Vissa säkerhetspolitiska frågor

Fru talman! Det pågår krig i Europa.

Det är en oerhörd tanke att ett europeiskt land invaderar ett annat land i Europa, men det sker just nu. I dag är den ryska invasionen av Ukraina inne på sin tjugonde dag. Ganska exakt klockan 04.00 på torsdagsmorgonen den 24 februari väcktes jag, och säkert många andra också, av beskedet att Ryssland inlett en invasion av Ukraina.

Det har varit 20 dagar av invasion - eller egentligen 8 år och 20 dagar, för i februari 2014 inleddes Rysslands annektering av Krim. Till det lades de separatister som, understödda av Ryssland, tog kontroll över Luhansk och Donetsk i östra Ukraina. Där har striderna pågått sedan dess.

Fru talman! Det pågår krig i Europa.

När jag gick i skolan läste vi om krig i Europa. Vi läste en del om första världskriget. Vi läste ganska mycket, får man säga, om andra världskriget. Vi förfärades och tyckte att det alla sa efter andra världskriget - "Aldrig mer krig" - var en självklarhet.

Samtidigt växte min generation upp i en tid av terrorbalans och kärnvapenhot. Krig var trots allt något som i värsta fall kunde hända, och då med förödande konsekvenser - kanske till och med total utplåning. Men det kommunistiska östblocket föll samman, och många av kärnvapnen rustades ned. Samtidigt pågick dock ett inbördeskrig i Jugoslavien. "Aldrig mer krig" var trots allt inte så självklart. Men krigen på Balkan tog slut, och en tid av förhoppningar om fred - rent av evig fred - bredde ut sig. Ändå är vi där vi är i dag.

Fru talman! Det pågår krig i Europa.

Så vill vi inte ha det i Europa. Vi vill inte ha det så i någon del av världen. Men när det sker i Europa väcker det oerhört starka reaktioner i hela världen. Sverige fördömer den ryska invasionen av Ukraina i starkast möjliga ordalag. Invasionen är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Vi står eniga i vår solidaritet med Ukraina och det ukrainska folket, och Ryssland kommer att mötas av ett enigt och robust svar.

Ryssland måste omedelbart upphöra med alla militära operationer och ovillkorligen dra tillbaka alla sina stridskrafter från Ukraina. Ukrainas territoriella integritet och suveränitet måste respekteras. Rysslands väpnade angrepp är ett flagrant brott mot internationell rätt och mot den europeiska säkerhetsordningen. Det skapar stort lidande för det ukrainska folket och hotar internationell fred och säkerhet. Ansvaret för detta faller enbart på den ryska politiska ledningen.

Vi står eniga inom EU och med våra transatlantiska partner i vår solidaritet med Ukraina. Rysslands agerande kommer att fortsätta att mötas av ett enigt och robust svar i solidaritet med Ukraina.

Vladimir Putins hotfulla retorik är farlig och fullkomligt oacceptabel och ökar spänningarna ytterligare i regionen, inklusive i Sveriges närområde. Nato och västvärlden utgör inget hot mot Rysslands säkerhet, utan ansvaret för rådande situation ligger uteslutande på Ryssland. Det är Ryssland som invaderar Ukraina. Det är Ryssland som gång på gång bryter mot sina skyldigheter enligt folkrätten i förhållande till grannländerna. Det är Ryssland som kan minska spänningarna genom att upphöra med sin aggression.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Sverige och EU ställer upp för Ukraina. Vi gör det genom att ge vapen och skyddsutrustning till Ukraina, något som Sverige inte har gjort sedan 1939 då Sverige gav vapen till Finland när de angreps av Sovjetunionen. Vi gör det genom ekonomiskt stöd till den ukrainska staten. Vi gör det genom lånegarantier till Världsbanken. Vi gör det genom bidrag till UNHCR, FN:s flyktingorganisation, och till Unicef, FN:s barnorganisation - allt detta för humanitärt stöd till människor i Ukraina som just nu både kämpar och flyr för sina liv. Vi gör det genom att ge sjukvårdsmateriel till Ukraina. Runt om i Europa och Sverige öppnar människor, föreningar och församlingar upp sina hem och lokaler för att ta emot flyende människor från Ukraina. Vårt stöd är omfattande och i vissa stycken unikt jämfört med vad Sverige brukar göra, men vi befinner oss också i en unik situation.

Fru talman! När det gäller de mer formella delarna av det betänkande om säkerhetspolitik vi nu debatterar finns det fem beslutsförslag som handlar om tillkännagivanden till regeringen.

Det första är att regeringen bör arbeta fram ett nytt förhållningssätt gentemot Ryssland mot bakgrund av Rysslands invasion av Ukraina och brott mot den europeiska säkerhetsordningen.

Det andra är att regeringen bör uttala en tydlig Natooption som innebär att Sverige upprätthåller möjligheten att söka medlemskap i Nato.

Det tredje är att regeringen bör förankra Sveriges säkerhetspolitiska linje i riksdagen.

Det fjärde är att det vid möten om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen bör tydliggöras att Sverige inte tänker skriva under konventionen.

Det femte, avslutningsvis, är att regeringen bör tillsätta en utredning om Sveriges insats i Afghanistan.

Att Sveriges förhållningssätt till Ryssland måste ses över är en självklarhet, och som framgår av utrikesminister Ann Lindes uttalanden har det arbetet redan startat inom Utrikesdepartementet.

Att Sverige skulle ha en så kallad Natooption beslutade en majoritet här i riksdagen i december 2020. Vi socialdemokrater reserverade oss mot det beslutet då vi ansåg att det skapade osäkerhet om vart Sverige var på väg säkerhetspolitiskt och, framför allt, innebar en omsvängning på mycket kort tid. Den typen av beslut kräver mer förarbete och konsekvensanalys. Jag beklagar fortfarande framför allt hur fort och plötsligt det beslutet togs.

Att förankra den säkerhetspolitiska linjen i riksdagen, till exempel genom att vi får en skrivelse från regeringen, är jag inte totalt avvisande till. Men återigen är man på väg att fatta beslut med ett ganska litet faktaunderlag och på kort tid. Det här behöver diskuteras och tänkas över mer.

Att Sverige vid möten om konventionen om kärnvapenförbud ska tydliggöra att Sverige inte avser att skriva under konventionen ser jag inte som ett stort problem. Jag är väl medveten om att det inte finns någon majoritet här i riksdagen för att skriva under konventionen, och det är regeringen likaså. Det som bekymrar mig är att vissa partier är tydliga med att de aldrig kan tänka sig att skriva under konventionen. Det tycker jag är en märklig inställning, men jag förstår också vad det kommer att ställas mot i kommande repliker och inlägg i den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

En utredning av Sveriges insats i Afghanistan är något som regeringen just nu förbereder.

Fru talman! Med lite mer tålamod och med lite mer konstruktivitet hade flera av de här tillkännagivandena, som sannolikt får majoritet i dag, inte behövt göras.

Vi socialdemokrater står bakom våra tre reservationer och det särskilda yttrande som vi har i betänkandet. För tids vinnande begränsar vi oss dock till att yrka bifall till reservation 4.

Samtidigt som vi har olika uppfattningar här i riksdagen i delar av utrikes- och säkerhetspolitiken vill jag vara väldigt tydlig med att utrikesutskottets kritik och vårt fördömande när det gäller Rysslands invasion av Ukraina är enhälligt, starkt och orubbligt.

I går kväll, på väg hem från riksdagen, pratade jag med kollegan Magnus Ek från Centerpartiet. Han tog upp hur vi i utrikesutskottet i en väldigt svår tid har väldigt allvarliga föredragningar och diskussioner. Ibland är vi till och med ganska oense. Men Magnus pekade också på att det samtidigt finns en varm och kamratlig stämning i utrikesutskottet. Jag håller med om det, fru talman, och jag vill tacka hela utskottet för ett gott samarbete mellan ledamöterna. Jag vill samtidigt rikta ett tack från hela utskottet till utrikesutskottets kansli.

Avslutningsvis, fru talman: Det pågår ett krig i Europa. Detta måste ta slut omedelbart.

Fru talman! Låt mig redan nu be om ursäkt för att det här kanske tar lite mer tid än jag hade tänkt mig. Låt mig också först vända mig till alla osäkra och tveksamma socialdemokrater landet runt och i denna kammare.

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Ukraina är en form av tortyr. Det Ryssland gör är att plåga människor och en nation för att förödmjuka den och tvinga den till underkastelse inför maktspråk. Därför är bombningarna ett illdåd. På det har vi många exempel i den moderna historien, och de är i allmänhet förbundna med namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka och Hanoi julen 1972. Där har våldet triumferat, men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu fogas nya namn till raden: Charkiv, Mariupol och Kiev i Ukraina sedan den 24 februari 2022.

Fru talman! Vi har att behandla ett motionsbetänkande som landar i hela fem tillkännagivanden. Det är extraordinärt många för ett vanligt utskott. Extra påtagligt är det när det handlar om utrikesutskottet, där hållningen från åtminstone Moderaternas sida har varit att så långt som möjligt eftersträva enighet, bredd och samsyn, allra helst i säkerhetspolitiska frågor.

Vad detta visar är en parlamentariskt svag regering som inte försäkrar sig om stöd och uppbackning och som på olika sätt försöker undvika att för sig själv erkänna att man lutar sig mot endast 100 av riksdagens 349 mandat samt att detta kräver lyhördhet, som utöver att vara rätt i sak i rådande läge dessutom är rätt i form när det gäller säkerhetspolitiken. I det viktiga valet mellan Sveriges intresse och partiets intresse väljer man Socialdemokraterna. Moderaterna väljer Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! I Europa rasar ett krig lika svårt och grymt som under andra världskriget och tragiskt nog i delvis samma områden. Då var det nazisterna som angrep Ukrainas Kiev; i dag är det den ryska federationen. Europa, och därmed Sverige, befinner sig i det svåraste säkerhetspolitiska läget sedan 1945.

Vi är inne i den tredje tidszonen. Från 1945 till 1989 rådde kalla kriget. Från 1989 till den 24 februari 2022 befann vi oss i tiden efter att Berlinmuren rivits och järnridån klippts upp. Nu, sedan den 24 februari 2022, befinner vi oss i det pågående krigets tid.

Avståndet mellan Sverige och Ukraina är inte längre än 70 mil. Till Kaliningrad är det ännu kortare. Det är vårt omedelbara närområde. Hotbilden är påtaglig inte bara vad gäller militära angrepp utan också vad gäller cyberangrepp och desinformationskampanjer.

Den senaste riktiga Försvarsberedningen, under Björn von Sydows ledning, kom efter diverse motstånd, inklusive trixande från dåvarande statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström, fram till formuleringen att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Det är en slutsats som håller och som nu är vägledande för den försvarspolitiska uppbyggnaden och den säkerhetspolitiska orienteringen i en svår terräng.

Det har också i den här kammaren från socialdemokratiskt håll pläderats för att vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i Europa. Gör den det? Har inte verkligheten nu kommit i kapp även de mest idoga motståndarna till Nato? En Natoansökan skulle inte destabilisera, som statsminister Magdalena Andersson påstår, utan bidra till ökad säkerhet runt Östersjön, som Litauens utrikesminister Gabrielius Landsbergis sa för någon dag sedan i Ekots lördagsintervju.

Nato handlar om kollektivt självförsvar och länder som frivilligt gått samman och likt de tre musketörerna lovat "alla för en, en för alla". Numera handlar det om 30 musketörer.

Mot ett gemensamt försvar står Ryssland. Ryssland håller sig med en krigsmakt, och det är en offensiv sådan med nuvarande krig i Ukraina sedan 2014, med ockuperat territorium i Georgien sedan 2008 och med rysk trupp i Moldavien.

Fru talman! Vi kan tyvärr konstatera att Socialdemokraterna inte vill bygga en svensk säkerhetspolitik som tar hänsyn till vad riksdagen och en klar majoritet uttalar. Om man inte pratar med andra och inte bygger allianser kommer Sveriges valda ledamöter att markera.

Sveriges säkerhetspolitiska linje läggs fast av regeringen. Regeringen gör dock klokt i att lyssna på riksdagen och inte söka konfrontation, vilket gjorts gällande att en mycket stor majoritet ställt sig bakom tanken på en svensk Natooption.

I försvarsbeslutet från december 2020 sa en riksdagsmajoritet ja till en svensk Natooption. Detta baserades på en motion av Centerpartiet men hade redan tidigare behandlats av riksdagen. Det som skedde då, 2020, var en rörelse inom Sverigedemokraterna. Det var en välkommen rörelse, tycker jag. Samma parti - Sverigedemokraterna - som S, V och MP säger nej till Nato tillsammans med utgör tillsammans med M, C, L och KD en majoritet för Natooptionen. Dessa fem partier, fru talman, står tillsammans för 204 av kammarens 349 mandat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Själv föredrar jag och Moderaterna ett fullvärdigt medlemskap, men den första målsättningen är att alla militära, politiska och juridiska förberedelser ska vara på plats. Därför är en Natooption viktig. I samband med detta har Moderaterna också verkat för att höja försvarsutgifterna till motsvarande 2 procent av bnp till 2025.

Fru talman! Just detta med att motsvarande 2 procent av bnp nu ska användas till Sveriges försvar är viktigt. Flera partier, inte minst mitt eget parti Moderaterna, har drivit på för detta. Ett parti, Socialdemokraterna, har i olika sammanhang i lika delar kritiserat andra partier för snabba kast vad gäller en så kallad Natooption och bestämt motsatt sig förslag om höjda försvarsansträngningar med nedsättande epitet som "anslagsbingo".

Fru talman! Vad gör då Socialdemokraterna själva? Jo, hastigt och lustigt proklamerades 2 procent av bnp på en presskonferens för någon dag sedan med statsministern, finansministern och försvarsministern. Detta var lika välkommet som det var oväntat, men nog måste det därmed konstateras att Socialdemokraterna själva kan ägna sig åt både mycket tvära kast och framtagande av egna bingobrickor i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge.

