Frågestund

Fru talman! Jag har en fråga till statsminister Reinfeldt om hans beryktade resa till USA. Som vi alla känner till valde Fredrik Reinfeldt att lyfta fram endast en fråga under sin resa dit. Jag tyckte egentligen hela tiden att det var ett ganska taskigt resonemang. Antingen menar man att George W. Bush har svag fattningsförmåga och bara klarar av att hantera en fråga i taget eller så är det statsminister Reinfeldt som bara klarar av att hålla en boll i luften och inte klarar av att hantera flera bollar i luften. Jag var lite fundersam över hur det kom sig. Men när statsministern kom hem och uttalade sig för TT förstod jag hur det hängde ihop. Han sade: "Hittills har vi behandlat miljöfrågorna som inhemska frågor. För första gången ser vi tydliga internationella signaler på en vilja för internationellt samarbete, för att lösa miljö- och klimatfrågorna. Där bryter jag jungfrulig mark." Menar statsministern att han är den förste politiker som hävdar att det behövs ett internationellt samarbete för att lösa miljöfrågorna?

Fru talman! Det är klart att finns Kyotoöverenskommelser som ligger till grund för ansträngningar som man gränsöverskridande har kommit överens om. I den svenska inhemska diskussionen har det dock väldigt ofta hetat att det perspektiv vi har är det nationella. Utgångspunkten har väldigt mycket varit regleringar och att skuldbelägga människor för att göra felaktiga val. Det har synts väldigt lite i den svenska debatten av vad vi gör som också görs på annat ställe och hur man möter globala hot med globala svar. I den delen tycker jag nog att mitt initiativ, och för övrigt också det sätt som jag tyckte ifrågasattes hemifrån när jag var i USA, visar på att vi nu gör någonting som tidigare inte har gjorts i tillräcklig utsträckning.

Fru talman! Låt mig få påminna Fredrik Reinfeldt om att Olof Palme redan år 1972 hade en internationell miljökonferens här i Stockholm. Det är någonting som har diskuterats under många år att just ha ett internationellt grepp för att lösa miljöfrågorna. Statsministern är inte inne på jungfrulig mark. Men som moderat partiledare är det möjligt att Reinfeldt är ute på jungfrulig mark. Om några veckor kommer Kinas president på besök. Han är hitbjuden av den svenska regeringen. Kommer Fredrik Reinfeldt den gången att klara av att hålla två bollar i luften? Kommer vi att ha en diskussion om kommunistdiktaturen i Kina, förtrycket i Tibet och massavrättningarna? Eller kommer vi att göra som Fredrik Reinfeldt gjorde i USA, att underlåta att påtala uppenbara kränkningar av mänskliga rättigheter? Klarar Reinfeldt att hålla två frågor i luften när Kinas president är här på besök?

Fru talman! Jag ifrågasätter att man på 70-talet visste det vi nu vet om klimathotet som har tornat upp till följd av människans sätt att leva. Jag tror att vår ökade kunskap om hur vårt sätt att leva påverkar vår jord har bidragit till att förändra synsättet på ett sätt som kanske ännu inte har fått fullt genomslag i Sverige och kanske inte heller i övriga delar av världen. Här är det viktigt att tidigt gå före och säga att globala hot måste mötas av globala lösningar. Vi påminns om att vi inte alltid har de politiska strukturerna för att möta detta. Vi kanske har det i Europa. Men det ser svagare ut i övriga världen. Det är därför viktigt att föra samtalen med president Bush men även med president Hu när han kommer hit till Stockholm. Det kommer att även då vara mitt huvudsakliga ingångsvärde att diskutera miljö- och klimatfrågor för att förstå deras utgångspunkter och de ansträngningar som görs i Kina. Det kan förhoppningsvis också möjliggöra någon resa till Kina innan vi anträder det svenska ordförandeskapet. Det kan säkert finnas utrymme även för andra frågor.

Fru talman! Jag har i dag en viktig demokratifråga att ta upp med statsministern. Den handlar om kvinnors underordning i samhället och bristen på makt och inflytande. I regeringsförklaringen i höstas sade statsminister Reinfeldt: Kvinnor och män ska ha lika möjlighet att utvecklas. Regeringen kommer att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser ur ett könsperspektiv. När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle. Det måste man instämma i. Det har nu visat sig att en av dina ministrar, Sven Otto Littorin, som dessutom har ansvaret för ett av de viktigaste områdena för jämställdheten där det finns stora brister, det vill säga arbetsmarknaden, är medlem i en sluten maktklubb för samhällets elittoppar. Det är en klubb där kvinnor är förbjudna. Hur rimmar det med det som står i regeringsförklaringen, statsministern, att regeringen kommer att motverka och förändra system som konserverar de förhållanden som finns i dag?

