Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Förra veckan träffades EU:s ledare i Bryssel. Den första frågan på dagordningen var konferensen om Europas framtid. Därefter diskuterade vi det som kom att dominera mötet, nämligen EU:s långsiktiga klimatstrategi. Under middagen på torsdagen skulle vi ha haft en lång diskussion om EU:s nästa långtidsbudget. Det blev en mycket kort sådan och ett antagande av slutsatserna. Jag ska återkomma till det. Men även de övriga frågorna på dagordningen diskuterades då. På fredagen hade vi dels ett eurogruppsmöte, dels ett möte i artikel 50-format om brexit.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 12-13 december

Fru talman! Vi kunde utan diskussion fatta beslut om ramarna för den konferens om Europas framtid som kommissionens ordförande har föreslagit. För regeringen är det viktigt att konferensen inte leder till förslag om fördragsförändringar eller står i vägen för arbetet med de prioriteringar som EU har enats om i den strategiska agendan tidigare i år. Vi vill däremot se en bred dialog som också involverar de nationella parlamenten. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen när det finns mer detaljerade förberedelser som ska tas upp i rådet.

Fru talman! Huvudfrågan var som sagt klimatet. Europeiska rådet har behandlat klimatfrågan vid flera tillfällen under året. Nu var det hög tid att komma till beslut. Det blev en lång diskussion som kunde avslutas först sent på natten. Några länder höll emot in i det sista, men till slut kunde målsättningen om ett klimatneutralt EU till 2050 antas.

Ett undantag gjordes för Polen vad gäller implementeringen. De har inte velat ansluta sig fullt ut till målsättningen. Jag hade givetvis hellre sett att alla medlemsstater ställt sig bakom den här höjda ambitionsnivån, men det var till slut inte möjligt. Trots det är beslutet om ett klimatneutralt EU till 2050 en mycket viktig signal i EU och till omvärlden. Det är också det beslut som kommissionen efterfrågat för att kunna gå vidare med det omfattande ramverk som ska möjliggöra EU:s gröna omställning. Jag ser fram emot att återkomma till det arbetet.

Fru talman! Därefter var det tänkt att diskussionen skulle ägnas åt EU:s långtidsbudget och den så kallade förhandlingsbox som det finländska ordförandeskapet presenterat inför mötet. Men eftersom förhandlingen inte på något sätt har rört sig framåt sedan den senaste diskussionen i oktober enades vi om att skjuta på diskussionen till nästa möte. Europeiska rådets ordförande Charles Michel ska i början av nästa år samtala med alla medlemsstater en och en. Därefter räknar vi med ett extra toppmöte i frågan.

Slutförhandlingen kommer under alla omständigheter att bli svår, eftersom medlemsstaterna står mycket långt ifrån varandra. En majoritet av länderna vill ha en större budget och dessutom avvecklade rabatter. Sverige kommer att tillsammans med likasinnade länder fortsätta att arbeta för att bland annat begränsa den totala budgeten och ha fortsatta rabatter, så att den svenska avgiften hålls nere så mycket som möjligt.

Fru talman! Vad gäller Rysslands destruktiva agerande i Ukraina gav Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron rapporter från förra måndagens möte i Paris mellan Ukraina, Ryssland, Tyskland och Frankrike. Trots tecken på några små framgångar var den tydliga bedömningen att Ryssland inte tillnärmelsevis genomfört sina åtaganden i enlighet med Minsköverenskommelsen. Med detta förlängdes de ekonomiska sanktionerna.

Därefter pratade vi också kort om de övriga frågorna på dagordningen, nämligen Afrika, WTO, Turkiet och ett sent tillägg i solidaritet med Albanien med anledning av jordbävningen.

Fru talman! Under fredagen ägde ett eurotoppmöte rum, där också de länder som inte har euron som valuta deltog. Europeiska centralbanken representerades vid mötet av sin nya ordförande Christine Lagarde. Mötet ägnades åt arbetet med EMU-fördjupningen. Det handlar i stort sett om tre saker: den europeiska stabilitetsmekanismen, bankunionen och ett budgetinstrument för euroområdet. Vi fick en rapport om hur arbetet fortlöper. Inga beslut fattades vid det här mötet, utan man ska återkomma till de här frågorna vid vårt möte i juni.

Fru talman! Mötet avslutades med att vi i ljuset av torsdagens val i Storbritannien diskuterade brexit. Valutgången var en tydlig majoritet för Torypartiet. Det troliga är nu att vi får se ett brittiskt utträde den sista januari. Jag är den förste att beklaga att så sker, men när det nu ändå blir av är det bra att det sker under ordnade former.

Vi väntar nu en intensiv förhandling om den framtida relationen. Mot den bakgrunden är det bra att vi kunde enas om hur ramarna för den kommande förhandlingen ska läggas upp på EU-sidan. Bland annat fick kommissionen i uppdrag att ta fram förslag på ett brett förhandlingsmandat som sedan ska behandlas i allmänna rådet. Regeringen kommer under den förhandling som tar vid efter utträdet att verka för att relationen mellan EU och Storbritannien blir så bred och nära som möjligt. Det är viktigt för jobben, ekonomin och säkerheten, både i EU och i Sverige.

Detta, fru talman, var återrapporteringen från mötet.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Det var varit en intensiv vecka. Det har varit val i Storbritannien. FN:s klimatkonferens i Paris, COP 25, har ägt rum. Och så har det såklart varit möte i Europeiska rådet.

