Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! Det betänkande som försvarsutskottet nu har tagit till kammaren handlar om den viktigaste länken i det svenska militära försvaret, nämligen dess personal.

Det är snart sju år sedan denna kammare beslutade att vilandeförklara totalförsvarsplikten i Sverige, herr talman. Det gjorde vi år 2010. Så här i efterhand är det rätt många som uppfattar det beslut kammaren då tog som ett – ursäkta uttrycket – osedvanligt korkat beslut. Men det ska sägas att vi åren innan plikten avaktiverades hade en situation som präglades av att långt fler ville göra värnplikten än vi kunde bereda plats för, herr talman.

Det är nog en god svensk konstitutionell praxis att föredra frivillighet framför tvång mot medborgarna. Det brukar kallas proportionalitetsprincipen. Ganska snart blev dock bilden av övergången till frivillig personalförsörjning att vi i och för sig lyckades rekrytera en hel del soldater och utbilda dem – men inte behålla dem. År 2014 gjorde försvarsutskottet en egen, oberoende uppföljning av bemanningssituationen i den då fyra år gamla insatsorganisationen. Det visade sig ganska tydligt att vi inte lyckades att på frivillig väg rekrytera mer än i stort sett hälften av de soldater vi behövde.

Läggas till detta kan också att värnplikten innan den avaktiverades underminerades av en lång rad regeringar – de flesta faktiskt socialdemokratiska. På 1990-talet avskaffade vi repövningarna, vilket innebar att när en soldat väl var utbildad och lämnade regementet för muck skulle han eller hon aldrig mer komma tillbaka. Krigsförbandsövningarna fanns nämligen inte längre. Tidigt på 00-talet avskaffade vi både plutonsbefäls- och kompanibefälsutbildningarna, och under de sista åren med plikt – som då omfattade bara 10 procent av den manliga årgången – var bevakningssoldat den viktigaste befattningen bland de värnpliktiga. Det var en utbildning som inte ens kvalificerade till tjänstgöring i internationella insatser.

Vad lär man sig då av detta? Jo, herr talman, det finns ett gammalt gott uttryck som lyder: Ingen idé är så god att den inte kan förstöras under implementering. Det är nog viktigt att vi nu, när plikten åter är aktiverad genom regeringsbeslut våren 2017, erinrar oss just detta: Alla reformer har förutsättningar att gå snett i olika riktningar. Jag hoppas att både regeringen och Försvarsmakten som myndighet nu närmar sig ett system som ska bestå av både plikttjänstgörande personal och frivilliga med största ödmjukhet.

Det är väl inte minst mot den bakgrunden jag ändå måste uttrycka att det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att inte förankra beslutet om aktiverande av värnplikten i Sveriges riksdag, bland Sveriges folkvalda. Under många år stod den nuvarande försvarsministern i den här talarstolen i den här kammaren och angrep hårt det faktum att en alliansregering 2010, med fyra rösters marginal, beslutade om frivillig personalförsörjning. Nu kan jag konstatera att samma person, nu försvarsminister i den nuvarande regeringen, väljer att inte ens ta frågan till kammaren.

Någonstans kan jag också förstå – och nu byter jag ämne, herr talman, till veteranpolitik – att det finns socialdemokrater som har svårt att ta till sig tanken på en veteranpolitik just för militärer. Det är dock mer än svårt för mig att förstå att man också är avogt inställd till att ge de civilt tjänstgörande statstjänstemän som just nu finns ute i världen lika goda villkor som de militära veteranerna och den militära personalen.

Herr talman! Jag talade på ett seminarium för något år sedan där det också fanns en kvinna som tjänstgjort som ebolasköterska i Liberia. Hon berättade om sin arbetssituation – om sin ensamhet och utsatthet och om de fysiska risker som var förenade med hennes tjänstgöring, liksom det slitage hon upplevde. Det var för mig helt uppenbart att det var i stort sett på pricken det våra militära veteraner upplevt till exempel i Afghanistan.

Därför blir det svårt för mig att ni i arbetarrörelsen, som alltid har slagits för lika villkor för lika arbete, så konsekvent säger nej till rimliga villkor, rimligt stöd, rimlig hjälp och rimligt erkännande också när det gäller sjuksköterskor, brandmän, poliser och annan personal som tjänstgör på svenska statens uppdrag internationellt. Det finns många civila tjänstemän som har fått betala det yttersta priset för sin tjänstgöring utomlands, både i Afghanistan och nu senast i Demokratiska republiken Kongo. Vi känner alla till det tragiska som hände Zaida Catalán.

Dessa människor är utsatta, och jag tror att det är er plikt i denna kammare att ställa upp och ge dem samma erkännande och samma stöd som våra militära veteraner.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 12.

Herr talman! Vi måste förhålla oss till verkligheten sådan den är. Det är rätt och riktigt inte minst när det gäller så viktiga och långsiktiga frågor som försvars- och säkerhetspolitiken.

En ny, försämrad normalbild har etablerats. Vi står inför ett försämrat säkerhetsläge i vårt närområde sedan några år tillbaka, och att stärka Sveriges försvarsförmåga är en av de viktigaste uppgifterna för oss politiker över hela det politiska spektrumet. Vi ser ett aggressivt Ryssland som blir alltmer auktoritärt och inte respekterar andra länders gränser. Det finns ett Europa före den illegala annekteringen av Krim och ett annat Europa efter den illegala annekteringen av Krim. Människor skadas och dödas genom främmande makts våld riktat mot Ukraina.

Utöver detta finns andra betydande orosmoment i omvärlden som påverkar Sveriges säkerhet på ett negativt sätt. Det handlar till exempel om utvecklingen inom EU och utmaningen från populistiska krafter, om en ny amerikansk administration i Washington DC vars säkerhetspolitiska linje ännu inte är helt tydlig – för att uttrycka det milt – samt om sönderfallet och radikaliseringen i länderna i Europas södra grannskap.

Jag är därför stolt över att som moderat ha bidragit till att försvaret i vårändringsbudgeten får 500 miljoner kronor extra, här och nu. Moderaterna var i januari tydliga med att vi ville se mer resurser till försvaret under denna försvarsbeslutsperiod, varav 500 miljoner redan under 2017. Det blev som vi sa. Nu finns det anledning att vara pådrivande för fler åtgärder som stärker vår försvarsförmåga; det kommer Moderaterna att vara tydliga med i de fortsatta förhandlingarna om försvarsekonomin.

Herr talman! En helt central aspekt för att kunna garantera den svenska försvarsförmågan och stärka den operativa förmågan är att det finns en fungerande personalförsörjning. Detta gäller särskilt mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget. Vi kan också konstatera att den frivilliga personalförsörjningen inte har fungerat fullt ut som det var tänkt när den infördes. Detta måste vi vara tydliga med då det gäller att förhålla sig till verkligheten. Vi moderater har också varit självkritiska.

Moderaterna ställer sig bakom att plikten återaktiverats på sätt som nu sker och att en mindre del värnpliktiga kan komma att tas ut varje år för att komplettera dem som frivilligt söker sig till den militära grundutbildningen. Detta görs för att nå upp till det mål på 4 000 grundutbildade per år som Försvarsmakten för närvarande anger som den önskvärda nivån.

Genom detta blandsystem av frivillighet och värnplikt skapas bättre förutsättningar för ett långsiktigt hållbart system. Förhoppningsvis kan värnplikten också leda till att fler får upp ögonen för möjligheten att efter avslutad utbildning ta anställning i Försvarsmakten som heltids- eller deltidsanställd soldat eller sjöman, och inte minst viktigt som hemvärnssoldat. Till det kommer ett behov av att få fler att välja officersbanan. I dag ser vi på grund av pensionering och annat en förlust av ca 200 officerare om året mot bara 150 som kommer in.

Det är dock viktigt att vara tydlig med att frivilligheten fortsatt ska utgöra grunden för försvarets personalförsörjning. Detta var också utgångspunkten för den utredning som i höstas presenterade förslaget om återaktiverad värnplikt. Frivilligheten garanterar att vi kan ha en hög beredskap och tillgänglighet med kompetenta förband som är väl samövade. Detta är något som är viktigt för att kunna ha en hög beredskap på exempelvis Gotland och på andra strategiskt viktiga platser. Försvarsmaktens behov är det som måste vara grunden för personalförsörjningen.

I sammanhanget kan man också konstatera att den återaktiverade värnplikten heller inte löser problemet med personal som avslutar sina kontrakt i förtid. Därför måste Försvarsmakten i framtiden förstärka arbetet med att rekrytera frivilliga som vill ta anställning som soldater eller sjömän i försvaret. Från Moderaternas sida har vi pekat på vikten av att försvaret kan erbjuda ett intressant helhetspaket för unga män och kvinnor som skulle kunna tänka sig att arbeta i Försvarsmakten. Det handlar om allt från meningsfulla övningar till löner och förmåner.

