Frågestund

Herr talman! Simon och ekarna, Jönssonligan och Turist är ett axplock ur den svenska filmproduktionen under de senaste åren. Det är fantastiskt vad vi kan åstadkomma inom det svenska filmavtalet. Vi som går på biograferna är ju också med och finansierar ny produktion via de biobiljetter som vi köper.

I år, 2015, är det ett viktigt filmår. Det filmavtal som finansierar den största delen av filmproduktionen går ut, och nu ska ett nytt tas fram. Avtalets parter är väldigt många, och det är en omfattande process att ta fram ett sådant avtal.

Min fråga går till kulturministern: Hur ser ministerns planer för den framtida filmfinansieringen ut?

Herr talman! Tack, Cecilia Magnusson, för frågan!

Filmen är viktig för Sverige. Vi ser på film som aldrig förr, både på biografer och via andra kanaler.

Eftersom ett nytt filmavtal ska arbetas fram har vi inom departementet haft en lång process. Vi har bjudit in aktörer från branschen - producenter, regissörer, distributörer och alla möjliga som jobbar med film på ett eller annat sätt - och vi har haft flera olika seminarier tillsammans med dessa aktörer för att arbeta fram villkoren och underlagen för ett nytt filmavtal. Den 8 december var jag med på det avslutande seminariet.

Resultatet av arbetet ska ligga till grund för ett nytt filmavtal, och det bereder vi just nu inom departementet.

Herr talman! Tack, kulturministern, för svaret som jag ändå inte riktigt är nöjd med. Frågan från många håll är: Ska vi fortsätta med ett sådant avtal som vi har nu, eller ska vi en annan finansiering?

Det skulle också vara intressant att höra hur många parter som ska vara med. I det nuvarande avtalet är inte alla parter inom branschen med. Hur ser kulturministern på att man ska få med så många parter som möjligt?

I den tidigare budgetbehandlingen och budgetbeslutet avslog Socialdemokraterna vårt förslag till höjning av stödet till filmbranschen. Man föreslog också skattehöjningar på avsevärda summor som skulle drabba filmbranschen, men som tur var gick de inte igenom.

Hur får kulturministern ihop detta med en ny finansiering?

Herr talman! Det är precis som du säger, Cecilia Magnusson, oerhört viktigt att vi har med oss många aktörer när vi arbetar fram ett nytt filmavtal. Just därför har vi haft den längre processen, som är ovanlig och som har mottagits oerhört väl av alla som har varit med i den.

Vi avser att återkomma till frågan. Jag känner att vi har ett bra underlag. Min och regeringens ambition är att så många som möjligt ska vara en del av processen. Det borgar för ett gott resultat.

Jag kommer att återkomma.

Herr talman! Det var inga positiva besked som finansminister Magdalena Andersson lämnade om svensk ekonomi på tisdagsmorgonen tidigare i veckan.

Arbetslösheten blir högre än prognosticerat. Underskott i de offentliga finanserna är att vänta under hela mandatperioden. Bnp-tillväxten justeras ned för i år och även för nästkommande år.

Förklaringsfaktorer till dessa prognosförändringar ligger i en försämrad makrobild och volymrelaterade utgiftsökningar.

Det behövs en förändring i politiken för att vända den negativa trenden. Det behövs satsningar på jobb och tillväxtvänliga reformer. Men regeringen saknar reformutrymme. Faktum är att regeringens budget är underfinansierad med 17 miljarder kronor.

Med anledning av detta undrar jag: Vilka reformer avser regeringen att prioritera bort för att få en budget i balans?

Herr talman! På grund av den försämrade makroekonomiska utvecklingen i vår omvärld påverkas naturligtvis också de svenska statsfinanserna. Vi ser framför allt en sämre utveckling i euroområdet. Den utvecklingen är svagare än vad vi och andra bedömare tidigare hade trott. Därutöver har vi, som brukligt är när man gör nya prognoser, en del förändringar i hur vi har beräknat till exempel sjukskrivningar och migration.

Här har vi varit tydliga med att givet det sämre makroekonomiska läget gör regeringen bedömningen att det inte är lämpligt att komma med något större sparpaket som stramar åt de offentliga finanserna, utan vår avsikt är att steg för steg genom en mer ansvarsfull ekonomisk politik föra tillbaka statsfinanserna till den bana som är förenlig med överskottsmålet.

Herr talman! Jag delar finansministerns oro över utvecklingen inom den svenska ekonomin, särskilt när det i finansministerns senaste rapport om det ekonomiska läget framkommer alarmerande siffror för kostnaderna för migration och integration.

I rapporten går att läsa att de redan skenande kostnaderna för invandring i fortsättningen kommer att dra i väg till 24 miljarder kronor extra till volymrelaterade utgiftsökningar, eller på ren svenska: massinvandring.

Min fråga är därför: Menar finansministern att de ökade kostnaderna över huvud taget inte påverkar regeringens möjlighet att genomföra reformer? Jag tror att svenska folket gärna vill ha svar på den frågan.

Herr talman! Vi har en orolig omvärld, och vi kan se de förskräckliga övergrepp som sker mot människor i Syrien. Därför tycker jag att det är väldigt bra att det finns en bred acceptans hos människor i Sverige för att de kvinnor, familjer och människor som lyckas ta sig från Syrien till Sverige också ska få möjlighet att stanna.

Dessa människor kommer naturligtvis också att vara en tillgång i Sverige. Vi har en mycket åldrande befolkning, och vi har en ålderspuckel som kommer att slå till i slutet av den här mandatperioden. Men när människor flyttar till Sverige kommer det att bli fler människor som har möjlighet att hjälpa till och bidra till försörjningen av våra äldre.

Det bygger naturligtvis också på att vi kan föra en politik som gör att människor som bor i Sverige och människor som flyttar till Sverige får möjlighet att komma i arbete, och en sådan politik avser den här regeringen att föra.

Det är ingenting som syns i siffrorna, alltså de ökade skatteintäkterna som kommer sig av att fler flyttar till Sverige och bidrar till vår försörjning. Inte heller syns den potential som statsfinanserna har när vi blir fler svenskar som kan vara med och betala skatt.

Herr talman! Jag har en fråga till finansminister Magdalena Andersson.

