Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet

Fru talman! Europeiska rådet träffades i torsdags i förra veckan för ett extrainsatt möte. Två frågor var på dagordningen: det fortsatta stödet till Ukraina och förstärkningen av försvaret av europeiska länder.

Veckorna före mötet, efter president Trumps och president Zelenskyjs presskonferens i Vita huset, möttes europeiska stats- och regeringschefer i flera olika formationer. President Macron i Frankrike samlade till ett möte i Paris. Premiärminister Starmer stod värd för ett annat möte i London. Före det var vi många kollegor som sågs i Kiev på treårsdagen av den fullskaliga invasionen den 24 februari.

Precis före Europeiska rådets möte träffades vi också i den nordisk-baltiska krets som allt oftare träffas, den här gången tillsammans med Polens premiärminister Donald Tusk. Sammantaget är vi gemensamt den näst största givaren i hela världen av stöd till Ukraina. Vi arbetar alltmer med och allt närmare varandra i försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Vi håller också gemensamt och var och en för sig tät kontakt med just Frankrike och Storbritannien.

Samma dag fattade regeringen beslut om att skicka upp till åtta svenska Jas 39 Gripen till Polen för att tillsammans med våra allierade säkra att vapen och annat stöd som skickas till Ukraina från bidragsgivande länder verkligen når fram. Det är så vi gemensamt stärker Ukraina och samtidigt bidrar till i vårt fall Sveriges och svenskars säkerhet.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj deltog vid Europeiska rådets möte i torsdags. I ljuset av de senaste veckornas rätt omtumlande händelser var han tacksam för det starka stöd som han och Ukraina fått från Europa på olika möten under den senaste tiden. Från EU:s sida upprepade väldigt många viljan att stötta Ukraina så länge som det behövs. Man framhöll att Ukraina utkämpar en strid även för Europas gemensamma säkerhet, att inga fredsförhandlingar om Ukraina får ske utan Ukraina och att fred till slut måste slutas på Ukrainas villkor.

I de slutsatser som förberetts inför mötet läggs ett antal viktiga principer för framtida fredsförhandlingar fast. På vägen dit ska EU fortsätta sina ansträngningar för att Ukraina både inför och under eventuella fredsförhandlingar ska ha en så stark position som över huvud taget är möjligt - det som numera även på svenska allt oftare heter peace through strength.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán meddelade några dagar före mötet att han inte tänker acceptera att Europeiska rådet antar några slutsatser alls om Ukraina som går längre än FN-resolutionen. Denna cynism mötte mycket kritik, så också ljudlig kritik från Sverige. Det här är naivt inför det reella hot som Ryssland utgör mot Europa, men det är bara att konstatera att vi inte är överens med Ungern. Ingenting tyder på att de övriga 26 länderna kommer att bli överens med Ungern. Jag förstår alla som nu känner djup frustration över att ett enda land - just Ungern av alla länder, som självt bättre än många länder vet vad det innebär att vara lydstat till Ryssland - blockerar hela EU:s beslutsfattande i dessa frågor.

I stället för att ägna mötet åt att hitta meningslösa minsta gemensamma nämnare beslutade vi 26 länder som är överens att i stället låta vår samsyn uttryckas i ett gemensamt uttalande. Att 26 är fler än 1 är inte bara enkel matematik, utan det är också ett tydligt besked om hur isolerat Ungern just nu är. Vi andra har rätt, och Ungern har fel.

Fru talman! Att Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet är något som vi hör alltmer och allt oftare i takt med att diskussionerna om det transatlantiska engagemanget för Europa fortskrider. EU:s roll i den upprustning som nu sker runt omkring i Europa väcker många frågor. Det europeiska samarbetet som vi känner det skapades ju ur krig och vilja till fred. EU har inte och ska inte heller ha en egen armé eller sysselsätta sig med sådan säkerhetsplanering och förmågeutveckling som är Natos uppgift. Det är bra att ingen heller just nu försöker hitta strukturer som ersätter Nato. I stället menar många, med viss rätt, att Europas Natoländer nu på allvar måste rusta sig i linje med Natos målsättningar och kommande målsättningar för att förbli en trovärdig partner till USA och andra Natoallierade.

Det betyder inte att EU saknar viktiga uppgifter. EU har andra kompetenser som har betydelse för den samlade försvarsförmågan. Det är ett unikt ekonomiskt samarbete med förmåga att fastställa regler för till exempel gemensamma standarder och gemensam upphandling. EU kan också i kraft av sin ekonomiska styrka skapa incitament för fler privata investeringar i europeisk försvarsindustri. Det är därför viktigt att även påminna om den europeiska konkurrenskraften när vi talar om behovet av mer europeisk säkerhet. Det arbete som kommissionen har inlett med regelförenklingar kommer att gynna försvarsindustrin i Europa. En växande ekonomi är grundläggande för att finansiera ett växande försvar. Sverige tillhör de länder som driver på mest för stärkt europeisk konkurrenskraft, och världsläget gör bara detta ännu viktigare.

EU:s samlade ekonomiska styrka innebär också att vissa länder kan få bättre villkor än vad som annars vore möjligt när de tar lån för nationella satsningar. Det gynnar alltså Sverige och svensk säkerhet när våra vänner och allierade också rustar. Ensam är inte stark. Samtidigt är det viktigt att påminna om att EU:s länder ska ha ordning på sina egna ekonomier. Jag tycker att den svenska riksbankschefen beskrev det här väldigt väl när han sa: "Jag skulle gå så långt som att säga att våra välskötta statsfinanser är en del av vår försvarsförmåga."

Kommissionens förslag med de element som vi diskuterade i samrådet i EU-nämnden inför mötet fick som väntat grönt ljus av medlemsstaterna. Att vi lever i allvarstider avspeglas i det vi gör och i hastigheten vi gör det i. Gamla sanningar ifrågasätts och omformuleras i högt tempo. Kommissionen ska nu förbereda lagstiftning och beslut för att skapa ett finansiellt utrymme för medlemsstaternas upprustning. Regeringen kommer att delta aktivt i det arbetet.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga en sak. Jag sätter stort värde på den breda enighet som vi har visat och fortsätter att visa i Sverige i de här frågorna. Det gäller både i politiken här i riksdagen men också mycket bredare i samhället.