Jag börjar med klimatet. Trots en besvikelse över mötet i Madrid är det positivt och välkommet att EU höjer sina klimatambitioner, med bland annat en målsättning om att nå klimatneutralitet senast 2050. Det är såklart allvarligt att en av EU:s största utsläppare, Polen, väljer att i praktiken ställa sig utanför överenskommelsen. Men jag räknar med att regeringen gör vad den kan för att se till att EU vid toppmötet i juni, om jag förstår det hela rätt, kommer att nå enighet. Ett starkt och enat EU är det som vi vet kan göra verklig skillnad i klimatfrågan. Det tror jag att jag skulle vilja påstå, även om utfallet i Madrid inte var till fyllest.

Vi vet såklart att det inte räcker att bara EU skärper sitt klimatarbete. 90 procent av världens växthusgasutsläpp sker utanför EU. Det är då viktigt att få med sig de riktigt stora utsläpparna. En av de viktigaste förklaringarna tror jag är det som statsministern lyfte i EU-nämnden inför Europeiska rådets möte, nämligen att man måste försöka se sambandet mellan minskade utsläpp och ekonomisk tillväxt.

Jag skulle också vilja säga någonting om slutsatserna av rapporteringen från mötet. Man har uppenbarligen diskuterat energimixen, och det är välkommet att kärnkraften står omnämnd i slutsatserna. Vi har ett otal gånger sagt att det är en del för att vi ska kunna nå den nödvändiga energiomställningen. Men det kommer inte att vara tillräckligt att EU höjer sina egna ambitioner. Det behövs också att hela världen följer efter.

Jag skulle vilja fråga statsministern hur han vill att EU ska agera för att de stora utsläppsländerna utanför EU ska vara beredda att öka sina nationella åtaganden.

Fru talman! Jag delar uppfattningen - det känns bra att EU tog det här beslutet. Det är egentligen så att beslutet utformades så att en medlemsstat i det här skedet inte kan förbinda sig att implementera målsättningen. Det är så slutsatsen är formulerad. Det innebär, i alla fall för mig, att alla står bakom den. Men det finns en medlemsstat som behöver längre tid, säger man, för att kunna besluta sig för att implementera detta. Precis som Jessika Roswall sa ska vi återkomma till frågan i juni nästa år.

Det är sant att vi har stora utsläppsnationer utanför EU. I slutsatserna konstaterar vi dock att vi själva ser att det här innebär stora möjligheter, vilket också Jessika Roswall var inne på. Det är en möjlighet i sig, och det är så man måste diskutera.

När kommissionen ska utforma sin Green Deal mer konkret kommer exempelvis utsläppsrätterna att finnas med där. Det är en sådan sak som vi måste diskutera med andra - att så att säga ta till sig det konceptet.

Vi talade också om korrigeringsmekanismen för import av smutsiga varor, om jag uttrycker mig så. Det är en diskussion som EU har för att visa omvärlden att vi tycker att det ska kosta att inte göra rätt för sig vad gäller att minska utsläppen. Där har EU möjlighet att trycka på omvärlden och se till att fler ställer upp på Parisavtalet på ett riktigt sätt.

Fru talman! Det har som sagt varit en händelserik vecka. I Storbritannien är de nu klara med sitt val, och vi har ett resultat. Där delar jag statsministerns uppfattning - vi är besvikna över brexit i sig, men nu handlar det om att få till en ordnad process.

Brexit kommer att få konsekvenser för EU:s budget. Moderaterna har hela tiden haft en budgetrestriktiv linje. Förra veckan hade vi en diskussion i EU-nämnden inför Europeiska rådets möte om vad Sverige och statsministern skulle säga om den strama linjen. Jag tycker inte att Sverige ska be om ursäkt för att vi har denna uppfattning och tydligt står upp för våra intressen.

Jag förstår att det var en väldigt kort diskussion, men jag undrar ändå om statsministern kort kan redogöra för vad han sa i budgetdiskussionen.

Fru talman! Vi delar uppfattningen om Storbritannien. Nu är det viktigt att få till en bra, bred och stark relation - så stark som möjligt. Problemet kommer att vara att tiden är så oerhört kort. Om Storbritannien står kvar vid att man inte tänker begära förlängning, vilket då ska göras senast i juni, är det elva månader för en sådan komplicerad förhandling. Det är så komplext att jag tror att det kan bli svårt att nå fram i alla delar.

Vad gäller budgeten blev det i praktiken ingen diskussion. Ordföranden, Charles Michel, konstaterade att det inte har hänt någonting sedan oktober annat än att boxen nu finns på bordet. I sak har ingenting i åsiktsskillnaderna förändrats. Därför menade han att det är bättre att han nu får tala enskilt med alla, bilda sig en uppfattning och återkomma till det extra toppmöte som troligen blir i februari.

Fru talman! Det som lyser lite grann med sin frånvaro i rådsslutsatserna är just budgetfrågan. Den nämns i två paragrafer, vilket inte säger något alls. Det är väl rätt uppenbart att medlemsstaterna står ganska långt ifrån varandra.

En bidragande orsak till detta är sannolikt att vissa länder, till exempel Sverige, vill använda EU:s budget som ett vapen för att tvinga andra medlemsstater att ta emot migranter, vilket är extremt impopulärt i vissa hörn.