Sveriges mjölkföretagare går just nu på knäna. Sedan sommaren har avverkningspriset sjunkit med ungefär 30 procent. Det beror dels på låga världsmarknadspriser, dels på de sanktioner som Ryssland infört gentemot EU. Svenska mjölkproducenter skapar mycket mervärden, bland annat i form av öppna landskap, god djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning. Men de är också viktiga för Sveriges ekonomi. Man brukar säga att varje mjölkföretagare i sin tur bidrar till ytterligare fem jobb. De är därmed en viktig motor på landsbygden vad gäller jobb och ekonomi.

Som läget är nu är frågan om svenska mjölkbönder över huvud taget kommer att kunna överleva. Det sägs att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Båset är kanske inte riktigt tomt ännu, men kon är väldigt mager. Jag undrar därför hur regeringen ser på de svenska mjölkföretagens situation och vad regeringen tänker göra framöver för att på både kort och lång sikt förbättra situationen.

Herr talman! Tack för frågan! Det är en angelägen fråga att ta upp och diskutera. Regeringen ser med oro på utvecklingen för de svenska mjölkbönderna. Vi har inom näringen sett en viss strukturomvandling där inte minst yngre mjölkbönder expanderat, köpt upp mer mark och ytterligare kor och också investerat i modernare anläggningar, exempelvis sådana där korna själva kan välja när de ska mjölkas. Det har varit en mycket positiv utveckling inom näringen. Det som hänt är att de som investerat mycket, framför allt de som investerat i mer moderna anläggningar, nu sitter med ekonomiska problem.

Det är alltså en fråga som vi tittar på och följer noga i Regeringskansliet. Jag kan dela den oro som Kristina Yngwe känner för de svenska mjölkbönderna.

Herr talman! Tack för svaret! Det är positivt att regeringen ser på frågan med oro, men läget är akut. Jag hoppas därför att regeringen ganska omgående kommer med en lösning på problemet.

En viktig anledning till att svenska mjölkbönder har det tufft är den rådande konkurrenssituationen. Vi har i Sverige hårdare regler och högre skattetryck än våra konkurrentländer. På just skatteområdet finns en stor oro i bondeleden beträffande vad regeringen tänker göra framöver. Regeringen har tidigare flaggat för höjda arbetsgivaravgifter, vilket skulle kosta 80-90 miljoner för svenska lantbrukare, och också flaggat för kilometerskatt och handelsgödselskatt för 300 miljoner. Till det kommer bekämpningsmedelsskatt. Allt det kommer att slå hårt mot redan pressade företagare. De skatterna kommer kanske att fylla regeringens lador, men de kommer inte att fylla några lador på landsbygden.

Jag skulle vilja veta om regeringen har några besked att ge till våra pressade mjölkföretagare och andra lantbruksföretagare ute i landet vad gäller skattepålagorna framöver.

Herr talman! Den situation som de svenska mjölkbönderna befinner sig i har de ju varit i ett tag. Det är inte någon akut situation som dykt upp här och nu, utan problemen för mjölkbönderna fanns även under alliansregeringens tid. Som Kristina Yngwe påpekar handlar det mycket om att världsmarknadspriset är ogynnsamt, och som jag sa känner regeringen en särskild oro för en ny generation mjölkbönder som gjort ganska stora investeringar och nu är hårt pressade.

Regeringen följer naturligtvis frågan noga. Det är viktigt att påpeka att de skatteändringar som regeringen diskuterat och avser att genomföra är pengar som regeringen inte tänker stoppa undan i ladorna utan använda till att satsa inte minst på näringspolitik så att företag får möjlighet att växa och utvecklas i hela landet. På så sätt kan vi driva en offensiv näringspolitik i hela Sverige.

Herr talman! Jag har en fråga till finansministern om tillväxten och landets ekonomiska utveckling. Jag skulle vilja ha en kommentar till det med tanke på det budgetbeslut som riksdagen fattade före jul, när de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna beslutade om den budget som nu gäller.

I en orolig omvärld har vi många som är beroende av den inhemska köpkraften och att den inhemska marknaden ska fortsätta att fungera. Några som skulle kunna hålla den uppe är barnfamiljerna. Så här års är det många som skulle vilja köpa skidor, overaller och pulkor till sina barn. Många familjer gör säkert det, men ensamstående föräldrar har kanske inte den möjligheten. Då blir effekten dubbel. Dels ökar barnfattigdomen, dels minskar den inhemska efterfrågan.

Kan finansministern utveckla detta utifrån den budget som gäller för närvarande?

Herr talman! I ett kärvare ekonomiskt läge är det, precis som Monica Green påpekar, viktigt att kunna upprätthålla den inhemska efterfrågan. Om vi tittar på svensk ekonomi i dagsläget ser vi att mycket av det svenska näringslivet är beroende av export. Vår största exportmarknad är euroområdet. När vi nu ser att euroområdet inte riktigt får den återhämtning som många bedömare, inklusive regeringen, hade trott tidigare i år blir det naturligtvis mer bekymmersamt för de svenska företagen. Då är det viktigt att det finns dragkraft någon annanstans, och där är den inhemska efterfrågan viktig. Det är en av orsakerna till att regeringen i sin budget föreslog sänkt skatt för pensionärer, vilket tyvärr stoppades av bland annat Sverigedemokraterna. Men vi ville även satsa på andra grupper, till exempel ensamstående föräldrar. Det finns det möjlighet för regeringen att återkomma till senare under mandatperioden.

Herr talman! Att de sämst ställda pensionärerna inte har fått sänkt skatt och att ensamstående föräldrar inte har fått höjning av bidragen innebär alltså att den inhemska efterfrågan kan komma att stå still eller påverkas negativt?

Herr talman! Det är självklart att när man stöttar grupper med hög konsumtionsbenägenhet, till exempel pensionärer med låg pension och ensamstående föräldrar, får det ett direkt genomslag i den inhemska efterfrågan på ett sätt som inte sker om man exempelvis sänker skatten för högavlönade. Det var en av orsakerna till att regeringen tyckte att de var angelägna reformer.

Det är mycket glädjande att det med decemberöverenskommelsen finns goda möjligheter för regeringen att senare under mandatperioden återkomma med viktiga reformer som att stärka ekonomin för pensionärer med låga inkomster och för barnfamiljer och andra grupper med hög konsumtionsbenägenhet, alltså grupper som konsumerar en stor andel när de får en liten inkomstökning.