I en demokrati som vår tycker vi olika om en massa olika saker, och så ska det vara. Det är också det som Ukraina slåss för, rätten att få tycka olika. Men i de här frågorna samlas vi. Det märktes i EU-nämnden i förra veckan, och jag tycker att det märks i det offentliga samtalet i Sverige.

Vi står enade bakom Ukraina. Vi står enade bakom hur Sverige ska agera i EU. Vi står i hög grad enade också om Sveriges roll i Nato. Vi står enade om att stärka det svenska försvaret, och vi har fördubblat försvarsanslagen på bara några år.

Jag har goda förhoppningar om att vi också kommer att enas bakom ett ännu starkare svenskt försvar i samband med de målsättningar som kommer att antas vid nästa Natotoppmöte i sommar i Haag.

Den breda enigheten är relativt unik när polarisering och extremism präglar så många andra länders politiska debatt. Många av mina kollegor på EU-toppmötet vittnar om helt andra stämningar i sina länder.

De riskerna ska även vi ta på allvar. Splittring i EU-länder ökar också riskerna för splittring mellan EU-länder. Men just i dag tar vi fasta på den breda enigheten.

Fru talman! Med detta avslutar jag återrapporten från mötet.

(Applåder)

Fru talman! Vi lever verkligen i en orolig tid. I morse presenterade Säpo en lägesbild om att hotet mot Sverige är allvarligt och att Ryssland är det stora säkerhetshotet.

I det läget är det naturligtvis väldigt viktigt att EU har insett allvaret och att Sverige inte längre är en bromskloss utan nu kan ge sitt stöd till bland annat EU-lån för att öka möjligheten för EU:s medlemsländer att finansiera ökade försvarsutgifter. Det är vad vi står inför. Det handlar om att rusta upp för att ge vårt stöd till Ukraina och för att säkra vår frihet.

Det som dock oroar är ändå Ungerns agerande under EU-toppmötet. Ungern ska inte få diktera villkoren. Men det går inte att bortse från att när nu EU-toppmötets slutsatser ska omsättas i ord och handling har Ungern makt att kunna stoppa nya sanktioner mot Ryssland. När det gäller de frysta ryska tillgångarna är ett värstaläge att Ungerns agerande kan göra så att pengarna som finns i Belgien måste ges tillbaka till Ryssland.

Hur ser statsministern på detta? Vad gör statsministern för bedömning gällande detta? Det gäller inte minst i en tid när EU, Ukraina och Europa behöver samling framför splittring. Hur ska det säkerställas att nya sanktioner kan komma på plats och att frysta ryska tillgångar får användas till att finansiera motståndet mot Ryssland?

Fru talman! Jag vet inte riktigt vilken tid som åsyftas för Sverige som bromskloss. När det gäller stödet till Ukraina, kritiken mot Ryssland och att göra allt vi kan för att stötta Ukraina har Sverige aldrig varit en bromskloss.

När det gäller Ungern delar jag uppfattningen att det är bekymmersamt, men reglerna i EU är som de är. I Europeiska rådet till skillnad från vid enskilda ministerråd har alla länder vetorätt. Sådana är reglerna.

Det betyder att beslut om sanktioner fattas med enhällighet. Det betyder att uttalanden om Ukraina och Ryssland beslutas om i enhällighet. Det begränsar oss just nu. När det gäller de frysta tillgångarna tror jag däremot att G7 spelar en större roll än vad just Ungern och andra enskilda EU-länder gör.

Vi såg ett smakprov på sanktionsproblematiken redan i julas när Ungern i Europeiska rådet vägrade att ställa sig bakom enhällighet, som traditionen har varit tidigare. I stället fick man nödvändig enhällighet i utrikesministerrådet. Det finns inga garantier för att det kommer att ske i fortsättningen.

Jag är bekymrad över detta. Samtidigt har EU de regler som EU har. Dem kommer vi inte att kunna ändra på just nu. Det gör också att vi i andra konstellationer som Sverige deltar i - till exempel när EU:s länder träffar Storbritannien eller Kanada, och för den delen i bästa fall när EU:s länder samtalar med USA - kan fatta beslut som kringgår kravet på enhällighet i just Europeiska rådet.

Fru talman! Statsministern talar om mer europeisk säkerhet. Det skulle vara intressant att höra om Sverige ändå har några nya initiativ i rockärmen för hur man ska försöka få Ungern med på att kunna fatta nya viktiga beslut för europeisk säkerhet.

Jag vill också passa på att fråga om Sverige kommer att ta några nya initiativ för att snabbt få på plats de resurser som kommer att behövas här i Sverige för att vi ska göra vår del i det nya EU-åtagandet för att rusta Sveriges försvar och Sveriges totalförsvar utan att det ska påverka annan samhällsviktig verksamhet som sjukvård och skola negativt.

Har regeringen tagit några nya svenska initiativ och har regeringen haft några nya bilaterala möten med andra EU-länder för att bana väg för detta? Det gäller inte minst när vitboken om framtida försvar presenteras på Europeiska rådets kommande möte.

Fru talman! Om vi börjar med varje enskilt lands uppgift att stärka sitt försvar förblir det en nationell uppgift. Vad EU nu gör gemensamt är att underlätta med några temporära regler, som dock kan vara fleråriga, som underlättar för enskilda EU-länder att låna pengar via EU till bättre ränta än de själva skulle kunna få.

Det ska inte underskattas. Det ska inte heller överskattas. Det är fortfarande varje enskilt land som bär ansvaret gentemot sina egna medborgare, men också enligt de åtaganden som ett Natomedlemskap i dag kräver ifall man är Natomedlem, för att rusta sitt eget försvar.

Den uppgiften tar vi på mycket stort allvar. Vi hör till dem som är mitt i en pågående upprustning. Vi når med råge över det nuvarande målet. Jag samlade så sent som i fredags alla partiledare i Sveriges riksdag för att också diskutera vägen framåt.

Det är alldeles uppenbart att vi när vi närmar oss Natotoppmötet i Haag kommer att ha nya Natomålsättningar som också kommer att omfatta Sverige. Det är lika uppenbart att vi i Sverige ska göra vårt för att möta ett mycket större behov av europeisk försvarsförmåga.