Sverige är ju det land i EU som har tagit emot flest utomeuropeiska invandrare per capita de senaste decennierna. Man kan se på effekterna detta har haft på vårt land. Jag tänker då framför allt på massarbetslöshet och enormt bidragsberoende bland vuxna mitt i en brinnande högkonjunktur, omfattande och systematiska bedrägerier mot våra försäkringssystem genom förfalskade identiteter, en kostnadsexplosion inom kommunsektorn som redan drabbar samhällets svagaste och kommer att bli mycket svår att hantera i en framtida lågkonjunktur, hot, våld och stora ordningsproblem i våra skolor, storskalig radikalisering, terrorfinansiering och terrorkrigsresande bland svenska muslimer, konstaterade hot mot rikets säkerhet som tillåts gå fria på gator och torg, dagliga skjutningar, gängavrättningar och terrorbombningar mot vanliga bostadsområden och hela stadsdelar och kanske snart hela städer som mer eller mindre kontrolleras av organiserad brottslighet. Här i min egen valkrets i Stockholm rånas i dag tre barn varje dag.

Mot bakgrund av att statsministern själv bär en stor del av ansvaret för detta skulle jag vilja fråga om han också ser ett egenansvar i att flera länder blir mindre och mindre sugna på att ge sig in på samma tragiska väg som Sverige, vilket också gör den svenska förhandlingspositionen än mer knepig.

Fru talman! Var det något som inte berodde på migrationen? Vädret glömdes bort. Det kanske också kunde vara bättre.

Jag uppfattade att frågan började med budgeten. Det gällde frågan. Okej. Nej, det är inte den som är den stora skiljelinjen här. Den stora skiljelinjen är att det är flera som vill ha en större budget, som inte tycker att man behöver ta hänsyn till att Storbritannien faktiskt lämnar EU, som vill ta bort rabatterna. Det är det den här frågan handlar om, och det är därför den kommer att ta tid.

Sverige har en tydlig position. Det är den vi ger uttryck för och kommer att fortsätta ge uttryck för. Vi får se hur förhandlingarna artar sig framöver.

Fru talman! Jag tar alltså upp att barn rånas på gator och torg i Sverige, här i Stockholm, och statsministern väljer att skämta om det och tycker att det är roligt. Nej, Stefan Löfven, det är inte roligt. Det är fruktansvärt.

Det är två stora frågor, som statsministern säger. Storleken på budgeten är antagligen det viktigaste, men detta är ju inte något oviktigt. Det finns ett stort motstånd bland flera medlemsstater angående just denna fråga.

Då kan man börja fundera lite grann. För några veckor sedan besökte statsministern Malmö, och då sa han så här: "Vi ska inte ha fler flyktingar. Vi ska ha färre." Det kanske är en liten ljusglimt av sunt förnuft någonstans. Men en fråga återstår. Om statsministern vill ha färre asylsökande i Sverige, varför vill han då påtvinga andra länder fler? Varför ska vi spendera vårt politiska kapital - och även pengar, för det är ju det det är frågan om i slutändan - på en politik som vi själva inte vill ha för att tvinga på andra medlemsstater den politiken?

Fru talman! Den frågan stod över huvud taget inte på dagordningen. Vi diskuterade inte den frågan. Detta är en återrapport från ett toppmöte i Europeiska rådet, som inte hanterade den frågan.

Men logiken är inte så svår att förstå. Man delar på ansvaret, vilket är rimligt. Vi kommer att vara 27 medlemsstater när Storbritannien har lämnat EU. Delar man då på ansvaret innebär det att de som tagit emot förhållandevis fler behöver ta emot färre. Det finns en mycket klar logik i detta.

Min bedömning är att de allra flesta kommer att vilja vara med på ett bra sätt och ta sitt ansvar. De allra flesta vill ta ansvar. Det är så. Sedan har vi några som ännu inte sagt att de vill ta ansvar, men de diskussionerna fortsätter.

Fru talman! Jag tackar statsministern så mycket för återrapporten.

Jag kan ta delen som inte kom med i det förra inlägget, nämligen den om vädret. Det är ju fantastiskt bra att det nu är 27 av 28 eller 26 av 27 länder som har landat i att vara beredda att ta ansvar för att vi faktiskt ska nå nettonollutsläpp 2050.

De utmaningar som finns på detta område ser lite olika ut för de olika länderna, men det är oerhört viktigt att vi har en gemensam riktning framåt i detta. Det påverkar såklart vårt väder.

Punkt två, omställningen till klimatneutralitet, kommer att medföra betydande möjligheter i fråga om bland annat ekonomisk tillväxt, nya affärsmodeller och marknader, nya arbetstillfällen och teknisk utveckling. Framåtblickande forskning och utvecklings och innovationspolitik kommer att ha en central roll. Den är fantastiskt väl fångad och beskriver vad omställningen faktiskt handlar om. För dem som är med på banan kan detta innebära fantastiska möjligheter - förutom att vi ser till att det blir en bättre miljö och framtid för våra barn. Men det här gör ju inte sig självt. Det är stora utmaningar, och som jag sa i början kommer det att krävas olika saker av olika länder.

Fanns det i detta läge några diskussioner om vad mer EU behöver göra gemensamt för att nå dessa möjligheter? Och vad behöver Sverige göra på hemmaplan för att vara del av och ta del av de betydande möjligheter som kommer att finnas framöver?

Fru talman! Jag känner samma glädje över att vi kunde nå enighet här, även om ett land säger att man inte kan förbinda sig att implementera i detta skede. Vi hoppas att också Polen kommer med i den delen. Men vi har ett tydligt mål, och det är bra.

Det finns stora möjligheter i detta. Här har vi den nya tekniken och den nya välfärden, framtidens välfärd, och det är bra. Men det stämmer att det också finns utmaningar i detta.