Värnplikten gjordes vilande genom beslut här i riksdagen. En majoritet med en övervikt av tre ledamöter – jag tror att det var tre, herr talman – röstade för. Det var helt i enlighet med vad en tidigare enig försvarsberedning med ledamöter från alla dåvarande riksdagspartier föreslagit. Sedan dess har det från socialdemokratiskt håll, precis som kollegan Allan Widman framhöll, framförts klagomål på att ett sådant beslut fattades med en så pass liten övervikt. Men när man återaktiverar, herr talman, återkommer man från den rödgröna regeringens sida inte ens till riksdagen. Förändringen blir föremål för ett samtalssamkväm med försvarsministern på hans departement. Är det att visa parlamentet och riksdagen respekt?

Herr talman! Om några dagar är det den 29 maj och därmed veterandagen. Med stor stolthet kan jag konstatera att Moderaterna starkt medverkat till att riksdagen för en tid sedan uttalade som sin mening att detta bör bli flaggdag. Det är ett sätt att visa respekt för alla dem som tjänat Sverige och vår nations intressen både som militära och civila. Det ena partiet efter det andra, med undantag för Vänsterpartiet, har också kommit att ansluta sig till denna hållning. Det är glädjande inte för min, mitt partis eller kammarens skull utan för att vi tillsammans hedrar och aktar våra veteraner.

Herr talman! Min kollega Jan R Andersson kommer i sitt anförande om en stund att utveckla de olika enskilda delarna i de moderata motioner vi väckt för att skapa en bra och fungerande personalförsörjning för Försvarsmakten. För egen del yrkar jag bifall till reservation 5 från den samlade Alliansen.

(Applåder)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 1.

År 2010, när Sverigedemokraterna var nya i riksdagen, var vi ensamma om att vilja återinföra invasionsförsvar och värnpliktsutbildning. Vi blev hånade för vår politik. Att skydda sitt eget territorium i första hand var omodernt. Att använda plikten för att bredda ansvaret för försvaret till en större del av befolkningen var omodernt. Nu har alla partier svängt över till den politik vi redan då, för sju år sedan, hade.

Det som skiljer oss från åtminstone sex av de andra partierna är att vi inser att ett invasionsförsvar kommer att kosta minst dubbelt så mycket som insatsförsvaret. Sex partier säger jag, därför att Liberalerna har visat att de är beredda att budgetera för upprustning. Vad gäller de andra partierna är det i höst det visar sig om ni tänker budgetera mer till invasionsförsvarets uppbyggnad eller inte.

Den takt som den så kallade försvarsgruppen, regeringen med stödpartier, har angett för anslagen till försvaret, 1 miljard kronor mer per år, räcker inte. Det skulle ta mer än 50 år innan Sverige åter har 2 procent av bnp till försvaret. En årlig höjning av försvarsanslaget på 5 miljarder kronor mer per år vore mer på sin plats. Med vårt geostrategiska läge finns det inte någon rim och reson i att vi ska vara enda nation i norra Europa som inte upprustar.

När vi försörjer försvaret med personal är det med olika kategorier av personal. Tidigare hade vi yrkesofficerare, reservofficerare och värnpliktiga officerare samt värnpliktiga gruppbefäl och soldater. Efter att allianspartierna den 18 maj 2010 i riksdagen röstade bort värnpliktsutbildningen fick vi ett nytt system med officerare, specialistofficerare, reservofficerare och GSS-kontrakterade. GSS-kontrakten skapades av två slag: tidvisa och kontinuerliga.

Under vägs gång har det bestämts att markförsvaret ska omfatta endast två brigader, varav en försörjs med kontinuerligt kontrakterad personal, så kallade GSS/K. Denna brigad är komplett med materiel och personal och har hela Sverige som försvarsområde. Den andra brigaden ska försörjas med tidvis kontrakterad personal, så kallade GSS/T. Denna senare brigad är ännu inte komplett.

Arméns återtagna förmåga ska vara att i brigads ram kunna manövrera och slå en motståndare i styrkeförhållandet tre till ett. Med den brigad vi har kan vi alltså slå en förstärkt bataljon. När den andra brigaden är på plats ska vi kunna slå två förstärkta bataljoner.

Målbilden för det nya personalförsörjningssystemet fick namnet Insatsorganisation 2014. Armén skulle få ca 750 officerare, 1 400 specialistofficerare, 900 reservofficerare, 4 000 GSS/K och 6 000 GSS/T. Sammanlagt skulle det vara en svensk armé om drygt 13 000 man.

Som alla vet blev det inte så. IO 14 blev allvarligt försenad. Alliansregeringen vidtog dock inga åtgärder utan gjorde i det längsta försök att påvisa att läget var under kontroll. Det var först nu i höstas som Moderaterna erkände att det är nödvändigt med utbildning av värnpliktiga för att rädda läget.

Det har alltså visat sig svårt att uppnå rätt numerärer på de tidvisa kontrakten. Målbilden för hela IO 14 var 6 200 GSS/K och 9 900 GSS/T för alla försvarsgrenar. Det märktes redan i prognoserna år 2014 att IO 14 skulle bli försenat med nio år, då målet med GSS/T verkade bli nått först år 2023.

Ett problem är att GSS/T-soldaten inte kan kräva av sin arbetsgivare att få ledigt för att tjänstgöra i Försvarsmakten. När de värnpliktiga i det gamla systemet fick inkallelseorder för repetitionsutbildning var det inget att diskutera om. Det var vid den tiden plikt att delta.

Men även GSS/K-kontrakten har haft en oroväckande tendens, då årligen mellan 14 och 19 procent av de kontrakterade har lämnat sin tjänst i förtid. Det slutade, som bekant, med att Försvarsmakten tvingades börja repetitionsutbilda tidigare värnpliktsutbildade för att kunna fylla på förbanden med personal.

Efter att Annika Nordgren Christensen i höstas blivit klar med sin utmärkta personalförsörjningsutredning bestämde sig regeringen den 2 mars i år för att återinföra skyldigheten att mönstra och genomföra grundutbildning med värnplikt. Därmed är nu det misslyckade och farliga experimentet att lägga ned utbildningen av värnpliktiga helt avslutat.

Vi har hela tiden kunnat se hur den partiella värnplikten i Norge och Danmark fyllt en viktig roll. Det handlar inte bara om att fylla upp förband med värnpliktiga meniga och gruppbefäl, utan det handlar också om att föra in fler medborgare på den militära banan.

Många av dem som fullgör värnpliktsutbildningen kommer att skriva på kontrakt som kontinuerliga gruppbefäl, soldater och sjömän. Andra kommer att skriva på hemvärnskontrakt eller passa in som civilpliktiga i totalförsvaret. Ytterligare andra kommer att söka in till officersprogrammen.

Det är bra att plikten kommer i fokus. Det ska i grunden inte vara frivilligt att försvara sitt fosterland.

Det förs i dag en diskussion om vad som är definitionen av ett försvar som är folkförankrat. Jag menar att det måste knytas till beredskap att agera. Vi måste vara beredda att försvara Sverige med vapen i hand, även om utgången av kriget kan te sig oviss. Då är vi tillbaka till det gamla solidariska Sverige igen, fast med moderna förtecken.

Ett annat område inom Försvarets personalförsörjning som kan visa sig innehålla en del fällor är officersutbildningen. Min gode kollega Richtoff kommer senare att belysa detta i sitt anförande.

Herr talman! Låt mig först som politiker erkänna ett misstag. Under mitt anförande yrkade jag bifall till Alliansens reservation under punkt 5, men den heter reservation 9. Jag yrkar alltså bifall till reservation 9. Om jag hade yrkat bifall till reservation 5, som jag råkade säga, hade det varit Sverigedemokraternas reservation, och det var inte min mening. Jag ber eventuellt också Mikael Jansson om ursäkt om han finner det förgripligt av mig att ha närmat mig hans reservation. Men jag drar mig tillbaka från den redutten.

Herr talman! Jag läser i betänkandet ur den motion som Mikael Jansson med flera har skrivit. Där står det att samtliga unga män i en årsklass ska mönstras på plats, frivilligt för kvinnor, och att riksdagen ska tillkännage detta för regeringen.

Herr talman! Vilket decennium befinner sig Mikael Jansson i? Jag tror att vi är många som är oerhört stolta över de kvinnor och män som tjänar Sverige och svensk försvarsmakt. Även när vi nu delvis återaktiverar plikten gäller den lika för Sveriges män och kvinnor. Då måste jag ställa frågan: Hur tänker Sverigedemokraterna när man säger att alla unga män i en årsklass ska mönstras, men att det ska vara frivilligt för kvinnor? Varför ser ni bara till halva befolkningens och inte hela landets intresse?

Herr talman! Att Moderaterna, även om det är av misstag, kan tänka sig att rösta på en sverigedemokratisk reservation är positivt, för vi sverigedemokrater röstar ju på era reservationer och motioner när vi tycker att de är bra. Ni har inte varit mogna för det hittills. Men det kan ju börja med ett misstag och kanske fortsätta med en medveten satsning senare. Ni har ju öppnat dörren för att förhandla, så helt fel var det kanske inte.

Detta att vi vill att alla unga män ska mönstra och genomgå en kort tredygnsutbildning är för att föra samman befolkningen. Vi tenderar i dag att få ett sönderslitet samhälle om vi inte är solidariska med varandra. Vi har svårt med integrationen av de massinvandrade och så vidare, och just då kan värnplikten och försvaret vara ett verktyg för att hålla landet samman.