Fru talman! Tack så mycket till statsministern för återrapporten!

Jag vill börja med att hålla med om att det är väldigt uppfriskande när det finns så mycket samsyn kring många viktiga frågor här.

USA:s roll i Europa håller på att förändras. Det är verkligen inte längre någon hemlighet. Det sker på ett ganska dramatiskt sätt. Behovet av handlingskraft från Europas sida är väldigt tydligt.

Det kanske mest aktuella av det som togs upp i rapporten är att man öppnar för gemensamma lån och lättade skuldregler. 150 miljarder är inga småsummor, även om det är för ett väldigt viktigt syfte.

På förra veckans öppna sammanträde med EU-nämnden lyfte Sverigedemokraterna upp frågan om hur vi säkrar att pengarna går till att stärka just försvarsförmågan och inget annat samt hur vi bedömer riskerna för att vissa länder möjligtvis inte kommer att kunna betala tillbaka lånen, även om risken nu kan bedömas vara lägre än tidigare.

I dag nåddes vi också av nyheten av att man enbart kommer att få köpa vapen och enbart europeiska vapen. Jag tänker först fråga om det stämmer. I så fall var det inte riktigt det som kom fram på EU-nämnden. Då gällde det just frågan om försvarsförmåga.

Kan statsministern hjälpa till att reda ut det? Stämmer det att det kommer att röra sig om specifikt vapen och just europeiska vapen? Om jag kan klämma in en sista liten fråga undrar jag hur man ser på riskerna kopplade till att begränsa åtgärden till en enda marknad, det vill säga den europeiska.

Fru talman! Det viktiga svaret är att vi får se när kommissionen kommer tillbaka med de konkreta förslag som följer av rådets överenskommelse. Så är det ofta; det är med ganska breda penseldrag som rådet brukar fatta sina beslut. Sedan finns det ofta olika uppfattningar, kanske både i kommissionen och mellan länder, om exakt vilka resultat besluten ska få.

Andemeningen var dock helt klar: Det ska inte vara pengar som används som man har lust med i största allmänhet, utan det ska handla om saker som stärker försvarsförmågan. Sedan förstår jag att det finns nyanser också i ordet försvarsförmåga. Man kan säga att det är enbart vapen, och man kan säga att det är ett antal saker som har uttrycklig koppling till försvarsförmåga och som inte bara är just vapen. Men låt oss återkomma när vi har fått förslagen.

När det sedan gäller det europeiska är Sverige starkt för en större och bättre europeisk försvarsindustri, och vi bidrar också till en sådan. Sedan har vi också varit mycket kritiska mot en alltför snäv definition av detta. BAE Systems, som tillverkar CV90 i Övik, är väldigt svenska men ägs av ett bolag som jag tror är listat i Storbritannien. Det finns andra som samarbetar nära med andra länders försvarsföretag, också i Norge, alltså i Europa men utanför EU. Det handlar också om USA; halva Gripen har amerikanska komponenter i sig.

Vi är verkligen för att det byggs, görs och utvecklas saker i Europa. Det vore bra med lite mer oberoende av USA, till exempel. Men det vore väldigt dåligt att begränsa de här företagens samarbetsmöjligheter med andra framgångsrika försvarsindustrier.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsministern!

Jag hade gärna fortsatt på det här jätteintressanta ämnet, men jag vill bara lyfta en sak till. Det gäller den dimension av försvarsförmågan som rör just informationssäkerhet, inte minst frågan om desinformation. Det polska ordförandeskapet har varit väldigt tydliga med att det här är en prioriterad fråga för dem. Som exempel finns den så kallade demokratiskölden, som ännu befinner sig i ett icke konkretiserat tillstånd. Detta väcker en del oro.

Vi är förstås alla överens om rådande problem, inte minst sett till hybridkrigföring. Men i kampen mot desinformation måste man givetvis vara särskilt omtänksam när det gäller yttrande- och åsiktsfrihet. När man pratar om den här skölden eller andra pratar man ofta om europeisk värdegrund. Men av allt att döma är det svårt att hitta konsensus om vad en sådan skulle vara i Europa.

Av erfarenhet vet vi att begreppet desinformation används flitigt globalt, inte minst bland auktoritära länder för att förtrycka oliktänkande. Jag undrar därför om man berörde ämnet på rådets möte eller om statsministern har några generella kommentarer.

Fru talman! Nej, det nämndes inte specifikt på rådet. Däremot är det väl uppenbart att vi lever i en tid när det vi kallar hybridattacker, där desinformation kan vara en viktig del, spelar roll för gråzonen - innan man ens vet om det är krig eller inte och innan man ens vet om det har hänt saker eller inte.

Vi har sett ganska många sådana exempel. Vi såg den rena desinformationskampanjen i Sverige mot svensk socialtjänst. Den hade mycket lite med yttrandefrihet att göra. Man får absolut tycka vad man vill om svensk socialtjänst. Men att systematiskt sprida lögner om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn - det är desinformation. Andra länder har varit med om andra, motsvarande saker.

Sedan är jag den första att hålla med om att man ska vara försiktig i gråzonerna och inte missbruka det hela. Allting som sägs som man själv inte delar är inte plötsligt desinformation. Men det finns verkligen desinformation som är djupt skadlig för våra demokratier.

Fru talman! Jag tyckte att det var bra när statsministern i EU-nämnden tydliggjorde att det handlar om en lånegaranti som EU ger när länder vill ta lån via EU för att få lägre ränta. I mediedebatten kring förslaget tycker jag inte att det alltid har framgått att det är just en garanti.

Jag har tidigare pekat på att jag tycker att Sverige ska vara en stolt medlem av den frugala fyran, som driver på för en restriktiv ekonomisk politik i EU. Jag tycker att det känns väldigt främmande att svenska skattebetalare inte bara ska vara med och bekosta förstärkningar av det svenska försvaret utan också försvaret i en massa andra EU-länder. Det får ändå vara nationella, egna intressen.

När det gäller Ukraina tycker jag att det är väldigt positivt med den stora enighet i stödet till Ukraina som finns i den svenska politiken. Jag lyssnade med intresse på statsministerns presskonferens i fredags, och jag vill med emfas trycka på vikten av dialog mellan regeringen och riksdagens partier. Det gäller såväl i stödet till Ukraina som i säkerhetspolitiken och hur vi bäst kan förstärka det svenska försvaret. Det är därför jag tror att statsministern behöver kalla till säkerhetspolitiska samtal mellan riksdagens partier.