Kommissionen arbetar med den så kallade Green Deal, som ska vara ett ramverk för hur vi konkretiserar detta. En punkt är utsläppshandelssystemet. Vi behöver skärpa till det och höja ambitionen. Man kommer att återkomma till mer konkreta förslag, men ett sätt är att vi själva förbinder oss.

Sedan nämns också i punkt 4 olika investeringsmöjligheter. Det gäller EIB men också långtidsbudgeten och den så kallade Junckerfonden eller Invest EU. Där finns också resurser.

Det är väl osäkerheten hos några av dem som har längst väg att gå som har gjort att det har varit svårt att ta fram detta. Man ser att en hel del stöd behövs i själva omställningen. Det handlar om allt från exempelvis den konkreta energiomställningen till människors behov av omställning när detta ska göras.

Vi får återkomma till detta. Det är det som kommissionen mer konkret kommer att peka ut - vägen framåt för att vi ska nå upp till målen.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsministern! Det är också intressant var Sverige finns i detta arbete. Jag gissar att det, när man åker ned till ett toppmöte för att ta fram dessa saker, finns ett tänk kring vad vi gör här hemma. Det skulle vara intressant att höra lite mer om de tankarna.

I dokumentet flyttar vi fram positionerna. Det har skett ett arbete de senaste två åren där vi har gått från att vara väldigt oeniga om att våga spänna bågen och säga att det ska vara nettonollutsläpp 2050 - några av oss har till och med tyckt 2040 - till att nu ha tagit steg på vägen. Samtidigt finns det en stor generation unga som känner en jättefrustration över att så lite händer och att det tar så lång tid.

En del i detta är också att ge bilden av att det hela tiden händer saker och att det finns en tilltro till att man faktiskt är på rätt väg. Detta beslut är en del i detta, men vad kan vi göra mer för att förmedla känslan av att vi gör saker och är på rätt väg även om det finns mycket kvar att göra?

Fru talman! Ja, det är viktigt att inte minst ungdomarna ser att det faktiskt görs saker och att det är på riktigt. Jag tycker att det är bra att vi i Sverige har ett nationellt mål för när vi själva ska vara utsläppsneutrala, som fastställts här i kammaren. Regeringen har också precis i dag beslutat om den handlingsplan som är kopplad till det målet.

I grova drag handlar det vi behöver göra till en del om industrin. Jag är glad att omställningen nu sker. Både stål- och cementindustrin är på väg i samma riktning: att bli klimatneutrala 2030, om jag kommer ihåg rätt.

När det gäller transporterna har vi målet att sänka utsläppen med 70 procent till 2030. Detsamma gäller boendet. När vi nu funderar på byggandet och att hålla en bra byggnivå tänker vi också på hur vi ska bygga klimatsmartare. Vi får alltså gå igenom alla områden, sätta upp mål och se till att vi har resurser och medel för att nå målen.

Fru talman! Tack för redogörelsen från Europeiska rådet, statsminister Löfven!

Klimattoppmötet i Madrid var en stor besvikelse. Vi hade hoppats att man skulle kunna vidta mer resoluta åtgärder för att få ned de globala utsläppen. Men i en sådan situation är det desto viktigare att vi som nation och även EU och alla andra forum fortsätter att ha styrfart i klimatarbetet för att nå minskade utsläpp. Detta var ju också huvudtemat för Europeiska rådets möte.

En viktig del av detta är att EU:s politik drar åt samma håll. Nyligen tog Europeiska investeringsbanken ett mycket välkommet beslut om att sluta låna ut pengar till fossilprojekt. Europeiska investeringsbanken är en av de stora globala långivarna.

Men EU:s budget används fortfarande till viss del för att ge stöd åt branscher som bidrar till ökade utsläpp. Det kan ske både genom vissa delar av regionalfonderna och genom delar av jordbrukspolitiken. Jag menar att vi har nått den punkt där EU borde dra samma slutsats som sin investeringsbank: att det är slut med att ge pengar till sådant som ökar utsläppen.

Min första fråga till statsministern är om Sverige är berett att agera för detta - att man tar samma principiella beslut om att inte ge stöd till näringar, branscher och investeringar som vi vet ökar utsläppen.

Min andra fråga gäller budgeten. Jag förstår att den inte var uppe för diskussion och att det inte fanns möjlighet att framföra synpunkter vid detta toppmöte. Men jag undrar om regeringen har framfört till ordförandeskapet och de andra medlemsländerna att det finns en enighet i den svenska riksdagen, liksom hos regeringspartierna, om att Sveriges avgift inte ska öka, räknat som andel av Sveriges bni. Har detta tydliggjorts för de andra länderna?

Fru talman! När det först gäller frågan om vi menar att även budgeten ska klimatanpassas menar vi att så måste ske. Exakt vad detta kommer att innebära i form av regler måste vi få återkomma till. Men det är klart att budgeten också måste vara klimatstyrande; allt annat vore konstigt. Detta tror jag att det finns en bred uppslutning kring.

När det gäller det andra beskedet hade vi ingen diskussion - vi beslutade oss för att inte ha det. Om en inleder diskussionen kommer alla 27 att vilja säga sitt, och då hade vi sagt precis samma sak som vi sa i oktober. Det hade blivit en vända till, och vi hade fått skjuta på klimatdiskussionerna.