Den europeiska säkerhetsordningen som vi känner den har fallit. Ryssland respekterar inte territoriell suveränitet eller länders rätt att själva göra sina säkerhetspolitiska vägval.

Onsdagen den 2 mars i år kränkte ryska stridsflygplan som en hotfull och varnande handling svenskt luftrum. Den ryska retoriken är lika klar då den talar om vedergällningsåtgärder mot Sverige. Vi har under många år sett bevis för Rysslands låga tröskel för att ta till militärt våld. Då krävs ökad säkerhet baserat på det vi är överens om: "Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas".

Fru talman! Allt det tragiska och hemska som nu sker efter Rysslands invasion gör att det finns en tid före den 24 februari 2022 och en tid efter den 24 februari 2022. Det gör det klokt att som riksdagen nu gör ställa krav på en ny Rysslandspolitik. Vi måste förhålla oss till en aggressiv makt som utför väpnade attacker som går ut över civila - förstföderskor på BB, familjer i bostadsområden och barn på daghem. Det är en regim som utför krigsbrott och handlingar som strider mot all mänsklighet och som ska leda fram till en internationell domstol eller tribunal för de ansvariga. Det är ett Ryssland som flagrant struntar i de avtal som ingåtts och ljuger inte bara den egna befolkningen rakt upp i ansiktet utan även omvärlden.

Fru talman! Nu krävs samling och handling. Samling kan regeringen med sina 100 mandat nå ifall den visar handling.

Fru talman! En oerhört anmärkningsvärd och allvarlig del av den ryska invasionen av Ukraina är med vilken lättsamhet Putin och kretsen kring honom talar om användandet av massförstörelsevapen: kemvapen, biologiska vapen och rent av kärnvapen. Det är hårda realiteter som inga fromma förhoppningar kan dölja. Det så kallade kärnvapenförbudet, som även Socialdemokraterna uttryckt sådana sympatier för, visar sig vara ett kvalificerat stickspår. Ingen av de kärnvapenägande staterna är med i den processen, allra minst det Ryssland som hotar med kärnvapen. Nu gäller det att hålla fast vid de bindande avtal som trots allt finns och de processer där kärnvapenmakter deltar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Riksdagen kommer i dag i och med våra beslut att uttala att även om regeringen har för avsikt att delta på det planerade mötet kring förbud har Sverige inte för avsikt att ratificera konventionen. Det innebär att Socialdemokraterna inte kunnat samla en majoritet i Sveriges riksdag bakom den kurs som togs ut på förra årets partikongress: "Som observatör till FN:s förbud mot kärnvapen ska Sverige bidra till att konventionen utvecklas och förtydligas. Målet är att Sverige ska ansluta sig."

Riksdagen kommer i dag att säga nej till vad Socialdemokraterna fastställt på sin partikongress. Det är ett logiskt steg att ta, då den analys regeringen tidigare själv lät göra indikerar att konventionen inte kommer att medföra nedrustning av några kärnvapen alls. Inga av de länder som i dag har kärnvapen står bakom initiativet om förbud mot kärnvapen. Möjligheterna till uppföljning av avtalet är dessutom små. Konventionen riskerar till och med att vara kontraproduktiv, eftersom den underminerar det existerande så kallade NPT-avtalet. För oss är hela Sveriges intresse och säkerhet bättre än ett enskilt partis intresse.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 2 av Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna om ett tydligt ja till Nato.

Jag vill dessutom avslutningsvis komplettera det beröm ordföranden i utrikesutskottet gav till ledamöterna i utrikesutskottet. Stämningen är god, trots att det finns olika skarpa och tydliga åsikter, vilket inte minst det här betänkandet visar. Men detta är också den svenska styrkan - att vi i en demokrati med åtta riksdagspartier kan puckla på varandra i kammare och utskott men ändå alla arbeta och verka för Sveriges bästa, var och en efter sin förmåga.

Fru talman! Hans Wallmark gör här ett nummer av att hävda att det faktum att det finns fem förslag om tillkännagivanden i betänkandet visar på en parlamentariskt svag regering. Men, Hans Wallmark, vad var egentligen viktigast för Moderaterna i det här arbetet? Var det att visa på det som Hans Wallmark beskriver som en parlamentariskt svag regering, eller var det att sträva efter enighet och samling i svensk säkerhets- och utrikespolitik?

Hans Wallmark tar också upp Natooptionsbeslutet och beskriver regeringen som konfrontativ i den frågan. Sanningen är ju den att vi hade flera år av arbete i Försvarsberedningen och att Moderaterna där tog initiativ till att vi inte skulle diskutera Natofrågorna eftersom man visste att vi inte skulle kunna bli överens om dem. Det var en inställning som vi socialdemokrater bejakade, för vi hade samma inställning - vi vet var vi har varandra, och vi kommer inte att kunna bli överens. Jag kan i efterhand ångra det vägvalet lite grann. Det hade nog varit bra om vi hade ägnat en del tid i Försvarsberedningen åt att diskutera en eventuell Natooption. Det som hände nu gick fort, och det var inte bra för tydligheten om svensk utrikes och säkerhetspolitik.

Avslutningsvis, fru talman: Varför vill Moderaterna aldrig skriva under ett kärnvapenförbud?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! I december 2020 fattade den här riksdagen med en övertydlig majoritet beslut om att ställa sig bakom tanken på en Natooption. De fem partier som stod bakom det har alla på olika sätt uttryckt tanken att regeringen borde bjuda in till breda säkerhetspolitiska överläggningar med utgångspunkt från att just samma regering saknar stöd i viktiga säkerhetspolitiska frågor.

Fru talman! December 2020 - det innebär att hela den månaden försvann det året liksom alla tolv månaderna 2021. För någon dag sedan öppnade Socialdemokraterna upp för att bedriva någon form av säkerhetspolitisk analys under trycket av att det nu går väldigt fort i Finland.

Fru talman! Kenneth G Forslund säger: Varför kan vi inte prata, samtala och bedriva diskussion kring saker som Nato? Sanningen är ju den att Socialdemokraterna i 14 månader har ägnat sig åt att undvika det. Då måste man fundera på åt vilket håll det kritiska fingret ska peka - mot andra eller mot en själv.

Sedan återkommer Kenneth G Forslund till att det här med en Natooption skulle vara en omsvängning som skedde under väldigt kort tid. Det är inte sant. Fyra partier har drivit detta långt tidigare i riksdagen. Det som hände var att ett femte parti anslöt sig. Jag tyckte att det var bra.

Men om man nu ska prata om omsvängning kan jag säga att jag har bedrivit försvarsförhandlingar med regeringen sedan 2014. När kom ni på att 2 procent av bnp var en lagom nivå för svenskt försvar?

Fru talman! Hans Wallmark säger att regeringen borde bjuda in till breda säkerhetspolitiska samtal och att det har gått 14 månader då Socialdemokraterna undvikit diskussion. Det är ju inte riktigt sant. Jag tror att alla som följer med bara en aning i samhällsutvecklingen är väl medvetna om att vi till och med fortfarande är inne i en pandemi som har lett till alldeles extraordinära krav och villkor för oss allihop i hela det svenska samhället, även oss som är förtroendevalda här i Sveriges riksdag och den regering vi har. Mycket fokus har med rätta lagts på att hantera det.

Det är alltså inte så att det här är någonting som man har undvikit att diskutera. Nu finns det ett absolut akut behov av att göra det, vilket är oerhört beklagligt. Men det är bra att det nu sker. De här samtalen kommer troligtvis igång i morgon. Jag hoppas att det blir kloka och konstruktiva samtal där vi kan ta och ge mellan de åtta partier som deltar.

Men gör det inte till att regeringen skulle ha försökt att undvika att diskutera detta. Det tycker jag är en lite väl enkel förklaringsmodell.

Så till 2 procent i anslag till försvaret. Ja, mot bakgrund av det vi ser just nu har regeringen gjort bedömningen att vi behöver öka försvarsanslaget ytterligare. Sverige gör redan nu en historiskt stor ökning av försvarsanslagen mellan 2014 och 2030. Men mot bakgrund av Rysslands invasion i Ukraina är det uppenbart att vi måste öka takten och öka mängden pengar.

Fru talman! Jag vill understryka att jag har förhandlat med Socialdemokraterna och regeringen sedan 2014, och tanken på 2 procent har aldrig funnits fram till presskonferensen för några dagar sedan. Jag tycker att det är bra, men vi behöver diskutera när det ska införas. Moderaterna har sagt 2025, och andra partier ligger i samma härad. Jag uppskattar omsvängningen, men det är inget annat än en omsvängning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Jag kan hålla med om att realiteten har förändrats i mycket snabb takt - även om man, om man ska vara efterklok, ända sedan Rysslands invasion av Georgien 2008 och den illegala annekteringen av Krim 2014 har sett ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Detta har också lett till den slutsats som Försvarsberedningen inte utan diskussion landat i om att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas.

På en konferens i Sälen argumenterade den socialdemokratiska statsministern och utrikesministern till och med emot detta innan man justerade bilden så att det blev klarhet.

Fru talman! Sanningen är att en majoritet i riksdagen drev igenom detta om en Natooption i december 2020. Jag är väl medveten om att det har varit en pandemi, men både fru talmannen och utrikesutskottets ordförande vet att det har förekommit en mängd möten, också med sekretessbelagda uppgifter, från december till i dag. Pandemin kan dessvärre inte användas som bortförklaring för att man inte har fört den typ av säkerhetspolitiska samtal som nu till slut kanske kommer till stånd i morgon.

Det är viss fördröjning på slutaren i den kameran, från december 2020 till februari 2022 - men desto mer glädjande att det nu säger klick.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 6 gällande utredning om Sveriges tidigare säkerhetspolitik och samtidigt understryka att vi står bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden.

Blåsippan ute i backarna stårniger och säger att nu är det vår.Barnen de plocka små sipporna glattrusa sen hem under rop och skratt.

Våren kom aldrig till Ukraina. I stället kom kriget. Den 24 februari förändrades allt. I stället för sippor plockar de ukrainska barnen bland sönderbrända husrester, och skrattet har förbytts till avgrundsdjupa skrik under Putins terrorbombningar av hus, barnsjukhus och förlossningskliniker. Den ryske despotens kanoner är riktade mot civila mål, inte bara militära.

I dag är en tid som inte känner någon likhet med efterkrigstiden. Krig råder i Europa, och våldsanvändningen är på en nivå som inte skådats på vår kontinent sedan andra världskriget. Det är något som fram till nu bara funnits i historieböckerna för vår generation av folkvalda, men nu är det allvar.

Framtiden är oviss. Men den ser ut att vara mörk, och det är svårt att se någon ljuspunkt. Snarare tilltar Rysslands blodiga krig i Ukraina, och risken finns att kriget utvidgas och att fler stater dras in. Moldavien, som redan till del är ockuperat av ryska trupper, ligger nära till hands.

Dessutom är Putinregimens krav på hela västvärlden av en sådan dimension att en konflikt mellan Ryssland och Nato inte längre kan uteslutas.

Det föreligger också ett kärnvapenhot, och då främst hotet om att Ryssland kan tillgripa taktiska kärnvapen. De svåra konsekvenserna av ett krig med kärnvapen kan inte nog understrykas, och risken för att massförstörelsevapen kan användas behöver uppmärksammas. Vi behöver vara förberedda på även detta scenario.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Det allvarsamma läget kräver att vi i denna kammare adresserar utrikespolitiken med realism och med utgångspunkten att fred och frihet ska bevaras. Nu är inte tiden att bedriva önsketänkande eller att sträva efter en inrikes utrikespolitik där Sverige söker en klapp på axeln och navigerar efter kartan mer än verkligheten.

Jag vill därför rikta en uppmaning till alla att verkligen se över invanda ståndpunkter och inte fastna i det tänkande som gällde före Rysslands invasion av Ukraina. Ideologi får inte trumfa realpolitik, inte när Europa och Sverige befinner sig under ett reellt ryskt hot och när Ukraina med blod betalar för Europas frihet, som också gör att Sveriges frihet och självständighet kan bevaras.

Sverigedemokraterna är ett parti som särskilt i denna tid kommer att driva en politik präglad av pragmatism och inte stå fast vid ståndpunkter som intogs i ett annat säkerhetspolitiskt läge.

Under vår valkonferens i helgen öppnade vi för att Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten kan behöva omprövas, och detta inkluderar även ett Natomedlemskap. Sedan mer än ett år tillbaka har vi tillsammans med en majoritet i riksdagen röstat för att Sverige deklarerar en Natooption. Så har dock inte skett. Inte heller bjöd regeringen in till säkerhetspolitiska samtal med anledning av att en majoritet här i kammaren stödde Natooptionen. Men ett erkännande ska jag ge regeringen, och det är att samtal nu planeras.

Efter de ryska kraven den 17 december förra året och framför allt efter den ryska invasionen den 24 februari i år hade en Natooption tjänat Sveriges intressen. Ryssland hotar Sverige i dagsläget genom både uttalanden och agerande. Vi har sett att Ryssland kränkt Sveriges luftrum, och i talande stund grupperar den ryska norra flottan ut sina slagkraftigaste enheter i Barents hav som ett svar på övningen Cold Response där Sverige deltar.

Det är viktigt att inse att ryska intressen och förmågor finns i såväl Östersjön och Arktis som Ukraina.

Att Sverige deltar i övningen Cold Response är högst välkommet, och Sverigedemokraterna har under lång tid ställt sig bakom det utökade samarbetet med Nato och Finland i vårt närområde. Internationella samarbeten utgör, precis som regeringen själv har konstaterat, en hörnsten i vår försvarsförmåga och ytterst hur vi hävdar vår självständighet.

Fru talman! De samarbeten som Sverige har med Natoallierade måste värnas och utvecklas. Vid sidan om ett starkt försvar är dessa av yttersta vikt för Sveriges säkerhet. Att Storbritannien nu har utsträckt försvarsgarantier till Sverige är välkommet. Framöver kommer försvarssamarbetena mellan de västliga demokratierna att behöva stärkas och befästas på ett tydligare sätt.