Herr talman! När finansministern nyligen gjorde sin presentation av det ekonomiska läget redovisade hon att produktivitetstillväxten i Sverige skulle ha varit låg sedan 2007. Det finns problem med ett sådant resonemang. Ett är att när människor som står långt från arbete och arbetsmarknad genom olika reformer ges möjlighet att kliva in på arbetsmarknaden har de ofta relativt låg produktivitet, men det är naturligtvis bättre både för dem som människor och för Sverige som land om de arbetar och bidrar även om produktiviteten sett som bnp per capita minskar.

Ett enkelt sätt att höja produktiviteten är att lyfta bort stora grupper, framför allt de svagaste grupperna, från arbetsmarknaden, till exempel genom förtidspensionering. Det har vi sett socialdemokratiska regeringar göra förr.

Jag vill därför fråga finansministern: Vad är syftet med att i stället för att prata om sysselsättningsgrad, antal arbetade timmar och deltagande i arbetskraften nu börja prata om produktivitet? Är det för att regeringen avser att börja förtidspensionera människor bort från arbetsmarknaden och på så sätt ge sken av att höja produktiviteten?

Herr talman! Produktivitet är inte ett oproblematiskt begrepp att använda, vilket jag påpekade när jag presenterade siffrorna. Jag hänvisade även till att vi kommer att gräva djupare i vad som är orsaken till att vi inte har haft någon produktivitetstillväxt i Sverige under de senaste åren. Att vi hade en dipp i produktivitetstillväxten under själva krisen är ingenting konstigt. Sedan fick vi en rekyl tillbaka. Det är så det ska se ut. Men under senare delen av alliansregeringens åtta år vid makten har vi inte haft någon produktivitetstillväxt. Det är viktigt att gräva vidare i det.

Om vi långsiktigt ska ha ett högt välstånd i Sverige behöver vi öka vår produktivitet så att vi kan stå starka på världsmarknaden och kan sälja våra varor och produkter. Då gäller det för en ansvarsfull regering att gräva i vad som är orsakerna till den lägre produktivitetstillväxten men också genomföra reformer för att höja produktiviteten, till exempel i form av investeringar i utbildning och infrastruktur. Naturligtvis behöver det även föras en diskussion om hur mycket resurser vi ska lägga på den typen av framtidsinriktade investeringar och ställa det mot att det finns andra som tycker att det är viktigast att sänka skatten.

Herr talman! Det finns ett problem med den statistik som finansministern försöker använda. Det är att det har skett stora förändringar i den demografiska sammansättningen i Sverige. Vi har i dag relativt sett fler äldre och färre i yrkesverksam ålder. I de yrkesverksamma åldrarna, 20-64 år eller 25-64 år, har vi en betydligt mer positiv produktivitetsutveckling än vad finansministern försöker ge sken av.

Befolkningssammansättningen i Sverige har förändrats så att vi relativt sett har fler äldre och färre i yrkesverksam ålder. Hur klokt och hur väl avvägt tycker då finansministern det är att som regeringen har gjort gå fram med förslag som skulle göra det dyrare för äldre människor att fortsätta arbeta? Reformerna borde väl gå i precis motsatt riktning och göra det lönsammare att arbeta längre?

Herr talman! Efter åtta år med skattesänkarpolitik är det uppenbart att skattesänkningar inte är lösningen på alla problem. Vi behöver också vidta andra åtgärder. De enorma skattesänkningar som den tidigare alliansregeringen genomförde har tyvärr inte haft den sysselsättningseffekt som jag är övertygad om att de partier som genomförde dem, och för övrigt många andra i Sverige, hade hoppats att de skulle ha.

Då är det dags att se vilka andra åtgärder vi kan vidta för att höja sysselsättningen men också öka produktivitetstillväxten i Sverige, vilket är helt centralt för vår framtida tillväxt. Det är olyckligt om man försöker förneka det faktum att vi har haft en svag produktivitetstillväxt. Då tycker jag att det är bättre att man funderar igenom vad som kan vara orsakerna men också hur vi kan arbeta för att höja produktivitetstillväxten i Sverige, till exempel genom viktiga framtidsinvesteringar som för mig går före fortsatta skattesänkningar.

Herr talman! Romernas situation i Sverige och EU är mycket kritisk. Vid varje ingång och utgång till ett centrum eller en tunnelbanestation snubblar man på EU-medborgare som är totalt rättslösa. Det är mycket som måste göras både på svensk nivå och på EU-nivå, och det är bara vi politiker som kan ha en lösning.

En av de saker man kan göra för att stärka romernas demokratiska rättigheter i det civila samhället är att inrätta en romsk institution. Min fråga till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke är: Avser regeringen att jobba för att inrätta en romsk institution i Sverige?

Herr talman! Jag tackar för frågan. Regeringen arbetar vidare med den strategi för romsk inkludering som den tidigare regeringen lanserade. Regeringen är väl medveten om de utmaningar som inte minst våra EU-immigranter, som finns på våra gator runt om i hela landet, lever med. Därför kommer regeringen inom kort att återkomma med förslag på hur vi kan arbeta vidare med den här frågan. Den som är utsedd att samordna detta inom regeringen är statsrådet Åsa Regnér.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är jättepositivt och viktigt att olika regeringsrepresentanter har ansvar. Demokratifrågan borde gälla inte minst den romska gruppen, som faktiskt har funnits i 500 år i det här landet. Det är de som är mest rättslösa. Jag tänker till exempel på registreringen av romer, barns skolgång och kvinnornas situation. Det behövs något center eller någon institution som samlar kunskaper för att stärka deras position i det civila samhället. Det borde egentligen vara en fråga för hela regeringen, eftersom den berör så många olika områden. Jag hoppas att vi kommer att ta tag i detta. Det kan också vara ett steg i rätt riktning för att resten av EU ska ta denna enormt viktiga fråga på allvar.

Herr talman! Ja, detta är en fråga för hela regeringen. Under mitt ansvar som demokratiminister ligger arbetet med romastrategin. Självklart är också kontakterna och det nära samarbetet i Europa oerhört viktiga för att vi ska kunna nå fram på bred front, skapa resultat och ta oss an den utmaning som flerhundraårigt förtryck av romer i hela Europa innebär. Givetvis är alltså detta en viktig fråga för hela regeringen. Vi arbetar med den, och inom kort kommer vi att lägga fram förslag som stärker romers situation i Sverige.