Men det är ingen tvekan om att de vet vad Sverige tycker. Vi ska framföra det igen under den diskussion som Europeiska rådets ordförande kommer att ta upp med alla medlemsstater. De vet vad Sverige tycker.

Fru talman! Det är klart att det låter sig sägas att budgeten inte ska motverka klimatpolitiken. Men faktum är att det är svårt att ge det stöd man ger till exempelvis nötköttsproduktion. Jag inser också att detta är en besvärlig fråga. Men jordbruket är en av de stora utsläpparna, inte minst animalieproduktionen. Detta måste man också väga in. Då är det också slut med att man bygger flygplatser och motorvägar med stöd av regionalfonderna på det sätt som skett genom åren.

Jag menar att Sverige här har en roll att spela - att kliva in och tydliggöra att det nu måste vara gröna investeringar från EU:s budget. Jag hoppas att Sverige kommer att göra det i de fortsatta förhandlingarna. Ett sätt kan också vara att kombinera en liten sänkning av avgiften med minskning av en del utsläpp som är kontraproduktiva.

Jag skulle sedan bara vilja önska statsministern en riktigt lång och skön julledighet!

Fru talman! Det är klart att allt stöd till jordbruket inte kommer att tas bort. Alla inser att detta inte kommer att ske. Jag stör mig kanske nog så mycket på det så kallade arealbidraget inom pelare 1 i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det visar sig att många gör enorma pengar på detta. Om man läser artiklarna i New York Times blir man rätt förfärad. Detta behöver justeras; det är en diskussion i sig. Men det kommer inte att försvinna.

När det gäller vägar tycker jag att man ska kunna köra bil, men det måste vara en bil som är ren. Det tycker jag är det viktigaste. Det är bra att vi har bra vägar, och det ska vi eftersträva att ha i framtiden också.

Jag kör också bil - jag ska fira jul i Ö-vik. Jag tackar för önskningen och får önska Jonas Sjöstedt detsamma. Jag ska bara först ta vägen om Seoul i Sydkorea.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Återrapporterna blir ofta sammanfattningar av de skriftliga rapporter vi fått innan men säger inte så mycket om vad statsministern själv har drivit för frågor.

Jag tänker därför ställa frågan hur statsministern har agerat när det gäller kärnkraften, som tydligen var en stor fråga som diskuterades på toppmötet. Det var tydligen strid om huruvida man skulle föra in något om kärnkraften i texterna. Till slut blev det en skrivning som går ut på att vissa stater har angett att de använder kärnenergi som en del av den nationella energimixen. Jag undrar om statsministern sa något från Sveriges sida i frågan under toppmötet, och i så fall vad. Vi ser inte att Sverige omnämns i rapporter om vad olika länder har sagt.

Vi är överens om att vi ska uppnå ett klimatneutralt EU senast till 2050, och detta kräver många olika åtgärder. Förnybar energi ska uppmuntras, men som det är nu menar vi att även kärnkraften behövs för att klara omställningen.

Kristdemokraterna fick i EU-nämnden med sig en majoritet för att Sverige i EU ska lyfta kärnkraften i energimixen för att klara målet. Detta är alltså riksdagens mening, och det är därför viktigt att veta att regeringen och statsministern driver denna fråga även på EU-nivå.

I alla de olika scenarier som EU-kommissionen har tagit fram nämns kärnkraften.

I går diskuterade också miljöministrarna gröna investeringar. Även här var det en stor diskussion där Frankrike och Storbritannien ville lyfta in att vi behöver ha kärnkraften åtminstone som en övergångslösning.

Därför tycker jag att min fråga är viktig: Hur ser statsministern på detta, och hur har statsministern agerat på mötet? Har han lyft frågan om kärnkraften?

Fru talman! Sverige sa att vi tycker att det är oerhört viktigt att vi nu fastställer detta med 2050. Det var ett COP-möte på gång i Madrid, och vi menade att det är viktigt att EU visar att vi menar allvar. Det vore ett mycket stort misstag om vi lämnade mötet utan att ha kommit överens. Det skulle vara en mycket olycklig signal till omvärlden. Det sa Sverige.

Sverige sa också att det är viktigt att vi hjälps åt. Jag pekade dels på möjligheterna - jag brukar också föredra dem här - med den nya tekniken, jobben och allt detta. Det är i stort sett en möjlighet. Men jag inser också att det är några som har längre väg att gå. Då får vi hjälpas åt med det för att alla ska känna sig bekväma.

Målet som sådant har alla ställt sig bakom. Polen säger att man inte kan implementera det och inte kan förbinda sig att implementera det ännu, men förhoppningsvis återkommer man. Detta fick vi på plats, och det var viktigt.

Enligt fördraget är det upp till varje enskild medlemsstat att själv bestämma om sin energimix. Mitt inlägg på det området var att vi nu hade en skrivning som säger precis det som fördraget säger.

Ingen medlemsstat kan driva att någon annan ska göra något på det här området, utan det är upp till varje medlemsstat. Nu blev det ett tillägg till slut, och det gör inte mig något att "some member states" indikerar att de vill använda kärnkraft i sin mix. Det är helt okej, men det är upp till var och en, och det påpekades av så gott som alla andra.

Fru talman! Tack för svaret, statsministern! Att det är upp till varje land vet jag också. Min fråga handlade mer om huruvida statsministern lyfte behovet av att ha kärnkraften med i energimixen för väldigt många länder. Nu säger statsministern att han, nästan lite under galgen, accepterade skrivningen, men uppenbarligen följer han inte riksdagens instruktioner att lyfta detta som en viktig del av framtiden för att EU ska klara utmaningen.