Fru talman! Jag tycker att det får vara upp till olika personer att svara för sig när det gäller vad de väljer att vara medlemmar i eller inte. Jag kan inte säga att det har påverkat Sven Ottos övertygelse om att vi som regering måste göra fortsatta ansträngningar för att få den typ av rapportering som vi bland annat fick häromdagen. Den visar att löneskillnaderna mellan män och kvinnor nu ser ut att minska. Det leder till ytterligare ansträngningar när det gäller att få kvinnor att kunna byta arbetsplats. Det är många gånger väldigt svårt på de arbetsplatser där kvinnor dominerar, nämligen i den offentliga sektorn. Det gäller att uppmuntra kvinnor som har goda idéer att kunna bli företagare. Det är en grund för att själv äga och utveckla företag. Det är en viktig förklaring till förmögenhetsskillnader mellan män och kvinnor i Sverige. Vi är som regering övertygade om att vi har mer kvar att göra och att det är väldigt viktigt att detta kommer på plats.

Fru talman! Det handlar inte om föreningsfriheten eller enskilda personers fria val. Det handlar om att man aktivt väljer att understödja och delta i detta system som konserverar. JämO säger till exempel att det är vad som stoppar kvinnor från toppjobb. Det konserverar de mönster som näringslivet i ord säger att man vill bli av med. Vi vet att skälen till att kvinnor har svårt att få ledande befattningar är att de inte har samma nätverk som män. I det här fallet utestängs de också från det. Är det då verkligen rimligt att en minister, som har ett sådant stort ansvar i dessa frågor, deltar i detta system? Det motverkar direkt det som Fredrik Reinfeldt själv säger i regeringsförklaringen. Vilken trovärdighet har då regeringsförklaringen och regeringens arbete med att motverka och förändra system som konserverar fördelning av makt och resurser ur ett könsperspektiv?

Fru talman! Återigen tycker jag att människor är fria att välja vilka föreningar eller sammanslutningar de själva vill ingå i. Jag vill påpeka att jag känner till en del sammanslutningar där idén är att det bara är kvinnor som träffas. Det tror jag i grunden är bra. Det är inte samma sak som att säga att det därför skulle vara bra att det finns manliga strukturer som bygger på att bara män ska närvara. Jag vill bara konstatera att det trots allt finns olika sammanslutningar. Jag tror till och med att det är vanligare att vi har sammanslutningar i samhället där utgångspunkten är att det är kvinnor som samlas. Det kan just bero på att de upplever att de behöver samlas i ett samhälle där kvinnor får mindre möjligheter att komma fram. Jag tycker att den betydelse som denna sammanslutning skulle ha kraftigt överdrivs. Det lät på Alice Åström som att nära nog hela samhällsutvecklingen var beroende av just detta organ. Det tror jag helt enkelt är en grymt felaktig beskrivning. Vi ska naturligtvis dömas utifrån de åtgärder som vi sätter in för att se till att minska skillnader i lön, ägande, möjligheter att driva företag och att utvecklas i arbetslivet så att jämställdheten mellan män och kvinnor förbättras.

Fru talman! Naturvårdsverket presenterade i dag nyheten att Sverige antagligen klarar målen att minska växthusgaserna med 4 procent till år 2010. Det är ett blygsamt mål men ändå en början. Skälet är radikal minskning av användning av villaolja. Enbart år 2006 minskade användningen med 43 procent i småhus. Människor satsar på pellets, fjärrvärme och värmepumpar. Bakgrunden är höjda oljepriser och grön skatteväxling. Miljöskatter har visat sig vara det effektivaste medlet för att minska utsläppen. Det här är dock en politik som Moderaterna hittills har varit högljudda motståndare till. I valrörelsen drev Reinfeldt tesen att det är farligt att rösta på Miljöpartiet eftersom det kan leda till ökade energiskatter. Nu torgför han i stället under sitt studiebesök i USA de gröna resultaten och får applåder för det. Miljöpartiet vill fortsatt använda ökade miljöskatter för att minska utsläppen av växthusgaser. Vad vill ni i Moderaterna? Vad vill regeringen?

Fru talman! Det är inget som hindrar Peter Eriksson från att själv åka till USA och berätta vilka utgångspunkter som Miljöpartiet ser som viktiga. Jag nämnde särskilt den CO2-skatt som infördes 1991. Den har av många nämnts som en viktig utgångspunkt. Vi har ofta varit kritiska mot att Miljöpartiet beskriver varje skattehöjning och reglering av vilken marknad det än må vara som en framgång för miljön. Vi har många gånger ifrågasatt om detta stämmer. Ofta har det i stället hotat jobb och möjligheterna för olika orter att överleva, men ibland har det varit en riktig åtgärd. Det som baseras på ett marknadsekonomiskt tänkande fortsätter vi att tro på. Det får den typen av externa effekter att det driver en klimatförändring och har negativ påverkan på miljön om man inte tar detta i beaktande. Vi ser gärna att man jobbar med utsläppsrättssystem. De system som vi har i Europa vidgas. Vi ser också gärna att man jobbar med punktbeskattning, som Sverige har använt framgångsrikt och som bland annat leder till att mycket av det förnybara nu kommer fram.

Fru talman! Det är ett intressant resonemang. Man säger att det ibland kan vara bra och ibland dåligt. Vad regeringen hittills har sagt är att man tar bort den flygskatt som man redan har beslutat om. Det finns heller inte något enda förslag om att använda ekonomiska styrmedel genom ökade miljöskatter. Jag tror att nästan alla experter på det här området skulle säga att just höjda miljöskatter är det effektivaste marknadsekonomiska styrmedel som finns för att få ned klimatutsläppen. Jag undrar igen: Finns det något konkret, eller är det bara prat?

