Frågestund

Fru talman! Myndigheter och elbilstillverkare varnar nu starkt för att utbyggnaden av laddstolpar går för långsamt, vilket kan äventyra omställningen. Man säger att det vid årets slut kommer att vara tjugo bilar per ladduttag - att jämföra med sex stycken för bara fem år sedan.

Regeringen har inte lyckats få fram den el som krävs eller bygga ut laddstolpar i den takt som är nödvändig för att alla ska kunna vara med på omställningen. Men tack vare den rekordstora klimatbudget som M, KD och SD fick igenom i riksdagen i höstas kommer nu pengarna till laddstolpar att dubbleras. Ingen ska behöva avstå från att köpa en elbil eller ha en klump i magen för att det inte går att ladda, oavsett var man bor.

Nu måste dock pengarna ut så att det byggs laddstolpar längs våra vägar. I dag kan det ta flera år att få elen dragen eller att få de tillstånd som krävs.

Min fråga är vad klimat- och miljöminister Annika Strandhäll tänker göra för att de ska byggas, alla de laddstolpar som krävs för att alla ska våga köpa och kunna köra en elbil.

Fru talman! Ja, det är en fantastisk utveckling vi ser i Sverige. Av alla nya bilar sålda i mars i år var 61 procent just elbilar.

Tack vare en uthållig klimat- och miljöpolitik under de senaste åtta åren ser vi nu hur den gröna omställningen tar fart. Regeringen har ända sedan 2014 satsat stort på just det här området genom bland annat Klimatklivet. Vi har sedan 2014 faktiskt fyrdubblat budgeten till miljö och klimat i det här landet.

Det är också en prioriterad fråga för regeringen att fortsätta satsa stort på att bygga ut laddinfrastrukturen. Vi har så här långt byggt 65 000 laddstolpar i Sverige. Vi ligger nästan i topp i EU när det gäller täthet och har nu en elektrifieringsstrategi som pekar ut vägen framåt.

Fru talman! Tack, Annika Strandhäll, för svaret!

Jag kan bara konstatera att både myndigheter och de som säljer bilarna konstaterar att bristen på laddstolpar i dag är ett hot mot människors vilja att köpa och köra elbil. Är det inte en oro som regeringen delar? Det är min första fråga.

Är ministern orolig för att laddstolpsutbyggnaden går för långsamt, och vilka konkreta förslag finns för att det till exempel ska gå snabbare att dra elnäten och få de tillstånd som krävs för att bygga laddstolpar?

Fru talman! Det här har som sagt varit en prioriterad fråga för regeringen hela tiden. De första åren, mellan 2015 och 2018, avsattes totalt 1,9 miljarder för att bygga ut just den här infrastrukturen - att jämföra med i år, då vi avsätter 2,7 miljarder bara för 2022. Det går delvis till andra saker än laddinfrastruktur. Men vi har nu antagit en ny elektrifieringsstrategi och kommer att lösa detta; det är jag övertygad om.

Fru talman! Redan år 2017 beslutades att Mohamad skulle utvisas från Sverige. Trots det finns han fortfarande efter fem år kvar i vårt land. Under den tiden har han hunnit begå ett antal brott; ändå är han kvar.

Han misstänks nu för att ha våldtagit en kvinna och knuffat ned henne för att möta döden i ett djupt gruvhål för att hon vägrat gifta sig med honom. Som om inte det vore nog ska han ha återvänt och kastat sten på henne för att säkerställa att hon verkligen skulle dö.

Hans förra fru är spårlöst försvunnen sedan två år tillbaka.

Resultatet av regeringens politik är att integrationen havererat. Oskyldiga utsätts för grova brott och pliktar med sina liv.

Om utvisningsbeslutet hade verkställts hade Mohamads offer besparats dessa vidrigheter. Varför denna flathet, Ygeman? Hur försvarar statsrådet att detta kan få ske?

Fru talman! Tack, Ann-Christine From Utterstedt, för frågan!

Jag har inga planer på att försvara det. Varför skulle jag göra det? De som får avslag på sin asylansökan ska återvända. De som får bifall ska integreras i det svenska samhället.

Sedan Socialdemokraterna bildade regering 2014 har över 90 000 personer återvänt. Det är ett betydligt större återvändande från Sverige än i flera av de länder där Sverigedemokraternas partikamrater styr. Men vi är inte nöjda med det. Fler ska återvända, för vår politik är glasklar: Har du asyl- och skyddsskäl ska du kunna få ja och snabbt lära dig svenska, få ett jobb och bidra till det svenska folkhushållet. Får du nej ska du återvända.

Fru talman! Tyvärr är Gruv-Mohamad bara en av tusentals kriminella utlänningar som olagligen uppehåller sig i Sverige. Mot de flesta socialdemokraters vilja har riksdagen dock nu äntligen beslutat att genomföra en folkräkning, där olagliga migranter kan identifieras.

Statsrådet! Kommer Sverige nu en gång för alla att se till att avlägsna alla brottslingar som inte har rätt att vistas i vårt land?

Fru talman! Jag vet inte om Ann-Christine From Utterstedt läser högt från någon förberedd och färdig talepunkt.

En folk- och bostadsräkning genomför vi med jämna mellanrum i Sverige, men den kommer inte att komma åt det här. Det var inte okänt att den person som Ann-Christine From Utterstedt beskriver fanns i Sverige. Att skicka ut en blankett och fråga om han bor i en trea eller en fyra, som Ann-Christine From Utterstedt vill göra, hade inte haft någon påverkan.

De som får nej ska återvända. De som får ja ska stanna.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Max Elger och rör Statens fastighetsverk.

Statens fastighetsverk har att förvalta och sköta ett stort antal fastigheter över hela vårt land samt även ambassader i utlandet och så vidare. En del av dem kallas bidragsfastigheter. Bara namnet får mig att fundera lite. Det är anläggningar som är väldigt högt värderade kulturellt och turistiskt sett.

Jag möter runt om i landet olika intressenter - kommuner, regioner och företag - som har stora bekymmer med Statens fastighetsverks agerande. Det handlar om hyresförhandlingar utan verklighetsförankring. Man får stänga anläggningar på grund av rasrisk. De parter som träffas har väldigt svårt att komma överens i sina förhandlingar.

Fastighetsverket lyder under Finansdepartementet och får sina uppdrag från regeringen. Anser ministern att Statens fastighetsverk har ett uppdrag som gör rättvisa åt hundratals svenska kulturfastigheter?