Herr talman! Min fråga riktar sig till finansminister Magdalena Andersson.

Under hösten fördes diskussioner om att Magdalena Andersson likt en Don Quijote försökte beskriva svensk ekonomi på ett annat sätt än alla seriösa bedömare genom att säga att det var tomt i ladorna. Därför väntade några av oss med viss spänning på vad Magdalena Andersson den här gången skulle säga om det ekonomiska läget.

Det Magdalena Andersson sa häromdagen på pressträffen var inte att det var tomt i ladorna. Däremot lyfte hon fram att produktivitetstillväxten skulle vara bekymmersam i svensk ekonomi. Det var då ingen som fick svar på frågan hur Magdalena Andersson mätte produktivitetstillväxten. Men i dag i finansutskottet fick vi veta att det var fråga om produktivitet per arbetad timme.

Det där är inte bara ett problematiskt mått, Magdalena Andersson. Det är ett mycket problematiskt mått. Mäter man produktivitet på det viset är det väl klokt att förtidspensionera bort människor från svensk arbetsmarknad, för då ökar produktiviteten. Mäter man produktivitet på det viset är det väldigt oklokt att försöka se till att människor långt ifrån arbetsmarknaden kommer i jobb.

Min konkreta fråga till Magdalena Andersson är: Varför använder finansministern ett mått som riskerar att leda till en politik där jobben blir färre och utanförskapet större?

Herr talman! Jag märker att väldigt många borgerliga ledamöter inte vill tala om produktivitet. Jag tycker att det är väldigt märkligt. Precis som jag sagt tidigare och som jag också sa på pressträffen behöver vi gräva djupare i varför produktiviteten inte har ökat i Sverige under de senaste åren. Under finanskrisen fanns det naturliga förklaringar, men beträffande alliansregeringens senare år är det inte lika självklart hur man ska förklara att vi inte haft någon produktivitetstillväxt. Därför tycker jag att det är väl värt att gräva djupare i frågan.

Av alla frågor jag har fått i dag har jag förstått att de borgerliga ledamöterna inte tycker att man ska titta närmare på produktiviteten. Här har vi olika synsätt. För mig är det viktigt att se hur vi kan stärka den svenska produktiviteten. Självklart ska det inte ske genom att människor inte deltar i arbetskraften utan genom lönsamma framtidsinvesteringar. För mig är det mycket viktigare än att fortsätta att sänka skatten.

Herr talman! Detta påminner om det resonemang Magdalena Andersson förde i finansutskottet i dag. Hon sa att vi måste gräva djupare och se vad det är som gör att det går så dåligt med produktiviteten i Sverige. Hon försökte ge sken av att det skulle vara problem med produktiveten till exempel inom industrin.

Jag behövde inte gräva speciellt länge - det var ett par timmar sedan vi träffades - för att se vad som har hänt med produktiviteten i tillverkningsindustrin i Sverige. Industrifacken presenterade för något år sedan en rapport där man sa att produktiviteten i tillverkningsindustrin i Sverige ökat mer än i något annat land i Västeuropa de senaste 15 åren. Efter finanskrisen har vi haft en viss nedgång i produktiviteten i tillverkningsindustrin, men vi har haft en väldigt positiv produktivitetstillväxt. Detta diskuterar jag gärna.

Det som jag har lite problem med, finansministern, är att du väljer att använda ett mått som riskerar att leda till att du tappar hela jobbpolitiken - om du menar allvar med det måttet. Du var på Göran Perssons tid medansvarig för alla de mål som ni då satte upp och som gjorde att ni förtidspensionerade bort folk. Börjar ni sätta upp den här typen av mål igen för att beskriva en verklighet som inte stämmer med den verkliga verkligheten, då riskerar ni att hamna i helt fel politik.

Herr talman! Erik Ullenhag tycker alltså inte att vi ska titta på produktiviteten. Jag håller inte alls med. Vi måste titta på olika mått. Vi måste mäta arbetslösheten även om det inte är oproblematiskt. Vi måste mäta antalet arbetade timmar i ekonomin, trots att det finns problem med att mäta på det sättet. Vi måste mäta sysselsättningsgraden, trots att det finns problem med att mäta arbetsmarknaden på det sättet. Men vi måste naturligtvis bedöma de olika mått vi använder utifrån de styrkor och brister som de har. Det kan aldrig vara ett argument för att inte mäta produktiviteten.

Jag är väl medveten om att vi har haft en god produktivitetsutveckling i svensk industri. Det jag försökte säga, och som uppenbarligen inte var tillräckligt tydligt för Erik Ullenhag, var att vi måste se på i vilken utsträckning ekonomins förändrade sammansättning efter krisen, industrikrisen och nedmonteringen av den svenska industrin kan förklara att vi har haft en minskad produktivitetsutveckling i Sverige. Det skulle kunna vara en förklaringsmodell. Sedan finns det självklart ett antal andra förklaringsmodeller. Men att vägra titta på vissa mått för att det skulle kunna leda till fel slutsatser tror jag är helt fel väg att gå.

Herr talman! Jag skulle vilja rikta en fråga till kulturministern angående bildkonstnärers situation.

Statens engagemang för bildkonsten har inte riktigt fått det genomslag på lokal och regional nivå som är önskvärt. Jag tänker bland annat på MU-avtalet som tillämpas i väldigt låg utsträckning.

Ett par andra områden med liknande problematik med stora lokala och regionala skillnader adresserades av regeringen i budgetpropositionen i höstas. Jag tänker på nationell strategi för biblioteken och nationell strategi för musik- och kulturskolan.

Även om budgetuppgörelsen föll har decemberuppgörelsen gjort att vi framöver kommer att kunna arbeta med de områdena. Jag vill fråga kulturministern om det också kan vara aktuellt att arbeta med bildkonsten på ett motsvarande sätt med något liknande en nationell strategi.

Herr talman! Tack för frågan! Om vi ska ha ett levande kulturliv i vårt land måste vi också ha konstnärer och kulturarbetare som kan leva på sitt arbete. Vi vet bland annat av Konstnärsnämndens undersökningar att många konstnärer och kulturarbetare har hög utbildning men låg inkomst.