Fru talman! Detta illustrerar skillnaderna i synsätt. Miljöpartiets utgångspunkt är att allting ska göras här i Sverige, och det ska gärna göra så ont i skinnet och i människors plånböcker som det bara kan. Jag uppfattar att miljöhotet är globalt. Vid sidan av beskedet att Sverige förmodligen klarar sina utsläppsreduktionsmål har vi fått nyheten att nästan ingen annan kommer att göra det. I de flesta länder ökar CO2-utsläppen kraftigt. Tror Peter Eriksson att detta gör att klimathotet upphör? Vi måste gå fram med åtgärder som också får bindande verkan för andra. Exemplet med flygskatterna är ett typexempel. I samma stund som det blir tillräckligt billigt för vanligt folk att flyga vill ni lägga skatt på det så att färre ska ha råd - men bara här i Sverige. Låt oss i stället bredda utsläppsrättssystemet så att det också omfattar flyget, som har stor betydelse för utsläppen. Detta tittar man på nu. Men det måste ske på ett sätt som gör att det inte blir olika villkor för olika länder. Det får inte bara straffa svensk befolkning och möjliggöra ökade utsläpp i andra delar av världen. Där finns en skillnad i synsätt mellan oss två. (Applåder)

Fru talman! Om alla skulle ha den strategi som Fredrik Reinfeldt har, nämligen att det i huvudsak är någon annan någon annanstans som ska lösa problemet, så kommer inget att göras någonstans. (Applåder)

Fru talman! Jag tycker att vi ska glädjas åt att vi har en regeringschef som så snabbt och tydligt har lyckats sätta de viktiga klimatfrågorna på den internationella dagordningen. Nyligen besökte Fredrik Reinfeldt administrationen i Vita huset samt företrädare för kongressen och dess majoritet. Nog så betydelsefulla är de goda exempel som finns i ett antal amerikanska delstater. Centrum är inte alltid det viktiga, vare sig i USA eller andra länder. Två guvernörer besöktes också. Jag undrar därför om statsministern själv är lika nöjd med USA-vistelsen och om uppgiften i medierna är riktig, nämligen att det eventuella besöket i Sverige av guvernören i en av världens viktigaste ekonomier, den miljöintresserade Arnold Schwarzenegger, är fastställt med datum redan nu.

Fru talman! Guvernör Schwarzenegger hann bjuda in sig till Sverige innan jag ens hade sagt det till honom, vilket visar att han är en handlingens man. Vi hoppas att kunna möjliggöra för honom att komma hit så snart det är möjligt, förhoppningsvis under nästa år. Hans politik är ett spännande exempel på hur miljöarbetet i USA tar fart. I Kalifornien har man med egen lagstiftning sagt att man tar på sig 25-procentiga utsläppsreduktioner fram till 2020 - detta i, som påpekades, världens sjätte största ekonomi med en befolkning på 37 miljoner. Schwarzenegger nöjer sig inte med detta. Han knackar på dörren hos övriga guvernörskolleger och säger att också de måste ingå i system med utsläppsrättshandel och uppmuntra användning av förnybar energi. Detta gör att det nu underifrån växer fram en opinion i USA som det är viktigt att vi i Europa ser och försöker länka vårt arbete till. Vi kan inte ha attityden att vi här hemma i Sverige alltid vet bäst och att ingen annan anstränger sig eller förstår. Det är väldigt många människor runt om på vår jord som är bekymrade, och politiker är beredda att nu göra skillnad. Då måste vi se till att vi går i takt när vi gör det.

Fru talman! Miljöfrågorna är på dagordningen, och de är otroligt viktiga. Det gäller både den yttre och den inre miljön. Jag tänkte tala mer om sådant som har med det inre att göra - hur människor mår och så vidare. Förra året gick vi till val på att vi skulle få fler i jobb och fler jobb. Med regeringsskiftet har vi verkligen sett kraftfulla åtgärder och att det händer mycket på det här området. Vi har också bestämt oss för att vi ska bryta utanförskapet och göra stora satsningar. Det känns att detta också börjar ge resultat. Det vi ser samtidigt är att vi har en stor grupp som under den förra regeringsperioden flyttades över i kolumnen förtidspensionärer. Över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Det kommer att krävas stora rehabiliteringssatsningar för att de ska komma tillbaka i arbete. Det gjordes inte under den förra regeringen. Här har vi ett stort ansvar. Jag skulle vilja höra lite om tankarna och idéerna framöver. Hur ska vi göra för att satsa på rehabilitering och få människor tillbaka i arbete?