En sista fråga gällde det som vi tog upp inför statsministerns resa till Bryssel, nämligen den sociala pelaren. Då ställde jag en fråga om detta med minimilöner. Det kommer ju nu vad jag förstår ett direktiv på det här området. Nämnde statsministern något om detta inför den framtidskonferens som nu är på gång och som ni diskuterade i torsdags och i fredags?

Fru talman! Vad gäller energin har jag sagt precis var vi står och vad som slås fast i fördraget. Ingen medlemsstat kan säga till någon annan vilka energislag som den staten ska använda, utan det är upp till var och en att bestämma. Vi gör detta. Vi har en överenskommelse som ger den möjligheten. Det är alltså fritt fram att investera i kärnkraft och att använda kärnkraft, och så får det vara i andra länder också. Det är deras beslut, helt enkelt. Sverige har svårt att påverka andra medlemsstater i det avseendet.

Den sociala pelaren diskuterades inte. Vi antog slutsatser som gäller den framtida konferensen, och jag kommer att återkomma mer konkret till vad den kommer att ta upp. Vi hör så här långt väldigt tydliga signaler både från kommissionens ordförande och från ansvarig kommissionär att man inte vill genomföra något som förstör vårt förhandlingssystem och lönebildningssystem. Jag utgår från att det blir så.

Fru talman! Tack, statsministern, för ditt inledningsanförande, där jag noterade att du tog upp Ryssland och att det hade varit föremål för återrapportering, det vill säga det fyrpartssamtal som ägde rum i Paris mellan Ukraina, Ryssland, Tyskland och Frankrike.

Jag tycker att det är bra att statsministern tar upp detta. Jag skulle vilja ställa en följdfråga.

Det har ju varit lite vanskligt vart EU är på väg i relationen till Ryssland. Vi vet alla att president Putins största dröm är ett splittrat EU. Samtidigt fortsätter Ryssland sina aggressioner i östra Ukraina. Krim är fortfarande ockuperat och så vidare.

Jag noterar att de ekonomiska sanktionerna ligger fast. Det är också glädjande. Men det finns ju orosmoln. Emmanuel Macron har lyft frågan om att rivstarta bilaterala förbindelser och att på längre sikt skapa bättre förhållanden mellan Frankrike och Ryssland och även, som jag uppfattar det, mellan EU och Ryssland.

Min fråga är om statsministern skulle kunna utveckla resonemanget och berätta lite mer i detalj om återrapporteringen.

Fru talman! Tack, Maria Nilsson, för frågan! Det är en viktig fråga. Det var ingen lång diskussion om sanktionerna. Där finns en enighet, och så har det varit de senaste halvåren. Vid varje halvår tas ju beslut om sanktioner. För några år sedan trodde vi inför ett rådsmöte att det skulle komma att bli lite svårt och att vissa länder skulle vilja ta bort sanktionerna, men nu finns det inga länder som vill det.

Jag besökte själv Ukraina för två veckor sedan. Där underströk man verkligen betydelsen av att EU finns där och de kontakter och det samarbete som vi har och inte minst det utvecklingsstöd som vi ger, både bilateralt från Sverige och från EU. Det är oerhört betydelsefullt. President Zelenskyj försöker verkligen aktivt att på riktigt få igång förhandlingar. Fångutväxling har skett, och det man trodde skulle kunna komma ut av detta är ytterligare fångutväxling och att man flyttar på linjerna, alltså ett trupptillbakadragande.

Det är trögt, men det är viktigt att vi fortsätter att stödja Ukraina och är tydliga mot Ryssland om att detta är övertramp och bryter mot den europeiska säkerhetsordningen. Som litet land är den europeiska säkerhetsordningen helt avgörande för oss. Det är inte okej att skapa nya gränser på det sätt som Ryssland har gjort.

Samtidigt vill vi själva ha ett utbyte med Ryssland. Vi har ett utbyte från folk till folk. Vi har ett gemensamt arbete med att förbättra vattendrag och så vidare. Jag tycker att det är viktigt att också ha den balansen.

De flesta medlemsstater har någon form av bilateralt förhållande bara man ser till att hålla på principen att det är säkerhetsordningen och inget annat som gäller.

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Jag är inte lika optimistisk vad gäller de bilaterala fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland. Den så kallade Steinmeier Formula skulle kunna innebära en hel del inbyggt ryskt inflytande. Men det är inte där som vi ska ha vår frågestund.

Det som statsministern säger är ändå glädjande: EU:s linje gentemot Ryssland ligger fast. Det är så jag uppfattar statsministern.

Jag undrar lite hur statsministern ser på just Emmanuel Macrons initiativ visavi Ryssland.

Fru talman! Det jag har sett är att man vill ha en tydlighet i beslutet. Man kan inte bryta säkerhetsordningen och samtidigt ha någon form av dialog. Ryssland ligger där det ligger, och på något sätt måste vi hantera båda. Men för oss har det varit oerhört viktigt - och det är vi tydliga med - att man inte får diskutera att göra om den europeiska säkerhetsordningen så att den ska passa en ny situation. Det är en helig linje för oss. Vi måste stå upp för säkerhetsordningen.