Ett europeiskt land avviker, som vi har hört här, i stödet till Ukraina. Det är Ungern. Nu har Viktor Orbán också fått en ny kompis i form av Donald Trump i USA, en Trump som uppenbarligen inte går att lita på. I stödet till Ukraina finns en tillgång som vi i dag inte fullt ut använder oss av - de frysta ryska tillgångar som finns låsta i Europa.

Före Europeiska rådets möte publicerades artiklar i bland annat Financial Times om att ett flertal stora länder nu börjar röra på sig och kan tänka sig att använda sig av frysta tillgångar till Ukraina. Detta är en åsikt som Sverige har haft länge och som vi har brett stöd för här i Sveriges riksdag. I den skriftliga återrapporten nämns bara att det gäller ränteintäkterna, alltså det som redan görs i dag.

Jag undrar därför: Fanns det någon diskussion kring att på allvar använda de frysta tillgångarna till Ukraina för att stoppa den ryska aggressionen?

Fru talman! Det här är viktiga frågor, och jag delar helt beskrivningen av lånegaranti. Man får en bättre debatt om man säger vad det är frågan om, och det var precis detta det handlade om. Det handlar alltså om att hjälpa länder med sämre kreditvärdighet att använda EU:s kreditvärdighet för att få ned kostnader för lån som de själva tar upp. Precis så!

Inte heller det är riskfritt; ingenting är riskfritt. Men jag tror att om alternativet är att länder inte stärker sin försvarsförmåga är det en större risk. Vi ska vara frugala. Vi månar om svenska skattebetalares pengar, och vi månar om dem även om de skulle användas i andra länder i EU.

Ja, det handlar om dialog. Jag kom till den presskonferens som det refererades till direkt från ett två timmar långt partiledarsamtal. Vi gick där igenom läget i Ukraina. Vi gick igenom vad som hade hänt under de senaste mötena. Vi diskuterade med varandra och lyssnade på den militära underrättelsetjänsten. Många av de här sakerna gjordes, och det var verkligen dialog om det här. Jag sa redan då att jag avser att återkomma, inte minst i den viktiga frågan om när vi vet lite mer om hur mycket vi i Sverige förväntas stärka vårt försvar ytterligare i relation till andra Natoländers motsvarande ansvarstagande. Den dialogen kommer att fortsätta.

Det är Ungern just nu. Ibland har det också varit Ungern och Slovakien. Så var det inte häromdagen, och det värdesatte vi. Det finns risker i ett antal andra länder som skulle kunna gå motsvarande väg till mötes. Just nu ser jag att risken är högre för att vi får större oenigheter i de här frågorna i Europa än att vi får mindre. Det är ett allvarligt tecken.

Det gäller dock inte just frysta tillgångar. Vi hade vissa tecken på rörelseriktning. De var uppe till diskussion på rådet, men inga nya öppningar visade sig där. Min enkla bedömning är att de stora euroländerna, med Tyskland i spetsen, absolut inte vill göra detta. Sedan sägs det inte alltid i klartext i debatten, men euroländerna hyser en väldigt stark skepsis mot att agera på något sätt som några skulle kunna hävda ifrågasätter eurons trovärdighet.

Fru talman! Jag har en följdfråga till det sista. Det är kanske lite av spekulation, men tror du att det gäller även om det blir en ny statsminister i Tyskland?

Det är viktigt att minska den ryska militära förmågan, och därav följer att sanktionerna har varit ett viktigt instrument i detta. Sanktionerna har lett till att Ryssland har skapat en skuggflotta för att kringgå sanktionerna. Som du var inne på lär det bli svårt med nya sanktioner om Ungern genom Orbán fortsätter att blockera det. Det är därför viktigt att snaran nu dras åt om de sanktioner som redan finns och att man också drar åt snaran kring skuggflottan. Men den nämns inte ens i de slutsatser som kommer från Europeiska rådet.

Jag tycker också att det är väldigt tydligt att vi inte kan lita på Trump i det här läget. Jag förväntar mig absolut att vi kommer att kunna komma överens om förstärkningar av försvaret. Men vi behöver också prata om säkerhetspolitiken och den omorientering som nu sker från Trumps och USA:s sida.

Jag undrar lite grann när vi kommer att få se mer än bara is i statsministerns mage. När kommer vi att få se konkret handling i att Sverige också klarar av att göra en ny säkerhetspolitisk analys utifrån det läge vi nu befinner oss i?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner i all ödmjukhet om tilltalet i kammaren.)

Fru talman! Jag vågar inte gissa när det gäller den nya tyska regeringen, men jag kan försäkra frågeställaren att jag tog upp saken när jag hade mitt första möte med Friedrich Merz i hans regeringsbildande kapacitet så sent som häromveckan.

Jag uttryckte då att det verkligen inte är självklart att göra den bedömning som många euroländer gör. Man träffar mycket seniora personer i det systemet som gör samma bedömning som vi: att ryska frysta tillgångar borde användas.

Än är det inte för sent. De kan ytterst bara användas en gång. Så länge de finns där de finns är de fortfarande möjliga att använda.

Allra sist: Is i magen betyder inte passivitet. Det betyder att inte drabbas av panik, att inte dra förhastade slutsatser. Precis som många andra länder drar vi inte förhastade slutsatser om att den transatlantiska länken är bruten, för det är den inte. Att den är utmanad och ifrågasatt står utom tvivel, men den är inte bruten. Den nya analysen gjorde vi när vi gick med i Nato. Nu kommer det att krävas fördjupningar av den europeiska analysen i Nato.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Centerpartiet välkomnar liksom alla andra att regeringen fortsätter att hålla stödet till Ukraina högt på dagordningen. Behovet av stöd är större än någonsin tidigare och måste finna andra former än politiska samtal. I ljuset av den senaste utvecklingen i USA, pådriven av president Donald Trumps administration med nya prioriteringar av snabb fred över Ukrainas självbestämmande och hans minst sagt plumpa och förödmjukande hållning, måste Europas fullständiga stöd till Ukraina markeras tydligt, så som nu har skett. Det är mycket tillfredsställande.