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Schöldberg! Det är riktigt att Fastighetsverket förvaltar Regeringskansliets fastigheter, utrikes fastigheter, länsresidens och även de kulturhistoriskt värdefulla fastigheter som går under beteckningen bidragsfastigheter. Detta förklaras väl närmast av att det är fastigheter som har ett mycket stort kulturhistoriskt värde men som förknippas med stora driftsunderskott. Det blir helt enkelt inga direkta intäktsflöden för Fastighetsverket när det gäller de fastigheterna.

Vi har tillskjutit rätt betydande resurser till Fastighetsverket för att förvalta alla dessa fastigheter, inklusive bidragsfastigheterna. Senast sköt vi till 50 miljoner för 2022, och med denna budget åligger det Fastighetsverket att göra sina prioriteringar och underhålla fastigheterna efter bästa förmåga.

Fru talman! Med detta sagt, är statsrådet beredd att jobba vidare och ytterligare utveckla möjligheten? Det finns nämligen en väldig potential och en väldigt hög ambition i regioner, kommuner och företag, som tillsammans med Statens fastighetsverk vill utveckla dessa platser ytterligare.

Fru talman! Jag har inte själv för avsikt att göra om Fastighetsverkets uppdrag. Men jag utgår från att Fastighetsverket med utgångspunkt i detta uppdrag verkar efter bästa förmåga. Jag kan tillägga att den här regeringen för detta syfte har tillskjutit rätt betydande belopp. Därnäst måste Fastighetsverket prioritera, för beståndet är väldigt stort.

Fru talman! Jag har en fråga till miljö- och klimatministern. Från och med 2023 ska vi i Sverige ha en ny jordbrukspolitik. För ett tag sedan kritiserade EU-kommissionen det svenska förslaget till ny jordbrukspolitik därför att det inte är i linje med de svenska och europeiska målen för biologisk mångfald och klimatomställning. Dessutom är fördelningen av subventionerna väldigt orättvis. Storjordbrukare får mycket pengar medan småbrukare inte får någonting eller väldigt lite.

Några steg för att rätta till detta skulle kunna vara att endast ge bidrag för uppfödning av djur som får gå utomhus och beta, att ha större miljöersättningar för biologisk mångfald och självklart att ge större bidrag till småbrukare och mindre till storföretag.

Jag vill fråga ministern om hon avser att ändra på förslaget till svensk jordbrukspolitik i linje med dessa förslag.

Fru talman! Tack, Jens Holm, för en viktig fråga! Regeringen prioriterar, som Jens Holm mycket väl vet, att Sverige ska ligga långt fram i miljö- och klimatpolitiken och att vi också ska ha en ledartröja internationellt.

Vi har i dag en jordbrukspolitik som vi tycker är väl avvägd och som vi är nöjda med i stort. Men det är klart att vi, när det kommer kritik, alltid lyssnar in och tar till oss av den. Och så får man se om det behöver göras några justeringar eller komma några nya förslag i den riktningen.

Fru talman! Det är bra att ministern vill göra förändringar mot mer biologisk mångfald, ökad klimatomställning och ökad ekonomisk rättvisa i den svenska jordbrukspolitiken. Men jag noterade att landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg, när hon fick frågan i Sveriges Radio, sa att hon inte vill göra några sådana ändringar. På vilket sätt vill miljöministern göra dessa förbättringar av förslaget till svensk jordbrukspolitik?

Fru talman! Precis som Jens Holm nog förstår är detta en fråga som kanske lämpar sig bättre att ställa till landsbygdsministern. Jag har för min del, som miljö- och klimatminister, hela tiden att samordna och driva på det gemensamma arbetet inom regeringen för att vi ska hålla fokus på biodiversiteten och nå de målsättningar vi har inom såväl klimat- som miljöarbetet. Detta har jag för avsikt att fortsätta med.

Fru talman! För snart en och en halv månad sedan ställde jag en fråga till statsrådet Matilda Ernkrans om regeringens oförmåga att bistå civilsamhället, som gör fantastiska insatser för att hjälpa inte bara ukrainska flyktingar utan även Ukraina. I dag vill jag rikta en liknande fråga, om än mer specifik, till statsrådet Anders Ygeman.

Massflyktsdirektivet ger inte de ukrainska flyktingarna rätt till sfi, svenska för invandrare. Regeringen har i stället låtit meddela att alla, oberoende av om man bor på Migrationsverkets boenden eller hemma hos privatpersoner, ska erbjudas svenskundervisning via studiecirklar, något som kallas för Svenska från dag ett.

Ansvariga för att detta möjliggörs är våra studieförbund. Så långt har jag ingen fråga, men det finns ett problem som jag gärna vill att statsrådet kommenterar. I regeringens vårändringsbudget fanns inga förslag till förändringar eller nya pengar till studieförbunden och folkbildningen när det gäller deras insatser. Min fråga är: Varför?

Fru talman! Tack, Hans Eklind, för frågan! Det stämmer att de som omfattas av massflyktsdirektivet, Temporary Protection Directive på engelska, inte omfattas av rätten att läsa svenska för invandrare. Det är en mer långsiktig åtgärd, och tanken är att de som kommer från Ukraina ska kunna återvända till ett fritt och demokratiskt Ukraina. Då erbjuds Svenska från dag ett, som Hans Eklind är inne på, men också språkkafé och olika digitala lösningar för att lära sig svenska.

Jag delar Hans Eklinds uppfattning att civilsamhället, inklusive studieförbunden men inte endast studieförbunden, har gjort stora insatser för att välkomna ukrainska flyktingar till Sverige. För detta arbete har vi också skjutit till ett antal miljoner kronor till frivilligorganisationerna. Däremot har vi inte hittills riktat några särskilda ekonomiska insatser till studieförbunden.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Problemet är dock att studieförbunden den 1 april - det var inget aprilskämt - lät meddela regeringen att pengarna var slut eller höll på att ta slut. Konsekvensen om inte mer pengar tillförs är alltså att man måste bromsa in eller avsluta dessa kurser, som jag tror att statsrådet och jag är helt överens om är viktiga.

Om vi tycker att det är en viktig insats som görs av studieförbunden blir följdfrågan: Varför har inte regeringen tillskjutit mer pengar?