Genom att mönstra alla unga män och låta dem genomgå en tredygnskurs i uniform tror vi att man för samman befolkningen. Det tycker vi är både modernt och riktigt.

Herr talman! Jag vill verkligen understryka att när jag yrkade bifall till reservation 5 i stället för 9 var det ett misstag, och jag hoppas att det inte ska upprepas på något sätt. Det har talmannen min garanti på.

Herr talman! Mikael Jansson säger att mönstringsplikten för samtliga unga män är för att föra samman befolkningen och att det skulle vara modernt.

Herr talman! Kan Mikael Jansson utveckla vad som är det moderna med att föra samman hela befolkningen när halva landet ska få göra det frivilligt och den andra halvan, de unga männen i en årsklass, ska mönstra på plats? Vad är det för modernt i detta? Vad är det som för samman och helar?

Herr talman! I min värld är det ganska unket, och det är inte helt utan synnerligen halvt och haltande.

Herr talman! Modernt säger jag, därför att hos unga människor finns det en större förståelse bland unga män för att man med plikt ska delta i ett gemensamt försvar av landet, medan många unga flickor anser att det kanske bör vara endast för dem som känner att de är mogna uppgiften.

Om man tar till sig världshistorien kan man se att arméerna oftast har bestått av män, och det beror på att män kan uppfylla de fysiska krav som soldatlivet kräver. Jag tycker inte att det är konstigt, och jag tror inte att allmänheten tycker att det är konstigt, att man har en mönstring för alla unga män men att det är frivilligt för flickorna.

När vi sedan utvecklar totalförsvaret kommer det säkert att finnas plats även för många flickor, och många kommer kanske dessutom att gå den här kursen frivilligt.

Herr talman, ärade ledamöter! Personalförsörjningen är ett viktigt område och en stor utmaning för Försvarsmakten. Vi arbetar med att ta steg i riktning mot en bättre personalfyllnad och att lösa de behov som finns av rekrytering och bemanning.

Totalförsvarsplikten med rekrytering till Försvarsmakten i fredstid upphörde 2010. Rekryteringen skulle i stället baseras på frivillighet. Men det har hela tiden varit möjligt att återaktivera totalförsvarsplikten om omvärldsläget skulle kräva det. Plikten kan sägas ha legat i träda snarare än avskaffats, vilket en del påstått.

Sedan har säkerhetsläget förändrats i världen och också i vårt närområde. Samtidigt är det en realitet att Försvarsmakten de senaste åren inte har lyckats rekrytera det som varit målsättningen när det gäller soldater men också officerare. Vi ser att det finns behov av bemanning både på officerssidan och på personalsidan.

Grundläggande för svensk försvarsförmåga är att vi har en god personalförsörjning och en långsiktig plan och beredskap. Den sammantagna bilden är därför i nuläget allvarlig. Vi behöver fatta beslut i närtid för att på längre sikt lyckas bättre. Centerpartiet vill i grunden se en rekrytering som baseras på frivillighet, där motivation och goda incitament lockar individer till försvaret.

På grund av det försämrade säkerhetspolitiska läget beslutade regeringen i mars att återinföra skyldigheten att mönstra och genomföra grundutbildning med värnplikt. Centerpartiet tycker att detta är rimligt och står bakom beslutet. Totalförsvarspliktiga blir den 1 juli skyldiga att mönstra, och från nyår kommer grundutbildningen att bli med värnplikt. Det blir en kombination av frivillighet och plikt, och det gäller lika för båda könen.

Rekryteringsmyndigheten är i full gång med att utveckla sitt arbete och sin organisation för att möta denna behovsbild och för att lyckas bättre med rekryteringen i förhållande till de målsättningar som gäller. Det beredskapsunderlag som skickas ut till dem som fyller 18 år under året har en svarsfrekvens på 95 procent. Rekryteringsmyndigheten kan kalla även de 5 procent som inte har svarat på beredskapsunderlaget. Det urval som görs efter de olika proven är viktigt. Det är de bäst lämpade som ska väljas. De berörda måste också vara folkbokförda i Sverige.

Rekryteringsmyndighetens rapporter från årets första månader visar att intresset för den militära grundutbildningen har ökat jämfört med början av 2016. Det är fler ansökningar och fler godkända rekryttest. Det är också fler som bokar tid för mönstring.

I årskullen född 1996 svarade 22 273 av 95 677 att de var motiverade att gå vidare i en kontakt med Försvarsmakten. Det innebär att många är motiverade och lämpliga att gå in i en utbildning nu när målet är 4 000 per år. Det är inte alltid praktiskt lätt eftersom man inte har möjlighet att avboka tiden för mönstring. Men det finns möjlighet att boka om och alltså hitta en annan tid.

I den utredning som kom i höstas lades olika nivåer fram för vad som kommer att krävas för att få en bra bemanning i närtid. Försvarsberedningen behöver ta detta på största allvar och presentera målsättningar för 2021, 2022, 2023 och 2024.

Man har också presenterat beräkningar på att det skulle kosta minst 2 miljarder per år ytterligare om vi skulle utbilda 8 000 per år. Det är viktigt för Centerpartiet att man hittar ett system som löser Försvarsmaktens rekryteringsbehov och att man får starka incitament och långtgående frivillighet.

Att successivt öka utbildningsvolymen kräver infrastruktur. Det kräver bland annat lokaler, övningsområden och utrustning men också befäl och instruktörer. I nuläget har Försvarsmakten inte fler tillgängliga instruktörer än att man klarar att utbilda en volym på 4 000 per år.

Dimensioneringen av antalet officerare är avgörande för om vi om några år kommer att lyckas att växla upp och öka antalet utbildade. Denna fråga måste vi diskutera och ta beslut om under de närmaste åren för att hinna rekrytera och utbilda fler officerare men också för att få en personalfyllnad i förhållande till den pensioneringstakt som råder i Försvarsmakten. Det krävs förslag och initiativ i god tid för att lyckas infria både nuvarande och kommande målsättningar. Det krävs förutseende och långsiktigt tänkande.

Det är också viktigt att regeringen tar initiativ i dessa frågor och sätter fokus på att öka rekryteringen av personal och framför allt på att möjliggöra tillräcklig rekrytering på officerssidan. Ett sätt är att erbjuda alla kontinuerligt anställda tillsvidareanställning. Man kan fokusera mer på att rekrytera GSS till officerare och även soldater till officerare. Man kan också öka fokus på att återanställa fler officerare som tidigare har tjänstgjort i Försvarsmakten.

Den redundans som vi eftersträvar i officersförsörjningen är viktig. Vi riskerar att få ett stort glapp 20–25 år framåt i tiden på grund av tidigare anställningsstopp och att det är för få som rekryteras. 27 procent av dem som sedan 2010 har examinerats från det operativa programmet hade inte en officersanställning den 1 januari 2016. Det är alltså mer än en fjärdedel av dem som gick det operativa programmet.

Detta blir akut, och risken är att redan negativa siffror blir ännu mer negativa om några år. Examinationsmålet för det operativa programmet för innevarande period, 2016–2019, är 150 stycken, och i höstas började 119 på utbildningen. Vi vet att det utexaminerades 73 officerare förra året. De närmaste 15 åren räknar man med att 250 i snitt går i pension varje år.

Detta är en utmaning för Försvarsberedningen, regeringen och riksdagen att fokusera på och hantera.

Låt oss titta på hur Försvarsmakten uppfattas som arbetsgivare och hur stor attraktionskraften är att gå in i en anställning i Försvarsmakten. I en jämförelse mellan olika statliga myndigheter 2016 hade Försvarsmakten ett index på 21. Genomsnittet låg på 25. Polisen hade 30. Det säger en del om hur folk uppfattar Försvarsmakten i relation till andra myndigheter. Därför måste det också vara ett tydligt fokus på att förbättra attraktionskraften hos och uppfattningen om Försvarsmakten.

Det finns också utmaningar på sikt när det gäller rekryteringen till hemvärnet. Många som går in i hemvärnet har tidigare tjänstgjort i pliktsystemet. Det gäller även officerare. Tittar vi 5, 10 eller 15 år framåt är utmaningarna större. I dag ser det bra ut.

Att i dag avsluta eller göra uppehåll i sitt ordinarie arbete för att utbilda sig några månader i hemvärnet har ett pris. Det krävs att vederbörande ersätts för sin utbildningsinsats om man är några år upp i åldern och ska kunna tjänstgöra. Detta är viktigt för svensk försvarsförmåga. Det handlar också om yttäckning i ett hela-landet-perspektiv.

Det finns fler områden att tala om, till exempel lönesättning och karriärvägar, men jag stannar här och yrkar bifall till reservation 4.

Herr talman! I dag diskuterar vi försvarsutskottets betänkande nr 4, Vissa frågor om Försvarsmaktens personal.

I mitt anförande ska jag beröra personalförsörjningen och veteranfrågorna. Först ska jag dock yrka bifall till punkt 5 i reservation 9.

En försvarsmakt består i grunden av mannar, materiel och övningar. Därför är det viktigt att vi diskuterar personalförsörjningen. Man kan säga att Försvarsmakten är dess personal.

