sade var detta processen för 18-månadersprogrammet. Vi kommer att återkomma med diskussioner kring vad det ska stå i det svenska ordförandeskapsprogrammet med prioriteringar. Jag lyfte tidigt fram frågan om Östersjön som är en svensk prioritering. Det är en ny fråga som vi har lyckats få hela EU att ställa sig bakom. Kommissionen kommer att presentera en europeisk Östersjöstrategi. Det ser jag som en stor svensk framgång. Det är tyvärr inte så lätt, Bosse Ringholm, att påverka hela det franska folket i Turkietfrågan. Men jag kan försäkra dig att vi gör vårt yttersta för att driva just frågan om Turkiet tillsammans med några andra länder. Om Bosse Ringholm frågar sina europeiska kolleger och före detta kolleger i rådet kan de säkert bekräfta bilden att Sverige är otroligt aktivt där. När det gäller frågan om Strasbourg har jag i alla fall försökt att lyfta fram den i flera olika sammanhang. Det är mer än vad den förra regeringen gjorde. Det är ingen lätt fråga. Det kräver en fördragsändring. Det finns ett land som inte vill ändra fördraget i det här avseendet. Det kommer tyvärr att ta lite tid, men Bosse Ringholm kan vara försäkrad om att jag fortfarande är engagerad i frågan. (Applåder)

Fru talman! Catharina Bråkenhielm har frågat justitieministern om vilka åtgärder hon kommer att vidta för att minska skadorna på människor och egendom vid nästa nyårsfirande. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jan Lindholm har frågat mig vilka konkreta åtgärder som jag avser att vidta för att minska den risk för människor, djur, natur och egendom som nuvarande ordning vad gäller pyroteknisk materiel innebär och hur jag tänker verka för att dessa problem lyfts fram i regeringsarbetet. Eftersom interpellationerna liknar varandra avser jag att besvara båda i en samlad debatt. Att människor eller egendom skadas till följd av fyrverkeripjäser är mycket olyckligt. Likaså är det olyckligt när djur skadas eller störs på grund av fyrverkerier. Jan Lindholm tar i sin interpellation upp frågan om fyrverkeriers påverkan på miljön. Han föreslår en reglering av användningen av fyrverkeripjäser. De mängder av bly och andra metaller som avges från fyrverkerier bedöms vara små i jämförelse med andra källor. Det hindrar dock inte att återkommande fyrverkerier på lokal nivå skulle kunna ha betydelse. Sammanfattningsvis bedöms trots allt användningen av fyrverkerier ha en begränsad påverkan på miljön. Arbetet med att förebygga skador på människor och djur samt påverkan på miljö är mycket viktigt. Framför allt handlar det om att ha en välfungerande lagstiftning kring brandfarliga och explosiva ämnen som inkluderar fyrverkerier. Som Catharina Bråkenhielm nämner innebär det så kallade förbudet mot smällare som infördes från och med årsskiftet 2000/01 inget förbud mot att fyrverkerier kan ha knall som effekt. Fyrverkerier med knall fanns även innan årsskiftet 2000/01. De renodlade smällarna är dock borta från marknaden, precis som avsågs. Vad gäller personskadorna inom området visar Statens räddningsverks skadestatistik på en nedåtgående tendens. Från år 1997 till år 2006 har det totala antalet vårdade personer på sjukhus till följd av olyckor med fyrverkerier minskat från ca 50 till ca 30 personer årligen. För att få sälja fyrverkerier krävs tillstånd från polisen. De butiker som förvarar eller säljer fyrverkerier måste följa ett särskilt regelverk för hanteringen. Det finns också ett krav på att säljaren ska kontrollera att köparen inte är minderårig. Statens räddningsverk genomför tillsammans med polis och räddningstjänst regelbundna kontroller av försäljningsställen. Det förekommer emellertid att myndiga köper fyrverkerier som sedan överlåtes och används av minderåriga. I enlighet med det EU-direktiv som antogs i maj 2007 pågår nu en klassificering av fyrverkerier inom EU. Syftet med direktivet är att skapa en gemensam bedömningsgrund i hela EU och att öka säkerheten för konsumenterna. Implementeringen av direktivet ska ha skett senast år 2010. Direktivet delar upp fyrverkerier i fyra klasser varav en kategori för professionellt bruk. Klasserna 2 och 3 avser kraftigare fyrverkeriartiklar. I samband med att Statens räddningsverk genomför direktivet kommer myndigheten också att kunna pröva vilka typer av fyrverkerier som är tillräckligt säkra för att säljas till konsumenter. Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor som reglerar det aktuella området har nyligen varit föremål för en utredning (SOU 2006:16), och arbetet med en ny reglering för brandfarliga och explosiva varor pågår vid Försvarsdepartementet. Regleringen kommer att beredas i sedvanlig ordning inom Regeringskansliet. Det pågående arbetet syftar till att lagstiftningen ska vara olycksförebyggande, skadeförebyggande och brottsförebyggande. Utredningen har bland annat föreslagit en regel som innebär ett tydligare förbud mot överlåtelse och langning av fyrverkerier till minderåriga. I sammanhanget bör också framhållas att den enskilde naturligtvis har ett stort ansvar för att hantera fyrverkerier på ett säkert och korrekt sätt.

Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpellation som egentligen inte innehåller något svar på den fråga jag ställde. Frågan var: Vad tänker ministern göra för att man ska minska skadorna, otryggheten och skräcken som många människor och djur känner inför varje nyårsfirande och påsk? Men det var det inte direkt något svar på. Det var mer en teknisk uppräkning av vad som är just nu. Om ministern menar att det är upp till folks omdöme att sköta fyrverkeripjäser har verkligheten påvisat att det finns otroligt många människor som saknar just det omdömet. Det är det som är problemet. Det finns en oerhörd upprördhet över att man ska kunna bli utsatt för det här helt ofrivilligt bara för att man går ut de dagarna. Man kan också vara inne och må dåligt. Det är för att en del människor tar sig rätten att leka med sprängämnen. Är det verkligen rätt att människor och djur ska vara rädda dagarna runt våra storhelger, att byggnader brinner ned och att vår miljö tar skada? Att det behövs en skärpning av lagstiftningen har hundratals e-postbrev, pappersbrev och telefonsamtal som jag har fått under den senaste månaden visat. Jag har också fått berättelser från människor som varit utsatta för krigsliknande händelser i livet, föräldrar till barn med autism som gömmer sig de dagarna, hästägare som får tillbringa lång tid i stallet för att lugna sina hästar eller med hästar som har flytt i hagar och fått benbrott med avlivning som följd. En djurparkssammanslutning har ringt och berättat om hur oerhört rädda djurparkens djur är. Det handlar om alla våra vilda djur. Katter reagerar också starkt, för att inte tala om alla de hundar som finns i Sverige som lever i flera dygn i skräck. En del kan varken äta eller gå ut. Man måste många gånger sätta in lugnande medel eller, där man har möjlighet, bege sig långt bort från hemmet. Svenska Kennelklubben, den stora hundorganisationen, bedriver en kampanj sedan ett par år tillbaka som man kallar Smällarupproret. Där finns massor av namn på människor som helt enkelt är urförbannade på det som pågår och det som inte pågår när det handlar om att stävja det här. Bryr man sig inte alls om detta från den nuvarande moderatregeringen? Jag hade ett samtal i går med en person som berättade om en sexårig pojke som i lugn och ro knallade över skolgården och träffades av en raket rakt på halsen. Han fick en fullkomlig chock. Den fysiska skadan blev inte så jättestor att den kom med i Tolgfors uppräkning av statistik över dessa 30 personer. Men det är inte säkert att det går att sätta en statistiskstämpel på det trauma som den här pojken upplevde. Det går kanske inte heller över så fort. Ska man verkligen behöva utsättas för detta varje år? Du, Sten Tolgfors, har makten i din hand. Varför lyfter du den inte och gör något? Det pågår ju faktiskt arbete i regeringen kring dessa frågor. I stället rycker ni på axlarna och säger att det är bra som det är. Det tycker jag är helt ofattbart. Ministern anser att det är upp till folks omdöme att hantera livsfarliga fyrverkeripjäser. Ministerns partikollega har uttalat sig i justitieutskottet och anser att det inte går att lagstifta så att människor får ett gott omdöme. Men vi har ju faktiskt lagstiftning just för sådana här saker! Hanteringen av fyrverkeripjäser och raketer har ändrat karaktär med åren. De hanteras mycket mer som leksaker. Man kastar dem på byggnader och bilar. Man kastar in dem i folkhoper och upp på balkonger. Knallarna har blivit högre, och effekterna har blivit kraftfullare. Vi har faktiskt lagstiftning kring hur man ska hantera vapen och sprängämnen för den som är jägare eller sportskytteintresserad. Men när det gäller detta vill man inte göra någonting.