Fru talman! Bakgrunden är naturligtvis att vi valde att inte rikta pengar till studieförbunden utan att i stället göra en bredare satsning på fler frivilligorganisationer som också, genom olika andra insatser, är med och hjälper till med språkutbildning och språkfärdighetsträning för de ukrainska flyktingarna. Men om det visar sig att detta med tiden blir en oöverstiglig uppgift för studieförbunden är det klart att vi måste ta en rejäl funderare på om vi inte ska rikta medel också specifikt till studieförbunden och inte bara till civilsamhället som helhet.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Annika Strandhäll. Liberalerna vill nå målet att transporternas utsläpp ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Det är elektrifieringen tillsammans med reduktionsplikten som kan åstadkomma detta.

När den nuvarande kurvan för reduktionsplikten sattes utgick man från en väldigt defensiv syn på hur snabbt försäljningen av laddbara bilar skulle öka, vilket gav en hög reduktionsplikt. Vi i Liberalerna trodde inte på detta och krävde en kontrollstation 2022 för att kunna justera kurvan.

Det visar sig nu att vi fick rätt. Redan i dag är över 50 procent av de bilar som säljs laddbara, långt över det scenario som användes för reduktionsplikten.

Min fråga till Annika Strandhäll är: Om Energimyndighetens utredning i september visar att vi kan sänka reduktionsplikten och ändå nå transportmålet om 70 procent lägre utsläpp 2030 på grund av den snabba ökningen av laddbara bilar, är regeringen då beredd att sänka reduktionspliktskurvan?

Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för en väldigt bra frågeställning! Det är självklart så att reduktionsplikten har tjänat oss extremt väl. Faktum är att den är ett av våra absolut viktigaste verktyg för att vi ska nå våra utsläppsmål. Jag är också otroligt glad över att vi ser den utveckling som vi ser när det gäller elektrifieringen av transportsektorn och att det går väldigt fort och överträffar alla scenarier vi någonsin egentligen kunde ha föreställt oss.

Men regeringen har ju aviserat, och tidigarelagt, att vi ska ta del av den här utvärderingen i september. Vi kommer naturligtvis att göra det med ett stort allvar. Det är därför vi har bett om att få den tidigarelagd. Samtidigt är jag som miljö- och klimatminister väldigt ödmjuk inför hur viktig reduktionsplikten är för att vi ska klara våra utsläppsmål.

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Vi delar tanken runt reduktionsplikten - att den är viktig. Men frågan gällde egentligen om man är beredd att justera den om det visar sig att vi ändå når målen.

Sedan skulle jag vilja höra lite grann om hur statsrådet jobbar mot EU, som vi anser är en viktig miljöorganisation. Hur arbetar statsrådet för att vi ska få en hög inblandning av biodrivmedel och elektrobränslen i en reduktionsplikt inom EU?

Fru talman! Som Helena Gellerman nog förstår kommer jag inte att vilja föregripa den utvärdering som vi har bett om att få i september. Min roll i detta sammanhang kommer naturligtvis att vara att bevaka att vi når utsläppsmålen, och då behöver vi jobba på många olika fronter.

Vi gör ett väldigt ambitiöst arbete i EU, bland annat när det gäller just implementeringen av hela Fit for 55-paketet, där Sverige ska ha en ledartröja.

Fru talman! De skattesänkningar som görs för bensin och diesel ihop med den frysta reduktionsplikten ökar utsläppen. Det gynnar också Putins Ryssland. Trots det gjordes ingen säkerhetspolitisk analys av regeringen innan förslagen lades fram - det fick jag häromdagen som svar på en skriftlig fråga. Däremot gjorde man en miljökonsekvensanalys. Den pausade reduktionsplikten ökar utsläppen med 880 000 ton och gör det mindre fördelaktigt att övergå till eldrift - detta mitt under en klimatkris.

Jag vill därför fråga klimatminister Annika Strandhäll: Varför fattar regeringen aktiva beslut för att öka klimatutsläppen när vi så snabbt som det bara går borde göra allt vi kan för att minska dem?

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan! Alla måste kunna ta sig till jobbet även när det är krig i vårt närområde. Det som regeringen har presenterat är ett väldigt brett stödpaket till hushållen och till jordbruket men också en pausad höjning av reduktionsplikten, just för att möta Putinpriserna.

Riksdagens klimatmål ligger fast. Regeringen vill också se mer produktion av biodrivmedel i Sverige. Reduktionsplikten är, precis som jag sa i ett tidigare inlägg, ett otroligt viktigt styrmedel för att minska vårt beroende av importerade fossila bränslen, något som är bra både för klimatet och för vår säkerhet.

Vi kommer helt enkelt att göra det som krävs för att stärka Sverige i det här läget men också skapa nya jobb genom att leda klimatomställningen. Jag tycker att det är ett balanserat paket som regeringen har gått fram med i detta läge.

Fru talman! Det finns ett oändligt antal sätt att kompensera hushållen för de ökade priserna. Man måste inte göra det genom att öka utsläppen, genom den sänkta drivmedelsskatten, och låsa in oss ännu mer i oljeberoendet.

Jag blir bedrövad och orolig över hur lättvindigt klimatministern tar på de ökade utsläppen. Jag kan bara konstatera att detta är dålig politik som för oss bort från att vi ska nå målen snarare än mot att vi ska nå dem.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen (MP).

Fru talman! Jag tycker att det hade varit en extremt dålig politik om vi inte hade kunnat stötta svenska hushåll i ett fullständigt exceptionellt läge, när vi har krig i vårt närområde. Det paket vi har lagt fram är balanserat. Det innehåller en frysning av reduktionsplikten. Det innehåller en sänkt drivmedelsskatt. Det innehåller också en 4 miljarder stor satsning på en ökad elektrifiering i bonus malus-systemet och ett färdmedelsneutralt reseavdrag som också inkluderar kollektivtrafik, till exempel.

Fru talman! Min fråga går till integrations- och migrationsminister Anders Ygeman. Sverige är ett fantastiskt land, och vi är unika på många olika sätt. Tyvärr har vi också varit väldigt unika när det gäller arbetskraftsinvandringen, ända sedan Alliansen ändrade regelverket under sin tid i regering. Företag har fritt kunna anställa till exempel personliga assistenter från andra länder, trots att det har funnits arbetslösa i Sverige som med en kortare utbildning hade kunnat ta de jobben.

Vad gör Socialdemokraterna i regeringsställning när det gäller just arbetskraftsinvandring och arbetsmarknadsprövning?

Fru talman! Tack, Emilia Töyrä, för frågan! Ja, vi har världens mest liberala arbetskraftsinvandringsregler, som infördes av den moderatledda regeringen. Vi har nu tagit steg efter steg för att ta oss bort från det. Skälen är egentligen tre. Denna arbetskraftsinvandring bidrar till att försvåra integrationen och sänka svenska löner, och den utgör en grogrund för kriminalitet och organiserad brottslighet samtidigt som ett antal människor utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare.