Vi måste erkänna att vi har rejäla utmaningar här. Personalförsörjningen har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vi har haft problem med att de heltidsanställda inte stannar så länge som vi hade tänkt, och när det gäller de deltidsanställda har det inte alls gått enligt planeringen.

Precis som Allan Widman var inne på när han stod i talarstolen gör detta att vi inte alls har kommit upp till de numerärer som det var tänkt. Det har inte rekryterats på långa vägar så många som det var tänkt på frivillig väg. Detta får stora konsekvenser för vår försvarsförmåga.

Det är sant att regeringen har ändrat reglerna så att vi nu kan ha repövningar. Vi måste dock komma ihåg att detta är soldater som var inne för kanske tio år sedan. Detta får stora konsekvenser i förmåga, för det är genom att öva som vi får en förmåga. Det blir lika dåligt som ett fotbollslag, en blåsorkester eller vad man vill som inte övar – det blir inte bra. I ett tufft läge blir det väldigt riskabelt, särskilt när det gäller Sveriges rikes säkerhet, som vi pratar om nu, och att kunna försvara vårt land. Därför är det viktigt att förändringar är på gång.

Vi borde redan från början ha gjort som Norge och Danmark, nämligen kombinerat frivillighet med plikt. Men nu sker detta, och det är bra. Det är viktigt att förändringen kommer till stånd så att vi kan fylla upp förbanden tillräckligt så att de kan öva på riktigt – öva krig. Det är ju vad Försvarsmakten ytterst går ut på: att kunna försvara vid en kris eller ett krigsläge. Vi hoppas alla att detta aldrig ska ske, men genom att ha en tröskelförmåga ökar chanserna att vi aldrig ska behöva nyttja denna. Där kommer personalförsörjning in som en viktig del.

En sak som Kristdemokraterna under lång tid har förespråkat är att vi inför bonusar och premier så att personalen stannar. Det är enkelt, egentligen: What´s in it for me? Man måste kunna se vilka fördelar som finns. Där är vi alldeles för dåliga – alla andra länder som har heltidsanställda soldater har detta. Sverige är det enda land som inte har det, och det är en bidragande orsak till att man slutar i förtid. Om det nya personalförsörjningssystemet ska fungera måste detta komma på plats. Det är en brist att regeringen inte har kommit till skott på den punkten.

Det är viktigt att se till att man kan göra studieuppehåll, som vi tar upp i vår reservation, och på olika sätt öppna möjligheter så att man kan kombinera sitt liv med Försvarsmakten. Det är också tänkbart att införa ett system där studieskulden efterskänks om man vill studera. Det handlar om att hitta fördelar som gör att personalen stannar kvar. Det vinner vi alla på. Det är jätteviktigt att regeringen tar till sig detta om reformen ska bli så lyckad som den behöver bli. Detta gäller Sveriges säkerhet, herr talman.

Sedan har vi veteranfrågorna. Låt mig här från talarstolen uttrycka min största beundran för och tacksamhet mot alla tusentals soldater som för vår räkning har åkt ut och gjort fredsbevarande insatser. Sedan 1948 – i 69 år – har vi skickat ut soldater. De har gjort fantastiska insatser, men vi har inte tagit hand om dem tillräckligt när de har kommit hem. En hel del har skadats fysiskt men ännu fler psykiskt. Det är en stor brist.

I exempelvis Amerika är det en enorm skillnad när det gäller deras veterans. Man tar hand om dem, känner respekt för dem och vördar dem. Nu håller detta på att ändras lite i Sverige. Kristdemokraterna har varit förkämpar för att ett veterancenter ska komma till stånd, och jag hoppas att regeringen får detta gjort efter tillkännagivandet från försvarsutskottet.

Det är en bra sak att vi nu äntligen har fått till stånd en veterandag den 29 maj. Äntligen! Den utvecklas och ska nu bli en flaggdag. Tyvärr drar regeringen detta i långbänk, onödigt nog. Det minsta vi kan göra är att visa tacksamhet och respekt för dem som har tagit risker för att försvara och bevara freden. Med dessa ord tackar jag för mig.

Herr talman! Vi befinner oss i en orolig tid i en orolig omvärld.

För att Försvarsmakten ska kunna stärka sin förmåga krävs personal. Det krävs fler duktiga soldater, sjömän, piloter och officerare som klarar de tuffa uppgifterna och förändrade hotbilder.

Under de senaste åren har i snitt 1 500 platser på den grundläggande militära utbildningen stått tomma. Det var en helt ohållbar situation. Om vi ska ha en personalförsörjning som fungerar inte bara i dag utan även i morgon kan vi inte göra oss beroende av dem som gjorde värnplikten för tio år sedan. Ett robust system kräver ett stadigt inflöde av personer.

Det var därför regeringen den 2 mars i år beslutade att totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att genomgå mönstring och fullgöra grundutbildning med plikt. Även om det fortfarande är frivilligheten som utgör grunden i systemet har nu Försvarsmakten och Rekryteringsmyndigheten verktyg för att säkerställa att platserna på utbildningen fylls.

En bonus med pliktsystemet är att det gör att ungdomar, oavsett kön, blir tvungna att ta ställning till om de tycker att värnpliktsutbildningen är något för just dem. Vid ett besök på en fritidsgård tidigare i vår hamnade jag mitt i just ett sådant samtal. Brevet om beredskapsunderlaget hade precis skickats ut till alla ungdomar i området födda 1999. Nu stod ett antal elever födda år 2000 och diskuterade hur de ska ställa sig och svara när det gäller beredskapsunderlaget nästa år. De kanske faktiskt tycker att en utbildning i Försvarsmakten kunde vara intressant och något för dem.

Det här är ungdomar som annars antagligen inte skulle ha funderat på att genomgå en utbildning i Försvarsmakten. På grund av värnpliktens återaktivering är detta nu ett självklart samtalsämne på fritidsgårdar runt om i Sverige.

Herr talman! Efter det nya personalsystemets införande år 2010 har vi stått med en stor andel tomma stolar. Nu får vi i stället ett system som skapar flexibilitet och långsiktighet. Detta beslut är bara ett i raden av beslut som har fattats för att stärka Försvarsmaktens förmåga och skapa ett starkare personalförsörjningssystem.

Under 2016 genomförde strax över 1 000 personer repetitionsutbildningar på elva platser i Sverige. Bara på Lv 6 i Halmstad genomförde 400 personer repetitionsutbildning. Att dessa personer har kunnat genomföra repetitionsutbildning är viktigt för Försvarsmaktens förmåga, eftersom man för första gången kan öva med fulla förband. Detta kunde man inte göra innan regeringen beslutade att återaktivera repetitionsplikten hösten 2014.

Under åren vid regeringsmakten har alltså den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen fattat flera viktiga beslut för att tillföra fler verktyg i verktygslådan i syfte att fylla krigsförbanden och få ett långsiktigt fungerande personalförsörjningssystem.

Herr talman! Sverigedemokraterna menar att värnplikt är ett verktyg för att säkra personalförsörjningen till Försvarsmakten. Skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är att Sverigedemokraterna tycker att fler än hälften av medborgarna ska lämnas utanför systemet.

I stället för att utgå från vilka som är bäst lämpade bland alla svenska medborgare i en årskull utesluter Sverigedemokraterna halva befolkningen då kvinnor inte ska vara en del av systemet. I stället för att bedöma vilka som faktiskt är bäst lämpade att utföra uppgiften, både utifrån vilja och utifrån förmåga, är det kön som är avgörande för Sverigedemokraterna.

Värnplikt är ett viktigt redskap för att stärka och säkra Sveriges försvar. Vi bygger vår säkerhet gemensamt. Genom värnplikt kan vi identifiera vilka som bäst skulle bidra till Försvarsmakten och således till försvaret av Sverige.

För oss Socialdemokrater är det självklart att inte göra skillnad utifrån kön, att det är förmågan som ska vara avgörande och att män och kvinnor är lika viktiga för att upprätthålla svensk säkerhet. Men så är det inte för Sverigedemokraterna. I stället tror Sverigedemokraterna på en kvotering av män, där könet går före förmågan.

Herr talman! Sverigedemokraternas syn på personalförsörjning blir ännu mer märklig med tanke på att de själva inte riktigt tycks veta vad de vill. I sin budgetmotion menar Sverigedemokraterna att mönstring ska vara både obligatoriskt och frivilligt för kvinnor. I att-satsen till betänkandet skriver Sverigedemokraterna att ”samtliga unga män i en årsklass ska mönstras på plats – för kvinnor är detta frivilligt”.

Här föreslår alltså Sverigedemokraterna att alla män i en årskull ska mönstra, medan det ska vara frivilligt för kvinnor.

I sin reservation, där Sverigedemokraterna alltså motiverar varför de tycker att utskottet borde säga ja till detta förslag, som jag läste upp, skriver de: ”Samtliga unga män och kvinnor bör mönstra på plats.”

I denna version ska det alltså vara obligatoriskt även för kvinnor att mönstra. I denna version går i stället skiljelinjen vid själva utbildningsutförandet, som då ska vara frivilligt för kvinnorna.

När Sverigedemokraterna röstar på sitt förslag i eftermiddag kommer de alltså i ett och samma knapptryck att rösta både ja och nej till obligatorisk mönstring för alla kvinnor. Detta motstridiga besked från Sverigedemokraterna finns alltså både i det betänkande som vi beslutar om i dag och i Sverigedemokraternas budgetmotion.