Bild- och formkonstområdet är ett särskilt eftersatt område. Därför är det dags att ta itu med deras förutsättningar. Vi bereder nu inom Kulturdepartementet en sorts handlingsplan för att stärka bild- och formkonstens förutsättningar att verka.

Vi har också i regleringsbreven för 2015 stärkt skrivningar om att inte minst alla offentliga institutioner ska följa MU-avtalet och betala den ersättning som konstnärer ska ha.

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag vill dock fortsätta att tala om vad som kan vara innehållet i den. Jag kan förstå att det kan vara svårt att i det här skedet ge några detaljer kring det.

Jag vill understryka MU-avtalet. Varje gång vi har ett statligt bidrag till en utställare är det rimligt att ställa ett motprestationskrav om att MU-avtalet följs så att konstnärerna får en skälig ersättning.

Herr talman! Det är oerhört viktigt, och det är oerhört genant när inte vi i det offentliga följer de avtal som finns. Den skärpningen är inskriven. Jag ser fram emot att följa upp att den efterföljs och att återkomma med en handlingsplan.

Herr talman! Regeringen försökte i höstas driva igenom en lag som kraftigt skulle hämma utvecklingen inom primärvården och ta makt från patienterna för att ge den till landstingspolitiker. Efter massiv kritik inte minst från Lagrådet tvingades regeringen att dra tillbaka förslaget. Men man sa sig då vilja återkomma med ett nytt förslag. Hela hanteringen visade på en stor nonchalans från regeringen mot lagstiftningen. Hotet att återkomma visade en ännu värre nonchalans mot patienterna och de anställda inom vården som vill jobba för att utveckla vården.

Nu i dagarna fick vi regeringens förteckning över vilka propositioner den avser att lägga fram. Där finns inget förslag med vad gäller vårdvalet. Det är lite svårt att veta hur det ska tolkas. Den oklara situationen riskerar att lägga en våt filt över utvecklingen i vården.

Min fråga går till finansminister Magdalena Andersson. Har regeringen tagit intryck av remissinstanserna, eller har regeringen fortfarande för avsikt att återkomma med ett förslag som den egna granskningsmyndigheten sa saknade konsekvensanalys ur ett patientperspektiv?

Herr talman! Jag skulle vara lite försiktig med att säga att man är nonchalant mot lagstiftningen för att man har fått kritik i Lagrådet.

Det som skiljer den här regeringen från den tidigare alliansregeringen är att när vi fick kritik i Lagrådet på det sättet drog vi tillbaka propositionen. Tidigare när alliansregeringen har fått den typen av kritik har de genomdrivit den trots den mycket skarpa kritiken från Lagrådet. Här är en uppenbar skillnad i hur man respekterar Lagrådet. Jag vill föra detta till protokollet.

Det andra är att vi har olika syn. Kristdemokraterna, övriga allianspartierna och Sverigedemokraterna tycker att det är viktigt att vi i Stockholm sitter och bestämmer hur primärvården ska organiseras i resten av landet. Det är de som sitter här i Stockholm som ska styra detta.

Där har regeringen med Miljöpartiet och Socialdemokraterna men även Vänsterpartiet en annan syn. Vi tror att det kan finnas regionala skillnader och att landstingen ska kunna bestämma själva hur de vill organisera primärvården ute i landstingen. Det är den frihetsreformen vi vill genomföra.

Herr talman! Nu var det inte regeringen utan riksdagen som var tvungen att ta frågan till Lagrådet för att det över huvud taget skulle få möjlighet att granska den.

Det är olyckligt att statsrådet inte ger någon klarhet i vad som är regeringens ambition. I samband med att regeringen drog tillbaka propositionen sa det ansvariga statsrådet att man tänkte återkomma under våren. Nu finns det inte med i propositionsförteckningen.

Osäkerheten är skadlig inte minst i de landsting där den politiskt röda majoriteten har sagt att man så snart det finns en lag tänker stoppa möjligheten att utveckla primärvården.

Den kritik som kom från sjukvårdens fackliga och patientföreträdande organisationer, samtliga arbetsgivar- och näringslivsorganisationer och vårdgivarföreträdare gällde inte bara regeringens taffliga beredning utan också sakfrågan.

Jag frågar igen: Är regeringen beredd att ge ett klart besked, eller är avsikten att man ska hämma utvecklingen enbart genom osäkerheten inom primärvården?

Herr talman! Jag tycker att Emma Henriksson kanske ska vara försiktig med att använda ordet tafflig. Även 2006 fick riksdagen skicka förslag till Lagrådet för granskning. Lagrådet sa att man bröt mot grundlagens beredningstvång, men man drev ändå igenom det i riksdagen, till skillnad från nu när vi inte har drivit igenom det i riksdagen efter den typen av kritik. Jag vill föra detta till protokollet.

Vad gäller sakfrågan har vi olika syn i regeringspartierna Miljöpartiet och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och i oppositionen i riksdagen. Där är det tydligt uttalat från regeringen tillsammans med Vänsterpartiet att vi tycker att det bör finnas möjlighet för landsting att själva styra hur de vill organisera primärvården. Det kan finnas regionala skillnader.

Det ska finnas den friheten ute i landstingen att själva kunna bestämma hur de vill organisera sin primärvård. Allianspartierna och den opposition vi har i riksdagen tycker att det viktigaste är att det ska bestämmas från Stockholm. Här finns en ideologisk strid.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till försvarsminister Peter Hultqvist.

Det är inte bara klimatet utomhus som växlar ganska så kvickt. Det gör även det försvarspolitiska klimatet. Vi kan se att det också kan hända mycket i ett parti. Jag tillhör ett parti som vill att Sverige ska vara medlem i Nato. Vi ser gärna en sådan utredning. Oavsett om vi blir medlemmar eller inte måste vi ha en försvarsmakt som hela tiden kan öva.

Jag vill därför fråga försvarsministern hur han ser på Älvdalens skjutfält. Man brukar använda orden "norra Europas" lite titt och tätt om olika saker. Jag skulle även vilja göra det om Älvdalens skjutfält. Det är norra Europas största skjutfält. Där har vi en enorm kapacitet att genomföra övningar för att vi ska kunna ha en spetskompetens.

Tiden är över när vi målade en jordbrukstraktor grön och tolkade med cykel och en k-pist. Det är helt andra övningar som måste till. Vad ämnar försvarsministern göra?