Vi menar också att detta måste fortsätta inför de kommande förhandlingarna - kanske har de redan börjat - om den nya långtidsbudgeten för EU. Det är mycket viktigt.

Mycket av det jag hade tänkt fråga om har tagits upp. Jag väljer ändå att hålla mig kvar vid några frågor för lite kompletteringar.

När jag hade möjlighet att delta på Renew Europes gruppmöte inför detta toppmöte var frågan om att använda de frysta ryska tillgångarna uppe oerhört mycket. Man hade väldigt många medskick till Europas ledare. Därför var det lite tråkigt att höra att det ändå inte var någon förflyttning på gång, som statsministern rapporterade.

Om det nu inte är så, finns det några andra sätt? Statsministern nämnde G7. Är det en möjlig väg att gå för att jobba vidare? Vilka hinder finns för att vi ska kunna göra detta, nyttja inte bara avkastningen utan även tillgångarna, för att bygga upp Ukraina?

Sedan är ju detta med Orbán och vetorätten ett stort mörker, men jag kan ställa ytterligare frågor om det i nästa omgång.

Fru talman! Vi är som sagt eniga om vikten av stödet till Ukraina. Vi är också eniga om att vi är eniga i Sverige. Det är bra så. När det hettar till på allvar är vi eniga i sådana här frågor. I många länder, även sådana som står fast vid sitt stöd till Ukraina, är det just nu många som vittnar om betydande intern spänning. Demokratier är sårbara. Man ska alltså inte underskatta värdet av det vi har här.

När det gäller MFF:en, den fleråriga budgeten, talade jag med Europeiska rådets ordförande António Costa så sent som i går. Han har aviserat en första diskussion - dock väldigt preliminärt - redan på nästa europeiska råd, runt den 21 mars. Sedan är det naturligtvis en lång resa, som alla vet.

När det gäller frysta tillgångar är det ingen tvekan om att det är de stora euroländerna som sitter i förarsätet. Sedan tror jag att det är G7 som kan fatta ett gemensamt beslut. Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att det krävs enighet även där.

Vad Sverige tycker vet alla. Vad ganska många mindre euroländer tycker vet också alla. Det återstår att övertyga Frankrike och Tyskland, liksom Europeiska centralbanken. Det är där jag tror att den stora skepsisen finns. Man kan tycka olika om det, men så länge den finns påverkar den detta.

Vi gör vad vi kan, men vi är som bekant inget euroland. Vi har inte störst påverkan på detta. Jag brukar påpeka för andra länder i vår närhet som har euron som valuta att de antagligen har större möjligheter att påverka, just eftersom de har den valuta som de vill ska lösas upp från frysta tillgångar.

Fru talman! Jag önskar statsministern och regeringen lycka till med de fortsatta diskussionerna. De är oerhört viktiga och också pedagogiskt väldigt viktiga.

När det gäller Orbán och vetorätten hör jag vad statsministern säger. Reglerna är som de är i rådet. Men då är min fråga: Går det att komma åt detta på något annat sätt - inte nu, det förstår jag, men på vilket sätt anser statsministern att man kan göra en förflyttning på lång sikt? Vad kan man göra inom EU:s ramar för att förändra detta? Vad är statsministern beredd att ta till? Vi kan ju inte låta Putins lakejer äventyra Sveriges, EU:s och världens grundläggande demokratiska värderingar. Vi måste agera.

En sista fråga rör en idé från vårt systerparti i Tyskland, nämligen att Europeiska investeringsbanken skulle kunna etablera en fund for reconstruction of Ukraine. Är det något som statsministern har hört talas om eller kan tänka sig att föra vidare i diskussionerna?

Fru talman! Gällande EIB har vi hittills mest diskuterat deras olika placeringsregler för att underlätta finansiering av försvarsindustri, oavsett om den går till Ukraina eller till att stärka andra europeiska länder. Det andra ska jag låta vara osagt.

När det gäller Ungern skulle jag säga att så länge det handlar om rena uttalanden är skadan begränsad. När 26 länder uttalar sig tydligt mot 1 är budskapet väldigt tydligt i alla fall. Gäller det beslut som bara EU kan fatta, till exempel EU:s sanktionsregimer, är skadan betydande. De går inte att fatta om Ungern skulle välja att blockera dem.

Slutligen finns det annat stöd där vi ändå måste skapa andra koalitioner än bara EU. Tänk till exempel allt Europa skulle kunna göra inklusive Storbritannien och Norge! Det är ju per definition inte EU-beslut utan något annat. Underskatta inte möjligheterna för 26 EU-länder att tillsammans med Storbritannien och Norge göra riktigt stora saker!

Fru talman! Även vi från Miljöpartiet vill börja med att understryka det fulla stödet för Ukraina och önska fortsatt lycka till i att hitta enighet på EU-nivå.

Nu har mycket redan tagits upp av föregående talare, men från Miljöpartiets sida brukar vi föra fram det faktum att EU faktiskt har finansierat Rysslands krig genom att fortsätta importen av fossil energi. Man har gett mer pengar den vägen än vad man har kunnat stötta Ukraina med. Det är en stor skam. Min första fråga till statsministern är: Är detta ett område där diskussionerna under det senaste mötet har rört på sig, också med tanke på hur omvärlden har förändrats?

En annan sak vi brukar ta upp är skuggflottan. Hur ser det ut kring enighet där? Om det finns något nytt vore det intressant att få höra det.

Jag vill också understryka vikten av att vi kan komma åt de frysta ryska tillgångarna.

I detta turbulenta läge där Trump mer eller mindre mobbar Zelenskyj öppet inför medierna, påstår att Zelenskyj är en diktator och förhandlar med Ryssland över huvudet på honom står det väldigt tydligt att EU behöver samla sig och visa än större ledarskap.

Någonting som oroar mig är talet om att man i EU skulle behöva bygga fler kärnvapen, alltså massförstörelsevapen. Vad är regeringens syn på att inom EU bygga fler kärnvapen? Och kopplat till det inom försvarsfrågan: Hur ser statsministern på att utveckla en europeisk försvarsindustri och på så sätt kunna minska beroendet av USA?