Putins kärnvapenhot är i denna kontext oroande, och effekterna om den ryska regimen beslutar sig för att använda sig av massförstörelsevapen kan bli omfattande. Strålning, stridsgas och bakteriologiska stridsmedel känner inga gränser. Det finns en stor risk att användning av massförstörelsevapen i Europa, oberoende av var, kan få förödande konsekvenser. Det har vi sett förr.

I detta läge är det ytterst de kärnvapen som tillhör de stater som ingår i Nato som kan verka avskräckande gentemot Putins regim. Hur illa man än tycker om kärnvapen har det sedan kärnvapnen introducerades varit dessa vapen i demokratiska staters tjänst som avskräckt diktaturerna och därmed förhindrat ett nytt världskrig, och det gäller än.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Att i detta skärpta läge verka för att Sverige ska underteckna FN:s kärnvapenförbud, TPNW, är direkt oansvarigt och kan försätta Sverige i ett mycket farligt läge. Det kom även utredningen om detta förslag fram till. Ett svenskt observatörskap till konventionen skulle troligen skada de viktiga relationerna till våra samarbetsländer, och därför är det välkommet att det funnits en majoritet i utskottet för att Sverige inte ska skriva under konventionen.

Förhoppningsvis kan det också i förlängningen leda till att Sverige lämnar observatörskapet. Det är inte bara så att konventionen i sig är kontraproduktiv utifrån dess mål att förhindra kärnvapnens användning. Den är dessutom i sig på flera områden undermålig, vilken regeringens egen utredare också kom fram till.

Det är hög tid att regeringen funderar över sina egna argument kring Sveriges ställningstagande avseende TPNW, annars finns det en uppenbar risk att partipolitiska hänsyn går före Sveriges nationella intressen i en tid när en sådan prioritering kan få förödande konsekvenser, konsekvenser som jag tror att ingen av oss ännu kan överblicka.

Fru talman! Slutligen i denna svåra tid skulle jag också vilja ventilera devisen att man bör blicka bakåt för att se framåt och då ta upp frågan om behovet av att lära av tidigare misstag och också det som gjorts rätt av tidigare regeringar.

I dag, efter invasionen av Ukraina och nu när de flesta partier inklusive regeringar talar om ökade försvarssatsningar, är det också viktigt att lära av den tid som varit och fråga oss hur Sverige har kunnat hamna så oförberett i den allvarliga säkerhetspolitiska situation som vi nu befinner oss i. Hur har det kunnat hända, vilka beslut togs och vad hade de för konsekvenser?

Det är frågor som vi behöver reda ut och som alla borde vara intresserade av att svara på för att kunna bedriva en samlad politik framöver som leder till att Sveriges beredskap ökar och vi står bättre rustade i framtiden. Den här frågan borde inte vara partisplittrande, utan en sådan bred utredning borde med brett stöd kunna genomföras. Så bör enligt vår mening ske.

Faktum är att det har genomförts vid flera tidigare tillfällen, varav det senaste tillfället var 2002 då en säkerhetspolitisk utredning studerade tiden 1969-1989. Det är nu 20 år sedan. Därför menar vi att det är dags att genomföra en utredning som utvärderar säkerhetspolitiken 1989-2009. Denna tid är mycket intressant, eftersom det var då som Sveriges försvar rustades ned och i det närmaste avvecklades av först röda och sedan blå regeringar. Det var då som Sveriges säkerhetspolitik omformades från att vara "alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig" till att bli den solidariska säkerhetspolitiken.

Många lärdomar skulle kunna dras från den här perioden, och det är viktigt att en sådan utredning genomförs utan onödigt dröjsmål så att inte viktiga personers vittnesmål från den här tiden riskerar att gå förlorade.

Fru talman! Det kan vara svårt att ta in den förändring som skett sedan Rysslands invasion av Ukraina och det nu pågående blodiga kriget i landet. Men det är vår uppgift i denna kammare att ta in det och se hur det påverkar statskonsten. Det är detta som svenska folket, våra uppdragsgivare, arvoderar oss för, inte för att vara en megafon för enbart förproducerade partiprogram eller ideologiska ståndpunkter och skygglappar skapade i djupaste fredstid - en tid som såg annorlunda ut innan den 24 februari.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Nu är det en ny tid, och vi måste alla handla utifrån de krav som ställs när Sveriges själva existens hotas av en aggressiv kärnvapenbeväpnad stormakt som granne. Sveriges utrikespolitik ska utformas för att värna Sveriges intressen och renommé. Vårt land ska vara en röst för fred, frihet och goda relationer mellan världens folk och stater. Sverige ska tydligt stå upp och markera mot kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter och av suveräna staters territorium.

Fru talman! Aron Emilsson och Sverigedemokraterna säger i dagens debatt i princip alla de rätta sakerna. Men skrapar man på ytan och betraktar Sverigedemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik och sätter in den i ett lite mer historiskt perspektiv får man fundera.

Hur var det egentligen, Aron Emilsson, med det som stod att läsa på Sverigedemokraternas hemsida om att Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna, det som ni sedan plötsligt strök från hemsidan när ni fick kritik för några veckor sedan? Och hur var det, Aron Emilsson, med din partiledares oförmåga att välja mellan president Biden och Vladimir Putin?

Vilken trovärdighet har egentligen det som du står här och säger, Aron Emilsson, som i mångt och mycket är det rätta? Är det verkligen det som Sverigedemokraterna står för?

Fru talman! Tack, Kenneth G Forslund, för frågan!

Till att börja med vill jag hävda att det har funnits, och var, en otydlig och olycklig formulering. Den har reviderats sedan dess och under våra senaste valkonferenser, där formuleringar har justerats för att bättre bemöta och svara på de säkerhetspolitiska utmaningar vi står inför i dag.

Jag vill dock vara tydlig med att det har funnits väldigt mycket fog tidigare för en diplomatisk balans och ett fredsbevarande syfte, att det finns avskräckning gentemot diktaturer och aggressiva imperier och avspänning mellan supermakter och att det i det geopolitiska läge och närområde där Sverige och Finland befinner sig behöver finnas ett lugn i det säkerhetspolitiska läget. Det har fungerat tidigare. Vi är tyvärr inte längre där i dag.

När det kommer till frågan om vilken ledare man väljer uttryckte jag för inte alls länge sedan i Ekots lördagsintervju att det är uppenbart och tydligt, vilket Jimmie Åkesson också uttalade i följdfrågor kring det kända uttalandet, att vi alla dagar i veckan, i det internationella samfundet, i våra internationella samarbeten, i vår västliga gemenskap och i vår demokratiska kultur alltid sätter Biden framför Putin. Men vi ska aldrig välja någon statsledare som på något sätt dikterar villkor för Sverige. Det gäller alldeles oavsett.

Jag skulle däremot vilja fråga Socialdemokraterna varför man i det här betänkandet och i den här debatten går fram så fullt och fast utifrån sin partikongress beslut att vilja både observera, delta i och i förlängningen ratificera FN:s förbudskonvention mot kärnvapen, som i sig skulle riskera avspänning och lågspänning från Natos sida gentemot Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Tack, Aron Emilsson, för svaren!

Formuleringen om att Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna kallar Aron Emilsson för en otydlig och olycklig formulering. Men den fanns ju inte bara på hemsidan. Det var inte någon enkel redigeringsmiss. Den finns också i ert valmanifest från 2018, och valmanifest är någonting som partier i alla fall brukar lägga väldigt mycket tid och allvar på att fila fram formuleringarna i.

Det här med att inte vilja välja mellan president Biden och Vladimir Putin var bara det senaste exemplet på en oförmåga från sverigedemokratiska företrädare att välja mellan demokrater och auktoritära ledare. Det är inte ett enskilt exempel, utan det är ett i raden av exempel på denna oförmåga.

När det gäller kärnvapenförbudet och den fråga som Aron Emilsson ställer till mig om det är det ju så att Socialdemokraterna sedan länge är för kärnvapennedrustning. Vi har sedan länge beslut om att vi vill ha ett kärnvapenförbud.

På senare år har den kärnvapenförbudskonvention som nu finns tillkommit. Vår bedömning är att den inte är funktionell och tillräcklig i sin nuvarande utformning utan att den behöver utvecklas, förtydligas och kompletteras. Det skulle vi vilja att Sverige jobbade aktivt med.

Den svenska socialdemokratiska regeringen har för avsikt att delta i den konferens som ska hållas. Däremot är vi väl medvetna om att en majoritet här i Sveriges riksdag inte vill anta den förbudskonventionen.

Fru talman! Det är naturligtvis klokt att man är väl medveten om de parlamentariska förhållandena här i kammaren och att en majoritet inte delar Socialdemokraternas uppfattning i detta.

Det är också uppenbart att man tydligt uttryckt och direkt menar i den departementsskrivelse och den utredning som låg till grund när man prövade TPNW och vilka konsekvenser och genomlysningar det skulle kunna få för Sverige att det äventyrar samarbetet mellan våra viktigaste samarbetspartner och inte minst många Natoländer.

Man skriver också att sannolikheten att denna förbudskonvention skulle få en normativ förmåga och förmå icke-demokratierna och diktaturerna med kärnvapeninnehav att rusta ned är låg om inte obefintlig.

Då är frågan: Är det inte viktigare att utebli från dessa partsmöten och att signalera ett tydligt budskap från Sveriges sida, att i det alltmer intensifierade samarbetet med Nato och Finland och med denna säkerhetsstruktur markera att en förbudskonvention av detta slag, som både den svenska Försvarsmakten och utredningar starkt avråder ifrån att delta i som observatör och i förlängningen ratificera, är direkt skadlig i detta säkerhetspolitiska läge? Är det då inte viktigare att ändå sätta det säkerhetspolitiska läget framför ett kongressbeslut hos det socialdemokratiska arbetarepartiet?

Fru talman! Sveriges säkerhetspolitik befinner sig i ett tidevarv som handlar om omprövning hos oss men också i väldigt många andra länder. Det är en mycket allvarlig säkerhetspolitisk verklighet som vi alla nu har sett och mött. Det är klart att det påverkar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Denna debatt baseras på motioner som skrevs senast hösten 2021. Det kan måhända framstå som lite udda att vi i denna tid har en säkerhetspolitisk debatt med motioner som utgångspunkt.

Att Sverige ska driva en solidarisk säkerhetspolitik är vi nog rätt överens om. Frågan är om denna säkerhetspolitik också ska kunna ge oss garantier om att vi, om någonting händer som vi aldrig har trott skulle hända, inte hamnar i samma situation som Ukraina är i just nu. Många har tänkt och sagt: Vi kunde inte tro att Putin kunde göra en fullständig invasion av Ukraina, ett självständigt demokratiskt land som hade garanterats sina gränser och fått det underskrivet av Ryssland - inte Ryssland ensamt, men Ryssland tydligt - mot att man gav upp sina kärnvapen.

Men det som många uppfattade som fullkomligt otänkbart har faktiskt hänt. Och vi har en tendens, fru talman, att inte vilja tänka det otänkbara. Men det är det som vi måste göra när vi diskuterar säkerhetspolitik.

Även om vi säger att den 24 februari innebar ett skifte för många, när det stod klart att Ryssland inledde sin invasion, var det inte början på den politik som Putin egentligen har varit så tydlig med under lång tid. Rysslands brutala angrepp på Ukraina, en självständig och demokratisk stat i vår närhet, var inte en blixt från en klar himmel. Signaler har funnits - det andra kriget i Tjetjenien, Putins tal i München 2007, Georgien 2008, Ukraina 2014, Syrien 2015. Vi har sett spåren - Groznyj och det nedstängda Tjetjenien. Vi har sett Krim, Donetsk och Aleppo. Må vi nu inte se ännu en huvudstad i ruiner efter Putins förödande krigsmaskin.

Fru talman! Vi har också kunnat se det kraftfulla inhemska förtrycket mot allt och alla som har upplevts utgöra ett hot mot Kremls syn på sakernas tillstånd. Vi har i denna kammare också debatterat och diskuterat olika frågor rörande Ryssland och händelseutvecklingen. Senast den 21 maj i fjol hade vi en debatt med anledning av händelseutvecklingen i Ryssland.

Fru talman! Jag minns då också diskussionen om tvåspårspolitiken och behovet av att prioritera bland EU:s fem principer som har funnits med. Vi har ju velat vara både och, och vi har inte sett att Ryssland har valt ett spår. Vi har bjudit på en meny, och Ryssland har kunnat välja. Vi måste nu se att denna hållning inte fungerar mot en auktoritär stat. Den fungerar inte mot Putin och hans nationalistiska och konservativa hållning i Ryssland. Den fungerar inte heller mot Kina med Kinas enpartistyre med Xi Jinping som hanterar allt enligt sin auktoritära hållning. Vi måste lära oss av detta, fru talman.

I Ukraina ser vi dagligen bilder på terror och terrorattacker mot civilbefolkningen, mot skolor och mot sjukhus. Och det är tragiskt, fru talman, att den ryska befolkningen inte får möjlighet att se just detta. Vi har alla skäl att göra skillnad på den ryska befolkningen som befinner sig i propagandans hägn. Men samtidigt måste vi komma ihåg att det även finns de som går andra vägar, modiga protesterande ryska medborgare i Sankt Petersburg, i Moskva och på andra ställen. Vi hör åter och åter om gripanden. Någon på tv konstaterade: Putin kan inte gripa oss alla. Fortsätt att protestera!

Detta måste vi också se.

Fru talman! Första punkten i detta betänkande handlar om den europeiska säkerhetsordningen. Denna säkerhetsordning kommer inte att fira 50 år 2025. Helsingfors kommer inte att få hålla det storslagna möte som man hade räknat med. Denna säkerhetsordning har bombats sönder av Putin med hans missil- och granatattacker mot den ukrainska befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Frågan som många också ställer sig är hur den globala säkerhetsordningen och de multilaterala strukturerna kommer att fungera.