Herr talman! Berg ställer en väldigt intressant fråga. Älvdalens skjutfält har oerhört många olika kapaciteter och möjligheter och bör marknadsföras intensivare internationellt. Det bör tydliggöras vilka möjligheter det har att vara en del i ett samarbete med andra länder. Det kan också användas inom den svenska Försvarsmakten.

Jag vill understryka att det är Försvarsmakten som myndighet som hanterar den här typen av frågor och också har ansvaret för hur man använder de olika övningsfälten och de olika regementen och baser som vi har i Sverige. Jag har generellt sett en mycket positiv inställning till Älvdalens skjutfält.

Om man bara skiljer på vad som är myndighetens uppgift och regeringens uppgift är jag beredd att göra vad jag kan för utvecklingen. Men jag är inte beredd att överträda de gränser som gäller för statsråds arbete.

Herr talman! Jag tänker naturligtvis inte lura min dalavän att hamna i konstitutionsutskottet. Det var inte därför jag ställde frågan. Vi har ett gemensamt intresse här.

Jag besökte ort och ställe i höstas och kunde då följa en övning mellan JAS och granatkastare. Det var otroligt intressant. Den typen av övningar kan inte ske var som helst.

Vi ser också att det blir alltmer av en miljöfråga. Det är svårt att få tillstånd där det bor många människor i närheten. Ett av bekymren när ansvaret lades över till Skövde är att det lätt blir så att man vill lägga resurserna runt sitt eget och kanske hoppas på att få tillkommande resurser från regeringen.

Jag är dock väldigt nöjd med svaret, och jag hoppas verkligen att vi på olika sätt kan se till att Älvdalens skjutfält kan fortsätta vara det naturliga skjutfältet för att öva både svensk och utländsk trupp.

Herr talman! Det är nog så att Berg och jag i grunden har samma uppfattning om denna verksamhet och hur viktig den är. Jag vill bara säga att chefen för verksamheten i Skövde, som detta lyder under, vidtog en del åtgärder för att stärka verksamheten på skjutfältet i Älvdalen. Det ska man också ha med sig i bilden, och jag tycker att det var en bra insats.

Vi har många baser, många regementen och många övningsfält som är väl utrustade och har stora möjligheter inom Försvarsmakten som helhet. Det gäller nu att se till att alla dessa används på ett optimalt sätt, och bland dem finns Älvdalens skjutfält.

Vi delar som sagt den positiva grundinställningen, bara vi skiljer på rollerna.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Alice Bah Kuhnke.

I förra veckan kunde vi höra Örebros kommunalråd, centerpartisten Rasmus Persson, uttala sig om att hjälpa återvändande jihadister med stöd för att söka jobb och få psykologhjälp. Detta uttalande har han fått korrigera, men han har ändå fått stöd från den förra partiledaren Mona Sahlin. I morse kunde vi höra att demokratiministern hade satsningar på detta.

Min fråga är: Är det regeringens mening att återvändande jihadister ska få tillgång till skattefinansierade arbetsmarknadsåtgärder i stället för att straffas för de brott som de begår? Och vad anser ministern om att svenskar åker ned och krigar med IS?

Herr talman! Jag tackar Angelika Bengtsson för frågan.

Arbetet mot våldsbejakande extremism är en oerhört viktig fråga, som har aktualiserats just nu i vår samtid här i Sverige och runt om i Europa. Regeringen har sedan tidigare ett relativt omfattande arbete för att motverka våldsbejakande extremism. Däribland ryms Mona Sahlins viktiga arbete som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Vi kommer nu att förstärka hennes uppdrag med tilläggsdirektiv just för att försäkra oss om att vi har så gott förebyggande arbete som möjligt. Det är svårt att skydda sig mot våldsbejakande extremism. Direktiven kommer att meddelas inom kort. De kommer att handla dels om att stödja det lokala civilsamhället och det lokala arbetet, dels om att stödja anhöriga, bland annat.

Herr talman! Jag är inte riktigt nöjd med svaret. Det jihadisterna gör när de begår terrorbrott kan kopplas till rasism, skulle jag vilja säga. Man utrotar befolkningar, och man vill ha en ny stat i stället.

Var är åtgärderna, konkret?

Herr talman! Jag tackar Angelika Bengtsson. De polisiära insatserna är omfattande, och det pågår en rad arbeten som inrikesminister Ygeman och justitieminister Morgan Johansson kommer att återkomma till. Bland annat pågår en del utredningar.

Det viktigaste arbetet för mig som demokratiminister och för oss alla är det förebyggande arbetet. Det är också det arbete som sker lokalt med till exempel återvändare från länder där det bedrivs väpnade konflikter. Detta arbete har pågått, och vi stärker det.

De mer polisiära uppgifterna får jag be dig att vända dig till inrikesminister Ygeman om.

Herr talman! Solenergin har stor potential. Tekniken blir i snabb takt både billigare och effektivare. Intresset från allmänheten är stort. En ny mätning visar att åtta av tio villaägare kan tänka sig att sätta solceller på sitt tak.

Men för att ta till vara denna potential krävs en aktiv politik. Med den budget som Alliansen och Sverigedemokraterna enades om blev det tyvärr 100 miljoner kronor mindre till solcellsstöd jämfört med regeringens politik.

Jag får många frågor från företagare som håller på med solceller och från allmänheten om vad regeringen nu avser att göra framöver både i budgetfrågan och i övrigt viktigt arbete för att ta vara på potentialen i solenergi.

Min fråga går till energiminister Ibrahim Baylan.

Herr talman! Jag tackar Lise Nordin för en angelägen fråga. Detta är en teknik som nu går fram med stora steg i en takt som jag tror att få hade förutsett. De senaste tre fyra åren har kostnaderna för solceller minskat dramatiskt, med närmare 80 procent. Alla bedömare, såväl på marknaden som inom forskningen, gör bedömningen att denna utveckling kommer att fortsätta.

Ganska nyligen gick Deutsche Bank, en aktad investmentbank, ut och sa att den globala marknaden kommer att vara sådan om två år att i 80 procent av världens länder kommer solceller att vara konkurrenskraftiga utan subventioner. Så är inte fallet i Sverige i dag. Det är inte bara så att villaägarna kan tänka sig detta, utan de till och med söker stöd. Detta stöd räcker inte, och därför ville regeringen stärka detta med 100 miljoner per år.