Fru talman! Vi har nu en mycket kraftig sysselsättningsökning i Sverige. Den når nu också fram till grupper som tidigare hade det svårt, nämligen yngre, där det finns mycket glädjande rapporter som precis har kommit in. Våra nystartsjobb närmar sig nu 8 000, och det är framför allt riktat mot grupper med långtidsarbetslöshet. Det vi ser är att det är fortsatt svårt att få in dem som lever i sjukpension och aktivitetsersättning. Det är förmodligen de som är allra längst från arbetsmarknaden i dag. Där görs nu en genomgång där man ställer frågan vilken typ av arbetsförmåga som egentligen finns. Precis som frågeställaren tror jag att det måste till ytterligare insatser här. Det vi gör ökar arbetsutbudet och gör att trösklarna sänks för stora grupper som tidigare inte mötte den typen av politik. I stället fördes de till kolumner där det såg ut som om de inte var arbetslösa, och med detta var den förra majoriteten nöjd. Nu gör vi varje ansträngning vi kan. Vi kan konstatera att för just den grupp som nämndes behöver vi göra ännu mer. Vi behöver framför allt se hur många av dem som egentligen har en arbetsförmåga som man kan räkna utifrån. Det visar sig nämligen att det kanske inte är riktigt så många som vi först trodde. Mer kommer att följa.

Fru talman! Mycket kretsar kring statsministerns besök i USA och mötena med George Bush och Arnold Schwarzenegger. Jag föreställer mig att du har haft intressanta möten och kanske har givit en del inspiration till det svenska klimatarbetet. Sverige har under en längre tid haft ett gott utbyte med delstaten Kalifornien i flera avseenden. Bland annat undertecknades ett memorandum of understanding 2005. Att kalla det för att man plöjer jungfrulig mark är kanske inte en helt riktig beskrivning. Jag vill i stället fråga statsministern varför statsministerns parti i Europaparlamentet inte plöjer lika jungfrulig mark. Man har inte deltagit i det tillfälliga klimatutskottets arbete, och man har heller ingen ledamot i det utskott som konstituerades i EU-parlamentet den 22 maj.

Fru talman! Det är ömsom stort och ömsom smått här. Vi har fyra representanter i Europaparlamentet. Det finns väsentligt många fler utskott och verksamheter där. Jag är ofta imponerad över hur mycket och hur brett Europaparlamentarikerna försöker arbeta, vilket parti de än kommer ifrån. Men Lena Hallengren får ursäkta om jag inte känner till de exakta detaljförhållandena när det gäller varför de inte har varit på vissa möten av konstituerande karaktär. Visst finns det ett sådant papper som har undertecknats av Sverige och Kalifornien. Det var ett av skälen till att jag blev uppmuntrad av guvernören att komma dit. Jag tror att vi har ännu mer att göra. Mycket av den förnybara teknik som växer fram i Kalifornien och som av guvernör Schwarzenegger beskrivs som en stor framtidsbransch, ett sätt att vid sidan av den viktiga filmindustrin i Kalifornien skapa förutsättningar för jobb i framtiden, är något vi bör ta till utgångspunkt även här. Här kan svenskt kunnande göra skillnad. Här kan vi utbyta erfarenheter därför att vi ligger väldigt långt fram i utvecklingen båda två. Det är väl bra att det är så, men det viktiga är att det binds mycket närmare än vad det har varit tidigare.

Fru talman! Min fråga gäller ensamkommande flyktingbarn. Att komma till Sverige som flykting måste vara oerhört svårt med den bakgrund som i princip alla har. Hur det är att komma utan vårdnadshavare, utan föräldrar, är fruktansvärt svårt för oss att förstå. I dag finns det ungefär 300 barn på så kallade flyktingförläggningar på tre fyra ställen i landet. Varje vecka kommer 30 ungdomar, barn och unga, till Sverige ensamma. Jag känner ett stort behov av att lyfta fram den här frågan. Min fråga är därför till Fredrik Reinfeldt: Vad kan regeringen göra för att öka tryggheten för de här oerhört utsatta människorna, som kommer till Sverige ensamma?

Fru talman! I en orolig värld finner många människor skäl att fly. En hel del har inte möjligheter att fly fast de skulle vilja och behöva. Andra kommer till andra delar av världen. Många kommer till Sverige. Vi får aldrig glömma bort att en utgångspunkt naturligtvis ska vara att vi ska försöka vara en del av ett starkt världssamfund för att mötas och skapa fred, förutsättningar för säkerhet och utveckling i olika delar av världen. Men det är riktigt att många ensamma barn har kommit till Sverige. Jag delar helt beskrivningen av deras situation i många fall. Regeringen har därför lagt fram en del förslag som vi hoppas ska förbättra den situation som de har. Vi har bland annat föreslagit att man ska höja ersättningar för platser i gruppboenden. Vi har höjt den årliga grundersättningen, och vi har förbättrat ersättningen för den vård som många av dem behöver. Vi ser också att flera kommuner till följd av detta nu skriver avtal, alltså att det blir fler av barnen som faktiskt får stöd för att stanna i Sverige. Vi följer den utvecklingen och ser att den positiva utvecklingen fortsätter.