Vi ser också andra tecken, och vi kommer att få ta ställning till hur vi förhåller oss till de olika strukturer som vi befinner oss i. Hur kommer OSSE att fungera?

Fru talman! Jag noterar att diskussionen än en gång var het i Europarådet i måndags och tisdags. Jag var med och drev på för att utesluta den ryska dumans utvalda ledamöter från Europarådet efter Krim. Men de fick tyvärr komma tillbaka. Nu beslutades det i går enhälligt att man ska utesluta Ryssland ur Europarådet. Ministerrådet har möte i dag. Men så sent som i går, som ett svar på den tydliga enhälliga åsikten från Europarådet, valde Ryssland att skicka signalen att man drar sig ur Europarådet.

Den europeiska säkerhetsordningen och säkerhetsarkitekturen efter andra världskriget är stadd i förändring. Vi har all anledning att se det, fru talman.

I det här betänkandet valde vi att markera en ny Rysslandspolitik, för en ny Rysslandspolitik måste komma. Vi valde i det sammanhanget att inte lyfta vårt yrkande om att i FN markera responsibility to protect, skyldigheten att skydda. Vi ser nämligen att det i dag är oerhört viktigt att försöka hävda de grundläggande strukturerna i systemet och inte föra in ytterligare frågor. Vi måste värna FN:s grundstruktur. Därför valde vi att i det här läget inte ta upp det yrkandet.

Sedan, fru talman, har vi vårt förslag om Natooption. Det får stöd av en majoritet i utskottet och förmodligen i kammaren här senare. Jag noterar att Kenneth G Forslund kommenterade det med att vi saknade tålamod och konstruktivitet. Men, fru talman, vi uppfattar faktiskt att vi har haft tålamod. Vi har också sökt konstruktivitet, räckt ut händer och armar och inbjudit till samtal. Men det har inte funnits intresse för det.

Natooptionen, fru talman - jag ber om ursäkt att jag också drar över talartiden som alla andra - var ett förslag som vi väckte redan 2019/20 i vår motion. Det var då den först kom till kammaren. Det har alltså funnits tid att se. Och även om Kenneth G Forslund talar om en vecka av förändring i utrikesutskottet, fru talman, minns jag när statsminister Löfven läste upp sin regeringsförklaring hösten 2014. Den innebar verkligen inte någon tid att diskutera för oss alla. Den kom som en blixt från klar himmel - en helt ny politik.

Vi tycker att Natooptionen är viktig, och vi hoppas att vi ska kunna komma vidare i den delen. Medlemskap i Nato är vårt mål, och vi yrkar också bifall till reservation 2 under punkt 3.

Jag vill också bara kort beröra det som sägs i betänkandet om fördraget om icke-spridning av kärnvapen. Där har vi valt att inte gå vidare med vårt krav eftersom vi tycker att betänkandet tar fasta på det vi säger, nämligen att vi måste prioritera NPT. Det är också utifrån prioriteringen av NPT, alltså icke-spridningsavtalet, som vi anser att det är viktigt att inte på något sätt sända ut någon signal i samband med översynskonferensen om förbudsavtalet om att Sverige vill eller kan tänka sig att ratificera. Snarare ska vi vara tydliga med att det inte är avsikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Om regeringen nu får stöd att delta som observatör i år, om konferensen blir av, förväntar vi oss att det inte blir början på en diskussion om att regeringen har gått sin egen väg. Då tappar man nämligen stödet för fortsättningen. Jag hoppas att regeringen inser att man inte har fri resa utan att det är viktigt att ta ansvar för att regeringen inte stoppas av riksdagen den här gången.

Med det, fru talman, yrkar jag som sagt bifall till reservation 2 och till utskottets förslag i övriga delar.

Fru talman! Tvåspårspolitiken fungerar inte, säger Kerstin Lundgren - inte mot Ryssland och inte mot Kina. Jag tror att man ska vara lite försiktig med att döma ut tvåspårspolitik, det vill säga att å ena sidan ha förbindelser och handel samtidigt som man å andra sidan har en väldigt kritisk dialog om de övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker, de brister på yttrandefrihet som finns och de inskränkningar av demokrati - om det ens har funnits någon - som sker.

Att det inte fungerar just nu med tvåspårspolitik mot Ryssland är alldeles uppenbart. Nu är det bara ett spår som gäller: totalt fördömande. Så är det. Men jag tror ändå att man ska vara försiktig med att döma ut tvåspårspolitik som metod.

Jag har en fråga till Kerstin Lundgren. Moderaterna vill ju att Sverige aldrig någonsin ska skriva under ett kärnvapenförbud. Hur ser Centerpartiet på detta? Delar ni Moderaternas uppfattning att Sverige aldrig ska skriva under ett kärnvapenförbud?

Fru talman! När det gäller tvåspårspolitiken har vi ju haft en sådan som har mött en ettspårspolitik. Det man måste se är att vi inte har gemensamma intressen på en lång rad andra områden om landet vi samtalar med hela tiden har ett intresse som är i fokus och utnyttjar alla de olika delmomenten för att få sin ambition fullföljd. Det är någonting som man måste vara medveten om. Man kan inte arbeta med tvåspårspolitik när motparten har en ettspårspolitik. Det fungerar inte. Det blir otydligt, och det har också bidragit till att sända felaktiga signaler. Den enda signal som man har uppfattat - och det är väl den stora chocken - är nämligen att väst bara bryr sig om ekonomi, att det är affärsfrågorna som står i fokus och att allt annat är underordnat detta.

Det är alltså viktigt att fundera igenom detta. Det innebär inte att man inte ska föra samtal, det innebär inte att man inte ska ha handel och det innebär inte att man inte ska stötta civilsamhället, till exempel. Men man måste vara medveten och inte tro att det finns olika vägar att föra samtal om motparten har en väg som man utgår ifrån. Det är det jag avser.

När det gäller kärnvapenförbud får ingenting från vår sida bidra till att skapa en osäkerhet för Sverige. Svensk säkerhet går först. Vi vill gärna se en värld utan kärnvapen och massförstörelsevapen. Det vore fantastiskt. Men vi befinner oss inte där. Då är NPT det centrala spåret för vår del. Där finns kärnvapenstaterna med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Det Kerstin Lundgren beskriver som relationer hon uppenbarligen tycker att man kan ha med länder som Ryssland och Kina - naturligtvis bortsett från Ryssland i det här läget - låter ändå i mina öron väldigt mycket som tvåspårspolitik: att ha dialog, att framföra kritik och att samarbeta med civilsamhället, samtidigt som man också bedriver handel i det normala fallet.

Sedan välkomnar jag att Kerstin Lundgren slår fast att Centerpartiet vill se en kärnvapenfri värld. Då hoppas jag också att Kerstin Lundgren och Centerpartiet någon gång i framtiden tillsammans med oss socialdemokrater och förhoppningsvis andra partier här i Sveriges riksdag kan hitta vägar fram till ett hållbart och fungerande kärnvapenförbud. Det anser jag inte att dagens kärnvapenförbudskonvention är. Det finns en lång rad saker i den konventionstexten som är outklarade, otydliga och olösta. Det måste absolut lösas.

Om det blir en uppdaterad text av den konventionen eller någon helt ny kärnvapenförbudskonvention får väl framtiden utvisa. Men jag välkomnar ändå Kerstin Lundgrens och Centerpartiets ställningstagande att det är en kärnvapenfri värld man vill se. Det är det vi socialdemokrater också vill se.

Fru talman! Tvåspårspolitiken får inte innebära en bild av att vi har gemensamma intressen här. Vi har hela tiden haft diskussioner om vad vi har för gemensamma intressen med Ryssland när vi pratar energifrågor. De vill sälja, och de vill se till att energi används för att påverka. Vad har vi för gemensamma intressen med dem när vi vill övergå till att ha en annan hållning?

Man måste vara tydlig med att det här inte är två olika spår. Det är en viktig signalfråga att inte göra mänskliga rättigheter till ett enskilt spår och demokrati och allt annat till ett annat spår. De hör ihop och måste gå hand i hand om de ska få effekt.

En annan del i diskussionen om kärnvapenfrågorna och kärnvapenförbud är att vi inte uppfattar att en förbudskonvention är en väg framåt. Det är inte en väg framåt. Det är inte en god lösning på något annat än möjligen för dem som vill driva plakatpolitik. Det vi ser är att det inte är en enda av kärnvapenmakterna som deltar - vare sig Storbritannien eller Frankrike, om vi tar de EU-nära, men inte heller de andra stora eller de som inte har erkänt att de har kärnvapen.

Fru talman! I dag ser vi hur Putin hotar med att använda kärnvapen. Han hotade efter Krim med att han var beredd att använda kärnvapen om han inte fick igenom det han ville där. Nu hotar han igen. Jag har inte hört vare sig Putin, Lavrov eller någon annan säga: Vi har ju en kärnvapenkonvention som förbjuder oss att använda kärnvapen.

Det är inte en väg framåt. Försök att se att det är NPT som är vägen framåt - om den håller!

Fru talman! Det var länge sedan det var så osäkert som nu i världen och i synnerhet i vårt närområde. Det är en värld med tre stormakter, och en av dem, en auktoritär, fascistisk kleptokrati i Putins Kremlstyre, har militärt invaderat sitt grannland, den demokratiska republiken Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Det är en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning som vi aldrig kommer att tolerera.

Något som gör världen mer osäker och som faktiskt kan förstöra och förgöra hela vår planet är hotet från kärnvapen. I dag finns det nio länder som innehar kärnvapen. Enbart användandet av ett kärnvapen skulle få långtgående konsekvenser för vår värld. Vi har redan under detta krig sett hur Putins regim vid flera tillfällen har använt kärnvapenhotet verbalt, direkt mot Ukraina men också mot oss länder som står på Ukrainas sida.

Ibland hörs en diskussion om användandet av så kallade små kärnvapen. Ingenting kunde vara mer falskt och fel. Kärnvapen är massförstörelsevapen som dödar massor av människor och ger påverkan på ett stort område. De två kärnvapen som USA använde över Hiroshima och Nagasaki var, utifrån vad som finns i dag i arsenalerna, förhållandevis små. Trots det fick de massiva konsekvenser och borde aldrig ha använts. Om Putins Ryssland gör verklighet av sitt kärnvapenhot ska världen se till att de ansvariga straffas och fördöms för alltid.

Därför är det så trist att Sverige inte har undertecknat och ratificerat FN:s kärnvapenkonvention och att det i denna kammare sprids en mytbild av vad konventionens funktion och innehåll är. I en orolig tid som denna kan man tycka att fler politiker och partier borde ställa upp på idén och målet om en kärnvapenfri värld, inte motverka det med näbbar och klor.

I riksdagen har vi ett läger som till varje pris vill försvara kärnvapen och helst av allt ställa Sverige under ett kärnvapenparaply så att också kärnvapen riskerar att användas i vårt namn. Vi har en grupp av "velare" som i grunden är emot kärnvapen men som samtidigt vill hålla alla dörrar öppna och därigenom också är beredda att ge kärnvapenförespråkarna legitimitet snarare än att motverka kärnvapen.

Sedan har vi oss som faktiskt står upp för en kärnvapenfri värld och som är tydliga med att en sådan värld är möjlig. Många länder över vårt jordklot har anslutit till den idén och tillsammans skapat och drivit på för FN:s konvention mot kärnvapen.

Det är en konvention som inte normaliserar kärnvapen som ett legitimt vapen i krig, som gör innehavarna till avvikare och som inte står i motsättning till idén om icke-spridning, provstopp eller annat som vi gör för att förhindra kärnvapen. Det är en konvention för en fredligare värld.

Men det är inte bara konventionen som Sverige kan skriva under och därmed göra skillnad. I en osäker tid kan vi också driva kraven om kärnvapenfria zoner. Sådana finns redan i dag på stora områden, särskilt på det södra halvklotet. Sverige bör agera för att Europa och Mellanöstern ska bli kärnvapenfria zoner. Det skulle göra reell skillnad för många miljoner människor.

För några decennier sedan hade det nog varit självklart för ett land som Sverige att ansluta till kärnvapenkonventionen. Nu är det inte längre det. Vår styrka har urgröpts, och vi står i dag med en halvmesyr av vår en gång så tydliga utrikespolitik och linje för fred. Som en självständig och militärt alliansfri stat bör Sverige självklart vara ett av de länder som tar ställning mot kärnvapen genom konventionen. Sverige bör omgående ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! I detta läge hoppas jag att regeringen har fokus på utvecklingen i Ukraina. Och det är lätt att i detta läge glömma bort den stora världspolitiska händelse som inträffade förra sommaren när talibanerna återigen tog makten i Afghanistan efter 20 år av västligt misslyckande. Det afghanska folket har lidit svårt och är än i dag de stora förlorarna som ännu en gång glöms bort av omvärlden.

Ända sedan de förödande veckorna i augusti och september har vi hört från regeringen att den vill utvärdera Sveriges mycket omfattande insats i Afghanistan. Inte i något annat land har Sverige haft så stor militär trupp under så lång tid och gett så mycket bistånd och demokratistöd som till Afghanistan. Sedan ramlade allt ihop på några veckor när USA tröttnade på sitt misslyckade företag. För misslyckandet i Afghanistan ska verkligen inte skyllas på det afghanska folket.

Vi i oppositionen var på gång med ett tillkännagivande redan i september. Då höll vi tillbaka just för att regeringen visade god vilja och lyssnade på våra argument. Men något hände längs med vägen. När Afghanistan försvann bort från dagordningen glömdes frågan bort. Därför är det bra att utskottet tydliggör att vi inte nöjer oss med vaga muntliga löften från regeringen som inte infrias utan kräver konkret handling. Därför tvingar vi nu regeringen att återkomma med en utvärdering utifrån de kriterier som riksdagen i dag ställer upp.