Man kan inte anpassa säkerhetsordningen för att någon bryter den. Där går vår linje. Men att man har en relation med ett annat land tycker vi är högst rimligt.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Det var glädjande nog klimatet som stod i fokus för detta möte. Jag tror inte att bara jag utan väldigt många svenskar ser just klimat- och miljöfrågorna som de viktigaste frågorna för unionen. Där har vi faktiskt ett redskap för att tvinga de länder som inte vill ta tillräckligt mycket klimat- och miljöansvar. Vi kan också sätta en global standard genom att till exempel ställa krav på nya bilar på marknaden: att de ska släppa ut mindre koldioxid.

Statsministern ska själv till Sydkorea. Där finns flera bilföretag som vittnar om att de tittar på vad EU gör, för de vill sälja bilar till oss. Då anpassar de sig efter våra klimatkrav. Vi har alltså ett väldigt viktigt redskap i klimatarbetet via EU som vi ska vara rädda om.

Då är det väldigt positivt att Europeiska rådet kunde enas om klimatneutralitet till 2050 - världen orkar inte med fler misslyckade klimattoppmöten - och att kommissionen har presenterat den gröna given, som innehåller en lång rad förslag som ska anpassas för nya klimatambitioner.

Samtidigt blir man väldigt frustrerad över Polens - och några andra länders - agerande. De har under många år varit motsträviga i klimatarbetet. Till viss del kan man förstå det. De har en väldigt utmanande situation med mycket kolkraft och så vidare. Men problemet är att de ofta också argumenterar mot de gemensamma lösningarna - det drabbas faktiskt vi alla lika mycket av.

Min fråga till statsministern är: Kommer Polen, om man får ett visst stöd via EU:s budget för den omställning som landet behöver göra, att kunna bidra mer konstruktivt i fråga om de andra klimatbeslut som EU kommer att ta framöver, eller kommer man att fortsätta att sätta sig på tvären?

Fru talman! Jag delar helt Åsa Westlunds uppfattning om betydelsen av att EU faktiskt har fattat detta beslut. Det är viktigt för oss själva men också för omvärlden. Vi sätter då också press på andra.

Dessvärre har USA en annan linje. Å andra sidan är det så, som miljö och klimatminister Isabella Lövin påpekade, att 70 procent av den amerikanska ekonomin, om vi räknar de stater och de större städer som vill vara med i Parisavtalet och det som det innebär, står på rätt sida i detta, så det händer ändå någonting. Det är helt rätt.

Green Deal kommer att vara ett bra stöd och en konkretisering.

Sedan gäller det Polen. Polen, Ungern och Tjeckien, tror jag, har uttryckt lite olika behov. Det kan dock inte bli tal om sådana summor. Jag tror att det var 500 miljarder euro som något land sa att man behövde för omställningen. Det får man nog se som ett förhandlingsbud, hoppas jag i alla fall, för det kommer inte att kunna fungera så.

Jag kan inte veta, men det är väl troligt att de ser att man den här vägen ändå underlättar den transformation som måste göras. Om de får hjälp med detta och kan börja se hur det ska fungera för människor, energiförsörjning och allt vad det kan handla om borde det i alla fall underlätta. Det är det som är vår signal: att vi hjälps åt. Vi lämnar ingen i sticket i det här fallet heller. Men man måste själv bidra. Man kan inte bara vänta på hjälp, utan man måste själv bidra. När man investerar i det nya hjälper man också sig själv. Det är den väg vi har gått.

Vi ska samtidigt komma ihåg ett argument som jag ändå tycker är gångbart. De säger själva att de har levt under en kommunistregim under många, många år, och då hände ingenting på detta område. Jag hoppas att det vi kan göra tillsammans också ska göra att Polen kommer med i en mer positiv anda.

Fru talman! Tack så mycket, statsministern, för svaret! Jo, Polen har också hjälp av den lagstiftning som vi antar på EU-nivå om energieffektivitet. Den gör att deras vardagsprodukter drar mindre energi, att deras fordon släpper ut mindre koldioxid och så vidare. Det är viktigt att vi hjälper Polen och oss alla att minska utsläppen genom en tuff gemensam lagstiftning.

Ändå kan jag bli frustrerad över den diskussion som finns om att gå över till att fler beslut ska fattas med kvalificerad majoritet, inte minst på skatteområdet. Där är Sverige en väldigt stark motståndare. Om vi ska gå över till QMV på fler områden tycker jag att den naturliga diskussionen vore att det skulle ske på klimat- och miljöområdet. Men vi har redan möjligheter på det området, och jag tänker att en strategi framåt är att använda möjligheten att ta beslut med kvalificerad majoritet på klimatområdet ännu mer och därmed också förhindra att vissa länder kan sätta sig på tvären. Ser statsministern också det som en möjlighet?

Fru talman! Jag vet att det har nämnts som en möjlighet. Det kommer att bli stora diskussioner om det, skulle jag gissa. Vi har ännu inte tagit ställning på det sättet, men vi måste hela tiden flytta fram positionerna.

Det är en sak som nu kommer att märkas. Att länderna har sin egen energimix är en sak. Men de som vill ha kol och som vill sälja kol kommer att märka att allt färre kommer att importera kol. Återigen: Svensk stålindustri kommer inte att behöva kol i framtiden. Då är det en väldigt tydlig signal till dem som nu har kol. Det kommer inte att bli något av det. Jag tror att den drivkraften också finns.

Jag vet inte exakt hur regelverket för besluten ska se ut. Men jag menar att vi måste driva processen framåt. Då kan vi i alla fall tänka oss att stå för en sådan linje, men vi behöver nog fundera igenom det lite grann.