Nu går vi vidare med det senaste inslaget, nämligen en utredning om arbetsmarknadsprövning. Det handlar om att behoven på svensk arbetsmarknad ska styra vilka som ska kunna komma hit som arbetskraftsinvandrare. Då ska vi kunna ta hit arbetskraft som vi har brist på - ingenjörer och it-tekniker - men inte städare och diskare, som vi har stora överskott av.

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Det känns tryggt att vi nu har en regering som faktiskt ser problemen på arbetsmarknaden och tar dem på allvar. När det gäller just den här utredningen undrar jag: Hur ser tidsplanen ut, och när kommer vi att få se direktiven?

Fru talman! Direktiven kommer inom kort, och utredningen kommer att få mindre än ett år på sig att komma fram med sina resultat, så att vi får en bra arbetsmarknadsprövning på plats. Men vi kommer under den tiden även att presentera fler åtgärder för att skärpa arbetskraftsinvandringen. Vi kommer alltså inte att behöva vänta på detta för att se tydliga resultat på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Fru talman! Konferensen om Europas framtid, populärt kallad EU:s framtidskonferens, har pågått i snart ett år. Formerna för den har varit väldigt märkliga. Det är nästan som att den har varit självgenererande. Förutsättningarna förändras hela tiden.

Vi har haft denna på franskt initiativ, och det har varit medborgarpaneler som har utsetts slumpmässigt i Europa. Medborgarpanelerna utgör ungefär två tusendels promille av EU:s befolkning, det vill säga underlaget är inte representativt.

Många förslag har kommit fram i konferensen, och nu på måndag är det dags att göra bokslut över den. En del förslag kommer till och med att kunna kräva fördragsändringar. Detta väcker frågor: Hur ska det här hanteras när det väl ligger framme hos rådet, kommissionen och parlamentet? Hur kommer statsrådet Hans Dahlgren att agera för att baissa förväntningarna och realisera det som behövs?

Fru talman! Jag tackar Hans Rothenberg för frågan och för den åtföljande kommentaren, som jag till stora delar kan instämma i.

Vi har från regeringens sida, hela den tid som konferensen pågått, understrukit att den inte får uppfattas som ett beslutsfattande organ. Vi kan inte veta om de slumpmässigt utvalda medborgarna är representativa för den europeiska befolkningen, och vi har från rådets sida hela tiden meddelat att vi inte kommer att ta ställning till förslagen nu vid själva konferensen. När de slumpmässigt utvalda medborgarpanelernas tankar om hur man kan göra olika förändringar ligger på bordet får vi ta ställning till vad som kan föras vidare till vårt eget arbete med EU:s framtida beslutsfattande.

Jag kommer att vara lika noggrann som jag har varit hittills när det gäller att förankra svenska ståndpunkter om förslagen i EU-nämnden och på annat sätt i Sveriges riksdag.

Fru talman! Min fråga går till det statsråd som svarar på allmänpolitiska frågor.

Alla regioner har mål för hur snabbt en behandling ska sättas in vid misstänkt cancer, de så kallade standardiserade vårdförloppen. Men de flesta regioner är inte i närheten av att klara av den maximala ledtiden. För de två vanligaste cancerformerna bröstcancer och prostatacancer är resultatet skrämmande. Bara 41 procent av dem som drabbas av bröstcancer får behandling inom medicinskt rimlig tid. Situationen är ännu värre för dem som drabbas av prostatacancer. I den gruppen är det bara 13 procent som får behandling inom den maximala ledtiden.

Köerna har ökat successivt ända sedan 2012, och man ska komma ihåg att för en cancersjuk räknas varje dag. Min fråga blir: Varför har regeringen inte lyckats korta cancerköerna under de två mandatperioder som den har haft makten?

Fru talman! Tack, Per Ramhorn, för frågan!

Först ska jag säga att jag delar Per Ramhorns oro över långa köer till cancerbehandling i våra regioner. Sedan vill jag understryka att det är just regionerna som ansvarar för sjukvård och att det är politiker i respektive region som i regionparlamenten ska ställas till svars för det.

Från regeringens sida bidrar vi med ytterligare resurser. Vi har varit med om att ta fram de standardiserade vårdförloppen. Jag vågar hävda att man får en bättre cancerbehandling nu än för tio år sedan, men vi behöver korta vårdtiderna. Pandemin har varit en ofantlig belastning på sjukvården, vilket har lett till att man inte har kunnat korta kötiderna så mycket som både vi och regionerna hade önskat. Jag ser fram emot att vi kommer att kunna korta vårdtiderna mer.

Fru talman! I går i denna kammare fattade riksdagen beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att se över reglerna för företags avdrag för sponsring av idrott och idrottsföreningar.

Det här fungerar inte särskilt bra i dag. I dag måste föreningarna leverera en motprestation, och värdet av den motprestationen grundar sig bland annat på marknadsvärdet av reklam och antalet sålda biljetter. Det säger sig självt att detta gynnar till exempel elitidrott framför breddidrott och ungdomsidrott, och det gynnar herrlag framför damlag eftersom det fortfarande är mer publik på sådana matcher.

I går fanns det majoritet i riksdagen för att se över detta. Om detta leder till ojämlika och ojämställda resultat tycker vi att man behöver agera. Men det tycker inte Socialdemokraterna, som röstade emot förslaget. Min fråga till Anders Ygeman är helt enkelt: Varför?

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för frågan! Det ska ändå understrykas att man tar ledigt från riksdagen för att bli statsråd, så man är inte en del av beslutet på det sättet.

Jag tror att bakgrunden är att man vill värna grundprinciperna i skattesystemet, nämligen att sponsring är något som görs för en motprestation och att det ska stå i proportion till motprestationen. Annars är det ju en gåva vilken som helst, och det är denna distinktion man vill göra.

Jag delar Helena Vilhelmssons uppfattning att det är värt att fundera över vad som kan göras för att få mer jämställda villkor för herridrott och damidrott och mellan ungdomsidrott och vuxenidrott. Jag är kanske inte lika säker på att grunden för detta ligger i reglerna om hur man bedömer en sponsrings värde, men jag utgår samtidigt ifrån att Skatteverket följer upp detta kontinuerligt.

Fru talman! Min fråga går till minister Max Elger.