Fru talman! I måndags fattade den ryska regeringen ett beslut som kan få stora konsekvenser, nämligen om infrastrukturinvesteringar för export av ytterligare olja genom Finska viken och förbi Gotland ned mot södra Östersjön. Det är alltså en väldigt stor ökning, ungefär två tredjedelar, enligt mina beräkningar. Det är ungefär 500 ytterligare fartygslaster per år, en ny tanker var sjuttonde timme. Det här ligger inte i Sveriges intresse, inte i Finlands eller Estlands heller. Och det är naturligtvis miljörisken och risken för kollisioner och olyckor som jag tänker på. Vårt nationella intresse är ju det motsatta, nämligen att försöka få Ryssland och Polen - det är dem som det gäller här - att ha en oljeledning över land mellan sina länder. Om det trots allt skulle bli en sådan här pipeline och oljetransport på fartyg undrar jag vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att förbättra säkerheten och övervakningen i Östersjön.

Fru talman! Utgångspunkten är naturligtvis att ryssarna är suveräna när det gäller att fatta beslut om att öka kapaciteten i sina egna hamnar. Men vår utgångspunkt är ju att vi ska försöka samla Östersjöns stater till att gemensamt agera mot det växande hot, får man säga, som bland annat den omfattande trafiken på Östersjön utgör. Det är ju ett hav som inte på alls samma sätt var trafikerat förr men som nu är mycket hårt trafikerat. Jag har själv, på plats på Gotland, kunnat följa det arbete som man gör för att försöka följa upp de oljeutsläpp, över 300 till antalet, som sker varje år. Man försöker finna svar på frågorna: Vem är det som släpper ut? Varför? Hur kan man åtgärda det? Det är ett arbete som redan görs i Sverige som behöver göras tillsammans med andra. Vi har också kommit överens om att fasa ut alla oljetankrar med enkla skrov före 2010, vilket är ytterligare ett exempel på hur man kan möta detta. Men vi tar initiativ också inom det havsmiljöarbete vi gör och när det gäller de förslag som kommer att följa om att göra ytterligare åtgärder när det gäller bland annat detta.

Fru talman! Vi har i tidigare replikskiften i dag hört hur Sveriges tydliga röst när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter i världen sakta tonas ned. Ännu ett exempel på det är debatten om ett internationellt förbud mot klusterbomber. I dag fattade en enig kammare, samtliga sju partier, beslut om att förorda ett internationellt förbud mot klustervapen, i enlighet med Oslodeklarationen. Det är vapen som dödar civila till 98 procent. 40 procent av dem som dödas är barn. I går började den översynskonferens då man på riktigt ska börja arbeta med texterna, ska göra jobbet för att nå det internationella förbudet. Sverige är inte där. Sverige deltar inte. Det är fruktansvärt pinsamt och dåligt. Jag vill ge statsministern chansen att här i kammaren och inför tv-publiken förklara varför Sverige inte deltar i denna översynskonferens.

Fru talman! Sverige deltar aktivt i den Osloprocess som pågår kring dessa frågor men finns inte på plats i Lima just nu av, som det har angivits för mig, mer praktiska skäl. Men det ska inte tolkas som att vi inte fortsatt är en del av denna process. Det är det enkla svaret. Vi är också verksamma när det gäller att bejaka de här internationella regleringarna för att man ska komma till rätta med dessa vapen.

Fru talman! Vi har under det senaste årtiondet sett en mycket markant svängning inom sjukförsäkringsområdet. Det har varit rättigheter och något som finns för individens behov av trygghet vid till exempel sjukdom. Nu har vi sett en inriktning mer mot individers skyldigheter gentemot samhället. Det här nya synsättet har blivit väldigt tydligt efter maktskiftet i höstas då vi har sett flera förslag och beslut som har lett till hårdare tag och jakt på sjukskrivna. Reinfeldts regeringskamrater i Folkpartiet har i en rapport öppnat för ett införande av en bortre parentes i sjukförsäkringen. Det skulle alltså innebära att alla som är för sjuka för att arbeta förlorar möjligheter att försörja sig efter ett år. I andra EU-länder har vi sett vad detta kan leda till. Långtidssjuka är beroende av socialbidrag eller tvingas i värsta fall till tiggeri. Nu till min fråga. Jag undrar vad statsministern tycker om en bortre gräns när det gäller möjligheten att vara sjukskriven. Har Folkpartiet stöd i regeringen för att öppna för denna bortre parentes? Om svaret är ja undrar jag: Vad kommer att hända med en sjuk person som blir utkastad från sjukförsäkringen?

Fru talman! Den bortre gränsen infördes med stöd av Vänsterpartiet i början av 2000-talet då man automatiskt fördes över till sjuk- och aktivitetsersättning efter tolv månaders långtidssjukskrivning. Eftersom detta var precis lika felaktigt som den övriga beskrivningen var kan jag också passa på att påminna om att mycket av kontrollåtgärderna, som det hänvisades till, infördes redan under den förra mandatperioden. Jag minns detta därför att en del av det här skrev vi en rapport om i Moderaterna år 2002. Den hånades, och man sade att det här var helt felaktigt och att det var dåliga utgångspunkter. Jag har flera gånger påpekat för Göran Persson att jag inte tror att han missade en enda punkt i rapporten. Detta genomförde han sedan tillsammans med er innan han mötte väljarna 2006. Det handlade om att anställa massvis med kontrollanter på Försäkringskassan och allting som ni har varit med och givit medel till via beslut här i riksdagen. Det vi nu försöker göra är att också se till att människor kan få jobb - för det glömde ni - så att det inte bara blir en jakt på människor med någon sorts konstig utgångspunkt. Nu ska vi också se till att vi har en arbetsmarknad som fungerar. (Applåder)