Fru talman! Det sker i dag i Sverige en glidning gentemot Nato som Vänsterpartiet länge har kritiserat. Det så kallade värdlandsavtalet minskar trovärdigheten i vår militära alliansfrihet utan att ge garantier för en ökad militär säkerhet för Sverige. Tvärtom ökar Natostyrkor på svenskt territorium spänningen i vårt närområde. I och med den ökade närheten till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter.

I och med värdlandsavtalet finns en överhängande risk att Sverige tvingas hysa kärnvapen på svensk mark. Kärnvapen är en central del av Natos militära strategi. Sverige har inte begärt något undantag eller klargörande i själva avtalet. Det finns en risk för att kärnvapen kan placeras till lands eller att man kan trafikera svenskt territorialvatten och angöra hamnar. Sverige ska varken vara light-medlem eller medlem i militäralliansen Nato. Det gynnar inte vår säkerhet.

Fru talman! Vänsterpartiet har under lång tid haft en tydlig politik och syn på den negativa utvecklingen i Ryssland under Putins regim. Många gånger har vi konstaterat att Putins regim i Ryssland utgör ett säkerhetspolitiskt hot, först och främst mot alla i Ryssland som motsätter sig regimen eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska hbtq-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och vänsteraktivister är den egna regimen ett dagligt säkerhetshot.

Rysslands imperialistiska politik utgör också ett direkt hot mot befolkningen i flera grannländer. Det ser vi i Ukraina, Belarus, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien. I tredje hand utgör Ryssland ett direkt militärt hot mot oss och våra grannländer. Det är ett hot som inte ska underskattas utan som ska motverkas och förebyggas.

I morgon inleds de säkerhetspolitiska samtalen. Det är bra att de kommer till stånd. Vi måste nu vända på alla stenar för att både stärka och tydliggöra Sveriges säkerhetspolitiska linje och samtidigt bidra till deeskalering i vårt närområde. Ett konkret, tydligt exempel på vad som skulle kunna göras är att jag tycker att Sverige och Finland bör uttala och tydliggöra att det svensk-finska militära samarbetet också innebär att fortsätta upprätthålla Åland som en demilitariserad zon i enlighet med det hundraåriga Ålandsservitutet. Det är viktigt att också det uttalas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Hoten mot Sverige ökar nu i en alltmer orolig omvärld och i vårt närområde. Riskerna för cyberattacker och strålning från kärnkraftverk och kärnvapen i vårt närområde har ökat reellt de senaste veckorna. Klimathotet, pandemier och andra civila hot ökar också. Samtidigt som ett direkt militärt angrepp på Sverige fortfarande är osannolikt kan det inte uteslutas.

Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Sverige måste verka för avspänning och nedrustning. Som en militärt alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende när det gäller att leda fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen. Fred byggs bäst med fredliga medel.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Fru talman! Ibland tar världshistorien åratal på sig att förändras. Ibland förändras världshistorien varje minut. Vi är nu i en sådan tid i och med Rysslands invasion den 24 februari 2022 och krig mot Ukraina.

Den 16 februari hade vi en utrikespolitisk debatt här i kammaren. Det är inte kolossalt länge sedan. Då utvecklade Håkan Svenneling Vänsterpartiets synpunkter. Jag tror - rätta mig om jag har fel - att det var i ett replikskifte med Kerstin Lundgren om att Warszawapakten avvecklades som Vänsterpartiet beklagade att Nato inte gjorde samma sak vid samma tidpunkt.

Jag ser att det sitter en skolklass på läktaren. Jag ska därför berätta att man ska komma ihåg att Warszawapakten var något som Sovjetunionen tvingade andra länder att ingå i. Det var en tvingande krigsallians.

Nato är ett gemensamt fredsfördrag som länder självmant och självständigt ansluter sig till. Har Håkan Svenneling och Vänsterpartiet ändrat uppfattning om att Nato borde ha avskaffats? Det är Nato som det ukrainska folket vädjar till om hjälp med soldater och framför allt ett flygförbud när Ryssland i dag fäller ett regn av bomber och missiler, av död, över Ukraina.

Var står Vänsterpartiet i den kamp om död och liv som nu förs i Europa mellan det fria ukrainska folket och Putins trupper?

Fru talman! Under den relativt korta tid som har gått sedan den utrikespolitiska debatten har jag varit med i en trafikolycka och har därför vissa utmaningar när det gäller att minnas allt som har sagts och gjorts. Men jag ska göra mitt bästa.

Vi kan fortsätta historielektionen för skolklassen. Efter andra världskriget var det faktiskt Nato, inte Warszawapakten, som bildades först. Warszawapakten var Sovjetunionens sätt att reagera på den militära upprustning som de såg från Natos sida. Det var en på många sätt vidrig tid just på grund av det kalla kriget, stormaktskriget, som uppstod mellan två olika parter. Det drogs gränser, och man markerade länder i olika färger.

Vi ska komma ihåg att Sverige tillsammans med Finland då sågs som neutrala stater som inte ingick i någon av de två militärallianserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Det som hände på 90-talet var i grunden bra. Berlinmuren föll, och Sovjetunionen föll samman. Där fanns goda möjligheter för deeskalering runt om i världen. Mycket skedde också under de sista åren med Sovjetunionen och under 90-talet.

När Warszawapakten upplöstes var det en bra dag för mänskligheten. Det som jag och Vänsterpartiet menar är att det rimliga hade varit att då gå vidare med att också upplösa Nato som en militär allians. Men det är tydligt att Nato valde en annan riktning. Man tog in fler länder och valde också upprustning till viss del. På det sättet valde man också ibland att bryta mot folkrätten. Det är de sakerna som Ryssland nu använder när de begår de här brotten. Det är det som jag menar är Natos problematik här.

Jag tycker att det är helt och hållet Putin själv som är ansvarig för kriget i Ukraina. Det är han som har startat det. Det är han som bär ansvaret. Men han kan göra det genom att peka på saker som Nato har gjort i historien.

Fru talman! Håkan Svenneling argumenterar ju som en del brottslingar gör i förhållande till brottsoffer. "Jag skulle egentligen inte ha utfört den här kriminella handlingen, men jag blev så provocerad av någonting." Men så kan man faktiskt inte resonera.

Fru talman! Jag ska fortsätta historielektionen. Nu vänder jag mig från klassen direkt till ledamöter av denna kammare. Det som hände efter andra världskriget var att kommunisterna, Sovjetunionen, lade land efter land under sig, bland annat Östtyskland. Man införlivade Estland, Lettland och Litauen. Ungern gjordes till ett lydprotektorat. Även Rumänien och Bulgarien drabbades.

Det är klart att när stridsvagnar rullade in i europeiska huvudstäder reagerade västliga demokratier på ett mycket naturligt sätt: Vi måste ha en försvarsallians så att stridsvagnarna inte rullar in även i vårt land. I dag attackerar Putin Charkiv, Mariupol och Kiev på samma sätt.

Jag delar därför synpunkten att det var en bra dag då den tvångsmässigt hopsnickrade Warszawapakten avskaffades. Men jag delar inte synpunkten att det skulle vara en bra dag om Nato också avskaffades - tvärtom. En bra dag vore den dag Sverige ansluter sig till Nato, fru talman.

Jag måste ändå ställa den viktiga frågan: Ser inte Vänsterpartiet den stora skillnaden mellan en försvarsallians bestående av fria demokratier och självständiga stater som säger "En för alla, alla för en" och Ryssland och dess krigsmakt?

Fru talman! Det är klart att man ser skillnad. Det är en hel del fullt rimliga vänner som är med i militäralliansen Nato. Till och med en vänsterpartistisk statsminister sitter och representerar Island i Natosammanhang. Vi har också goda grannländer som är med, bland annat våra norska grannar som vi träffade i går.

Jag tycker dock att Moderaterna i sin iver att gå med i Nato glömmer flera viktiga saker som Nato också står för. I mitt anförande nämnde jag kärnvapen. Det finns också många andra problem när det gäller artikel 5.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Vi ser att det finns en risk när det gäller vem som blir USA:s nästa president, som de facto är den som leder Nato. Man ingår så att säga i USA:s hegemoni och intressesfär när man ansluter till Nato. Det kan bli Trump som leder den sfären 2024. Det är i varje fall inte helt otroligt utifrån vad vi har sett under det förra presidentskapet.

Det finns också en kille som heter Erdogan. Han leder Turkiet, som är Natos näst största makt. Han har startat krig och har under lång tid blandat sig i olika militära konflikter i sitt närområde. Att han har lyckats göra sig själv till fredsmäklaren i den här situationen visar hur absurd världen är, när inte Sverige, Finland eller något annat land lyckas ta den rollen.

Om USA är den största militärmakten och Turkiet den näst största har jag väldigt svårt att förstå varför man vill gå med i Nato. Jag hade nog inte haft problem om det handlat om ett samarbete med nordiska länder eller med vänner som vi har god gemenskap med, men Nato är inte en sådan sammanslutning. Det är en militärallians byggd på kärnvapenhot med stater som jag inte vill ha ett militärt samarbete med.

Jag tror att Ukraina också har dragit denna slutsats och att det är detta som gör att vi nu ser vissa positiva signaler om att det kan bli fred om Ukraina förklarar sig som neutral stat.

Fru talman! Sovjetunionen bestod väl i grunden av tvångsanslutna stater. Det borde vara utgångspunkten i diskussionen även för Håkan Svenneling och Vänsterpartiet.

Alldeles riktigt hade vi under den utrikespolitiska debatten en diskussion om Nato, och jag hörde då att Håkan Svenneling ansåg att Nato borde ha upplösts. Men, fru talman, det talades inte bara om det, utan vi diskuterade även artikel 42.7 i EU-fördraget. Jag hörde Håkan Svenneling säga att Vänsterpartiet inte gillade den, och man hade inte ställt sig bakom Lissabonfördraget. Inte heller detta var alltså en väg för Vänsterpartiet.

Nu säger man att vi inte ska ha olika samarbeten med stater som har kärnvapen. Vill Vänsterpartiet att Sverige ska säga upp de bilaterala avtal vi har med USA? Risken är att vi i så fall sitter med ett bilateralt avtal utan någon institutionell överbyggnad. Vem som helst kan ju bli president efter Biden. Ska vi säga upp det här? Eller är det bättre att gå in och ha en internationell överbyggnad så som ett Natomedlemskap skulle innebära?

Vill Vänsterpartiet säga upp det bilaterala avtalet med Storbritannien? Hur bidrar det till säkerhet i Sverige och i vårt grannskap?

Jag hör också Ukraina. Zelenskyj säger: Natos dörr är öppen, men vi får ju inte komma in. Men de vill komma in, och de vill ha garantier. De hoppas att EU möjligen kan erbjuda dem detta. Var står Vänstern?

Fru talman! Ja, var står Vänstern? Ukraina får göra sina egna säkerhetspolitiska val. Det är det som gör det här kriget så vidrigt: Putin försöker se till att de inte kan göra egna säkerhetspolitiska val. Därför fördömer vi kriget i grund och botten, och jag är väldigt glad över den skarpa respons som har kommit från omvärlden i form av sanktioner. De verkar ge resultat och ökar pressen på Ryssland att komma till förhandlingsbordet. Jag hoppas att detta blir vägen framåt, snarare än att det mänskliga lidandet som varje dag når oss via nyhetsmedierna fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Det är bra att vi inleder säkerhetspolitiska samtal i morgon. Då kan partierna prata med varandra och hitta enighet om hur vi kan tydliggöra, förbättra och fördjupa Sveriges säkerhetspolitiska linje så att den är klar gentemot vår omvärld.

Jag tycker att vi har hamnat i en situation där det finns en viss otydlighet i vad skillnaden mellan riksdag och regering är. Den politiska debatten bidrar inte bara till att skapa en god dialog och ett samtal, som till exempel inte finns i Ryssland, utan den bidrar också till viss otydlighet om vad Sveriges ståndpunkt är. Därför är jag i grunden positiv till dessa samtal.

Vi i Vänsterpartiet har varit väldigt tydliga med hur vi ser på militära samarbeten. Tillsammans med bland annat Centerpartiet såg vi till att det kom en skrivelse från riksdagen om de militära samarbeten som regeringen har ingått under Peter Hultqvists tid. I den kritiserar vi ett antal av de bilaterala samarbeten som vi tycker att Sverige inte borde ha ingått i. Med det sagt menar vi dock att försvarssamarbeten med Finland i grunden är väldigt bra.

Jag hoppas att vi i de samtal som vi nu kommer att föra diskuterar Finland och Norden och resonerar kring hur vi på bästa sätt kan hamna i den position som jag tycker att vi borde ha, det vill säga ett militärt alliansfritt Sverige som står upp för fred och en fredligare omvärld än den vi har just nu.

Fru talman! I sitt svar på Hans Wallmarks frågor nämnde Håkan Svenneling att Nato tog in fler länder. Men, fru talman, det var ju länder som verkligen önskade det. Om Ukraina fick välja skulle de välja Natomedlemskap i dag - eller i förrgår. Det är det val de vill göra, eftersom de känner att de behöver garantier. De har ju en granne som nu har invaderat dem och dagligen bedriver terror mot befolkningen. De har inte resurser att stå emot detta, och de har inga garantier från någon.

Jag hör inte heller att Håkan Svenneling vill ge garantier till Ukraina. Vill Håkan Svenneling och Vänsterpartiet numera ge vapen till Ukraina?

Fru talman! Det är bedrövligt att den svenska högern inte klarar av att ha någon form av kritik mot Nato. Man hoppas trofast på ett svenskt Natomedlemskap och ser inte de problem som finns med de beslut som Nato har fattat under de senaste 20-30 åren. Vi hade kunnat vara i en annan situation än den vi i dag är i. Med det sagt är det Putin som är ansvarig för det här kriget. Det är hans fel, och det är han som ska ha skulden för det, inte Nato.