Den lokala konsumentvägledningen minskar runt om i landet. I dag erbjuder endast 179 kommuner denna lokala service. Lokalt kan man förebygga. Man kan känna till det lokala näringslivet, och man kan ha återkommande möten med dem som så behöver. För att klara av detta är det viktigt med stöd från Konsumentverket. I ett brev tar Konsumentvägledarnas förening upp hur detta stöd minskar och urholkas. De pekar på vikten av att kommuner får ett starkt och relevant stöd samt verktyg från Konsumentverket för att kunna genomföra en likvärdig verksamhet i hela landet.

Vänsterpartiet tycker att det är viktigt med den lokala konsumentvägledningen och har budgeterat för detta vid flera tillfällen. Vad tänker ministern göra för att komma till rätta med dessa problem?

Fru talman! Tack, Jon Thorbjörnson, för frågan!

Vi delar helt uppfattningen att den kommunala konsumentvägledningen är en mycket angelägen uppgift. Det är tyvärr så att många av Sveriges kommuner har sänkt ambitionsnivån för detta. Regeringen har gett ett uppdrag till Konsumentverket att se över hur konsumentvägledarna kan bistås på bästa sätt och verksamheten utvecklas.

Sedan ska man inte underlåta att se att Konsumentverket också har startat upp andra verksamheter för att stötta konsumenterna, bland annat det som kallas Hallå konsument, som har kontakt med hundratusentals konsumenter via telefon och webben. Detta innebär också en god konsumentvägledning, som förvisso inte ersätter den kommunala verksamheten fullt ut. Men Konsumentverket jobbar med frågan.

Fru talman! Jag kan konstatera att flera partier anser att vi kommer att behöva mer el i framtiden, inte mindre, om vi ska klara klimatomställningen. Vi behöver helt enkelt bygga ut elproduktionen, framför allt i södra Sverige. Vi diskuterar effektivitet och tidsaspekten i tillståndsprocesser, när det gäller både elnätsutbyggnad och olika kraftslag.

Jag har noterat att energiministern i dagarna har uttalat att han inte ser att det finns någon anledning att ändra lagstiftningen när det gäller kärnkraften, möjligen långt in på 2030-talet, och att det inte heller finns något intresse från näringslivet. Det är helt fel, speciellt när det gäller små modulära reaktorer, men det krävs ändringar i kärnkraftslagen. I dag finns det begränsningar för både var de får byggas och hur många.

Är uttalandet från energiministern även regeringens uppfattning?

Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för möjligheten att återvända till energipolitiken!

Jag tror att energiministerns uttalande inte ens är tyckande utan fakta. Det är sedan alliansregeringens och Kristdemokraternas tid i regeringen möjligt att bygga ny kärnkraft i Sverige på de platser som har de bästa förutsättningarna, där alla säkerhetsdelar är gjorda, där det finns inkapslade områden och där det finns ledningar dragna på skattebetalarnas bekostnad. Det är fullt möjligt att bygga en liten modulär reaktor på en sådan plats. Om det inte finns intresse av att bygga en stor eller en liten reaktor på den platsen, med de bästa av villkor, vad säger då att det skulle finns intresse av att bygga på en sämre och dyrare plats?

Om det visar sig att detta förändras och det finns ett större intresse än vad näringslivet i dag ger uttryck för får vi naturligtvis se över detta.

Fru talman! För några veckor sedan kom Jämställdhetsmyndighetens återrapport om situationen för de utrikes födda kvinnorna på arbetsmarknaden. Tyvärr kan jag, som jobbar med dessa frågor i arbetsmarknadsutskottet, konstatera att det inte är någon munter läsning.

Man pekar på flera systematiska hinder för att komma in på arbetsmarknaden, där vi ser en fortsatt ökad sysselsättningsgrad bland arbetskraften just när det gäller utrikes födda. Man säger att var tredje utrikes född kvinna som är född utanför Europa befinner sig utanför arbetskraften. Flera av de hinder som pekas ut, fru talman, är sfi-undervisningen och etableringsprogrammet inom Arbetsförmedlingen.

Min fråga till integrationsministern är: Har du något konkret förslag på gång för att komma åt detta problem så att vi får ut fler kvinnor på arbetsmarknaden och därmed förbättrar integrationen?

Fru talman! Tack till Roger Haddad för att han lyfter den här angelägna frågan! Det enkla svaret på frågan är naturligtvis ja - inte bara en åtgärd utan flera åtgärder.

Vi ska också säga att sysselsättningsgraden stiger och arbetslösheten sjunker bland utlandsfödda. Det är någonting positivt. Men det är alldeles för många som har för låga förväntningar på de kvinnor som kommer och på deras vilja och förmåga att komma in på arbetsmarknaden. Det ställs för låga krav, och vi har en för dålig väg in i barnomsorgen för de här kvinnorna.

Därför gav vi nyligen i uppdrag till kommunerna att göra uppsökande arbete mot kvinnor med barn - som har väsentligt lägre förvärvsfrekvens än dem utan barn - och se till att det finns en förskoleplats för dem, även om de inte har sökt, och informera dem om att den platsen finns.

Vi kommer att behöva öka kvaliteten i sfi. Vi kommer att behöva ändra sätt för sfi:n så att den blir flexiblare och mer utgår från kvinnornas behov. Vi behöver ändra attityder hos myndigheterna.

Fru talman! Klockan 16.13 börjar kvinnor i Sverige att jobba gratis. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor i Sverige sluts för långsamt. Med en ynka minut på en arbetsdag som slutar klockan 17.00 har vi gått framåt det senaste året, samtidigt som skillnaderna i kapitalinkomster har vuxit. De senaste decennierna har den totala skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska förutsättningar inte jämnats ut.

Vad kommer regeringen att göra? När vi hade möte i går med industrins parter och jag ställde frågan till dem sa de att kvinnor måste välja rätt. Men, fru talman, kvinnor som har valt att jobba i äldreomsorgen eller barnomsorgen har inte valt fel. Det är vi i samhället som fortfarande har värderat kvinnors arbete lägre än mäns arbete.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

Kvinnor ska naturligtvis välja rätt, men minst lika viktigt är att män väljer rätt. Ett av grundskälen till skillnaderna i löner på svensk arbetsmarknad är att kvinnor tar ett oproportionerligt stort ansvar för familjen. Det försämrar deras anknytning till arbetsmarknaden och ger sämre löneutveckling.

Därför måste vi förmå familjer att ta ett mer jämställt ansvar för barnen. Vi måste också se till, precis som Annika Hirvonen är inne på, att olika arbetsuppgifter värderas mer rättvist, att arbetsuppgifterna för dem som jobbar och sliter i sjukvården och äldreomsorgen värderas upp så att man får bättre arbetsvillkor och bättre förutsättningar att göra karriär i sitt yrke.