Fru talman! I går låg det 17 döda valar på Sergels torg, valar som dött för människohand, lika många som dör varje halvtimme. Just de här hade dött genom fartygskollisioner och som bifångst. Det var Greenpeace som manifesterade mot att 300 000 valar dör för människohand varje år. Valarna är hotade, och Sverige gör tyvärr inte tillräckligt. Många länder, framför allt Japan, driver nu på för att återuppta den kommersiella valfångsten. Åtta av tio svenskar är enligt opinionsundersökningar emot detta. Här är dock inte regeringen bara passiv. På måndag åker en representant för Sveriges regering till Anchorage i Alaska för att rösta för ett återupptagande av den kommersiella valfångsten. Jag undrar: Är statsministern medveten om detta, och hur kan han förklara den ståndpunkten?

Fru talman! Jag var inte med på Sergels torg. Jag har i annat sammanhang framfört, bland annat till den isländske statsministern, de synpunkter vi har på att återuppta kommersiell valfångst. Så nog har vi varit tydliga med att vi inte vill överge den internationella samsyn som har funnits i dessa frågor. Vad som är den exakta ståndpunkten som ska framföras i Anchorage har jag inte haft möjlighet att kontrollera, men jag har ingen anledning att tro annat än att vi fullföljer denna linje och att det förmodligen är någon del av någon förhandling. Men det måste jag underrätta mig bättre om innan jag kan ge ett fullständigt svar i detta.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om kultur i vården. Men först vill jag läsa upp något: Marknadsekonomin är inte svaret på människans alla frågor. Samhället byggs också med moral och kultur. Genom moral och kultur fylls människan med innehåll. Kulturen övar oss i att vara människor. En människa befriad från moral och kultur är en människa utan bröstkorg. Dessa rader läste jag för två år sedan i en artikel undertecknad Fredrik Reinfeldt. Det var vackert. Underbart, statsministern. Nu vill jag ställa en fråga: Kan kultur få en ännu större och mer betydelsefull uppgift i vårt stressade och rotlösa samhälle, en uppgift i en vidare och direkt nyttobetonad anda? Det finns redan många bevis i utredningar och forskning för att kultur och hälsa hör ihop och att kultur i vården har en förvånansvärd, mirakulöst god läkande effekt, inte minst i äldrevård och psykvård, jämförbar med biokemiska läkemedel. Det är en tillväxtfaktor alltså. Vad väntar vi politiker på? (Applåder)

Fru talman! Det finns många kulturvänner samlade här. Det är bra. Jag har själv följt hur man ofta i vården jobbar just med kulturella uttryck för att nå fram till människors sinne och få en utveckling som ibland är svår att nå fram till på andra sätt. Så jag har stor respekt för utgångspunkterna för sättet att ställa frågan. Vi bör ha attityden att släppa fram olika typer av sätt att möta människan. Problem är ofta komplexa. Det är inte alltid bara det fysiska. Det länkar ofta in i det mentala. Låt inte påskina att jag på något sätt skulle stå emot detta! Sedan gäller det hur man ska finna formerna för att nå fram och hur man ska utforma politiken. Det är mångas ansvar, inte minst för landstingspolitiker som har det direkta ansvaret för sjukvården.

Fru talman! Trav- och galoppsporten och dess framtid är av stor betydelse för stora delar av landet. Sporten och näringen är av naturliga skäl till största delen en glesbygdsverksamhet. Den 13 maj kunde jag läsa i olika medier att Centerpartiet svängt i frågan om statligt reglerad spelmarknad. Tydligt är att moderater och folkpartister även i denna fråga lyckats åstadkomma en kovändning hos Centerpartiet. Men vi måste alla vara helt klara över att ATG spelar en väsentlig roll när det gäller hästsporten och näringens överlevnad. Så min fråga är: Vilken konsekvens kommer en omreglering av spelmarknaden att få för hästsporten och hästnäringens framtid i Sverige? Jag förutsätter att sådana kalkyler är gjorda i Regeringskansliet. Och hur ska sporten och näringen ekonomiskt tryggas på lång sikt om någon annan aktör än ATG får licens på den här marknaden?

Fru talman! Det är väl säkrast att Centerpartiet får svara för sig. Några färdiga svar har inte alliansregeringen givit i dessa frågor. Men jag fångar det ord Lars Wegendal använder som jag tror är helt rätt. Vi talar om en omreglering. Vi talar inte om ett regellöst tillstånd - nu får ni göra som ni vill. Det handlar om att anpassa sig till en förändrad förutsättning som bygger på att den gamla synen att det går att driva monopol i realiteten, i praktiskt liv - fråga våra tonåringar - inte finns längre och inte fungerar på det sätt som vi en gång såg. Då blir det reglerat i vissa delar med särskilda skatter och helt oreglerat i andra. För dem som tar verkligheten som utgångspunkt för att utforma sin politik blir det viktigt att försöka omreglera denna marknad att fungera bättre men fortfarande regelstyrt och med intressen av det slag som här nämns, trav- och galoppnäring, idrottsrörelse, ideella organisationer och kulturella verksamheter för att också få ett stöd till följd av hur vi omreglerar denna marknad. Det är en av de mycket viktiga utgångspunkter vi ska ha när vi gör det arbetet.