Fru talman! Låt mig bara kvittera att jag också uppskattar Miljöpartiets mycket konstruktiva syn på frågorna om stödet till Ukraina. Jag uppskattar det mycket.

Vi lyckades trots allt för bara några veckor sedan enas om ytterligare sanktioner - sedan spekuleras det om varför Ungern ställde upp på just dem. Enighet om ytterligare och mer långtgående sanktioner på olja och gas än vad vi hittills lyckats med tror jag att man ska ha begränsade förhoppningar om. Vi har inte kommit längre i fråga om gas och olja eftersom det fortfarande finns för många länder i Europa som är beroende av detta. Det viktigaste är att de sanktioner som redan finns efterföljs så att man inte rundar dem. Där ligger mycket fokus.

Vi har lyckats med skuggflottan i många omgångar. Det är mest Östersjöländerna som är mycket engagerade i frågan. Jag har visst hopp om att vi kommer att fortsätta att lista fartyg som vi vet är skuggflottefartyg och som det därför ska riktas sanktioner mot.

EU kommer aldrig att skaffa sig kärnvapen. Däremot finns det ett EU-land, som också är medlem i Nato, det vill säga Frankrike, som har kärnvapen. Och det finns ett europeiskt land, som inte är med i EU men som är med i Nato, det vill säga Storbritannien, som har kärnvapen.

Jag tror att många svenskar känner igen sig när jag säger att alla helst skulle se en värld utan kärnvapen, men när världen ser ut som den gör ska vi vara glada att det inte bara är Ryssland, som finns i vår närhet, som har kärnvapen. Att det finns två demokratier i vår närhet i Europa som också är kärnvapenmakter gör faktiskt Europa tryggare just nu. Det som har hänt nu är att Frankrike har öppnat för en diskussion, där de som alltid har haft sitt kärnvapenskydd helt nationellt, inte underställt några gemensamma regler alls, öppnar för att diskutera också med andra länder. Men det sker i så fall bilateralt mellan Frankrike och andra länder, inte inom ramen för EU.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

När nu EU ska ta på sig ledarrollen och göra sig mer oberoende av andra stormakter är det också viktigt att göra EU mer resilient på en rad olika områden. Det gäller livsmedel, energi, mineral och mediciner. Det gäller att få till en hållbar infrastruktur och en robust välfärd och att fortsätta ett aktivt arbete för klimatanpassning och restaurering av skadad natur.

Mot bakgrund av alla dessa aspekter undrar jag hur regeringen vill verka för att stärka försvaret utan att urholka välfärden eller miljöarbetet.

Fru talman! Jag instämmer verkligen i beskrivningen av att det militära försvaret är en del - men långtifrån helheten. Ukraina lär oss det med övertydlighet. Har man inte ett fungerande civilsamhälle, en fungerande infrastruktur, energiförsörjning och sjukvård, klarar man inte av allt det andra som ett krig också kräver.

Det finns skäl till att vi rustar upp det civila försvaret i Sverige just nu. Vi har en minister för civilt försvar, för första gången på många decennier. Bara det antyder att vi tar den frågan på stort allvar. Jag tycker också att vi i de senaste årens budgetar har bevisat att vi kan stärka det svenska försvaret rejält - en fördubbling på bara några år - utan att tumma på de andra stora och viktiga uppgifterna. Men detta kräver en växande ekonomi, en ekonomi som går så bra att vi har råd med allt det vi vill och allt det vi måste. Därför är mitt fokus alltid på konkurrenskraft och en växande ekonomi.

Försvarsindustrin är viktig i Europa. Jag tror på bred öppenhet för att samarbeta med andra länder. Men att Europa måste bli mindre beroende av USA håller jag helt med om.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Jag ska kosta på mig en initial reflektion när det gäller just den enighet som visas inom ramen för svensk politik just nu, som tog sitt uttryck på EU-nämndens möte i fredags. Strax därefter var vi flera från EU-nämnden som begav oss till Polen för att där möta kollegor som även i de mer polariserade politiska debatterna förmår att sluta sig samman i de centrala frågor som handlar om skyddet för vårt samhällsbygge och vår demokrati. Den reflektion man gör är att det är just det folkliga skyddet för våra demokratiska värden som är den centrala politiska uppgiften i det landskap vi lever i. Utanför de formaliserade strukturerna ska vi förmå att motivera och stärka legitimiteten för vår svenska och europeiska demokrati och försvaret mot de autokratiska krafter som söker att splittra oss.

Lite grann på den grunden har jag följande fråga. Den kopplar mot de icke-militära försvaren för demokratin som vi inte får glömma bort. Statsministern beskriver de risker och sårbarheter han ser i andra demokratier. Delar statsministern uppfattningen att vi behöver betrakta de autokratiska strävanden som det finns spår av i andra demokratier som ett instrumentaliserat angrepp på vår demokrati, som också används och underblåses av främmande stater? Det är numera alltmer väldokumenterat över tid beroende på situationen. Ska vi behöva se det som ett hot som också det måste bekämpas och acceptera den premiss som finns inom statsvetenskapen, nämligen att i demokratiskyddet måste man dimensionera skyddet i form av hur hotet ser ut?

Fru talman! Det här var inledningen till ett stort statsvetenskapligt seminarium. För ordningens skull ska jag säga att vi inte hade den diskussionen på Europeiska rådets möte i förra veckan.

Det är viktiga frågor. Polen, som är polariserat på många sätt, är ett stort och viktigt land i Europa. Från svensk sida samarbetar vi utomordentligt bra med både premiärminister Tusk och president Duda, som bär ansvar för olika saker. De förefaller vara mycket överens i dessa frågor, men de är icke-överens i många andra frågor. Vi får nog leva med att det är så.

Sedan tror jag att det är bra om man kan ha ett civiliserat samtalsklimat både inom länder och får man numera säga mellan länder. Det underlättar samarbeten om man uttrycker sig respektfullt om varandra och snarare odlar sina vänner än sår split och splittring.

Annars gör jag mest reflektionen att vi ser sådana tendenser på många ställen. Vi ser också en tendens att människor tycker att många demokratier inte löser problem tillräckligt bra och tillräckligt snabbt. I en demokrati måste man också prestera resultat; lösa viktiga och allvarliga problem. Tålamodet är begränsat.