Nu gick inte vår budget igenom, utan de fyra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna röstade ned detta. Vi kommer att återkomma med förslag inom de ramar som finns för att försöka stärka det hela.

Herr talman! Solenergi är tillsammans med vindkraft de energikällor som växer snabbast i världen. Men jag kan tyvärr konstatera att utvecklingen i Sverige inte har hängt med fastän vi har mycket bättre solförutsättningar än vad många tycks tro. Jag såg statistik från Energimyndigheten som visar att Sverige har lika bra lägen med soltimmar som man har i norra Tyskland, där det byggs mycket solenergi.

Många andra länder har tagit aktiva krafttag för att stödja solenergi, och jag är glad för att regeringen i budgeten aviserar att man ska stärka satsningar på solenergi. Det är helt avgörande att se till att det blir ett högre anslag till solcellsstödet eftersom det är många människor som står i kö och väntar på att få göra denna satsning.

Min följdfråga till ministern blir därför: Vilka förhoppningar kan vi ha inför kommande budgetar vad gäller att höja anslaget för solceller?

Herr talman! Jag delar Lise Nordins uppfattning om att Sverige riskerar att hamna på efterkälken på grund av en del av de beslut som har fattats i denna riksdag.

Det är olyckligt. Även om Sverige relativt länder som Italien, Indien och vissa delstater i USA inte har lika många soltimmar är det trots allt mycket sol, framför allt under sommarhalvåret. Solenergin skulle därför kunna vara ett komplement till mycket av det andra vi gör i form av biomassa, vind och vatten. Det skulle kunna vara en av komponenterna för att göra det svenska energisystemet så nära 100 procent som det bara går.

Därför är det vår ambition att redan nu under våren presentera en del förslag för att underlätta vidareutbyggnaden av solceller. När det handlar om budgetarbetet kommer regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i vårbudgeten men också i höstbudgeten. Arbetet med vilka dessa är pågår i Regeringskansliet för tillfället.

Herr talman! Jag tänker ställa en fråga om bidrag eller ekonomiskt stöd till allmänna samlingslokaler, som är en angelägen fråga för oss centerpartister. Min fråga går till kultur- och demokratiministern.

Samlingslokalerna, bland annat bygdegårdarna, gör enorm nytta i vårt samhälle. De bidrar i allra högsta grad till en levande landsbygd där de bland annat medverkar till att ungdomar som bor på landsbygden får fritidsaktiviteter. Det är något som jag har förstått ligger ministern varmt om hjärtat.

De är också viktiga mötesplatser för kultur, vilket vi har hört här tidigare i dag. De är även träffpunkter för civilsamhället i stort, inte minst när det gäller integration och demokrati. Ersättningen till samlingslokaler har legat stilla i 20 år. Det är dags att göra något nu.

Vad tänker ministern göra för att öka ersättningen till samlingslokaler?

Herr talman! Tack för frågan, Solveig Zander! Jag hade senast i går ett möte just kring detta ämne: våra samlingslokaler. Precis som Solveig Zander säger är det centralt att ha en lokal för att man ska kunna träffas, organisera sig och driva sina frågor. I kombination med att det är en viktig företeelse är det också någonting som finns över hela landet. Och är det någonting som den här regeringen har en ambition att driva är det att man ska ha ett levande kulturliv, ett levande civilsamhälle och ett Sverige som håller ihop.

Jag hoppas att jag kommer att få anledning att återkomma i den här frågan långt innan mandatperioden är slut och också visa hur vi jobbar med det civila samhällets förutsättningar att vara en plattform för demokratisering och för att hålla ihop vårt land.

Herr talman! Jag uppskattar verkligen detta. Då vill jag skicka med ministern att man ska ta ett helhetsgrepp på detta med samlingslokaler.

En bygdegård i Trångsviken, i Jämtland, är ett lysande exempel. Där har man både ett bibliotek och en förskola. Det finns ett servicekontor. Det är dans och allt. Detta är en oerhört viktig del för det samhället. Det har medverkat till att samhället har vuxit. Folk flyttar dit. Det är ett samhälle som växer. Tidigare var det ett samhälle som folk flyttade ifrån.

Jag hoppas verkligen att ministern tar till sig detta och ser att bygdegårdar inte är vad de tidigare var. Bygdegårdar är något som kan tjäna samhället ännu mer än vad de gör i dag. Då undrar jag: Vad tror ministern om detta? Skulle det kunna vara något att driva?

Herr talman! Tack, Solveig Zander! Det gläder mig mycket. Jag ser fram emot att få komma till Trångsviken, och jag vill gärna diskutera mer med dig kring de här frågorna.

Jag vet mycket väl vilken utveckling som våra bygdegårdar har gått igenom. Jag har själv utvecklats i dem. Jag ser fram emot att kunna bedriva en politik där vi också tar vara på den kulturskatt som våra bygdegårdar utgör. Det handlar inte bara om dåtid utan faktiskt också väldigt mycket om nutid.

Jag ser fram emot att återkomma, och jag vill gärna ha en diskussion med dig för att få ännu mer input i mitt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till Aida Hadzialic. Den gäller gymnasieutbildning.

I dagens samhälle är det så att har man inte gymnasieutbildning är det näst intill omöjligt att få jobb och framför allt att varaktigt stanna på arbetsmarknaden under hela arbetslivet.

Vi har sett en oroande trend under de senaste åren. Det är allt fler elever som inte går vidare till gymnasiet; de får inte godkända betyg. Och det är allt fler som hoppar av gymnasiet. Det är många olyckliga beslut de senaste åren som har bidragit till detta. Det är för lite resurser till skolan, inte minst gymnasiet. Man har skurit ned de estetiska ämnena. All forskning visar att de ämnena snarare stärker elevens prestationer i övriga ämnen. De är dessutom viktiga ämnen i sig själva. Och lärarnas situation har blivit alltmer pressad.

Vad tänker regeringen göra för att försöka vända den utvecklingen?

Herr talman! Jag vill tacka Hillevi Larsson för den angelägna frågan. Den här regeringens kanske allra främsta prioritering, jämte ett väldigt ambitiöst sysselsättningsmål, är att stärka den svenska skolan och att se till att varje elev får en ljus framtid.