Fru talman! På SVT:s hemsida läste jag här i veckan: Allt fler slipper köa för att få vård tack vare att de har en privat sjukvårdsförsäkring. Där står det också att försäljning av privata sjukvårdsförsäkringar har ökat med minst 20 procent. Det är naturligtvis bra om det inte finns några köer i vården, men vi socialdemokrater har länge varnat för att det kommer att bli två väntrum på sjukhusen i ett borgerligt Sverige, ett för dem som har råd med privata försäkringar och ett för dem som förlitar sig på den allmänna försäkringen. Tycker statsministern att det är rättvist att den som har råd med privat försäkring ska få vård före den som inte har råd? Ska det inte längre vara behovet av vård som avgör?

Fru talman! Jag menar inte frågeställaren, men tror ni att det uppstod sjukvårdsförsäkringar efter det att den borgerliga regeringen tillträdde? Är det någon som har gått på det? Detta fanns förut i det vänsterdominerade Sverige, massvis, och det växte redan då. Varför? Jo, för att folk möttes av köer i den offentliga sjukvården. Vad har då den borgerliga alliansregeringen sagt sig vilja göra? Jo, ytterligare ansträngningar för att få bort dessa köer som i grunden är drivkraften för att väldigt mycket av dessa vårdförsäkringar går att sälja. Ju mer framgångsrika vi blir i detta, desto mindre intressant kommer det att vara att behöva ha den här typen av försäkring. Så lyckönska oss i dessa ansträngningar, och stöd oss i vårt arbete för att korta vårdköerna! Vi vill ha den princip som du anger: efter behov, och helst utan köer. Sedan ska jag gärna säga att om det finns utrymme i sjukvården, om det finns ledig kapacitet - jag har varit på många vårdinrättningar i Sverige där det finns - så har jag inget emot att man kan sälja en tjänst, gärna till någon som kommer utomlands ifrån, och på det sättet tillföra mer resurser till den svenska sjukvården, mer pengar för att kunna få kvalitet i svensk sjukvård.

Fru talman! Min fråga till statsministern gäller att generaladvokaten från EG-domstolen i går lämnade sitt utlåtande över den så kallade Vaxholmsdomen. Jag har noterat att ingen från regeringen har kommenterat den, men jag förutsätter att arbetsmarknadsministern är väldigt nöjd med domen. Han har ju sagt sig stå bakom den svenska modellen, han vill ha kollektivavtal, och han tycker även att löntagare ska vara med i facket. Däremot har jag noterat att förfärligt många borgerliga ledamöter, inte minst i den här kammaren, har spytt sin galla över yttrandet men också över fackföreningsrörelsen i sig. Vad yttrandet egentligen säger är ju att tillvägagångssättet att hävda svenskt kollektivavtal på svensk mark har skett i enlighet med de regler som generaladvokaten bedömer. Jag skulle vilja be statsministern att redogöra för regeringens linje. Är det Littorins linje som gäller, eller är det de borgerliga ledamöternas linje som gäller? Jag tycker att det ger en väldigt splittrad bild från regeringen och regeringspartierna av var man står i den här frågan. Ett rakt besked till fackföreningsrörelsen och de fackliga medlemmarna vore väldigt bra i det här läget, statsministern.

Fru talman! Jag har flera gånger nämnt att jag som alternativ till den svenska kollektivavtalsmodellen ser att i stället gå fram med mer av lagstiftning. Det är det mer gängse ute i Europa. Jag har därför flera gånger sagt att vi ska stödja ansträngningarna att få behålla vårt sätt, vår modell för hur vi sätter löner i Sverige. Det yttrande som kom från generaladvokaten är ju på det sättet i linje med hur regeringen företräder Sverige i den här konflikten. Det uttalade jag också i går, men det var förmodligen så väntat att det inte återgavs i särskilt många medier. Däremot kan vi konstatera att generaladvokatens yttrande bara är en del i en rättsprocess som ännu inte har nått sin slutpunkt, det vill säga EG-domstolen har ännu inte fattat sitt slutgiltiga besked. Därför tycker jag att vi ska avvakta det slutgiltiga beskedet, delvis för att man inte alltid följer generaladvokatens utgångspunkter. Men, som sagt, det besked som kom är i linje med den linje som den svenska regeringen har stått bakom.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern som gäller personer med lönebidrag och deras behov av så kallade sociala företag. Regeringen har avsatt mer pengar än tidigare regeringar till lönebidrag, vilket är mycket glädjande. I dag finns det många personer med funktionshinder eller nedsatt arbetsförmåga som är arbetslösa men som med hjälp av ett lönebidrag får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Många så kallade sociala företag, exempelvis Erikshjälpen och Hela Människan, har utvecklat verksamheter som gör att de här personerna kan komma in på arbetsmarknaden. De får en träningsplats. Tyvärr upplever många av dessa företag att arbetsförmedlarna inte längre stöder dem i detta arbete. Man får inte den hjälpen, trots att det finns mer pengar i budgeten till lönebidrag. Min fråga är: Hur ser statsministern på detta? Hur ser den nya regeringen på behovet av socialt företagande i framtiden?