Här tror jag att vi har två huvudåtgärdspunkter för att få jämlikare löner mellan män och kvinnor: mer jämställt familjeliv och en bättre värdering av olika arbetsuppgifter på arbetsmarknaden.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Max Elger.

Vi behöver öka takten i klimatomställningen. Mycket sker redan för att vi ska kunna klara de miljö- och klimatmål som vi har satt upp. Sverige ska vara fortsatt starkt inom dessa områden, och det har verkligen gynnat vår industri. Vi ser att de gröna jobben växer fram, framför allt i norr men också i söder. Nu senast kunde vi höra om en stor industrisatsning i Malmö i Skåne.

Min fråga är: Hur arbetar statsrådet med dessa frågor? Framför allt, hur arbetar vi när det kommer till finansmarknadspolitiken för att omställningen ska gå ännu snabbare?

Ytterligare en fråga är: Fungerar de gröna kreditgarantierna? Vad behöver vi göra för att de ska gå ännu bättre?

Fru talman! Tack, Adnan Dibrani, för frågan!

Det är helt riktigt att regeringen prioriterar klimatomställningen och att bidra till framtidens jobb. Inte minst Annika Strandhäll har redogjort för detta här i dag, och Adnan Dibrani redogör för de stora investeringar som just nu präglar industrier i Sverige. På min lott finns att se på hur finansmarknaden kan bli mer hållbar. Där finns de gröna kreditgarantierna, och frågan var om de fungerar.

I förra veckan hade jag glädjen att ta del av att Riksgälden fattade beslut om den första gröna kreditgarantin som går till att ställa om raffinaderiet i Lysekil från att gå på fossil olja till att gå på tallolja, rapsolja och slakteriavfall, det vill säga inhemska råvaror som vi ska köra våra bilar på. Det kommer att ta bort utsläppen från ungefär en halv miljon personbilar under ett år.

Ja - de fungerar!

Fru talman! Att spara genom ISK har blivit Sveriges största folkrörelse med över 3 miljoner användare. Socialdemokraterna har höjt skatten med motiveringen att räntan var extremt låg och börsen gick starkt.

Sverigedemokraterna var emot höjningen och vill sänka skatten, eftersom börsen går upp och ned över tid. Vissa år är starka och vissa är sämre.

Med Socialdemokraternas höjning kommer sparare att få betala ett högt pris, eftersom börsen backar stort samtidigt som statslåneräntan som styr ISK-skatten går upp.

Räntan går upp, och börsen har backat 20 procent i år. Min fråga till statsrådet Max Elger är: Kommer regeringen att erkänna den felaktiga skattehöjningen och sänka skatten till ursprungliga 0,75 procent?

Fru talman! Tack, Charlotte Quensel, för frågan! Ska man vara strikt är det nog statsrådet Ygeman som ska besvara den, eftersom det är en skattefråga som sorterar under finansministern och inte mig. Men jag äventyrar ett försök.

Vi kan konstatera när vi blickar framåt de närmaste åren att vi har enorma offentliga utgifter att finansiera. Vi ska höja försvarsanslagen till 2 procent, vilket är en ansträngning som vi inte har sett sedan 40- och 50-talet. Vi har problem med organiserad kriminalitet. Vi höjer och bygger ut polisanslagen. Vi ska också säkerställa kvaliteten i välfärden.

Att i detta läge när räntorna går upp en smula och börsen rör sig - som den ju ska göra och återspegla ekonomiska förhållanden - börja tänka i termer av stora skattesänkningar tycker jag är oöverlagt. Jag kommer definitivt inte att ge något sådant besked i dag, och jag hoppas innerligt att den som har ansvar för frågorna inte heller gör det.

Fru talman! Min fråga går till Annika Strandhäll och handlar om vargar.

Det är så att vargen växer alltmer, och de blir allt fler. Det är också allt fler som stör oss som bor i den bygd där vargen har sitt starkaste utbredningsområde.

Riksdagen har tagit en hel del kloka beslut. Ett av dem är att man ska ha ungefär 170-270 vargar, och riksdagen har vid flera tillfällen signalerat att så ska det vara. Man har också signalerat att det ska vara en god spridning på vargen. Man kan med andra ord inte ha dem samlade på en fläck från Dalsland, Värmland och en bit upp i Dalarna, utan det behöver vara en bra spridning.

Haken är bara den att Naturvårdsverket sedan fattar egna beslut och signalerar att det ska finnas minst 400 vargar. Detta uppfattar åtminstone jag som obstruktion mot de beslut som tas i riksdagen, och jag förutsätter att riksdag och regering är överens om våra beslut. Vad ämnar ministern göra i den här frågan?

Fru talman! Tack för frågan, Magnus Jacobsson!

Den svenska vargstammens storlek styrs inte bara av beslut i Sveriges riksdag, utan vi har också ett EU-direktiv att förhålla oss till.

Det handlar bland annat om att vi måste säkerställa en gynnsam bevarandestatus av vargen, vilket innebär att det måste finnas minst 300 vargar och att minst en varg ska ha invandrat från Finland eller Ryssland och reproducerat sig med en skandinavisk varg vart femte år.

Det här värnar vi, för det är det här som är själva verktygslådan för oss. Sjunker vi under antalet som ger en gynnsam bevarandestatus kan vi också säga tack och adjö till en eventuell licensjakt. Därför behöver vi respektera detta nogsamt och inte hitta på några egna siffror som inte bygger på vetenskap.

Fru talman! Kriget i Ukraina har nu pågått i tio långa veckor. Det känns som lång tid för oss, men för folket i Ukraina är det en evighet.

För varje dag som går får vi reda på mer om den förödelse och grymhet de ryska trupperna lämnar efter sig, och jag kan bara instämma i den förhoppning som Magdalena Andersson uttryckte i sitt förstamajtal i söndags: En dag ska Putin tvingas ta sitt ansvar för kriget, för krigsutbrotten och för sina attacker mot barn och civila i Ukraina.

Där är vi dock inte än, och Ukraina behöver allt det stöd vi kan ge dem för att försvara sig och skydda sin befolkning. Utöver det stöd vi redan ger känns det viktigt att Sverige tillsammans med Polen i dag står värd för en internationell givarkonferens för finansiellt stöd för Ukraina på både kort och lång sikt.

Vilka ytterligare initiativ anser statsrådet Hans Dahlgren och regeringen att Sverige och EU behöver ta för att bistå Ukraina nu och framöver?