Kerstin Lundgren ställde en fråga om Vänsterpartiets syn på vapenleveranser. Jag håller med om att det inte har varit helt tydligt. Vi valde att ha en egen reservation om pansarskotten när vi röstade om detta i riksdagen för två veckor sedan. Jag kunde tyvärr inte själv närvara eftersom jag låg på sjukhus. Partistyrelsen valde dock dagen efter att rösta för att vi kan tänka oss att stödja framtida vapenleveranser.

Vi kommer att analysera de förslag som jag hoppas kommer till riksdagens bord genom propositioner från regeringen och inte genom utskottsinitiativ och de snabba vägar som man tog senast. Det undergräver vår garanti om riksdagen inte får tillräckligt bra processer för att kunna diskutera, fatta beslut och ha en medial debatt om de förslag som regeringen lägger på riksdagens bord. Här var det ju fem ledamöter från finansutskottet som lade fram förslaget på riksdagens bord. Jag tycker inte att det är riktigt konstitutionellt rätt. Jag hoppas att det blir en bättre ordning nästa gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 2. Jag vill också lyfta fram det särskilda yttrande om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen som Kristdemokraterna har tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Totalt ligger ett hundratal motionsyrkanden till grund för det betänkande som vi debatterar i dag. Aktualiteten i debatter som denna har skiftat över tid. I grunden har det alltid handlat om hur vi som nation bäst värnar trygghet och säkerhet. Om detta handlar det även i dag, och det gör det på ett sätt som få av oss trodde skulle vara fallet för bara några veckor sedan.

I blixtbelysning ser vi hur den ryska invasionen av Ukraina har förändrat förutsättningarna för säkerhetspolitiken. Förändringen är dramatisk. Skiftet är historiskt. Associationerna för oss tillbaka till de mörkaste kapitlen i Europas historia.

Fru talman! Den 30 september 1938 återvände den brittiske premiärministern Chamberlain till London efter att ha förhandlat med Adolf Hitler i München. Tillsammans med de politiska ledningarna i Frankrike och Italien hade Chamberlain gett grönt ljus för ett tyskt införlivande av de sudettyska områdena i Tjeckoslovakien.

Premiärministern hälsades som en hjälte. Med sig till väntande folkmassor hade han en icke-aggressionspakt undertecknad av honom och Hitler. Risken för ett storkrig ansågs vara avvärjd. Chamberlain talade om fred i vår tid.

Men dåvarande oppositionsledaren Winston Churchill höjde ett varningens finger. I ett tal inför det brittiska parlamentet sa han att Storbritannien och Frankrike i München haft att välja mellan krig och vanära. Han tillade: De valde vanära, de kommer att få krig. Något halvår senare gick Tyskland in i Tjeckoslovakien. I september 1939 invaderades Polen.

Fru talman! Utan att dramatisera eller överdriva står den fria världen i dag inför en situation liknande den 1939. Även om västvärlden inte har valt vanära, även om USA, EU och Nato står samlade bakom diplomatiska ansträngningar och omfattande sanktioner, har vi fått krig. Risken är att detta bara är början.

Sverige står i den här allvarliga situationen utan garantier om hjälp utifrån vid ett militärt angrepp. I det avseendet är vi i samma situation som Ukraina. Vi är det därför att Socialdemokraterna blockerar frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. Ett resursstarkt politiskt parti, enligt självbilden evigt regeringsbärande och mästare i beslutsfattande, förmår inte att samla sig bakom det som är bäst för landet.

När det gäller frågan om svenskt medlemskap i det som i dag är EU var splittringen inom socialdemokratin uppenbar i decennier. När det gäller partiets säkerhetspolitiska positioner och Natomotstånd blottläggs ihåligheterna och bristerna i detta nu.

Det ryska angreppskriget mot Ukraina och de brutala övergreppen mot det ukrainska folket utgör allvarliga brott mot humanitär rätt och krigets lagar. Parallellt utmanas den europeiska säkerhetsordningen och grundläggande förutsättningar för vår säkerhet. Över en natt har Socialdemokraternas säkerhetspolitiska linje blivit överspelad. Alliansfriheten är obsolet, och upprustning av det militära försvaret har högsta prioritet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Kristdemokraterna har genom åren välkomnat Sveriges bilaterala försvarssamarbeten, främst med Finland, USA och Storbritannien. Samtidigt har vi framhållit att inget av dessa samarbeten besvarar den centrala frågan om vad som händer om vårt land skulle angripas militärt.

Socialdemokraternas närmast sorglösa respons på detta har varit att alliansfriheten har tjänat Sverige väl och att det medför risker att förändra den säkerhetspolitiska linjen.

Det kan tyckas förnuftigt att framhålla vikten av varsamhet och långsiktighet i säkerhetspolitiken. Samtidigt skulle inte ett svenskt Natomedlemskap innebära någon förändring av den säkerhetspolitiska linjen. Det skulle innebära ett förtydligande.

När det gäller risker krävs det i dessa dagar ingen avancerad analysförmåga för att se var det verkliga vågspelet finns. Är det något som invasionen av Ukraina lär oss är det att en enskild nation kan ha stöd från hela världen men ändå stå ensam i försvaret mot en skoningslös angripare.

Fru talman! Europa står inför en ny och illavarslande utveckling. Det illustreras bland annat av att regimföreträdare i Moskva numera öppet talar om Sverige som en del av en rysk intressesfär. I samma anda görs uttalanden om att ett svenskt eller finländskt Natomedlemskap skulle leda till politiska och militära reaktioner från den ryska statsledningen.

Budskapet är tydligt: Putin sätter stopp för ytterligare utvidgning av Nato. Nu är det inte i Moskva som Sveriges säkerhetspolitiska tillhörighet och framtid avgörs. Det är och förblir i vårt eget land. Ändå är det i den uppkomna situationen nödvändigt att inte bara se det som händer utan även agera därefter.

Den finländska socialdemokratins ansvarsfulla hållning och tydliga avsikt att hålla dörren öppen för ett Natomedlemskap borde för Socialdemokraterna i Sverige tjäna som förebild. Inför det oerhörda som nu sker krävs politisk insikt, men också förmåga att ompröva tidigare positioner och dra nödvändiga slutsatser.

Att döma av opinionsmätningar i såväl Sverige som Finland inser den stora allmänheten just detta i båda länderna. Verkligheten har hunnit i kapp Socialdemokraternas doktrinära motstånd mot ett Natomedlemskap.

Om detta enbart vore en partiintern angelägenhet skulle frågan och dess ansvarslösa hantering kunna bero. Dessvärre är dock de politiska realiteterna sådana att Socialdemokraterna aktivt hindrar ett för hela vårt land direkt avgörande ställningstagande.

Fru talman! Fortsatt osäkerhet om vad som sker vid ett eventuellt angrepp mot Sverige sänker tröskeln för en angripare och ökar risken för en militär konflikt. Mot den bakgrunden är ett förtydligande av Sveriges säkerhetspolitiska linje nödvändigt och ofrånkomligt.

I samråd med Finland behövs en politisk avsiktsförklaring med innebörden att Sverige önskar bli medlem av Nato. Det ska inte ske efter långdraget utredande och analyser av lämplig tidpunkt, och inte efter att Socialdemokraterna ytterligare förhalat frågan. En medlemskapsprocess behöver inledas nu, omedelbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Detta innebär inte att Sverige bidrar till osäkerhet och destabilisering i Europa. Det innebär att klarhet skapas och att krigsförbrytarna i Kreml får det besked de inte vill ha.

Fru talman! Den politik som alldeles för långe hållit vårt land utanför de västliga demokratiernas försvarsallians bör förpassas till historien.

Fru talman! Jag förstår, Lars Adaktusson, att livet i opposition stundtals kan vara både frustrerande och bittert - tro mig. Jag har tillbringat åtta år i opposition och snart tolv år i majoritet, så det är nästan hälften-hälften.

Det motsäger den bild som Lars Adaktusson målar av Socialdemokraternas eviga regerande. Det är inte så det går till. Sverige är en demokrati, och vi byter regering emellanåt efter allmänna val. Det är så det ska vara. Vi hoppas naturligtvis på olika utfall i det kommande valet i höst, och vi får se hur det går.

Vi har olika åsikter i Natofrågan, och det handlar inte om några partiinterna angelägenheter eller taktik. Det handlar om att vi ser olika på vad som kan vara bra för Sveriges framtid, och det är därför vi företräder olika politiska partier. Jag har respekt för Lars Adaktussons uppfattning att Sverige ska gå med i Nato. Jag delar den inte, men jag har respekt för den uppfattningen. Och jag ber faktiskt Lars Adaktusson att ha respekt för att det är ärligt menat när vi säger att vi inte tycker att Sverige ska gå med i Nato.

Man kan komma till olika slutsatser, till och med inom en och samma partifamilj. Svenska socialdemokrater har en syn och norska socialdemokrater en annan. Lars Adaktussons systerparti i Österrike har en annan uppfattning än Lars Adaktusson har.

Vad är det för fel, Lars Adaktusson, på att tänka efter, göra en analys och gå i takt med Finland i Natodiskussionen?

Fru talman! Det är inget fel att gå i takt med Finland; det är oerhört viktigt. Även om vi har olika uppfattning när det gäller medlemskapsfrågan är vi nog överens om att det här bör ske. Den process som nu pågår i både Finland och Sverige bör ske parallellt, och vi bör självklart samråda och ha ett nära samarbete med Finland.

Problemet när det gäller socialdemokratins hantering av Natofrågan är att man hänvisar till historien. Man ser inte framåt; man ser inte nuet. Man ser inte vad som händer i Ukraina just nu. Man ser inte vad som händer med ett land som inte är medlem av Nato och hur Ukraina blir lämnat ensamt för att landet inte har ett Natomedlemskap.

Vi måste dra slutsatser av detta. Vi måste se hur faran och risken för vårt land ser ut. Den aspekten och den utgångspunkten är långt viktigare än hur stämningarna är i socialdemokratin. Det är ingen hemlighet att det finns olika meningar inom socialdemokratin. Vi har sett det på sistone, och vi har sett det tidigare. Det är ändå en oförmåga som ligger i botten när man inte kan samlas bakom det som så uppenbart är bäst för landet.

Kenneth G Forslund respekterar min uppfattning. Jag respekterar honom, och jag respekterar hans uppfattning. Men jag ifrågasätter en politik som inte sätter landets bästa framför partiets bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! För oss handlar det inte, Lars Adaktusson, om att sätta socialdemokratins bästa främst. Det handlar om att sätta landets bästa främst. Vi ser olika vägar, i alla fall så här långt, när det gäller hur det ska gå till.

Att se framåt och dra slutsatser - ja, det måste vi absolut göra av det som händer just nu. Det är därför vi ska ha de samtal som regeringen nu har bjudit in till. Det handlar om att se framåt och fundera på hur vi kan hålla Sverige säkert och fredligt även i framtiden.

Är det genom att Sverige och Finland får ett Natomedlemskap och en 130 mil lång gräns mellan Nato och Ryssland? Vad leder det till? Är det genom att ingå i en försvarsallians som bygger sin strategiska planering på vissa medlemsstaters innehav av kärnvapen? Jag är väldigt tveksam till det, och det har jag varit under mycket lång tid.

Jag tror att det också finns en övertro på vad Nato är. Nato är inte någon ersättning för att ha ett eget försvar. Sverige måste ha ett starkt eget försvar. Det håller vi på att bygga upp just nu, och vi har fattat kloka politiska beslut i ganska bred enighet här i Sveriges riksdag om att göra det. Jag hoppas att vi också ska kunna fortsätta att göra det.

Som en forskare från FOI, tror jag att det var, sa häromdagen i Aktuellt: Det är inte så att Nato har någon stor skinande stridsmaskin- och militärapparat stående och väntar. Nato bygger på de enskilda medlemsstaternas resurser. Vi måste själva kunna försvara oss även om vi skulle vara medlemmar i Nato.

Fru talman! Kenneth G Forslund slår in öppna dörrar. Kristdemokraterna har velat satsa mer på försvaret än vad Socialdemokraterna har gjort, och vi vill göra det nu också. Vi, om något parti, inser att Sverige behöver ett starkt försvar. I den delen finns inga oklarheter.

När det gäller kärnvapen bygger Sverige, som har sagts tidigare här i debatten, till stor del sitt försvar på samarbeten med stater som har kärnvapen: Storbritannien, USA och Frankrike. Det är någonting som vi har valt, som vi har välkomnat och som är fullständigt nödvändigt. I de sammanhangen har jag inte hört vare sig Kenneth G Forslund eller andra socialdemokrater tala om att kärnvapenfrågan är problematisk. Så varför skulle den vara problematisk just när det handlar om ett fullt svenskt Natomedlemskap?

Vad ett Natomedlemskap gör, Kenneth G Forslund, är att besvara frågan: Vad händer om Sverige hamnar i en väpnad konflikt och om vi blir angripna? I dag finns inget svar på den frågan, alla de försvarssamarbeten vi har till trots. Även försvarssamarbetet med Finland till trots saknar vi det som är viktigast av allt, nämligen fördragsfästa försvarsgarantier. Regeringar kommer och går, och politiker kommer och går. Men fördragsfästa försvarsgarantier består. Och är det någonting som krisen nu visar är det att vi behöver garantier, att vi behöver bygga vår säkerhet tillsammans och att vi behöver ingå i de västliga demokratiernas försvarsallians.

Fru talman! Tack till er som har deltagit för en god och viktig debatt!

Fru talman! Kenneth G Forslund från Socialdemokraterna inledde debatten i dag med att konstatera att det är krig i Europa. Jag skulle vilja korrigera detta påstående lite grann.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Det är klart att det är krig i Europa, men det är också ett krig mot Europa. Det är ett angrepp också på oss. Europa är inte någonting som finns någonstans där långt borta. Europa är inte någonting som är något annat än oss själva. Vi är européer, och den europeiska säkerhetsordningen är under angrepp. Den europeiska tanken om gemenskap är under angrepp. Vi är under angrepp. Europa befinner sig i krig, och Sverige är en del av Europa. Det här är inte någonting som sker någon annanstans.