Ju mer vi kan enas om de riktigt stora frågorna, desto större ärlighet kan vi använda för helt olika lösningar på andra frågor som ändå är viktiga men inte är på liv och död varje dag.

I övrigt får vi nog ta seminariet på annan plats!

Fru talman! Det är stora frågor och komplicerade samband. Något som är viktigt är att ha denna starka grund att stå på när man behöver göra så stora omfattande investeringar som Europa behöver göra i sitt försvar. Det bygger en stark legitimitet, och det bygger en långsiktighet.

Därför är det som ändå har kommit ut av det möte som statsministern har återrapporterat från intressant. Det är också intressant att få höra vilka slutsatser som Sverige behöver dra av de investeringar som behöver göras i vapen- och försvarsindustrin. Vi är ett land som har mycket försvarsindustri. Vad innebär det konkret för oss och vilka åtgärder behöver vi vidta hemma lokalt? Vad innebär det för det svenska försvaret och behovet av prioriteringar att göra det viktigaste först?

Fru talman! Det här är riktigt viktiga saker, tycker jag.

För det första anser jag att en kontinent som Europa inte får vara naiv. Tron att Ryssland skulle bli en liberal demokrati, vilken som helst, borde ha avslöjats långt tidigare - allra senast 2008, eller allra, allra senast 2014. Då var det många länder som förblev godtrogna.

För det andra är en stark ekonomi en förutsättning för allt som är viktigt, framför allt om man vill göra många viktiga saker samtidigt. Det kan vara fråga om att bygga egen välfärd, att stötta ett land som utsätts för invasion eller att rusta eget försvar. I längden går det inte att göra detta om man inte har en ekonomi som växer. Där har Europa ett konkurrenskraftsproblem.

För det tredje är planen som finns just nu i sina breda drag enkel.

Vi har gått med i Nato. Vi försvarar oss tillsammans med andra och är inte ensidigt beroende av just USA, som vi har varit i decennier.

Vi stärker det svenska försvaret och fortsätter att stärka det svenska försvaret.

EU:s gemensamma försvarsinsatser.

Stöd till Ukraina.

Civilförsvar.

Där har vi fem stora områden där vi själva kan göra mycket mer.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Vi kan konstatera att Europa äntligen går från ord till handling och tar sin egen säkerhet på allvar. Det råder enighet i besluten om att 800 miljarder euro ska satsas på försvaret, och det gäller även att låna 650 miljarder euro. Det är stora belopp.

Min fråga är därför hur statsministern bedömer chanserna för att medlemsländerna drar sitt strå till stacken, för att var och en gör det de behöver göra. Finns den medvetenheten hos alla länderna?

Min andra fråga gäller Syrien. Jag förstår att det har hänt mycket sedan rådsmötet. Händelserna i helgen har varit väldigt allvarliga, och det har drabbat många civila och framför allt minoriteter i Syrien. Många har flytt till bergen och över till Libanon.

Fanns det över huvud taget någon vetskap när det gäller om det styre som finns nu tar skyddet för alla syrier på allvar och försöker ställa de skyldiga till svars?

Fru talman! Låt mig börja bakifrån. Syrien var inte uppe på det här mötet alls. Om det hade varit uppe - det har det varit många gånger - hade vi nog sagt som vi har sagt hela tiden: Vi ser vissa framsteg och har viss förhoppning, men vi ser också risker. Och om det som skedde så sent som nu i helgen hade skett då hade vi nog sagt att riskerna är uppenbara. Det är också ganska många som har varnat för de riskerna. Låt oss fortsätta följa Syrien väldigt noggrant.

Från ord till handling, sägs det. Det är alldeles riktigt. Dessa 800 miljarder euro är mer en räkneoperation, om man skulle välja att använda de lånemöjligheter som finns. Det är alltså inte en summa som plötsligt ställs till förfogande.

Frågan var om enskilda länder gör sitt. Ja, det är förutsättningen. EU ändrar på några regelverk och gör det möjligt för länder att satsa mer på försvaret utan att bestraffas för de budgetunderskott eller egna statsskulder de därmed skulle bygga upp. Sådant var i och för sig viktigt att skydda, men just nu är det ännu viktigare att stärka europeisk försvarsförmåga.

Allt detta bygger på att EU:s medlemsländer själva väljer att fatta de svåra beslut om prioriteringar och om pengar som ändå måste göras.

Fru talman! Tack för svaren, statsministern!

Jag fortsätter med Sveriges försvar. Det är glädjande att den sittande regeringen stärker det svenska försvaret. Vilka möjligheter ser statsministern för Sverige att delta i det som Europa gör och för att det finns ett försvar framöver där Sverige kan göra vår del? Är vi beredda att göra de prioriteringar som krävs för att Sveriges försvar ska bli starkare och kunna hjälpa till i Europa?

Fru talman! Jag ser dem som goda.

Just Sverige kommer inte att behöva och kommer inte heller att dra nytta av ändringarna i regelverken. Sverige har nämligen stabila statsfinanser och har redan bättre förutsättningar för att låna än EU har, om vi skulle behöva det. Det har vi alltså ingen stor nytta av.

Vi bidrar inte med våra pengar, men vi bidrar med regelverk som ökar chansen för andra länder att kunna göra sitt - gott så!

Jag är helt säker på att vi kommer att ställas inför fortsatt upprustning. Nu är vi mitt inne i de beslut som har fattats. Redan till sommaren är det Natotoppmöte i Haag. Redan till sommaren tror jag att det kommer nya målsättningar. Sverige kommer självklart att leva upp till vår del av Natos samlade försvar i Europa.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten och för svaren på de frågor som ställts hittills i dag!

Vi har redan uppehållit oss en del vid Ungern. Det är ett land och en problematik som jag återkommande kommer tillbaka till. Det gäller också vikten av att använda de verktyg som finns för att agera mot Ungern. Frågan har tyvärr fått förnyad aktualitet i samband med det som hände förra veckan.

Förutom att man urholkar demokratin och rättsstaten på hemmaplan har vi de senaste åren sett att Viktor Orbán har utmålat EU som ungrarnas fiende, och han ställer sig tveksam till eller är helt emot ett ukrainskt medlemskap i EU. Jag skulle kunna hålla på länge. Statsministern är väl medveten om situationen.