Fru talman! Ju mer man växlar över från en arbetsmarknadspolitik mer inriktad på att folk inte ska se arbetslösa ut till att försöka utgå från att alla människor har arbetsförmåga, men där en hel del kräver stöd för att kunna fungera i arbetslivet, desto mer uppenbart blir det att man behöver den typ av ansträngningar som Désirée Pethrus Engström nu nämner. Därför tycker vi till exempel att lönebidraget, som är ett sätt att faktiskt komma in i en reguljär arbetsmarknad men med ett stöd för att kunna fungera, är en bra metod. Den är bättre, som sagt, än dem som ofta varit inriktade på att man ska hamna vid sidan av i någonting som inte är den egentliga arbetsmarknaden. Om den beskrivning som här ges stämmer måste vi göra ytterligare ansträngningar kring att forma Arbetsmarknadsverket. De ska finnas till stöd för matchning så att personer kan komma in hos arbetsgivare. Jag har ingen grund att ifrågasätta, men heller inte bekräfta, den bild som Désirée Pethrus Engström här ger. Men vi har mycket kvar att göra när det gäller att reformera Arbetsmarknadsverkets sätt att arbeta med aktiv matchning, in på arbetsmarknaden och med bland annat lönebidrag som stöd.

Fru talman! Vi är många som med intresse har följt statsministerns besök i USA. Att diskutera miljöfrågor med ledande politiker är naturligtvis lovvärt, men det finns också andra frågor som vi hade hoppats skulle få visst utrymme. För mig och många andra hade det varit av intresse om statsministern hade tagit upp frågan om livstidsdömda Annika Östberg och hennes öde. Men den frågan var tydligen för liten och oväsentlig. Efter 26 år i fängelse borde hon kunna få sin dom tidsbestämd så att det över huvud taget går att diskutera en överflyttning till ett svenskt fängelse. Jag vill fråga statsministern: Varför togs inte frågan om Annika Östberg upp, vare sig med president Bush eller med guvernör Schwarzenegger?

Fru talman! Jag var väldigt tydlig med syftet med min resa. Jag ville förstå amerikansk politik och syn på klimatstrategi, eftersom jag tror att det är oerhört viktigt att få USA att komma med mer aktivt i arbetet för att möta den globala klimatutmaningen. Jag fann väldigt mycket positivt att arbeta vidare utifrån. Det har pågått ansträngningar kring Annika Östberg från svensk sida sedan 1985. Det är tydligen väldigt många som har gjort det på ett sätt som inte har fungerat, eftersom hon är kvar i Kalifornien. Vad som är rätt metod för att försöka påverka kan man diskutera. Det bästa sättet är inte alltid att skriva mycket om det i tidningarna eller försöka prata högt om det på ett sätt som ska skapa skuldkänslor hos den man ska möta. Min utgångspunkt var att jag var väldigt glad över att med kort varsel, vill jag påpeka, kunna få mötet med guvernör Schwarzenegger på plats, och jag var tydlig med honom vad syftet var. Då tycker jag att man ska hålla sig till det när man möts.

Fru talman! I december besökte statsministern Kiruna och fick där en fråga om den så kallade Ekströmska utredningen om jakt och fiske i samverkan. Statsministerns besked i Kiruna var väldigt tydligt: Den Ekströmska utredningen skulle gå direkt i papperskorgen. En lättnadens suck spred sig genom hela Norrland. Nu har utredningen dykt upp på bordet igen. Det hänvisas till de politiska förslagen i utredningen i motionsbetänkande efter motionsbetänkande, och debatten kring utredningen har tagit ny fart i de norra delarna av Sverige. Det ges dock lite olika besked om var utredningen ligger. Den är ju under beredning. Det sägs att man inte ska göra någon politik av den. Ändå hänvisar man till de politiska förslagen i beredningens slutbetänkande. Min fråga till statsministern är: Ligger den Ekströmska utredningen verkligen kvar i papperskorgen? Kan statsministern fortfarande garantera att det inte kommer att göras politik av utredningens förslag?

Fru talman! Politiska förslag har en tendens att ha nio till arton liv ungefär. Det vill säga, frågor dyker ibland upp eller hänvisas till i olika sammanhang. Det kan finnas resonemang i utredningar som är lovvärda men som ändå leder till att man tycker att den åtgärdsmix som kommer som ett förslag inte är den bästa. Något kanske är bra, men mycket fungerar inte. En utgångspunkt var att konstatera att det finns kraftig kritik mot utredningen på plats - hos dem som lever i norra Sverige. Det var därför jag sade att utan den typ av stöd som vi tycker krävs kan vi inte se att man fullföljer utredningen. Jag har ingen annan uppfattning i dag.