Fru talman! Tack för redogörelsen, statsministern! Det är verkligen oerhört glädjande att alla medlemsstater nu står bakom målet om klimatneutralitet till 2050 och förstås jättetråkigt att Polen inte är på båten än vad gäller implementeringen. Men vi får hoppas att de kommer att ändra sin position till juni 2020.

I slutsatserna står det att det måste upprättas ett stödjande ramverk som gynnar alla medlemsstaters arbete med klimatneutralitet. Det finns också, som vi pratade om på EU-nämnden före toppmötet, skrivningar om att all relevant EU-lagstiftning och EU-politik måste vara förenlig med och bidra till uppfyllandet av klimatneutralitetsmålet samtidigt som hänsyn tas till lika villkor.

Det är en oerhört bra och stark skrivning. Som statsministern tidigare berättade är det Sverige som har varit drivande för att få in den skrivningen. En logisk slutsats, kan jag då tycka, är att andelen klimatåtgärder i långtidsbudgeten måste öka. Där står än så länge att det är minst 25 procent som ska gå till klimatåtgärder, så det skulle kunna finnas en öppning där.

Det var det ena jag ville ta upp. Det andra är det här med energi, som har diskuterats tidigare i dag. Det står i slutsatserna att det är nödvändigt att säkerställa energitrygghet och att respektera medlemsstaternas rätt att besluta om sin energimix. Så långt är allt väl, men tyvärr står det också att vissa medlemsstater har angett att de använder kärnenergi. Som miljöpartist ser jag stora risker med det. Det är risker med slutförvaring och uranbrytning, som även Moderaternas Tomas Tobé säger.

Jag tycker att det är mycket viktigt att denna skrivning inte öppnar för att pengar ur EU-budgeten används till kärnkraft - eller framtida investeringar. Och det finns en diskussion kring framtida klassificeringssystem för gröna investeringar.

Så till mina frågor: Hur ser statsministern på arbetet framåt med att se till att all relevant EU-lagstiftning bidrar till klimatneutralitet? Hur kan vi få till en grön energi och inte något slags övergångsenergi?

Fru talman! Ja, det är riktigt. Det kändes bra att kommissionen dagen innan hade presenterat Green Deal, som blir det som vi ska se till att konkretisera. Det handlar om att gå igenom all lagstiftning, policyer, ekonomiska incitament och vad det nu kan vara för att verkligen fullfölja detta och se att vi går mot 2050.

Det arbetet kommer kommissionen att återkomma till successivt. Men nu känner kommissionen ett tydligt stöd i sitt arbete, och det är väldigt viktigt för EU.

Vad gäller långtidsbudgeten är det, precis som Amanda Palmstierna säger, minst 25 procent som nu anges. Jag skulle gärna få upp det, men jag skulle bedöma att det nu är ganska svårt att få dit 25. Däremot står det att CAP:en, alltså jordbruksstödet, också ska innehålla en rejäl del. Det är 40 procent där. Det är alltså mer som händer. Men vi har all anledning att göra allt för att budgeten verkligen ska bli styrande och bidra till 2050-målet.

När det gäller energitryggheten är det en nationell fråga vilken mix man har. Jag tycker att det är en bra ordning, för då får också vi välja. Jag tycker att vi nu ser tydligt att vi har ett ännu större överskott i och med den överenskommelse vi slöt för tre och ett halvt år sedan. Den har inneburit att det har investerats 80 miljarder i vindkraft hittills, och jag hoppas att vi kan fortsätta att hålla i samsynen här. Det är nämligen jätteviktigt för investeringarna. Jag tror att det är bland det viktigaste vi kan göra, för med långsiktighet och stabilitet kommer investeringarna.

Fru talman! Tack för svaret, statsministern - och tack för förtydligandet att energin verkligen är en nationell angelägenhet! Det är mycket viktigt att ständigt återkomma till detta. Det är också mycket glädjande att kommissionen i sin gröna deal är positiv till att ändra detta ramverk.

Jag vill även ta upp brexit. I torsdags var det val i Storbritannien, och Boris Johnson fick egen majoritet. Därmed kan man göra verklighet av löftet att lämna EU den 31 januari nästa år. Det är skönt att ovissheten är över, men det är också en stor sorg. Michel Barnier beskrev det som en skilsmässa, och det kan jag hålla med om. Storbritannien är ju en viktig allierad för Sverige.

Efter utträdet följer en övergångsperiod på elva månader då EU och Storbritannien ska förhandla fram den nya relationen med handelsavtal, liksom avtal gällande fiske, säkerhet och forskningssamarbete och annat. Min fråga till statsministern är hur han ser på processen mellan EU och Storbritannien framöver och hur vi kan säkra sociala frågor.

Fru talman! Som jag sa tidigare kommer det att bli en väldigt komplex process på kort tid om det inte är så att Storbritannien begär förlängning. Det finns dock ingenting som tyder på det, utan tvärtom har de bestämt sig för att det är elva månader som gäller. Man kan ju tänka sig - ska bara handeln klaras av på elva månader, plus alla andra frågor? Därför säger Barnier också att vi med stor sannolikhet inte kommer att ha nått fram i alla delar, och frågan är vad det då är för regelverk som gäller. Ja, är man inte framme med ett handelsavtal är det WTO-regelverket som gäller.

Handeln är viktig, men det handlar även om att de människor som bor i Storbritannien - och vice versa, det vill säga de britter som bor i EU - får förutsägbara förhållanden. Det blir alltså jättesvårt. Vi är dock väl förberedda på EU-sidan och sätter stor tilltro till kommissionen och Barnier.

Återrapporteringen var härmed avslutad.