Fru talman! Jag kan efter debatten också konstatera att det egentligen bara finns två partier som under många år inte har ändrat säkerhetspolitisk linje. Vi har till och från diskuterat Natofrågan mycket i dag. Det ena partiet är Vänsterpartiet. De är fortfarande för att upplösa Nato, som de har varit sedan Sovjettiden. Det andra partiet är Liberalerna, som var första parti att vilja gå med i Nato. Vi har velat det sedan 90-talet.

Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den wobblar inte. Tvärtom tror vi att det som vi nu ser med kriget som förs mot Europa och mot Ukraina från Ryssland bekräftar det vi sagt i många år, nämligen att Sverige behöver vara medlem i Nato.

Fru talman! Det räcker inte att, som Socialdemokraterna, säga att vi ska lägga 2 procent av bnp på vårt försvar här i Sverige. Det är bra att det beskedet har kommit. Det är synd att det inte är tidssatt. Vi vet inte när Socialdemokraterna tänker sig det här, om det är i morgon eller om 50 år. Det är synd att det dröjde så länge innan det här beskedet kom. Det är också synd att det retoriskt nästan ställs mot ett Natomedlemskap.

Man behöver lägga 2 procent för att vara med i Nato. Från Liberalernas sida har vi sagt 2024 som tidsram. Moderaterna har sagt 2025. Om Socialdemokraterna på riktigt är villiga att sätta sig ned och diskutera det här med lite mer konstruktivitet, som de själva uttryckte det, skulle Moderaternas 2025 kanske vara ett mellanläge mellan Liberalernas 2024 och Socialdemokraternas någon gång senare i framtiden.

För oss som vill att Sverige ska vara medlem i Nato är 2 procent av bnp till försvaret också ett steg på vägen mot ett Natomedlemskap. Men om man inte tycker att Sverige ska gå med i Nato borde man vilja lägga ännu mer pengar på försvaret. Det är ju sant att det ena inte ersätter det andra. Men det är klart att behovet av en mycket stark svensk försvarsförmåga ökar ju mer ensamma vi blir. Ju ensammare vi är, desto mer måste vi klara själva därför att vi helt enkelt inte kan räkna med hjälp från någon annan.

Fru talman! Detta har också det som nu händer i Ukraina och Europa påmint oss om. Ukraina har ju varit ungefär lika nära Nato som Sverige är. Man har haft ungefär samma relation till Nato som Sverige har. Ibland kan det låta på retoriken från vissa partier som att vi ändå är så nära Nato, att vi ändå är så nära Natoländer, att vi ändå är en del av den familjen, så det kommer att komma hjälp om vi behöver det. Men exemplet Ukraina visar ju att det inte räcker. Man måste också vara medlem i försvarsalliansen Nato.

Fru talman! Jag blev minst sagt förvånad när jag lyssnade på debatten och hörde Vänsterpartiet säga att i och med vår närhet till Nato riskerar vi att dras in i krig. Vänsterpartiet påstod alltså att i och med Sveriges närhet till Nato riskerar vi att dras in i krig. Det är ju ett bisarrt uttalande i det sammanhang vi befinner oss i nu, i den värld som vi nu ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fråga de baltiska länderna: Är det närheten till Nato eller är det kanske närheten till Ryssland som gör att ni riskerar att dras in i krig? Fråga Ukraina: Var det närheten till Nato eller var det kanske närheten till Ryssland som gjorde att ni riskerade att dras in i krig? Det är ett barockt påstående att närheten till Nato gör att Sverige riskerar att dras in i krig. Det är ju inte Natoländer som hotar vår säkerhet. Det förstår alla som tittar på den här debatten.

Fru talman! Jag tror att Vänsterpartiet kommer att få backa i fråga om den här hållningen precis som man backade i fråga om vapen. Självklart ska Sverige bistå på alla sätt vi kan, och självklart passar Sverige in i det samarbete som är försvarsalliansen Nato.

Fru talman! En sak som har diskuterats lite för lite i debatten i dag är Europas beroende av rysk olja och gas. Där har Liberalerna sagt under många år, så ni har hört det förut, att det finns två dåliga saker med rysk gas: Den är rysk, och det är gas. Det är något som vi fått rätt om och som fler och fler företrädare för andra länder och för partier i det här huset ställer upp på. Vi måste skruva åt de ryska gas- och oljekranarna. Vårt motstånd mot Vladimir Putins regim i Kreml och de krigsaggressioner som Ryssland gör sig skyldigt till måste också innebära att vi skruvar åt gas och oljekranarna, för när vi inte gör det är vi faktiskt med och finansierar den ryska krigsmaskinen.

Fru talman! En annan fråga i det här betänkandet är den om Rysslandsstrategin. Det är ett förslag som har kommit från Liberalerna och som nu får gehör. Det handlar om att Sverige behöver ha en ny och samlad strategi för Ryssland. På samma sätt som vi alldeles nyss fattade beslut här i riksdagen om en samlad strategi för Kina behöver vi en samlad och uppdaterad strategi för Ryssland.

Det är självklart att vi för ett land som ligger så nära oss, som vi har och har haft många relationer med - mellanmänskliga, mellan företag och diplomatiska - men som vi också lever under ett faktiskt hot från, behöver en samlad strategi som tar in alla delar men som också är uppdaterad. Jag är glad att riksdagen nu verkar ansluta sig till Liberalernas motioner och yrkanden.

Fru talman! Jag nämnde finansieringen av 2 procent till vårt eget försvar och kopplingen till Nato. Man bör lägga till att även om den långsiktiga idén hela tiden är att Sverige ska gå med i Nato - jag tror dock att det kan ske på mycket kort tid - räcker inte detta. Där får man ge Socialdemokraterna rätt - vi måste rusta svenskt försvar oavsett om vi är med i Nato eller inte. Där har vi föreslagit att vi ska ta av beredskapsreserven, alltså pengar som faktiskt finns, och lägga 30 miljarder på svenskt försvar redan nu. Vi borde också lägga 10 miljarder redan nu på att ytterligare stödja Ukraina. De stöd som riksdagen fattade beslut om för ett tag sedan rör i runda slängar 1 miljard, så det här är ett tiodubblat stöd.

Fru talman! Den här debatten inleddes med ett anförande där Kenneth G Forslund påminde sig om när han läste i historieböckerna om andra världskriget. Forslund sa att då lärde han sig detta om "aldrig mer krig". Det är klart att det är en vision som alla tänkande människor ställer upp på. Men när jag läser i historieböckerna om både andra världskriget och andra konflikter tänker jag också "aldrig mer neutralitet" och "aldrig mer alliansfrihet".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Det är klart att Vänsterpartiet hade rätt när de sa här att fred byggs bäst med fredliga medel. Men försvar byggs faktiskt bäst med ett starkt försvar. De står inte mot varandra. Fred byggs med fredliga medel, men när man behöver försvar kan man inte bara ägna sig åt fredliga medel. Då måste man också ha försvarsförmåga.

Sveriges alliansfrihet tjänar oss faktiskt inte väl. Den tjänar oss inte väl därför att vi blir ensamma. Och Sveriges historiska neutralitet är faktiskt en skamfläck i våra historieböcker. Man kan inte vara neutral mellan det goda och det onda. Man kan inte vara neutral när hela Europatanken och hela den europeiska säkerhetsordningen är under angrepp. Man kan inte vara neutral när man stirrar ondskan i vitögat. Man kan inte välja neutraliteten då.

Jag ställer helt upp på visioner om att vi aldrig mer ska ha krig - det tror jag att alla gör. Men jag önskar att fler ställde upp på att vi aldrig mer ska ha neutralitet och alliansfrihet. Varken Sverige eller medmänskligheten gagnas av detta. Vi minns hjältarna som åkte till Finland för att hjälpa till att försvara. Vi minns hjältarna som hjälpte flyktingar att fly från andra världskrigets fasor. Men vi skäms över att Sverige försöker värna sin neutralitet.

Fru talman! Vi vågar välja mellan Putin och Biden; vi väljer Biden. Vi vågar också välja mellan Ryssland och Europa och mellan Ryssland och USA, för den delen. Vi står fast vid vår säkerhetspolitiska linje om ett svenskt Natomedlemskap.

Fru talman! Det är uppenbart att Joar Forssell är sugen på att debattera snarare än att gå på lunch, vilket egentligen är det jag är sugen på. Men vi kör ett litet replikskifte också.

Man kan lita på den liberala argumentationen och Natovurmen. Det finns verkligen ingenting i Joar Forssells värld som pekar på något annat än att Nato är perfekt och att allt är alla andras fel. Att ens antyda att det finns något problem med Nato är tydligen djupt problematiskt.

Jag undrar om Joar Forssell sovit under de föredragningar vi har haft i utskottet. Vi hade till exempel Sveriges ambassadör till Ukraina, som resonerade kring ukrainarnas syn på sitt Natonärmande och vilken konsekvens det har haft i förhållande till det krig som Ryssland nu har startat. Det tyckte jag var en ganska klargörande diskussion om vad priset för ett Natonärmande kan vara. Jag undrar om Joar Forssell inte tog något intryck alls av det.

Det andra man reagerar på är att Joar Forssell menar att det är en skamfläck att vi har varit ett fredligt land i över 200 år. Jag tycker att det är skamligt att man tycker det. Jag menar att det aldrig mer ska bli krig - det är det vi ska uppnå. Vilken väg vi sedan väljer för att det inte ska bli krig kan vi ha en politisk debatt om.

Jag är dock intresserad av att diskutera en annan fråga, nämligen Liberalernas andra urgamla förslag, förutom det om Nato: att bygga kärnkraft. Ni är så energiska. För bara ett litet tag sedan åkte ni med entourage och besökte de finska kärnkraftverken.

Det har sedan dess hänt två saker när det gäller kärnkraft, och ändå har ni nyligen dragit en ny lans på debattsidor. Det ena är att ett kärnkraftsprojekt i Finland har stoppats eftersom det ägs av ett ryskt bolag, Putins Rosatom. Det andra är att Ryssland använder kärnkraftverk militärstrategiskt som ett ställe att omgruppera sina trupper eftersom man vet att Ukraina inte kan anfalla vid kärnkraftverken. Har detta någon som helst påverkan på Liberalernas farliga syn på kärnkraft?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Jag tänkte börja med de två första frågorna, som ju har lite med varandra att göra. Vänsterpartiet menar att Ukraina har fått betala priset för att man närmar sig Nato. Detta tycker jag är minst sagt hårresande. Det är egentligen en upprepning av det som man från Vänsterpartiet sa i anförandet tidigare i dag: I och med vår närhet till Nato riskerar vi att dras in i krig. Men det är ju i och med närheten till Ryssland som vi är beroende av att bygga säkerhet tillsammans med andra. Det är i och med närheten till Ryssland, inte i och med medlemskapet i Nato, som de baltiska staterna just nu oroar sig. Det är i och med närheten till Ryssland som Ukraina befinner sig i den situation som landet nu befinner sig i.

Att sprida den typen av ryska narrativ, att man måste välja neutralitet i stället för att själv bestämma sin egen säkerhets- och utrikespolitik, tycker jag är hårresande.

Fru talman! Ledamoten från Vänsterpartiet antyder att jag menar att vi inte ska vara stolta för att vi inte har varit krigiska i 250 år. Att inte vara neutral är inte detsamma som att vara krigisk. Jag menar att vi ska vara med i försvarsalliansen Nato. Det handlar om att bygga fred tillsammans med andra genom att stärka vårt försvar.

Och jag menar, fru talman, att när andra utsätts för krigets fasor, förtryck och tortyr - alla de sakerna - kan man inte vara neutral. Man ska skämmas om man är neutral inför andra människors lidande. Då måste man agera. Den neutraliteten menar jag att vi inte ska vara stolta över, och det är den jag kritiserar - att Sverige har varit neutralt när andra har fått lida.

Fru talman! Nej, jag sprider inte något ryskt narrativ. Nej, jag tycker inte att Ukraina ska betala något slags rättmätigt pris. Detta är Putins krig. Det är hans fel att kriget har startat. Skulden ligger bara hos honom, och jag hoppas innerligt att vi en dag får döma den jäkeln i den internationella kriminaldomstolen för brott mot mänskliga rättigheter. Det hoppas jag att Joar och jag får se innan vi en dag lämnar detta jordeliv.

Med detta sagt är det viktigt att se att man måste kunna prata om vad olika typer av bedömningar får för säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige. Jag tyckte att det beslut som denna riksdag fattade medan jag låg på sjukhus gick för snabbt och byggde på ett för dåligt underlag när det gällde de säkerhetspolitiska aspekterna. Jag hoppas att vi inte kommer att fatta fler beslut som har stor säkerhetspolitisk betydelse för Sverige på grund av ett utskottsinitiativ från fem ledamöter i finansutskottet.

Att resonera kring vad det innebär när vi ger vapenstöd till Ukraina, som befinner sig i krig, och vilka säkerhetspolitiska risker det medför tycker jag är mitt ansvar som ledamot av Sveriges riksdag och dess utrikesutskott. Därmed inte sagt att jag tycker att det är fel eller att jag inte tycker att vi ska ge allt stöd till Ukraina. Vi ska alltid förhålla oss tydligt kritiska till brott mot mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Jag menar att man absolut kan vara kritisk till brott mot mänskliga rättigheter men fortfarande anse att vi ska vara en militärt alliansfri stat. Man kan ändå kritisera alla brott mot mänskliga rättigheter, oavsett av vem de begås, var de sker och med vilka motiv. Det tänker jag göra mot president Putin varje dag som han begår sådana brott. Det är skillnad, och det är viktigt att komma ihåg.

Därför hoppas jag att vi har tydliga säkerhetspolitiska diskussioner under de säkerhetspolitiska samtal som startar i morgon och att detta leder till att tydliggöra Sveriges säkerhetspolitiska linje.