Jag förstår att det här måste låta lite rörigt för er som lyssnar. Och rörig är precis vad Sverigedemokraternas politik är. Av någon anledning tycks Sverigedemokraterna alltid få svårt när de ska förklara vad de själva tycker. Men så blir det kanske när man är ett populistiskt parti och är mer mån om att förklara att alla andra tycker fel än att formulera en seriös och konkret politik.

Personalförsörjningen är hela grunden för svensk säkerhet. Att hantera svensk försvars- och säkerhetspolitik på detta sätt är djupt oseriöst och beklagligt.

Herr talman! Försvarspolitik är på största allvar. Varje dag bidrar soldater och annan personal till att skapa säkerhet runt om i världen. De gör det genom att själva utsätta sig för stora risker och verka i tuffa miljöer. Det handlar om insatser som Minusma i Mali, där Försvarsmakten under FN-flagg samlar in underrättelser för att bidra till säkerhet, stabilitet och skydd av befolkningen i regionen. Det handlar också om insatser som den i norra Irak, där Försvarsmakten utbildar och ger råd till bland annat peshmergastyrkorna i kampen mot Daish.

Detta är två exempel på insatser där vi i Sverige gör skillnad. Det är två exempel där varje enskild individ som deltar i insatsen gör skillnad. Det är vår uppgift att se till att de har bästa möjliga stöd på plats, och det är vår uppgift att se till att de har bästa möjliga stöd när de kommer hem. På ett imponerande sätt bidrar de varje dag dygnet runt till att skapa stabilitet i det land som de verkar i. De, tillsammans med alla andra som åker iväg på internationella insatser, förtjänar att få allt det stöd som de och deras anhöriga behöver. Jag är därför glad över att vi över blockgränsen delar synen på hur viktigt det är att mer görs.

Den 1 juli inrättas det ett veterancentrum – ett kompetenscentrum som ska driva, utveckla och implementera myndighetens veteran- och anhörigarbete. Detta är ytterligare ett viktigt steg för ett bättre omhändertagande av våra veteraner.

Att ni i Alliansen valde att inrätta en formell ceremoni på veterandagen ger jag er en eloge för. Det var ett viktigt beslut som vi socialdemokrater med stolthet följer upp. Vi kommer även fortsättningsvis att behöva utveckla veteranpolitiken för att ge bästa stöd till den som har gjort en insats för Sverige. Den som ställer upp för samhället ska också få samhällets stöd tillbaka.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag vill fästa avseende vid två saker i Alexandra Völkers anförande. Det ena gäller repövningen i Halmstad. Jag har varit där på besök och blev mycket imponerad av dem som deltog och också av den glädje som dessa personer gav uttryck för över att vara en del av Försvarsmakten och nu tränas och prövas igen. Det är viktigt att lyfta fram detta som en god erfarenhet.

Det andra gäller att Alexandra Völker i sitt anförande pekade på en passage i Sverigedemokraternas motion. I mitt replikskifte med Sverigedemokraterna hävdade de att detta både skulle vara modernt och föra samman befolkningen. Jag önskar Alexandra Völker lycka till i det replikskifte som hon kommer att ha med Mikael Jansson om detta.

Herr talman! Jag har dock tre frågor till Alexandra Völker. Socialdemokraterna har återkommande pekat finger mot Alliansen och sagt att man vilandeförklarade värnplikten med tre rösters övervikt. Den här regeringen har inte ens bemödat sig att komma till riksdagen när värnplikten återaktiveras. Är det att visa kammaren respekt?

Min andra fråga handlar om att det pågår en diskussion i samhället och att jag ser och hör en del socialdemokrater som är ute och förklarar och försvarar det som man nu gör när det gäller den återaktiverade plikten. Vill Alexandra Völker beskriva det som nu görs som allmän och lika värnplikt?

Jag har en tredje fråga som jag skulle vilja ställa till Socialdemokraterna. I samband med Sälenkonferensen 2015 gav utrikesministern uttryck för att man borde ha en modern värnplikt, som hon kallade den. De värnpliktiga skulle också kunna användas för att släcka skogsbränder, vara delaktiga i nationella katastrofer eller hjälpa Migrationsverket. Vad hände med detta förslag från utrikesministern?

Herr talman! Jag tackar Hans Wallmark för frågorna. Det beslut som togs under alliansregeringens tid om att göra värnplikten vilande innebar också att den kunde återaktiveras genom endast ett klubbslag på ett regeringssammanträde. Det är också ett begrepp som bland andra Allan Widman tidigare har använt flera gånger just i den här kammaren när han har kritiserat att det tog så lång tid.

Denna nyhet är också någonting som man nu har använt. Den utredning som gjordes om personalförsörjningen var väl förankrad i den försvarsgrupp som bland andra Hans Wallmark själv ingår i. Jag tror att vi alla är överens om att vi inte har tid med alltför långa processer när det kommer till att få ett starkare försvar och en mer robust personalförsörjning. Därför tycker jag att det ändå är rimligt, utifrån att det var den tidigare alliansregeringen som öppnade upp denna möjlighet, att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att ta till vara denna möjlighet.

När det gäller plikten är det frivilligheten som ligger till grund, och värnplikten blir ett bra komplement för att man ska se till att ha ett system som står sig över tiden. Det är en värnplikt som riktar sig till både män och kvinnor.

Frågan om civilplikt, som jag utgår från att Hans Wallmark syftar på, lyfte utrikesministern fram i sitt anförande i Sälen. Hon har också varit tydlig med att det var en personlig reflektion som hon gjorde. Vi socialdemokrater tycker absolut att det kan vara intressant. Men, som jag tror att Moderaterna är väl medvetna om, det är ingenting som är aktuellt för stunden.

Herr talman! Jag tackar Alexandra Völker, som svarar seriöst och ärligt på frågorna, för detta. Det är värt all heder. Det tycker jag förtjänar respekt här i kammaren.

Jag vill ändå påpeka att när Socialdemokraterna så bombastiskt har pekat finger mot Alliansen, som de har gjort under flera år, och sagt att man ändrar någonting med tre rösters övervikt och sedan inte själva kommer till kammaren i dag – varken försvarsministern eller någon annan företrädare för regeringen deltar i denna debatt – kan man fundera på vilken respekt de visar för denna typ av beslut. Det blir en sådan kontrast mellan det bombastiska bullret med det pekande fingret och det som de nu gör.

I grunden har jag ingenting emot att regeringen nu har återaktiverat värnplikten på det sätt som man har gjort. Men det är kontrasten som jag ändå vänder mig mot, alltså att man inte har velat höra riksdagen.

Jag delar det som Alexandra Völker säger om att det såtillvida inte är en allmän och lika värnplikt, utan det blir ett blandsystem som ytterst har frivilligheten som grund. Då menar jag att man ska säga det, inte bara i kammaren utan även när man är ute och agiterar. Jag riktar mig inte specifikt mot Alexandra Völker utan mer mot andra socialdemokratiska retoriker som deltar i debatten.

Då kan jag ta upp den tredje och sista frågan som jag ställde. Med all respekt, men jag vet inte om en utrikesminister som deltar på en stor försvars- och säkerhetspolitisk konferens och håller ett linjetal ska ägna sig åt personliga reflektioner. Dock, herr talman, delar jag fullt ut den socialdemokratiska ledamotens slutsats att ingenting av det som utrikesministern presenterade i Sälen finns med i det som regeringen nu har lagt fram.

Herr talman! Jag tycker ändå att den här regeringen har varit mycket tydlig med att man månar om blocköverskridande överenskommelser. Man har lagt mycket stor vikt vid och mycket tid på att faktiskt få ihop en blocköverskridande överenskommelse när det gäller försvarets inriktning. Det är också därför som man har denna försvarsgrupp som ses mycket regelbundet för att diskutera hur vi hela tiden ligger till i förhållande till den överenskommelse som har gjorts.

Det har varit tydligt att det finns ett stort stöd i riksdagen för att återinföra plikten, till skillnad från när den avskaffades. Det är också ett verktyg som den tidigare alliansregeringen själv har införskaffat. Men nu kritiserar allianspartierna den nuvarande regeringen för att den använder detta verktyg. För mig blir det något märkligt.

Jag tycker att det var viktigt att man tog detta beslut snabbt och att man ser till att man kan få plikten på plats snabbt. Även om detta är ett komplement till frivilligheten ser vi att det är ett komplement som det finns ett mycket stort behov av i Försvarsmakten i dag.

Herr talman! Völker resonerar om huruvida SD:s politik är konsekvent och tydlig eller kan vara svår att greppa. Jag kan svara att Sverigedemokraternas försvarspolitik har varit helt konsekvent under hela vår tid här i riksdagen. Det är vi som vill ha ett invasionsförsvar, det var vi som ville ha värnpliktsutbildning och det är vi som vill höja försvarsanslaget. Allt går i den riktning som vi har angivit. Det är de andra partierna, inklusive Socialdemokraterna, som har ändrat kurs.