Fru talman! Jag tackar Pia Nilsson för frågan. Jag tycker att vi ska fortsätta på de tre spår vi har använt hittills.

Det första spåret är att sätta så mycket press som möjligt på Ryssland så att man i Kreml verkligen förstår att detta är ett helt oacceptabelt beteende. Redan i morgon, tror jag, kommer vi att besluta om det sjätte sanktionspaketet, som till exempel innebär att vi blockerar flera banker, sätter ytterligare personer på sanktionslistorna och fasar ut inköp av rysk olja.

Det andra spåret är lika viktigt, nämligen att stödja Ukraina. Som Pia Nilsson berättade pågår det just i dag en givarkonferens i Warszawa. Den handlar framför allt om humanitärt stöd, men vi behöver också redan nu börja planera för det gigantiska återuppbyggnadsarbete som kommer att behövas när freden en dag kommer till Ukraina. Även det militära stödet är viktigt, det vill säga att stärka Ukrainas motståndskraft.

Det tredje spåret är att stärka oss själva, till exempel genom att göra oss mindre beroende av rysk fossil energi.

Fru talman! Konsumtionslån med höga räntor, ofta riktade till konsumenter med svag återbetalningsförmåga, driver överskuldsättningen i en negativ riktning. För att komma till rätta med problemen lanserade Sverigedemokraterna i höstas ett kraftfullt åtgärdsprogram mot överskuldsättning.

Ett av våra förslag är att sänka gränsen för när en kredit räknas som en högkostnadskredit. Det är vanligt att företag lägger sig precis under gränsen, som i dag är 30 procent plus referensräntan, för att på så sätt undvika att omfattas av de räntetak och andra regler som gäller för högkostnadskrediter.

Jag vill därför fråga: Anser finansmarknadsministern att en kredit med 29 procents ränta är en lågkostnadskredit, eller delar statsrådet min uppfattning att en sådan ränta är orimligt hög? I så fall, varför begränsar regeringen inte dessa krediter mer?

Fru talman! Tack för frågan, Angelica Lundberg!

Angelica Lundberg nämner ett kraftfullt program som Sverigedemokraterna presenterade i höstas. Jag vill bara påminna om att den budget som beslutades i höstas var ett samarbete mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta kraftfulla program hade säkerligen haft sin plats i en budget, men av detta blev intet. Det kan jag bara beklaga.

När det gäller frågan om högkostnadskrediter, hur de ska regleras, marknadsföring av krediter och hur vi ska motverka överskuldsättning utreds frågan just nu. Det handlar om att människor inte ska fastna i överskuldsättning. Själv tycker jag att 30 procents ränta är en oerhört hög ränta.

Fru talman! Illegal avfallshantering är ett växande problem både nationellt och internationellt, vilket får stora konsekvenser för miljön och för människors hälsa.

De senaste åren har medierna rapporterat om fall av avfallshantering där företag misstänks ha dumpat sopor. Det finns även en omfattande illegal export av avfall. Flera myndigheter vittnar också om att det finns en tydlig koppling mellan illegal avfallshantering och den organiserade brottsligheten.

Tolv myndigheter, bland annat polisen, Skatteverket och Tullverket, ger i en färsk rapport en lägesbild av den organiserade brottsligheten. De konstaterar att illegal avfallshantering i dagsläget bedöms vara ett ostört brottsområde där stora brottsvinster finns att hämta. Den samlade bedömningen är att den avfallsrelaterade brottsligheten är grovt underskattad.

Jag undrar därför: Vad kommer regeringen att göra för att komma åt denna avfallsbrottslighet?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Myndigheter som till exempel polisen och Naturvårdsverket redovisade faktiskt alldeles nyligen en rapport där just miljöbrotten och den illegala avfallshanteringen pekades ut som ett stort och växande problem. Precis som ledamoten säger löper kriminella låg risk och kan tjäna stora pengar på det här området, och det finns också en tydlig koppling till organiserad brottslighet.

I rapporten föreslogs flera åtgärder för att komma åt detta, och vi ser nu över dem i Regeringskansliet. Rapporten utgick dock ifrån att den proposition som regeringen har lagt på riksdagens bord om ordning och reda i avfallet också skulle gå igenom, men nu verkar oppositionen vara redo att stoppa den. Det är ju väldigt oroväckande eftersom man då spelar de gängkriminella, den organiserade brottsligheten och pengatvätten rakt i händerna. Men vi är beredda, och vi hoppas helt enkelt att man ändrar sig.

Fru talman! Ända fram till 1989 var det i Socialdemokraternas Sverige naturligt att kunna utvisa utlänningar som på olika sätt misskötte sig i Sverige, alltså den som var farlig för annans personliga säkerhet eller som förde ett grovt störande levnadssätt. Det behövdes alltså inte grova våldsbrott, utan det kunde röra sig om drogmissbruk, prostitution eller en kriminell livsstil. Man kallade detta utvisning på grund av asocialitet.

Tyvärr avskaffade Socialdemokraterna detta inför 90-talet, och resultaten ser vi nu: Asocialt beteende breder ut sig över hela bostadsområden i form av såväl gängkriminella knarkförsäljare som stenkastande moralpoliser. Vi i Sverigedemokraterna vill öka tryggheten för vanligt folk och återinföra möjligheten att utvisa personer med grovt störande levnadssätt.

Min fråga till statsrådet Ygeman är: Var det naivt att ta bort möjligheten till utvisning på grund av asocialitet?

Fru talman! Tack för frågan, Jonas Andersson! Svaret är nej.

Jag tror att man måste vara väldigt noggrann med orden här. Om du kastar sten mot en polisman gör du dig skyldig till ett brott som kan ge upp till livstids fängelse. Om du inte är svensk medborgare kommer du att utvisas från Sverige. Vi har gjort det betydligt lättare att utvisa människor som gör sig skyldiga till våldsamt upplopp eller andra brott, och vi har skärpt straffen.

Om du däremot har olika sociala problem ska du naturligtvis få hjälp för det. För den som riskerar att hamna i missbruk eller är prostituerad, som Jonas Andersson i Skellefteå själv tog upp, och kanske utsatt för trafficking är åtgärden inte utvisning utan att hjälpa personen - och att sätta förövarna bakom lås och bom.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Hans Dahlgren.

Efter Rysslands angrepp mot Ukraina har ju säkerhetssituationen i Europa förändrats i grunden. Europeiska unionens svar på denna aggression var enhetligt och tydligt med inte bara sanktioner utan också stöd till Ukraina.