Vi har i flera år sett att Ungern försöker stoppa eller förhala varje nytt stödpaket, sanktioner mot Ryssland och så vidare. Ofta löser det sig i slutändan. Men det är ett enormt problem för Ukraina, för EU och för Europa som helhet.

Det har hållits en del möten om artikel 7-förfarandet som inletts. Hur ser statsministern på förutsättningarna för att ta den processen vidare? Den ökar tyvärr i aktualitet med tiden.

Fru talman! Jag ska vara noga igen och säga att detta inte togs upp på Europeiska rådet. Men sådana här frågor ligger naturligtvis under ytan.

Jag har som sagt utkämpat många strider mot Ungern. Ibland löser det sig till slut genom att ett land, i det här fallet Ungern, inte ens är i rummet så att det går att fatta beslut ändå. Men vi kan inte räkna med att det ska fungera så i längden.

Reglerna är som de är. Det kommer vi inte att kunna ändra på just nu. Då får man hitta andra sätt att komma runt Ungern.

Som jag sa: Ju mer vi arbetar också med andra europeiska icke-EU-länder som är viktiga, desto mer sjunker Ungerns inflytande tillbaka lite. Men principiellt håller jag helt med.

Artikel 7-förfarandet, alltså i vilken mån man bryter mot fundamentala skyldigheter, pågår. Kommissionen kommer ibland tillbaka med rapporter, och det görs till exempel olika hearings. Ibland ser Ungern till att skärpa till någon del, och då kan den försvinna från processen. Men det kom inte upp något nytt om detta just nu.

Det är kommissionen som håller i det, inte varje enskilt EU-land. Vi bar ordförandeklubban under vårt ordförandeskap. Just nu är det polackerna som bär den.

Fru talman! Tack för svaret, statsministern! Det är en fråga som är svår att släppa. Statsministern kan alltså räkna med att jag kommer att återkomma till den, men jag tackar för svaret här och nu.

Jag kan berätta bara som en anekdot att jag som gymnasieelev gjorde ett utbyte i Ungern ett par år före det ungerska EU-inträdet. Då möttes jag av ungdomar som precis som jag var på väg in i vuxenlivet, och de såg med längtan i blicken mot Europa och det liv som vi levde. Man får ändå hoppas att det finns en kraft i det och att den finns kvar.

Jag har ingen ytterligare fråga till statsministern utan vill säga att det är viktigt att fortsätta ligga på i de sammanhang där det finns möjlighet till det.

Fru talman! Som jag sa i min inledning är det djupt ironiskt att det är just Ungern av alla länder. Om det hade varit länder som aldrig hade varit föremål för riktigt farliga saker hade man möjligen kunnat förstå det, men det är just Ungern.

När jag var i Budapest för något år sedan och bekräftade att Sverige säljer ytterligare fyra Jas Gripen till Ungern tackade Ungerns premiärminister till och med Sverige i sitt tal för stödet när ungerska flyktingar lämnade Ungern och för Sveriges stöd vid Ungerns EU-inträde - som om allt detta inte hade någon betydelse för den kamp som utspelas i dag.

För mig är detta helt obegripligt. Men vi är likväl där vi är just nu.

Fru talman! Tack, statsministern, för en mycket informativ återrapport!

Det är uppenbart att det finns ett stort samförstånd inom Europa om behovet av att stärka försvarsförmågan för att kunna möta ett alltjämt aggressivt och imperialistiskt Ryssland. Stora summor pengar avsätts för detta, men som alla förstår spelar inte pengar någon roll om de inte kan omsättas i faktisk materiel.

Europas ekonomi är tolv gånger så stor som Rysslands, men trots det kan Ryssland producera ny militär materiel i minst lika hög fart som Europa - detta då man helt enkelt har en större och för ändamålet mer utbyggd industri jämfört med oss här i Europa. På kort sikt är det nog svårt att komma ifrån att Europa i stor utsträckning måste förlita sig på import för att kunna stärka försvarsförmågan, men på längre sikt är det önskvärt att vi i större utsträckning blir självförsörjande. Europeiska försvarsföretag är dock tveksamma till att expandera i nödvändig omfattning då sådan expansion givetvis är dyr, och man vet inte hur länge dagens stora efterfrågan kommer att kvarstå.

Jag vill därför fråga statsministern hur han ser på frågan och om det har förts några samtal kring hur den europeiska försvarsindustrin ska kunna förmås att växa.

Fru talman! Exakt sådana samtal förs, och de betecknas med olika mer eller mindre begripliga förkortningar. De finns också med i den stora konkurrenskraftsrapporten. Det handlar om att konsolidera europeisk försvarsindustri och inte ha regelverk som stoppar det, ha mer av gemensamma upphandlingar så att länder på ett enkelt sätt kan haka på varandras upphandlingar när man ändå köper saker och ting och ha mer av fasta standarder så att inte två grannländer köper samma sak med lite olika specifikationer, vilket gör det dyrare, långsammare och mindre kompatibelt. Detta är bara några saker. Det handlar också om att underlätta för privat kapital att gå in i försvarsindustri.

Allt detta pågår nu och kör igång med ganska imponerande kraft. Det är alldeles uppenbart att vi har förlitat oss orimligt mycket på framför allt amerikansk försvarsindustri.

Jag delar den uppfattning som beskrevs: 500 miljoner européer har en inneboende styrka som vi kanske inte använder fullt ut, varje dag. Det var nog Polens premiärminister som sa ungefär så här: Ska verkligen 500 miljoner européer behöva be 350 miljoner amerikaner för att kunna ta fajten med 140 miljoner ryssar? Det var ett sätt att uttrycka det. Man ska lägga till att det är ett Ryssland som använder kanske 25 procent av sin ekonomi för kriget och som är berett att gå i krig och hota andra med kärnvapenkrig och inte har någon demokrati att ta hänsyn till i sitt eget land.

Spelreglerna är alltså inte helt jämna, men vi måste bevisa att våra demokratier på alla sätt står mycket starkare, både här och nu och långsiktigt, än vad Ryssland gör.

Fru talman! Jag har inte så mycket att tillägga utan tackar statsministern så mycket för svaret.

Fru talman! Jag säger samma sak - tack så mycket!

Återrapporteringen var härmed avslutad.