Vi kan se på Socialdemokraternas arv i försvarsfrågan. Det är Socialdemokraterna som har stått för de stora förbandsnedläggningarna. Man skar ned försvarsanslaget så att vi helt och hållet tappade militär förmåga under en tid – den strategiska timeouten.

Min fråga till Völker är: Kommer Socialdemokraterna att göra en till helomvändning nu? Är ni beredda att höja försvarsanslaget kraftigt? Låt oss hoppas på det, för vi kan inte bygga ett invasionsförsvar på det anslag vi har i dag. Kommer Socialdemokraterna att göra en till helomvändning och höja försvarsanslaget?

Herr talman! Till skillnad från Sverigedemokraterna är Socialdemokraterna ett parti som tar politik i allmänhet och försvars- och säkerhetspolitik i synnerhet på yttersta allvar. Alla förslag som vi lägger fram är seriösa, konkreta, fullt ut finansierade och i alla steg genomtänkta. Jag kan garantera ledamoten Jansson att det är någonting som vi tänker fortsätta med.

Däremot är jag väldigt nyfiken på om ledamoten Jansson kan förklara de två linjer som går helt emot varandra i Sverigedemokraternas budgetmotion och detta betänkande. Jag tycker inte att Försvarsmaktens personalförsörjning är en oviktig fråga. Att man helt väljer att ignorera den frågan finner jag något märkligt.

Dessutom undrar jag om Mikael Jansson står fast vid att skälet till att man inte tycker att det ska vara mönstring för kvinnor är att det inte finns stöd för det i opinionen. Är det Sverigedemokraternas linje?

Herr talman! Det är lätt att se att det finns många kvinnor i försvaret som gör ett väldigt bra jobb. Det tycker vi också är väldigt positivt. Vi är inte på något sätt motståndare till det.

Ni i Socialdemokraterna säger att ni är seriösa. Men ni var ansvariga för förbandsnedläggningarna och skar ned försvarsanslaget så att det militära försvaret tappade hela sin förmåga under en strategisk timeout. Ni säger att detta är seriöst. Jag tycker att det är väldigt oseriöst.

Man ska också veta att vi sverigedemokrater vill ta ut fler till värnpliktsutbildning än vad regeringen vill, närapå dubbelt så många.

Ska man anse att en felskrivning i en reservationstext skulle visa att vi är otydliga? Vi har under alla år väckt motioner som har pekat på att vi har en tydlig linje också vad gäller värnpliktsutbildningen. Den här felskrivningen kan man naturligtvis sudda bort tills reservationen ska komma in nästa gång, så den påverkar inte på något vis vår tydlighet.

Men jag är nyfiken på hur regeringen kommer att gestalta värnpliktsutbildningen nu när den kommer till skott. Kommer det att vara så att regeringen skickar en instruktion till Försvarsmakten och Rekryteringsmyndigheten om att ta ut lika många pojkar som kvinnor för värnpliktsutbildning? Kommer det att vara 2 000 pojkar och 2 000 flickor som genomgår värnpliktsutbildningen?

Herr talman! Felskrivning i reservationen, säger ledamoten Jansson. Ja, felskrivning även i budgeten i så fall, säger då jag.

Jag tolkar det ändå som att Sverigedemokraterna står fast vid att man anser att mönstringen ska vara obligatorisk endast för män. Sverigedemokraternas politik innebär därmed ett steg tillbaka. Nu träder faktiskt mönstringsplikt för både kvinnor och män i kraft. Det Sverigedemokraternas politik innebär på personalområdet är alltså att aktivt ta beslut om att avskaffa mönstringsplikten för kvinnor. Det är Sverigedemokraternas linje när det gäller personalförsörjning.

Att man dessutom grundar det på att det inte finns tillräckligt folkligt stöd är ganska kul, med tanke på att företrädare för Sverigedemokraterna, inklusive Mikael Jansson själv, förra året skrev en artikel där man skröt om hur mycket stöd man har bland svenska folket. I den här artikeln pekade man bland annat på att nio av tio svenskar anser att värnplikten ska vara könsneutral om den återinförs och att den siffran är ännu högre bland personer under 30. Trots att Sverigedemokraterna själva har sagt att det finns ett stort folkligt stöd för detta använder alltså Mikael Jansson själv nu samma fakta emot sitt eget förslag. Det här visar än en gång på att Sverigedemokraternas försvarspolitik inte hänger ihop utan utgår från vad Sverigedemokraterna känner för dagen.

Herr talman! I dag diskuterar vi frågor om Försvarsmaktens personal. Det är ett ämne där det periodvis har funnits stora åsiktsskillnader mellan partierna. Även i dag tror jag att partierna i riksdagen har olika ingångsvärden vad gäller exempelvis personalförsörjningen. Men trots detta har, precis som det har framgått i debatten, de allra flesta partier landat i att ställa sig bakom det förslag om Försvarsmaktens personalförsörjning som Annika Nordgren Christensen presenterade i höstas. Att vi därmed är på väg mot en relativ enighet kring hur personalfrågorna ska hanteras är positivt. Det indikerar att utredningen blev en väl avvägd kompromiss.

Sedan noterar jag att en del av de borgerliga partierna har framfört en del kritik i form gällande hur utredningen har hanterats, däremot inte i sak. Den formkritiken instämmer jag inte i. Alexandra Völker förklarade föredömligt varför det är korrekt hanterat. Men jag vill också tillägga att det i själva utredningsdirektiven var väldigt tydligt att man inte skulle föreslå några lagändringar eftersom man skulle ha möjligheten att återaktivera plikten med endast ett regeringsbeslut. Då borde det inte komma som någon chock för de borgerliga partierna att så också görs.

Men som sagt finns det en politisk enighet kring inriktningen. Det signalerar också stabilitet och långsiktighet i den svenska politiken, vilket är en inte oviktig politisk signal gentemot vår omvärld.

År 2010 avskaffades värnplikten av den dåvarande alliansregeringen. Jag noterar en viss självkritik i de tidigare inläggen, och det tycker jag är klädsamt. Förändra er eller dö! sa Fredrik Reinfeldt. Det är väl ett talesätt som många partier kan reflektera över.

Miljöpartiet var då positivt till inriktningen mot ökad frivillighet men framförde samtidigt kritik mot att beslutet togs utifrån ett otillräckligt underlag. Så här i efterhand är det tydligt att den kritiken var befogad. År efter år har Försvarsmakten haft svårt att rekrytera tillräckligt många personer, vilket har lett till att en brist på personal gradvis byggts upp i Försvarsmakten.

Min och Miljöpartiets ingång är fortsatt att frivillighet är önskvärt framför plikt. Men alla ansvarstagande partier måste kunna svara på hur vi ska lösa Försvarsmaktens personalförsörjningsproblem, inte minst givet det försämrade omvärldsläget. Utredningen En robust personalförsörjning av det militära försvaret föreslår nu en modell där frivillighet fortsatt ska utgöra fokus. Den enskildes vilja, intresse och motivation kommer att väga tungt i rekryteringsprocessen. Försvarsmakten ska mer aktivt söka upp intresserade ungdomar, och incitamenten för att göra värnplikten ska öka. Endast om dessa åtgärder inte räcker till för att hitta tillräckligt många lämpliga individer som frivilligt vill göra värnplikten ska personer med lägre intresse kallas in.

Som jag ser det är detta en väl avvägd kompromiss som hanterar Försvarsmaktens personalförsörjningsproblem med så lite tvingande instrument som möjligt, vilket jag tror är anledningen till att denna utredning har samlat ett så brett stöd här i riksdagen.

Jag vill framhålla min förhoppning om att den nya ordningen med en könsneutral värnplikt ska leda till en mer jämställd försvarsmakt där fler kvinnor deltar. Den effekten har vi sett tydligt i till exempel Norge när de gick över till ett könsneutralt pliktsystem där kvinnor och män kallas in på lika villkor.

Jag vill också instämma i det som Hans Wallmark tidigare lyfte fram i sin kritik mot Mikael Jansson: Det blir lite märkligt när Sverigedemokraterna vill gå tillbaka till att endast kalla in män – speciellt utifrån deras eget resonemang, där de betonar vikten av folkförankring och att plikten kan skapa en gemenskap i samhället.

Jag håller inte riktigt med om att plikten ska ha de rollerna, men om man tycker så blir det väldigt märkligt att man vill exkludera alla kvinnor från denna gemenskap. Varför ska inte de också integreras och bli en del av folkförankringen?

Regeringen tog tidigare i vår beslutet att återuppväcka värnpliktslagstiftningen, som legat vilande sedan 2010. Nu ser jag fram emot att jobba tillsammans med regeringen för att få på plats så mycket som möjligt av de förbättrade incitamentsstrukturer som utredningen föreslår.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Inledningsvis kan vi reflektera lite över det vi talar om i dag. Försvarsmaktens personalförsörjning – hur låter det i allmänhetens öron? Är det ett sätt att beskriva en jämställd relation?

Motsatsen kanske ligger närmare. Det sätt som vi beskriver dessa frågor på visar att vi utgår från en statlig myndighets behov för att uppfylla dess krav. Vi är ganska dåliga på att titta på personernas behov och på hur vi kan göra oss själva till en mer attraktiv arbetsgivare.