Fru talman! Vänsterpartiet säger att man vill vara kritisk och tydlig i sin retorik. Men man har inget till övers för förslag om tydlig praktik och ett tydligt agerande. Då röstade man nej här i riksdagen. Sedan har man backat från detta, men man står fortfarande fast vid att man tycker att Nato ska upplösas. En organisation som vi inte ens själva är med i tycker man alltså ska upplösas. Man undrar vilka fler organisationer som vi inte är medlemmar i som Vänsterpartiet vill upplösa.

Man pratar om att det var riskabelt att skicka vapen. Där är Liberalernas linje glasklar: Vi ska skicka de vapen som behövs. En rysk stridsvagn mindre, som tas ur bruk med svenska vapen, är en stridsvagn mindre som kan hota Sverige i framtiden. Vi har också, fru talman, gått fram med förslag om att skicka mycket större finansiella stöd, för det är klart att vi måste ha båda delarna.

Men det funkar inte att bara vara kritisk i sin retorik. Man måste också välja att agera i praktiken.

Det Ukraina visar är att det inte är säkert om man inte har vänner som man har förbindelser med och ömsesidiga garantier tillsammans med. Putin har varit aggressiv i sin retorik även mot Natoländer. Men där har vi inte sett någon markinvasion som den vi ser i Ukraina därför att man har vänner. Man har allianser om man är medlem i försvarsalliansen Nato.

Liberalernas säkerhetspolitiska analys och säkerhetspolitiska linje ligger alltså fast. Vi behöver ett Natomedlemskap, för vi hör hemma i Nato tillsammans med andra som delar den syn på säkerhetspolitiken som går ut på att varje land självt ska få bestämma sin egen säkerhets- och utrikespolitik utan att hotas till den av någon annan.

Fru talman! För en månad sedan debatterade vi i kammaren Sveriges utrikespolitiska linje och det alltmer bekymrande säkerhetsläget. I dag är Putins invasionskrig i Ukraina en verklighet sedan flera veckor, och miljontals människor har redan tvingats på flykt från Putins bomber och våld.

Det är närmast en underdrift att säga att det är ett mycket svårt säkerhetspolitiskt läge. Rysslands olagliga krig i Ukraina, som kränker Ukrainas territoriella integritet och hotar Europas säkerhetsordning, innebär en helt enorm säkerhetspolitisk försämring. Det är redan en humanitär kris med över 3 miljoner människor som tvingats på flykt.

Hittills har vi i alla fall sett en stor enighet inom EU gällande såväl sanktioner mot Ryssland som stödpaket till Ukraina. Även om Rysslands invasion knappast gått som planerat pågår alltjämt attackerna, och fruktansvärda rapporter kommer om bombade bostadshus, barnsjukhus och annan förstörelse. Det har också pågått strider nära kärnkraftverk. Den fortsatta utvecklingen är osäker, men risken är att det kommer att bli sämre innan utvecklingen vänder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Sverige och EU ska fortsätta att stötta Ukraina på olika sätt. Sverige har sedan 1990-talet varit en av världens största givare vad gäller olika former av bistånd till Ukraina, och vi har under den senaste tiden bidragit med ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd.

I oroliga tider är bistånd särskilt viktigt. Redan nu ser vi hur de höjda brödpriserna i Sudan skapar protester, och svälten i Jemen riskerar att förvärras - allt som följd av råvarubrist på grund av Rysslands krig i Ukraina.

Över 3 miljoner människor har hittills flytt från Ukraina. De allra flesta är kvinnor och barn, och även om länderna närmast Ukraina kommer att ta emot de allra flesta flyktingarna är det viktigt att hela Europa är med och visar solidaritet och hjälper till med flyktingmottagandet. Det är något som ska vara självklart i en tid som denna och något som också påverkar situationen rent säkerhetspolitiskt.

Om EU:s medlemsstater inte skulle förmå att gemensamt klara av situationen och säkra att människor på flykt får skydd utan i stället inte kan komma överens eller försöker skjuta ifrån sig ansvaret för flyktingmottagandet på andra skulle det bara stärka Putin. Det är oerhört viktigt att vi i Sverige i detta läge skickar ut signaler om att vi kommer att vara med och hjälpa till och ta ansvar för flyktingmottagandet gemensamt i EU med alla andra medlemsstater och inte signalerar att vi vill strama åt. Det skulle riskera att göra att länder som Rumänien, Moldavien och Polen inte skulle orka.

Vi ser ett värde av att samarbeta med andra länder kring försvaret och välkomnar ett fördjupat samarbete med Storbritannien och Finland och med mer informationsutbyte med Nato. Vi genomför redan i dag militära övningar med Natoländer. Att däremot mitt i en säkerhetspolitisk kris hastigt byta säkerhetspolitisk linje är mycket riskabelt, och vi vet ännu inte vilka konsekvenserna skulle bli. Miljöpartiet anser inte att Sverige ska gå med i en kärnvapenallians. Tillgången till kärnvapen utgör ett av de allvarligaste säkerhetshoten i vår tid, med potential att fullständigt utplåna mänskligheten och annat liv på jorden. Därför driver vi att Sverige ska ansluta sig till FN:s konvention om ett globalt kärnvapenförbud och arbetar för en kärnvapenfri värld.

Vi behöver höja totalförsvarets förmåga och vår beredskap, både i det civila och i det militära försvaret. Utan ett välfungerande civilt försvar kommer inte heller det militära försvaret att fungera. Totalförsvaret hänger nämligen ihop. Vi behöver gå från ett just-in-time-tänk till ett just-in-case-tänk med mer beredskap i många olika sektorer. Då krävs en ordentlig förstärkning av vår krisberedskap på områden som sjukvård, cybersäkerhet, tillgång till vatten och livsmedel, energi och transporter.

I en mycket allvarlig tid behövs bättre beredskap i Sverige och ett bra samarbete med andra länder. Nu pågår diskussioner i Försvarsberedningen om att rusta upp det militära försvaret. Miljöpartiet anser att det är nödvändigt att också rusta upp det civila försvaret. Eftersom hela samhället är uppkopplat riskerar konsekvenserna av till exempel cyberattacker att bli förödande för många verksamheter. Det finns en risk för att vi blir mer utsatta för detta framöver med tanke på det säkerhetspolitiska läget och Rysslands agerande. Vi kan också i närtid bli utsatta för till exempel desinformationskampanjer och cyberattacker, som sagt, och därför måste vi höja vår förmåga där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Upprustningen av det militära försvaret, som har diskuterats i Försvarsberedningen, kommer att kosta mycket pengar. Alla partier som ställer sig bakom detta måste också förklara hur det ska finansieras ansvarsfullt och långsiktigt. För Miljöpartiet är det otroligt viktigt att ökningen inte går ut över viktiga satsningar som behöver göras på vård, omsorg och skolor. Vi vill inte heller att satsningen ska gå ut över biståndet.

Samtidigt som vi genomför denna upprustning av det militära försvaret och har samarbete med andra länder är det kontraproduktivt att fortsätta gynna Putins krigskassa. Hittills har EU:s sanktioner dock inte slagit där det gör allra ondast för Ryssland, nämligen mot rysk energiexport. Fossila bränslen står för långt över hälften av Rysslands exportintäkter. EU är Rysslands viktigaste marknad för energi. EU:s konsumtion är avgörande för att Rysslands handelsbalans ska gå ihop. Det vill säga att det är en ekonomisk förutsättning för finansieringen av kriget i Ukraina.

Just nu köper Europa fossil energi från Ryssland till ett värde av 600 miljoner euro varje dag. Miljöpartiet tycker att det är otroligt viktigt att vi inte fortsätter att bidra till finansieringen av kriget och vill att all import av rysk energi till Sverige och EU stoppas omedelbart. Vi vill att regeringen ska driva på för ett sådant importstopp.

Med detta vill jag tacka för debatten och yrka bifall till reservationerna 3 och 9.

Fru talman! Jag tackar Maria Ferm för anförandet. Jag tycker att Maria Ferm tar upp en viktig aspekt som har varit lite bortglömd i debatten hittills. Det handlar om totalförsvarsplaneringen och vikten av att nu rusta och stärka vår egen beredskap.

Jag hör Maria Ferm tala om att det nu krävs en ökad beredskap, satsningar på försvaret och en civil beredskap och ett civilt försvar. Där är vi helt överens.

Men jag har en fråga. Flera av oss träffade det norska utrikes- och försvarsutskottet i går här i riksdagen. I svar på våra raka frågor och i vår dialog var budskapet tydligt: det de kallar distriktspolitik - vår regionalpolitik eller landsbygdspolitik - är minst lika mycket säkerhetspolitik. Är det något man ser är det hur skenande drivmedelspriser och en ökad oförmåga att underhålla och stödja stora glesbefolkade områden och landsbygd med rimliga villkor att leva, verka, bo och producera livsmedel och få till stånd hållbara transporter i förlängningen riskerar att vara en sårbarhet för till exempel Nordnorge.

Det är nu uppenbart att svenska bönder sover dåligt. De knäcks av oron att inte veta om de kan starta vårbruket eller inte på grund av skenande drivmedelspriser. Man larmar om att man snart inte kan genomföra dagliga och existentiellt nödvändiga transporter för att drivmedelspriserna rusar.

Då är min fråga till Maria Ferm: Är man i Miljöpartiet beredd att anpassa kartan efter verkligheten och göra vad man kan för att också säkra att Sverige inte går under av dignande drivmedelspriser?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Tack, Aron Emilsson, för att du tar upp frågan om civil beredskap! Detta är ju helt centralt. Det allvarliga läget kommer att påverka vårt samhälle på så många olika sätt. Där är lantbruket och livsmedelsförsörjningen en viktig del. Både livsmedelsförsörjning och vattenförsörjning är extremt viktigt.

Vi behöver göra mer för att säkerställa att vi har en bättre beredskap när det gäller livsmedelsförsörjningen. Det handlar om alltifrån hur vi odlar och vad vi importerar till frågan om handelsgödsel och så vidare. Sedan behöver vi, precis som du säger, se hur kartan ser ut och vad vi kan göra för att stötta olika verksamheter i det här läget. Till exempel föreslår vi olika stöd om tillsammans 20 miljarder kronor.

Det handlar såklart om personer i glesbygd, om lantbruket och så vidare. Sedan behöver man göra detta på ett sätt så att man stöttar där det verkligen behövs och så att det är bra för miljön. Vi tycker att de förslag som har kommit från andra i debatten om till exempel att ge direktstöd till alla bilägare eller att förändra reduktionsplikten och faktiskt öka det ryska oljeberoendet är dåliga, av flera skäl.

Fru talman! Tack, Maria Ferm, för svaret! Vi hör att det finns en viss öppenhet för att ompröva ställningstaganden för att försöka göra vad man kan för att säkra svensk beredskap. Frågan är bara hur långt man är beredd att gå för att förändra kartan efter verkligheten.

I ärlighetens namn är de stöd som har utlovats från regeringen småpotatis i sammanhanget. De förslår inte särskilt långt i detta ansträngda läge för transportnäringen, åkerinäringen, bilismen, lantbruket och förmågan att öva frivilligkårerna - ja, egentligen allt som kan öka vår beredskap.

Någonstans har man ett vägval att göra. Jag uppfattar att Miljöpartiet i vissa avseenden är berett att ompröva ståndpunkter. Man har gjort det i fråga om stöd för krigsmateriel till Ukraina. Man har visat att man kan ompröva tidigare väldigt inhamrade ståndpunkter i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge.

Det är fortfarande så att om man inte är beredd att röra reduktionsplikten i Sverige och om man inte är berett att kraftigt sänka priserna för drivmedel vid pump försvårar man vår förmåga att rusta oss i vår beredskap.

Som sagt: I lantbrukarkåren vet de inte om de kan starta det svenska vårbruket i den omfattningen att vi kan säkra vår egen livsmedelsförsörjning. Vi vet inte om dagliga och existentiellt viktiga transporter till livsmedelsbutiker och medicinleveranser kan fungera som vanligt om dessa omständigheter fortsätter. Och vi vet att många inte kan upparbeta och bygga upp sina lager av nödvändigt drivmedel och bränsle - de är inte tillräckliga om denna verklighet fortsätter.

Varför är man inte beredd att röra reduktionsplikten och direktpriset vid pump?

Fru talman! Vi tycker också att det är viktigt att ha öppna ögon i detta läge. Man ska ha öppna ögon, hålla huvudet kallt och fundera på vad man kan göra, just för att det blir så stora konsekvenser i samhället. Men sedan ska vi inte göra något som är direkt dåligt för miljön. Vi ska ge stöd där det behövs i samhället, nu för att vi är mitt uppe i en kris. Men vi ska också bygga upp en beredskap långsiktigt.

Detta sammanfaller till viss del. Vi har drivit satsningar på en bättre beredskap i samhället, långsiktighet och så vidare under jättelång tid. Vi har också försökt arbeta för att ställa om samhället så att vi har mycket mer förnybart och är mindre beroende av rysk fossil energi, vilket är positivt för både miljön och säkerhetspolitiken. Det hänger ofta ihop. Är man mer självförsörjande och satsar mer på förnybart behöver man inte förlita sig på auktoritära stater som kan använda drivmedel eller energi som påtryckningsmedel. Där någonstans är problemet när det gäller varför vi har hamnat där vi har hamnat.

Men som jag sa: Vi har också gått fram med förslag om stödpaket på 20 miljarder, just för att kunna hantera det vi ser som den akuta situationen.

Vissa säkerhets-politiska frågor

Många människor kommer att uppleva att priset på varor höjs och att man har svårt att klara ekonomin. Detta kommer att röra många sektorer. Det som vi tycker är viktigt är att man helt enkelt tar fram förslag som inte förvärrar det här beroendet. De ska också säkra att människor som är i allra mest behov av att få stöd i detta läge också kan få det, så att man inte missar grupper av människor och i stället lägger pengarna på suvägare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Inkomstskatt