Men det finns fortfarande en del europeiska länder som står utanför EU och som jättegärna vill komma in, däribland Nordmakedonien, som har gjort stora ansträngningar och till och med ändrat sitt namn för att anpassa sig så bra som möjligt.

Vad kan Sverige och Sveriges regering göra för att dessa länder så fort som möjligt ska komma in utan att vi sänker kraven för inträde i Europeiska unionen?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det är ju riktigt att både Nordmakedonien och Albanien sedan rätt länge är redo att inleda anslutningsförhandlingar med unionen. Tyvärr har detta hittills blockerats av ett enstaka medlemsland inom EU. Det är beklagligt. Från den svenska regeringens sida gör vi vad vi kan tillsammans med alla de andra 25 som samverkar och som har uppfattningen att Albanien och Nordmakedonien borde få börja förhandlingar.

Jag räknar med att det, till följd av de förändringar som har skett i den medlemsstat som hittills har blockerat detta, finns vissa utsikter till att vi ändå kan komma loss med det här. Det behövs, och det är viktigt, som frågeställaren sa.

Samtidigt ska vi vara klara över att det inte finns någon automatik här - man kommer inte automatiskt fram till ett medlemskap bara för att man inleder förhandlingar.

Vi måste ha korrekta institutioner. Vi måste ha oberoende domstolar. Men Sverige ska försöka att hjälpa till så att man når dit så fort som möjligt.

Fru talman! Min fråga går till klimatminister Annika Strandhäll. Den kommer sig av att jag i veckan har träffat en ung man från Skövde som heter Adam Fellbrant och går i årskurs 8. Han sitter också på läktaren i dag för att lyssna på svaret.

Han tog upp en diskussion om den globala uppvärmningen. Den globala uppvärmningen är ju verkligen ett av de största problemen vi har i världen. Ovanligt tidiga och ovanligt svåra värmeböljor - i år i Indien och Pakistan - är tydliga tecken på hur temperaturen stiger. Isarna vid polerna smälter allt snabbare, och om isarna smälter kommer det att få oerhörda konsekvenser. Städer kan dränkas. Djur som är beroende av isarna kommer att dö ut. Golfströmmen kan flyttas.

Min fråga till ministern är: Vad gör regeringen för att hejda den globala uppvärmningen?

Fru talman! Tack, Linus Sköld, för att du förmedlar den här otroligt viktiga frågan vidare!

Klimat- och miljöfrågan är den viktigaste politiska frågan i väljargruppen 18-34 år. De har förstått allvaret, och vi politiker måste verkligen lyssna på de unga.

För regeringens del är klimatfrågan en av de absolut mest prioriterade frågorna. Vi ska leda klimatomställningen. Vi ska göra det nationellt, som regering, och vi ska också göra det globalt i de internationella samarbeten vi har. Vi ska se till att driva på så att också andra länder är med och tar sitt ansvar.

Men vi måste också ta vårt eget ansvar i det här. Vi har ju en klimatlagstiftning på plats och ambitiösa klimatmål. Vi har i år den mest generösa klimat- och miljöbudget vi någonsin har haft. Allt detta görs i syfte att jobba mot att få ned utsläppen och ställa om Sverige till ett grönt och framtidsinriktat Sverige.

Fru talman! För mindre än en vecka sedan sänktes skatten på diesel. Det var nödvändigt och välbehövligt, men det är inte tillräckligt. Vi i Sverige har fortfarande Europas högsta dieselpriser; priserna är 10 procent högre än i exempelvis Danmark och Finland. Bakgrunden till detta är naturligtvis den världsunika svenska reduktionsplikten.

Min fråga till klimatministern är huruvida ministern är nöjd med att Sverige har Europas högsta dieselpriser och hur detta påverkar lantbruket.

Fru talman! Det är ju nästan lite symtomatiskt att Martin Kinnunens fråga kommer direkt efter den som förmedlades från ungdomarna här om allvaret i klimatkrisen och om att vi politiker verkligen måste steppa upp och ta klimatkrisen på allvar. Det finns länder som brinner just nu, och det kommer bara att bli värre. Därför måste vi ha en politik som klarar av att ta ned utsläppen.

För regeringens del är det naturligtvis så att människor måste kunna ta sig till jobbet även i tider av kris och krig. Därför har vi lagt fram ett mycket ambitiöst hushållspaket för att stötta hushållen i den här exceptionella situationen. Men vi måste samtidigt klara av att nå klimatmålen, och det måste vara fullt möjligt.

Det viktigaste vi kan göra är att fasa ut de fossila bränslena, tydligt ställa om och, inte minst, producera mer biodrivmedel i Sverige. Då måste vi vara tydliga med reduktionsplikten, för den är otroligt viktig för att vi ska få investeringar och bli av med det fossila beroendet.

Fru talman! Jag fortsätter på samma tema.

Vi vet att vi måste elektrifiera stora delar av vårt samhälle för att klara den akuta omställning som vi måste göra. Det gäller såväl industri som infrastruktur och andra sektorer. Vi vet också att vi därför måste dubbla vår elproduktion i Sverige.

Vi vet dessutom att det snabbaste och mest kostnadseffektiva sättet att få fram mer elproduktion är vindkraft, både till land och till havs.

Enligt en kartläggning som Westander gjorde över förra årets planerade vindkraftsprojekt var det 76 procent av dem som fick nej på grund av att kommunerna sa nej. Därför vill jag fråga klimat- och miljöministern: Vad gör regeringen för att öka incitamenten för kommunerna att säga ja till planerade vindkraftsprojekt?

Fru talman! Jag tackar för en otroligt viktig fråga.

Sverige måste ha mer vindkraft, både på land och ute till havs. Det är bra för klimatet, för säkerheten och för jobben. Framför allt är det helt enkelt det snabbaste sättet att få fram den billiga el som krävs för att kunna växla upp den gröna omställningen och få del av de nya gröna jobben.

Vi ska elektrifiera Sverige. Både industri och företag går ut. Vi jobbar stenhårt för att korta tillståndsprocesserna. Vi har investerare som nu står på kö för att investera i att bygga ut vindkraften. Vi har havsplaner på plats för att kunna få mer havsbaserad vindkraft. Trots detta motarbetar moderater och sverigedemokrater fortfarande alla former av vindkraft på fullständigt oklara grunder. Man kan ju fråga sig om de inte tror på den svenska industrin eller om de låter känslorna ta över. De förstår kanske inte heller allvaret i klimatkrisen, men vi kommer att se till att få det här på plats.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.