I sin iver att införa plikt verkar regeringen ha glömt bort att göra försvaret till en arbetsgivare som är attraktiv på marknaden. Som vi tidigare hört här i kammaren har det uttalats från regeringsföreträdarnas håll att det var viktigt att det gick snabbt. Men jag tror att man i detta sammanhang måste veta att huvuddelen av dem som jobbar inom Försvarsmakten även i framtiden kommer att vara anställda, oavsett hur många pliktutbildade vi kommer att ha, och då måste vi också vårda den formen.

Jag tror även, herr talman, att det är dags att avfärda myten om att löneläget inom Försvarsmakten inte har någon betydelse för hur länge man stannar kvar. Det finns många exempel som pekar på det. Att den som söker sig till Försvarsmakten till en början kanske inte tittar på löneläget är väl en sak, men det totala erbjudandet kommer så småningom att bli väldigt verkligt när man ser att man inte har råd att leva så som ens kamrater klarar av att göra.

Jag tror inte att soldatlöner generellt är det som ska vara löneledande, och soldatlöner är internationellt sett inte särskilt höga. Men skillnaden mellan Sverige och andra jämförbara länder är att erbjudandet från försvarsmakten i andra länder är bättre och innefattar förmåner som gör att man, både i den roll som man har i försvarsmakten och när man lämnar försvarsmakten, har större möjlighet att gå vidare med goda förutsättningar. Där har vi ett stort arbete kvar att göra.

Jag konstaterar vidare att de personer som Försvarsmakten vill anställa är sådana som inte kommer att hamna på Arbetsförmedlingen. Arbetslösheten bland de personer som har kvalificerat sig till anställning inom Försvarsmakten är nära noll.

Vi har alltså en grupp personer med väldigt hög färdighet men väldigt lågt löneläge. Detta är förstås en ekvation som i slutändan visar sig inte fungera.

Dagens Nyheter har uppmärksammat denna fråga. Man exemplifierade med en person som tidigare jobbat som butikskontrollant med en lön på 28 000 kronor i månaden. När han valde att bli anställd inom Försvarsmakten gick han ned till en lön på 16 215 kronor. Detta motsvarar en lönesänkning med 38 procent, vilket förstås är en ganska rejäl sådan.

Jag kan också konstatera att det beslut som regeringen har fattat de facto har bidragit till att sänka lönerna ytterligare. Den som tidigare, efter grundutbildning, i samband med befattningsutbildningen anställdes som soldat får nu fortsätta under värnpliktiga förhållanden. Det innebär att man i stället för en lön på ungefär 18 000 får en ersättning om 4 480 kronor. Om vi själva skulle få välja mellan dessa två löner tror jag att vi vet var vi skulle landa.

Ett annat exempel som Dagens Nyheter tog upp är en soldat som fått behörighet att köra stridsvagnstrailer. Enligt ett erbjudande från en åkare på den civila marknaden skulle han fördubbla sin lön om han slutade inom Försvarsmakten och i stället gick över till ett privat åkeri.

Den som vill bilda familj och skaffa bostad får ofta ett nej från banken. Man får givetvis inte nej till att bilda familj – där är nog försvarsmaktsanställda väldigt attraktiva – men banken säger nej efter att ha upptäckt att denna person bara tidvis är anställd. Därför kan banken inte erbjuda de lån som kanske skulle göra det möjligt att skaffa en bostad.

Därmed skapas en besvärlig situation för försvarsmaktsanställda soldater. En överstelöjtnant uttryckte problemet på följande sätt: När soldaten vill skaffa sig ett liv fungerar det inte. Det är ju klart att vi inte ska ha det så.

Vi moderater har sagt att vi vill se över hela systemet för ersättningar, incitament och förmåner för våra soldater och sjömän. Det finns många delar att titta på. Vi har bland annat föreslagit utbildningscheckar eller CSN-lån som kan avskrivas samt utbildningspremier eller andra premier efter viss tjänstgöringstid.

Vi har också sagt att det kan vara viktigt med tillgång till vidareutbildning inom anställningen och, inte minst, tillgång till bostäder, vilket är en svår fråga på många större orter.

Detta är inte någonting som vi moderater enskilt har tagit upp, utan det är någonting som också utskottet har framfört till regeringen. Även regeringens utredare har konstaterat samma sak: Det behövs fler åtgärder i syfte att öka Försvarsmaktens attraktivitet. Men från Försvarsdepartementet ser vi inga förslag.

Som någon sa tidigare var det kanske viktigare att göra det snabbt än att göra det rätt. Vi ser dock gärna att man gör både och. De förslag som finns framlagda måste bli verklighet, och detta måste ske ganska snabbt.

I den personalutredning som vi fick ta del av före jul konstaterades att tillgången på yrkesofficerare kommer att underskrida behovet redan år 2020. Stora pensionsavgångar och problem att rekrytera gör att vi har ett underskott av officerare, och man konstaterar att vi behöver öka vår rekrytering av officerare med 47 procent redan från i år för att nuvarande mål ska kunna uppnås. Detta visar givetvis på en alarmerande situation.

Det ser inte mycket bättre ut när det gäller reservofficersutbildningen. För snart tio år sedan beslutade man att införa en ny reservofficersutbildning. Med viss reservation, herr talman, tror jag att den första kullen ännu inte har examinerats från denna utbildning.

I detta sammanhang kan också konstateras att reservofficerarna, som utgör ett kitt mellan försvaret och det civila samhället, har väldigt svårt att verka, vilket inte är bra. Det är svårt för försvaret att anställa reservofficerare på grund av att man har knepiga villkor, exempelvis vad gäller kostnader för traktamente.

När man vill anställa reservofficerare till utlandstjänstgöring har man dessutom olika villkor för dem som är stamanställda och för dem som är reservofficerare. Det är inte riktigt bra. Vi ska ha första klassens officerare – inte A-klassofficerare och B-klassofficerare.

Herr talman! Det finns olika anledningar att vara orolig. Vi i Moderaterna har lyft fram att rekryteringen är en viktig del. När man nu ska införa en mer allmän mönstring borde det vara läge att också titta på att flytta mönstringen ut i landet. Det borde inte vara något problem nu när man kan kalla dem som ska mönstra till mönstring. Men vi ser att Totalförsvarets rekryteringsmyndighet tvärtom lägger ned kontor och stänger vissa kontor för att flytta dem. Det är klart att detta väcker en viss oro.

Herr talman! Det finns mer att säga om frågan, men jag avslutar med att yrka bifall till reservation 6.

För att följa upp den debatt som har varit i kammaren tycker jag att man i vissa lägen kan ana ett ganska högt tonläge från Socialdemokraterna, som gärna vill ta åt sig äran för vissa saker. Vi vet ju alla som sitter här att det är vi i Alliansen som har drivit frågan om veteranpolitiken framför oss, inte minst exemplifierat med veterandagen, som kanske någon gång i framtiden ska bli allmän flaggdag. Vi vet att det var en fråga där Socialdemokraterna vände under galgen.

Slutligen, herr talman: Jag har färsk erfarenhet från den delegation från utrikesutskottet och försvarsutskottet som har varit i Irak för att studera hur våra trupper fungerar i detta insatsområde. Vi kan konstatera att de svenska soldaterna där utbildar kurdiska kvinnliga stridande förband. I sammanhanget och med tanke på debatten kan vi konstatera att man verkar ha kommit längre bland de irakiska kurderna vad gäller att ha en tydlig roll för kvinnorna i sitt försvar.

Herr talman! Jag ska göra en liten annan vinkling på frågan om skolorna och utbildningen av officerare. Det ligger inom ämnets ram i alla fall.

Yrket som officerare och vissa krigsförbandschefer kräver en ganska lång utbildning, och det kräver många övningar. Vi som har varit krigsförbandschefer och bataljonschefer och som också har hyllats bland annat med en veterandag – tack för den – vet att detta är ett svårt yrke. Det kräver en lång utbildning.

Herr talman! Låt oss se på hur den nya akademiseringen av Försvarsmaktens officerare ser ut. Om vi ser lite djupare på den märker vi att om man gör värnplikt, går till ett universitet och läser ekonomi i tre år och sedan går ut och gör 18 månader kan man bli krigsförbandschef. Hur är det över huvud taget rimligt? Det reagerar vi på. Tänk er en läkarutbildning på fem år och att någon säger: Jag har läst ekonomi i tre år, så jag kan väl kapa utbildningen och bara göra två år! Den läkaren vill vi inte gå till.

Nu kommer inte det att hända igen, men jag vill inte heller vara i ett krigsförband där chefen har gått 18 månaders utbildning för att driva förbandet. I det krigsförbandet vill inte jag vara. Jag tycker att det är allvarligt att man nedvärderar yrket på detta sätt.

När det gäller trupputbildning och truppföring kan man läsa att det är övervärderat och överutbildat. Sådana ord finns i texter, och man hör dem på möten. Vad är en överutbildad elektriker, läkare eller officer? Vad är han överutbildad på?

Vi som har gjort massor med KFÖ, krigsförbandsövningar, vet att detta är jätteviktiga frågor. Vi vet att det är jätteviktigt att göra sådana här övningar. Trupputbildning är för de värnpliktiga – när man rycker in och tar emot 30–40 man. Då har man trupputbildning. Sedan går man över i truppföring. Det är då man har krigsförband, plutoner och kompani. Då för man förband. Det pågår hela tiden stabsarbete i detta arbete – planering, ekonomi och så vidare. Detta tillsammans är de ben som man står på.