Precis som Hillevi Larsson pekar på är det en väldigt dålig trend som vi ser i skolan i dagsläget. Då gäller det att jobba från första början, det vill säga stärka förskolan och grundskolan med tidiga insatser. Men det handlar också om att se till att vi får fler lärare och mindre skolklasser. Det handlar om att höja läraryrkets attraktivitet och om att se till att vi har en högskolebehörighet som omfattar även yrkesprogrammen, så att de blir attraktiva.

Allt detta är ett paket som regeringen gick fram med, som den borgerliga oppositionen tillsammans med Sverigedemokraterna röstade ned. Men vår ambition kvarstår. Våra konkreta reformer kvarstår, och vi ska återkomma med dem.

Herr talman! Jag tror att detta är en av de absolut viktigaste frågorna för Sverige. Vi kan se i dag att vi har en hög arbetslöshet. Samtidigt har vi problem med att rekrytera folk. Var femte gång som arbetsgivarna söker folk hittar de inte rätt kompetens. Då är utbildning en nyckelfråga.

Det är bra för hela samhället att ungdomarna kan få jobb, och det är inte minst bra för dem själva. Allt vi kan göra för att se till att fler går vidare till gymnasiet, går igenom gymnasiet och kanske går vidare till ytterligare studier är otroligt viktigt. Det är en resursfråga. Vi kan nämligen se att det har gått mindre resurser till utbildning under senare år när det i stället borde ha gått mer. Lärarnas arbetssituation har varit extremt pressad. Vi måste locka människor till det viktiga yrket.

Jag ser fram emot regeringens arbete på området och hoppas att vi så snart som möjligt kan sätta in åtgärder.

Herr talman! Jag delar Hillevi Larssons resonemang. Den så kallade matchningsproblematiken, eller rekryteringsgapet, som vi har på arbetsmarknaden bottnar i mångt och mycket i att arbetskraften saknar de kvalifikationer och den kompetens som vi vet att många arbetsgivare efterfrågar.

För att lösa det problemet hade regeringen en stor satsning på ett så kallat kunskapslyft med ca 35 000 fler utbildningsplatser fram till 2018. Detta röstades också ned av den borgerliga oppositionen tillsammans med Sverigedemokraterna. Rekryteringsgapet riskerar att kvarstå om den sortens politik får fortgå. Tack och lov ämnar regeringen revidera den politiken, den antagna budgeten, för att vi ska kunna fullfölja vår tanke med ett kunskapslyft.

Herr talman! Jag har en fråga till Magdalena Andersson.

Vi ser nu i Europa en ökad hotbild mot våra samhällen i vid mening, förstås, men framför allt mot den judiska befolkningen och muslimer i Europa. Det har gått att läsa om att elever vid judiska skolor i Sverige inte kan vara ute på rasterna av säkerhetsskäl och att besök på bibliotek får ställas in och annat. Vi har sett attacker mot moskéer. Vi ser en växande politisk ultrahöger i Europa som utgör hot mot många muslimer och förflyttar fokus i debatten. Vi ser också en växande våldsbejakande islamism som utgör ett hot inte minst mot judar.

Jag har en fråga till Magdalena Andersson kring detta. Det här kommer för Sveriges del givetvis att innebära ökade skyddsåtgärder, framför allt i fråga om olika institutioner, religiösa byggnader och annat. Det kommer att kräva mer resurser. Det kommer att kräva ökat stöd till Säkerhetspolisen. Hur ser regeringen på detta?

Herr talman! Tack, Fredrik Malm, för en mycket angelägen fråga! Det är en oroande utveckling som vi ser inte bara i Sverige utan i hela Europa. Precis som Fredrik Malm påpekar har det extremistiska våldet ökat i olika delar av samhället. Det gör att vi har en annan hotbild i samhället än vi har haft tidigare.

Det handlar naturligtvis om att arbeta på flera olika sätt. Vi har sett att det har blivit en ökad bevakning av religiösa samlingsplatser i Sverige. Det är fruktansvärt att det ska vara nödvändigt, men det är viktigt att polisen kan sköta sitt arbete där. Vi kommer naturligtvis att behöva arbeta mer aktivt med Säkerhetspolisen vad gäller till exempel återvändare, människor som har varit nere och jobbat med terrorism. Men det är också viktigt med det förebyggande arbetet. Regeringens samordnare Mona Sahlin jobbar med att förebygga extremistiskt våld.

Det finns också en möjlighet för polisen att via den nya polisorganisationen ytterligare effektivisera sitt arbete inom olika områden, bland annat detta.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det pågår nu lagstiftningsarbete som till exempel handlar om att införa en tydligare lagstiftning vad gäller terrorresenärerna och så vidare. Det finns en ökad förståelse, upplever jag, för vilket hot detta innebär i det svenska samhället efter det som har hänt i Frankrike.

Det krävs givetvis också ett utökat samarbete mellan underrättelsetjänster, polis, åklagarmyndigheter och andra i Europa kring detta. Som ministern beskriver, vad gäller till exempel Mona Sahlins uppdrag, handlar det givetvis också om ett brett arbete för demokratiska värderingar och så vidare.

Till syvende och sist är det ändå så i Sverige i dag att människor med en judisk religiös tro inte vågar gå med en kippa på huvudet, exempelvis, och det kommer i slutändan att innebära ett stärkt säkerhetsarbete för att skydda dessa institutioner och individer. Detta måste regeringen ta fasta på.

Herr talman! Självklart ska man kunna känna sig trygg när man besöker sin religiösa samlingsplats, och man ska också kunna känna sig trygg när man rör sig ute på gator och torg och bär religiösa symboler. Det är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle.

Det är en fruktansvärd utveckling vi ser i Sverige och Europa. Vi ser mörkerkrafter som terroriserar och hotar människor på grund av deras religiösa tro, ursprung eller sexuella läggning. Här är det givetvis viktigt att vi har ett polisiärt arbete och ett förebyggande arbete.

Men också alla vi som står upp för demokratiska värderingar och som vill leva i ett öppet och tolerant samhälle måste göra allt vi kan för att stå upp för och att sprida detta. Det finns många partier i riksdagen som står upp för detta, och det är viktigt att vi kan samarbeta så att Sverige kan fortsätta vara ett öppet, tolerant och humant samhälle.