Nu börjar man gå in i den akademiska världen, vilket i många delar är bra. Man går på Karlberg i ett och ett halvt år. Sedan går man i truppslagsskolan i ett år. Då är man uppe i två och ett halvt år. Sedan har man eget arbete i ett halvår. Då blir det tre år. Sedan är man fänrik och går ut på trupp. Efter två år är man löjtnant och efter ytterligare två år kapten. Men vart tog kompanichefsutbildningarna vägen? Vart tog plutonchefsskolan vägen? Här får vi vara uppmärksamma och följa upp det hela.

Som ni vet sorterar i dag FHS, Försvarshögskolan, under Utbildningsdepartementet och högskoleförordningen. Men Försvarsmakten sorterar under Försvarsdepartementet. Alla har rätt att söka till högskola i dag, eller hur? Men ska inte Försvarsmakten kunna ha vetorätt eller i alla fall kunna samverka? Vem samordnar detta? Försvarsmakten måste få någonting att säga till om när det gäller vilka som ska få gå utbildning till officerare. Det här är helt orimligt, och jag tycker att vi måste titta på det. Det fungerar rätt bra i dag, men det borde också säkerställas i text.

Jag tycker att officersyrkets karaktär måste vara styrande. Vilka behov har vi, och vad ska man kunna? Det ska gälla precis samma sak som för elektrikern, rörmokaren eller läkaren. Det ska finnas en utbildningsplan, och den ska fullföljas. Om vi börjar tumma på detta för att hitta påfyllnad av officerare tror jag att vi går fel.

Herr talman! Det är mycket som har sagts här i dag som jag delar uppfattningarna om. Men vi måste upp med volymerna på sikt, precis som några har varit inne på här. 4 000 man går åt för att säkerställa krigsförbanden och den organisation vi har i dag. Men om vi ska kunna kasta av, som man säger, till hemvärn, frivilligbrandkår och så vidare måste volymerna upp. Därför måste vi kalla in fler. Då får vi också lättare att rekrytera officerare. Det får ta den tid det tar. Jag ska inte tala om hur vi hamnade i det här läget, men det måste få ta tid.

Vi måste se över utbildningssystemen, och vi måste vara mer delaktiga. Det gäller oss allihop. Vi måste syna utbildningen och se efter vad den leder till. Är vi nöjda med den, eller kan vi ifrågasätta och diskutera detta med ledningen i Försvarsmakten? Det här tycker jag att vi alla skulle kunna bli bättre på.

Upp med volymerna, har man sagt. Det måste finnas en kontrollerad tillväxt. Det innebär en balans mellan de uppgifter vi ger som är av operativ karaktär och dem som är av utbildande karaktär. Dessa två saker är jätteviktiga.

De 4 000 man som vi talar om nu balanserar i någon form fram till år 2020, kanske. Men innan dess måste vi tänka till på hur vi kan öka volymerna. Annars kommer den operativa förmågan att gå ned.

Herr talman! Tack, Roger Richtoff, för inlägget! Det finns många frågeställningar där vi delar synen på problematiken kring både rekrytering och officersförsörjning för att kunna klara utbildningsnivåerna som ligger i närtid men också framåt. Det är viktigt att vi fortsätter att både reflektera över och debattera hur vi på bästa sätt kommer fram till goda lösningar och ett gott resultat.

Jag har läst Sverigedemokraternas motion inför detta betänkande. Det är en samlad och omfattande motion. Jag ska citera några formuleringar: ”Utbildningen av officerare ska återgå till att leverera krigsmän och ledare till krigs- och funktionsförbanden.” Att leverera krigsmän, står det alltså. Vidare står det: ”Officersutbildningen ska vara till för att sålla agnarna från vetet, vilket i klartext betyder att de som saknar de efterfrågade förmågorna vad avser ledarskap och krigsduglighet aldrig utexamineras som officerare.”

Jag noterar och tar del av att Sverigedemokraterna föreslår ett förändrat utbildningssystem och även en annan rekryteringsform. Det vore intressant att veta mer om hur Roger Richtoff och Sverigedemokraterna tänker kring det här med att leverera krigsmän och att sålla agnarna från vetet.

Roger Richtoffs kollega Mikael Jansson har under tidigare delar av debatten beskrivit en tredagarsutbildning för pojkar. Jag noterar en viss otydlighet här. Det står i motionen att utbildningen bör omfatta även flickor i samband med mönstringen. Det vore intressant att få veta mer om det praktiska när det gäller detta.

Herr talman! Krigsmän kallar vi alla, och det är ett vedertaget uttryck som vi använde mycket förr. Det är inget fel på detta. Vi utbildar ju soldater och värnpliktiga för krig. Inte fred, utan krig. Med vapen i hand ska de skjuta ihjäl andra människor. Det är ju det som det syftar till, att försvara sitt land. Det är precis det som det syftar till. Ingenting annat.

När det gäller att sålla agnarna från vetet skulle jag nog inte skriva så, men det är ju självklart så att den som inte duger till att vara officer, krigsförbandschef, inte heller ska vara det. Därför måste man plocka bort dem, och det gör man redan nu. Under resans gång till att bli krigsförbandschef plockas vissa personer bort som aldrig blir krigsplacerade. Så var det förr, och så är det nu. Det är alltså det som avses med att sålla agnarna från vetet.

När det gäller tredagarsövningarna hade man förr ibland en vecka. Vi har experimenterat med det här, och det har kommit tillbaka och försvunnit igen. Den här utbildningen togs bort. Man mönstrade, och sedan åkte man hem. Det gjorde jag också, men innan dess gjorde man ett antal dagar, och det var ganska bra för att få en orientering rörande vad det handlade om. Det visade sig vara ganska bra, och därför har vi kvar det i vår reservation.

Det tror jag var svar på frågorna.

Herr talman! Ni nämner att man ska komma i kontakt med uniformer och lätta vapen och få en grundläggande utbildning i överlevnad. Det förklaras i motionen. Det är tre dagar som kan vara viktiga för den enskilde, men det handlar också om att fråga sig: Ska alla i en gruppering på 100 000 personer med en budget på 100 000 kronor som Sverigedemokraterna föreslår komma i kontakt med vapen även mot den enskildes vilja?

Den andra frågan, kopplad till syftet med officersutbildningen, är vilken målsättning Sverigedemokraterna i praktiken har när det handlar om jämställdhetsmål och kvinnliga officerare i Försvarsmakten. Jag hittar inte det någonstans i detta omfattande material. När det skrivs om krigsmän är det på sin plats att ställa frågan: Hur ser Sverigedemokraternas konkreta mål ut för andelen kvinnor som officerare, utbildningsinstruktörer och ansvariga ledare för vår krigsorganisation i sin helhet?

Vi kämpar ju med att kunna få fler att ansluta sig till Försvarsmakten och gå in frivilligt men också att utbilda sig och ta tjänstgöring som officerare. Det borde vara oerhört viktigt för Sverigedemokraterna, kan jag tycka, att lyfta en tydlig målsättning kring jämställdhetsmål och hur man på bästa sätt ska lyckas uppnå dem.

Det finns ytterligare en sättning som jag undrar över, och det är att officerare ska tillskansa sig en bred förståelse medan underofficerare ska ha en djupare förståelse. Det kan vara intressant att höra hur man beskriver de här uppdragen i förhållande till mandat och ansvarsuppgifter.

Herr talman! Vi kan börja med att tala om vapenvägrare, som ledamoten tog upp. Vi anser att man inte ska sätta vapenvägrare i fängelse. Det gjorde man förr. När jag ryckte in blev det fängelse för den som vägrade. Sedan kom frivilligheten, eller att de som vägrade fick gå Räddningsverkets utbildningar, och jobba till exempel med sjukvård eller inom räddningstjänsten. Det var en plikt att göra detta, och den plikten vill vi återinföra. Det innebär att den som vägrar att ta ett vapen även kommer undan i vårt system, men han ska göra en plikt i samhället – där kan han inte vägra. Så är det med den nuvarande regeringens intentioner, som jag har förstått det.

När det gäller kvinnliga officerare har jag tjänstgjort både i Sverige och utomlands med kvinnliga officerare från många olika länder, och jag har absolut inget dåligt att säga om det utan bara bra saker. Däremot var det svårigheter på vissa förband. Vi kan ta ingenjörstrupperna som exempel. Vi som byggde balkbro 2 och de plutoner som ryckte in hade minst muskelfaktor 8 eller 9, annars var de ute direkt. Det var mycket få kvinnor som kunde ingå i de förbanden. Det rekryteras alltså olika, men därmed inte sagt att de är mindre värda. De är utmärkta på massor av positioner. Jag tror att den nya chefen för Livgardet är en kvinna. Jag tycker att det är alldeles utmärkt. Jag tror att ledarskapskunskaperna hos kvinnorna är minst lika bra som hos männen.

Tyvärr hinner jag inte gå in på det här med bredare och djupare kunskaper på de olika nivåerna, men vi kan ta det vid ett annat tillfälle.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)